Vecka 39, 2019 - Jag har varit i Paradiset
23 september – måndag
Brommavecka och jag vaknade exakt den tid, 04.45 då väckarklockan ringde när jag förr jobbade som trädgårdsmästare på Engsholms slott. Låg kvar en stund i sköna sängen och förstod inte hur jag orkade gå upp den här okristliga tiden varje morgon i 20 år, för att sedan åka de sju milen till slottsparken. Gick upp, tände ett ljus och njöt av morgonkaffet.
Packar upp väskan igen. Att bo på två ställen kan vara lite förvirrande och det gäller att hålla ordning på kläder och prylar. Alltid glömmer jag något. Det känns som att flytta in till stan efter att ha varit på landet i stillhet och tystnad i en vecka, när jag byter lugna Blockhusudden mot bullriga Bromma. Men jag har fått för mig att jag behöver känna storstadspulsen ibland, även om jag börjat tvivla om det verkligen stämmer. Ljudkänslig som jag är stör jag mig på alla möjliga och omöjliga ljud i storstaden. Uppvuxen i en småstadsidyll kommer jag aldrig lära mig att i rätt tempo röra mig bland folk i Stockholm. Kan liksom inte falla in i stadsrytmen. Stannar för ofta för att titta på något träd, en rabatt eller en husfasad och risken att bli trampad på eller påkörd av en elsparkcykel är alltid stor.
Ännu en gång klev jag av tunnelbanan vid Odenplan och vandrade upp mot Observatorielunden och Drottninggatan. Inne i Spökparken blommade nävan Rozanne som måste vara en av de allra bästa perenner man kan ha i trädgårdar och parker. Den blommar ljuvligt blått, oavbrutet under hela säsongen, utan att den behöver klippas ner på något sätt. Den är vackrast nu på förhösten när plantorna växt sig stora under sommaren. Jag fortsatte Drottninggatans backe ner mot stan och jag tycker mycket om den här delen av Drottninggatan, där det fortfarande finns många små äldre butiker, caféer och en lagom stadspuls utan biltrafik.
Inne i Centralbadets trädgård är det inte mycket som blommar just nu, men det är alltid skönt att kliva in från den något hetsiga Drottninggatan, trots att den är bilfri, till den här vackra, lugna och lummiga cityoasen, Den enorma almen som står vid restaurangen och dammen, ser fortfarande frisk ut och jag bävar för tiden då även denna jätte kommer att drabbas av den fruktade almsjukan. I det stora valnötsträdet som står vid entrén till badet, finns en hel del valnötter, trädet som en gång fick liv här genom att en hyresgäst på gården drev upp trädet från en nöt. Det fanns ännu ett valnötsträd som drivits upp av samma granne och som stod närmare portalen vid dammen, men den tog tydligen för mycket plats och fälldes. En skylt har satts upp vid dammen att det är förbjudet att mata fiskarna, de får näringsrik mat av de som sköter dammen och jag tänker tillbaka på tiden då vårt familjeföretag skötte trädgården och gjorde rent fiskdammen varje höst. Mer om det finns att läsa i min bok Stockholms gröna rum.
På Norra Bantorget var parken lugnare än på länge. Under sommaren har det bott mycket folk på den stora platsen framför Brantingmonumentet och det har knappt varit möjligt att passera platsen. Nu var det lugnt och stilla och parkbesökare kunde åter sätta sig på soffor för att vila en stund. Perenner blommade fint och det var en skön stämning den här soliga septemberdagen, men det borde dock finnas ett litet enkelt café här tycker jag. Kanske uppe på monumentplatsen? Café Branting…
Jag gick genom Klara kyrkogård och gatorna bort mot Kungsträdgården, där jag hade som mål att dricka kaffe vid Tehuset under almarna, men det var tyvärr stängt, så jag gick till grannen Café Söderberg. Det blev allt annat än en trevlig fikastund, med ett kaffe som smakade gift, fick jag även lyssna till två kvinnor som på ett överlägset sätt satt och bräckte varandra med berättelser om sina resor. Sommarblommorna blommar nu som bäst nu i Kungsan och de enkla röda rosorna är fantastiska. Av Bodil Hammarberg på Stockholm stad, fick jag reda på att rosen heter Golden eye, en rotäkta kanadensisk sort som blommar mycket länge och blir ungefär 1 meter höga. En modern buskros som saknar doft.
När jag på vägen till Kungsan passerade Brunkebergstorg funderade jag på hur stadsplanerarna tänkte när torget nu vid renoveringen skulle bli ett öppet och levande torg igen, så som det en gång i tiden var. Problemet här är att alla gamla vackra byggnader som en gång fanns här är ersatta med iskalla och helt skönhetsbefriade byggnader. Tanken med alla magnolior både på torget och längs Malmtorgsgatan är mycket bra, men det räcker inte. Den här platsen är och förblir en tråkig och kall baksida mitt i centrala Stockholm.
25 september – onsdag
Förra veckan åkte vi förbi en park som jag inte tidigare uppmärksammat i Sundbyberg. Vid Hamngatan ligger Tuvanparken som kopplas ihop med Strandparken nere vid Bällstaån. Tuvanparkens nedre del är renoverad och byggd i etager ner mot Hamngatan, med sittplatser och perennplanteringar. På förmiddagen åkte jag dit för att nosa lite närmare i parken. Sundbyberg som är min grannby, har växt otroligt mycket under de senaste 10-15 åren och bland annat längs Bällstaån har nya bostadsområden byggts. Det ser ganska trevligt ut vid ån, med bryggor och stora träd har sparats längs stränderna.
Den nya delen av Tuvanparken var färdig 2013 och strandparken som fortsätter med etager mot Bällstaån blev klar 2017. Jag tycker om valet av perenner med många olika sorters prydnadsgräs, höstanemoner, stenkyndel, höstastrar, solhattar mm. Nere vid stranden ligger Restaurang Brasserie 19 som har uteservering med kvällssol mot ån. Jag tyckte om den här platsen och jag kommer att återkomma i vår när magnolior mm. blommar i parken.
Den här kvällen skulle jag få använda min julklapp som jag fick av Cecilia. Det var biljetter till ett föredrag på Stockholms slott, där Christopher O’Regan skulle berätta om mordet på Gustav III år 1792, eller rättare sagt varför han blev mördad och om ett nytt sätt att se på Gustav. Men först åkte jag ut lite tidigare till Blockhusudden för att hämta Lexus och vi gick en långpromenad i det vackra septembervädret. Vi vandrade längs kanalen där lönnarna på norra sidan börjar skifta färg lite försiktigt. En stillsam septemberkänsla rådde vid vår vackra kanal.
Vi tog Djurgårdsfärjan från Allmänna gränd på Djurgården till Gamla Stan, som äntligen blivit lugnare då de största turistskarorna nu lämnat Stockholm för i år. Vi gick sakta Österlånggatan fram där folk fortfarande satt på uteserveringar, vidare Köpmangatan upp till Grillska husets café på Stortorget, där vi åt varsin god räksmörgås. Vi satt vid fönstret mot Köpmangatan och njöt av mitt sällskap och lugnet i Gamla Stan.
Innan föredraget började, fortsatte vi att vandra i den gamla medeltidsstaden och gick ner Mårten Trotzigs smala gränd mot Västerlånggatan. Att hela gränden nu för tiden är fullständigt sönderklottrad är fruktansvärt tråkigt, men jag orkar faktiskt inte längre bli förbannad. De unga ´´konstnärerna´´ går ändå inte att stoppa.
Det var fullsatt i slottets lokal, som tillhör de äldsta norra delarna som hängde ihop med det gamla sagoslottet Tre kronor som brann 1697. De nya delarna klarade sig mirakulöst från den stora branden och Tessin kunde fortsätta med sin plan att bygga det nya slottet i stram romersk barock. Christopher O’Regan är en mycket bra talare och jag saknar honom i TV-programmet ´´Det sitter i väggarna´´ även om jag inte har något emot hans ersättare Rickard Thunér. När Christopher kom, hade han sin 4-åriga dotter och exfrun med sig och han började föredraget med att berätta om sin privata status just nu. Att han hoppade av ´´Det sitter i väggarna´´ därför att är han har delad vårdnad om dottern, eftersom han är skild och att det skulle vara omöjligt att fortsätta spela in TV-programmet.
Föredraget handlade om synen på Gustav III. Vem han var som person och ledare av Sverige! Om han verkligen var den envåldshärskare och diktator som många historiker skrivit om. På 1700-talet var det fortfarande kungen som styrde och stod för landets politiska beslut. Bilden av Gustav III brukar vara den lite fjolliga teaterkungen med ljus röst och med fransk brytning, och att folket som levde i fattigdom inte direkt såg upp till sin kung. Det Christopher nu berättade, var att han inte alls hade någon ljus röst eller bröt på franska och att han tog viktiga politiska beslut som gynnade borgare, bönder och fattigt folk i landet. Han var alltså en omtyckt kung av den breda massan. Hans motståndare var i stället adeln, som blivit av med sina uppdrag som kungens närmaste män när viktiga politiska beslut skulle fattas. Resten är historia som vi alla lärt oss, att han blev skjuten på maskeradbalen 1792 av Ankarström och att han efter 13 dagar på slottet dog av skadorna.
När vi på kvällen vandrade i gränderna på väg mot Djurgårdsfärjan, hade jag fått en något annorlunda bild av Gustav III. Men det är svårt med historia, vem i hela världen kan man lita på? I mängder av historieböcker och i museum, framstår kungen fortfarande som den lite fjolliga teaterkungen, hatad av folket. O’Regan har forskat om 1700-talet och om Gustav III under en lång tid och jag väljer att tro på hans ord! Tack för en intressant kväll på Stockholms slott Cecilia och Christopher!
26 september – torsdag
Det var länge sedan jag skogsvandrade, men idag packade jag ryggan och begav mig av för att söka efter Paradiset! I boken ´´Alla dessa promenader i Stockholmstrakten´´ hade jag markerat en plats som jag länge velat besöka. Kanske mest för att platsens namn och att jag skulle få använda bloggrubriken ´´Jag har varit i Paradiset´´. Idag blev det äntligen av. Bilresa 40 minuter till skogsområdet Hanveden som ligger i de sydligaste delarna av Huddinge. GPS:en hjälpte mig som vanligt, men väl framme blev jag lite osäker, så jag stannade och frågade en man som stod och eldade i en tunna på sin tomt.
- Hej, jag letar efter Paradiset, sa jag! Då är du på rätt väg, fortsätt 500 meter, svarade mannen, utan att spinna vidare på mitt ´´skämt´´. För de boende här har väl namnet inte riktigt samma tyngd som hos mig. Nåväl, jag parkerade bilen och gick upp till det gamla torpet Paradiset. Torpets namn nämns första gången 1830 i en husförhörslängd, men jag skulle vilja veta vem som en gång döpte torpet så vackert! Var det en kvinna eller en man, en romantiker eller kom namnet till av ironi under de svåra tiderna som rådde på 1800-talet?
På en anslagstavla fanns en karta med olika vandringsleder och jag valde den 5 kilometer långa Sameleden. Namnet kommer av ett sameläger som ordnades vid sjön Trehörningen någon gång på 1950-talet. Med långsamma steg började jag vandra vägen in i skogen. Solen värmde skönt, örnbräken lyste som guld under träden och redan efter 1,5 kilometer kom jag fram till den vackra insjön Trehörningen, där jag ´´slog läger´´, drack mitt kaffe med mackor och kokta ägg på en berghäll vid stranden. Jag kände att det här var precis det jag behövde just nu. Total tystnad, inte en människa i närheten, mitt enda sällskap var en dagslända som satte sig på mitt knä. Eftersom klockan var elva, så befann den sig någonstans mitt i livet och jag tror att den fick ett fint liv med bra väder, den här dagen vid vackra Trehörningen. Tidigare i livet har jag inte brytt mig så mycket om insjöar. Det var havet, skärgården och havsvikar med min båt som gällde. Nu på äldre dar uppskattar jag även en stilla insjö i skogen, där stillhet och tystnad råder.
