Årskrönika 2020
Att sammanfatta det här året känns inte lika lustfyllt som under tidigare år!
Men jag gör ett försök!
Vintern var varm och snöfattig och många olika växter som snödroppar, vintergäck, trollhassel och kejsarolvon blommade redan i januari och i Kungsträdgårdens körsbärsalléer riktades mängder med kameror mot de sensationellt tidigt blommande träden. I februari såg vi blåsippor på Blockhusudden.
Pandemin startade i Wuhan vid årsskiftet, på en av Kinas alla vidriga djurmarknader och Covid-19 spred sig sedan som en löpeld över världen. Antalet smittade och döda är fortfarande skrämmande höga, nu när vi befinner oss i den andra vågen. Är det här naturens straff åt människans sätt att bete sig här på vår vackra planet?
Det var inte enbart den skrämmande pandemin som ställde till det den här våren. Samtidigt som Covid-19 drog in över landet förändrades också min tillvaro privat, vilket gjorde mig först både vilsen och nedstämd. Men till slut hittade jag ett bra sätt att leva, i frihet och med sinnesro.
Eftersom jag på grund av smittorisken inte vågade vistas bland människor i stan, vandrade jag i naturen där besvärliga tankar skingrades. Våren var lika ljuvligt vacker som vanligt, men i år hade jag svårt att fullt ut uppskatta allt det som blommade och grönskade. Det uttjatade och ofta hånade uttrycket Carpe Diem, är trots allt det enda rätta att leva efter, så mitt nyårslöfte blir därför att inte planera allting så långt i förväg. Hundar planerar inte alls och Lexus får lära mig att fånga dagen, att leva i nuet.
Jag slutade besöka caféer och butiker och beställde i stället hem de varor som behövdes och under våren fyllde jag mitt hem med toapapper, för att vara helt säker på att klara pandemin! Hur många fantastiska lasagner från Alviks vedugnspizzeria som levererats hem till mig under året, har jag tappat räkningen på.
Men det här bekymmersamma året har trots allt bjudit på flera glädjestunder, bland annat har jag fått ha Lexus några dagar då och då under hela året, vilket har varit helt underbart. Det har blivit många utflykter och långa sköna vandringar tillsammans. Den där lilla söta fyrbenta kompisen och min fina omtänksamma dotter, har gjort att det här året trots allt innehållit ljusa stunder.
Virussmittan fortsätter att slå hårt mot mänskligheten och det dröjer nog länge innan vi kan leva helt normalt igen. Vid varje nyårsafton brukar jag säga ´´nästa år blir fantastiskt, det bästa hittills´´! Jag hade fullständigt fel om 2020 och är ganska skeptisk inför 2021. Det lär knappast bli någon resa till Comosjön i Italien, ingen fotbollsresa till Barcelona och kanske inte ens någon södra-Sverige-resa till våren. Men en dag när detta elände är över, ska jag resa igen, besöka nära och kära, gå på utställningar och mässor, fika på caféer, åka tunnelbana och buss.
Den 8 december syntes enstaka blommor i Kungsträdgårdens körsbärsträd och jag vet inte hur många ´´ur led är tiden´´ jag läste på sociala medier! Självklart är det inte normalt att Kungsans Prunus Accolade blommar redan i december och visst längtar jag liksom många andra efter kallare och snörikare vintrar, riktiga vårar med snösmältning och då vår-växter blommar i normal tid.
Trots den mörka och deprimerande tiden vi befinner oss i, med pandemi, våldsbrott och miljöhot, startar jag upp bloggens veckodagbok igen på nyårsdagen. Jag kommer att fortsätta följa årstiderna i Stockholm och försöka fokusera på det som är vackert, berätta om trädgårdar och parker, stadsvandringar, naturvandringar mm.
Bilderna i det här blogginlägget gör sig bäst i en dator, i stället för i mobilens lilla skärm.
Ett riktigt Gott Nytt År
önskar jag er alla som följer Stockholms gröna rum!
Snart startar vi om på nytt,
ser framåt, vänder blad som kungen sa
och lämnar det här skitåret bakom oss!
Julafton i en skogsglänta på Westermossen
Mest lästa dagboksinläggen 2020
Om mig
Varmt välkomna till Stockholms gröna rum
Jag läste någonstans att en blogg måste ha en ´´Om mig-sida´´ för att besökaren ska få veta något om den som ligger bakom alla bilder och texter. Så nu ska jag berätta vem jag är!
