Vecka 47, 2019 - Stockholm, staden på landet
18 november – måndag
Besökarantalet på bloggen minskar märkbart den här årstiden och min veckodagbok är nog ganska ointressant nu när jag inte kan visa aktuella blomsterbilder från stadens parker och trädgårdar. Bloggen handlar ju om Stockholms gröna rum, men de rummen är just nu allt annat än gröna och jag borde väl förstås ta en paus från allt det här fram till våren. Men för ordningens skull så fortsätter jag traggla mig igenom vinterveckorna med min veckodagbok och redan i februari brukar ju de första vårtecknen visa sig. Även på Facebook-sidan Stockholms gröna rum, tappar jag följare, trots att bilderna där fortfarande uppskattas.
Efter att ha röntgat axeln på Odenplans läkarhus (som förresten ska flytta om 2 år) vandrade jag sakta Sveavägen fram och gick förbi Espresso house på nummer 82, där förre chefredaktören på tidningen Allt om Trädgård, Viveka Ljungström och jag satt en vacker vårdag 2012 och spånade vad min bok skulle heta. Först ville jag att den skulle heta något med Mina drömmars gröna stad, eller liknande, men jag ville ha med Stockholm i titeln och jag har för mig att det var Viveka som kläckte ´´Stockholms gröna rum´´ möjligenlite inspirerad av Gunnel Carlssons älskade TV program ´´Gröna rum´´.
Novemberdagen var mulen, disig och mörk och med mycket långsamma steg fortsatte jag fram till Adolf Fredriks kyrkogata 5, där jag klev in i Myrornas butik för att leta efter gamla böcker. Där bland alla hyllorna med begagnade böcker stod en gammal CD-spelare och ur högtalaren hördes lugn irländsk musik som jag tyckte mycket om. Jag hann precis Shazama det som spelades, innan en av personalen kom och bytte till en annan CD-skiva. ´´Stockholms City´´ ur Ulf Lundells första album Vargmåne från 1975 fyllde Myrornas butik och jag hann även höra ´´Då kommer jag och värmer dej´´ innan jag vandrade vidare! Den irländska musiken visade sig vara en instrumental ´´Lough Erin Shore´´ från en konsert 1999 med The Corrs.
Naturligtvis gick jag igenom Centralbadets trädgård som i och för sig ligger i vintervila nu, men som alltid får mitt trädgårdshjärta att bulta lite extra. På Drottninggatan 73 valde jag Café Muffin Bakery där jag beställde kaffe och en gigantisk amerikansk chokladmuffins. En tredjedels muffins hade räckt för mig, även om den var mycket god! Där satt jag en stund och läste ur den underbara boken ´´Stockholm, staden på landet´´ av Gunnar Brusewitz från 1969, som jag köpte för 25 kronor på Myrorna. Mina värkande, trötta och otåliga vandrarben ville dock vidare och jag fortsatte sakta bort mot Vasaparken och förbi Sinnenas trädgård där det krattades löv i den vackra trädgården.
Eftersom jag varannan vecka träffar Lexus ute på udden, kände jag ett sting av saknad när jag gick förbi hundrastgården i Vasaparken. Jag stannade och tittade en stund, såg alla glada hundar som for runt och kom på mig själv att jag stod där och log…
19 november – tisdag
Planen var att jag skulle bege mig ut på stan idag också, men värk i knät gjorde att jag stannade hemma. Ett träningsprogram från sjukgymnastiken har jag fått för mina ledproblem i höfter och axlar, men i natt läste jag om det knäproblem som jag även drabbats av, att det är vila som gäller. Vem i hela världen kan man lita på? Från alla håll har jag alltid hört, att vad man än har för problem med kroppen, så är det bara att träna så blir allt bra. Träna, träna, träna! Aldrig vila!
Jag vet att det är viktigt att hålla igång musklerna, men i vissa fall kanske det krävs en stunds vila.
Passar på att läsa ur boken jag köpte igår, Stockholm – staden på landet. Ett kapitel handlar om Peter Jonas Bergius trädgårdsjournal. Peter Jonas och hans bror Bengt drev den stora trädgården som var belägen där Vasaparken och bostadskvarteren intill nu ligger. Bergielund kom senare att kallas Bergianska trädgården, som 1885 flyttade ut till nuvarande läge vid Brunnsviken när staden behövde mark ny att bygga bostäder på.