Fortsatte min vandring i skog och hällmarksterräng där tallar dominerade, med inslag av gran och björk. Över sten och tallrötter, backe upp och backe ner, njöt jag av tystnaden och jag förundrades över att jag så väl hörde mina egna andetag. Jag mötte två personer under min vandring och kände mig verkligen ett med naturen. Vanligen älskar jag frodiga, lummiga och vackra lövskogar, men jag har även lärt mig tycka om de här lite karga tallskogsmarkerna där blåbärsris, mossa och lavar täcker marken. Min andra kaffepaus tog jag på en mossig sten mitt bland alla tallar och hoppades att det var långt kvar till torpet där jag började vandringen.
Till sist såg jag ändå torpet Paradiset mellan björkstammarna och min vandring närmade sitt slut. Det här gjorde verkligen gott för kropp och själ och jag hoppas att jag kan skogsvandra ännu en gång innan vintern tar oss…
27 september – fredag
Om man hänger på låset när Slottsträdgården Ulriksdals café öppnar, kan man i lugn och ro beställa fika och få en bra plats att sitta på. Kommer man en halvtimma efter 11 då de öppnar, är det kö långt ut i växthusen. Vi tycker inte om köer så vi hängde på det där låset och fick en bra plats i ett lugnt rum, där vi åt våra mackor, drack vårt kaffe och te och Lexus åt sin pannkaka. I växthusen blommade det fantastiskt som vanligt och nu var det cyklamen i olika färger som märktes mest. Cecilia hittade en ny fin sort av ´´Plättar i luften´´ med större blad och som nu pryder hennes fina varma hem ute på Blockhusudden. Jag träffade Arne där på Ulriksdal, en gammal Säbyholms-kursare från 1990, som var på plats för att hämta växter. Han balanserar nu på gränsen mellan trädgårdsarbete och pension.
Vi förkovrade oss i trädgårdskonsten på Säbyholm tillsammans med Gustav Mandelmann det året!
För övrigt har Winnerbäck släppt ny härligt deppig höstmusik och jag har fastnat för en serie med 55 avsnitt på Netflix, som varken handlar om seriemördare eller collageungdomar.
28 september – lördag
Efterlängtat regn över huvudstaden!
29 september – söndag
Tidig vandring med Lexus hemma i Bromma, där lönnarnas löv nu startat sin färgfest! Helt tyst ute innan flyget kommer igång klockan nio och naturen ser nöjd ut efter regnet igår. Nästa vecka vandrar vi längs stränder och i skogar på Djurgården igen.
Våren vs. hösten i Stockholm!
Vecka 38, 2019 - Invigning av en kunglig bro och ett hundbageri!
16 september - måndag
Nu blir tomten på udden en arbetsplats en tid framöver. Altanen rivs och det ska bli en ny, men först i vår. En liten grävare, en traktorgrävare och en stor lastbil är placerade på tomen, där det nu även grävs för dränering runt huset. V i kan inte längre öppna dörren ut till altanen och gå ut på tomen den vägen som vi brukar, men de här jobben var välbehövliga, så det får vara stökigt ett tag för att få allt ordnat.
Det blåser, men här på Blockhusudden är det lä. Träd och byggnadsställningar har fallit i Stockholm, men vindarna har lugnat sig nu. Vi åkte till Bergianska trädgården en stund, Lexus och jag och vandrade runt för att på bild fånga det som blommar där i september. Praktfulla prakttidlösa växte i planteringar och på gräsmattor och senblommande perenner som astrar och kärleksört prydde de olika kvarteren. Vi vandrade bort till tornet innan vi lämnade den botaniska trädgården för den här gången. Vid Erik Dahlbergsgatans korvkiosk åt vi korv innan vi återvände till udden där det var hög aktivitet med markarbetena.
17 september – tisdag
Idag invigdes äntligen Folke Bernadottes bro som nu går mellan Rosendal på Södra Djurgården och Gärdet på norra sidan. Bron har planerats länge, men i somras lyftes gång- och cykelbron på plats, just där Karl XIV:s pontonbro en gång i tiden gick och jag provgick den nya fina bron ganska tidigt , med tillåtelse av brobyggarna. Men idag var det invigning på norra sidan med pompa och ståt. Kungen och Drottningen var på plats och klippte bandet. Men först hälsades alla välkomna av riksmarskalk Fredrik Wersäll innan kungen höll sitt tal. Vid invigningen medverkade även hovtrumpetare Olle Hermansen och Brasskvintett ur Livgardets dragonmusikkår . Lexus och jag befann oss på bryggan nedanför Rosendals slott, för att ta bilder när kungaparet och sedan allmänheten vandrade över mot Rosendal. I bland blir jag lite full i skratt när det blir så här högtidligt, jag vet inte varför. Kanske för att kungen såg så oerhört sur och arg ut under hela vandringen över bron och upp mot Rosendals slott.
Efter det att Kungaparet och alla andra premiärgått bron över till Rosendalssidan, vandrade de upp för backen vid den gamla iskällaren mot Rosendals slott spark, där lunch från Rosendals trädgård väntade vid långbord i det stora tält som rests över Cecilias fantastiska listplanteringar , där sommarblommorna fortfarande var fräscha. De fantastiska färgstarka planteringarna hamnade alltså ´´inomhus´´ bland de vackert dukade borden. Men det var nog fler än jag som tyckte att de blå mattorna som lagts ut som golv, knappast matchade färgerna i blomsterrabatterna. Efteråt hörde jag att lunchgästerna hade varit mycket nöjda.
Lexus och jag åkte hem till Brommanästet eftersom kvällen bjöd på Champion leaguepremiär och Cecilia hade kräftskiva med Djurgårdsförvaltningen, i samma tält som Kunga-lunchen serverades – i Rosendals slottspark! Det var också skönt att för en stund komma ifrån bullrande grävmaskiner på udden.
18 september – onsdag
Tidig vandring med Lexus i skogarna utanför mitt Brommanäste, med landande flygplan ovanför oss. Där har vi ett problem i Bromma, att flygplatsen ligger i ett tätbebyggt område så nära centrala Stockholm! En galen placering av en flygplats. Förr fanns ett stort motstånd och ett krav att lägga ner Bromma flygplats , som stör så många boende i Bromma. Nu för tiden hör jag aldrig några protester.
Vi gick förbi vackra Johannelunds gård, eller Norrgården som den även kallas på Missionsvägen inne i det underbart lummiga området vid koloniområdena. Gårdens byggnader uppfördes 1798 av den förmögne grosshandlaren och skeppsredaren Abraham Keyser. Här har det varit behandlingshem för missbrukare och även för barn med ADHD i åldern 7 till12 år. Nu är gården såld och alla byggnader totalrenoveras, men jag vet ännu inte vem/vilka som köpt fastigheten. Priset vid försäljningen av de mycket slitna men vackra byggnaderna på sammanlagt 900 kvm yta, var 15 miljoner. Jag blev besviken när jag såg att den gamla grusvägen från varvet bort till Johannelunds gård nu asfalterats , vilket förstör den lantliga känslan som fanns här.
Efter alla sköna vandringar med Lexus på vackra Djurgården, var det ändå härligt och uppfriskande att vandra hemma i Bromma på nya vägar och stigar. Det finns vackra platser i Bromma också, även om det är mycket lugnare på Djurgården vad gäller trafik. På eftermiddagen var jag tillbaka i det lugnet.
Cecilia och hennes arbetskamrater på Djurgårdsförvaltningen besökte Tessinska palatset, med den fantastiska lilla barockträdgården och jag blev djupt avundsjuk eftersom jag aldrig fått tillfälle att se den här spännande platsen. Jag får väl skriva till landshövdingen och fråga om jag får ta några bilder inne i ´´hans´´ trädgård.
19 september – torsdag
På morgonen när grävaren startade sitt arbete på tomten med återfyllningen efter isoleringen av grunden, gick Lexus och jag en långvandring bort till Hundudden. Jag hade Lexus en bra bit framför mig i långkoppel på skogsstigarna och kände ett lyckorus den här sköna septembermorgonen med dofter av höst i naturen. På måndag är det höstdagjämning och nu väntar jag på den vackra färgsprakande hösten, innan naturen går i vintervila och min vårlängtan startar på allvar. Oktober och november brukar gå bra, men december, januari och februari blir säkert lika tuffa som alltid. Lika bra att redan nu börja ladda med böcker, mängder av stearinljus och tjocka kläder .
20 september – fredag
Tidiga morgnar är dagens bästa tid. Jag uppskattar tystnaden och stillheten och aldrig smakar kaffet så gott som då. Det är på morgnarna som det är lättare att både läsa och att skriva, då hjärnan inte är full av intryck från det som hänt.
Lidingöbro värdshus som ligger på Norra Djurgården revs 2010 efter det att byggnadens skötsel blivit eftersatt sedan värdshuset stängde sin verksamhet 2004. Från den här platsen byggdes i början av 1800-talet en flottbro över till Lidingö och var då en av Europas längsta flottbroar. Lidingöbros värdshus invigdes 1823 och har byggts om många gånger genom åren och efter rivningen 2010 planerades ett nytt hotell på platsen, men ännu står tomten tom och väntar på vad som ska hända.
I den här lilla byn finns många vackra trähus med fantastiska lägen vid vattnet och man får känslan av att ha kommit till en bortglömd plats, där en påtaglig stillhet råder. Lexus och jag vandrade hit från Blockhusudden på den fantastiska skogsstigen och vilade en stund vid stranden, där flottbron en gång hade sitt fäste.
På Odengatan 100 öppnade förra söndagen Sveriges första hundbageri, där små bakelser och alkoholfri hundöl finns att köpa. Idag besökte vi bageriet vars lokaler är små, men med en härlig stämning bland de lösa hundarna som for omkring och hälsade på varandra. Lexus är en försiktig kille och var lite avvaktande i början innan han till slut kände sig lite mer bekväm. På övervåningen planeras ett hundspa med kloklippning och massage. Vi köpte ett kit med fyra olika sorters bakelser och en kycklingsmakande hundöl. På kvällen hemma på udden skulle Lexus ta sin fredagsbärs och äta vegetariska bakverk . Problemet var att han inte tyckte om något av det vi köpt. Han nosade försiktigt på ´´gobitarna´´ och gick sedan därifrån. Han fi ck lite falukorv i stället, som han snabbt slukade!
21 september - lördag
Pelargoner och fikonträdet fick idag sin vinterplats vid källarfönstret, där temperaturen kommer att vara lagom för att de ska klara den tunga, mörka, kalla vinter som väntar. Vattnade ligusterhäcken, rosor och perenner. Det var många år sedan höstregnen kom och gjorde gott åt växerna som skulle gå i vila.
22 september - söndag
Tidigt på morgonen gick Lexus och jag ännu en gång bort till Lidingöbro, dels för att det är en så skön vandringsstig i en lång lövsal och dels för att jag tog med mig kameran för att ta några bilder. Ännu en underbar vandring med min fina kompis. Nu väntar en Bromma-vecka med bullrande trafikleder och flygplan som går in för landning just ovanför mitt tak.
Just det - Anna Ternheims nya album är underbart!
Vecka 37, 2019 - Hundvecka
9 september – måndag
Under en längre tid har Marabouträdgården i Sundbyberg renoverats och nu återstår endast plantering av växter utefter gången där bänkarna står. Jag frågade en trädgårdsarbetare där idag som berättade att växterna ska planteras om några veckor och jag får väl försöka vara på plats då och tigga växtlistor…!
