Vår utsikt från lägenheten! Någon hade bråttom till croissanten!
2-6 maj 2019
Förra året när vi besökte Capri, tänkte vi ta båten till Ischia för en dagsutflykt, men det blev aldrig av. Nu kom vi till Ischia i år i stället, där vi bodde i fyra dagar. Vi hade bestämt att vi inte på något vis skulle jämföra Ischia med grannön Capri, eftersom det är en av världens vackraste öar. Ischia är något helt annat, en mer avslappnad plats och oerhört vacker på ett stillsammare sätt.
Vi bodde i en mysig lägenhet ute vid piren och hade en fantastisk havsutsikt från alla rum. Första dagen åt vi frukost ute på terrassen, då solen värmde och havet låg stilla. Sedan började vindarna svepa in över ön och havet utanför blev oroligt. Stora vågor sköljde in mot stranden utanför vårt hus, bröt mot fyrens pir och kastade upp vattenkaskader likt ett skådespel och det var oerhört vackert! Det var både sövande och spännande att somna till det ständiga bruset av vågorna som sköljde upp på stranden.
Att åka buss på Ischia är lika spännande/farligt som på Amalfikusten, eller som att åka taxi i Neapel. Man får blunda och hoppas på det bästa. Men samtidigt vill man se och uppleva allt det vackra som finns ut efter vägarna. Vingårdar, blommande trädgårdar, pinjeträden som gjorde de mjuka bergskullarna gröna och så hela tiden, den fantastiska utsikten. Första dagen tog vi bussen till Sant Angelo på andra sidan ön, som är en liten fiskeby/badort med vita hus som klättrar i branterna och brukar kallas Capri i miniatyr. Här fanns fina stränder som nu i början av maj låg öde, men solstolarna var uppställda och väntade in badsäsongen. Flera restauranger och små butiker kantade gatan ner till stranden och vi åt en god lunch på ett ställe med strålande utsikt över orten och havet.
På vägen hem stannade vi en stund i den förhållandevis stora staden Forio, innan vi återvände hem till Ischia porto. Vi vandrade mycket och såg kejsarträd och rosor som blommade och citrusträden dignade av mogna frukter i trädgårdarna. Vi åt god mat, vilade och vandrade igen och vi fick en bra övestikt över ön som har 62 000 invånare och om vi trots allt ska fortsätta att jämföra med Capri (som vi ju inte skulle) så bor det endast 12 000 på Capri. Se gärna
här om besöket på den ön förra året!
En av dagarna regnade det och det var just den dagen som vi hade bestämt att besöka trädgården La Mortella. Fram på dagen trotsade vi regnet och begav oss dit med nyinköpt paraply. Mer om trädgården i ett separat blogginlägg, se
här!
Den sista dagen på vår resa, tog vi båten till grannön Procida. Vi hade sett bilder från ön med gamla färgsprakande hus och smala gränder. Visst var de slitna husen och gränderna charmiga och fotovänliga, men det låg något dystert och sorgset över staden. Jag vet inte om det var för att det var söndag, men vi blev i varje fall inte kvar så länge.
En dag gick vi upp till en trädgård som vi tidigare hade passerat med bussen och där rosorna fullständigt svämmade över runt huset. Vi gick den oerhört charmiga stigen/vägen Via S Alessandro, upp mot bergen och kom upp till stora vägen där rosenträdgården låg. Det blev fotografering från alla håll och kanter innan vi återvände ner mot stan. Det här blev en mycket trevlig och spännande resa till en ö som jag tidigare aldrig hört talas om och som nu under lågsäsong var en stilla plats att vistas på, utan köer och stress, även om bussresorna var näst intill kaotiska och som vanligt tycker jag att italienarna har mycket att lära vad gäller att ta hand om sina turister.
Ännu en gång, tack kära dotter för en fantastisk resa!