Site Meter

Vecka 33 - Lugn och ro

Bysistorget vid Hornsgatan. Formbeskurna tallar i Bonsaiform (Pinus sylvestris) vanlig tall. Tallarna får sin form genom att de beskärs under ca 10-15 år på plantskolan och träden (skotten) beskärs på försommaren. 
 
 Wirwachs malmgård som ligger i hörnet av Brännkyrkagatan och Ansgariegatan
 (null)
 Hornsgatans ginkgo-alléer. Ursäkta den suddiga bilden.
 
 

12 augusti – måndag

 

Vi lånade Lexus idag, min dotter och jag. Vandrade en stund i Bergianska trädgården, som är ganska blomfattig så här års, som de flesta botaniska trädgårdar. Det är främst under våren och försommaren som dessa platser är som vackrast. Men en botaniska trädgårds syfte är ju inte i första hand att vara vacker, utan här ska man kunna följa växternas liv under hela säsongen och med hjälp av växtskyltarna, lära sig namnen. Ungefär 6000 olika växter finns här i Bergianska trädgården. Senare under dagen vandrade vi hemma i Bromma och vid Minnebergs strandpromenad blommade mängder av hortensior, tillsammans med blåblommande hosta.

 

 

13 augusti – tisdag

 

Trots att jag vet att Gamla Stan är en enda stor och stökig turistfälla den här tiden på året, kunde jag inte hålla mig därifrån idag. Café ´´Under kastanjen´´ lockade och jag ville verkligen sitta där på uteserveringen och njuta med ett gott kaffe vid det vackra torget. Självklart var det ett galet beslut då gränderna var fyllda av turister och jag vet ju egentligen att jag ska hålla mig ifrån Gamla Stan under juli-augusti, så det blev ett kort besök. Jag återvänder i oktober, då det är stilla i medeltidsgränderna och då det finns plats på caféerna. På Västerlånggatan ligger som bekant krimskramsbutikerna med vikingahjälmar och dalahästar tätt och idag såg jag att de även börjat etablera sig på gamla fina Skomakargatan. Så sorgligt!

 

Att besöka Järnpojken vid Bollhustäppan, är ett måste och idag fanns en rysk guide på plats, som berättade om Sveriges minsta offentliga skulptur och att man blir belönade med tur och lycka om man klappar pojken på huvudet. Den här platsen som tidigare var ganska anonym trots närheten till Stockholms slott, besöks allt oftare av turistgrupper från hela världen. Den 15 centimeter höga skulpturen kallas även Pojken som tittar på månen och hans huvud är blanksliten av alla lyckosökare.  

 

Planen var att även ta mig upp till Söder för att titta på ett träd på Brännkyrkagatan. Jag fick ett mail där någon frågade vad det kunde vara för ett träd som finns där och trots bifogade bilder, så vill jag se trädet ´´live´´ innan jag uttalar mig. Men något tog emot när jag närmade mig Slussen och det hysteriska bygget som pågår där, så jag bytte helt enkelt stadsdel och hamnade i stället på Östermalmstorg.

 

Häromdagen diskuterade kamrat Per och jag Östermalm, där Sveriges i särklass dyraste lägenheter finns och vi tyckte båda att stadsdelen är ganska tråkig och saknar liv. Motsatsen i stan är Södermalm, som är allt annat än livlös, ibland en aning för mycket liv kanske… Just idag trivdes jag utmärkt i dessa stillsamma Östermalmskvarter, där inga turister trängdes med sina kameror och där jag kunde vandra Storgatan fram i lugn och ro. Vid Styrmansgatan, vek jag av och gick in på gården där Café/Krog La Grande Rue ligger och beställde kaffe och…en kanelbulle! Borde jag variera mitt val av bakverk? Östermalm tillhör inte någon av mina favoritstadsdelar i Stockholm, men ibland kan jag faktiskt trivas där och uppskatta lugnet. Som på den här cafégården, där några av Östermalms fåtaliga hus från 1700-talet är bevarade.

 

I vackra Tessinparken var planteringarna med 4000 rosor, nu rensade från ogräs och den stora fontänen fräste mitt i parken.