På något sätt har jag alltid haft lite svårt för den här trädgården, som har andats så mycket 60-tal med sina rododendron, måbärsbuskar, oxbär, perenner som plymspirea och funkia och sommarblommor i grälla färger. Men de senaste åren har det skett en klar förbättring vad gäller växtvalet i trädgården. Till exempel har mängder av vackra astrar har planterats, som tillsammans med strålrudbeckia bildar fina höstplanteringar.
Parken skapades mellan 1937 -1955 i ett samarbete mellan arkitekter, landskapsarkitekter och konstnärer. Här var tidigare mark bestående av allt från klippor till sank mark och rivningshus, som förvandlades till en lummig park med en betydande samling skulpturer.
Idag tog jag hem appen 112 som alla borde ha i sin telefon. När man ringer SOS från appen, så anges den exakta positionen vid samtalet.
10 september – tisdag
Den vackra Briggen Tre Kronor fortsätter att segla här utanför Blockhusudden och jag kan inte se mig mätt på denna skönhet. Greppar kameran så fort jag får se henne, men det går aldrig att fånga den på bild, så som jag tänkt. Tre Kronor sjösattes 2005 och har sin hemmahamn på Kastellholmen och för en tusenlapp kan man segla en halv dag och då får man äta på skeppet. Det finns några motiv som mina följare på sociala medier tycker extra mycket om, det är bland annat riktigt mörka stockrosor och Briggen Tre Kronor. Idag uppskattades bilden av briggen ordentligt på Facebook med över 770 likes! En person berättade att hon hade gift sig på briggen! Länge leve Briggen Tre Kronor!
För 100 år sedan låg mängder av segelfartyg i Stockholms hamn. Idag har gigantiska kryssare tagit över Stockholms vatten. Ibland önskar jag att jag levt i Stockholm vid förra sekelskiftet trots fattigdom, sjukdomar och dåliga bostäder, men då staden inte var byggd för bilar och då malmarna inte var fullt utbyggda. När stora trädgårdar låg utefter det som nu är Sveavägen, när naturen ännu inte tappat greppet om malmarna och då stadens ljud var helt andra än idag. Jag vet att jag romantiserar tider då fattigdom rådde i vår huvudstad, men jag tillåter mig själv att göra det. Nu blev det som det blev och jag får fortsätta att med hjälp av kameran, söka upp det som fortfarande är vackert i våra drömmars stad.
Idag var det sommarvärme när jag vandrade med grabbarna Lexus och Lincoln. 22 grader och ljumma sydliga vindar. Vi befinner oss i skarven mellan sensommar och förhöst. Det är inte helt harmoniskt att vandra med dessa hundkompisar, Lexus behöver mycket tid för att försiktigt lukta noggrant på väldigt många platser, vilket jag är van med, medan 1,5 åriga Lincoln far runt som ett yrväder och har inte tålamod att stanna upp för länge. Under vandringen vid strandpromenaden träffade jag en följare av Stockholm gröna rum, som stannade och pratade en stund. Hon visste att jag skulle ha två hundar den här veckan. Alltid trevligt att möta följare!
11 september – onsdag
Brottades med morgontrafiken i huvudstaden på väg ut mot Djurgården, där jag fortsätter som dag-husse åt två fina grabbar den här veckan. Känslan när jag öppnar dörren ute på Blockhusudden, då Lexus och Lincoln hoppar och dansar av glädje, är fantastisk. Att vara så välkommen är en mycket bra start på en dag!
Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare planterar växter med höstkänsla i urnor och gör snyggt inför nästa veckas invigning av Folke Bernadottes bro.
Klippte gräs. Flyttade lavendel inför det som komma skall nästa vecka.
Läste att det finns planer att Stockholms stad ska ta efter Malmö stad, vad gäller problemet med elsparkcyklarna. Där samlas sparkcyklar som ligger slängda in och bolaget som äger cyklarna får lösa ut dem med 500 kr styck. Hämtas de inte ut, skrotas de. Mycket bra! Jag är ingen motståndare till elsparkcyklar, men som det nu är finns inga regler alls. Sparkcyklar ligger slängda överallt och de flesta som använder det här nya sättet att ta sig fram, bryr sig inte ett dugg om trafikregler. De kör mot rött och korsar trafikerade gator på ett livsfarligt sätt.
12 september – torsdag
Den gamla pensionerade slottsträdgårdsmästaren jobbade i trädgården på Blockhusudden denna sköna septemberdag. Det tog emot att slakta sommarblommorna i de stora lådorna, men altanen ska rivas nästa vecka och en grävare ska in på tomten. Lavendel och clematis fick tillfällig plats tills den nya altanen blir färdig i vår. Det kändes skönt att få trädgårdsjobba med jord och växter!
Tre sköna vandringar med två sköna hundkillar längs Djurgårdens stränder.
13 september – fredag
Innan jag träffade Lexus och Lincoln den här morgonen, åkte jag till Rosendals slott där det stora tältet över de fantastiska listplanteringarna nu håller på att resas. Här ska det bli en tillställning nästa vecka och det var härligt att se trädgårdsmästare Cecilias blommor ingå i rummet där lunchen ska serveras. Sommarblommorna håller fortfarande en mycket bra kvalitet på grund av den ständiga skötseln och vi får hoppas att de behåller sin skönhet även under nästa vecka.
Det är väldigt sällan som jag hittar ny musik som intresserar mig nu för tiden, men nu lyssnar jag om och om igen på Lana Del Rays nya album och det här kommer att bli min musik i höst! Tänk att vandra en dimmig novembermorgon med den här musiken i lurarna!
14 september – lördag
Efter en vecka hos oss på udden, var det dags för Lincoln att flytta hem till sig igen. Han är ett charmtroll och ett yrväder som skapat många skratt och trots att Lexus - liksom jag - kräver en del ensamtid, så har han med all säkerhet haft en rolig vecka. Den alltid så snälla Lexus har tagit hand om sin kompis på bästa sätt och jag tror att Lincoln haft en fin tid hos oss, med många vandringar och mycket kärlek.
Vecka 36, 2019 - Varken sommar eller höst
2 september – måndag
Det var härligt att få träffa Lexus igen efter semesterveckan på Skiathos och trädgården där ute på udden var som vanligt ett blomsterparadis. Vid Rosendals slott blommade planteringarna helt fantastiskt fortfarande och skillnaden var nu att även lejongapen blommade fullt ut, över alla de andra färgstarka blommorna. De här planteringarna har uppskattats enormt i år av både trädgårdsfolk och ´´vanliga´´ människor, precis som det ska vara! Det här är Stockholms absolut vackraste planteringar i år!
3 september – tisdag
Brommaflyget väckte mig klockan sju. Jag brukar vakna tidigare, men den här morgonen sov jag till första flyget bullrade utanför sovrumsfönster, på väg mot Bromma flygplats. Sol och 15 grader. Nästan hösttemperatur. Långfrukost!
Jag hade ett ärende i city och mitt i folkmassan tänkte jag att jag kanske trots allt bor i fel stad. Mina drömmars stad kanske inte är Stockholm. Efter en vecka i Skiathos underbara lilla stad, med slingrade smala gränder bland blyblommor och bougainvillea, vita fasader med blå dörrar och trappor med alldeles för höga steg, kändes Stockholms som en enda stor alarmerade katastrofplats att vistas på. Halvspringande människor, stressig biltrafik, eltrampcyklar överallt och breda raka trottoarer. Tur att jag så ofta befinner mig ute på den lugna delen av Djurgården.
Efter lunch med dottern, vandrade jag igenom Kungsträdgården och borta vid planteringarna invid Jakobs kyrka blommade sommarblommorna och jag tyckte att det såg ok ut, men i jämförelse med Djurgårdens planteringar kändes de ganska tråkiga. De spegelvända perennplanteringarna mot Strömmen var dock mycket fina och jag tycker verkligen om Aster ´Twilight´ som nu lyser starkast i Ulf Nordfjells skapelser. Planen idag var att fotografera på Mariaberget, men Söders backar avskräckte. Jag har fortfarande ont i benen efter våra klättringar upp till hotellet på Skiathos. Valde Kungsholmen i stället och vandrade Norr Mälarstrand västerut.
Mycket har skrivits och sagts om renoveringen av den långa promenadparken längs Norr Mälarstrand, som skapades av Holger Blom och Erik Glemme på 1930-talet. Många träd har fällts och folk har protesterat vilt. Själv har jag lite avvaktande betraktat vad som skett. Efter nästan 50 år som trädgårdsarbetare vet jag att gröna rum ibland måste ses över och föryngras, för att få nytt liv och kunna leva vidare in i framtiden. Tanken att återställa växtmaterialet till det som Blom och Glemme en gång bestämt, har jag en viss förståelse för. Inhemska växter. Mälardalens träd, buskar och markflora. Ängar i stället för gräsmattor. Genom åren har det tillkommit mänger av olika växter som hamnade utanför den ursprungliga planen.
Men idag när jag gick igenom det nyrenoverade parkstråket tyckte jag att det såg väldigt tråkigt ut. Visst, ett sådant här projekt måste få några år på sig, växter måste få tid att etablera sig och framför allt måste ängarna få tid att ´´sätta sig´´. På många ställen har ängar tagit de tidigare gräsmattornas plats och tanken är god! Men som sagt, den här septemberdagen kändes det lite trist och som så många gånger tidigare i parker och trädgårdar, fungerar inte skötseln. Hur ser skötselplanen ut? Att planera och anlägga räcker inte, det är lika viktigt att underhålla trädgårdarna/parkerna. Trädgårdsskötsel måste få högre status i Sverige. Det måste få kosta! Vem berömmer en bra planerad trädgård om den ser ovårdad ut?
Jag tog tunnelbanan hem från nyrenoverade stationen Fridhemsplan som öppnade igår igen, efter att ha haft stängt under hela sommaren.
4 september – onsdag
Jag parkerade bilen på Torkel Knutssongatan, gick upp mot Bastugatan och svängde direkt in på Kattgränd. Fortsatte Monteliusvägen fram till Olle Adolphsons park, där höstanemonerna blommade vackert intill bysten av Olle. Den här fantastiska utsiktsvägen invigdes 1998 efter många års planering och protester från hyresgästerna i de vackra gamla husen, som nu skulle få en parkväg mellan sina tomter och utsikten.
Jag minns att paret Leif Zetterling och Lena Söderblom på Bastugatan 28 protesterade extra högt, med Leif vid pennan eftersom han då skrev för Dagens Nyheter. Nu är det här inte privatägda tomter, utan stadens mark som förvaltas att det kommunala bolaget AB Stadsholmen, så det var inte mer än rätt att alla fick ta del av den fantastiska platsen på Mariaberget. Utsikten mot Riddarfjärden och in mot Kungsholmen och centrala Stockholm är enastående, men tyvärr förstörs den här unika platsen på sina håll av klottrare, som bombar stenmurar och plank med sitt kladd. Jag försöker att undvika titta, men blir lika förbannad varje gång jag ser förstörelsen
Jag läser just nu Rikard Larssons nya bok om Mariaberget och det kändes extra fint att vandra här på en av Söders finaste platser idag. Ivar Lo:s park på Bastugatan 26 är idag en lekplats som måste ha Stockholms bästa läge. Här fanns tidigare charmiga gamla söderkåkar, som revs på 1930-talet och tanken var att fortsätta riva de gamla fina husen här på berget. Med starka protester stoppades tack och lov de vansinniga idéerna. Innan husen revs på 26:an, spelades filmen Söderkåkar in där på 30-talet, med Edvard Persson och Dagmar Ebbesen. Vår stora arbetsförfattare Ivar Lo Johansson bodde mitt över gatan i nr 21 fram till sin död 1990 och jag såg honom vandra längs gatan ibland. Nu är hans lägenhet ett författarmuseum, som jag besökte 2014.
