Vecka 4, 2020 - Uppgångar och nedgångar
20 januari - måndag
Hybridkejsarolvon och vintergäck blommar denna varma vinter på Djurgården.
Sångsvanarna tutade i Isbladskärret.
Talgoxar sjöng sin vårvintersång.
Bokat boende och varma bad i mitten av mars, några timmars färd från Stockholm.
21 januari – tisdag
Ett fantastiskt vårväder med solsken och 7 grader varmt.
Vi gick längs kanalen och in i skogen.
Några hägrar flög vilset omkring runt vid Isbladskärret och sneglade på sina bon…
En tanke har börjat gro, att flytta till en annan stadsdel i Stockholm. Dels för att få uppleva en ny miljö, dels för att få hiss i huset. Nu bor jag tre trappor upp utan hiss. Men jag vet inte, när det väl börjar närma sig allvar så blir jag alltid osäker.
22 januari – onsdag
Läkarbesök. Har bland annat artros, meniskproblem och inflammation i leder. Remiss till ortoped.
23 januari – torsdag
För första gången på flera månader vaknade jag utan värk i benen och jag kan inte beskriva vilken fantastisk känsla det var! Får äntligen ta antiinflammatoriska tabletter igen, vilket tydligen genast gjorde underverk. Jag dansade fram på Djurgårdens stigar och parkvägar med Lexus idag och kände mig pånyttfödd! Nu ser jag fram mot långa vårvandringar i Stockholms gröna rum.
24 januari – fredag
Hemma i Brommanästet rensar jag bort mängder med gamla trädgårdsböcker ur hyllorna, som ska lämnas till Myrorna i Hjorthagen. Jag har inte plats att samla böcker längre, utan sparar de som jag fortfarande använder och som är viktiga för mig, och det är fortfarande en hel del.
Projekt – rensa i alla skåp och hyllor, har inletts!
Utetemperatur plus 8 grader och ingen kyla i prognoserna!
25 januari – lördag
Ännu en glödande januarimorgon med en nästan overkligt vacker himmel över staden. Lexus kom på besök och ska stanna tills i morgon. Vi åt lunch vid Brostugan på Lovön och lillkillen fick hund-korv-meny. Barockparksvandring i Drottningholm och vi frågade två av flottans soldater och de ville vara med på bild framför kungafamiljens vackra 1600-talsslott.
Vi gick bort till Kina slott, denna vackra rosa byggnad som egentligen ser helt vilsen ut här i vår svenska natur. Slottet var kung Adolf Fredriks födelsedagspresent till drottning Lovisa Ulrika den 24 juli 1753. Drottningen beskrev gåvan i ett brev till sin mor – ´´Han förde mig vid sidan av lusthusträdgården och jag blev överraskad att där plötsligt stå inför ett verkligt feeri, ty kungen hade låtit uppföra ett kinesiskt slott, som är det vackraste man kan se´´
Vid överlämnandet fick drottningen ta emot slottets guldnyckel av den unge kronprinsen Gustav, senare Gustav III, som då var 7 år och utklädd till kinesisk prins.
26 januari – söndag
Vaknade av en blöt hundtunga över ansiktet. Underbart! Vandrade sedan med Lexus tidigt i mörkret. De enda människor vi såg var busschauffören på 114 och en passagerare som satt och sov. Trollhassel och kejsarolvon blommar längs Minnebergs stränder, där det en gång när området byggdes på 80-talet anlades mycket fina skuggplanteringar i norrläge just vid stranden. Mängder av olika hortensior, rhododendron, kejsarolvon, trollhassel mm.
Mitt Photoshop fungerar inte längre efter Macens senaste uppdatering. Tog hem och provar Lightroom i stället.
Jag körde 15 pappkassar med böcker till Myrorna i Hjorthagen. Skönt att bli av med sådant som bara står och tar plats och ännu skönare att pengarna vid försäljningen går till behövande i vårt samhälle.
Myrorna
Grundläggande behov
Till Frälsningsarméns olika sociala center kommer människor som saknar pengar till mat och kläder. Här delar man ut matkassar och bjuder på gemenskap och samtalsstöd. På flera sociala center driver man dessutom projekt som hjälper arbetslösa och utförsäkrade att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Vidare hjälper Frälsningsarmén till med att bryta segregation och isolering bland utrikesfödda kvinnor. De arrangerar både barnkollo och familjekollo för de som inte har möjlighet att resa någonstans under sommaren och andra lov.
Vecka 3, 2020 - Januarivärme
- Min värkande kropp fick afrikansk healing massage. Bra och skönt!
- Såg trollhasseln blomma i Berzelii park.
- Hängde på udden med Lexus några timmar, på måndagen. Alltid fantastiskt!
- Fotade körsbärsblomning i Kungsträdgården. Bredvid mig stod Lasse Bengtsson med sin kamera. Vi tyckte att det var lite skrämmande tidigt!
- Värmerekord på onsdagen. Oskarshamn hade +12 grader.
- Koltrasten och talgoxen sjunger hemma i Traneberg.
- Fotade snödroppar i blom på Fridhemsgatan ner mot Norrmälarstrand. Inte så skrämmande!
- Sjukgymnasten föreslog akupunktur framöver.
- Långvandringar på Djurgården under helgen.
- Blommande vintergäck på många platser, tyvärr blev mina bilder på de tidiga skönheterna usla!
- Vinterjasminen blommar mycket fint på Prins Eugens Waldemarsudde.
- Vi kände den lågt gående januarisolen värma, när vi satt en stund vid Isbladskärret på Djurgården.
- Trots januarivärme och varm lägenhet, sitter jag ofta insvept i en elfilt och med fötterna i en elfotkudde!
- Vi har svårt att klicka – vintern och jag!
Vecka 2, 2020 - Förtrollande trollhassel
6 januari – tisdag
Att skriva webbdagbok med inriktning på trädgård och parker, är verkligen inte lätt den här årstiden. Väntar in vårtecken och det enda jag kan hitta just nu är att Liljevalchs vårsalong öppnar på fredag och så trollhasseln då! Om jag ska fortsätta med dagbok här på bloggen framöver, kommer jag att hoppa över vintermånaderna. Temperaturen ligger på 8-10 grader varmt och ingen snö i sikte och idag börjar vardagarna igen efter alla helger, men som pensionär blir det ju ingen större skillnad.
Hon föddes under juldagarna och är släktens nya lilla prinsessa. Snöflingor föll under kvällen då Eira föddes och nu bor hon i trygghet med sin mamma och pappa på gården Westermossen i Roslagens famn. Idag hälsade min dotter och jag på den lilla söta, som kommer att få växa upp tillsammans med alla djuren på gården och med naturen runt omkring. Tack för idag kära systerdotter Therese, Tobias och Eira.
8 januari – onsdag
8.39 gick solen upp bakom tjocka moln när Lexus och jag vandrade längs Djurgårdsbrunnskanalen. Vi hade lä från de friska sydvästliga vindarna och temperaturen låg på 5 plusgrader, denna varma vinter. Vardagarna på Udden är tillbaka och mitt tredje år som pensionär har inletts. Nu tar vi oss an januari som är årets längsta, tråkigaste och fattigaste månad, men kommer vi bara in i februari så brukar det bli lättare.
Bergianska trädgården
9 januari – torsdag
Jag trivs på caféer där man kan sitta länge och njuta av kaffet och miljön och när man får ta med sig hunden in blir besöket även spännande och roligt. Som idag när Lexus fick följa med till Café Blomma i Åkeshov där han fick sin egen hundmeny med korv, köttbullar och blodpudding. Stämningen med hundar vid nästan varje bord var trevlig och positiv och tänk om människor kunde hälsa på varandra så som hundar gör när dom går på café…
I Bergianska trädgården var jag nästan säker på att den japanska trollhasseln (Hemamelis japonica) hade börjat blomma vid japanska dammen och mycket riktigt lyste busken av de underbart gula lite märkligt fransiga blommorna. Jag har nog aldrig sett den blomma i januari förut vad jag kan minnas, däremot brukar den ofta starta i februari. Denna tidiga lilla blomsteryra fortsatte vid Kullatäppan intill Nordiska museet på Djurgården där även den röda hybridtrollhasseln ’Diane’ börjat blomma lite försiktigt.
11 januari – lördag
År 2016 besökte vi Erik Johanssons fantastiska utställning på Fotografiska. Nu är han tillbaka där med ännu fler lika fantastiska verk av hans speciella fotokonst och vi var på plats igen. 35-åriga bildkonstnären Erik har sin studio i Prag och skapar ungefär åtta verk om året. På hans hemsida kan man läsa – till skillnad från traditionell fotografering fångar han inte ögonblick, han fångar idéer med hjälp av sin kamera och fantasi.
Se bilderna på hans hemsida här!
Vi avslutade med caféfika och utsikt över vår vackra stad.
12 januari – söndag
I bilen på Essingeleden på väg mot Bergianska trädgården, tänkte jag att äntligen är dags för ett riktigt fotouppdrag igen. Fotograferingen i torsdags i Bergianska, räknas inte eftersom jag då endast använde mobilkamera. Nu ville jag fota den japanska trollhasseln med min riktiga kamera, även om det bästa resultatet inte syns i blogginlägget. Bilderna tappar väldigt mycket av sin kvalitet på sin väg mot bloggen tyvärr.
En ny vecka med nya äventyr väntar! Vi har snart kämpat oss igenom halva januari.
Vecka 1,2020 - 20-talet är här!
1 januari – onsdag
Idag är det första dagen på ett nytt decennium och nu befinner vi oss nu i 20-talet. Det känns lite högtidligt, men om det blir ett lika glatt decennium som det förra 20-talet, återstår att se. En aning skeptisk borde man nog vara. Det råder väl inte direkt harmoni eller glädje på vår planet just nu, om det nu någonsin har gjort det. Hur som helst så älskar jag den 1 januari, då allt börjar om på något vis. Ett helt orört år ligger framför oss och det gäller att försöka göra något bra av det. Vi får se hur bloggens årskrönika 2020 kommer att se ut!
Nyårsaftonen blev stillsam och skön ute på Blockhusudden. Jag vandrade i skogen med Lexus och Cecilia skapade en helt ljuvlig trerätters nyårsmiddag och vi skålade in det nya året/decenniet, då fyrverkerierna fyllde himlen över Lidingö och Nacka. Som vanligt klarade sig Lexus bra, han tittade något undrande ut genom fönstret, innan han placerade sig totalt avslappnad på rygg i sin hundsäng, till ljudet av dundrande raketer och smällare.
1920-talet kallades ´´det glada 20-talet´´ på grund av en högkonjunktur med en ekonomisk, social, konstnärlig och kulturell dynamik, som Wikipedia beskriver tidsepoken. Den glada tiden avslutades dock plötsligt med den gigantiska börskraschen 1929, som blev inledningen till den stora depressionen i USA och Europa på 30-talet. Vi får se hur vi kommer att sammanfatta vårt 20-tal.
Dokumentärserien om Hasse och Tage var helt underbar!
2 januari – torsdag
Långa nålar trycktes in i mina ben och axlar för tredje gången och smärtan var påtaglig. Andra patienter känner tydligen inte samma intensiva smärta när nålarna når triggerpunkter i musklerna. Men varje gång jag ligger där och känner nålarna tryckas in, bestämmer jag mig för att avluta den här metoden, eftersom det är så obehagligt. Men så har jag efteråt känt att behandlingen gett resultat. Mina leder blir något mjukare och värken lättar en aning. Dry needling kallas metoden och det är inte som vanlig akupunktur. Målet är att förändra den spända muskelsträng som är orsaken till smärtan.