 
 
 
 
Bergianska trädgården
 
 Katalpa i Bergianska trädgården
 
 
 

14 augusti – onsdag

  

Brännkyrkagatan på Söder var idag lika lugn och stilla som gatorna på Östermalm igår. Det finns inte många butiker på den här långa bakgatan som går parallellt med den livliga Hornsgatan, men jag gick förbi en polsk delikatessaffär och restaurang Fru Erikssons Husmanskost. Det var det där trädet jag skulle titta på, det som någon i ett mail frågade om jag visste vad det var. När jag kom fram såg jag att det var ett vanligt valnötsträd, som i och för sig inte är jättevanligt här i Stockholm, men jag hade ändå hoppats på något mer spännande.

  

Det händer fortfarande ibland att jag kommer till platser i den här stan, som jag aldrig besökt. Wirwachs malmgård som ligger i hörnet av Brännkyrkagatan och Ansgariegatan, hade jag aldrig ens hört talas om och jag kände inte till den här delen av Brännkyrkagatan. Det var en fin gammal malmgårdsbyggnad från 1700-talet, som idag är ett hotell. På gården står en stor lind som fungerar som vårdträd, så hotellgästerna kan känna sig lugna och trygga! När jag vandrade tillbaka Hornsgatan fram mot Slussen, beundrade jag Ginkgoträden som kantar den långa gatan på båda sidor. 250 st. sammanlagt, friskt gröna och de växer i lagom takt. I framtiden blir det här en mäktig Ginkgo-gata!

 

I april öppnade Stockholms stadsmuseum igen efter fyra års varsam renovering och jag som är intresserad av Stockholms historia har verkligen saknat mitt favoritmuseum. Idag var det dags att besöka den vackra byggnaden som Tessin d.ä. ritade på 1600-talet. Först upptäckte jag det inte, men så hörde jag att någon bredvid mig började berätta om plattläggningen nere på gården, som lagts på ett sådant sätt att det ser ut som om fasaden speglar sig i marken. Fantastiskt!!!

  

Allt var mycket fint renoverat även invändigt och den nya utställningen om Stockholms historia från 1500-talet fram till idag i 3 plan var verkligen intressant. Utställningar på museum blir ofta ganska tråkiga, men det här var något helt annat. Här får man för en gångs skull följa folkets historia, inte kungarnas och adelsmännens. Min planerade kaffepaus efter utställningen uteblev dock, då renoveringen av restaurangen och caféet ännu inte var klart.

 

Det är kulturfestival i Stockholm den här veckan och jag gick in till Medeltidsmuseet vid Strömparterren och köpte biljett till en kvällsvandring kl. 18 som handlade om författarna i staden, men efter det att jag kommit hem från dagens besök på Stadsmuseet, hade jag inte kraft att åka in igen…

 

 
 
Gamla Stan
 
På Kornhamstorg i Gamla Stan och på Gustav Adolfs torg finns i år björkar i urnorna.
 
 Mårten Trotzigs gränd i Gamla Stan är endast 90 cm bred på sitt smalaste ställe och fotograferas flitigt varje dag av turister. Är det verkligen det här vi vill visa från vår stolta stad? Jag tycker verkligen genuint illa om allt sånt här klotter och ser det inte alls som många gör, att det skulle vara vår tids kontsnärsämen som är ute med sprayburkarna.
 
 
Djurgården
 
 
 Sensommarvackert i Cecilias sommarblomslådor.
 
 Ibland har jag haft min kompis i framsätet bredvid mig, kopplad med säkerhetsbälte såklart, men nu har jag fått reda på att om krockkudden skulle utlösas i fram, skulle han kunna krossas. Så nu får han sitta i baksätet igen, kopplad med hundsäkerhetsbäte. Någon tycker säkert att han ska sitta i en bur, men det blir inget av med det...
 
Lexus är både rädd och intresserad av fåren på Djurgården, eller beundrar han bordercolliernas jobb?
 
 
Östermalm
 
 Café/Krog La Grande Rue på Östermalm
 
 

15 augusti – torsdag

 

På morgonen fick jag ett meddelande av en trädgårdsvän att det har planterats visningsträd i lådor på Odenplan. Stockholms stad vill visa nya gatuträd som börjat användas och de som har placerats här är Ginkgo biloba, Korstörne (Gleditsia triacanthos), Japansk zelkova (Zelkova serrata), Tulpanträd (Liriodendron tulipifera) och Kinesträd (Koelreuteria paniculata)

 

Renoveringen av växtbäddar till stadens äldre träd fortsätter med modern teknik och biokol. På en informationsskylt läser jag: Biokolet framställs av trädgårdsavfall och kan användas vid all typ av odling. Biokolet får inte bara växterna att växa bättre utan bidar också till att binda koldioxid i marken.

