Site Meter

Vecka 39 - Jag har varit i Paradiset

 Torpet Paradiset. Till höger om torpet växer syrener. Alltid syrener vid gamla torp!
 
Örnbräken lyser som guld 
 
Paus vid sjön Trehörningen
 
 Min vandringssträcka idag
 
 Det var länge sedan jag skogsvandrade, men nu packade jag ryggan och begav mig av för att söka efter Paradiset! I boken ´´Alla dessa promenader i Stockholmstrakten´´ hade jag markerat en plats som jag länge velat besöka. Kanske mest för att platsens namn och att jag skulle få använda bloggrubriken ´´Jag har varit i Paradiset´´. Idag blev det äntligen av. Bilresa 40 minuter till skogsområdet Hanveden som ligger i de sydligaste delarna av Huddinge.
 
 
 
 

23 september – måndag

 

Brommavecka och jag vaknade exakt den tid, 04.45 då väckarklockan ringde när jag förr jobbade som trädgårdsmästare på Engsholms slott. Låg kvar en stund i sköna sängen och förstod inte hur jag orkade gå upp den här okristliga tiden varje morgon i 20 år, för att sedan åka de sju milen till slottsparken. Gick upp, tände ett ljus och njöt av morgonkaffet.

 

Packar upp väskan igen. Att bo på två ställen kan vara lite förvirrande och det gäller att hålla ordning på kläder och prylar. Alltid glömmer jag något. Det känns som att flytta in till stan efter att ha varit på landet i stillhet och tystnad i en vecka, när jag byter lugna Blockhusudden mot bullriga Bromma. Men jag har fått för mig att jag behöver känna storstadspulsen ibland, även om jag börjat tvivla om det verkligen stämmer. Ljudkänslig som jag är stör jag mig på alla möjliga och omöjliga ljud i storstaden. Uppvuxen i en småstadsidyll kommer jag aldrig lära mig att i rätt tempo röra mig bland folk i Stockholm. Kan liksom inte falla in i stadsrytmen. Stannar för ofta för att titta på något träd, en rabatt eller en husfasad och risken att bli trampad på eller påkörd av en elsparkcykel är alltid stor.

 

Ännu en gång klev jag av tunnelbanan vid Odenplan och vandrade upp mot Observatorielunden och Drottninggatan. Inne i Spökparken blommade nävan Rozanne som måste vara en av de allra bästa perenner man kan ha i trädgårdar och parker. Den blommar ljuvligt blått, oavbrutet under hela säsongen, utan att den behöver klippas ner på något sätt. Den är vackrast nu på förhösten när plantorna växt sig stora under sommaren. Jag fortsatte Drottninggatans backe ner mot stan och jag tycker mycket om den här delen av Drottninggatan, där det fortfarande finns många små äldre butiker, caféer och en lagom stadspuls utan biltrafik.

 

 

Inne i Centralbadets trädgård är det inte mycket som blommar just nu, men det är alltid skönt att kliva in från den något hetsiga Drottninggatan, trots att den är bilfri, till den här vackra, lugna och lummiga cityoasen, Den enorma almen som står vid restaurangen och dammen, ser fortfarande frisk ut och jag bävar för tiden då även denna jätte kommer att drabbas av den fruktade almsjukan. I det stora valnötsträdet som står vid entrén till badet, finns en hel del valnötter, trädet som en gång fick liv här genom att en hyresgäst på gården drev upp trädet från en nöt. Det fanns ännu ett valnötsträd som drivits upp av samma granne och som stod närmare portalen vid dammen, men den tog tydligen för mycket plats och fälldes. En skylt har satts upp vid dammen att det är förbjudet att mata fiskarna, de får näringsrik mat av de som sköter dammen och jag tänker tillbaka på tiden då vårt familjeföretag skötte trädgården och gjorde rent fiskdammen varje höst. Mer om det finns att läsa i min bok Stockholms gröna rum.

 

På Norra Bantorget var parken lugnare än på länge. Under sommaren har det bott mycket folk på den stora platsen framför Brantingmonumentet och det har knappt varit möjligt att passera platsen. Nu var det lugnt och stilla och parkbesökare kunde åter sätta sig på soffor för att vila en stund. Perenner blommade fint och det var en skön stämning den här soliga septemberdagen, men det borde dock finnas ett litet enkelt café här tycker jag. Kanske uppe på monumentplatsen? Café Branting…

 

Jag gick genom Klara kyrkogård och gatorna bort mot Kungsträdgården, där jag hade som mål att dricka kaffe vid Tehuset under almarna, men det var tyvärr stängt, så jag gick till grannen Café Söderberg. Det blev allt annat än en trevlig fikastund, med ett kaffe som smakade gift, fick jag även lyssna till två kvinnor som på ett överlägset sätt satt och bräckte varandra med berättelser om sina resor. Sommarblommorna blommar nu som bäst nu i Kungsan och de enkla röda rosorna är fantastiska. Av Bodil Hammarberg på Stockholm stad, fick jag reda på att rosen heter Golden eye, en rotäkta kanadensisk sort som blommar mycket länge och blir ungefär 1 meter höga. En modern buskros som saknar doft.