Efter besöket hos naprapaten, gick jag bort till Stureparken för att se om Vinterkörsbärsträdet blommade, som det ibland kan göra när vintrarna är varma, som nu. 7 grader idag. Men jag såg ingen blomma på trädet där, så jag gick vidare till Karlaplan, där jag visste att Vinterkörsbärsträdet, eller busken blommade och äntligen fick jag använda kameran för att fota blommor utomhus!
4 januari - lördag
Vandrade lite på Söder.
Årskrönika 2019
Det är lätt att bli hemmablind. Jag far runt med min kamera i trädgårdar år efter år över hela Stockholm och har egentligen inte tänkt på att jag just utanför mitt hem i Bromma, har spännande spår av gamla trädgårdar. Många växter finns kvar från äldre tider och vi har en fantastiskt fin vårflora som börjar med stora mattor av vintergäck.
En vacker kväll såg Cecilia en växt som liknade en liten vitsippa. Jag har bott här i 35 år och har aldrig uppmärksammat den, trots att jag passerat där många gånger på väg till Coop i Minneberg. Vi fotograferade den och lade ute den på Facebooksidan ´´Vilken växt´´ och fick genast svar att det var vitsippsruta - Isopyrum thalictroides.
Se mitt blogginlägg om floran i Minneberg här!
Jag läser på Wikipedia - Vitsippsruta är en växt som tillhör familjen ranunkelväxter. I Sverige finns vitsippsruta vild endast i Minneberg i Stockholm. Wikipedia
Vi hamnade i den mycket vackra byn Gislöv och här fick vi uppleva stor trädgårdslycka när vi såg Helge Lundströms hus och trädgård, som fångade in oss med en kritvit blommande blomsterkornell. En prydnadsbuske som är bland de vackraste prydnadsbuskar jag vet. Helge Lundström var en omtyckt konstnär som bland annat under 30 års tid skapade fantastiska, 100 kvadratmeter stora äppeltavlor på Kiviks marknad. Han var även en av Sveriges stora trädgårdsprofiler och lät anlägga ett 40-tal trädgårdar, bland annat sin egen trädgård här vid föräldrahemmet i Gislöv.
Vi blev kvar länge för att beundra framsidan av huset, där en stor magnolia just blommat klart för i år, en helt fantastisk blomsterkornell lyste som ett smycke, blåregn som tyvärr endast blommade invid väggen vid vårt besök, svavelpioner, vinteriberis, gul trädpion och mycket annat vackert. Nästan lika lockande och välkomnande som blomsterkornellen, var den formade benveden som var placerad över entrédörren. Näktergalen och göken fanns med för att fullända magin.
Helge gick ur tiden 2011, 88 år gammal.
Vi träffades på en trädgårdsresa med Rosebuds resor till Italien 2007, då vi bland annat besökte fantastiska Ninfa, Villa d´Este och Villa Lante. Idag besökte vi Börje och Mariana i deras vackra trädgård i Österhaninge. Det var 8 år sedan jag var där senast och det har hänt en hel del i trädgården sedan dess. Jag tycker mycket om de olika trädgårdsrummen, som är fyllda med så mycket vackra och spännande växter. Antalet magnolior växer för varje år och vi måste nog återvända hit nästa vår när de blommar, som Mariana sa!
Det blev en mycket trevlig stund med fika och samtal om trädgård och livet! Hunden Monty (efter Monty Don) följde oss hela tiden och inne i ateljén satt papegojan Harry och pratade. Inte nog med att Mariana tillsammans med Börje skapat en vacker trädgård, hon är konstnär också, målar underbara tavlor och gör fantastiska skulpturer i keramik.
Folke Bernadottes bro som nu går mellan Rosendal på Södra Djurgården och Gärdet på norra sidan, invigdes. Bron har planerats länge, men i somras lyftes gång- och cykelbron på plats, just där Karl XIV:s pontonbro en gång i tiden gick och jag provgick den nya fina bron redan i augusti, med tillåtelse av brobyggarna. Men idag var det invigning på norra sidan med pompa och ståt. Kungen och Drottningen var på plats och klippte bandet.
Efter det att Kungaparet och alla andra premiärgått bron över till Rosendalssidan, vandrade de upp för backen vid den gamla iskällaren mot Rosendals slottspark , där lunch från Rosendals trädgård väntade vid långbord i det stora tält som rests över Cecilias fantastiska listplanteringar, där sommarblommorna fortfarande blommade vackert. De fantastiska färgstarka planteringarna hamnade alltså ´´inomhus´´ bland de vackert dukade borden. Men det var nog fler än jag som tyckte att de blå mattorna som lagts ut som golv, knappast matchade färgerna i blomsterrabatterna.
Jag tog bilen tre broar bort till Långholmen, som efter Djurgården är min favoritö här i Stockholm. Broarna som leder från mitt hem till holmen heter Tranebergsbron, Västerbron och Pålsundsbron. Under min ovanligt långsamma promenad runt ön, såg jag att det mesta av trädens löv nu bildar en vacker matta på marken och det börjar bli dags för naturen att gå i vila, i ett halvår.
Långholmen kallas för den gröna ön och förutom de gamla fängelsebyggnaderna är det glest med bebyggelse, det mesta är en stor vacker naturpark. Liksom på Djurgården finns här en strandpromenad runt hela ön, men i stället för Djurgårdens 1 mil långa sträcka, är det endast 3,5 kilometers vandring runt den gamla ´´fängelseön´´. En lagom sträcka för mina just nu ansträngda leder.
Ett avslöjande…
Egentligen hade jag inte tänkt berätta, men mina problem med lederna, som fortfarande är ett stort problem, är självförvållat.
Problemen började efter Cecilias och min fantastiska resa till Skiathos i månadsskiftet augusti-september, där vårt hotell var beläget högt upp, med en fantastisk utsikt över havet. Backen från stan upp till hotellet var hysterisk brant och min dotter som bokat hotellet sa att vi borde ta taxi upp varje dag. Det var ju inte så långt ändå, så vi tog det som ett träningspass eftersom vi ju latade oss på stränderna varje dag.
Jag ville minsann också visa att jag som van stadsvandrare inte har några problem att gå fort i uppförsbackar bara för att jag nått pensionsålder. Överdrivet piggt travade jag på de första dagarna. Under de sista dagarna hade däremot tempot sänkts betydligt för mig, medan Cecilia som ju är yngre än jag, inte hade samma problem. Mina gamla ben sattes verkligen på prov ordentligt i dessa tuffa backar.
Nu var det inte bara backen till hotellet som blev problemet under den här resan. Vid några tillfällen då vi badade i havet, fick jag för mig att jag skulle visa hur man simmar fjärilsim, vilket jag aldrig tidigare gjort. Jag vevade på och trodde väl att jag var väldigt rolig där i vattnet. Väl hemma i Sverige började jag känna både i knän, höfter och axlar att det inte stod rätt till och till slut fick jag låta Vårdcentralen ta hand om mig. Det blev röntgen och det framgick att jag har inflammation i alla dessa leder med en värk som är mycket besvärlig, speciellt på nätterna. Så kan det gå när man är envis och alldeles för lekfull i min ålder! Visst är min kropp sliten efter 50 år som trädgårdsarbetare och då borde jag såklart undvika fjärilsim och galet branta backar.
Det komiska i allt elände är att det i min sjukjournal står att ´´Hans hade simmade fjärilsim i Grekland´´. Och du min kära dotter, du ska inte alls ta på dig att du valt fel hotell till oss! Det var ett fantastiskt ställe, med en uteplats vid polen med underbar havsutsikt.
Nu går jag hos en naprapat som med bland annat Dry neadles ska få mig frisk igen till våren!
Ses 2020!
Tidigare årskrönikor
Vecka 52, 2019 - Julefrid
23 december – måndag
Det blev en märklig december i år. Koltrastar sjöng högt och tydligt varje dag på flera håll här i Traneberg. Temperaturen låg på 4 plusgrader och det var lite vårkänsla då trasten sjöng så vackert.
Sedan 1975 har jag följt Ulf Lundell, lyssnat på allt han gett ut i musikväg och läst alla hans böcker. Det finns ingen artist som betytt så mycket för mig genom mitt liv. Jag har också sett många konserter genom åren, men för några år sedan gav jag upp alla scenframträdanden eftersom han inte spelar de låtar som jag helst lyssnar på, utan det blev övervägande ganska tung rock. Men ikväll kändes det ändå lite märkligt när han uppträdde på Berns och att jag inte var på plats.
Det som möjligen var ännu märkligare var att Cecilia var där. Hon hade fått en biljett i present av sin arbetskamrat Malin. Cecilia hade aldrig tidigare sett Uffe och knappt lyssnat något på honom och jag var mycket skeptisk till att hon skulle tycka om spelningen. Men det visade sig att hon tyckte att det var mycket bra! Han hade berättat från scenen att planer fanns på att till nästa jul uppträda på Cirkus/Djurgården och då kommer jag helt klart att vara på plats…
24 december – Julafton
En skön och vacker afton firades ute på Blockhusudden i ett vackert julsmyckat hus, denna gröna varma jul.
25 december – Juldagen
Att naprapaten på Saltmätargatan hade öppet på juldagen och kunde ta emot mig med min värkande kropp, kändes som en sen julklapp! Med bland annat Dry Neadles i axlarna, mjukades lederna upp något redan vid första behandlingen. Nu har jag börjar jag tröttna på den vanliga sjukvården med sina smärtstillande tabletter och gummiband, vilket inte hjälper det minsta. Det är hög tid att det vänder så att jag får bli frisk snart. I vår vill jag trippa fram på mina vandringar igen. Vi bestämde att jag skulle få 5-6 behandlingar, så får vi se om det blir någon förbättring. Jag ska erkänna att jag har varit en aning skeptisk mot naprapater, men min dotter har blivit hjälpt tidigare och nu ger jag det här en chans.
Serien om underbara Hasse & Tage som gick på SVT under julen, fick mitt blogginlägg om Vitabergsparken att skjuta ordentligt i höjden, eftersom Svenska Ords skrivarstuga som jag beskriver och fotat, ligger i Vitan.
26 december – annandag jul
Min systerdotter Therese har fått en liten dotter! Stort Grattis Therese och Tobias. Hoppas att vi snart får träffa den lille på er gård Westermossen i Roslagen!
27 december – fredag
Tack ännu en gång Edvard Anderson, för att du gjorde det möjligt för oss att när som helst under året kunna besöka Medelhavs- och tropikklimat här i Stockholm/Solna.
På Wikipedia läser jag ´´Växthusets namn härrör från grosshandlaren Edvard Anderson (1865–1936) som hade testamenterat pengar till Kungliga Vetenskapsakademien . Hans vilja var att hans donation skulle användas för: "Inrättandet och drivandet av en vinterträdgård, där medelhavsklimatets och därmed jämförliga klimatområdens träd, buskar och örter äro uteslutande representerade".
1995 invigdes det stora växthuset i Bergianska trädgården och idag köpte jag årskort så att jag kan följa årstiderna i Medelhavsrummet, där det snart är vår. Cecilia och jag vandrade idag runt i de olika klimatrummen och tog med oss fikat in i tropikerna. Det blommande mandelträdet i Medelhavsrummet, gjorde min dag i denna mörka trista tid.
Två svanpar samsades i viken på Blockhusudden. Knölsvanarna och sångsvanarna brukar annars inte komma så bra överens, men idag vistades de intill varandra utan att bråka. Julefrid i viken!
29 december – söndag
På nyårsafton kommer jag att publicera bloggens årskrönika, med nästan 100 bilder från året som gått. Då kommer jag också att avslöja den mycket märkliga anledningen till att mina leder har värkt under nästan hela hösten, vilket gjort mina dagar ganska besvärliga. Vad sägs om den cliffhangern?