I boken om Mariaberget kan man läsa om den stora branden här 1759. Den 19 juli började det brinna i en bod hos fiskhandlare Sjöberg på Brännkyrkagatan i kvarteret Svalgången, där det nu är bostäder åt pensionerade konstnärer. Omkring 300 hus i 20 kvarter brann ned, kan man läsa i boken. Inne i lekparken finns en stor gammal ask med ihålig stam, som nu blivit koja åt barnen och i slänten ner mot Monteliusvägen sitter folk på sommaren och ser solen gå ner i väster. Ibland anordnas även viskvällar.
I trädgårdarna här på norra sidan av Bastugatan hade vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB trädgårdsskötseln på 1980-1990-talet och vi jobbade på platser som tillhör de allra vackraste i Stockholm. Jag känner till varenda syrenbuske här och önskar att jag kunde komma in på gårdarna idag och se vad som förändrats. Minnena från dessa gårdar är många.
Kaffet med kanelbullen tog jag nere på Mariatorget på mitt favoritkondis Chic och jag satt på trottoarserveringen mot Swedenborgsgatan och åt den ljuvligaste bullen man kan tänka sig.
6 september – fredag
Tillbaka på udden och jag vandrar i Djurgårdens skogar med min kompis Lexus igen. September är en märklig månad, varken sommar och eller höst. En avvaktande tid, inför vad som komma skall. Nu behöver vi vänja oss vid mörkret igen, leta fram lite tjockare kläder och trots bra vantar och sockor, kommer jag snart att lida av kalla händer och fötter fram till maj månad 2020. Jag kommer aldrig att tycka att det är charmigt med våra växlande årstider. I trädgården blommar fortfarande mängder av sommarblommor, vissa perenner, clematis Summersnow och jag hoppas att det är långt till första frosten.
På eftermiddagen kom Lincoln hit till udden. Han är också en Bichon Havanais och tillhör en kompis till Cecilia. Hon ska åka på semester i en vecka och vi får äran att ha den här härliga lilla killen på 1,5 år i en vecka. Han grät efter sin mamma några timmar, men sedan började han känna sig lite mer hemma på udden och förstod att han hamnat hos vänliga människor. Underbart snälla Lexus tog emot sin kompis på bästa sätt, lånade ut bollen och lät honom äta sin mat. Nästa vecka när Cecilia jobbar ska jag ta dagpassen och vi får se vad vi tre grabbar hittar på!
8 september – söndag
Solen och jag steg upp samtidigt klockan sex och vattnet ut mot skärgården låg helt stilla. Väckte hundar och även C som skulle jobba. Nu laddar jag för en hundvecka på udden!
Vecka 35, 2019 - Skiathos och Skopelos
Veckodagbok september-oktober 2019
Vecka 34, 2019 - Älskad och sedd...
19 augusti – måndag
Djurgårdsveckan började med en vandring runt kanalen bort mot Djurgårdsbrunn, där fåren betade med herde och två bordercollie. Hundarna samlade ihop fåren som gick i samlad flock upp mot skogen. Vid flodvågsmonumentet på Blockhusudden, slog Djurgårdsförvaltningen gravitationsvågornas gräs idag och det måste vara ett slitigt jobb att vinkla trimmern för att komma åt i de branta gräsvågorna. Någon tyckte att det sett ovårdat ut i sommar, men det är konstnärens tanke och önskemål, att det skulle växa vilt!
Det är något lugnande med augusti. Tystanden, de mörka kvällarna och kravlösheten. Att slippa sommarhetsen, då man ska försöka hinna med allt som planerats inför sommaren! Den sista kvällsvandringen med Lexus, när vattnet ligger stilla och då man endast möter någon enstaka kvällsvandrare, ja jag tycker mycket om augusti!
20 augusti – tisdag
När jag gick i pension efter nästan 50 års trädgårdsarbete, tänkte jag att nu får det vara slut med allt vad arbete heter, eftersom jag var ganska less och sliten. Visst skulle jag pyssla lite i Cecilias trädgård på Djurgården, men aldrig någonsin mer några långa tröttsamma arbetsdagar. Idag blev det en ganska lång, men långt ifrån tröttsam arbetsdag i Cecilias vackra trädgård på Udden. Jag kände åter igen den där tillfredställelsen av att ha utfört ett gott fysiskt arbete. Den behagliga tröttheten, en dusch och en kopp kaffe med kanelbulle från Valhallabargaren ute i solen.
Klippte gräs, rensade gångar, klippte häcken och flyttade växter.
Idag fick Djurgårdsförvaltningen besök från Skallebergs Handelsträdgård, som är leverantör av alla tusentals sommarblommor som pryder Djurgården.
21 augusti – onsdag
På förmiddagen åkte vi till Norra Djurgårdsstaden, Lexus och jag. Flera hus hade blivit inflyttningsklara sedan jag var där senast och snart är det stora bostadsområden framme vid Värtans strand. Tråkigt nog blir byggnaderna allt fulare ju närmare vattnet de når. Längst inne i Husarviken där de första husen stod färdiga 2012, finns det faktiskt några hus som jag tycker om. Men tacka vet jag Filmstadens nybyggda bostadshus i Solna, där har arkitekterna inte tävlat om vem som är mest udda och vågad, där passar byggnaderna in tillsammans med den äldre bebyggelsen och utan att provocera.
Det jag tycker om med Norra Djurgårdsstaden är trädgårdsanläggningarna inne på gårdarna och valet av träd utefter gator och torg. Bra växtval över lag i området tycker jag. Vackra tåliga perenner blandas med bra buskar och nyare trädsorter som katalpa, korstörne och ambraträd, men även inhemska ekar och björkar. På många ställen är planteringarna nedsänkta en liten bit under parkvägarna, så att regnvatten får chans att rinna ut i planteringarna. Så mycket regnvatten som möjligt ska tas tillvara. Det finns ett mycket bra miljötänk i den här nya stadsdelen, där alla 12 000 lägenheter beräknas vara klara runt 2025.
22 augusti – torsdag
Mitt eviga tjat om vår och försommar, att det är årets vackraste tid, får faktiskt konkurrens av den tid vi just nu befinner oss i. Slutet av augusti och nästan hela september. Då råder ett lugn och en stillhet som kan få den mest oroliga och stressade person att börja andas lugnare.
Under morgonen tänkte jag att jag befann mig i ett paradis. Jag kände av stillheten, njöt av att vara omfamnad av Cecilias ljuvliga blommor och att jag hade fri sikt ut mot vattnet och inloppet från skärgården in till Stockholm. Lägg till att jag hade en kärleksfull liten hund vid min sida. Jag fortsatte att jobba i trädgården på Udden, flyttade växter och utökade planteringar. Ju mindre gräsmatta desto bättre!
Våfflorna på Café Ektorpet vid Prins Eugens Waldemarsudde smakade gott och vi njöt av att det fortfarande är säsong att sitta ute och äta. Det gamla gröna caféet ligger vackert under de stora ekarna och på vardagarna den här tiden på året är det endast ett fåtal besökare. I Wuddens trädgård träffade vi Trädgårdsmästare Marina som guidade en grupp, men hon hann ändå hälsa på oss och berätta för gruppen att jag var en trädgårdsmästare som nu blivit Friherre!
På Galleriterrassen blommade blåregnet om lite försiktigt och doften av Heliotrop undgår ingen.
23 augusti - fredag
Trevlig helg alla följare! Regnet faller över huvudstaden idag när jag tvättar och packar inför resan.
Vi drar söderut i en vecka nu!
Här finns de tidigare veckorna!
Vecka 33, 2019 - Lugn och ro
12 augusti – måndag
Vi lånade Lexus idag, min dotter och jag. Vandrade en stund i Bergianska trädgården, som är ganska blomfattig så här års, som de flesta botaniska trädgårdar. Det är främst under våren och försommaren som dessa platser är som vackrast. Men en botaniska trädgårds syfte är ju inte i första hand att vara vacker, utan här ska man kunna följa växternas liv under hela säsongen och med hjälp av växtskyltarna, lära sig namnen. Ungefär 6000 olika växter finns här i Bergianska trädgården. Senare under dagen vandrade vi hemma i Bromma och vid Minnebergs strandpromenad blommade mängder av hortensior, tillsammans med blåblommande hosta.
13 augusti – tisdag
Trots att jag vet att Gamla Stan är en enda stor och stökig turistfälla den här tiden på året, kunde jag inte hålla mig därifrån idag. Café ´´Under kastanjen´´ lockade och jag ville verkligen sitta där på uteserveringen och njuta med ett gott kaffe vid det vackra torget. Självklart var det ett galet beslut då gränderna var fyllda av turister och jag vet ju egentligen att jag ska hålla mig ifrån Gamla Stan under juli-augusti, så det blev ett kort besök. Jag återvänder i oktober, då det är stilla i medeltidsgränderna och då det finns plats på caféerna. På Västerlånggatan ligger som bekant krimskramsbutikerna med vikingahjälmar och dalahästar tätt och idag såg jag att de även börjat etablera sig på gamla fina Skomakargatan. Så sorgligt!
Att besöka Järnpojken vid Bollhustäppan, är ett måste och idag fanns en rysk guide på plats, som berättade om Sveriges minsta offentliga skulptur och att man blir belönade med tur och lycka om man klappar pojken på huvudet. Den här platsen som tidigare var ganska anonym trots närheten till Stockholms slott, besöks allt oftare av turistgrupper från hela världen. Den 15 centimeter höga skulpturen kallas även Pojken som tittar på månen och hans huvud är blanksliten av alla lyckosökare.
Planen var att även ta mig upp till Söder för att titta på ett träd på Brännkyrkagatan. Jag fick ett mail där någon frågade vad det kunde vara för ett träd som finns där och trots bifogade bilder, så vill jag se trädet ´´live´´ innan jag uttalar mig. Men något tog emot när jag närmade mig Slussen och det hysteriska bygget som pågår där, så jag bytte helt enkelt stadsdel och hamnade i stället på Östermalmstorg.
Häromdagen diskuterade kamrat Per och jag Östermalm, där Sveriges i särklass dyraste lägenheter finns och vi tyckte båda att stadsdelen är ganska tråkig och saknar liv. Motsatsen i stan är Södermalm, som är allt annat än livlös, ibland en aning för mycket liv kanske… Just idag trivdes jag utmärkt i dessa stillsamma Östermalmskvarter, där inga turister trängdes med sina kameror och där jag kunde vandra Storgatan fram i lugn och ro. Vid Styrmansgatan, vek jag av och gick in på gården där Café/Krog La Grande Rue ligger och beställde kaffe och…en kanelbulle! Borde jag variera mitt val av bakverk? Östermalm tillhör inte någon av mina favoritstadsdelar i Stockholm, men ibland kan jag faktiskt trivas där och uppskatta lugnet. Som på den här cafégården, där några av Östermalms fåtaliga hus från 1700-talet är bevarade.
I vackra Tessinparken var planteringarna med 4000 rosor, nu rensade från ogräs och den stora fontänen fräste mitt i parken.
14 augusti – onsdag
Brännkyrkagatan på Söder var idag lika lugn och stilla som gatorna på Östermalm igår. Det finns inte många butiker på den här långa bakgatan som går parallellt med den livliga Hornsgatan, men jag gick förbi en polsk delikatessaffär och restaurang Fru Erikssons Husmanskost. Det var det där trädet jag skulle titta på, det som någon i ett mail frågade om jag visste vad det var. När jag kom fram såg jag att det var ett vanligt valnötsträd, som i och för sig inte är jättevanligt här i Stockholm, men jag hade ändå hoppats på något mer spännande.
