Vitsippor i Hansta naturreservat
På vägen mot Hansta naturreservat passerade jag Järvafältets stora bostadsområden, vilka byggdes som en del av miljonprogrammet. Mellan 1965-1975 byggdes efter regeringens beslut, en miljon lägenheter i landet för att få bort bostadsbristen.
Kontrasten blev nästan bedövande när jag bara någon kilometer från de stora bostadsområdena, kom in på stigar med urskogsliknande natur. På jakt efter stora vitsippsmattor hade jag fått tips om det relativt unga naturreservatet som skapades 1999. Här finns gravfält och boplatser från förhistorisk tid, men just nu i april är det vitsipporna som helt och hållet tar över, i varje fall mitt intresse.
Bilen parkerade jag vid Hägerstalunds Wärdshus och gick sedan några hundra meter till vitsippsstigens entré. Det började lite försiktigt med fina bestånd som växte under knotiga gamla ekar och jag njöt verkligen av mängden sippor. En liten bit längre in på den mjukt slingrande stigen började magin på allvar. Under dessa månghundraåriga ekar och gamla hasselbuskar, öppnade sig täta mattor av vitsippor så långt ögat nådde.
Jag har aldrig tidigare sett så mycket vitsippor och kände mig helt yr av lycka när jag med min kamera försökte fånga på bild om så bara en lite bit av detta paradis. Helst hade jag velat luta mig mot en gammal ek för att sitta där och blicka ut över markerna, tills alla dessa vitsippor blommar klart! Vitsippor förökar sig med krypande jordstammar och kan där de trivs, som här i Hansta, bilda väldigt stora bestånd.
Idag har jag inlett en ny vårtradition! Från och med nu kommer jag varje vår att besöka denna fantastiska plats och jag kommer även åka hit under försommaren när ekarna börjar grönska.
Vecka 16, 2020 - Försiktigt optimistisk
Den här skrämmande Corona-våren när jag med rädsla att bli smittad inte vågar stadsvandra längre, får bilen bli ersättare till mina vandringsskor. Förra veckan blev det mest naturbilder här på bloggen, men jag tänkte att jag med bilens hjälp i varje fall ska starta den här veckan med några bilder på Stockholms trädgårdsväxter.
Hur noggrann jag än är med hygien och att hålla avstånd till andra människor, känns det trots allt obehagligt att ens gå utanför dörren just nu. Det är som om viruset lurar överallt och jag går fortfarande omvägar när jag möter människor.
Det blev en liten runda till några av mina favoritträdgårdar med början i Sinnenas trädgård vid Vasaparken, där Prunus ’Accolade’ blommade vackert vid entrén till den mycket fina trädgården. De vita balkansipporna blommade under ormhasseln och många fler vårväxter var på väg att börja blomma i trädgården.
Tog mig vidare på tomma gator till Adolf Fredriks kyrkogård, där marken var blå av täta mattor med vårstjärnor Scilla farnesii eller Chionodoxa som många fortsätter att kalla den, trots att den för flera år sedan hamnat i scilla-släktet. Det här är vårens vackraste kyrkogård i Stockholm och vårblommorna dämpar den dystra känslan bland gravstenarna. Jag avslutade min foto-biltur med ett besök i Centralbadets trädgård. Det är dock först senare i vår som träden blommar som vackrast i den lummiga cityoasen på Drottninggatan. Den vridna häggen vid dammen grönskade dock vackert och på marken blommade himmelsblå ormöga i stora mattor.
Jag lämnade Djurgården den 8 mars i år, men kommer att besöka många andra vackra platser i Stockholm framöver, tills jag nästa år förhoppningsvis är redo för Djurgården igen.
Hängde på låset när ICA Alvik öppnade klockan 6. Plasthandskar på. Veckohandling! Någon av de mycket få kunderna hade munskydd. En overklig känsla i min annars så vanligt trygga butik.
Äntligen var det åter dags för min period av Cecilias och min delade vårdnad om Lexus och jag mötte honom på vår vanliga hämtning- och lämningsplats vid Djurgårdsbrunn. Vi började med att gå vandringsleden i skogen runt Kaknästornet och även om vitsipporna inte visade sig i täta mattor ännu, så lyste de ändå vackert under träden. När vi kom ut på Gärdet gick vi ner mot nya Folke Bernadottes bron och jag minns förra året när Lexus och jag såg invigningen från bryggan nedanför Rosendals slott den 17 september. Vi fortsatte sedan strandpromenaden, förbi Benny Anderssons Villa Lido och tillbaka till Djurgårdsbrunn. Caféet vid Roddarföreningen som alltid brukar ha öppet, var nu stängt, som så mycket annat i dessa Coronatider.
Ungefär var tredje timma vandrar jag med Lexus, ofta ganska långt, men eftersom vi båda är oroliga själar blir ut-intervallerna ibland tätarare! Dagens andra promenad tog vi runt Lillsjön här hemma i Bromma och vi tittade in bland de vårblommande kolonilotterna i TV-kända området ’’Paradiset Iris’’.
På hemvägen såg jag att den mycket ovanliga vitsippsrutan nu blommade utanför min bostad. Vi upptäckte den första gången förra våren och så här skrev jag i bloggen den 27 april 2019:
Just utanför min bostad i Bromma såg Cecilia en växt ikväll som liknade en liten vitsippa. Jag har bott här i 35 år och har aldrig uppmärksammat den, utan säkert trott att det var en vitsippa som växte på mark där den inte utvecklades ordentligt. Vi fotograferade den och lade ute den på Facebooksidan ´´Vilken växt´´ och fick genast svar att det var vitsippsruta - Isopyrum thalictroides.
Jag läser på Wikipedia - Vitsippsruta är en växt som tillhör familjen ranunkelväxter. I Sverige finns vitsippsruta vild endast i Minneberg i Stockholm. Wikipedia
Vilken otrolig tillfällighet, att Cecilia såg den, att vi fick svar och att den enda platsen i Sverige där den växer vild, är just utanför min bostad! Nu har vi fått en ny favoritväxt, både vacker och med en speciell historia!
I en nyduschad natur efter nattens regn med en våtfräsch markflora, morgonvandrade vi i skogen. Precis utanför mitt Brommanäste finns några övergivna gamla trädgårdar, där floran smitit iväg till omgivande natur. Här växer bland mycket annat gulsippa, svavelsippa, hundtandslilja, skogsbingel, ramslök och vitsippsruta, vilket gör att våren och försommaren blir mycket vacker här i de lummiga lundarna.
Dagens vandring gick från Ljunglöfska slottet här i Bromma, till Kanaanbadet och tillbaka. Storslagen utsikt över Mälaren och vi gick även i fuktiga strandskogar där häggen bildade grönskande tunnlar. Jag är oerhört tacksam att det är så nära till naturen här i Stockholm. Åt alla väderstreck når man naturstigar på nära håll.
På kvällen gick vi en skön promenad med min dotter runt hela Gärdet. Vid Kampementsbadet spelade ungdomar basket och beachvolley, inte direkt med två meters avstånd från varandra.
Försiktigt optimistisk sa stadsepidemiolog Anders Tegnell, angående de allt färre döda i Coronaviruset här i Sverige. Vackra ord i dagens läge.
På kvällen kom nyheten att Adam Alsing dött i Corona och trots att viruset hittills dödat över 1200 personer i Sverige, blir det så påtagligt när man hör ett namn och speciellt när man vet vilken personen är. Det blir plötsligt inte bara siffror och statistik.
Sovit gott med öronproppar tillsammans med en lurvig liten fyrbent kompis. Under morgonvandringen sol, en aning kyligt och så denna ständiga blåst. Kan inte vindarna ta med sig detta förbannade virus och blåsa iväg det åt helvete…!
Lexus och jag drog som vanligt från stan och vandrade den här apriltorsdagen några timmar ute vid Svartsjö slott på Färingsö. Det var vitsipporna jag var ute efter och hade sett framför mig täta mattor av vårens vackraste vilda blomma, men tyvärr var det ganska glest med sippor i slottsparken. Det var givetvis vackert ändå och underbart skönt att sakta gå naturstigen bland hundratals lindar och gamla ekar, till ljudet av vårfågelsång.
När vi senare vandrade hemma i Bromma tänkte jag på hur det brukar vara den här tiden på året, då man längtar och planerar inför senvåren/försommaren, som är den absolut vackraste tiden på året. Men i år känns det som om hela den här våren och den kommande sommaren är helt nerskitat av Coronaviruset och jag ser inte ens fram mot allt det vackra som stundar i hänryckningens tid. Sommarresor är omöjliga att planera, som allt annat och det här är första gången i mitt liv som jag redan nu längtar till hösten och vintern. Låt bara det här året gå!
Det som förgyller min tid nu är naturvandringarna och att jag får ha Lexus lite varannan vecka. Han är verkligen det bästa sällskapet man kan ha, även när det inte är Coronatider. Vi har ju liksom växt ihop under de senaste åren då vi varit så mycket tillsammans ute på Blockhusudden. Nu ska vi fira med lite korv den här sista kvällen, för den här gången.
En talgoxe flög in till Lexus och mig på morgonen när balkongdörren stod öppen. Den tog en lov runt vardagsrummet innan den återvände ut till friheten.
Lämnade tillbaka Lexus vid Djurgårdsbrunn på förmiddagen och det blev som väntat väldigt tomt efter honom. Men vecka 18 kommer han några dagar igen! Jag är som sagt mycket tacksam att jag får låna honom ibland!