Vecka 51, 2019 - God Jul och Gott Nytt År
16 december – måndag
TV4 släcktes ner i Brommanästet, men jag vet inte om jag saknar kanalen så mycket.
Det går ju att titta på SVT:S Morgonstudion också. Visst, programledarna kanske inte är lika charmiga som 4:ans, men man slipper all tjatig reklam. Däremot saknar jag Cmore där jag ser spansk fotboll!
17 december – tisdag
Beställde ett nytt pass, trots att jag sagt att 2020 blir ett flygfritt år för min del. Men jag kan ju åka tåg!
18 december – onsdag
Lexus hälsade på i Brommanästet, eftersom Cecilia och alla andra som jobbar åt hovet, åt lunch med kungafamiljen på Stockholms slott! Vi gick i regnet efter stränderna här hemma och såg att vattenståndet i Mälaren var ovanligt högt, 42 cm över medelnivån. Jag läste att det höga vattenståndet påverkar Slussenbygget och att man för första gången på flera år var tvungen att släppa ut vatten genom byggarbetsplatsen. Slussenbygget kan gärna ha lite problem tycker jag, detta vansinniga bygge som kommer att förfula kopplingen mellan Gamla Stan och Södermalm!
Efter höstens allt regnande har naturen tagit emot bra med vatten, som träd och buskar så väl behöver inför vintervilan. Till och med den ständigt uttorkade bäcken här hemma i skogen, porlar nu livligt. Visst är det här vädret grått och dystert, men det är som sagt bra att träden får det vatten de behöver och att grundvattnets små magasin nu blivit normala. Däremot är fortfarande de stora magasinen under eller mycket under det normala på flera platser i landet, läste jag på SGU:s hemsida.
Varför tar media aldrig upp de positiva vädernyheterna? Varför måste nyheter alltid vara negativa? Säljer det bättre? När torkan var svår förra året, fylldes tidningarna av eländesrapporter och nu i höst skrivs det mest om att det är för få soltimmar och att det är tråkigt med allt regn…
19 december – torsdag
Morgonhimlen färgades vackert orange över Kungsholmen och marken var frusen när Lexus och jag morgontrötta vandrade upp mot Margretelundsvägen här hemma i Traneberg. Plötsligt hörde jag ett av de vackraste ljud jag vet, men som man normalt först brukar höra i februari-mars. Koltrasten sjöng med sin ljuvliga stämma och vi stannade och lyssnade en stund. Lexus och jag slöt ögonen, log och drömde om våren. Tänk om det ändå hade vore mars månad!
21 december – lördag
Trevlig glöggstund hos grannen, där jag träffade andra grannar som jag aldrig sett….
22 december – söndag
Äntligen har det vänt och vi går mot ljusare tider!
Skrev på Årskrönikan som jag publicerar på Nyårsafton!
Veckodagbok - januari-mars 2020
Vecka 50, 2019 - Regn
9 december - måndag
En stor flock sidensvansar flög från träd till träd vid Täcka udden, på jakt efter rönnbär och det sköna ljudet av små silverklockor spred sig över trakten.
Det viktigaste är vad trädgården gör med oss, inte vad vi gör med den!
Karin Berglund – boken Jordspråk
10 december – tisdag
Regn på kvällen och under natten föll snö i hårda vindar på udden och vi vaknade till ett vinterlandskap. Lexus fick en fin vinterklippning hos duktiga hundfrisören Rebecka i Hjorthagen och jag väntade på Bageri Banér med kaffe och en god kanelbulle.
För att behärska naturen måste man lyda den.
Francis Bacon – boken Jordspråk
11 december – onsdag
Regn hela dagen och snön som kom igår försvann igen. När jag vandrade förbi trädgårdslandet vid Isbladskärret såg jag att någon från restaurang Oaxen var där och skördade grönkål i odlingarna.
Ibland landar ett mail i boxen som visar sig vara extra intressant. I veckan skrev Ingrid, som jag inte träffat sedan 60-talet i Norrtälje då hennes son var dagbarn hos min mamma. Nu bor hon i Västergötland och hade sett min blogg och att jag skrivit en bok - som hon också köpt. Internet är oftast en fin plats att vistas plats!
Den som redan är våt, fruktar inte regnet.
Slovenskt ordspråk - boken Jordspråk
12 december – torsdag
December är årets mest händelsefattiga månad...för mig!
Lexus och jag vandrade i regnet och mina leder kändes bättre än på länge. Men den här årstiden gör mig ändå ganska nedstämd av de korta grå dagarna och att skriva om gröna rum är totalt omöjligt just nu, vilket gör den här dagboken väldigt fattig. De första vårtecknen lär ju dröja en stund till...
Under kvällsvandringen såg jag att det var stor fest på Wallenbergs Täcka udde, där hela den parkliknande trädgården var fylld av marschaller.
Om en trädgård inte är vildvuxen - glöm den.
Derek Jarman - boken Jordspråk
13 december – fredag
Vi bytte sida på Kungliga Djurgården idag och parkerade vid Lusthusporten. Vandrade förbi Grönan och Skansen, vidare in i gamla mysiga Djurgårdsstaden för att leta efter någon övervintrande blomma på Breda gatan. Där växer mängder av stockrosor utefter husväggarna och vissa år kan man hitta någon blomma mitt i vintern, men i år hade alla skrumpnat ihop och tappat all färg. Den här hösten har varit regnig, vilket har varit mycket bra för naturen, men inte för stockrosornas blommor. Vi fortsatte mot Rosendal och sedan tillbaka till Lusthusporten.
Det enda sättet att bli av med kirskål är att sälja tomten!
Okänd - boken Jordsspråk
14 december - lördag
Lämnade Blockhusudden på förmiddagen, i regnet!
Vecka 49, 2019 - Stockholm i december
2 december – måndag
Stadsvandringar på vintern skiljer sig en hel del från vandringar i övriga årstider. Nu lyssnar jag inte på fåglar, utan på ljudbok eller musik när jag går. Tar väldigt sällan upp kameran för att fota något vackert eller intressant. Det mesta är grått och tråkigt, om det inte kommer snö som lyser upp i mörkret, som det faktiskt gjort nu! Idag travande jag runt Riddarfjärden med klassisk musik i lurarna och som läget är just nu, så var de drygt 13 000 stegen ganska ok tycker jag. Gamla Stans tunnelbanestation blev start och mål på dagens vandring.
Marken var frusen med ett tunt lager snö, nästan vindstilla och den lågt gående solen sken över vår centrala fjärd mellan Södermalm och Kungsholmen. Uppe på Västerbron gick en kvinna rakt in i mig, inte bländad av solen utan djupt försjunken i sin mobiltelefon.
På Norr Mälarstrand, nästan framme vid stadshuset, såg jag plötsligt lysande röda rosor som blommade invid en gul vägg och trädgårdshjärtat började bulta igen. Fram med kameran och tänk att jag fick stadshuset som bakgrund! Som om någon placerat rosorna där mitt i vintern för min skull, för att jag inte ska tappa hoppet. Kaffe och en fantastisk räkmacka för 90 kronor tillsammans på PJ-Cafét Portiken mittemot Stadshuset, innan jag färdigställde min vandring runt Riddarfjärden och tog tunnelbanan från Gamla Stan hem till Bromma igen.
Nu har Ulf Lundells Vardagar 2 släppts som ljudbok, som han själv har läst in. Självklart läste jag boken när den kom ut i maj och nu lyssnade jag långt in i natten!
3 december – tisdag
Himlen brann över Kungsholmen när jag yrvaken lämnade sovrummet och klev in i vardagsrummet. Minus 4 grader och det tunna snötäcket ligger kvar. Tyvärr ska det bli varmare senare i veckan och vi återgår då till den grå-svart-bruna skalan igen.
5 december – torsdag
Igår planterades sju träd på Centralplan framför Centralen i projektet nya Vasagatan, där sammanlagt 67 nya träd kommer på plats när allt är klart nästa år. Majoriteten av de nya träden är Zelkova serrata ’Green Vase´ som är vasformade och får en vacker höstfärg, men det blir även fyra andra olika träd som får en bredare krona. Det är Berlineral - Alnus x spaethii, Rödask – Fraxiunus pensylvanica ’Summit’, Silverlind – Tilia tomentosa och Svart valnöt – Juglans nigra.
Jag besökte Centralplan idag och såg att de planterat 2 Silverlindar, 1 Rödask, 1Berlineral, 1 Svart Valnöt och 2 Zelkova. Det här blir nog väldigt fint när träden växt till sig och jag är speciellt förtjust i valnötsträdet och Zelkovan. Självklart kommer jag att följa det här arbetet under nästa år.
Och så var det äntligen dags att besöka nyrenoverade Nationalmuseum, som verkligen har en mäktig och vacker interiör. Konsten här kanske inte direkt tilltalar mig, men det är intressant att följa olika tidsepoker med både svensk och utländsk konst. Lokalerna är helt fantastiska efter renoveringen, men jag saknar gamla restaurang Atrium med känslan att sitta utomhus på ett torg, här är det nu en skulpturgård. Den nya restaurangen brydde jag mig inte om idag.
Innan jag åkte hem gick jag en stund i Gamla Stan, tittade till Järnpojken som märkligt nog inte var klädd…alls. Korsade julmarknaden som fyllde hela Stortorget och målet var att ta en kopp kaffe nere i 1300-talsvalven på Café Sten Sture mittemot Storkyrkan. Men det var stängt och det ser ut som om lokalerna renoveras. Välbehövligt faktiskt och jag hoppas att det även efter renoveringen blir ett enkelt café, men det är väl att önska för mycket. Tror mer på en exklusiv krog. Jag drack i stället mitt kaffe på det lilla ´´gulliga´´ Café Sven Vintappare. Ett litet stillsamt café som ligger på den lika stillsamma gränden Sven Vintappares gränd, avskilt från allt vad julstress heter.
Det är bara några veckor kvar nu på 2010-talet och snart kan vi skriva 2020. Men hur säger vi det?
Jag har följt medias sätt att säga årtalet när vi bytte millenium för snart 20 år sedan. Jag säger alltså tjugohundranitton, inte tvåtusennitton som de flesta säger. Som jämförelse säger jag inte ett-tusenniohundrafemtiofyra om mitt födelseår, utan nittonhundrafemtiofyra. Men 2020 måste vi väl uttala tjugotjugo? Eller?
6 december – fredag
Jag fick ett mail från AJ Landskap som tar fram trädplaner åt Stockholms stad i olika parker och trädgårdar. De har inventerat träd i Tegnérlunden, Stureparken, Grubbensparken och jobbar nu även med Centralbadets trädgård och Gustav Adolfsparken. De vill använda några av mina bilder och undrade även om jag kunde kontrolläsa texten som handlar om Centralbadets trädgård, eftersom jag både jobbat där en gång i tiden och skrivit mycket om platsen som jag besöker väldigt ofta. AJ Landskap har verkligen gjort ett gediget arbete med inventering och förslag till träd som skulle kunna användas när äldre träd gjort sitt. Trädplaner för andra parker står på tur och jag bara älskar sånt här!!!
Bästa kompisen Lexus var på övernattningsbesök i Brommanästet eftersom mamma skulle på kalas med jobbarkompisar.
På radio spelas ofta Uffes ´´Stockholm i december´´ och jag tycker att den är mycket fin. Det känns som om han på något vis saknar sin hemstad och i hans böcker får man en känsla att han är på väg att flytta från sitt älskade Österlen. Det vore fint om att han hittar någon bra bostad i Stockholmsområdet. Jag vill ju gärna möta honom på mina vandringar i huvudstaden och bara nicka lite diskret som hälsning.
