Årskrönika 2019
Det är lätt att bli hemmablind. Jag far runt med min kamera i trädgårdar år efter år över hela Stockholm och har egentligen inte tänkt på att jag just utanför mitt hem i Bromma, har spännande spår av gamla trädgårdar. Många växter finns kvar från äldre tider och vi har en fantastiskt fin vårflora som börjar med stora mattor av vintergäck.
En vacker kväll såg Cecilia en växt som liknade en liten vitsippa. Jag har bott här i 35 år och har aldrig uppmärksammat den, trots att jag passerat där många gånger på väg till Coop i Minneberg. Vi fotograferade den och lade ute den på Facebooksidan ´´Vilken växt´´ och fick genast svar att det var vitsippsruta - Isopyrum thalictroides.
Se mitt blogginlägg om floran i Minneberg här!
Jag läser på Wikipedia - Vitsippsruta är en växt som tillhör familjen ranunkelväxter. I Sverige finns vitsippsruta vild endast i Minneberg i Stockholm. Wikipedia
Vi hamnade i den mycket vackra byn Gislöv och här fick vi uppleva stor trädgårdslycka när vi såg Helge Lundströms hus och trädgård, som fångade in oss med en kritvit blommande blomsterkornell. En prydnadsbuske som är bland de vackraste prydnadsbuskar jag vet. Helge Lundström var en omtyckt konstnär som bland annat under 30 års tid skapade fantastiska, 100 kvadratmeter stora äppeltavlor på Kiviks marknad. Han var även en av Sveriges stora trädgårdsprofiler och lät anlägga ett 40-tal trädgårdar, bland annat sin egen trädgård här vid föräldrahemmet i Gislöv.
Vi blev kvar länge för att beundra framsidan av huset, där en stor magnolia just blommat klart för i år, en helt fantastisk blomsterkornell lyste som ett smycke, blåregn som tyvärr endast blommade invid väggen vid vårt besök, svavelpioner, vinteriberis, gul trädpion och mycket annat vackert. Nästan lika lockande och välkomnande som blomsterkornellen, var den formade benveden som var placerad över entrédörren. Näktergalen och göken fanns med för att fullända magin.
Helge gick ur tiden 2011, 88 år gammal.
Vi träffades på en trädgårdsresa med Rosebuds resor till Italien 2007, då vi bland annat besökte fantastiska Ninfa, Villa d´Este och Villa Lante. Idag besökte vi Börje och Mariana i deras vackra trädgård i Österhaninge. Det var 8 år sedan jag var där senast och det har hänt en hel del i trädgården sedan dess. Jag tycker mycket om de olika trädgårdsrummen, som är fyllda med så mycket vackra och spännande växter. Antalet magnolior växer för varje år och vi måste nog återvända hit nästa vår när de blommar, som Mariana sa!
Det blev en mycket trevlig stund med fika och samtal om trädgård och livet! Hunden Monty (efter Monty Don) följde oss hela tiden och inne i ateljén satt papegojan Harry och pratade. Inte nog med att Mariana tillsammans med Börje skapat en vacker trädgård, hon är konstnär också, målar underbara tavlor och gör fantastiska skulpturer i keramik.
Folke Bernadottes bro som nu går mellan Rosendal på Södra Djurgården och Gärdet på norra sidan, invigdes. Bron har planerats länge, men i somras lyftes gång- och cykelbron på plats, just där Karl XIV:s pontonbro en gång i tiden gick och jag provgick den nya fina bron redan i augusti, med tillåtelse av brobyggarna. Men idag var det invigning på norra sidan med pompa och ståt. Kungen och Drottningen var på plats och klippte bandet.
Efter det att Kungaparet och alla andra premiärgått bron över till Rosendalssidan, vandrade de upp för backen vid den gamla iskällaren mot Rosendals slottspark , där lunch från Rosendals trädgård väntade vid långbord i det stora tält som rests över Cecilias fantastiska listplanteringar, där sommarblommorna fortfarande blommade vackert. De fantastiska färgstarka planteringarna hamnade alltså ´´inomhus´´ bland de vackert dukade borden. Men det var nog fler än jag som tyckte att de blå mattorna som lagts ut som golv, knappast matchade färgerna i blomsterrabatterna.