Åkte upp till Kocksgatan 50 på Söder för att fota dom blommande körsbärsträden Prunus ’Umineko’. Svårt ljus. Kanske tar nya bilder i helgen.
Med plasthandskar på köpte jag vin på Brommaplan!
Totalbojkotten av Aftonbladet och Expressen består. Jag hämtar nyheter endast från DN, SR, SVT och TV4. Så trött på AB och Expressens tävling om de mest skrämmande rubrikerna.
Lördag 18 april
När städer i hela världen ligger öde, fick jag en rapport från min dotter som vandrade på Djurgården – packat med folk längs strandpromenaderna och tydligen är det även många fler som rör sig inne i city nu än för två veckor sedan. Skulle vi inte tillsammans klara ut det här genom att vara väldigt försiktiga? Eget ansvar i stället för förbud att lämna sin bostad. Nu börjar även jag tycka att Sverige sköter det här alldeles för slappt!
Två män intervjuades i någon nyhetssändning på Rimbo golfbana i Roslagen, där de satt tätt tillsammans i en golfbil. Reportern sa att i USA är det endast tillåtet att åka ensam i en golfbil. Trams, sa den ena mannen. Vi gör som grodan och lever på hoppet! Ibland tror jag att det endast finns sådana män på film, som till exempel i Jägarna. Men tydligen finns de i verkligheten också! Skrämmande!
Bromma är fortfarande tyst och med öppen balkongdörr hör jag koltrastens sång i stället för landande flygplan över mitt hustak.
Söndag 18 april
Veckans sista utflykt gick till Kappsta på Lidingö, där min dotter och jag gick en stund i det vackra naturreservatet där vitsippor täckte marken.
Vecka 15, 2020 - Den stilla veckan
Jag tar åt mig av de få positiva nyheter om Coronaviruset som dyker upp i media och läste att antalet döda per dag har minskat både i Italien, Spanien, Frankrike och Österrike de senaste dagarna. Sverige har fortfarande en stabil ganska låg nivå, i jämförelse med de värst drabbade länderna. Väntar på peaken! På vändningen.
Högt uppe på ett berg vid Kyrkhamn som ligger väster om Hässelby, satt jag länge i förmiddagssolen och såg ut över den glittrande Lövstafjärden med tankarna på den här mörka, svåra våren. Grämer mig över att min vårresa som jag planerade så bra, inte blir av. Förhoppningsvis kanske jag kan flytta fram den tills september eller oktober, eller till nästa vår. Den här sommaren får nog mänskligheten bara låta tiden gå, tills det här är över.
Vaknade tidigt som vanligt, öppnade balkongdörren och fick åter igen uppleva en glödande gryning över Kungsholmen. Tröttnar aldrig på dessa hoppfulla soluppgångar. En ny orörd dag tar sin början, med mängder av möjligheter. Den här våren får jag dock jobba hårt på att känna hoppfullhet, men det är ju viktigare nu än någonsin.
I normala fall skulle jag en sådan här strålande morgon hängt på mig Nikon och givit mig ut på tidig stadsvandring, på jakt efter vårens blommor i Stockholms snart gröna rum. Pausat med kaffe på något favoritcafé, eller på någon brygga. Men inget är normalt i år och på nyheterna fick jag höra att antalet döda i Italien ökar igen, efter den nedgång som skett de senaste dagarna. Däremot positiva siffror från Norge och Danmark. Statistiken i Sverige är förvirrande, men det är tydligen fortfarande stabil, tack och lov inga kraftigt stegrande kurvor ännu! Har vi peakat?
Det jag gläder mig åt denna vackra vårdag är att min dotter fyller år! Hon är verkligen min bästa vän i livet och finns alltid till hands i både glädje och sorg. Någon mer omtänksam och snäll person har jag aldrig träffat, lägg till klokhet och en underbar humor. Vi ska fira födelsedagen på långfredagen under en skogspromenad tillsammans med Lexus.
Tog bilen till Bergianska trädgården. En snabb vandring i den botaniska trädgården där det vackra körsbärsplommonträdet vid japanska dammen börjat blomma en aning och jag såg även att magnoliornas knoppar vid granhäcken, försiktigt börjat veckla ut sina kritvita blommor. Det är kritiskt med dessa tidigblommande magnoliasorter, som den här ’Merrill’, det lär ju bli flera frostnätter framöver vilket då gör att blommornas kronblad blir bruna. Det var svårt att fånga något på bild i den friska vinden då växterna dansade, men blev varm i hjärtat av vitsipporna i backen ovanför japanska dammen och givetvis gick tankarna till vitsippsstigen där ute på Djurgården.
Tänker på det mycket hårt drabbade Italien och lider verkligen med befolkningen. Tänker även tillbaka på alla fantastiska resor dit och alla magiska trädgårdar som jag besökt. Undrar när i framtiden jag kan återvända, jag vill ju så gärna se Comosjön igen, men nästa gång under våren. Det lär dröja. Tittade i stället ännu en gång lite på Monty Dons fantastiska serie om italienska trädgårdar.
Om jag låter bli att läsa eller se nyheter innan jag somnar, så kanske jag sover bättre?
God nattsömn? Inte direkt!
Den här veckan innan påsk kallas ´´Den stilla veckan´´ och nog är det stilla. Bromma är nu en ganska fridfull plats nu när flygplanen står kvar på marken. Och jag vistas ju mest ute i skogen bland vitsippor och bofinkar på dagarna. Men hemma i Brommanästet klättrar jag ibland på väggarna…
Läste på Facebook:
Tänk att ekonomin kollapsar för att folk bara köper det som de behöver!
Lämnade den smittade huvudstaden ännu en dag och landade ute vid Bogesunds slott. Älskar den här platsen med slottet som ser ut som en gammal riddarborg från medeltiden, men som fick sitt utseende så sent som på 1860-talet. Själva byggnaden uppfördes dock på 1640-talet åt Per Brahe d.y. Sedan 1946 äger staten slottet och 2012 renoverades fasaderna med en ljusare gul färg än tidigare. Visningar sker då och då inne i slottet under sommaren och jag läser på hemsidan att årets visningar startar 6 juni, men det lär väl bli inställt. Det känns som om det mesta blir inställt i år. Jag får fira nationaldagen på något annat sätt…
Innan jag började vandra ´´Stora slottsrundan´´ på 8,5 kilometer, låg jag i gräsen en lång stund och fotade blåsippor mot slottet. Vitsipporna hade inte riktigt börja blomma här ute, som de gör i Stockholm.
Slottsrundan bjöd på skön vandring på mjuka stigar, i omväxlande bergig granskog och mer låglänt mark där häggen trivdes utefter stränderna. Ingen direkt storslagen natur, utan vanlig lugn och trygg skog, där man tänker bra. Eller bra vet jag inte, men bättre än hemma i stan i varje fall. Det är lättare att glömma, eller i varje fall lägga dåliga tankar åt sidan för en stund, inne bland höga granar där mjuk mossa täcker marken.
Försökte förstå dagens Coronastatistik. Stockholm sköter sig som det ser ut och det går åt rätt håll, trots att Sverige får kritik från hela världen om vår öppenhet med eget ansvar. Våra nordiska grannländer har dock lyckats förhindra virusspridningen mycket bättre.
Fotbollsabstinensen gjorde att jag såg Champion league-finalen från 2009 mellan Barcelona-Manchester U. Vilket fantastiskt lag Barca hade då. Messi-Xavi-Iniesta, den bästa trion på en fotbollsplan någonsin!
Fullmåne och jag letar fram mina sömntabletter…
Koltrasten sjöng högt och klart ute i de gamla ekarna, när jag åt min frukost på balkongen. Sol och varmt och inte ett enda flygplan som störde, bara det vanliga svaga bruset från Tranebergsbron. Isoleringen, med allt vad det innebär fortsätter och lär så göra länge till. Som tur är får vi här i Sverige gå ut och jag vandrar vidare i naturen utanför stan. Håller ordentligt avstånd när jag någon enstaka gång möter folk i skogen.
Jag är som sagt van att vara för mig själv och lider inte så mycket av det. Men jag vill självklart ha valmöjlighet att kunna träffa de som jag trivs tillsammans med. Som tur är fortsätter min dotter och jag att träffas utomhus ibland, men vi håller fortfarande ett ordentligt avstånd från varandra.
Ser fram mot att den här dagboken som jag skriver fram till midsommar, åter igen ska handla om Stockholms trädgårdar och parker.
Vid den gamla Ekebyholmseken på Ekerö, satt jag en stund lutad mot stammen för att hämta kraft. Den här eken är Sveriges till massan största lövträd. Alltså inte grövst och inte äldst, det är ju Kvilleeken i Småland, men med sina 84 kubikmeter massa, är den störst! Men sådana här uppgifter är alltid svårt att ta på allvar, läser att den så kallade ´´Likeken´´ vid Sund i Östergötland ska ha en volym på 100 kubikmeter. Det var i varje fall en mäktig känsla att vila mot trädet, som uppskattas vara 500 år gammalt och för en gångs skull kände jag mig ung…
Så flyktiga vi människor är på jorden i jämförelse med dessa trädjättar. Stärkt av ekens kraft vände jag åter hem till Brommanästets isolering.
Långfredagen tillbringade vi på Dalarö, den underbara orten vid havet där de stora fjärdarna öppnar sig och där de oerhört vackra trähusen klättrar på sluttningarna. Vi vandrade i små gränder där drömhus och drömträdgårdar avlöste varandra. Här spelades bland annat Skärgårdsdoktorn in och det kan inte vara svårt att hitta fantastiska miljöer för filminspelning här. Picknick vid strandpromenaden och jag hade stekt falukorv till Lexus för att fira påsken.