7 december – lördag
Jobbar med bloggens Årskrönika!
8 december – söndag
Röd himmel över Ulvsundasjön och in mot stan på morgonen, men jag fick inte till någon bra bild.
Kom att tänka på ett utdrag ur Ulf Lundells bok ´´Allt är i rörelse´´.
Folk tycktes plåta vad fan som helst bara dom fick stoppa ögonblicket. Ögonblicken behöver inte frysas längre. Jag kände intensivt att jag måste lämna just ögonblicken ifred.
Veckan avslutades med en mycket trevlig fikastund tillsammans med Per och Catherine ute på Udden. Det var länge sedan vi sågs och vi hade mycket att prata om. Vi får fortsätta nästa gång vi ses.
Och din saffranskaka var fantastiskt god Cecilia!!!
Vecka 48, 2019 - Stockholm på 1870-talet
25 november - måndag
Vind 1 m/s sydost. Helt stilla vatten vid Blockhusudden när jag anlände på morgonen.
Den här veckan är det dåligt med bilder. Jag väntar på inspiration...
27 november – onsdag
Gråväder med regn, men julgranen på Parkudden lyser upp här ute på Blockhusudden! Naturen har gått i vila och allt är stilla. Vilar och väntar.
29 november - fredag
Ett tunt lager snö föll över Djurgården, lagom till första advent!
Nu tror jag att mina problem med värk i leder är på väg att försvinna. Jag sov bättre än på länge! Under flera veckor har jag varit vaken på nätterna med svår värk. Så glad och med god sömn bakom mig, gick Lexus och jag ut i snöblaskvädret för att morgonvandra, men han ville hela tiden vända om, hem till soffan igen. På nyheterna rapporterades om trafikolyckor och jag är glad att jag slipper vara ute på vägarna.
Huset här på udden smyckas vackert inför advent och Cecilia vinner kampen mot mörkret, med hjälp av levande och elektriska ljus. Överallt i de gamla husen här på udden, lyser nu adventsstakar och stjärnor i fönstren. Borta vid Hundudden skrek en räv när Lexus och jag var ute på kvällens sista promenad. Det smyger omkring en här i området, så det gäller att hålla koll på sina hundar och katter.
Grannarnas två nya valpar på Blockhusudden växer till sig och nu möter vi både Chili (Portugisisk vattenhund) och Ludde (Bichon havanais ) under våra vandringar. Underbart pigga och energiska kompisar, som får Lexus att kännas som en stillsam medelålders herre!
Vi tog bussen in till stan för att utföra några ärenden och inne i den julsmyckade Gallerian, var det en ung kille inte kunde hålla sina händer i styr i folkvimlet. Som tur var fick tjejens kille reda på vad som hänt och sprang ifatt killen som trodde att han kunde ta på unga kvinnor som han mötte och tryckte upp honom mot väggen. Jag passerade och allt kändes som en filmscen. Kort därefter satt jag åter på bussen tillbaka till stillsamma Blockhusudden. Man bör undvika Stockholms city i juletid!
30 november - lördag
Det var som vanligt mycket folk vid populära Kungliga Hovstallets julmarknad på Östermalm. Cecilia, min dotter och jag vandrade runt i julstämningen en stund bland mängder av försäljningsstånd och Cecilia köpte en god julost. Här vid Hovstallet saknades julmusik - eller så märkte jag den inte - vilket jag var mycket tacksam för. Julklassiker fyller annars varje butik i stan nu och i stället för att locka in mig så flyr jag! Om julmusiken ändå kunde börja spelas en vecka före jul, då skulle till och med jag tycka att det var trevligt, men redan tidigt i november är butikernas jullistor inställda på att gå om och om och om igen...
På restaurang L’Italiano på Rådmansgatan blev vi bjudna på Lenas 50-årsfest och det blev en mycket fin kväll med god mat och trevliga människor!
1 december - söndag
Första advent. Frukost i ett varmt pyntat hem på Blockhusudden.
Dags att packa väskan igen för att tillbringa nästa vecka hemma i mitt opyntade Brommanäste.
Ute på Ekerö köpte jag en inramad gammal karta som föreställer Stockholm på 1870-talet! Kartan är tecknad av H Neuhaus vid AB Kartografiska Institutet och är tryckt 1953. Som jag har letat efter denna eller någon liknande Stockholmskarta, tack Cecilia för att du hittade annonsen!
Vecka 47, 2019 - Stockholm, staden på landet
18 november – måndag
Besökarantalet på bloggen minskar märkbart den här årstiden och min veckodagbok är nog ganska ointressant nu när jag inte kan visa aktuella blomsterbilder från stadens parker och trädgårdar. Bloggen handlar ju om Stockholms gröna rum, men de rummen är just nu allt annat än gröna och jag borde väl förstås ta en paus från allt det här fram till våren. Men för ordningens skull så fortsätter jag traggla mig igenom vinterveckorna med min veckodagbok och redan i februari brukar ju de första vårtecknen visa sig. Även på Facebook-sidan Stockholms gröna rum, tappar jag följare, trots att bilderna där fortfarande uppskattas.
Efter att ha röntgat axeln på Odenplans läkarhus (som förresten ska flytta om 2 år) vandrade jag sakta Sveavägen fram och gick förbi Espresso house på nummer 82, där förre chefredaktören på tidningen Allt om Trädgård, Viveka Ljungström och jag satt en vacker vårdag 2012 och spånade vad min bok skulle heta. Först ville jag att den skulle heta något med Mina drömmars gröna stad, eller liknande, men jag ville ha med Stockholm i titeln och jag har för mig att det var Viveka som kläckte ´´Stockholms gröna rum´´ möjligenlite inspirerad av Gunnel Carlssons älskade TV program ´´Gröna rum´´.
Novemberdagen var mulen, disig och mörk och med mycket långsamma steg fortsatte jag fram till Adolf Fredriks kyrkogata 5, där jag klev in i Myrornas butik för att leta efter gamla böcker. Där bland alla hyllorna med begagnade böcker stod en gammal CD-spelare och ur högtalaren hördes lugn irländsk musik som jag tyckte mycket om. Jag hann precis Shazama det som spelades, innan en av personalen kom och bytte till en annan CD-skiva. ´´Stockholms City´´ ur Ulf Lundells första album Vargmåne från 1975 fyllde Myrornas butik och jag hann även höra ´´Då kommer jag och värmer dej´´ innan jag vandrade vidare! Den irländska musiken visade sig vara en instrumental ´´Lough Erin Shore´´ från en konsert 1999 med The Corrs.
Naturligtvis gick jag igenom Centralbadets trädgård som i och för sig ligger i vintervila nu, men som alltid får mitt trädgårdshjärta att bulta lite extra. På Drottninggatan 73 valde jag Café Muffin Bakery där jag beställde kaffe och en gigantisk amerikansk chokladmuffins. En tredjedels muffins hade räckt för mig, även om den var mycket god! Där satt jag en stund och läste ur den underbara boken ´´Stockholm, staden på landet´´ av Gunnar Brusewitz från 1969, som jag köpte för 25 kronor på Myrorna. Mina värkande, trötta och otåliga vandrarben ville dock vidare och jag fortsatte sakta bort mot Vasaparken och förbi Sinnenas trädgård där det krattades löv i den vackra trädgården.
Eftersom jag varannan vecka träffar Lexus ute på udden, kände jag ett sting av saknad när jag gick förbi hundrastgården i Vasaparken. Jag stannade och tittade en stund, såg alla glada hundar som for runt och kom på mig själv att jag stod där och log…
19 november – tisdag
Planen var att jag skulle bege mig ut på stan idag också, men värk i knät gjorde att jag stannade hemma. Ett träningsprogram från sjukgymnastiken har jag fått för mina ledproblem i höfter och axlar, men i natt läste jag om det knäproblem som jag även drabbats av, att det är vila som gäller. Vem i hela världen kan man lita på? Från alla håll har jag alltid hört, att vad man än har för problem med kroppen, så är det bara att träna så blir allt bra. Träna, träna, träna! Aldrig vila!
Jag vet att det är viktigt att hålla igång musklerna, men i vissa fall kanske det krävs en stunds vila.
Passar på att läsa ur boken jag köpte igår, Stockholm – staden på landet. Ett kapitel handlar om Peter Jonas Bergius trädgårdsjournal. Peter Jonas och hans bror Bengt drev den stora trädgården som var belägen där Vasaparken och bostadskvarteren intill nu ligger. Bergielund kom senare att kallas Bergianska trädgården, som 1885 flyttade ut till nuvarande läge vid Brunnsviken när staden behövde mark ny att bygga bostäder på.
Gunnar Brusewitz beskriver på ett underbart sätt om hur livet i Stockholm på 1700-talet kunde gestalta sig. Här jämför han 1700-talet med nutid:
Träden i parker och trädgårdar hade ännu grön mossa på sina stammar, var inte sotsvarta som nu. Och det växte tjocka grå och gula lavar på gravstenar, portaler och gamla husväggar. I stadens ytterområden trängde blandade dofter från täppor och kryddgårdar ut från plankportar som stod på glänt, hundar skällde, kor råmade, tuppar gol och kärrhjul knarrade trögt i takt med åkarhästarnas tramp över grus och kullersten. Över denna stad var luften ren och skär. Doften av stad var fränare med sundare än nu då den visserligen blivit försåtligt luktfri men samtidigt frätande på sandstensportaler, kyrkspiror, lungor och slemhinnor.
20 november – onsdag
Hängde med Lexus på Udden! Den tjocka mörkgrå molnmassan skingrade sig några timmar och vi såg solen! 8 plusgrader. I den spegelblanka viken låg mängder av storskrak med sina huvuden instuckna i fjäderdräkten. Det såg fridfullt ut.
Ulf Lundell fyller 70 år och jag har hängt med sedan Vargmåne och Jack 1975!
21 november – torsdag
Ett grått lock ligger över staden, 7 grader varmt och vindstilla. Ett perfekt väder för långvandring. Tyvärr vill inte min kropp det min hjärna och hjärta vill, så jag tvingas stanna hemma i mitt Brommanäste i stället. Tålamodet fortsätter att prövas för en stadsvandrare!
Läser vidare i boken ´´Stockholm – staden på landet´´ om gräsändernas historia i Stockholm. De var först var en attraktion i Skansens dammar och för att inte änderna skulle rymma, klippte man andungarnas vingar. När de groteska ingreppen upphörde, spred sig med tiden änderna ut över Stockholms vatten. Det var på 1910-talet och innan dess var gräsanden en mycket ovanlig syn i Stockholm. På 1950-talet räknades änderna i huvudstaden, som då uppgick till 6500 stycken. Undrar hur många det finns idag?
22 november – fredag
Eftersom jag inte sover på nätterna, passade jag på att lyssna på Ulf Lundells nya låt ´´Stockholm i december´´ som släpptes vid midnatt. Stämningsfull och fin! Jag tycker om när han sjunger om Stockholm!
Gråvädret fortsatte och det kändes som skymning hela dagen. Stilla, grå, disiga och dimmiga novemberdagar tillhör mina favoritförhållanden för stadsvandringar faktiskt och jag längtar efter att få hänga på mig kameran och bege mig ut i Stockholm igen! Stegräknaren slår nu i stället bottenrekord varje dag. Olika läkemedel provas för att få bort min värk i lederna, så att jag åtminstone ska kunna få sova på nätterna, men inget har fungerat hittills. Av min omtänksamma dotter har jag fått låna en el-filt som är helt fantastisk och jag försöker att hålla humöret uppe så gott det går, med böcker och en lång Netflix-serie.