 

Stora fina exemplar visades och visst vill man se mer av till exempel tulpanträd i stan! Kinesträd och korstörne har redan använts på flera ställen under de senaste åren och jag ser fram mot ännu fler nykomlingar i Stockholm. Tyvärr ser många gatuträd trötta och slitna ut efter förra årets extremtorka och jag hoppas verkligen att vi får en regnig höst så att träden kvicknar till igen. Efter mitt besök på Odenplan vandrade jag ner till Monica Zetterlunds park, där Svensk Marktjänst klippte häckarna, jag hade tänkt mig en stunds vila på en bänk där, men häcksågarnas ljud fick mig att vandra vidare. Den här sköna augustidagen gick jag vidare bort till Ellen Keys park vid Birger Jarlsgatan. I våras blommade träden vackert i parken som nyligen renoverats och jag tänkte då att nu äntligen blir det ordning i den här parken, som har varit lite stökig på flera sätt.

 

Jag vet inte vilket trädgårdsföretag som sköter Ellen Keys park, men nog borde de skärpa till sig en aning. Gräset på den nyanlagda gräsmattan var alldeles för högt och runt om i parken låg drivor av lindarnas fröskidor. Jag förstår mycket väl att det är ett hårt slitage på innerstadens parker och att det inte är möjligt med daglig skötsel, men vi befinner oss fortfarande i turisttider och vi vill vara stolta över vår stad? Det här en mycket fin park mitt bland Östermalms bebyggelse och jag såg att flera satt på bänkar för en stunds vila och för att njuta av lite grönska. Invid parken ligger Ellen Bistro & Café, där jag drack kaffe, utan kanelbulle!

 

Jag minns i slutet av 90-talet då vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice skötte alla kulturhusträdgårdar på bland annat Södermalm. Det var många små och stora gårdar som skulle hållas snygga och vi skötte dem på ett mycket bra sätt. 1996 blev det omräkning av alla dessa områden som vi haft underhållet på i många år.  Då intresserade sig Svenska Bostäder, som förvaltar kulturhusen, enbart på ekonomin. Trädgårdsföretaget Vivaldi hade möjlighet att lägga sig väldigt lågt i pris, för att kunna ta över områdena och det lyckades. Kvalitet och erfarenhet var tydligen inte längre viktigt. Jag anar att det går till på samma sätt vid upphandlingar om stadens parksskötsel och om så är fallet så är för sorgligt! Men jag kan såklart ha fel!

 

Det som fick mig att ta fram kameran i den här parken var när en glad hund badade i fontänen där Ellen Key står och när en man på en bänk spelade gitarr för parkbesökarna. Jag är verkligen inte den som brukar klaga, utan hyllar oftast Stockholms vackra parker och trädgårdar här på bloggen, men ibland kan jag inte låta bli att skriva ner min besvikelse.

 

Lite närmare in mot Stureplan ligger Erikbergsparken som är allra vackrast på våren, när den branta slänten fylls av Scilla upp mot Eriksbergsgatan, men det är fint nu också med fontänerna i dammen och utsikten bort mot Tegnérgatan. I urnorna växte gaura och chokladblommor. Idag svämmade dammen över och det rann vatten ut på gångarna. Min nya app ´´Tyck till´´ som Stockholms stad skapat för att man ska kunna skicka in klagomål eller om man vill felanmäla något, kom till pass igen och jag kände mig plötsligt som en parkvakt.

 

Ibland kan jag känna mig en aning stressad och orolig i vår hetsiga huvudstad, jag är ju trots allt född i en idyllisk småstad i Roslagen på 50-talet. Men idag när jag vek av från Tegnérgatan in på Luntmakargatan, var det som om all storstadsstress plötsligt rann av mig. Vad är det Luntmakargatan gör med mig? Det var likadant förra året när jag vandrade här. Gatan är ju egentligen ganska tråkig, nästan helt utan butiker och grönska. Inte några direkt vackra byggnader heller, även om det finns några. Enstaka små restauranger, mest asiatiska och så Schimmel Pianoskola och Taxi Stockholm. Här råder ett lugn som passar mig och jag tänker att jag vill bo i en storstad, där det inte bor så mycket folk. Några få människor mötte jag när jag sakta promenerade fram och i ett hörn satt en man på marken, vars liv nog inte blivit så som han tänkt sig en gång. När jag gick förbi ropade han på urstockholmska, tjena hur e leget? Jo tack det är bra, är det bra med dig, sa jag. Det kan man aldrig veta, svarade mannen.