På eftermiddagen vandrade vi hemma i Bromma och i skogsbackarna lyste vitsipporna som snö och häggens blad gav grönska åt aprilnaturen.
Sedan blev det grabb-kväll i soffan med fotboll, en gammal Champion league final mellan Barcelona och Juventus. Lexus var måttligt intresserad och sov största delen av matchen.
Häggens blomknoppar sväller allt mer och det lär bli en tidig blomning i år. Normalt brukar häggen börja blomma första veckan i maj här i Stockholm. När Lexus och jag morgonvandrade i våra vackra lilla natur här i Traneberg/Minneberg, blev vi iakttagna av några ståtliga rådjur som stod blickstilla i en glänta. Som om de trodde att vi inte såg. Bromma är som sagt tystare än på mycket länge och den här vårens fågelkonserter blir då vackrare än någonsin. Den upplevelsen är något av få glädjeämnen dessa tider.
Dagens utflykt från ut från stan gick till Rosersbergs slottspark där min dotter, jag och Lexus började med en nyttig lunch under gammal ek och med utsikt över Sigtunafjärden i Mälaren. Vattnet låg helt stilla och äntligen har den envisa vinden stannat av. Vitsippsmattor lyste under dom nakna 300-åriga lindarna i den engelska parken från 1700-talet och blåsipporna hängde fortfarande med. Tillsammans blir de oemotståndliga.
Vi fortsatte förbi bokskogen bort efter stranden mot Kettils grotta där en oäkta, sentida runsten står intill. Solen försvann bakom tunna moln, de skarpa skuggorna avlägsnade sig och jag fick mitt favoritljus. Helt vindstilla, det vackra ljuset, fullständig tystnad förutom fåglarnas sånger, skapade en meditativ känsla när vi sakta vandrade tillbaka till slottet. Motvilligt återvände vi mot stan, där jag lämnade tillbaka Lexus till Cecilia.
På några månader har de flesta av oss människor förändrats totalt när det gäller möten med varandra. Själv ser jag varenda person jag möter under vandringarna som en Corona-smitto-bomb och viker åt sidan.
Nu kanske inte den här veckan blev så stilla som rubriken visar. Utflykterna blev många i denna rastlösa tid och jag är glad att vi inte är helt isolerade i våra hem. Nu väntar en ny vecka och man kan ju bara hoppas och önska att vi går mot bättre tider.
Var rädda om er där ute, håll avstånd och tvätta händerna!
Hälsningar från en rastlös vandrare!
Vecka 14, 2020 - Nu vandrar vi tillsammans igen
Lämnade stan tidigt och begav mig ut mot Mälaröarna, i minusgrader och isande nordliga vindar. Skogen är en trygg plats där jag inte behöver akta mig för elaka virus och den ständiga oron i kroppen försvann för en stund när jag vandrade på mjuka stigar omgiven av höga träd. Jag gick uppe på rullstensåsens rygg ut mot Huvududdens spets, som ligger på näset mellan Ekerö och Munsö. Naturen är fortfarande lite kärv utan grönska, men stora ganska ljusa blåsippor växte längs stigen bort mot de tre bronsåldersgravarna. Stenrösena var täckta av mjuk mossa som lyste vackert i solen.
På vägen hemåt igen, körde jag ner till Rastaholm och gick över bron till värdshuset, som fortfarande är stängt för säsongen. Rastaholms värdshus som lär bli säsongsstängt länge i år, är vackert beläget på en ö med uteservering mot Mälaren och här vill jag äta något gott en dag när livet vänt tillbaka till det normala igen. Åkte även till Helgö och bort mot vackra Kaggeholms slott, med sin stora slottsträdgård som sover en djup törnrosasömn. För en gammal slottsträdgårdsmästare var det sorgligt att se förfallet och det började klia i fingrarna att vilja ta tag i en stor renovering här, om jag hade fått möjlighet och om jag vore 20 år yngre!
Kaggeholms slottsträdgård har potential att bli fantastiskt vacker, med mycket arbete och en hel del pengar. Slottsparkens förfall är inte är inte vackert på något sätt, så som det ibland kan vara när trädgårdar förvildas, här ser allt bara misskött ut. De nya ägarna efter Pingströrelsen är Sisyfosgruppen, som har en hel del att brottas med här. Men jag antar att det blir som det brukar, att bygganden renoveras in i minsta detalj och inga pengar finns sedan kvar till trädgården.
På hemsidan kan man läsa – I dagsläget erbjuder Sisyfos att man som privatperson eller företagare kan hyra slottet till små och stora evenemang.
På vägen hem föll snön tungt och det fortsatte hela eftermiddagen, men inget blev kvar på marken.
Till en glödande morgonhimmel i öster, åkte jag ner till ICA vid torget för att PJ-handla klockan 6. Vi var några stycken morgonpigga och försiktiga kunder, nästan bara män, som hastigt rev åt oss de varor som stod på våra listor.
Hörde i kassakön:
- Värst vad du var snabb idag, sa kassörskan!
- Ja jag måste ju skynda mig hem och göra kaffe till Karin också, svarade den gamle mannen!
Lite fint tyckte jag. Badade i handsprit när jag kom hem…
Lite senare på morgonen träffade jag äntligen Lexus igen och det blev ett kärt återseende där vid Villa Källhagen. Det var tre veckor sedan vi sågs senast och känslan av att han skulle bo hos mig i tre dagar var underbar. Ett bättre sällskap finns inte.
Jag är Brommabo sedan 1975, men har aldrig besökt Kyrksjölötens naturreservat som ligger mellan Åkeshov och Bromma kyrka. Läste att det var en fin sträcka att Lexusvandra idag och vi parkerade vid Åkeshovshallen för att därifrån börja vandra bort mot den lilla kyrksjön. Här finns underbart slingrande stigar och spänger/broar i en fantastisk, nästan tropisk vild natur med ett rikt fågelliv! Själva sjöslingan är bara 1,7 kilometer, så det kändes som om vi ville gå några varv till. Men nu väntar vi tills alla häggar och tunnlar av slånsnår börjar blomma, då blir det en ordentlig fotovandring på den här vackra platsen. Något som jag hela tiden måste ha koll på under mina vandringar, är alla dessa motionslöpare i sina trikåer. Dom spottar, fräser, frustar och snorar på sin färd och det är viktigt att snabbt lämna stigen när dom närmar sig.
Att vandra med Lexus igen gjorde mig lycklig mitt i denna skrämmande tid. Han bryr sig inte om det rådande läget på vår planet, utan blir nöjd av att äta, sova, vandra och att ge/få en massa kärlek och jag ska försöka lära av honom dom här dagarna. I mitt nästa liv vill jag nog bli en hund. Idag hoppade jag över katastrofnyheterna och bara njöt av tillvaron tillsammans med min kompis.
På kvällen såg jag på Trädgårdstider på SVT. Det var många år sedan jag slutade titta på det här programmet, av olika anledningar. Men ikväll försökte jag och tyckte om att se hur dom jobbade med växter och även om den alltid så glade kocken fortsätter att laga mat stora delar av programmet, så hängde jag med hela timmen. Jag klarade till och med av det barnsliga tjafset mellan Pernilla och John. Kanske är det så att jag bara längtar efter att få jobba med jord och växter igen? Det här blir ju faktiskt första säsongen på 50 år som jag inte kommer arbeta i en trädgård på något sätt och det känns mycket märkligt. Kanske att jag skulle skaffa mig en kolonilott ändå?
Att sova med Lexus och lyssna till hans andetag och sköna suckar är så härligt, Att jag själv inte sover så bra gör inget alls. Innan frukosten morgonvandrade vi i skogsbackarna här utanför. Sol och helt stilla på sjön och sedan ett självvalt förbud att se, höra eller läsa nyheter, även den här dagen.
För ett tag sedan började jag skriva lite på min livshistoria, bara för mig själv och så här skrev jag om när jag föddes den 1 april 1954 efter att ha kollat SMHI:s historiska statistik:
Ett tunt lager med blöt snö täckte marken på morgonen den första april och temperaturen låg strax över noll grader. Den legendariska roslagsprofilen Calle Schewen, eller Carl von Schewen som han egentligen hette, hade lämnat livet på jorden dagen innan. Året är 1954 och våren tvekade något efter lång snöfattig vintern i Roslagen. Ån som flyter genom den idylliska småstaden hade inte samma fart på flödet som efter normala snövintrar. Bofinkens och koltrastens vårkonserter hördes i trädgårdarna, tussilago och blåsippor vilade och väntade under snöblasket och Rospiggarna längtade efter vårsol och värme!
Samma månad det här året var det premiär för Televisionens provsändningar i Sverige och mjölk började säljas i familjen Rausings tetror för första gången i landets livsmedelsbutiker. I USA spelade Bill Haley in ´´Rock Around the Clock´´, låten som ansågs starta rockmusik-revolutionen. Tage Erlander var stadsminister. Samtidigt med den gryende rockmusiken och premiären för television i Sverige, föddes jag den första april på Norrtälje lasarett.
Födelsedagskalas vid findukat bord, med tårta och annat sött och gott är väl ok, men jag firar hellre 1 april ute i naturen på ett enklare sätt. Som idag när min dotter, jag och Lexus åkte till Vaxholms omgivningar för att äta lunch vid Tenöbadet och vandra längs stränderna. Det blev en helt underbar dag i sol och tio plusgrader och vi avslutade med en skön vandring vid Eriksö naturstig, där skogen lyste av blåsippor och nu börjar även vitsipporna synas alltmer. Kaffe i lä vid en fiskebod innan vi återvände hem till smittohärden Stockholm. Tack älskade dotter och Lexus för en perfekt födelsedagen!