Jag tog bilen tre broar bort till Långholmen, som efter Djurgården är min favoritö här i Stockholm. Broarna som leder från mitt hem till holmen heter Tranebergsbron, Västerbron och Pålsundsbron. Under min ovanligt långsamma promenad runt ön, såg jag att det mesta av trädens löv nu bildar en vacker matta på marken och det börjar bli dags för naturen att gå i vila, i ett halvår.
Långholmen kallas för den gröna ön och förutom de gamla fängelsebyggnaderna är det glest med bebyggelse, det mesta är en stor vacker naturpark. Liksom på Djurgården finns här en strandpromenad runt hela ön, men i stället för Djurgårdens 1 mil långa sträcka, är det endast 3,5 kilometers vandring runt den gamla ´´fängelseön´´. En lagom sträcka för mina just nu ansträngda leder.
Ett avslöjande…
Egentligen hade jag inte tänkt berätta, men mina problem med lederna, som fortfarande är ett stort problem, är självförvållat.
Problemen började efter Cecilias och min fantastiska resa till Skiathos i månadsskiftet augusti-september, där vårt hotell var beläget högt upp, med en fantastisk utsikt över havet. Backen från stan upp till hotellet var hysterisk brant och min dotter som bokat hotellet sa att vi borde ta taxi upp varje dag. Det var ju inte så långt ändå, så vi tog det som ett träningspass eftersom vi ju latade oss på stränderna varje dag.
Jag ville minsann också visa att jag som van stadsvandrare inte har några problem att gå fort i uppförsbackar bara för att jag nått pensionsålder. Överdrivet piggt travade jag på de första dagarna. Under de sista dagarna hade däremot tempot sänkts betydligt för mig, medan Cecilia som ju är yngre än jag, inte hade samma problem. Mina gamla ben sattes verkligen på prov ordentligt i dessa tuffa backar.
Nu var det inte bara backen till hotellet som blev problemet under den här resan. Vid några tillfällen då vi badade i havet, fick jag för mig att jag skulle visa hur man simmar fjärilsim, vilket jag aldrig tidigare gjort. Jag vevade på och trodde väl att jag var väldigt rolig där i vattnet. Väl hemma i Sverige började jag känna både i knän, höfter och axlar att det inte stod rätt till och till slut fick jag låta Vårdcentralen ta hand om mig. Det blev röntgen och det framgick att jag har inflammation i alla dessa leder med en värk som är mycket besvärlig, speciellt på nätterna. Så kan det gå när man är envis och alldeles för lekfull i min ålder! Visst är min kropp sliten efter 50 år som trädgårdsarbetare och då borde jag såklart undvika fjärilsim och galet branta backar.
Det komiska i allt elände är att det i min sjukjournal står att ´´Hans hade simmade fjärilsim i Grekland´´. Och du min kära dotter, du ska inte alls ta på dig att du valt fel hotell till oss! Det var ett fantastiskt ställe, med en uteplats vid polen med underbar havsutsikt.
Nu går jag hos en naprapat som med bland annat Dry neadles ska få mig frisk igen till våren!
Ses 2020!
Tidigare årskrönikor
Vecka 52, 2019 - Julefrid
23 december – måndag
Det blev en märklig december i år. Koltrastar sjöng högt och tydligt varje dag på flera håll här i Traneberg. Temperaturen låg på 4 plusgrader och det var lite vårkänsla då trasten sjöng så vackert.
Sedan 1975 har jag följt Ulf Lundell, lyssnat på allt han gett ut i musikväg och läst alla hans böcker. Det finns ingen artist som betytt så mycket för mig genom mitt liv. Jag har också sett många konserter genom åren, men för några år sedan gav jag upp alla scenframträdanden eftersom han inte spelar de låtar som jag helst lyssnar på, utan det blev övervägande ganska tung rock. Men ikväll kändes det ändå lite märkligt när han uppträdde på Berns och att jag inte var på plats.
Det som möjligen var ännu märkligare var att Cecilia var där. Hon hade fått en biljett i present av sin arbetskamrat Malin. Cecilia hade aldrig tidigare sett Uffe och knappt lyssnat något på honom och jag var mycket skeptisk till att hon skulle tycka om spelningen. Men det visade sig att hon tyckte att det var mycket bra! Han hade berättat från scenen att planer fanns på att till nästa jul uppträda på Cirkus/Djurgården och då kommer jag helt klart att vara på plats…
24 december – Julafton
En skön och vacker afton firades ute på Blockhusudden i ett vackert julsmyckat hus, denna gröna varma jul.