 

När jag kom ut på Odengatan hamnade jag mitt i storstadspulsen igen. Elsparkcyklar for fram på trottoarerna, folk gick med ansiktena i mobiltelefonerna, allt var som vanligt igen och så den aldrig sinande biltrafiken. På Gustav Vasa kyrkogård var det sommarcafé och folk satt i grönskan och fikade, det var säsongsavslutning och alla fick gratis bärpaj såg jag på en anslagstavla. Hedvig Eleonora kyrka vid Östermalmstorg hade också sommarcafé, är det en ny idé från Svenska kyrkan, eller har det funnits förr?

 

Jag hade tänkt ta tunnelbanan från Odenplan tillbaka hem, men kände fortfarande ett skönt vandrarlugn, så jag fortsatte mot Sankt Eriksplan, via Vasaparken där jag köpte en mjukglass och satte mig i skuggan med utsikt över hela parken. Allt var stilla och en polisbil rullade sakta förbi på parkvägen nedanför. Senare läste jag att det hade varit polisjakt efter två män som planerat ett grovt rån och som greps i Vasaparken. Jag hade inte sett någon jakt där jag satt med min mjukglass. Men det är väl som vanligt, att jag blundar för det onda och jobbiga och aktar mig även noga för att hamna i konflikter…

 

 

16 augusti - fredag

 

Jag läste i tidningen Stockholm direkt att Brunkebergstorg inte blev så levande som det var tänkt efter den stora förvandlingen. En ny entré till Gallerian, lyxiga hotell och takkrogar gör väl inte ett torg mer levande.

Jag tror att Brunkebergstorg även i framtiden kommer att bli en ganska själlös baksida.

 

 
 
 
Stockholms stadsmuseum
 
Plattläggningen har lagts som en spegelbild av fasaden.
 
 
 
Erikdalsparken
 
 
 
 Odenplan
 
 Stockholms stad vill visa nya gatuträd som börjat användas och de som har placerats här är Ginkgo biloba, Korstörne (Gleditsia triacanthos), Japansk zelkova (Zelkova serrata), Tulpanträd (Liriodendron tulipifera) och Kinesträd (Koelreuteria paniculata)
 
 
 
Ellen Keys park
 
 
 
Luntmakargatan
 
En dörr till en gård stod öppen på Luntmakargatan och här kan man se vad som döljer sig bakom fasaderna på innerstadsgator.
 
 
 Luntmakargatan
 
 

17 augusti – lördag

 

I många år har jag tänkt vandra runt Lötsjön, som tillhör Sundbyberg och Råstasjön som ligger i Solna, där en vacker parkväg på 5 kilometer går runt sjöarna som ligger nästan intill varandra, men det har inte blivit av, förrän idag. Lexus, min dotter och jag mötte Josefine som bor i området och började sedan vandringen vid Lötsjön, som är en liten grund och näringsrik sjö med ett rikt fågelliv. Vi tog en tidig fikapaus vid Café Gröna Stugan, innan vi fortsatte längs stranden där fackelblomster och ligularia nu blommade vid strandkanten och stora bestånd av näckrosor i sjön. Runt båda de här sjöarna finns ett fint parklandskap och vid Lötsjön är det den kända landskapsarkitekten Sven A. Hermelin som ritat parkanläggningen, som anlades under åren 1947-1962. Han har även skapat Marabouparken i Sundbyberg och Rottneros Park i Sunne.

 

Sundbyberg och Solna är tätbebyggda orter i närheten av Stockholm och jag blev förvånad över detta stora lummiga grönområde som sparats runt sjöarna. Jag uppskattade att man knappt såg någon nyare bebyggelse under vandringen, mer än några höga hus som syntes över trädtopparna här och där. Borta vid Råstasjön som är ett naturreservat, blev dock kontrasten stor när vyn i öster, där nya Arenastaden med Friends arena och butiksgallerian Mall of Scandinavia, plötsligt dök upp, men det störde faktiskt inte så mycket. Längs Sjövägen på sydsidan av Råstasjön låg fina villor och det var verkligen en idyllisk miljö runt båda dessa sjöar.

 

Råstasjön är liksom Lötsjön en känd och mycket näringsrik fågelsjö och här finns viktiga naturvärden med fåglar som duvhök, gröngöling, spillkråka, ängspiplärka och buskskvätta. Här häckar även många par av näktergal. En stor del av Isbladskärrets hägrar på Djurgården, övervintrar här vid sjön. I sjön finns mört, abborre, gädda, sutare och ruda.