Tidiga morgonvandringar med Lexus är livskvalitet och i morse fick vi sällskap av hundratals skränande måsar som fick mig att tänka både på en vacker morgon med båten i en skärgårdsvik, och Hitchcocks ´´Fåglarna´´. Vi gick längs Brommas stränder bort till Ulvsunda slott och även i skogarna här hemma börjar vitsipporna lysa alltmer i markerna och häggens blad är på många håll nästan helt utvecklade.
Sista dagen med Lexus för den här gången, men nu har vi kommit fram till någon form av delad vårdnad. Att han kommer att vara hos mig 2-3 nätter varannan vecka. Nu väntar många fantastiska vårvandringar tillsammans!
Innan jag lämnade Lexus vid Djurgårdsbrunn, vandrade vi elljusslingan runt Kaknästornet, förbi stallet och hästhagarna på Gärdet, där två hästar öppet visade sin kärlek för varandra. Jag kan inget om hästar och vet inte ens könen på dessa vårrusiga vänner, men det var fint att se dem så kärleksfulla i denna galna Coronatid. Hårda sydvästvindar slet i trädkronorna och ute på öppna Gärdet fick vindarna ordentlig fart. Nu vet jag att jag kommer att få ha Lexus framöver, så avskedet blev inte så sorgligt, men visst blev det tomt hemma i Brommanästet.
43 personer har dött av Coronaviruset det senaste dygnet, sammanlagt 282 och kurvan stiger uppåt. Vi ska fortsätta med vårt egenansvar, inga nya tuffa förbud som i världens övriga länder, där skolor och butiker är stängda. Sverige går sin egen väg och vem som går rätt, vet vi om ett halvår – kanske! Det börjar nästan kännas normalt att isolera sig och det kommer kanske att kännas märkligt att bli ´´fri´´ en gång framöver. Men det första jag kommer att göra när allt är över, är att krama mina kära och rusa till ett café!
Tandläkaren är avbokad och även axel-läkaren. Och hur blir det med min frisör Janne? Jag vågar inte gå dit!
Fram mot sommaren kommer jag att se ut som E-Type! Men det viktigaste är ju helt enkelt att överleva detta kaos. Med eller utan E-typefrilla.
Hårt regn över huvudstaden på kvällen!
April är en kall och nyckfull vän, sjunger Ulf Lundell. I morse låg ett tunt lager snö över stan.
Köpte årskort till Skansen och publicerade några av mina bilder av trädgårdarna i Facebookgruppen ´´Rädda Skansen´´ som i skrivande stund har över 54 000 medlemmar!
Läser den nya fantastiska boken ´´Möten med jättar – de stora träden berättar´´ av Gert Olsson.
Såg filmen Midway. Ett storslaget krigsdrama.
Gick runt Lillsjön här hemma i Bromma på eftermiddagen, som ingår i mina nya återkommande vandringar. Passerade Paradiset Iris. Helge Skoog läste ´´Mina drömmars stad´´ för mig i min ljudboksapp - ännu en gång! Sneglade på hav av scilla, men har svårt att njuta av blommor den här våren. Ser fram mot våren 2021.
Lider verkligen av att inte kunna se på fotboll på TV. En Barcelona-match skulle vara den största lyckan just nu!
Ja jag vet, det här var en väldigt negativ fredag! Satsar på en roligare lördag!
Vaknade som vanligt tidigt och på lördagar lyssnar jag ofta på Naturmorgon i P1 mellan 6-8, där man sänder direkt från naturen. Och äntligen blev det balkongfrukost!
Vi parkerade vid Skogsö kapell vid Saltsjöbaden och gick en stund på den fantastiskt vackra och högt belägna kyrkogården, innan vi började vandra längs vattnet. Vid Baggensstäket blir man påmind om den viktiga händelsen i svensk historia år 1719, då ryssarna stoppades här på sin röjarresa. De härjade vilt längs svenska kusten och brände allt de kom åt, bland annat min hemstad Norrtälje. Men här i det smala sundet blev det stopp och man vågar inte tänka på vad som hänt om ryssarna kommit igenom och nått fram till Stockholm. En nedbränd huvudstad? Vid Knapens hål är det som smalast, endast 20 meter och jag kunde i min fantasi se hur mängder att ryska båtar närmade sig.
Det blev en underbar vandring i växlande terräng och med några mysiga kaffepauser. Att jag glömde mina glasögon på en bänk vid första stoppet, så att vi fick gå en ganska lång och besvärlig väg tillbaka, sånt är inte ovanligt när jag är ute på vandring! Det hör till liksom. Högt uppe på höjden mot Baggensfjärden ligger stora hus med en fantastisk sjöutsikt och nedanför vid stranden finns underbara skärgårdsklippor och små sandstränder. Här hade jag aldrig varit tidigare och jag kommer gärna tillbaka längre fram i vår/försommar.
Min snälla dotter hade hittat den här vandringen till sin isolerade far och det var fint att få träffa henne en stund igen. Hon är den enda människa jag möter nu för tiden, men bara utomhus och även denna gång med en hockeyklubbas längd från varandra. Även en ensamvarg som jag börjar nu känna av isoleringen. Tänker att allt ska vara över i midsommar, men läser ibland att det kan ta längre tid.
Tänk också att det måste till ett dödligt virus som skrämmer hela mänskligheten, för att vår planet ska få andas ut för en stund. Det var länge sedan luften var så ren som nu och här i Bromma hörs nästan inget flyg alls.
Eftersom det unga paret som bor under mig hade en mitt-i-karantänen-fest med galet hög musik långt in på natten, så att allt vibrerade här uppe hos mig, sov jag ganska länge den här morgonen. Efter ett sms till den unge mannen när jag inte längre stod ut med musiken, blev det helt tyst och ett ´´ursäkta´´ kom ganska hastigt tillbaka. Vad jag skrev i sms:et vill jag inte berätta här…
Hur som helst så var det skönt att sträcka ut sig i sängen och lyssna på fåglarna utanför, men så slog verkligheten till som en käftsmäll. Det är ju som att befinna sig i en skräckfilm. Läste DN och så var den vårsöndagsmorgonen förstörd. Några hjältar inom sjukvården beskrev hur det strömmar in svårt sjuka människor på sjukhusen.
Det blir tyvärr inga fotovandringar i Stockholms gröna rum förrän Coronaviruset lämnat oss. Jag vågar inte det. Vi befinner oss mitt i virusstormen nu och när jag i nästa vecka då och då lämnar mitt Brommanäste, kommer jag att fortsätta vandra i naturen utanför stan. Försöka hitta nya naturvandringar där det inte är så mycket folk, jag tar gärna emot tips.
På förmiddagen tog jag bilen och körde omkring lite på ett nästan öde Söder.
Var rädda om er där ute och stanna hemma i påsk!
Vecka 13, 2020 - Isolering och naturvandringar
Vaknar ännu en dag till en nästan overklig tillvaro, men den här måndagen hade jag bestämt mig för att varken läsa, höra eller se några nyheter, för att en enda dag återgå till normala tankar.
Nu har jag också bestämt mig för att skriva lite i den här blogg-dagboken igen - trots allt, för att berätta om vad jag gör i min isolering och under mina många och ibland långa vandringar. Det blir lite som terapi i dessa märkliga tider då så mycket har förändrats.Tanken var ju att jag skulle skriva dagbok från midsommar 2019, till midsommar 2020 och jag tror att jag ska klara det.
Vi översköljs nu dygnet runt av nyheter, information och statistik om det skrämmande viruset. Jag hoppas verkligen att vi alla nu hjälps åt att minska smittspridningen och även om Coronaproblemet kommer att vara länge, så finns det ett slut någonstans i sommar, eller i höst. Ingen vet!
Att vandra i Stockholm och längs naturstigar, är något jag gjort under en mycket lång tid, men nu blir det oftare än någonsin. Mest för att skingra besvärliga tankar och oftast hjälper det! En plan för veckans vandringar är klar och jag kommer mest att vandra i naturen utanför stan, skogen har som bekant läkande krafter.
Jag försöker hålla mig så långt ifrån människor som möjligt nu och den enda jag träffar någon gång ibland är min dotter, men vi håller också ett avstånd eftersom hon rör sig inne i stan på dagarna. Min planerade vårresa till södra Sverige och till Öland i slutet av april, måste jag självklart ställa in. Tråkigt bland annat för att jag hade tänkt se blomsterlök-utställningen på Sofiero.
Min vandring idag runt Rönningesjön i Täby blev överraskande positiv för mig. En omväxlande sträcka på drygt 6 km med skog, höga berg, Rönninge by med anor från järnåldern och en skön vandring längs den vackra västra stranden. Bilen parkerade jag vid Skavlötens friluftsgård och tog min första kaffepaus högt uppe på Skansberget, med en fantastisk utsikt över stora delar av Täby. Precis mitt över sjön ligger Ängsholmsbadet, där jag kafferastade nästa gång.
Utan vetskap om vad som hände runt om i världen vandrade jag sakta runt sjön och njöt av en skön marsdag med fågelsång och med hyfsat positiva tankar. Jag mötte en man med tre hundar i skogen och vi konstaterade att det är just i skogen man bör vara nu.
Väl hemma igen tog jag trots allt till mig nyheterna. Det fanns inte mycket ljus i den rapporteringen.