Gunnar Brusewitz beskriver på ett underbart sätt om hur livet i Stockholm på 1700-talet kunde gestalta sig. Här jämför han 1700-talet med nutid:
Träden i parker och trädgårdar hade ännu grön mossa på sina stammar, var inte sotsvarta som nu. Och det växte tjocka grå och gula lavar på gravstenar, portaler och gamla husväggar. I stadens ytterområden trängde blandade dofter från täppor och kryddgårdar ut från plankportar som stod på glänt, hundar skällde, kor råmade, tuppar gol och kärrhjul knarrade trögt i takt med åkarhästarnas tramp över grus och kullersten. Över denna stad var luften ren och skär. Doften av stad var fränare med sundare än nu då den visserligen blivit försåtligt luktfri men samtidigt frätande på sandstensportaler, kyrkspiror, lungor och slemhinnor.
20 november – onsdag
Hängde med Lexus på Udden! Den tjocka mörkgrå molnmassan skingrade sig några timmar och vi såg solen! 8 plusgrader. I den spegelblanka viken låg mängder av storskrak med sina huvuden instuckna i fjäderdräkten. Det såg fridfullt ut.
Ulf Lundell fyller 70 år och jag har hängt med sedan Vargmåne och Jack 1975!
21 november – torsdag
Ett grått lock ligger över staden, 7 grader varmt och vindstilla. Ett perfekt väder för långvandring. Tyvärr vill inte min kropp det min hjärna och hjärta vill, så jag tvingas stanna hemma i mitt Brommanäste i stället. Tålamodet fortsätter att prövas för en stadsvandrare!
Läser vidare i boken ´´Stockholm – staden på landet´´ om gräsändernas historia i Stockholm. De var först var en attraktion i Skansens dammar och för att inte änderna skulle rymma, klippte man andungarnas vingar. När de groteska ingreppen upphörde, spred sig med tiden änderna ut över Stockholms vatten. Det var på 1910-talet och innan dess var gräsanden en mycket ovanlig syn i Stockholm. På 1950-talet räknades änderna i huvudstaden, som då uppgick till 6500 stycken. Undrar hur många det finns idag?
22 november – fredag
Eftersom jag inte sover på nätterna, passade jag på att lyssna på Ulf Lundells nya låt ´´Stockholm i december´´ som släpptes vid midnatt. Stämningsfull och fin! Jag tycker om när han sjunger om Stockholm!
Gråvädret fortsatte och det kändes som skymning hela dagen. Stilla, grå, disiga och dimmiga novemberdagar tillhör mina favoritförhållanden för stadsvandringar faktiskt och jag längtar efter att få hänga på mig kameran och bege mig ut i Stockholm igen! Stegräknaren slår nu i stället bottenrekord varje dag. Olika läkemedel provas för att få bort min värk i lederna, så att jag åtminstone ska kunna få sova på nätterna, men inget har fungerat hittills. Av min omtänksamma dotter har jag fått låna en el-filt som är helt fantastisk och jag försöker att hålla humöret uppe så gott det går, med böcker och en lång Netflix-serie.
24 november – söndag
Liljekonvaljerna i Ulriksdal gjorde min dag! Jag tror att både Cecilia och jag var i stort behov av att se blommor, så vi åkte ut till Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal för att fika och njuta en stund i alla vackra växthus.
Ändå trevligt att läsa om din vecka - lider med dig och denna värk! 😬 Skönt med en så omtänksam dotter och söndagen på Ulriksdak! Höjdpunkter! Krya på dig - på något vis!
Tack så mycket Ove & Christina!
Snälla, gör inget uppehåll, jag uppskattar verkligen både bilder och text med årstidernas växlingar! Det värmer också att läsa hur mycket du uppskattar Lexus, vänskap med ett djur ger så mycket. Kämpa på! (vila är mitt tips, det fixade min trasiga axel när akupunktur och sjukgymnastik bara gjorde det sämre)
Jag uppskattar att du gillar att följa min dagbok Carina och jag växlar mellan sjukgymnastik och vila...och med lagom långa promenader med Lexus.
Det blev ett sent läsande denna vecka, tiden har inte räckt till. Men desto mysigare att läsa en tråkig torsdag som denna. Sluta inte att skriva, jag tror många fler än jag läser dina rader. Så tråkigt att du inte fått ordning på dina smärtor. Vila är nog inte fel, gör det som känns bra.
Liza, smärtorna minskar för varje dag nu!