24 november – söndag
Liljekonvaljerna i Ulriksdal gjorde min dag! Jag tror att både Cecilia och jag var i stort behov av att se blommor, så vi åkte ut till Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal för att fika och njuta en stund i alla vackra växthus.
Vecka 46, 2019 - Novemberregn
11 november - måndag
Jag är tillbaka på Blockhusudden!
12 november – tisdag
Idag firade vi vår underbara lilla Lexus som fyllde 6 år!
Naturen och trädgårdarna tog tacksamt emot regnet som föll över staden och trädgårdsarbetet hanns med innan regnvädret. Inifrån soffan och värmen var det skönt att höra hur regnet smattrade mot fönstren.
Sjukgymnastikprogrammet kör jag plikttroget varje dag, även om det kommer att ta lång tid innan jag märker någon förbättring - säger sjukgymnasten, som har samma namn som en mycket känd amerikansk skådespelare. När jag ska göra övningarna liggande på golvet, kommer Lexus och slickar mig i ansiktet och undrar vad jag håller på med! Kompis, jag gör det här för att vi ska kunna gå långa promenader igen!
13 november – onsdag
Alléernas nakna träd speglade sig i vattnet när vi vandrade längs Djurgårdsbrunnskanalen, som idag låg helt stilla. Ett lätt regn föll hela dagen över Blockhusudden och på grynnan i viken satt några skarvar som försökte torka sina vingar.
Trädgårdsmästarna på Djurgårdsförvaltningen har börjat planera nästa års sommarblommor och Cecilia väljer ännu en gång ut vackra blommor till bland annat Rosendals slottsträdgård. Det blir ett helt annat färgtema 2020, än årets underbart färgsprakande och mycket uppskattade blomsterplanteringar. Men jag som sett hennes skisser inför nästa år, är övertygad om att det kommer att blir mycket fint ännu en gång!
14 november – torsdag
Regnet fortsätter, precis som det ska vara nu i november. Nödvändigt för växterna, jorden, djuren och grundvattnet.
15 november – fredag
Sverige klart för Fotbolls-EM 2020
16 november - lördag
Födelsedagskalas för Lexus som fick pannkakstårta med falukorv.
Endast bilder från mobilen denna vecka...
Vecka 45, 2019 - Ljus och blommor i Edvard Andersons växthus
4 november – måndag
Många av ginkgoträden på Hornsgatan hade som tur var sina barr/blad kvar idag när jag besökte Södermalm. Min trädgårdskompis Lars Forslin skrev till mig och tycker att tillväxten på träden har stannat av, att de nog behöver gödslas mer. Träden är planterade i skelettjord, som enligt Stockholm stads förra trädexpert Björn Embrén ska ge allra bästa förhållande för träden. Björn har nu nått pensionsålder, men föreläser fortfarande om träd och jord. Som till exempel i Bålsta den här veckan där Cecilia och hennes kamrater på Djurgårdsförvaltningen fanns på plats.
Ginkgoträden är vackra nu på hösten när de lyser som guld, men om sådär 20 år då träden förhoppningsvis är stora, blir Hornsgatan med sina 200 träd en gyllne gata!
Provvandrade idag och klarade drygt 12 000 steg vilket är helt ok med tanke på omständigheterna. Novemberdagen var solig vilket gjorde gott i denna dystra tid, även om jag för fotograferingens skull hellre hade haft en normalt tung, mörk, disig och lätt deprimerande novemberdag. Nåväl, det var underbart att vara igång med mina stadsvandringar igen och jag gick från Mariatorget och Hornsgatan fram, upp på Skinnarviksberget där jag brukar fotografera syrener i maj och vidare genom Skinnarviksparken bort till Kristinehovs Malmgård. Där framför den vackra 1700-tals byggnaden, lyste en ensam gul ros i planteringen.
Mitt mål nu var Cinnamon Bakery & Coffeeshop på Verkstadsgatan 9 i Hornstull, där stans godaste kanelbullar finns. Trots det coola namnet är det här ett gammaldags söderfik med enkel inredning, där allt bröd bakas på plats. Idag sa jag till den unge mannen bakom disken att dom verkligen har stans godaste kanelbullar. Tack sa han, då blir mormor glad!
Hoppas verkligen inte att det här caféet renoveras till ett modernt inne-söderställe, där man sitter på bänkar i fönstret och där kaffe och bakverk har namn som man inte kan uttala. Det finns inte så många enkla söderfik kvar, där man kan dricka vanligt kaffe och äta en god kanelbulle, så hit återvänder jag alltid när jag är i trakterna.
Det blev en blåsig vandring Söder Mälarstrand fram till Slussen och över den nya gångbron till Gamla Stan, där jag med trötta ben tog plats i tunnelbanevagnen, som tog mig hem till Bromma igen!
5 november – tisdag
Bageri Brioche i Alviks torg öppnar sju och jag tog en tidig morgonpromenad dit och köpte färska frallor till kaffet!
Jag läste i DN att 21 miljoner olivträd har dött i södra Italien och då främst i Apulien. Orsaken är bakterien Xylella som kommer från insekter. Det här är såklart en katastrof för markägare livnär sig på olivträdens oljor. En olivodlare berättade att han hade 3500 olivträd, som nu alla har dött. Många bönder i Apulien säljer sina hus och marker och flyttar från trakten. Bakterien sägs ha kommit till Italien med prydnadsblommor från Costa Rica. Nya sorter av olivträd som är resistenta mot denna bakterie har börjat planteras, träd som är snabbväxande och kan ge oliver redan efter fyra år. Så oerhört tråkigt att mängder av månghundraåriga olivträd som följt familjer i många generationer har försvunnit.
6 november – onsdag
Bytt till vinterdäck!
7 november – torsdag
Jag kände mig nästan uppgiven när jag läste nyheterna på morgonen. Hotet mot vår miljö är mycket värre än vad forskarna tidigare befarat. Ni som hånar Gretas fantastiska insats, kan ju läsa DN:s artikel där 11 000 forskare från 153 länder, varnar för akut klimatkris på jorden. Är det längre möjligt att vända den negativa trenden?
Vårt land är inte längre en trygg plats att leva på och delar av Sverige jämförs nu med en krigszon på grund av alla sprängningar och skjutningar. Det finns ingen motsvarighet i Europa! Läste någonstans att de senaste 50 åren har varit den bästa tiden i mänsklighetens historia och att vi nu är på väg att lämna dessa goda tider. Ibland tänker jag att det bästa vore att inte läsa eller se nyheter över huvud taget.
När novemberdagarna blir för tunga, med gråväder och mörka nyheter, brukar jag åka till några platser i stan där ljus och blommor finns året runt. Idag blev det Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården, där jag började med kaffe och morotskaka bland tropiska växter i palmhallen. Där satt jag och tog in växternas dofter i 20 graders värme och hade sällskap av en talgoxe.
Den här tiden på året finns det inte så mycket som blommar hos Edvard, men jag letade upp det lilla som bjöds och blev lite lycklig av vit krokus från Grekland och även rumslindens vackra blommor. Som vanligt trivs jag bäst i Medelhavsrummet där jag mitt i vintern brukar nosa upp de första vårtecknen vid vinstockarna. Efter besöket i värmen, gick jag runt lite ute i Botaniska trädgården där det vackraste jag kunde hitta just nu var lärkträdens gula barr.
8 november – fredag
Det här skulle ha blivit en vecka med långa stadsvandringar. Tyvärr har jag inte blivit av med mina ledbesvär, så stegräknaren visar mycket låga siffror nu. Kämpar på med sjukgymnastik.
9 november – lördag
Regn!
10 november - söndag
Snö!
Vecka 44, 2019 - För kropp och själ
28 oktober - måndag
Skrapade is på bilrutorna innan jag i soluppgången försiktigt rullade genom stan ut mot Blockhusudden. Tänker att det börjar bli dags att lägga om till vinterhjul. Nollgradigt, vindstilla och total tystnad, när Lexus och jag vandrade med tjocka tröjor längs Djurgårdsbrunnskanalen och tillbaka till udden genom skogen.
Igår räfsade Cecilia ihop lövhögar på tomten, som jag tog upp idag. En timmas trädgårdsarbete om dagen, är ganska lagom just nu när axlar, höfter och knä skaver och värker! Tänker tillbaka på de nästan 50 år som jag jobbade med trädgårdsarbete på stora områden, då jobbet att få bort det mesta av löven tog många veckor! Och den sköna känslan när det slitiga arbetet var klart! Jag hör ofta att det är så hälsosamt för kroppen att ha ett fysiskt arbete, att man får daglig träning helt ´´gratis´´ och att man får vara ute i ´´friska luften´´. Friska luften innebär även blåsiga, regniga, snöiga och isande kalla dagar!
Det jag inte lika ofta hör är att kroppen ofta blir sliten efter ett långt liv som trädgårdsarbetare, med stundtals tunga och monotona arbetsuppgifter. Nu finns det olika typer av trädgårdsarbete, som till exempel trädgårdsdesign, odling, skötsel, och anläggning, vilka skiljer sig väldigt mycket åt. Jag har trivts utmärkt med mitt arbete genom åren, som bestått av skötsel och anläggning, men jag kan bli lite irriterad när trädgårdsarbete ofta förskönas och bara framställs som något läkande för kropp och själ. Självklart är det underbart att få jobba utomhus med det man tycker bäst om, men det är en sak att pyssla i en villaträdgård, än att dagligen sköta om stora områden med allt vad det innebär. Tycker en sliten gammal slottsträdgårdsmästare...
29 oktober – tisdag
För några veckor sedan gick Lexus och jag den fina vandringsträckan från Djurgårdsbrunn bort till den nya Folke Bernadottes bro vid museiparken/Rosendal. Idag började vi i stället vandringen vid Djurgårdsbron, gick förbi Nobelparken, ambassaderna och Källhagen på norra sidan av Djurgårdsbrunnsviken, bort till Folke Bernadottes bro igen. Den känns fortfarande lite högtidligt att gå över den nya bron med gångbana av trä och med en ny utsikt in mot stan och mot Djurgårdsbrunn! Lexus undrar nog varför jag går så långsamt just nu och jag ser verkligen fram mot att hänga med i hans tempo igen. Dålig sömn och värk gör att mina annars så sköna pensionärsdagar just nu är lite svajiga.
30 oktober – onsdag
Soluppgången var magiskt vacker över Värmdö, när jag drack mitt morgonkaffe vid köksbordet på Blockhusudden. Minus tre grader här ute på Djurgården när jag morgonvandrade med Lexus och jag var glad att ännu en besvärlig natt med värk äntligen var över!
31 oktober – torsdag
Det händer inte så mycket just nu. Lyssnar på ljudbok – Knutby, av Jonas Bonnier. Vandrar med Lexus så långt som mitt knä och höft orkar. Minusgrader på morgnarna och i morgon är det november! Solnedgången in över stan var glödande vacker när jag stod på Roddarföreningens brygga vid Djurgårdsbrunn, men jag lyckades inte fånga det vackra ljuset med kameran.
1 november – fredag
Tidigt sitter jag vid köksbordet på Blockhusudden med mitt morgonkaffe, ser ut mot en rodnande morgonhimmel som speglar sig i vattnet, samtidigt som vågor från någon av Värtahamnens Östersjöfärjor sköljer in mot stranden just utanför fönstret. Lite senare på morgonen sprang en ensam Prins Carl Philip förbi på sin morgonjoggingtur. Han bor ju med sin familj i Villa Solbacken borta vid Djurgårdsbrunn.