 

 

När jag på vägen till Kungsan passerade Brunkebergstorg funderade jag på hur stadsplanerarna tänkte när torget nu vid renoveringen skulle bli ett öppet och levande torg igen, så som det en gång i tiden var. Problemet här är att alla gamla vackra byggnader som en gång fanns här är ersatta med iskalla och helt skönhetsbefriade byggnader. Tanken med alla magnolior både på torget och längs Malmtorgsgatan är mycket bra, men det räcker inte. Den här platsen är och förblir en tråkig och kall baksida mitt i centrala Stockholm.

 

 

25 september – onsdag

 

Förra veckan åkte vi förbi en park som jag inte tidigare uppmärksammat i Sundbyberg. Vid Hamngatan ligger Tuvanparken som kopplas ihop med Strandparken nere vid Bällstaån. Tuvanparkens nedre del är renoverad och byggd i etager ner mot Hamngatan, med sittplatser och perennplanteringar. På förmiddagen åkte jag dit för att nosa lite närmare i parken. Sundbyberg som är min grannby, har växt otroligt mycket under de senaste 10-15 åren och bland annat längs Bällstaån har nya bostadsområden byggts. Det ser ganska trevligt ut vid ån, med bryggor och stora träd har sparats längs stränderna.

 

Den nya delen av Tuvanparken var färdig 2013 och strandparken som fortsätter med etager mot Bällstaån blev klar 2017. Jag tycker om valet av perenner med många olika sorters prydnadsgräs, höstanemoner, stenkyndel, höstastrar, solhattar mm. Nere vid stranden ligger Restaurang Brasserie 19 som har uteservering med kvällssol mot ån. Jag tyckte om den här platsen och jag kommer att återkomma i vår när magnolior mm. blommar i parken.

 

 

Den här kvällen skulle jag få använda min julklapp som jag fick av Cecilia. Det var biljetter till ett föredrag på Stockholms slott, där Christopher O’Regan skulle berätta om mordet på Gustav III år 1792, eller rättare sagt varför han blev mördad och om ett nytt sätt att se på Gustav. Men först åkte jag ut lite tidigare till Blockhusudden för att hämta Lexus och vi gick en långpromenad i det vackra septembervädret. Vi vandrade längs kanalen där lönnarna på norra sidan börjar skifta färg lite försiktigt. En stillsam septemberkänsla rådde vid vår vackra kanal.

 

Vi tog Djurgårdsfärjan från Allmänna gränd på Djurgården till Gamla Stan, som äntligen blivit lugnare då de största turistskarorna nu lämnat Stockholm för i år. Vi gick sakta Österlånggatan fram där folk fortfarande satt på uteserveringar, vidare Köpmangatan upp till Grillska husets café på Stortorget, där vi åt varsin god räksmörgås. Vi satt vid fönstret mot Köpmangatan och njöt av mitt sällskap och lugnet i Gamla Stan.

 

Innan föredraget började, fortsatte vi att vandra i den gamla medeltidsstaden och gick ner Mårten Trotzigs smala gränd mot Västerlånggatan. Att hela gränden nu för tiden är fullständigt sönderklottrad är fruktansvärt tråkigt, men jag orkar faktiskt inte längre bli förbannad. De unga ´´konstnärerna´´ går ändå inte att stoppa.

 

Det var fullsatt i slottets lokal, som tillhör de äldsta norra delarna som hängde ihop med det gamla sagoslottet Tre kronor som brann 1697. De nya delarna klarade sig mirakulöst från den stora branden och Tessin kunde fortsätta med sin plan att bygga det nya slottet i stram romersk barock. Christopher O’Regan är en mycket bra talare och jag saknar honom i TV-programmet ´´Det sitter i väggarna´´ även om jag inte har något emot hans ersättare Rickard Thunér. När Christopher kom, hade han sin 4-åriga dotter och exfrun med sig och han började föredraget med att berätta om sin privata status just nu. Att han hoppade av ´´Det sitter i väggarna´´ därför att är han har delad vårdnad om dottern, eftersom han är skild och att det skulle vara omöjligt att fortsätta spela in TV-programmet.