Det händer fortfarande ibland att jag kommer till platser i den här stan, som jag aldrig besökt. Wirwachs malmgård som ligger i hörnet av Brännkyrkagatan och Ansgariegatan, hade jag aldrig ens hört talas om och jag kände inte till den här delen av Brännkyrkagatan. Det var en fin gammal malmgårdsbyggnad från 1700-talet, som idag är ett hotell. På gården står en stor lind som fungerar som vårdträd, så hotellgästerna kan känna sig lugna och trygga! När jag vandrade tillbaka Hornsgatan fram mot Slussen, beundrade jag Ginkgoträden som kantar den långa gatan på båda sidor. 250 st. sammanlagt, friskt gröna och de växer i lagom takt. I framtiden blir det här en mäktig Ginkgo-gata!
I april öppnade Stockholms stadsmuseum igen efter fyra års varsam renovering och jag som är intresserad av Stockholms historia har verkligen saknat mitt favoritmuseum. Idag var det dags att besöka den vackra byggnaden som Tessin d.ä. ritade på 1600-talet. Först upptäckte jag det inte, men så hörde jag att någon bredvid mig började berätta om plattläggningen nere på gården, som lagts på ett sådant sätt att det ser ut som om fasaden speglar sig i marken. Fantastiskt!!!
Allt var mycket fint renoverat även invändigt och den nya utställningen om Stockholms historia från 1500-talet fram till idag i 3 plan var verkligen intressant. Utställningar på museum blir ofta ganska tråkiga, men det här var något helt annat. Här får man för en gångs skull följa folkets historia, inte kungarnas och adelsmännens. Min planerade kaffepaus efter utställningen uteblev dock, då renoveringen av restaurangen och caféet ännu inte var klart.
Det är kulturfestival i Stockholm den här veckan och jag gick in till Medeltidsmuseet vid Strömparterren och köpte biljett till en kvällsvandring kl. 18 som handlade om författarna i staden, men efter det att jag kommit hem från dagens besök på Stadsmuseet, hade jag inte kraft att åka in igen…
15 augusti – torsdag
På morgonen fick jag ett meddelande av en trädgårdsvän att det har planterats visningsträd i lådor på Odenplan. Stockholms stad vill visa nya gatuträd som börjat användas och de som har placerats här är Ginkgo biloba, Korstörne (Gleditsia triacanthos), Japansk zelkova (Zelkova serrata), Tulpanträd (Liriodendron tulipifera) och Kinesträd (Koelreuteria paniculata)
Renoveringen av växtbäddar till stadens äldre träd fortsätter med modern teknik och biokol. På en informationsskylt läser jag: Biokolet framställs av trädgårdsavfall och kan användas vid all typ av odling. Biokolet får inte bara växterna att växa bättre utan bidar också till att binda koldioxid i marken.
Stora fina exemplar visades och visst vill man se mer av till exempel tulpanträd i stan! Kinesträd och korstörne har redan använts på flera ställen under de senaste åren och jag ser fram mot ännu fler nykomlingar i Stockholm. Tyvärr ser många gatuträd trötta och slitna ut efter förra årets extremtorka och jag hoppas verkligen att vi får en regnig höst så att träden kvicknar till igen. Efter mitt besök på Odenplan vandrade jag ner till Monica Zetterlunds park, där Svensk Marktjänst klippte häckarna, jag hade tänkt mig en stunds vila på en bänk där, men häcksågarnas ljud fick mig att vandra vidare. Den här sköna augustidagen gick jag vidare bort till Ellen Keys park vid Birger Jarlsgatan. I våras blommade träden vackert i parken som nyligen renoverats och jag tänkte då att nu äntligen blir det ordning i den här parken, som har varit lite stökig på flera sätt.
Jag vet inte vilket trädgårdsföretag som sköter Ellen Keys park, men nog borde de skärpa till sig en aning. Gräset på den nyanlagda gräsmattan var alldeles för högt och runt om i parken låg drivor av lindarnas fröskidor. Jag förstår mycket väl att det är ett hårt slitage på innerstadens parker och att det inte är möjligt med daglig skötsel, men vi befinner oss fortfarande i turisttider och vi vill vara stolta över vår stad? Det här en mycket fin park mitt bland Östermalms bebyggelse och jag såg att flera satt på bänkar för en stunds vila och för att njuta av lite grönska. Invid parken ligger Ellen Bistro & Café, där jag drack kaffe, utan kanelbulle!
Jag minns i slutet av 90-talet då vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice skötte alla kulturhusträdgårdar på bland annat Södermalm. Det var många små och stora gårdar som skulle hållas snygga och vi skötte dem på ett mycket bra sätt. 1996 blev det omräkning av alla dessa områden som vi haft underhållet på i många år. Då intresserade sig Svenska Bostäder, som förvaltar kulturhusen, enbart på ekonomin. Trädgårdsföretaget Vivaldi hade möjlighet att lägga sig väldigt lågt i pris, för att kunna ta över områdena och det lyckades. Kvalitet och erfarenhet var tydligen inte längre viktigt. Jag anar att det går till på samma sätt vid upphandlingar om stadens parksskötsel och om så är fallet så är för sorgligt! Men jag kan såklart ha fel!
Det som fick mig att ta fram kameran i den här parken var när en glad hund badade i fontänen där Ellen Key står och när en man på en bänk spelade gitarr för parkbesökarna. Jag är verkligen inte den som brukar klaga, utan hyllar oftast Stockholms vackra parker och trädgårdar här på bloggen, men ibland kan jag inte låta bli att skriva ner min besvikelse.
Lite närmare in mot Stureplan ligger Erikbergsparken som är allra vackrast på våren, när den branta slänten fylls av Scilla upp mot Eriksbergsgatan, men det är fint nu också med fontänerna i dammen och utsikten bort mot Tegnérgatan. I urnorna växte gaura och chokladblommor. Idag svämmade dammen över och det rann vatten ut på gångarna. Min nya app ´´Tyck till´´ som Stockholms stad skapat för att man ska kunna skicka in klagomål eller om man vill felanmäla något, kom till pass igen och jag kände mig plötsligt som en parkvakt.
Ibland kan jag känna mig en aning stressad och orolig i vår hetsiga huvudstad, jag är ju trots allt född i en idyllisk småstad i Roslagen på 50-talet. Men idag när jag vek av från Tegnérgatan in på Luntmakargatan, var det som om all storstadsstress plötsligt rann av mig. Vad är det Luntmakargatan gör med mig? Det var likadant förra året när jag vandrade här. Gatan är ju egentligen ganska tråkig, nästan helt utan butiker och grönska. Inte några direkt vackra byggnader heller, även om det finns några. Enstaka små restauranger, mest asiatiska och så Schimmel Pianoskola och Taxi Stockholm. Här råder ett lugn som passar mig och jag tänker att jag vill bo i en storstad, där det inte bor så mycket folk. Några få människor mötte jag när jag sakta promenerade fram och i ett hörn satt en man på marken, vars liv nog inte blivit så som han tänkt sig en gång. När jag gick förbi ropade han på urstockholmska, tjena hur e leget? Jo tack det är bra, är det bra med dig, sa jag. Det kan man aldrig veta, svarade mannen.
När jag kom ut på Odengatan hamnade jag mitt i storstadspulsen igen. Elsparkcyklar for fram på trottoarerna, folk gick med ansiktena i mobiltelefonerna, allt var som vanligt igen och så den aldrig sinande biltrafiken. På Gustav Vasa kyrkogård var det sommarcafé och folk satt i grönskan och fikade, det var säsongsavslutning och alla fick gratis bärpaj såg jag på en anslagstavla. Hedvig Eleonora kyrka vid Östermalmstorg hade också sommarcafé, är det en ny idé från Svenska kyrkan, eller har det funnits förr?
Jag hade tänkt ta tunnelbanan från Odenplan tillbaka hem, men kände fortfarande ett skönt vandrarlugn, så jag fortsatte mot Sankt Eriksplan, via Vasaparken där jag köpte en mjukglass och satte mig i skuggan med utsikt över hela parken. Allt var stilla och en polisbil rullade sakta förbi på parkvägen nedanför. Senare läste jag att det hade varit polisjakt efter två män som planerat ett grovt rån och som greps i Vasaparken. Jag hade inte sett någon jakt där jag satt med min mjukglass. Men det är väl som vanligt, att jag blundar för det onda och jobbiga och aktar mig även noga för att hamna i konflikter…
16 augusti - fredag
Jag läste i tidningen Stockholm direkt att Brunkebergstorg inte blev så levande som det var tänkt efter den stora förvandlingen. En ny entré till Gallerian, lyxiga hotell och takkrogar gör väl inte ett torg mer levande.
Jag tror att Brunkebergstorg även i framtiden kommer att bli en ganska själlös baksida.
17 augusti – lördag
I många år har jag tänkt vandra runt Lötsjön, som tillhör Sundbyberg och Råstasjön som ligger i Solna, där en vacker parkväg på 5 kilometer går runt sjöarna som ligger nästan intill varandra, men det har inte blivit av, förrän idag. Lexus, min dotter och jag mötte Josefine som bor i området och började sedan vandringen vid Lötsjön, som är en liten grund och näringsrik sjö med ett rikt fågelliv. Vi tog en tidig fikapaus vid Café Gröna Stugan, innan vi fortsatte längs stranden där fackelblomster och ligularia nu blommade vid strandkanten och stora bestånd av näckrosor i sjön. Runt båda de här sjöarna finns ett fint parklandskap och vid Lötsjön är det den kända landskapsarkitekten Sven A. Hermelin som ritat parkanläggningen, som anlades under åren 1947-1962. Han har även skapat Marabouparken i Sundbyberg och Rottneros Park i Sunne.
Sundbyberg och Solna är tätbebyggda orter i närheten av Stockholm och jag blev förvånad över detta stora lummiga grönområde som sparats runt sjöarna. Jag uppskattade att man knappt såg någon nyare bebyggelse under vandringen, mer än några höga hus som syntes över trädtopparna här och där. Borta vid Råstasjön som är ett naturreservat, blev dock kontrasten stor när vyn i öster, där nya Arenastaden med Friends arena och butiksgallerian Mall of Scandinavia, plötsligt dök upp, men det störde faktiskt inte så mycket. Längs Sjövägen på sydsidan av Råstasjön låg fina villor och det var verkligen en idyllisk miljö runt båda dessa sjöar.
Råstasjön är liksom Lötsjön en känd och mycket näringsrik fågelsjö och här finns viktiga naturvärden med fåglar som duvhök, gröngöling, spillkråka, ängspiplärka och buskskvätta. Här häckar även många par av näktergal. En stor del av Isbladskärrets hägrar på Djurgården, övervintrar här vid sjön. I sjön finns mört, abborre, gädda, sutare och ruda.
Det var en mycket skön vandring som vi avslutade uppe i Filmstaden vid Råsunda, där vi åt våfflor vid Portvaktsstugans våffelkafé. Vandringen runt sjöarna och Råsunda Filmstad, var två platser som jag länge tänkte besöka och som jag idag äntligen fick tillfälle att se. Även Filmstaden blev en positiv överraskning för mig, där man sparat äldre byggnader från SF:s film gamla filmstudioanläggningar. 400 svenska långfilmer och serier har spelats in här i Sveriges Hollywood och jag drabbades av en underbar svensk-svartvit-film-nostalgi och blev sugen att se filmer från 1940-50 talet igen, helst inne på biografen som finns här på området. Filmstaden byggdes 1920 och 1969 lämnade Svensk filmindustri området, men från 2008 är de tillbaka med huvudkontor och biograf. Idag finns här restauranger och caféer och ett nytt bostadsområde har byggts intill, med fina hus som passar mycket bra in i miljön. Gatorna har namn som Greta Garbos väg, Edvin Adolphsons väg och Ingrid Bergmans väg.