Efter en mysig fikastund hos Cecilias mamma i Vasastan, åkte vi ut till Skogskyrkogården för att tända ljus för våra nära som inte längre finns med oss. En dag för tidigt egentligen, men vi ville inte hamna i det kaos som brukar bli här på Alla helgons dag. Tanke och handling är viktigare än tidpunkten, tyckte vi.
2 november - lördag
Vaknade som vanligt tidigt och äntligen hade jag sovit nästan hela natten, då den värsta värken i höft och knä hade släppt taget. En fantastiskt bra början på dagen. Nu tar säkert Hammarby SM-guld senare idag också...
På Blockhusuddens tomt försökte jag med kameran fånga de få växter som bjuder på novemberblomning. Men de enda jag hittade var rosen Ghislaine de Feligonde som vägrar att ge upp, den starkt gult lysande strålrudbeckian och Salvia ´Hot Lips´ i urna. Min kära dotter kom på besök och vi njöt av Cecilias underbara Västerbottenpaj!
Nu blev tyvärr inte Hammarby svenska mästare i fotboll utan Djurgården tog titeln i stället!
Trots att jag tillbringar mycket tid på Djurgården har Bajen varit laget i mitt hjärta så länge jag kan minnas.
3 november - söndag
Ännu en skön Djurgårdsvecka gick mot sitt slut och jag förflyttade mig tillbaka till mitt Brommanäste på andra sidan stan. Eftersom ledvärken blivit bättre, ser jag nu fram mot långa stadsvandringar nästa vecka och allt tjat om värkande leder, lämnar jag nu bakom mig...
Fröet som vägrar lämna buskpionen...
Veckodagbok november - december 2019
Vecka 43, 2019 - Stockholm i oktober
21 oktober – måndag
Vi möttes även i år på kultiga och anrika Östra Station Järnvägsrestaurangen. ´´Ett värdigt stationshus för allmänheten´´ som det hette när restaurangen öppnade i funkisens tid 1932. Det mesta av inredningen är original från öppningsåret och sedan 1935 drivs restaurangen av samma familj. Idag träffade jag Eva Svedberg från Täby-Vallentuna trädgårdsförening ännu en gång. Förra året i mars signerade jag 20 stycken Stockholms gröna rum-böcker som hon hade med sig och idag var det dags igen. Vi hade en trevlig pratstund, men tyvärr smakade kaffet inte som kaffe bör smaka. Skärpning, bra kaffe är mycket viktigt nu för tiden. Förr kunde man pina i sig nästan vad som helst i kaffeväg, men idag kräver de flesta kunder riktigt gott kaffe!
Långsamt vandrade jag omkring en stund i stan och fotade i Kungsträdgården och i Berzelii park. Kungsans berömda Prunus ’Accolade’ glödde vackert i orange, träden som om ett halvår svämmar över av rosa blommor i de två mycket uppskattade alléerna vid dammen.
22 oktober – tisdag
Ännu en sömnlös natt med värk i leder. Såg en film klockan fyra på morgonen. Besökte läkare och benet undersöktes med ultraljud på S:t Görans sjukhus. I morgon ringer jag sjukgymnasten! Längre vandringar i mina drömmars stad får vänta en tid nu. Gömmer mig i Brommanästet med böcker och en äventyrsserie på Netflix. Men jag är verkligen inte bra på att vara inne hela dagarna, så korta promenader blir jag tvungen att ta.
Ingen utlandsresa är planerad, eftersom jag bestämt mig för att inte flyga mer, på grund av flygrädsla och tankar på miljön. Vi får se hur det blir med det framöver. Tänker tillbaka på alla fantastiska trädgårdar som jag besökt under mina resor i Europa. I Italien har jag har sett magiska Ninfa i ett stilla regn och fantastiska Villa d´Este och Villa Lante, när jag reste med Rosebuds trädgårdsresor. Den magiska trädgården på ön Isola Bella i sjön Lago Maggiore, där vita påfåglar dansade framför blommande magnoliaträd med Alpernas snöklädda berg omkring, var det vackraste jag sett i hela mitt liv, se här! I Florens hade vi turen att komma till Bardini garden, där den långa pergolan fylld med blåregn, var i sin bästa blomning och där staden med den vackra katedralen låg nedanför oss och hela Fiesole var som ett blommande paradis.
Vid Comosjön såg vi de fyra fantastiska trädgårdarna vid Villa Carlotta, Villa Balbianello, Villa Melzi och Villa Monastero. Dit längtar jag tillbaka för att se dessa platser även under våren. Trauttmansdorffs underbara trädgård på gränsen till Österrike såg vi i blomstermånaden april. Hela Amalfikusten var sagolikt vackert och San Michele på Capri hade jag länge längtat efter att besöka och det kändes som vandra i en dröm på den fantastiska platsen där högt uppe på berget. Den senaste magiska trädgårdsupplevelsen utomlands var i La Mortella, en mycket vacker tropisk trädgård på den italienska ön Ischia, som vi besökte en dag när ett ljummet regn föll över oss och jag fotograferade under paraplyet.
Men jag har även upplevt magiska ögonblick i andra länder än Italien, som när blåregnet blommade över bron i Monets Giverny i Frankrike, där trädgården var som ett blommande paradis. Jag har också kommit perfekt i tid till Malaga, just när de blå jakarandaträden blommade och gjorde stadens parker och gator nästan onaturligt vackra. Under en resa med jobbet till Kina, besökte vi Pekings botaniska trädgård när körsbärsträden blommade, en mycket speciell upplevelse. Jag får ta tåget framöver!
23 oktober – onsdag
Det var omöjligt att stanna inomhus idag, så jag tog bilen tre broar bort till Långholmen, som efter Djurgården är min favoritö här i Stockholm. Broarna som leder från mitt hem till holmen heter Tranebergsbron, Västerbron och Pålsundsbron. Under min ovanligt långsamma promenad runt ön, såg jag att det mesta av trädens löv nu bildar en vacker matta på marken och det börjar bli dags för naturen att vila, fram till april. Långholmen kallas för den gröna ön och förutom de gamla fängelsebyggnaderna är det glest med bebyggelse, det mesta är en stor vacker naturpark. Liksom på Djurgården finns här en strandpromenad runt hela ön, men i stället för Djurgårdens 1 mil långa sträcka, är det endast 3,5 kilometers vandring runt den gamla ´´fängelseön´´. En lagom sträcka för mina just nu ansträngda leder.
I ett stillsamt tempo tog jag mig runt och trivdes gott i vardagslugnet på holmen. Mina vanliga besöksplatser var stängda för säsongen, så jag kunde varken prata rosor med Kerstin på Rosängen, eller samtala en stund med trädgårdsmästare Christina på Stora Henriksvik, där caféet öppnar i maj 2020 igen. Trots det så stannade jag en stund på dessa vackra platser och drömde om våren, då allt startar om igen.
Lyssnade vidare på Winnerbäcks nya skönt vemodiga album Eldtuppen.
Passande just nu är ´´Stockholm i okt´´
Stockholm i oktober kan va
Som metall mot metall i passagen ner mot Ropstens station
Som cigarettrök och ozon
Som trädens alla färger när du ser dom från Skanstullsbron
En båt lägger till vid en kaj
Och en lång skakig kryssning är över
Och Riddarfjärden visar sin charm
På Mariaberget stack du handen under min arm
24 oktober – torsdag
Många gånger har jag med bil passerat kyrkan och bara sneglat in för att sedan fortsätta någon annanstans. Det har aldrig blivit av att besöka Bromma kyrka, som ju ligger i min ´´by´´ men 6 kilometer från mitt hem och på gränsen till Spånga. Jag visste att den vackra rundkyrkan var en av Stockholms äldsta byggnader som uppfördes under andra hälften av 1100-talet, 100 år innan Stockholm grundades av Birger Jarl. Idag stannade jag för att se den vackra gamla kyrkan på nära håll och jag blev mycket förtjust i den grova ljusa fasaden.
Just nu renoveras byggnaden och en ny absid (kapell) byggs i anslutning till vapenhuset. En ny klosterträdgård med örtagård, en liten damm och meditationsplats anläggs också utanför kyrkan, vilket ska bli mycket intressant att se resultatet av. Det var rörigt på platsen nu och på en informationstavla läste jag att arbetena skulle vara klara nu i oktober. Den tidsplanen kommer såklart inte att hållas, men jag hoppas att allt är klart till våren, då jag kommer att återvända hit till Bromma kyrka, där Nils Ferlin ligger begravd på kyrkogården intill. Förseningen av renoveringen beror på ett fynd av tre ´´mystiska´´ skelett från 1600–1700 hittades i kyrkans golv. Arkeologer analyserar nu fynden och jag väntar med spänning på resultatet! Vilka var kvinnan och de två männen?
25 oktober – fredag
Lexus var på besök i Brommanästet eftersom Cecilia var och såg Uno på Strandvägen 1. Vi vandrade bort mot koloniträdgårdarna i Johannelund och mötte flera andra hundar. Ännu en gång kunde jag konstatera hur oerhört vänlig Lexus är. Han viftar glatt på svansen vid varje möte med en annan hund, men flera gånger möttes han av ett ilsket morrande. En Djurgårdshund kanske inte är helt accepterad här i Bromma…
27 oktober - söndag
Vintertid...eller normaltid!
Vecka 42, 2019 - Höst vid kanalen
14 oktober - måndag
Efter att ha röntgat mitt onda knä på Läkarhuset Odenplan, fortsatte jag ut i regnet till Blockhusudden. Motvilligt och med regnkappa på sig, klev Lexus ut i det blöta och vi gick en snabb promenad runt Parkudden.
Jag fick ännu en fråga om jag ville leda en stadsvandring med en grupp i Stockholms parker i. En trädgårdsförening var intresserade av att se parkerna i maj, men jag blev ännu en gång tvungen att tacka nej. Att stå inför folk och berätta är inte något jag inte utsätter mig för. Tänker tillbaka på skoltiden då det var tvunget att hålla föredrag inför klassen!
15 oktober – tisdag
Har jag sagt att jag älskar Djurgården?
I oktoberregnet gick vi från Djurgårdsbrunn, förbi den gamla anrika roddarföreningen och Benny Anderssons Villa Lido, bort till den nya Folke Bernadotte-bron. Askens löv föll över oss och det är bara att acceptera att hösten tar ett allt stadigare grepp. Vi fortsatte över till Rosendalssidan på södra Djurgården och tillbaka till Djurgårdsbrunn, där Tokyokörsbärsträdet lyste vackert orangerött tillsammans med röda getrisbuskar.
Den här tiden på året är det lugnt på Djurgårdens strandpromenader under vardagarna, endast några hundvandrare och lunchlöpare trotsade regnet idag. Trots att vi blev blöta, njöt både Lexus och jag av den här sköna vandringen och torkade oss sedan i ett gammalt varmt 1800-talshus vid Blockhusuddens strand. Vandringarna blir inte så långa nu när mitt knä värker, men jag hoppas att vi snart kan gå som vanligt igen. Röntgen visade ett slitet knä, efter tre tidigare operationer. Omöjligt att sova på nätterna. Smärtstillande och vidare undersökningar. Det är inte bara fördelar med att vara en fri pensionär.
16 oktober – onsdag
Vi gick förbi Wallenbergs slottsliknande grosshandlarvilla på Täcka udden här ute på östra Djurgården, med sin vackra och extremt välskötta park. Här finns fantastiska träd, bland annat en av Djurgårdens vackraste ekar och en mäktig blodbok nere vid strandpromenaden. Den stora parken är omgärdad av ett vackert smidesstaket med välklippta taxus- och thujahäckar och i maj blommar mängder av sagolikt vackra magnolior och ädelsyrener. För att hålla denna perfekta skötsel, krävs ett ständigt användande av olika bullrande trädgårdsmaskiner. Gräsklippare, trimmer, häcksax och lövblås spräcker ofta tystnaden här ute på udden från Täcka uddens maskiner, vilket ibland stör känsliga Djurgårdsvandrare. Dags för robotgräsklippare kanske?