Normalt brukar jag inte umgås med så många människor, så egentligen lider jag inte direkt av min ensamhet nu i isoleringen. Självklart skulle jag vilja träffa min dotter mycket mer och några till, men vi vet ju alla vad som gäller en tid framöver. Givetvis saknar jag även väldigt mycket att vandra med min bästa kompis Lexus.
Något som jag också saknar är att besöka caféer under mina vandringar, det var länge sedan jag hängde på ett café med kaffe och en kanelbulle. Kanske inte så viktigt i dessa tider när det främst gäller att hålla sig frisk och det är i och för sig ganska mysigt att packa med sig den lilla kaffetermosen i ryggan och välja en lämplig plats att rasta på nu när våren är här.
Jag lever som i min egen bubbla just nu och behöver inte tänka på att förlora ett jobb och pensionsutbetalningen kommer som vanligt – än så länge. Min isolering går fortfarande ut på att inte komma i kontakt med människor och att försöka vandra så mycket som möjligt, handlar gör jag på morgonen när ICA öppnar klockan sju. Skulle jag bli smittad, får jag inte drabbas av panik. Jag är ju frisk för övrigt och känner mig stark!
Färden idag gick ut till Svartsjö slott på Färingsö, för att gå vandringsleden på 6,5 kilometer runt sjön Svartsjöviken. Svartsjö slottspark brukar jag besöka en gång om året och den vackraste tiden är senare på våren när vitsippor och liljekonvaljer täcker marken och då alla hundratals lindar i den engelska parken börjar veckla ut sina ljusgröna blad. Hit återvänder jag med all säkerhet i april/maj. Rokokoslottet från 1730-talet är beläget vid Svartsjöviken som är vik till Mälaren. Intill slottet finns ruinrester av ett gammalt fantastiskt vackert Vasaslott från 1580-talet, men som brann 1687. Det nuvarande slottet är ett statligt byggnadsminne sedan 1935 och idag finns här bland annat ett kontorshotell och konferensanläggning, men även ett Tårtcafé som är öppet året runt på lördagar och söndagar
Min vandring idag gick främst över det öppna slättlandskapet där sånglärkans ivriga kvittrande följde mig hela tiden. Även tofsvipan hade kommit och inne i slottsparken höll bofinkarna konsert. Fågellivet var precis lika ljuvligt som vanligt i mars månad. Invid stora snår av slån och skydd från vinden, rastade och jag och drack mitt kaffe och blickade ut över den näringsrika sjön och jordbruksmarkerna runt omkring.
De mörka nyheterna fortsatte och det känns som om hela världen släcker ner det som annars snurrar på högvarv. Kanske snurrat lite för mycket? Lena Mellins artikel i Aftonbladet om hur läget vänt i Kina, gav en aning av hopp i den svåra tid vi befinner oss i.
Igår kväll var jag övertygad om att jag drabbats av Coronaviruset. Med en märklig och obehaglig känsla i kroppen gick jag och lade mig tidigt och var beredd på det värsta. Men på morgonen klockan fem när solen föreberdde sig att gå upp över Kungsholmen, skuttade jag piggt ur sängen igen och var redo för nya äventyr denna vackra våffeldag.
Vandrade en stund vid Årstavikens kolonilotter för att försiktigt se hur långt blomstervåren kommit i stan. Jag väljer ju annars att vandra i naturen nu i smittans tid, men den här dagen blev jag lite sugen på trädgård och hittade en hel del vackert att vila ögonen på. Det är en nästan skrämmande känsla att vistas i stan nu och jag höll ett ordentligt avstånd från de få människor jag mötte. I morgon blir det en stilla naturvandring igen, med kaffe och mackor i ryggan.
Letade efter någon enda liten positiv nyhet i morgonsändningarna, men utan resultat. Coronaviruset sprider sig alltmer över världen och ingen vet när detta elände ska få ett slut!
Flydde stan igen och begav mig till Angarnssjöängen i Vallentuna, ett naturreservat med vandringsled runt en stor våtmark och som lär vara en av Stockholms läns bästa fågelsjöar. Under hela sträckan på nästan 7 kilometer, underhölls jag av underbart kärleks-skränande sjöfåglar, men när jag ibland passerade skogsbackar, hördes den skönsjungande bofinken inne bland träden. Lycka!
Runt sjön finns flera fornlämningar från bronsålder till yngre järnålder. Det här vattnet var då en havsvik med förbindelse till Trälhavet, vilket förklarar att området tillhör de som är rikast på fornminnen i Sverige.
Att kalla mig själv för ett fornminne där på vandringleden, är väl att ta i. Trots att jag inte hade något högt tempo under min färd, kände jag mig pigg och stark i det vackra vårvädret. Jag mötte ibland några andra vandrare och som vanligt höll vi ett ordentligt avstånd när vi hälsade på varandra. Det blev två långa kaffepauser i solen, för att sedan på den sista sträckan balansera på många och långa spänger ute i våtmarken. Glad och lagom trött av vandringen återvände jag hem till min isolering i Brommanästet.
WHO hade idag ´´uppmuntrande nyheter´´ kring läget i Italien, men det blev bara en liten notis i en av våra tidningar. Positiva nyheter drunknar oftast i allt det mörka och vad som var uppmuntrande framgick inte ens.
Vaknade till en förtrollande vacker soluppgång över Kungsholmen, åter igen med koltrastsång ute i de månghundraåriga ekarna här utanför. Jag försöker verkligen att ta till mig det som är vackert nu i den här skrämmande tiden. Strax efter klockan sex på morgonen gick jag och några andra PJ:n omkring i ICA Alvik för att handla. Ett mycket bra initiativ av ICA att hålla öppet på tisdagar och fredagar från klockan sex, för oss som är lite rädda och som gått i pension.
En dag utan vandring!
Nina Simone sjöng för mig när jag putsade fönster.
Tränade.
Lunch på balkongen i solen.
Bilvård!
Såg på TV-serier.
Läste i boken ´´Vårt gröna Stockholm´´
Vet inte vad WHO menade med ´´uppmuntrande´´ i Italien igår, idag dog nästan 1000 italienare. Hörde på nyherna att Italien har världens äldsta befolkning, efter Japan.
När jag tittar ut genom fönstren här hemma, ser jag knappt en enda människa. Jag tror att vi är ganska bra på att isolera oss i Sverige ändå. Men det är ju ett bedrägligt lugn där ute. Allt är sig likt förutom att det är ganska folktomt, men vad som händer inne på sjukhusen ser vi inte. Lördagskväll i Stockholms innerstad igår, strax efter lön och gatorna var nästan helt tomma visade bilder i en av våra tidningar. Jag försöker hålla mig till DN och inte klicka in på de skräckrubriker som Expressen och Aftonbladet tävlar om. Det är nog som det är! DN har även släppt hela tidningen fri nu, så att alla på ett förhoppningsvis sakligt sätt kan ta del av det som händer.
DN:s chefredaktör Peter Wolodarskis ledarartikel idag känns som mycket kloka ord och det är nog hög tid att börja ta krafttag även i Sverige. Skidanläggningarna i fjällen ska hålla öppet som vanligt i påsk, när alla Alpernas anläggningar är stängda. Vågar inte tänka på hur Coronaviruset kommer att spridas under påskhelgen. Skidåkning känns väl inte livsviktigt just nu va? Stanna hemma i stället!
Tack kära dotter för vandringen på Gärdet och för maten som vi åt på en parkbänk i Tessinparken. Gärdets gårdar blommade vackert och det blev lite bubblande trädgårdslycka när jag såg de tidiga tulpanerna på Askrikegatan. Det kändes mycket skönt att få ses lite trots att vi hade en hockeyklubbas avstånd från varandra…
Nu lämnar vi den här mörka veckan bakom oss och kastar oss in i vecka 14. Något personligt glädjande i allt det svåra, är att jag ska få träffa Lexus några dagar igen och jag funderar om jag ska göra pannkakstårta på min födelsedag den 1 april. Bara för hans skull!
Var rädda om er där ute och glöm inte att tvätta händerna ofta!
Vårdsätra strandpromenad i Uppsala
Coronavandring i en tid av förändring
Coronatider
Kejsarolvon vid Landstingshusets trädgård
En bro av guld och ett skrämmande virus
Veckodagbok - april-juni 2020
Vecka 10, 2020 - En hyllning till alla kvinnor idag!
2 mars – måndag
Oron sprider sig över vår planet. Hur rädd ska man vara för Coronaviruset egentligen? Ska jag börja bunkra konserver och isolera i mig i Brommanästet? Jag har slutat att åka tunnelbana och buss och aktar mig för folksamlingar, men det brukar jag i och för sig nästan alltid göra.
Jag borde veta att sådana platser som Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården har måndagsstängt!
Vandrade i trädgården en stund i stället. Kejsarolvon, trollhassel och vintergäck har snart blommat färdigt för i år, men jag hittade några riktigt svullna och färgade blomknoppar på ett par tidigblommande rhododendron.
På Verkstadsgatan i Hornstull, köpte jag några kanelbullar, men vågade inte sitta där och fika utan åkte hem. Tvättade händerna noggrant innan jag gick lös på stans godaste kanelbullar.
15 smittade av Coronaviruset i Sverige.
5 i Stockholm.
I slutet av veckan var siffrorna betydligt högre, 147 smittade i Stockholm
Ser SVT:s Dokument utifrån om Coronaviruset. Riktigt skrämmande!