18 augusti – söndag
Det som tidigare år kallas världens längsta bokbord på Drottninggatan, har i år lyfts ur kulturveckans program och står nu för sig själva. Jag tror inte att det längre kan kallas för världens längsta, eftersom det var färre bord och böcker än tidigare. Men bland lådorna hittade jag trots allt Kondisboken – klassiska svenska kaféer och konditorier, vilken kändes ganska självklar i min boksamling! Sedan blev jag mycket glad åt en helt ny bok av Rikard Larsson som heter Mariaberget – en pärla i Stockholms stadssiluett och den kommer jag att dyka in i direkt!
Innan jag åkte hemåt, vandrade jag bort till korsningen Birger Jarlsgatan-Rådmansgatan. Jag hade läst om ett ovanligt träd i huvudstaden, som planterades där 2011 och trädet var då 15 år gammalt. Här gick jag förbi senast i torsdags, utan att ha en tanke på att en Japansk zelkova fanns utanför Wallenstams stora byggnad. Var det inte det huset man såg i vinjetten till TV-serien Varuhuset en gång i tiden? Trädets krona är rund och väldigt kompakt och jag vet inte om jag tycker att det är så vackert, men det är alltid spännande med nya trädsorter i vår huvudstad.
Sommarblommor i Sverige 2019
Vecka 32, 2019 - Regn i Stockholm
Åskan mullrade i söder när jag vaknade och himlen över Kungsholmen var dramatiskt orange just innan de mörka molnen, åskan och regnet drog in över stan.
7 augusti - onsdag
Vaknade på natten av ett dovt mullrande åskväder och regnet föll utanför det öppna sovrumsfönstret. Det lät som om det värsta vädret höll till ute till havs. Så länge inte blixtrar slår ner och skapar bränder, tycker jag att det är ganska trivsamt med ett åskväder...
Min fotoassistent Lexus och jag fotograferade Södra Djurgårdens sommarblommor till ett blogginlägg och vi brottades med ett besvärligt starkt solsken, men gladdes även åt några lite molnigare perioder. Vid Rosendals slott satt vi länge och väntade in ett bra fotoljus och assistenten hade bra tålamod! På den delen av Djurgården där det är som mest med folk, det vill säga Djurgårdsvägen vid Nordiska museet och fram till Grönan och Skansen, var det omöjligt att hitta en parkeringsplats, så fotograferingen där fick vänta. I vanliga fall brukar vi vandra här, men idag var vi tvungna att ha med bilen.
Ulf Lundell Instagramar nu under sin sommarturné över landet och idag visade han en bild på en buddleja som var fylld av fjärilar, bland annat nässelfjärilar. Jag har aldrig tidigare kommenterat på hans sida, men nu skrev jag ´´Nässelfjärilparty på buddlejan´´. Kort därefter kom hans svar ´´Fjärilsbuske och amiraler''. Den märkliga konversationen fortsatte med att jag svarade ´´Fjärilsbuske heter buddleja på latin och visst är det väl nässelfjärilar högst upp på bilden´´. Där slutade min kontakt med Ulf Lundell! Man ska nog akta sig för att tillrättavisa den mannen...
Djurgårdsförvaltningens sommarblommor 2019
Antirrhinum majus 'Photo Mac orange' - Lejongap
Bidens 'Yellow Pearl'
Cosmos 'Chocolate' - Chokladblomma
Craspedia globosa 'Goldstick'
Cuelus x copa copper - Palettblad
Dahlia XXL Taxco
Impatiens 'New Guinea Timor' - Flitiga Lisa
Lobelia 'Chocolade Truffle'
Pennisetum setaceum rubrum - Fjäderborstgräs
Rudbeckia 'Autumn Colors'
Tagetes gold coins yellow
Tagetes tangerine 'Disco Red'
Tagetes tenuifolia 'Solena Vanilla'
Verbena bonariensis
Verbena vectura blue
Zinnia 'Queen Lime Orange'
Dammplanteringen
Antirrhinum majus 'Rocket White' - Lejongap
Celosia spicata 'Flamingo Feather' - Amarant
Dahlia gallery 'Art Nouveau'
Gaura lindheimen 'Sparkle White'
Helianthus annus 'MS Mars'
Pennisetum 'White Lancer' - Gräs
Penstemon digitalis 'Dark Tower'
Salvia evelution
Salvia greggii 'Day Glow'
Verbena bonariensis
Buddleja summerbird
Coleus x blunei 'Malibu'
Gaura lindheimen 'Sparkle White'
Helichrysum stoechas 'Silverballs'
Heliotropium arborescens 'Nautilus'
Petunia pegasus 'Blue Splash'
Rudbeckia hirta 'Cappuccino
Salvia strata
Verbena lollipop
Verbena rigida 'Palaris '
Verbena regida 'Venosa'
Lejonslätten
Skansen
Vecka 31, 2019 - Ljus och mörker, glädje och sorg
Vecka 30, 2019 - Fyra slottsparker
22 juli – måndag
Idag skulle min svåger Johan på Yxlan fyllt 78 år, men tyvärr lämnade han sorligt nog livet på jorden för några veckor sedan och snart väntar begravning. Mina tankar går till kära syster och deras två söner.
På Tranebergsbron stod/låg flera eldrivna sparkcyklar när jag i duggregnet vandrade över till Kungsholmen. Jag vet inte vad jag ska säga om dessa nya farkoster som nu dyker upp överallt, både som transportmedel och som nedskräpning. Tanken är att man ska använda scootern så länge man behöver den, sedan kastar man den ifrån sig helt enkelt! Enligt Vois grundare Douglas Stark - ett av företagen som hyr ut de eldrivna sparkcyklarna - är livslängden för en sådan 3-4 månader. Miljövänligt? Och ska folk sluta gå nu? Scootrarna är här för att stanna, men det finns mycket kvar att utveckla innan det här nya sättet att förflytta sig fungerar fullt ut.
23 grader varmt, en perfekt sommartemperatur och duggregnet blev inte långvarigt. Den här dagen valde jag att gå motsols runt Kungsholmen och började alltså med att klättra i Fredhällsklipporna. Det finns ett ordentligt gjutjärnsräcke nästan hela vägen längs de ganska branta klipporna, men det gäller ändå att vara försiktig hur man kliver. Trappstegen håller inte direkt den rekommenderade höjden på 19 cm och stegdjupet 25 cm. Skämt åsido, det är fantastiskt att det har skapats en så bra väg genom bergen och än så länge trippar jag fram lätt som en bergsget.
I år kom jag dock för sent för att se tulkörten blomma tillsammans med alla blodnävor som växer i bergsskrevorna. Jag har aldrig tidigare sett ett så stort bestånd av tulkört, som verkar vara väldigt tålig mot torka. I år har det dock regnat hyfsat i Stockholm och plantorna såg riktigt frodiga ut. Nu blommade i stället en och annan blodnäva, johannesört, såpnejlika och lite fibblor.
Det kändes lätt att vandra idag trots att jag sovit riktigt dåligt under natten. Jag går sällan fort under mina vandringar, men hittar ofta ett skönt tempo då benen liksom går av sig själv. Vid Smedsuddsbadet var det tomt på folk denna morgon, men i slutet av veckan då det väntas 30 grader, lär det vara packat med solbadande människor här.
Den sista etappen av renoveringen längs Norr Mälarstrands parkstråk pågår nu och jag tänker tillbaka på alla protester som fanns i media, när detta arbete startade för några år sedan. Många träd fälldes och det är alltid tråkigt när träd i innerstaden tas bort. Men här fanns en tanke att återställa växtligheten så som Holger Blom och Erik Glemme hade planerat en gång på 40-talet, när den långa strandparken skapades. Jag har hela tiden sagt att jag väntar och ser resultatet innan jag ger min åsikt. Det finns vissa fördelar med upprustningen. Ämnet är fortfarande glödhett och jag får säkert arga Kungsholmsbor på mig nu…
Först tänkte jag fika på Petit France på John Ericssonsgatan 6, men det var alldeles för mycket folk på det populära caféet, så jag vandrade bort till Café Eldkvarn i stället. Där vid sidan av Stadshuset är det alltid skönt att sitta och blicka ut över Riddarfjärden. Här kan man även sitta i solstolar vid kajen. Den här gången valde jag ett bord så att jag kunde få ordning på kaffe och toasten.
Jag trampade vidare fram på ´´innersidan´´ av Kungsholmen, längs Klara sjö, Barnhusviken och Karlbergssjön. Fackelblomster växer längs strandkanten och jag älskar verkligen dessa lysande skönheter invid vattnet. Borta vid S:t Eriksbron fanns även mjölkört vid stranden på några ställen och längst in i Karlbergssjön, vid mynningen av kanalen, har en helt ny brygga blivit färdig nu i år. Den såg verkligen inbjudande ut, men var tyvärr var den upptagen när jag gick förbi, så det blev inget premiärhäng den här dagen. Vandrade vidare längs Hornsbergs strand och där kunde jag se mitt hus på andra sidan Ulvsundasjön. Väl hemkommen hade jag avverkat drygt 18 000 steg vilken är ok för en PJ tycker jag.
Engsholms slottspark
23 juli – tisdag
Tillbaka på brottsplatsen brukar man säga och idag var det dags att återse min gamla arbetsplats - Engsholms slottspark på Mörkö, som jag inte besökt sedan december 2017 då jag gick i pension. Cecilia, Lexus och jag vandrade runt för att se den trädgård där jag planterat mängder med växter - träd, buskar och perenner under de 20 år som jag jobbade på den vackra platsen. Det kom att bli en trädgård som jag levde med nästan dygnet runt, som alltid fanns i mina tankar när jag besökte andra gröna rum, där jag fick inspiration och idéer för att sedan använda i min park. Jag kände till varje liten planta i parken och alla växter fick en daglig översyn. Idag var det lite som att träffa gamla vänner igen, som jag inte sett på länge.
Så gick jag där med min kamera igen och fotade ungefär så som jag gjorde när jag jobbade. Vi träffade nuvarande slottsträdgårdsmästare Bruno som ensam kämpade på så här mitt i sommaren, då övrig personal har semester och innan vi fortsatte vår mini-roadtrip, åt vi medhavd mat på bryggan. Självklart blev det även fotografering vid ´´min´´ utsiktsbänk. Som tur är har jag mängder av bilder sparade från min tid på Engsholm, bilder som ofta dyker upp i Facebooks ´´minnen´´.
Flera undrar hur det kändes att återse ´´min´´ vackra park och jag kan inte riktigt svara på det. Olika känslor for genom mig. Jag är dock glad att slippa pendla de 7 milen ut hit. Nu när jag körde hit från Stockholm, förstår jag inte att jag varken orkade eller hade råd under så många år! En sista blick i backspegeln och jag undrade om jag någonsin kommer att besöka Engsholms slottspark igen.
Dagens nästa slott i Sörmland som vi besökte blev Taxinge, en knapp timmas resa från Engsholm. Cecilia hade aldrig varit där och vi gick runt och tittade i slottsparken innan den hägrande fikastunden. Lite synd att de använt så svaga och intetsägande rosor i buxbomkvarteren i italienska trädgården tyckte vi. Och eftersom både Cecilia och jag är något av trädgårdspedanter, tyckte vi nog att det kunde vara lite bättre skötsel så här mitt i turisttider. Men det finns säkert en förklaring…
Jag gick vilse i kakbuffén, så jag lät Cecilia välja av allt det goda medan jag väntade utanför med Lexus på den lugna borggårdssidan. Baksidans huvudservering kändes alltför stressig. Alla satt där väldigt nära varandra och det är inte så vi vill ha det när vi fikar. På kvällen satt vi i trädgården på Djurgården och njöt av den vackra och välskötta trädgården längst ute på Blockhusudden, med utsikt över inloppet från skärgården in till vår huvudstad. Stockholm i våra hjärtan! Våra drömmars stad!