Nu mulchas löven överallt på Djurgården, vilket gör gott åt mikrolivet i gräsmattorna. Förr skulle alla löv krattas bort från gräsmattor på hösten, nu smulas de sönder med gräsklippare och blir till den finaste näring. Självklart ska man inte lämna för mycket löv, som då lägger sig som ett lock över gräset.
17 oktober – torsdag
Regn och nordliga vindar på udden. Tända lampor mitt på dagen!
Min bror med fru, som nu för tiden bor på Öland, kom på besök till Blockhusudden för första gången. Det blev fika och vi hade mycket att prata om. I Stockholm jobbade min bror och jag ihop i 27 år i familjeföretaget Norrtälje Trädgårdsservice, men nu ses vi endast en gång om året. Innan de tog sin husbil och drog vidare, gick vi runt vackra Parkudden med hundarna. Lexus träffade sina ´´kusiner´´ Uffe och Messi som är två coola Border terrier.
Altanen är färdig!
18 oktober – fredag
Trädgårdsarbete på Blockhusudden. Skogs- och kanalvandring och nu lyser lindarna som guld längs Djurgårdsbrunnskanalen. Mot kvällen regn.
19 oktober - lördag
Efter ännu en vaken natt med värk i axlar och knä, blev det långfrukost och sedan fortsatt trädgårdsarbete. Idag satte vi mängder av tulpanlökar och nu är det lika bra att gå i ide och vakna i april!
På eftermiddagen sprang Cecilia och hennes son Felix, loppet STHLM Apocalypse, som gick från Kaknäs till Fiskartorpet, en sträcka på 8 km. Under loppet dök zombies upp, som försökte ta löparnas tre liv, i form av tre band som hängde fast vid klädseln. Vi hejade efter banan och Cecilia hade som tur ett liv kvar vid målgången!
20 oktober - söndag
När jag på morgonen körde över Djurgårdsbrunnsbron och lämnade vackra Djurgården för den här gången, såg jag att nattens regn slitit av mängder av löv från träden längs kanalen. Jag är glad att jag tog bilder tidigare i veckan.
Hemma i Brommanästet såg jag Bajen slå Malmö FF med 2-0 och guldstriden fortsätter!
Vecka 41, 2019 - Är alla bilder redan tagna?
Jag har fotograferat i ganska många år, ofta på resor, och alltid tyckt att det är roligt. Kanske till och med det roligaste med att resa. Men i somras drabbades jag av en känsla av meningslöshet. Jag såg många fina motiv, men lyckades inte motivera mig att ta upp kameran. Det gjorde mig nedstämd, men jag kunde inte låta bli att tänka att alla bilder kanske redan är tagna och att det faktiskt inte längre är meningsfullt att fotografera?
/Maria
Läs svaret här!
7 oktober – måndag
När man som jag bor på två ställen, tar det en stund innan jag förstår var jag befinner mig när jag vaknar på morgonen. Den här morgonen vaknade jag i Brommanästet, där det inte fanns någon Lexus som ville gå ut och det kändes lite tomt. Senare på morgonen gick jag ut själv och tog tunnelbanan till Slussen. Vandrade Hökens gata upp till Mosebacke och fortsatte bort mot Fjällgatan. Nu är det skönt att vandra i Stockholm igen, då inte gatorna är fyllda av turister och storstaden känns ganska ´´lugn´´. Trädens höstfärger glänste i förmiddagssolen, men fram på dagen tornade mörka moln upp sig i norr. Någonstans måste det ha regnat eftersom en spektakulär regnbåge böjde sig över staden och som fick Stockholmarnas Instagram att svämma över.
Innan jag besökte Vitabergsparken åt jag lunch på Därmedpasta på Folkungagatan och med ny energipåfyllning vandrade jag in i parken som ännu inte bjöd på några större färgskådespel, trots alla lönnarna. Men det är alltid fint att vandra i Vitan! Mitt knä trasslar lite, så det blev ett ganska kort besök på Söder den här gången. På morgonen hade jag beställt ett nytt knäskydd och klockan 17 på eftermiddagen levererades det till min dörr. Så oerhört fort det går att beställa varor nu för tiden och frakten var gratis!
8 oktober – tisdag
Idag var det dags för min fina vandrarkompis Lexus att klippa sig. Tre eller fyra gånger om året åker vi till Hjorthagen där duktiga Rebecka friserar honom och det brukar vara en av de jobbigaste stunderna i hans hundliv. Att först bli badad (han hatar vatten) och sedan stå still på ett bord under en lång tid, är något som han brukar tycka väldigt illa om, men idag hade han stått helt stilla och låtit sig bli klippt utan minsta gnäll. En stolt husse hämtade honom och vi åkte direkt till matte Cecilia på jobbet för att visa. Tack för ett mycket bra jobb Rebecka!
Under tiden som Lexus klipptes, gick jag förbi Stockholms stadion på Valhallavägen och fotade vildvinet mot tegelväggarna på den gamla vackra stadion som byggdes till sommar-OS 1912. Stockholms stadion är den äldsta olympiska arena som fortfarande är i aktivt bruk, läste jag på Wikipedia. Jag fortsatte grannen i söder som är Kungliga Musikhögskolan på Valhallavägen 105, vars stora vita campus invigdes 2016. Där inne i de moderna lokalerna med den enorma takhöjden, finns restaurangen Oktav, där jag tog en kaffe med macka för PJ/student-priset 40 kronor.
På vägen hem till Bromma igen, blev det ett kort besök i Bergianska trädgården, där jag egentligen hade tänkt att besöka Victoriahuset där världens största näckros finns. Men de hade tyvärr stängt för säsongen och öppnar i maj 2020.
Idag revs de vackra sommarblomsplanteringarna vid Rosendals slott och senare i veckan sätts mängder av blomsterlök inför våren! Vackra narcisser och tulpaner kommer då att pryda slottsparken. Jag har växtlistor på sorterna, men berättar inget nu, det blir en överraskning i vår. Bara att skriva ´´vår´´ får mig att må gott!
9 oktober – onsdag
Enköpingståge, först står det sen går det…sjöng Totte Wallin på 80-talet.
Den här molniga förmiddagen tog jag mig till T-centralen och satte mig på Enköpingståget som tog mig till Sveriges närmaste stad. Det var dags för årets besök i de fina parkerna, som gjort staden så berömd bland trädgårdsintresserade människor runt om i landet. Här finns framför allt den vackra Drömparken från 1996, som en av världens mest kända trädgårdsdesigner Piet Oudolf har ritat, men i den lilla staden finns även många små så kallade fickparker som är mycket fina. I alla parkerna finns växtlistor i små lådor och man hittar verkligen ett spännande växtval vart man än kommer och staden var nog först i Sverige med att använda så stora mängder av perenner i de offentliga parkerna. Varför Enköping blivit en känd parkstad beror mycket på den förra stadsträdgårdsmästaren Stefan Mattson, som var den som utvecklade stadens parker på ett helt nytt sätt. Han var också den som knutit kontakten med Piet Oudolf och fått honom att skapa den mycket fina Drömparken.
Jag ställde alltså bilen hemma och tog tåget, vilket jag tycker är ett perfekt sätt att förflytta sig på. Att luta sig tillbaka med kaffe och en ljudbok i öronen och samtidigt se landskapet glida förbi utanför fönstret. Väl framme gick jag den långa Drottninggatan ner mot stan och i Pastor Spaks park beundrade jag de böljande idegranshäckarna i den fina lilla parken med sin cirkelrunda rosenträdgård. Eftersom jag visste att det var regn på väg, skyndade jag mig först till Drömparken, som är den viktigaste parken i Enköping. Där är det vackert vilken tid på året man än kommer. Visst hade de allra flesta perennerna blommat färdigt för i år, även om det fanns vissa astrar mm. som fortfarande gav lite färg åt planteringarna. Annars är det prydnadsgräset som märks mest nu och som det alltid finns gott om i Piet Oudolfs trädgårdar. De höga runda rummen av bok, känns ännu högre nu än då jag senast besökte trädgården och de är verkligen mäktiga i sin kontrast mot alla olika perenner på marken.
Regnet började falla och jag vandrade utefter ån, där de fina små broarna som vanligt var smyckade med sommarblommor, som nu befann sig i höstfasen och där oktoberfärgerna på träd och buskar skapade en fantastisk fin miljö, som jag fotade med kameran under paraplyet. Efter en hyfsad lunch, fortsatte jag att vandra längs ån vid den långa fina Klosterparken. Vart man än går i Enköping finns perenner i planteringar, i refuger och i rondeller och det är ofta målat med stora breda penseldrag, som man brukar säga när mängder av samma sort använts återkommande. Jag besökte några små parker till i regnet innan jag gav upp och tillbaka mot tågstationen igen och hängde en timma på Konditori Drott, som ligger mitt emot stationshuset. Kaffe och kanelbulle! På hemresan gick jag igenom mina regniga bilder och var ändå glad att det inte varit stark sol, som jag inte tycker om att fotografera i.
10 oktober – torsdag
Jag har bott i Bromma i 44 år med ett avbrott på ett år i slutet av 70-talet då jag bodde på Norrtullsgatan i Vasastan och ibland blir jag en aning trött på den här platsen. Flygbuller och brusande trafik på Drottningholmsvägen och Ulvsundavägen, är inte idealiskt för någon som är extremt ljudkänslig. Jag har ju också blivit bortskämd med att vistas så mycket på lugna östra Djurgården de senaste fyra åren. Men så ibland förstår jag ändå varför jag bosatte mig här i Bromma. Utefter stränderna finns fantastiska strandpromenader och känner man för att vandra långt, så leder promenaden ända ut till Hässelby.
Trots att jag bott här så länge, har det aldrig blivit av att gå runt vår insjö Lillsjön, som genom en liten vacker å vid Ulvsunda slott har förbindelse med Mälaren, som genom Slussen har förbindelse med Östersjön, som i sin tur har förbindelse med Öresund som hör ihop med Nordsjön/Atlanten. Lillsjön har alltså kontakt med världens alla stora hav. Tanken svindlar!
Vandringen började här hemma vid Brommanästet och jag gick efter strandpromenaden bort till Ulvsunda slott och följde sedan ån till Lillsjön, som jag idag äntligen lärde mig känna. Trots att det går ganska stora trafikleder runt sjön, ser man varken bilar eller moderna hus under vandringen, med några få undantag. Den täta vegetationen gör att ljud dämpas och det blev en mycket fin liten vandring den här dagen. Fina rödmålade träbroar leder fram till vandringsleden runt sjön och på bron stod en äldre man och fiskade. Vid en brygga längre bort blickade jag ut över sjön och såg bara natur förutom den gamla kvarnen som står i den trafikerade korsningen Ulvsundavägen och Kvarnbacksvägen. Men härifrån bryggan såg kvarnen ut att vara placerad mitt ute i naturen och det kändes som om jag förflyttades några hundra åt bakåt i tiden, utan bilar och flygplan. Kunde nästan se framför mig en något berusad Bellman sitta här vid stranden med sin luta. Undrar om jag inte skulle passat bättre in i 1700-talet!
Borta vid koloniföreningen Iris-Lillsjön som bildades 1916, var jag tvungen att gå in och titta en stund. I måndags var det premiär på TV-programmet Paradiset Iris som spelas in här och jag kände igen några av de stora lotterna. När jag åter nådde de röda träbroarna vid Ulvsundavägen, bestämde jag mig för att åter vandra här i vår när fåglarna sjunger igen och då hägg och syren blommar.