 

Föredraget handlade om synen på Gustav III. Vem han var som person och ledare av Sverige! Om han verkligen var den envåldshärskare och diktator som många historiker skrivit om. På 1700-talet var det fortfarande kungen som styrde och stod för landets politiska beslut. Bilden av Gustav III brukar vara den lite fjolliga teaterkungen med ljus röst och med fransk brytning, och att folket som levde i fattigdom inte direkt såg upp till sin kung. Det Christopher nu berättade, var att han inte alls hade någon ljus röst eller bröt på franska och att han tog viktiga politiska beslut som gynnade borgare, bönder och fattigt folk i landet. Han var alltså en omtyckt kung av den breda massan. Hans motståndare var i stället adeln, som blivit av med sina uppdrag som kungens närmaste män när viktiga politiska beslut skulle fattas. Resten är historia som vi alla lärt oss, att han blev skjuten på maskeradbalen 1792 av Ankarström och att han efter 13 dagar på slottet dog av skadorna.

 

När vi på kvällen vandrade i gränderna på väg mot Djurgårdsfärjan, hade jag fått en något annorlunda bild av Gustav III. Men det är svårt med historia, vem i hela världen kan man lita på? I mängder av historieböcker och i museum, framstår kungen fortfarande som den lite fjolliga teaterkungen, hatad av folket. O’Regan har forskat om 1700-talet och om Gustav III under en lång tid och jag väljer att tro på hans ord! Tack för en intressant kväll på Stockholms slott Cecilia och Christopher!

 

 
 
 
 
Spökparken
 
 Nävan Rozanne är som finast nu i Spökparken på Drottninggatan. Mer om Spökparken här!
 
 
Kungsträdgården
 
’Golden eye’ heter den vackra röda rosen i Kungsträdgpården och den tillhör en grupp rotäkta kanadensiska rosor som man har tagit fram för offentlig miljö. De är mkt tåliga och blommar länge.
 
 Klara kyrka! Tyngd av tiden! Stockholms-Tidningens klocka är ett ur och en skulptur i hörnet av Vattugatan 12 och Klara södra kyrkogata på Norrmalm i Stockholm. Skulpturen skapades 1903 av Gottfrid Larsson och urverket levererades av Linderoths urfabrik.
 
 
 
 
Centralbadets trädgård
 
 
Valnötsträdet vid entrén var fylld av nötter och jättealmen i Centralbadets trädgård på Drottninggatan 88, är fortfarande frisk. 
 
 
 
Tuvanparken - Strandparken i Sundbyberg
 
 
 
 
 
Brunkebergstorg
 
 
 Brunkebergstorg har renoverats för att bli ett ´´levande´´ torg igen, så det det en gång i tiden var. Jag vet inte vad jag ska säga, för mig är det fortfarande en anonym baksida. Trots alla vackra magnolior på torget och längs Malmtorgsgatan, blir inte Brunkebergstorg varken vackert eller levande och jag tycker att det är de vansinnigt fula byggnadernas fel. 
 
 Så här såg Brunkebergstorg ut i början av 1900-talet. Bild från Stockholmskällan.
 
 

 

26 september – torsdag

 

Det var länge sedan jag skogsvandrade, men idag packade jag ryggan och begav mig av för att söka efter Paradiset! I boken ´´Alla dessa promenader i Stockholmstrakten´´ hade jag markerat en plats som jag länge velat besöka. Kanske mest för att platsens namn och att jag skulle få använda bloggrubriken ´´Jag har varit i Paradiset´´. Idag blev det äntligen av. Bilresa 40 minuter till skogsområdet Hanveden som ligger i de sydligaste delarna av Huddinge. GPS:en hjälpte mig som vanligt, men väl framme blev jag lite osäker, så jag stannade och frågade en man som stod och eldade i en tunna på sin tomt.

 

-       Hej, jag letar efter Paradiset, sa jag! Då är du på rätt väg, fortsätt 500 meter, svarade mannen, utan att spinna vidare på mitt ´´skämt´´. För de boende här har väl namnet inte riktigt samma tyngd som hos mig. Nåväl, jag parkerade bilen och gick upp till det gamla torpet Paradiset. Torpets namn nämns första gången 1830 i en husförhörslängd, men jag skulle vilja veta vem som en gång döpte torpet så vackert! Var det en kvinna eller en man, en romantiker eller kom namnet till av ironi under de svåra tiderna som rådde på 1800-talet?