24 juli – onsdag
Sol och värme! Små lätta moln, som Pugh sjöng 1969!
Jag har följt renoveringen av Drottningholms lindalléer där ungefär 800 nya lindar har ersatt gamla dåliga träd som började fällas 1997. Varje år besöker jag parken några gånger och idag var det dags igen. Vanligtvis brukar jag välja tidiga morgnar, eller någon mulen dag då det inte är så mycket folk i parken. Idag gick jag i brännande sol bland mängder av turister och från en turistbuss klev utländska resenärer ut och fällde upp sina paraplyer. Inte alls så tokigt att skydda sig mot den brännande solen med paraplyer. Kanske något att ta efter här i Sverige? Paraplyer och solfjädrar mot sol och värme!
Beskärningen av de ´´nya´´ lindarna har genom åren fått mig att fundera vad som egentligen pågår. Jag vet att uppbyggnadsbeskärningen av dessa lindar är mycket komplicerad, men ibland har jag ändå undrat om det verkligen blir rätt, när trädkronorna sett helt galna ut efter beskärning. Ingen balans, ingen harmoni. Idag blev jag överraskad av att träden växt till sig så fint, i varje fall de som står närmast slottet. Många av de som växer i alléerna längre in i parken ser fortfarande mycket märkliga ut, men det kanske blir bra den dag då den långvariga uppbyggnadsbeskärningen är klar.
25 juli - torsdag
Nu blommar kinesträden utanför Åhléns city. Cecilia tog bilder på de träd som börjat blomma, men nästa vecka ska jag själv besöka platsen och se om alla träden gått i blom! Men stort tack för dina bilder Cissi!
26 juli - fredag
Jag vaknar ungefär vid tretiden varje natt och när jag är på Blockhusudden, går jag ut över det våta gräset, ser över ligusterhäcken ut mot öster där solen förbereder sig att stiga upp över vår stolta stad. Den här fredagen kl. 03.25, glödde himmel och hav mer magiskt än vanligt, med färger som är svåra att beskriva.
Jag kom att tänka på Ulf Lundells textrader i låten ´´Fullt ut´´
Det våta gräset, den tysta staden. Det lugna vattnet. Fullt ut. Bara du och ingen annan. Den hårda vägen, den varma natten. Fullt ut!
Jag hade svårt att lämna detta nästan overkliga skådespel, men behövde ytterligare några timmars sömn, så jag återvände till sängen.
Det blev en lat dag i 30 graders värme på udden, med en bok i solstolen i skuggan. Tankarna gick till förra sommarens extremvärme och långvariga torka. Skillnaden i år är att gräsmattorna inte är utbrända och gula utan grönskar friskt och frodigt. Både växter och människor har en behagligare sommar i år och den här värmeböljan kommer nästa vecka att bytas ut mot normalt svenskt sommarväder med 18-20 graders värme....
Lexus frisör är långtidssjuk, så vi blev tvungna att hitta en annan tillfälligt. Vi lämnade vår vackra och något oroliga lilla kille hos en ny frisör i Gamla Enskede. Han gillar verkligen inte att klippa sig och är väl lite lik mig, att vi har svårt att vara stilla under längre perioder! Vi satt på ett café en bit därifrån och väntade, innan vi kunde hämta vår nyfriserade Lexus, som var överlycklig att få komma ut i friheten igen! På kvällen låg han trygg och lugn på altanen och sov i den vackra sommarkvällen.
Taxinge slottspark
Strax efter klockan 3 i natt, stod vi ute på altanen, Cecilia, Lexus och jag, med trötta ögon och rufsiga i håret. Lexus behövde uppsöka buskarna och jag ville fotografera soluppgången som var galet vacker även denna natt, även om den inte kunde mäta sig med den föregående nattens skådespel. Vi sa godnatt igen och sov några timmar till!
Trots full sol från en klarblå himmel och nästan 30 graders värme, besökte vi Rosendals slottspark och Rosendalsterrassen för att titta till sommarblomsplanteringarna som Cecilia inte sett på ett tag nu under hennes semester. Slottsparken såg verkligen sprakande färgglad ut med alla sommarblommor i olika färger. Som jag sagt tidigare så var förra årets tema, lugnt, romantiskt och vansinnigt vackert, årets tema går i glädjens tecken skulle jag säga.
Vanligtvis är jag mycket färgkänslig och har nog varit lite för försiktig när jag själv komponerat planteringar. Cecilia har i år tagit ut svängarna så som hon även gjort under tidigare år, som till exempel 2015 på Rosendalsterrassen. Nu är inte alla dessa färger utkastade hur som helst i planteringarna, utan är komponerade med känsla och tanke. Jag blir verkligen på gott humör när jag går runt och tittar på alla olika sorter och färger och nu i augusti kommer den allra bästa tiden för sommarblommorna. Då ska jag fotografera mycket mer på dessa platser.
28 juli – söndag
Jodå, jag var uppe vid tretiden i natt också, men den här gången skjutsade jag min dotter till Arlanda, när himlen lyste orangeröd i öster.
Vecka 29, 2019 - I Linnés fotspår
15 juli – måndag
För ett tag sedan träffade jag på Bruno bland hyllorna på ICA Kvantum i Värtan. Det var Bruno som tog över efter mig som slottsträdgårdsmästare på Engsholms slott när jag gick i pension i december 2017. Sedan dess har jag inte besökt den vackra parken, men nu känner jag att det börjar bli dags för ett besök och hälsa på Engsholms nuvarande slottsträdgårdsmästare. Vi bestämde i varje fall att jag skulle komma ut någon dag i sommar. Vi får se hur det blir!
Vilken tur att jag glömde kvar Lexus bilbälte i bilen, så att jag fick tillfälle att åka ut till Blockhusudden idag igen och lämna det! Vi vandrade en stund innan det blev dags för Lexus att följa med Julia ut till landet några dagar. Cissi och jag blir alltså gräsänklingar till ett tag!
Innan det utlovade regnet, fotograferade jag stockrosorna på Breda gatan i Djurgårdsstaden igen och nu blommade de mer än förra gången jag besökte den här gamla vackra stadsdelen, som absolut inte får förväxlas med nya Norra Djurgårdsstaden. Den här lilla staden där husen började byggas på 1700-talet, uppkom inte genom att arkitekter tävlade om att rita den mest udda byggnaden.
När jag ändå befann mig i den här delen av stan, passade jag på att fotografera det fantastiska katalpaträdet på Karlaplan som nu blommade som allra bäst. Jag älskar verkligen de här sent blommande träden, som tar över när alla andra träd blommat klart! Nu väntar jag in kinesträden som snart går i blom utanför Åhléns City!
Och regnet kom! Och jag hade balkongdörren öppen hemma i Brommanästet, så att jag kunde höra det sövande ljudet av regnet. Bryggde kaffe, tog fram boken och lutade mig tillbaka i soffan. Regnet fortsatte att falla över huvudstaden resten av dagen och jag somnade en stund!
16 juli – tisdag
När jag kom ut till Blockhusudden på förmiddagen hade Cecilia en trevlig arbetskamrat på besök, men det var något som saknades på udden den här dagen. Jag möttes inte av en fyrbent kompis som hoppade glatt omkring mig. Lexus var är ju på landet några dagar! Visst brukar Cecilia vara glad när jag kommer, men har inte för vana att bete sig riktigt på samma sätt som Lexus…
Vi tog Djurgårdsfärjan över till Slussen och gick genom den stora komplicerade arbetsplatsen och vidare upp mot Mosebacke. En grotesk kryssare hade ankrat utanför Skeppsholmen och skymde en stor del av den vackra utsikten! Finns det ingen gräns för hur stora dessa kryssare får vara?
Vi vandrade min vanliga väg från Mosebacke mot Fiskargatan och sedan ner mot Högbergsgatan, där lavendeln blommade fantastiskt fint mittemot Katarina kyrka. Fortsatte Mäster Mikaels gata bort mot Fjällgatan och upp till Stigbergsgatan, där vi som vanligt stannade en stund vid Anna Lindhagens fina täppa. Det är en speciell känsla när man står här och blickar ut över staden. Den här tiden på året finns det dock inte mycket som blommar i parker och trädgårdar. En del rosor hänger fortfarande med. Det är perenner och sommarblommor som står för prakten nu!
Målet idag var Thaibåten vid Norra Hammarbyhamnen och vi korsade Vitabergsparken och Nytorget, för att sedan hungriga och med raska steg gå mot den efterlängtade lunchen! Vi hade en fin stund på båten med god mat, men nästa gång hoppas vi på bättre väder så att vi kan sitta ute.
Vi tog Djurgårdsfärjan tillbaka till Djurgården!
På kvällen blev det många åsikter på Stockholms gröna rums Facebooksida, om de gigantiska kryssarnas vara eller inte vara i Stockholm. Själv ser jag dem som stora miljöbovar och något som misspryder vår vackra stad. Om fartygen ändå hade någon slags skönhet, det här är endast gigantiska vita lådor, som från söders höjder skymmer de den vackra utsikten.
17 juli – onsdag
Varje gång jag stiger in i Linnés Hammarbys trädgård, slås jag av den stillhet och tystnad som där råder och jag kan mycket väl förstå varför Linné trivdes så bra på den här platsen. Solen bröt igenom molnen just när vi betalt vårt inträde och började vandra runt bland blommande perenner i den vackra trädgården. ´´Historiens vingslag´´ är ett slitet uttryck, men det passar bra här bland de gamla byggnaderna från 1700-talet. Vi gick i Linnés fotspår i lunden där skogsbingeln och andra lundväxter trivs och ännu en gång sa jag – här ska man helst vara under vår och försommar, då floran är som vackrast och då lunden fylls av fågelsång!
Vi fikade i äppelträdgården under ett Druväppleträd. Vingliga bord och en överfull kaffekopp skapade en komisk stund, som fick Cecilia att gråtskratta och tappa sin mascara! Det bjuder jag på…
Vi fortsatte vår Uppsaladag med att besöka stadens äldsta handelsträdgård, Landqvists handelsträdgård som startade sin verksamhet 1922. Då låg trädgården vid södra Årsta i Uppsala, men flyttade till Danmarks-Kumla 1975. Det är idag grundaren Arvid Landqvists barnbarn som driver handelsträdgården.
Färden gick vidare till Ulva kvarn med anor från 1300-talet, som ligger vid Fyrisån 7 kilometer norr om Uppsala och jag hade aldrig tidigare varit i de här trakterna. Jag tycker om gamla bruksorter och platser där kvarnar en gång hjälpte folket att mala säd till mjöl. Det stora vackra kvarnhuset från 1700-talet användes som kvarn ända fram till 1963 och än i dag brusar vattnet från fallet intill. Nu kan man vid caféet sitta vid fallet och försöka tänka sig tillbaka till tiden då kvarnen var i drift.
Som sagt, Lexus är på landet utanför Uppsala den här veckan, eller han är på kollo brukar vi säga! Vi stannade till vid Cecilias tidigare lantställe för att hälsa på honom en stund, när vi ändå hade vägarna förbi. Det blev ett kärt återseende och visst kändes det en aning sorgligt när vi åkte därifrån, men han kommer hem till udden igen på fredag!
Vi passerade en plats som fick mig att trampa hårt på bromspedalen! En åker var som en enda stor blomsterbukett med blå honungsfacelia och vit baldersbrå! Så gudomligt vackert! Bonden hade självklart valt bort det besvärliga ogräset baldersbrå om han/hon kunde, men för oss som mest tänker på skönheten, gjorde den här platsen vår dag! Houngsfacelian älskas även av bin och säkert även av bonden som använder växten till gröngödsling.