25 december – Juldagen
Att naprapaten på Saltmätargatan hade öppet på juldagen och kunde ta emot mig med min värkande kropp, kändes som en sen julklapp! Med bland annat Dry Neadles i axlarna, mjukades lederna upp något redan vid första behandlingen. Nu har jag börjar jag tröttna på den vanliga sjukvården med sina smärtstillande tabletter och gummiband, vilket inte hjälper det minsta. Det är hög tid att det vänder så att jag får bli frisk snart. I vår vill jag trippa fram på mina vandringar igen. Vi bestämde att jag skulle få 5-6 behandlingar, så får vi se om det blir någon förbättring. Jag ska erkänna att jag har varit en aning skeptisk mot naprapater, men min dotter har blivit hjälpt tidigare och nu ger jag det här en chans.
Serien om underbara Hasse & Tage som gick på SVT under julen, fick mitt blogginlägg om Vitabergsparken att skjuta ordentligt i höjden, eftersom Svenska Ords skrivarstuga som jag beskriver och fotat, ligger i Vitan.
26 december – annandag jul
Min systerdotter Therese har fått en liten dotter! Stort Grattis Therese och Tobias. Hoppas att vi snart får träffa den lille på er gård Westermossen i Roslagen!
27 december – fredag
Tack ännu en gång Edvard Anderson, för att du gjorde det möjligt för oss att när som helst under året kunna besöka Medelhavs- och tropikklimat här i Stockholm/Solna.
På Wikipedia läser jag ´´Växthusets namn härrör från grosshandlaren Edvard Anderson (1865–1936) som hade testamenterat pengar till Kungliga Vetenskapsakademien . Hans vilja var att hans donation skulle användas för: "Inrättandet och drivandet av en vinterträdgård, där medelhavsklimatets och därmed jämförliga klimatområdens träd, buskar och örter äro uteslutande representerade".
1995 invigdes det stora växthuset i Bergianska trädgården och idag köpte jag årskort så att jag kan följa årstiderna i Medelhavsrummet, där det snart är vår. Cecilia och jag vandrade idag runt i de olika klimatrummen och tog med oss fikat in i tropikerna. Det blommande mandelträdet i Medelhavsrummet, gjorde min dag i denna mörka trista tid.
Två svanpar samsades i viken på Blockhusudden. Knölsvanarna och sångsvanarna brukar annars inte komma så bra överens, men idag vistades de intill varandra utan att bråka. Julefrid i viken!
29 december – söndag
På nyårsafton kommer jag att publicera bloggens årskrönika, med nästan 100 bilder från året som gått. Då kommer jag också att avslöja den mycket märkliga anledningen till att mina leder har värkt under nästan hela hösten, vilket gjort mina dagar ganska besvärliga. Vad sägs om den cliffhangern?
Vecka 51, 2019 - God Jul och Gott Nytt År
16 december – måndag
TV4 släcktes ner i Brommanästet, men jag vet inte om jag saknar kanalen så mycket.
Det går ju att titta på SVT:S Morgonstudion också. Visst, programledarna kanske inte är lika charmiga som 4:ans, men man slipper all tjatig reklam. Däremot saknar jag Cmore där jag ser spansk fotboll!
17 december – tisdag
Beställde ett nytt pass, trots att jag sagt att 2020 blir ett flygfritt år för min del. Men jag kan ju åka tåg!
18 december – onsdag
Lexus hälsade på i Brommanästet, eftersom Cecilia och alla andra som jobbar åt hovet, åt lunch med kungafamiljen på Stockholms slott! Vi gick i regnet efter stränderna här hemma och såg att vattenståndet i Mälaren var ovanligt högt, 42 cm över medelnivån. Jag läste att det höga vattenståndet påverkar Slussenbygget och att man för första gången på flera år var tvungen att släppa ut vatten genom byggarbetsplatsen. Slussenbygget kan gärna ha lite problem tycker jag, detta vansinniga bygge som kommer att förfula kopplingen mellan Gamla Stan och Södermalm!