Från det stora till det lilla – blogg.se där jag har min blogg, har ändrat i sina regler och tagit bort PRO-medlemskap som jag alltid betalt varje månad för att slippa reklamen som jag tycker stör i bloggen. Nu får jag stå ut med panorama-annonsen högst upp i bloggen, det finns inget alternativ. Men ni får jättegärna klicka på annonserna, då får jag poäng av blogg.se, som jag får olika fördelar av. Bland annat att bloggen kommer att synas bättre här på Internet…
3 mars – tisdag
Hägrar måste ha av ett av fågelvärldens mest groteska läte. Trots det blir jag glad när jag hör allt detta anskrämliga kraxande vid Isbladskärret, där de stora fåglarna nu ser över sina bon inför vårens kärleksfest.
Tibasten blommar ute på Blockhusudden!
6 mars – fredag
Utefter Strandvägens kaj städar just nu dykare botten från mängder av bråte. Här på botten har dykarna bland annat hittat 90 elsparkcyklar, en bil, 100 vanliga cyklar, TV-apparater, mängder av bilbatterier och varuvagnar mm. Och det här var endast på en begränsad sträcka. Hur tänker dessa människor som slänger allt detta i sjön och varför gör man det? Jag hittar inte riktigt ord vad jag tycker om det här idiotiska beteende. Strandvägen är Stockholms finaste paradgata, med Sveriges dyraste lägenheter och det är verkligen en vacker väg ut mot Djurgården. Men under ytan…
Jag vandrade Strandvägen in mot stan för att fotografera de kvinnliga skulpturerna som prytts med blommor inför den internationella kvinnodagen på söndag. Igår sprang min dotter förbi Norrmalmstorg och sköt några bilder i farten på den fantastiska blomsterskapelse som är en hyllning till Sara Danius med sin spektakulära klänning som hon bar under nobelfesten 2018. Mitt inlägg på Stockholms gröna rums Facebooksida med dessa bilder slog alla tidigare rekord med råge. Att Sara var mycket omtyckt framgår tydligt av kommentarerna.
Inlägget hade på söndagen gillats av över 6000 personer och delats 1800 gånger.
Men jag hade startat mitt fotouppdrag den här dagen med att besöka Junibacken på Djurgården, där Astrid Lindgren står, eller rättare sagt sitter staty och vår fantastiska sagotant var verkligen inbäddad med vackra blommor denna kyliga morgon. Jag fortsatte bort mot platsen där Jenny Linds staty är belägen. Vår världsberömda sångerska som i år firas lite extra, eftersom det är 200 år sedan hon föddes. På Framnäs udde står statyn av ´´Den svenska näktergalen´´ sedan 1924 och blickar in mot land, idag vackert smyckad med gula blommor. Vattnet låg spegelblankt och jag tror att Jenny skulle varit stolt över den vackra platsen och av utsmyckningen med blommorna.
Inne vid Dramaten hade även Margaretha Krooks staty klätts med vackra blommor och den lite hårda och tuffa kvinnan mjukades upp en aning av alla blommor. Trots att jag fått bilder av dottern på Sara Danius fantastiska blomsterklänning på Norrmalmstorg, ville jag själv ta några foton, men ljuset var svårt i det starka solskenet. Jag avslutade dagens fotouppdrag med att besöka Fredrika Bremer i Humlegården som med mer sparsamma färger klätts med blommande växter. I morgon ska jag fota ytterligare tre blommande kvinnor.
Innan jag återvände hem blev det en god lunch med kära dottern.
7 mars – lördag
På morgonen nådde Stockholms gröna rums Facebooksida 6000 följare!
Vi gick runt Lötsjön i Sundbyberg.
8 mars - söndag
Cecilias och min sista dag tillsammans! Vår 5-åriga kärlekshistoria slutade här, just när Coronaviruset drog iväg över världen.
Kornettblomma - Streptocarpus x hybridus
Reklam på bloggen
Vecka 9, 2020 - Tillfällig vinter
24 februari - måndag
Efter renoveringen har man nu börjat klätt av Villa Diorama, som ligger strax öster om Skansenentrén. När inplastningen avlägsnades, visades en mycket vacker fasad i en dämpad rosa färg, i stället för den tidigare och tråkigare gula. Många nya detaljer har gjort byggnaden till ett riktigt smycke bland alla vackra byggnader på Djurgården. Huset uppfördes 1846 och användes först som bildteater, men redan 1856 blev villan privatbostad och August Strindberg var en av hyresgästerna som tillsammans med sin bror Axel hyrde tre rum under vintern 1873-1874. På 1990-talet bodde även skådespelaren Margaretha Krook en tid i fastigheten, tidigare bodde hon på Långa gatan 11 i Djurgårdsstaden med sin man Stig Hammar som dog 1981, Margaretha dog 2001.
Intill den lysande blå Lusthusporten vid Djurgårdsbron, blommar snöklockorna tätt runt buskarna. Nu väntas snö och kyla i veckan och jag hoppas att det inte blir alltför kallt med tanke på allt som börjat blomma i parker och trädgårdar. För fotograferingens skull däremot får det gärna komma ett fluffigt snötäcke som kan lägga sig vackert över det som blommar, för att sedan smälta bort när jag fotograferat klart.
25 februari - tisdag
Lexus var hos frisören och jag tog en kaffe med semla på Thelins konditori i Fältöversten, denna fettisdag. Kortklippt och underbart fin fick han glädjefnatt när jag hämtade honom, efter över två timmar hos duktiga Rebecka i Hjorthagen. Ännu ingen snö och kyla, men nu måste Lexus ha kläder på sig en tid framöver, tills pälsen växt ut något.
26 februari - onsdag
Snökanonen som Expressen skrev om, har ännu inte börjat pumpa in snö över huvudstaden, däremot var vindarna mycket hårda från norr och drog rätt in mot Blockhusudden. Vattenståndet blev mycket högt och jag vet aldrig att jag sett Djurgårdsbrunnskanalen med så högt vatten. Bryggan nedanför Villa Parkudden var helt under vatten och längs promenaden bort mot Villa Dufvan slog vattnet upp på gångvägen.
Vid Benny Anderssons Villa Lido och borta vid Källhagen var det stora översvämningar, då Djurgårdsbrunnsviken svämmat över. Nordanvinden dånar utanför fönstret och Lexus och jag gömde oss under sköna filtar i soffan. Nu har SMHI lovat snö...igen, den ska tydligen komma i natt.
27 februari - torsdag
Hur illa jag än tycker om snö, kändes det på något vis lite uppmuntrande när vi morgonvandrade i det plötsliga vinterlandskapet. Ett fluffigt täcke på några centimeter förvandlade 50 nyanser av brunt, till en tillfälligt kritvit och ren huvudstad.
28 februari – fredag
Coronaviruset oroar. Nya fall i Stockholm.
29 februari – lördag
Julkortssnö föll över Djurgården under vår tidiga morgonvandring, men fram på dagen försvann det vita i plusgraderna. Fram på dagen vandrade jag över Tranebergsbron från Bromma, in till Kungsholmen och fick ihop tillräckligt många steg för att jag skulle bli nöjd. Att vandra är min träning. Vågade dock inte gå in på något café i lördagsträngseln. Vem vet var smittan finns…
Vecka 8, 2020 - I kejsarolvonets tid!
17 februari – måndag
Vid Isbladskärret ute på östra Djurgården, såg jag att hägrarna flög vilset kraxande runt sina bon, denna vinter som är som en enda långsam vår. Ännu ett alldeles för tidigt vårtecken! Lexus och jag valde lä-vandringar bort mot Hundudden idag, då Dennis fortfarande bråkar med sin sydväst. 7 grader varmt och kejsarolvonet på Cecilias tomt lyser med sina fullt utslagna ljusrosa blommor.
18 februari – tisdag
Förra veckan axelläkare, idag knäläkare. Mitt vänstra knä som på 80-talet opererades tre gånger efter en olycka, har nu en del artros men annars är det ett fullt fungerande knä, sa den italienska läkaren Riccardo. Bara att höra hans italienska brytning fick mig att längta till Italien med sina vackra trädgårdar.
Med ett mycket bra besked inför kommande vår-vandringar i huvudstaden, gick jag glad och med lätta steg från Sophiahemmet. Vandrade genom Stureparken där ett vinterkörsbärsträd blommade intill tre Prunus Accolade träd, som tack och lov väntar med sin blomning ett tag till.
Funderar ett varv till på min idé att byta lägenhet. Nu när mitt knä ser ut att vara ok, kanske jag inte behöver flytta riktigt än. Tre trappor upp utan hiss kommer nog att fungera ett tag till. Men vissa dagar längtar jag efter något nytt, nya vyer och nya vandringstråk i en annan stadsdel. Andra dagar känner jag att jag aldrig vill flytta ifrån mitt älskade Brommanäste! Att jag ska bo kvar här om jag så ska krypa upp för trapporna!
19 februari – onsdag
En ovanligt behaglig och skön dag på Djurgården. Det kändes som i slutet av mars när Lexus och jag startade vår morgonvandring bland vårblommor och fågelsång. Några minusgrader, som på förmiddagen byttes mot flera plusgrader denna märkliga vinter.
När solen började värma, gick vi elljusspåret runt Kaknästornet. Det känns lite tråkigt att tornet och restaurangen är stängt sedan 2018. Det var något alldeles extra att äta lunch eller fika med den vidunderliga utsikten uppe i det 155 meter höga tornet. Brister i brandsäkerheten var det som gjorde att man blev tvungna att stänga och det finns inga planer på att öppna igen för allmänheten.