Född den 1 april 1954 i Norrtälje och började jobba med trädgård redan som 16-åring, då vi startade vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB. Året var 1970 och de första 15 åren höll vi till på stora tråkiga bostadsområden, där vi utförde trädgårdsunderhåll och anläggningar. 1975 flyttade jag till Stockholm, så som jag bestämt redan som barn och jag slapp då de långa resorna till och från jobbet. Senare fick vi skötseln av Stadsholmens trädgårdar runt många av de trevligaste söderkåkarna, men även gårdar i Djurgårdsstaden, på Långholmen, innerstan och mindre trädgårdar i närförorterna.
1998 började jag jobba som slottsträdgårdsmästare på Engsholms Slott på Mörkö, som är beläget 7 mil från min bostad i Bromma. Jag jobbade där i 20 år innan jag gick i pension i december 2017. Det är en fantastisk miljö och jag trivdes utmärkt att få ta hand om denna vackra slottspark vid en havsvik i Sörmland..
Den här bloggen startade jag 2005 och den handlade då mest om trädgårdsskötsel, mitt arbete på Engsholm och besök i trädgårdar runt om i Sverige och Europa. Då hette bloggen ´´Slottsträdgårdsmästaren´´ men 2016 ändrade jag namn till ´´Stockholms gröna rum´´ efter min bok med samma namn, bloggen handlar ju mest om Stockholms trädgårdar idag.
Boken kom ut våren 2013. Jag har även en Facebooksida med samma namn som har över 7000 följare.
Mitt stora intresse idag är Stockholms trädgårdar och dess historia. Jag är även intresserad av all typ av Stockholms historia och arkitektur.
Jag bor i Traneberg/Bromma sedan 1975 (med en mellanlandning på Norrtullsgatan under ett år på 80-talet)
Jag har en dotter som betyder mycket för mig och som jobbar i en helt annan bransch, men som också tycker om vackra trädgårdar och vi rest mycket tillsammans i Europa!
Min favoritträdgård kan vara en gammal halvt glömd trädgård, där jag får huka mig under knotiga fruktträd och gamla syrensnår. Där häggar och syrener växter sig stora och där beskärningsverktyg inte används så flitigt. Där ängsliknande ytor får ersätta gräsmattor och där trädgården är en plats för vila och kontemplation. Där trädgårdskitsch, pool, plastmöbler och stora grillar inte finns.
Men jag kan även tycka mycket om ordnade renässansträdgårdar i Italien och till och med barockträdgårdar, som Drottningholm här i Stockholm. Mitt största trädgårdsögonblick var när jag besökte ön Isola Bella i sjön Lago Maggiore-Italien, just när alla magnolior blommade, när vita påfåglar dansade för oss och där snöklädda alptoppar blev som en vacker teaterkuliss.
Mina favoritplatser i Stockholm är Djurgården, Långholmen och delar av Södermalm. Det finns såklart trädgårdar och parker i andra delar av staden som jag tycker om och Centralbadets trädgård på Drottninggatan är en av favoriterna, Sinnenas trädgård en annan.
Fotografering är ett intresse och fotboll, då FC Barcelona där jag varit ett antal gånger och sett matcher.
I Sverige - Bajen!
Under vinterhalvåret lyssnar jag på ljudböcker och återkommer hela tiden till Per Anders Fogelströms stadserie med uppläsning av Helge Skoog. Hemma har jag en hyfsat stor samling med stockholmsböcker och även många trädgårdsböcker.
Vad gäller musik så lyssnar jag i långa perioder endast på klassisk musik. Andra perioder lyssnar jag på Ulf Lundell, Lars Winnerbäck, Anna Ternheim mm. Det finns även perioder av lite blandad musik och självklart Olle Adolphson med sina stockholmstolkningar!
I Sverige reser jag helst till Gotland och Österlen och utomlands trivs jag bäst i Italien.
Har jag glömt något?
Jo just det, nästan det viktigaste - jag har ju delad vårdnad om Lexus! Min underbara kompis betyder så oerhört mycket för mig och som har en huvudroll i mitt liv och på mina sociala medier.
Veckodagbok januari - mars 2021
Veckodagbok 2021
