Det känns tungt ikväll. Jag saknar blommande magnolior och körsbärsträd och ett Milano som var sommarvarmt, spännande och vackert.
Vi tog EasyJet från Arlanda till Milano i torsdag och jag tror aldrig att fem dagar gått så fort.

Det jag visste om Milano innan vi åkte dit var att det var Italiens andra stad och den mest välmående av landets städer (ekonomiskt), att det är en världsmetropol vad gäller mode och shopping (till min dotters glädje), att domen är världens tredje största kyrka och att där finns två mycket stora fotbollslag - Milan och Inter.

Sedan har man hört att Milano inte har så mycket mer att erbjuda. Fel, fel, fel...här finns mycket att se. Visserligen hittar man inga berömda renässans- eller barockträdgårdar som i mellersta och södra Italien, men det finns två stora parker som fungerar som stadsparker och som är platser där stadens invånare vistas. I parkerna finns caféer och scener och det är alltid mycket folk som vandrar där, eller sitter på bänkar och vilar från storstadsstressen. Trafiken i Milano är ju minst sagt hetsig och det tutades och stressades hela tiden. Här gäller inte att man har företräde på övergångsställena, utan det gäller i stället att hålla sig undan från bilarna.
Självklart saknar man vatten omkring sig som man har hemma i Stockholm, men det var man väl medveten om.

Det här var en sida av Milano, men det finns en grönare och lugnare sida också. Jag återkommer med inlägg från parkerna, från matchen och från en av de vackraste platser jag någonsin sett,  som fick mig att tappa andan och tro att jag hamnat i det där paradiset...som man så gärna vill vara i.
Nu är det bara att ställa klockan på 4.45 och ta sig an vårstädningen i slottsparken.
Tack så mycket min dotter för den helt perfekta julklappsresan!