Vid Häståkeriets stall borta vid Gärdet var flera hästar ute i hagarna och betade utlagt halm och Lexus ignorerade dem fullständigt. Tittade inte ens på dem fast vi stod alldeles intill, möjligen är han lite rädd för dem. Det man inte ser finns inte! Hemma på udden njöt vi sen av ´´mammas´´ fantastiska morotskaka, som slår alla andra i smak och utseende, av de jag provat på åtskilliga caféer.
20 februari - torsdag
Himlen glödde i soluppgången då jag blickade ut över Stockholm hemma i Brommanästet. Efter frukosten skyndade jag mig ut till Lexus som väntade på Blockhusudden och jag såg hans huvud mellan orkidéerna i fönstret när jag körde upp bilen på tomten. Några minusgrader och en tunn dimma låg över Djurgårdsbrunnskanalens vatten, som nu var helt stilla efter en tid med bråkiga sydliga vindar. Lexus har många träd att besöka i alléerna utefter kanalen och jag har all tid i världen att låta honom nosa.
Dagens andra vandring gick från Rosendal, vidare till Prins Eugens Waldemarsudde, där jag hälsade på Christer Johansson i det gamla trevliga växthuset där sommarblommor mm drivs upp. Där finns mängder av moderplantor till pelargoner, sticklingar och även sådda pelargoner. Det alltid lustfyllt att kliva in i just det här gamla växthuset, där värmen, ljuset, dofterna, den gamla inredningen och radion på låg nivå, gör att det blir extra trivsamt. Trädgårdsmästare Marina var ledig idag, så vi får ses en annan dag, men det var trevligt att träffa Christer som också är en mycket duktig odlare. Sista året (2017) som jag jobbade som trädgårdsmästare på Engsholms slott, kom Wuddens trädgårdsavdelning på besök och jag visade runt dem i ´´min´´ park. Se här!
Utanför i trädgården såg jag att häggens bladknoppar skiftade i grönt…
Vi fortsatte Djurgårdsvägen förbi Skansen och upp Hazeliusbacken, där jag såg årets första krokusar blomma. Vid Rosendals slott kunde jag inte låta bli att fota kejsarolvonet framför slottet igen, de ljusrosa klockorna är ju så fantastiskt vackra. Det är verkligen kejsarolvonets tid nu.
21 februari – fredag
I södra Sverige är det nu meteorologisk vår! Grattis…eller!
Här hemma i Stockholm köpte jag en ny matta till vardagsrummet…
Årets första fästing har hittats på Djurgården. Sveriges farligast djur. Djuret som inte tycks ha någon direkt uppgift här på jorden, inget annat djur äter fästingar. De finns för sin egen skulle helt enkelt!
Nästa vecka blir det snö och jag ser redan löpsedlarna framför mig! Snökanon över Sverige! Mördarsnön från norr!
Vecka 7, 2020 - Stockholm blommar ute och inne i februari
11 februari – tisdag
Under Djurgårdsvandringen idag ropade Cecilia plötsligt - där! Självklart hade kvinnan med blick för allt som händer och syns, sett blåsippor på skaft och med en lysande blå färg, trots att de inte var helt utslagna. Aldrig tidigare har jag väl sett blåsippor i februari…tror jag!
Vårtecknen avlöser verkligen varandra den här vintern och det börjar kännas som om vi slipper snön. Om så är fallet, blir våren mycket märklig, ingen snösmältning med takdropp, inga livsfarliga istappar från taken, ingen dagsmeja, inga snöfyllda blommor på trollhasseln, vintergäck och kejsarolvon. Alla dessa skönheter som har blommat hela denna snöfattiga och varma vinter.
Jag minns flera snöfria vintrar på 70-talet, så jag tror inte att just den här varma perioden beror på klimatförändringar. Då vill jag också tillägga att jag verkligen inte är någon klimatproblemförnekare, utan tror att vi människor är på god väg att fullständigt förstöra den här vackra planeten. Även om plastindustrin redan på 1950-talet utvecklades stadigt, så minns jag inte plast under min barndom. Jag minns däremot att min mamma slog in köksavfall i tidningspapper, som veks ihop till ett snyggt litet paket innan det kastades i sopnedkastet. Plastpåsar och plastförpackningar fanns helt enkelt inte. Nu flyter det omkring enorma plastöar ute i haven, plast som aldrig bryts ner. Det sägs att redan den första plasten som tillverkades en gång i tiden fortfarande finns kvar i kretsloppet, utan att på något sätt brytas ner.
Från elände till något roligt. Idag bokade vi boende inför vår snabbresa till Sofiero i maj. Där ska vi bland annat se Claus Dalbys vårlökutställning i tulpanernas tid, då den danska mästaren är på plats. Vi hoppas att det även blommar några rhododendron i den magiska ravinen i slottsparken. Det kändes oerhört lustfyllt att planera en vårresa till Skåne och om tre månader drar vi söderut! På hemvägen kommer vi att stanna på ett ställe som för mig är mycket främmande, men vad gör man inte för sitt ressällskap!
Efter att ha sett Mandelmann på TV ikväll, blev jag nästan sugen på att se en tung Norénpjäs…
12 februari – onsdag
Cecilia skickade en bild när Lexus invigde den nyrenoverade bryggan nedanför hennes hus på Blockhusudden. Nu har Cissis brygga även fått en bänk att sitta på.
TV-serien The Capture var riktigt spännande…
13 februari – torsdag
Kortisonspruta i axeln! I min kallelse till Capio Sankt Göran trodde jag först att läkaren hette Axel Armbåge, eftersom det stod med versaler. Tyvärr hette han inte så.
Knädoktor nästa vecka!
Fotograferade blommande körsbärskornell nedanför Alviks torn.
14 februari – fredag
Det är 34 dagar kvar till vårdagjämning och 40 dagar till trädgårdsmässan Nordiska trädgårdar i Älvsjö. Nu börjar rastlösheten bli riktigt påtaglig och även om vi har och har haft något av en förvår hela vintern, längtar jag efter den riktiga våren nu. Snödroppar, vintergäck, kejsarolvon, trollhassel, persisk blåstjärna, körsbärskornell och här och där till och med körsbärsträd blommar i Stockholm. Men nu räcker det med sensationsblomning, jag vill ha normaltid på krokus och narcisser framöver.
15 februari – lördag
När gråvädret känns som värst och när stormen Dennis kastar upp hårda vindar ända hit till huvudstaden, gjorde vi det bästa av den här lördagen genom att bege oss till blomsterprakten i Slottsträdgårdens Ulriksdal. För en gångs skull var det jag som skulle handla något. Min mamma hade alltid Streptocarpus, alltså kornettblommor i sitt köksfönster åt öster och eftersom jag har mitt vardagsrumsfönster åt samma väderstreck, så tänkte jag att jag för första gången skulle välja de blommor som min käre mor en gång hade. Tre stycken blev det och i korgen lade jag även tre ytterkrukor som jag tyckte om.
Vi fikade som vanligt och fikahunden Lexus fick ett ben som vi hade med. Det kändes verkligen uppiggande att vandra bland alla blommor och som vanligt är allt så fint arrangerat i växthusen.
Vi landade sedan i Brommanästet, där JAG lagade mat, för ovanlighetens skull!
Vecka 6, 2020 - Lång och trogen tjänst
3 februari – måndag
Oroväckande kyla har dragit in i Stockholmsområdet, temperaturen var till och med under 0-strecket på morgonen när jag åkte mot Djurgården!!!
Vid stranden nedanför Rosendals slott, träffade Lexus och jag Cecilia och hennes arbetskamrater på Djurgårdsförvaltningen. Det är storröjning i backarna vid sjön och naturen öppnas upp på ett fint sätt.
Efter att ha fotat det blommande kejsarolvonet uppe i Rosendals slottspark, vandrade vi vidare och passerade Skansen innan vi återvände till Rosendal där vi parkerat bilen. Det var en helt ljuvlig vårpromenad denna märkliga vinter.
På vår senare promenad ute på udden, träffade vi Tommy Berggren med sin hund och vi pratade en stund om hundar och den konstiga vintern. Att han är 82 år är svårt att tro!
4 februari – tisdag
Jag visste att vinterkörsbärsträdet blommade lite försiktigt redan i januari på Karlaplan, men idag när jag åkte förbi blev det tvärbroms och spontanparkering för att kunna fota trädet som var översållat med underbara rosa blommor.
Dagens glada nyhet var annars att GB ska börja sälja Igloo cola igen i sommar! 88:an och Magnum får kliva åt sidan, nu blir det isglass som gäller igen!
5 februari – onsdag
På morgonen när jag kom ut till Blockhusudden var Cecilia och hennes dotter Julia i full färd med att piffa inför besöket på Stockholms slott idag, då hon ska ta emot guldklocka av Kungen. 30 år som trädgårdsmästare hos Djurgårdsförvaltningen för lång och trogen tjänst. Cecilia började som 18-åring efter att ha utbildats sig på Säbyholm och efter en tid flyttade hon in i sin första lägenhet på Djurgården, i orangeriet vid Rosendal.
Så här skrev jag i blogginlägget om Cecilias högtidsdag:
Nu har Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare Cecilia Adén jobbat i 30 år på Södra Djurgården och i morgon tar hon emot guldklocka för lång och trogen tjänst av Kungen och Drottningen på Stockholms slott. Nog borde det väl avfyras 30 kanonsalvor från Skeppsholmen för att fira Cissi i morgon!
Cecilia började jobba hos Djurgårdsförvaltningen redan som 18-åring, då hon just gått ut trädgårdsutbildningen på Säbyholm och det skulle inte förvåna mig om hon år 2040, får ännu en guldklocka då hon jobbat i 50 år på Djurgården, kanske då av Drottning Victoria.