Efter höstens allt regnande har naturen tagit emot bra med vatten, som träd och buskar så väl behöver inför vintervilan. Till och med den ständigt uttorkade bäcken här hemma i skogen, porlar nu livligt. Visst är det här vädret grått och dystert, men det är som sagt bra att träden får det vatten de behöver och att grundvattnets små magasin nu blivit normala. Däremot är fortfarande de stora magasinen under eller mycket under det normala på flera platser i landet, läste jag på SGU:s hemsida.
Varför tar media aldrig upp de positiva vädernyheterna? Varför måste nyheter alltid vara negativa? Säljer det bättre? När torkan var svår förra året, fylldes tidningarna av eländesrapporter och nu i höst skrivs det mest om att det är för få soltimmar och att det är tråkigt med allt regn…
19 december – torsdag
Morgonhimlen färgades vackert orange över Kungsholmen och marken var frusen när Lexus och jag morgontrötta vandrade upp mot Margretelundsvägen här hemma i Traneberg. Plötsligt hörde jag ett av de vackraste ljud jag vet, men som man normalt först brukar höra i februari-mars. Koltrasten sjöng med sin ljuvliga stämma och vi stannade och lyssnade en stund. Lexus och jag slöt ögonen, log och drömde om våren. Tänk om det ändå hade vore mars månad!
21 december – lördag
Trevlig glöggstund hos grannen, där jag träffade andra grannar som jag aldrig sett….
22 december – söndag
Äntligen har det vänt och vi går mot ljusare tider!
Skrev på Årskrönikan som jag publicerar på Nyårsafton!
Veckodagbok - januari-mars 2020
Vecka 50, 2019 - Regn
9 december - måndag
En stor flock sidensvansar flög från träd till träd vid Täcka udden, på jakt efter rönnbär och det sköna ljudet av små silverklockor spred sig över trakten.
Det viktigaste är vad trädgården gör med oss, inte vad vi gör med den!
Karin Berglund – boken Jordspråk
10 december – tisdag
Regn på kvällen och under natten föll snö i hårda vindar på udden och vi vaknade till ett vinterlandskap. Lexus fick en fin vinterklippning hos duktiga hundfrisören Rebecka i Hjorthagen och jag väntade på Bageri Banér med kaffe och en god kanelbulle.
För att behärska naturen måste man lyda den.
Francis Bacon – boken Jordspråk
11 december – onsdag
Regn hela dagen och snön som kom igår försvann igen. När jag vandrade förbi trädgårdslandet vid Isbladskärret såg jag att någon från restaurang Oaxen var där och skördade grönkål i odlingarna.
Ibland landar ett mail i boxen som visar sig vara extra intressant. I veckan skrev Ingrid, som jag inte träffat sedan 60-talet i Norrtälje då hennes son var dagbarn hos min mamma. Nu bor hon i Västergötland och hade sett min blogg och att jag skrivit en bok - som hon också köpt. Internet är oftast en fin plats att vistas plats!
Den som redan är våt, fruktar inte regnet.
Slovenskt ordspråk - boken Jordspråk
12 december – torsdag
December är årets mest händelsefattiga månad...för mig!
Lexus och jag vandrade i regnet och mina leder kändes bättre än på länge. Men den här årstiden gör mig ändå ganska nedstämd av de korta grå dagarna och att skriva om gröna rum är totalt omöjligt just nu, vilket gör den här dagboken väldigt fattig. De första vårtecknen lär ju dröja en stund till...
Under kvällsvandringen såg jag att det var stor fest på Wallenbergs Täcka udde, där hela den parkliknande trädgården var fylld av marschaller.
Om en trädgård inte är vildvuxen - glöm den.
Derek Jarman - boken Jordspråk
13 december – fredag
Vi bytte sida på Kungliga Djurgården idag och parkerade vid Lusthusporten. Vandrade förbi Grönan och Skansen, vidare in i gamla mysiga Djurgårdsstaden för att leta efter någon övervintrande blomma på Breda gatan. Där växer mängder av stockrosor utefter husväggarna och vissa år kan man hitta någon blomma mitt i vintern, men i år hade alla skrumpnat ihop och tappat all färg. Den här hösten har varit regnig, vilket har varit mycket bra för naturen, men inte för stockrosornas blommor. Vi fortsatte mot Rosendal och sedan tillbaka till Lusthusporten.