11 oktober – fredag
Visst är det skönt att vara pensionär, men när man blir äldre kommer ju även krämporna och det tar tid innan värkande leder mjukas upp på morgonen. Jag har nu börjat vinterträna lite här hemma för att försöka lura artrosen. Vågar inte tänka på hur det skulle bli om jag inte längre kan vandra som jag brukar!
Stockholm - Nordens Venedig - har många öar att vandra runt. Idag valde jag Lilla Essingen. Sträckan runt ön är endast 2,3 kilometer lång och passade bra idag när knät fortfarande bråkar. Röntgen på måndag. Egentligen är Lilla Essingen ingen favoritö i stan, men utsikten in mot Västerbron med Riddarholmen och Gamla Stan i bakgrunden är magiskt vacker och jag minns en morgon vid femtiden för sju år sedan, då jag fotograferade soluppgången härifrån. Västerbron har aldrig varit vackrare än den morgonen.
På Fotografiska museets sida läste jag en fråga, om alla bilder redan är tagna? Att det på två minuter idag tas lika många bilder som under hela 1800-talet. Det äldsta bevarade fotot togs 1827. Ganska ofta nu för tiden känner jag att det är svårt att hitta intressanta motiv. Allt är liksom redan gjort! På sociala medier finns nästan oändligt med bilder och scrollar man på Instagram så finns det inget slut. Jag tänker att jag måste börja minska på antalet bilder i bloggen och bara visa de som jag tycker allra bäst om. Min dotter säger ibland att jag borde variera med fler närbilder och jag kanske ska lyssna på henne...
12 oktober – lördag
Så stod jag då framför den nya skulpturen, som ser så märkligt levande ut där intill KB i Humlegården. Sean Henrys fantastiska skapelse Seated figur avtäcktes den 28 september och föreställer en vanlig man som är på väg till eller ifrån sitt arbete. Till skillnad från alla kungligheter, vetenskapsmän eller andra berömda personer som vanligtvis står staty, är det här en man av folket, som vilar en stund med sina tankar framför Linnéstatyn. Skulpturen är tre meter hög och har fått sin plats här som en del i firandet av att Humlegården fyller 400 år. Tyvärr är mannen bara på tillfälligt besök i Humlan fram till våren 2020.
Från Humlegården fortsatte jag bort till den trevliga södra delen av Danderydsgatan, som inte liknar någon annan gata på Östermalm, där arkitekturen oftast brukar vara alltför prålig och ibland ganska sträng. På Danderydsgatan är de smakfullt färgade byggnaderna med sina tre, fyra våningar och med de små trädgårdarna framför husen, en trevlig plats, även om fastighetspriserna här inte är lika trevliga!
När jag googlar på gatan, hittar jag en artikel som fick mig att fundera över mitt ordval - trevlig. 2016 såldes ett av husen till tidigare Ericsson-chefen Carl-Henric Svanberg för 120 miljoner kronor och var det dyraste huset som såldes det året i Sverige. Renoveringen har sedan kostat cirka 50 miljoner. Jag ler lite när jag läser att han fick avslag av Stadsbyggnadsnämnden, när han ville bygga till en balkong på fastigheten. Allt går inte att köpa för pengar, tack och lov. Hans segelbåt ska dock vara dyrare än huset, den kostade 190 miljoner. Häpp!
Anledningen till mitt besök på Danderydsgatan idag var att jag sett en bild av glödande vildvin som täcker en vacker husfasad. Efter att ha tagit några foton vandrade jag vidare genom Ellen Keys park och bort mot Odenplan, där jag tog tunnelbanan hem till mitt enkla lilla Brommanäste, där jag har en liten balkong!
13 oktober – söndag
Det blev en gnistrande vacker höstdag och vi åkte ut på Lidingö och hem igen, körde på en fågel…nej det gjorde vi inte! Men vi åkte ut på Lidingö i varje fall och vi gick ute vid Elfvik där naturen var klädd i vacker höstskrud. Vi fikade inne på Elfviks Gärdsbistro, dit Lexus fick följa med in och det blev en skön avslutning på veckan.
Vecka 40, 2019 - Höst på Djurgården
30 september - måndag
Det väntas regn och blåst i veckan, men den här sista septembermorgonen på Blockhusudden var det helt stilla, med ett vackert ljus som trängde genom molnen. Grävningen för dränering kring huset på udden är klart och nästa vecka snickras en ny altan år Cecilia. Djurgårdsförvaltningen har nu börjat riva sina vackra sommarblomsplanteringar och snart kommer tusentals blomsterlökar att sättas i Djurgårdens trädgårdar och parker. När jag själv jobbade tyckte jag om att sätta lök, det är nästan som det första vårtecknet!
Besökte ett nästan folktomt Skansen och brydde mig som vanligt endast om trädgårdarna. Jag har lite svårt för djur i fångenskap, även om jag vet att djurparker är viktiga, bland annat i sitt arbete att rädda utrotningshotade djur. I rosenträdgården blommade fortfarande flera olika rosor och i underbara Skogaholms herrgårds köksträdgård fotograferade jag ännu en gång min favoritvy in mot lusthuset. Den vyn finns som bloggens headerbild, likaså som omslagsbild på Stockholms gröna rums Facebooksida. Det lite hastiga Skansenbesöket avslutade jag vid vackra Skånegården, med sin fina trädgård där planteringarna omgärdas av låga buxbomshäckar. Alla dessa platser är mycket fina och jag försöker göra ett eller två besök på Skansen varje år.
Det bor nu fyra hundar på Blockhusudden, sedan den söta lilla valpen Ludde nu flyttat in hos Billy och Eva. På eftermiddagen var vi där för att hälsa Bichon Havanaise-valpen hjärtligt välkommen till udden. Han är alltså av samma ras som Lexus och vi hoppas att dom kommer att bli bästa vänner framöver. Ännu så länge får dom inte träffa varandra, eftersom Ludde måste vaccineras först. Tack för kaffet Billy och Eva!
1 oktober – tisdag
Efter en sömnlös natt med axelvärk åkte jag till vårdcentralen hemma i Bromma och fick fungerande värktabletter. Troligen har jag fått en inflammation i axlarna efter att ha simmat fjärilssim och ryggsim på Skiathos...!
2 oktober – onsdag
Sov hela natten utan värk och vaknade utvilad och nöjd. Efter en lång frukost gav vi oss ut på morgonvandring, Lexus och jag. Vi gick genom den oktobertysta skogen bort till Manilla och sjövägen tillbaka. Villa Mullberget ska nu renoveras. Det mörka vackra huset som är ritat av stadshusarkitekten Ragnar Östberg och vars fasad består av mörkbrunt träspån. Det finns så många vackra byggnader längs stränderna på Djurgården och Villa Mullberget är en av favoriterna!
Träd och buskar lyser allt mer av höstens härligt starka färger och i strändernas vildrosor finns i år ovanligt mycket nypon. När vi gick förbi Blockhusuddens brygga anlände den gamla båten Gurli, som byggdes 1871 på Bergsunds mekaniska verkstad på Södermalm. Hon hade med sig resenärer från Nackasidan, som när de steg iland stressade bort mot buss 69, för fortsatt färd in mot staden där arbete väntade. ´´Hemma´´ vid stenbryggan utanför lusthuset stod en man och fiskade, det såg fridfullt ut. Lexus och jag gick hem och vilade en stund efter vandringen.
Planteringarna med de vackra färgstarka sommarblommorna vid Rosendals slott, som i år varit så oerhört uppskattade, kommer nästa vecka att rivas eftersom vårens blomsterlökar ska sättas där. Idag fotograferade jag dessa planteringar för sista gången och de röda dahliorna XXL Taxco, var fortfarande helt fantastiska. Troligen kommer Cecilias växtarrangemang vid Rosendals slott i år att finnas på ett mycket speciellt ställe nästa år! Cliffhanger! Från slottsparken ser man nu nya Folke Bernadottes bro och det känns verkligen som om den här vackra undangömda slottsparken har blivit aningen mer exponerat sedan bron invigdes!
Barcelona slog Inter i Champions league, trots uruselt spel!
3 oktober – torsdag
Regn och blåst under hela natten och jag börjar faktiskt bli lite sänkt av höstens annalkande mörker och kyla. Nu gäller tjocka kläder, varma element, stora mängder stearinljus och heta bad i åtta månader, innan ljuset och värmen återvänder i vår och det är nu när mörkret blir allt mer påtagligt som pensionärslivet sätts på prov. Det gäller att ha en plan och intressanta uppdrag för att härda ut.
Idag började Djurgårdsförvaltningen sätta blomsterlök på Rosendalsterrassen. För att få maximal effekt, sätts narcisslökarna tätt och runt dammen blir det nu nio olika sorter.
4 oktober – fredag
Som vanligt var jag alldeles för tidig, när Lexus skulle vaccinera sig vid Sundbybergs veterinärpraktik. Så innan det var dags för sprutan i nacken, gick vi omkring en stund i det gamla villaområdet Duvbo, Lexus kissade och jag tittade in i de gamla trädgårdarna. Förra året då vi besökte den här praktiken, tyckte vi att bemötandet inte var så som man förväntar sig, men tänkte att vi kanske hade otur och råkade ut för någon stackare som hade en dålig dag. Idag när Lexus ropades upp och vi fick komma in i ett litet undersökningsrum, svarade inte ens veterinären på min hälsning och hon brydde sig inte heller om att hälsa på Lexus, som självklart kände sig stressad i den här miljön. Jag sa att han är en ganska känslig kille, så han kommer nog att skrika när han får sin spruta. Hon svarade inte utan frågade om hon skulle sätta på munkavle på honom. Det får du avgöra sa jag, han brukar inte bita. Det är väl inte jag som ska avgöra det, jag känner inte hunden, svarade hon surt.
Under hela besöket kändes veterinären arg, sur och otrevlig och det var verkligen inte det Lexus och jag behövde den här förmiddagen. Ska inte en veterinär vara vänlig mot djur som de ska behandla och som befinner sig i en stressad miljö. Har man vanligt folkvett så hälsar man väl även på sina kunder. Jag har alltså ännu en gång råkat ut för en människa som fullständigt har missuppfattat sin roll i arbetslivet. Vi betalar ju för att veterinären den här gången ska utföra en vaccination! Jag vill verkligen inte bli bemött på det här sättet när jag köper en tjänst, vad det än handlar om. Speciellt när det handlar om min bästa och underbara kompis. Jag kommer aldrig någonsin att sätta min fot på detta ställe igen!
5 oktober - lördag
Färden gick mot Roslagen för att hälsa på min syster på skärgårdsön Yxlan. Hon blev ensam nu i somras då hennes man Johan plötsligt lämnade jordelivet och nu kämpar hon vidare på sin vackra skärgårdstomt, dit min morfars far Knut Söderholm anlände på 1870-talet och som varit i släkten sedan dess. Vi hade en trevlig stund med god lunch och utsikt över Furusundsleden, där en ensam segelbåt krängde i vinden, när vi åt den goda smörgårdstårtan.
6 oktober - söndag
Cecilia, Lexus och jag åkte till återvinningscentralen i Bromma med ett stort lass skräp! Och Hammarby vann över Djurgården!!! Jag vet att jag ofta befinner mig på Djurgården, men Bajen är lagen i mitt hjärta här i Sverige! Den största platsen i fotbollshjärtat tillhör Barcelona!
Nu väntar en Brommavecka, men på tisdag åker jag med Lexus till frisören…
Åka bil! På väg mot Roslagen!