Det finns många duktiga trädgårdsmästare hos Djurgårdsförvaltningen och alla har väl sina specialområden inom trädgård. Cecilia är allmänt mycket kunnig, men har sin specialitet att komponera fantastiska sommarblomsplanteringar, men även lökplanteringar på våren.
2018 gjorde hon Rosendals slottsträdgård till en romantisk dröm, som tog andan ur en romantiker som mig. Året efter överträffade hon sig själv när hon tog i med starka färger och skapade en blomsterprakt som kommer att finnas i minnet länge hos de som besökte den vackra slottsparken 2019. Troligen kommer denna komposition att dyka upp på andra platser - utanför Djurgården nu i sommar!
Jag med många andra väntar med spänning på vad Cecilia kommer att hitta på nästa gång i Rosendals slottspark och på Rosendalsterrassen! Känn ingen press! Dina två största fans, din kära Lexus och jag kommer med kameran när det börjar blomma på dina områden igen!
Stort grattis och en varm kram Cecilia!
Lycka till hos Kungen i morgon.
Jag hämtade Lexus och innan vi åkte mot Brommanästet gick vi runt Lötsjön i Sundbyberg, denna lite kyliga men underbara förmiddag.
7 februari – fredag
Det är inte så ofta vi ses, men när det väl händer är det alltid lika trevligt. Kamrat Per, som jobbar i Gamla Stan och jag åt en mycket god lunch på nyöppnade italienska restaurangen Portofino på Kornhamstorg. Vi pratade om livet, minnen och om framtiden. Men innan vi träffades vandrade jag runt lite i medeltidsgränderna, hälsade på Järnpojken vid Bollhustäppan och konstaterade att det var väldigt många ryska turister i gränderna. Är det semestertider för ryssar nu?
Stockholms smalaste gränd, Mårten Trotzigs gränd med en bredd på 93 cm, var tidigare en historisk och mystisk liten medeltidsgränd, men har på senare år förvandlats till en plats för fritt klottrande. Turisterna tycktes älska att fota i gränden, men jag mådde inte alls bra när jag gick trapporna ner mot Västerlånggatan. Ung konst säger några, klotter och förstörelse säger jag!
På Köpmangatan ligger Samfundet S:t Erik som bland mycket annat ger ut årsböcker om Stockholm och jag hade helt glömt bort att se vad boken från 2019 handlade om. I fönstret skyltar dom med Per O. Hallman – stadsplanekonstens förnyare! Årsboken handlar alltså om min idol bland stadsplanerare, mannen som skapade de trevligaste kvarteren med slingrande gator, som i medeltida stadskärnor. Mäster Hallman skapade Helgalunden, Röda bergen, Lärkstaden, Eriksberg, Lilla Blecktornsparken mm. En motreaktion mot 1800-talets rutnätsstad.
Jag brukar tänka om Hallman hade hunnit före Lindhagensplanen som innebar en stad av rutnät, vilken underbar huvudstad vi skulle haft. Visst tycker jag om Stockholm som staden blivit, men många platser vill jag helst blunda när jag passerar. På de slingrande gatorna och de vackra byggnaderna i Hallmans kvarter infinner sig genast en trivsel som borde vara självklar i varje stad. Nu har jag spännande läsning framför mig.
8 februari – lördag
Det är tradition att besöka vårsalongen på Liljevalchs, men i år var det mer ointressant än vanligt, när Cecilia och jag försökte hitta några verk att tycka om. Fikastunden inne på Café Skroten efteråt var däremot lika ljuvlig som vanligt.
9 februari - söndag
Helgen avslutades med ett ilsket oväder med mycket hårda vindar och regn!
30 år i Södra Djurgårdens gröna rum!
Vecka 5, 2020 - Blommande vinter
27 januari – måndag
Gryning i mars månad. Koltrasten sjunger utanför mitt sovrumsfönster och jag vet inget bättre ljud att vakna till. Men denna januarimorgon vid sjutiden, kändes sången nästan lite skrämmande. Jag vet att januari många gånger har varit varm under tidigare år och att koltrastar sjungit redan i december vissa år, så jag kanske överreagerar. Vi lär nog få vinter så det räcker innan våren är här på allvar. Så sjung vidare du trast!
På Adolf Fredriks kyrkogård blev det ännu mer vårkänning, då mängder av vintergäck blommade tillsammans med små öar av snödroppar. Här finns en av innerstadens tidigaste vintergäckblomning, men i januari har jag aldrig sett dem blomma på kyrkogården där Olof Palme och Hjalmar Branting ligger begravda.
Med ovanligt pigga ben vandrade jag från Odenplan till Adolf Fredriks kyrkogård, Centralbadets trädgård på Drottninggatan 88, Vasagatan, Kungsbron, Kungsklippan och till Bergsgatan, där jag fikade på Kungsholmens mysigaste café, Wilhelm kaffebar med sina fantastiska mackor. Längre västerut på Bergsgatan hämtade jag ut mitt nya pass vid Polishuset och hur jag kunde godkänna fotografiet i passet är en gåta…
Monty Dons nya serie om amerikanska trädgårdar, har jag nu njutit av i tre avsnitt/tre timmar på YouTube. Det finns egentligen inte någon amerikansk stil vad gäller trädgårdar, så som i Italien eller Frankrike, utan i Trumps stora land blandar man stilar från hela världen. Jag var tveksam om jag skulle tycka om just den här serien, eftersom allt annan han gjort är av världsklass. Att han nu skulle nosa rätt på trädgårdar i Nordamerika kändes vågat! Men jag njöt både av hans som vanligt underbara sätt att presentera och bedöma trädgårdar och att det faktiskt fanns några riktigt fina trädgårdar over there! När ska Monty göra en serie om svenska trädgårdar?
28 januari – tisdag
Nu när mina ben inte längre värker, blir min idé att byta lägenhet inte så akut som för några veckor sedan. Tre trappor upp utan hiss är inte alls något problem längre, men visst borde jag väl såklart planera för framtiden och byta till ett hus med hiss. I 33 år har jag bott i Brommanästet och det blir nog trots allt svårt att välja bort platsen där jag trivts och fortfarande trivs så bra.
Men idag vandrade jag omkring i Hornstull och tittade på några adresser som finns med i min byteskarusell på nätet och jag fastnade för ett läge 5 trappor upp, nära bron över till Långholmens grönska. Det visade sig också att det endast var 100 meter till bageriet på Verkstadsgatan där stans godaste kanelbullar bakas, vilket ju är ett stort plus! Där skulle jag absolut kunna bo, men att triangelbyten ska stämma för alla tre parter är komplicerat!
Jag vandrade vidare till Tantos koloniområde, där jag bland annat besökte Ulf Gråbergs fantastiska lott i barockstil, där låga, friska och fina buxbomshäckar bildar symmetriska mönster. Det är en plats som sticker ut mest bland alla Årstavikens 500 små trädgårdslotter. Planen var att gå bort till Skanstull, men jag vek av och gick Rosenlundsgatan och Hornsgatan bort till Mariatorget, där mitt favoritcafé i den här delen av Söder ligger – Chic Konditori på Swedenborgsgatan 1. Jag blev kvar en stund på detta enkla gamla kondis med sina underbara bakverk.
29 januari – onsdag
Klockan 9 släpptes biljetterna till Ulf Lundells sommarturné och den 14 augusti står vi på Skansen och lyssnar på mannen som jag följt sedan Vargmåne 1975!
30 januari – torsdag
Hängde med Lexus på Udden. Fram på dagen besökte vi Prins Eugens Waldemarsudde och fotograferade vintergäck som blommade i täta mattor nedanför Galleriterrassen.
31 januari – fredag
Jag följer Medelhavsvåren nu när jag har årskort till Edvard Andersons växthus och idag kollade jag in hur långt den hunnit. Anemone coronaria blommade vackert med en varmröd färg just intill Sangiovese-vinstockarna som började knoppas.
Trollhasseln vid japanska dammen blommade som om det vore mars månad, men media har självklart tappat intresset för vårlika januari, nu när Coronaviruet sprider sig över vårt klot. Första smittade personen i Sverige idag. Är det naturens straff för hur vi behandlar djur på dessa märkliga marknader.
1 februari – lördag
Vi möttes av ett kaos när vi anlände till Danys home ute på landsbygden i Botkyrka. Det var stor utförsäljning i ladan som är fylld med inredningsprylar och det verkade halva Stockholm ha koll på. Vägarna runt ladan var som en enda lervälling i regnet och bilar stod i kö åt alla håll i jakten på en parkeringsplats längs vägarna. Cecilia placerade sig i kön in till ladan, medan jag och Lexus efter en stunds letande hittade en plats för bilen på en äng. Sedan promenerade vi en stund i regnet längs en naturstig, innan vi försökte torka upp i bilen. Dagens inredningsfynd – en ljuslykta!
2 februari – söndag
Vi morgonvandrade i solen vid Minnebergs strand och jag fotade blommande kejsarolvon. Tyvärr blev bilderna med de bästa motiven suddiga. Jag gör ett nytt försök nästa vecka! Vid Alvik såg Cecilia (som ser det mesta omkring sig) körsbärskornell som nästan gått i blom. Väldigt svårt att med kameran få fokus på dessa små blommor, trots det vanliga fotoknepet. Försöker igen nästa vecka. Denna Cornus mas är en av vårens tidigast blommande buskar, men i början av februari har jag aldrig sett den blomma!