Det enda sättet att bli av med kirskål är att sälja tomten!
Okänd - boken Jordsspråk
14 december - lördag
Lämnade Blockhusudden på förmiddagen, i regnet!
Vecka 49, 2019 - Stockholm i december
2 december – måndag
Stadsvandringar på vintern skiljer sig en hel del från vandringar i övriga årstider. Nu lyssnar jag inte på fåglar, utan på ljudbok eller musik när jag går. Tar väldigt sällan upp kameran för att fota något vackert eller intressant. Det mesta är grått och tråkigt, om det inte kommer snö som lyser upp i mörkret, som det faktiskt gjort nu! Idag travande jag runt Riddarfjärden med klassisk musik i lurarna och som läget är just nu, så var de drygt 13 000 stegen ganska ok tycker jag. Gamla Stans tunnelbanestation blev start och mål på dagens vandring.
Marken var frusen med ett tunt lager snö, nästan vindstilla och den lågt gående solen sken över vår centrala fjärd mellan Södermalm och Kungsholmen. Uppe på Västerbron gick en kvinna rakt in i mig, inte bländad av solen utan djupt försjunken i sin mobiltelefon.
På Norr Mälarstrand, nästan framme vid stadshuset, såg jag plötsligt lysande röda rosor som blommade invid en gul vägg och trädgårdshjärtat började bulta igen. Fram med kameran och tänk att jag fick stadshuset som bakgrund! Som om någon placerat rosorna där mitt i vintern för min skull, för att jag inte ska tappa hoppet. Kaffe och en fantastisk räkmacka för 90 kronor tillsammans på PJ-Cafét Portiken mittemot Stadshuset, innan jag färdigställde min vandring runt Riddarfjärden och tog tunnelbanan från Gamla Stan hem till Bromma igen.
Nu har Ulf Lundells Vardagar 2 släppts som ljudbok, som han själv har läst in. Självklart läste jag boken när den kom ut i maj och nu lyssnade jag långt in i natten!
3 december – tisdag
Himlen brann över Kungsholmen när jag yrvaken lämnade sovrummet och klev in i vardagsrummet. Minus 4 grader och det tunna snötäcket ligger kvar. Tyvärr ska det bli varmare senare i veckan och vi återgår då till den grå-svart-bruna skalan igen.
5 december – torsdag
Igår planterades sju träd på Centralplan framför Centralen i projektet nya Vasagatan, där sammanlagt 67 nya träd kommer på plats när allt är klart nästa år. Majoriteten av de nya träden är Zelkova serrata ’Green Vase´ som är vasformade och får en vacker höstfärg, men det blir även fyra andra olika träd som får en bredare krona. Det är Berlineral - Alnus x spaethii, Rödask – Fraxiunus pensylvanica ’Summit’, Silverlind – Tilia tomentosa och Svart valnöt – Juglans nigra.
Jag besökte Centralplan idag och såg att de planterat 2 Silverlindar, 1 Rödask, 1Berlineral, 1 Svart Valnöt och 2 Zelkova. Det här blir nog väldigt fint när träden växt till sig och jag är speciellt förtjust i valnötsträdet och Zelkovan. Självklart kommer jag att följa det här arbetet under nästa år.
Och så var det äntligen dags att besöka nyrenoverade Nationalmuseum, som verkligen har en mäktig och vacker interiör. Konsten här kanske inte direkt tilltalar mig, men det är intressant att följa olika tidsepoker med både svensk och utländsk konst. Lokalerna är helt fantastiska efter renoveringen, men jag saknar gamla restaurang Atrium med känslan att sitta utomhus på ett torg, här är det nu en skulpturgård. Den nya restaurangen brydde jag mig inte om idag.
Innan jag åkte hem gick jag en stund i Gamla Stan, tittade till Järnpojken som märkligt nog inte var klädd…alls. Korsade julmarknaden som fyllde hela Stortorget och målet var att ta en kopp kaffe nere i 1300-talsvalven på Café Sten Sture mittemot Storkyrkan. Men det var stängt och det ser ut som om lokalerna renoveras. Välbehövligt faktiskt och jag hoppas att det även efter renoveringen blir ett enkelt café, men det är väl att önska för mycket. Tror mer på en exklusiv krog. Jag drack i stället mitt kaffe på det lilla ´´gulliga´´ Café Sven Vintappare. Ett litet stillsamt café som ligger på den lika stillsamma gränden Sven Vintappares gränd, avskilt från allt vad julstress heter.