 

På en anslagstavla fanns en karta med olika vandringsleder och jag valde den 5 kilometer långa Sameleden. Namnet kommer av ett sameläger som ordnades vid sjön Trehörningen någon gång på 1950-talet. Med långsamma steg började jag vandra vägen in i skogen. Solen värmde skönt, örnbräken lyste som guld under träden och redan efter 1,5 kilometer kom jag fram till den vackra insjön Trehörningen, där jag ´´slog läger´´, drack mitt kaffe med mackor och kokta ägg på en berghäll vid stranden. Jag kände att det här var precis det jag behövde just nu. Total tystnad, inte en människa i närheten, mitt enda sällskap var en dagslända som satte sig på mitt knä. Eftersom klockan var elva, så befann den sig någonstans mitt i livet och jag tror att den fick ett fint liv med bra väder, den här dagen vid vackra Trehörningen. Tidigare i livet har jag inte brytt mig så mycket om insjöar. Det var havet, skärgården och havsvikar med min båt som gällde. Nu på äldre dar uppskattar jag även en stilla insjö i skogen, där stillhet och tystnad råder.

 

Fortsatte min vandring i skog och hällmarksterräng där tallar dominerade, med inslag av gran och björk. Över sten och tallrötter, backe upp och backe ner, njöt jag av tystnaden och jag förundrades över att jag så väl hörde mina egna andetag. Jag mötte två personer under min vandring och kände mig verkligen ett med naturen. Vanligen älskar jag frodiga, lummiga och vackra lövskogar, men jag har även lärt mig tycka om de här lite karga tallskogsmarkerna där blåbärsris, mossa och lavar täcker marken. Min andra kaffepaus tog jag på en mossig sten mitt bland alla tallar och hoppades att det var långt kvar till torpet där jag började vandringen.

 

Till sist såg jag ändå torpet Paradiset mellan björkstammarna och min vandring närmade sitt slut. Det här gjorde verkligen gott för kropp och själ och jag hoppas att jag kan skogsvandra ännu en gång innan vintern tar oss…

 

 

27 september – fredag

 

Om man hänger på låset när Slottsträdgården Ulriksdals café öppnar, kan man i lugn och ro beställa fika och få en bra plats att sitta på. Kommer man en halvtimma efter 11 då de öppnar, är det kö långt ut i växthusen. Vi tycker inte om köer så vi hängde på det där låset och fick en bra plats i ett lugnt rum, där vi åt våra mackor, drack vårt kaffe och te och Lexus åt sin pannkaka. I växthusen blommade det fantastiskt som vanligt och nu var det cyklamen i olika färger som märktes mest. Cecilia hittade en ny fin sort av ´´Plättar i luften´´ med större blad och som nu pryder hennes fina varma hem ute på Blockhusudden. Jag träffade Arne där på Ulriksdal, en gammal Säbyholms-kursare från 1990, som var på plats för att hämta växter. Han balanserar nu på gränsen mellan trädgårdsarbete och pension.

Vi förkovrade oss i trädgårdskonsten på Säbyholm tillsammans med Gustav Mandelmann det året!

 

För övrigt har Winnerbäck släppt ny härligt deppig höstmusik och jag har fastnat för en serie med 55 avsnitt på Netflix, som varken handlar om seriemördare eller collageungdomar.

 

 

28 september – lördag

 

Efterlängtat regn över huvudstaden!

 

 

29 september – söndag

 

Tidig vandring med Lexus hemma i Bromma, där lönnarnas löv nu startat sin färgfest! Helt tyst ute innan flyget kommer igång klockan nio och naturen ser nöjd ut efter regnet igår. Nästa vecka vandrar vi längs stränder och i skogar på Djurgården igen.

 

 
 
Gamla Stan
 
 Sönderklottrad Mårten Trotzigs gränd. Men vi hade trots det en fin kväll i Gamla Stan!
 
 Mängder med hortesior pryder planteringarna längs Minnebergs bostadsområde.
 
 
 
Slottsträdgården Ulriksdal
 
På lördagen var Cecilia på Cirkus och såg Häxorna i Eastwick, men innan det började besökte hon Skansenbutiken som ligger intill och där hittade hon ett ex av min bok. Märkligt, den har inte funnits där eller någon annastans på flera år, eftersom den är slut på förlaget. Den kanske hade gömt sig bakom några andra böcker i hyllan!
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Liza Hansson

Underbara bilder från staden. Kul att du hittat ut i skogen...vi brukar vandra vid Paradiset och även i Tyresta. Sköna vandringar om man kan vara ute mitt i veckan, då slipper man allt folk.

2019-09-30 @ 08:28:02
Postat av: Christina GM

Wow! Så mycket du hunnit med i veckan! Alltid intressant att följa dina vandringar! Hann bara läsa hälften nu - fortsätter senare! Tack! Du gör verkligen Stockholm ’levande’! 🌳🌳🍁🌾

2019-09-30 @ 09:14:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0