 

Det var en mycket skön vandring som vi avslutade uppe i Filmstaden vid Råsunda, där vi åt våfflor vid Portvaktsstugans våffelkafé. Vandringen runt sjöarna och Råsunda Filmstad, var två platser som jag länge tänkte besöka och som jag idag äntligen fick tillfälle att se. Även Filmstaden blev en positiv överraskning för mig, där man sparat äldre byggnader från SF:s film gamla filmstudioanläggningar. 400 svenska långfilmer och serier har spelats in här i Sveriges Hollywood och jag drabbades av en underbar svensk-svartvit-film-nostalgi och blev sugen att se filmer från 1940-50 talet igen, helst inne på biografen som finns här på området. Filmstaden byggdes 1920 och 1969 lämnade Svensk filmindustri området, men från 2008 är de tillbaka med huvudkontor och biograf. Idag finns här restauranger och caféer och ett nytt bostadsområde har byggts intill, med fina hus som passar mycket bra in i miljön. Gatorna har namn som Greta Garbos väg, Edvin Adolphsons väg och Ingrid Bergmans väg.

 

 

18 augusti – söndag

 

Det som tidigare år kallas världens längsta bokbord på Drottninggatan, har i år lyfts ur kulturveckans program och står nu för sig själva. Jag tror inte att det längre kan kallas för världens längsta, eftersom det var färre bord och böcker än tidigare. Men bland lådorna hittade jag trots allt Kondisboken – klassiska svenska kaféer och konditorier, vilken kändes ganska självklar i min boksamling! Sedan blev jag mycket glad åt en helt ny bok av Rikard Larsson som heter Mariaberget – en pärla i Stockholms stadssiluett och den kommer jag att dyka in i direkt!

 

Innan jag åkte hemåt, vandrade jag bort till korsningen Birger Jarlsgatan-Rådmansgatan. Jag hade läst om ett ovanligt träd i huvudstaden, som planterades där 2011 och trädet var då 15 år gammalt. Här gick jag förbi senast i torsdags, utan att ha en tanke på att en Japansk zelkova fanns utanför Wallenstams stora byggnad. Var det inte det huset man såg i vinjetten till TV-serien Varuhuset en gång i tiden? Trädets krona är rund och väldigt kompakt och jag vet inte om jag tycker att det är så vackert, men det är alltid spännande med nya trädsorter i vår huvudstad.

 

 

 
Vandring runt Lötsjön och Råstasjön
 
 
Vackra Lötsjön
 
 Råstasjön - Arenastaden med Friends arena
 
 
 
Filmstaden i Råsunda
 
 
 
Det som brukar kallas världens längsta bokbord, har flyttat från kulturveckans arrangemang och står nu på egen hand. Trots det gäller samma söndag som vanligt och i år tyckte jag att det var mycket färre bord och böcker än tidigare. Här på Drottninggatan hittade jag i varje fall två fina fynd!
 
 Japanska zelkova i hörnet Birger Jarlsgatan och Rådmansgatan.
 
 Det här teet ska jag köpa!

Kommentarer
Postat av: Per

Vilken toppenvecka du ser ut att ha haft Hasse, härliga bilder! Jag hade inte en aning om det där med plattsättningen vid stadsmuseum, häftigt! C och jag har varit på ett par guidade "kulturvandringar" i veckan, mycket givande, man lär sig alltid något nytt. Men Gamla stan ska man verkligen hålla sig borta från just nu, det är outhärdligt mycket folk...

2019-08-18 @ 17:51:51
URL: http://whatgoodami.blogspot.com
Postat av: Hasse Wester

J en fin vecka var det Per. Jag förstod att ni gick på kulturvandringar, jag var också på väg en kväll. Som sagt, Gamla Stan är bäst på vinter, vår och höst!

2019-08-18 @ 18:44:34
URL: http://gardener.blogg.se/
Postat av: Liza Hansson

Efter nästan två veckor i Höga Kusten så är det skönt att få läsa din blogg igen. En hel del vackra blommor där också men dina bilder från Stockholm med omnejd gör en alltid varm om hjärtat. Kul med bilder från Råstasjön och Filmstaden, områden jag var mycket vid som liten.

2019-08-20 @ 07:39:59
Postat av: Hasse Wester

Höga Kusten ska vara väldigt vackert har jag hört Liza! Ja Filmstaden är spännande!

2019-08-21 @ 09:00:00
URL: http://gardener.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0