Innan vi återvände till huvudstaden, stannade vi på Fullerö handel, som är ett mecka för prylintresserade heminredare. I trädgården växte vackra rosor kring rosenbågar och lusthus som var till försäljning. Kaffet drack vi i ett sådant lusthus.
Hemma i stan hämtade jag min nya laptop, som jag brottades med på kvällen! Nu är allt i sin ordning och jag kan åter igen flytta min ´´verksamhet´´ till udden när jag befinner mig där!
18 juli – torsdag
Vi träffades på en trädgårdsresa med Rosebuds resor till Italien 2007, då vi bland annat besökte fantastiska Ninfa, Villa d´Este och Villa Lante. Idag besökte vi Börje och Mariana i deras vackra trädgård i Österhaninge. Det var 8 år sedan jag var där senast och det har hänt en hel del i trädgården sedan dess. Jag tycker mycket om de olika trädgårdsrummen, som är fyllda med så mycket vackra och spännande växter. Antalet magnolior växer för varje år och vi måste nog återvända hit nästa vår när de blommar, som Mariana sa!
Det blev en mycket trevlig stund med fika och samtal om trädgård och livet! Hunden Monty (efter Monty Don) följde oss hela tiden och inne i ateljén satt papegojan Harry och pratade. Inte nog med att Mariana tillsammans med Börje skapat en vacker trädgård, hon är konstnär också, målar underbara tavlor och gör fantastiska skulpturer i keramik.
19 juli – fredag
Att åka tunnelbana i semestertider är ett äventyr! Flera sträckor renoveras på olika sätt och jag förstår att man passar på nu när de flesta pendlare har semester. Så jag var inställd på lite strul, men att gröna linjen var avstängd mellan Torildsplan och Hötorget på grund av signalfel hade jag inte räknat med. Men det var lite trevligt att ta Tvärbanan till Liljeholmen i stället och fortsätta därifrån in till stan!
Vi möttes utanför Åhléns och kunde konstatera att kinesträdens gula blommor endast börjat slå ut lite försiktigt på något enstaka träd. Om en vecka kan jag nog fotografera de utslagna blommorna. Vi gick bort till Norra Bantorget för att titta på perennerna. Den fina parken som fick pris för sin utformning var sig inte lik den här dagen. I december 2009 tog Nyréns Arkitektkontor välförtjänt emot Sienapriset för årets utemiljö med motiveringen:
För ett projekt som påtagligt höjer livskvaliteten i Stockholms mest trafikintensiva kärna. Efter decennier av förfall har Norra Bantorget uppgraderats till en lummig oas, resolut inplanterad i asfalten. Idén är djärv och utförandet så formsäkert och elegant att stadsbruset trollats bort. Att stockholmarna älskar parken är tydligt, för första gången på mycket länge är Norra Bantorget en verklig mötesplats för folket.
Det är 10 år sedan nu och jag vet inte om parken fortfarande är en mötesplats för folket - för alla kategorier stockholmare.
Terrassen vid Brantingsmonumentet var fylld av människor som tycktes ha flyttat dit nu under sommaren. I fontänerna tvättades kläder som hängdes upp på tork och det lockade faktiskt inte till att vistas i parken. Det kändes lite som att inkräkta i någon annans hem, så vi gick till Centralbadets trädgård i stället där dagliljor och hosta blommade vid dammen och den gröna cityoasen var lika vacker som alltid. Nu var även renoveringen av Hårlemanska huset färdig!
I Humlegården blommade stäppsalvian som en flod runt Linné och grekvädden blommade här och där. Eldtöreln var på väg att gå i blom.
Vi mötte upp min dotter som jobbar i närheten av Stureplan och köpte varsin sallad på Holy Green i Moodgallerian. Vi satte oss i Berzelii park i skuggan under blodboken och tittade bort mot magnoliaplanteringen, där det som vanligt bodde folk. Sov i sovsäckar och det kanske är så parker ska vara i en storstad. Jag vet inte!
Nu har Lexus kommit hem från landet och är åter tillbaka på udden!
Facebook-kompisen Marie Hultqvist visade bilder på Kvilleeken i Småland och nu kunde jag se att det fantastiska trädet fortfarande har en grönskande gren. Kämpen vägrar att ge upp! I 900 år, som det nu står på en informationsskylt, har Europas äldsta ek stått här, men lever nu på lånad tid. Förra året besökte Cecilia eken och då såg den ut på liknande sett, så i år trodde jag att den skulle avsluta livet.
Jag såg eken 2010 och då var hela trädkronan levande, men eken har mått dåligt sedan 2012 och kämpat mot både torra somrar, mjöldagg och ekvecklare. Järnbandet som håller ihop den gamla kämpen har även suttit för hårt vilket har hindrat näringstransporten mellan kronan och rötterna. Järnbanden har nu bytts ut mot en ny typ av vajer som ska vara skonsammare för trädet. Häng kvar i livet några år till, så kanske jag hinner se dig grönska ännu en gång!
20 juli – lördag
Dagens utflykt gick ut till Färingsö, där vi först åt god Thaimat i Juntras vackra trädgårdsservering. Vi satt i ett lusthus med stora blommande hortensia ’Annabelle´ omkring oss och njöt av stillheten. Det blev även ett besök i Gustavshills handelsträdgård när vi ändå var i närheten och självklart måste vi fika lite på Äppelfabriken också, där vi satt inne i det stora lusthuset som är klätt med enorma Clematis ’Summersnow’. Lexus fick en hundglass med korv i en skål. Trädgården är verkligen vacker invid växthuset, där den höga fantastiska Valerianan växer bland rosenskära och andra vackra blommor.
Vid Isbladskärret på Djurgården satt vi sedan i kvällssolen och drack vin, hela tiden med ett öga på korna som betade i närheten. Eftersom jag lider av koskräck, hade vi en säker reträttväg ut ur hagen. Korna hade dock fullt upp med att beta det frodiga gräset och vi fick en lugn stund fram till solnedgången. Sedan vandrade vi sakta hemåt igen.
21 juli – söndag
Ännu en utflykt stod på dagens program och Malin följde med oss till Tungelsta för en handelsträdgårdsrunda. Där finns många gamla handelsträdgårdar och vi besökte fyra stycken som låg nära varandra, några ser ut att leva med konstgjord andning och kommer nog inte att finnas kvar hur länge som helst.
Vi började i Sune Tryggs pelargonparadis där nästan 450 olika sorters pelargoner samsas i ett oerhört vackert blomsterhav. Cecilia och Malin valde med omsorg ut sticklingar och även jag köpte två stycken, Zonalpelargonen Westdale Appleblossom och Viva Carolina som är en mycket vacker lila-vit hängpelargon.
Vi fortsatte till Via handelsträdgård, Stig Carlssons handelsträdgård och avslutade med Blomorado, för att till sist bli bjudna på stora härliga smörgåsar och kaffe av Malin på TM Bagarstuga i Västerhaninge. Tack så mycket och ha nu en skön semester!
Det blev en mycket händelserik och rolig vecka och nästa vecka väntar 30 graders värme och vi får nog ta det lite lugnare då. Men en av dagarna har vi dock tänkt besöka Engsholms slottspark!
Förra årets vecka 29, se här!
Vi var i Hvar
Vecka 28, 2019 - Vi var i Hvar
Vecka 27, 2019 - Nu är det juli igen
1 juli – måndag
Det finns många skillnader med att bo på Djurgården och i Brommanästet. En stor skillnad är att jag i Bromma bor tre trappor upp - utan hiss! På udden kliver man rakt ut i en vacker trädgård.
Jag tog tunnelbanan till Skanstull och gick ner mot kolonilotterna som klättrar på sluttningarna vid Årstaviken. Ungefär 500 lotter finns här mellan Skanstull och Tanto. Här i söderläget råder zon 1 och man kan egentligen plantera vad man vill i den här sluttningen. Katalpa, näsduksträd och tulpanträd trivs utmärkt här. Jag var på jakt efter rosor att fotografera, stora rosor som inte är så tuktade och som växer i lite vildare trädgårdar. Den här dagen bjöd på sol med vackert fluffiga moln, men det blåste ganska hårt från väst. Tänkte tillbaka på förra sommaren när 30 grader varmt blev normalt. I år är det lättare att vandra. Knappt 20 grader idag.
På håll såg de ut som stora hortensior, Annabelle tänkte jag först, men de lyste vitare och när jag kom fram till lotten på Anna Åbergssons väg, såg jag att det var rosor med enorma klasar. Visst är de vackra, sa kvinnan som befanns sig i trädgården när jag fotograferade rosorna. Hon berättade att den här moderna buskrosen som blommade så galet heter Sally Holmes och att den funnits i hennes lott i sex år. Rosen blir 120 cm hög och remonterar. Den har dock inte blommat så här fantastiskt tidigare sa hon och det verkar som att det är ett mycket bra år för rosor.
Köpte kaffe och en mjukglass vid Göstas korvrestaurang i Tanto och jag har mycket svårt för mannen som serverar där. Råkade ut för honom tidigare i år. Han har ett märkligt sätt att bemöta sina kunder. Mig tappade du nu!
Det finns flera koloniföreningar som gränsar till varandra här längs Årstaviken och man ska akta sig för att blanda ihop dem. Uppe i Södra Årstalunden hittade jag en gigantisk honungsros - ’Lykkefund’ - som växte vid en parkstig, vilket gör att man går genom en tunnel med dessa fantastiska rosor. Det var just en sådan ros som jag var ute efter att fotografera idag, så jag åkte hem nöjd!
I perioder går saker och ting sönder, samtidigt! Just nu har min bärbara dator gett upp, min rakapparat slutade att fungera och nu stannade även kaffebryggaren. Som tur är leasar jag bil nu!
2 juli – tisdag
Regn över huvudstaden. 13 grader på förmiddagen när jag begav mig ut till Djurgården för att bjuda Cecilia på favoritstället Café Skroten vid Nya Djurgårdsvarvet, eftersom hon idag firar att hon jobbat 29 år på Kungliga Djurgårdsförvaltningen! Cecilia var bara 18 år när hon började jobba åt kungen och som någon skrev på hennes Facebooksida – Vilket lyckoskott för dem! Grattis bästa trädgårdsmästaren, nästa år får du ta emot guldklocka av kungen!
Vi gick till Breda gatan i Djurgårdsstaden för att se hur långt stockrosorna kommit. Tittade tillbaka i veckodagboken 2018 och då hade blomningen hunnit längre än i år, under vecka 27. När jag kommer hem från min resa, blommar de nog som bäst!
Det är rosens dag och jag visade underbara Celsiana på Facebooksidan!
3 juli – onsdag
Himlen färgades magiskt röd i öster och koltrasten sjöng utanför Brommanästet när jag satt uppe mitt i natten för att se Brasilien-Argentina i Copa America. Tyvärr blev Messis Argentina utslagna!
Åkte in till stan för att växla valuta och när dom granskade mitt id, så samlades flera personer och diskuterade och sneglade på mig. Efter en stund kom en av dem fram till mig och sa att det blivit ’’röd gubbe’’ på mitt id, men så gnuggade hon på kortet och plötsligt blev jag grön och fick min valuta! Antar att dom trodde att jag var en bedragare. Så kan det gå!
Vid stadsbibliotekets park, som går ihop med Observatorielunden, var bäckfåran klar nu och det porlade fint vid den snyggt lagda stenrännan, som är kantad av perenner. Rosenplanteringarna uppe vid biblioteket brukar vara väldigt dåligt skötta, men i år såg det riktigt prydligt ut och rosorna kom fram på ett helt annan sätt än tidigare.
Packar väskan och laddar för i morgon då taxin kommer 04.30.
Förra årets vecka 27 - här!
Hela förra årets dagbok - här!
Vecka 26, 2019 - Tid för schersminer, rosor och pioner
Vecka 25, 2019 - I midsommartid