Det är bara några veckor kvar nu på 2010-talet och snart kan vi skriva 2020. Men hur säger vi det?
Jag har följt medias sätt att säga årtalet när vi bytte millenium för snart 20 år sedan. Jag säger alltså tjugohundranitton, inte tvåtusennitton som de flesta säger. Som jämförelse säger jag inte ett-tusenniohundrafemtiofyra om mitt födelseår, utan nittonhundrafemtiofyra. Men 2020 måste vi väl uttala tjugotjugo? Eller?
6 december – fredag
Jag fick ett mail från AJ Landskap som tar fram trädplaner åt Stockholms stad i olika parker och trädgårdar. De har inventerat träd i Tegnérlunden, Stureparken, Grubbensparken och jobbar nu även med Centralbadets trädgård och Gustav Adolfsparken. De vill använda några av mina bilder och undrade även om jag kunde kontrolläsa texten som handlar om Centralbadets trädgård, eftersom jag både jobbat där en gång i tiden och skrivit mycket om platsen som jag besöker väldigt ofta. AJ Landskap har verkligen gjort ett gediget arbete med inventering och förslag till träd som skulle kunna användas när äldre träd gjort sitt. Trädplaner för andra parker står på tur och jag bara älskar sånt här!!!
Bästa kompisen Lexus var på övernattningsbesök i Brommanästet eftersom mamma skulle på kalas med jobbarkompisar.
På radio spelas ofta Uffes ´´Stockholm i december´´ och jag tycker att den är mycket fin. Det känns som om han på något vis saknar sin hemstad och i hans böcker får man en känsla att han är på väg att flytta från sitt älskade Österlen. Det vore fint om att han hittar någon bra bostad i Stockholmsområdet. Jag vill ju gärna möta honom på mina vandringar i huvudstaden och bara nicka lite diskret som hälsning.
7 december – lördag
Jobbar med bloggens Årskrönika!
8 december – söndag
Röd himmel över Ulvsundasjön och in mot stan på morgonen, men jag fick inte till någon bra bild.
Kom att tänka på ett utdrag ur Ulf Lundells bok ´´Allt är i rörelse´´.
Folk tycktes plåta vad fan som helst bara dom fick stoppa ögonblicket. Ögonblicken behöver inte frysas längre. Jag kände intensivt att jag måste lämna just ögonblicken ifred.
Veckan avslutades med en mycket trevlig fikastund tillsammans med Per och Catherine ute på Udden. Det var länge sedan vi sågs och vi hade mycket att prata om. Vi får fortsätta nästa gång vi ses.
Och din saffranskaka var fantastiskt god Cecilia!!!
Vecka 48, 2019 - Stockholm på 1870-talet
25 november - måndag
Vind 1 m/s sydost. Helt stilla vatten vid Blockhusudden när jag anlände på morgonen.
Den här veckan är det dåligt med bilder. Jag väntar på inspiration...
27 november – onsdag
Gråväder med regn, men julgranen på Parkudden lyser upp här ute på Blockhusudden! Naturen har gått i vila och allt är stilla. Vilar och väntar.
29 november - fredag
Ett tunt lager snö föll över Djurgården, lagom till första advent!
Nu tror jag att mina problem med värk i leder är på väg att försvinna. Jag sov bättre än på länge! Under flera veckor har jag varit vaken på nätterna med svår värk. Så glad och med god sömn bakom mig, gick Lexus och jag ut i snöblaskvädret för att morgonvandra, men han ville hela tiden vända om, hem till soffan igen. På nyheterna rapporterades om trafikolyckor och jag är glad att jag slipper vara ute på vägarna.
Huset här på udden smyckas vackert inför advent och Cecilia vinner kampen mot mörkret, med hjälp av levande och elektriska ljus. Överallt i de gamla husen här på udden, lyser nu adventsstakar och stjärnor i fönstren. Borta vid Hundudden skrek en räv när Lexus och jag var ute på kvällens sista promenad. Det smyger omkring en här i området, så det gäller att hålla koll på sina hundar och katter.
Grannarnas två nya valpar på Blockhusudden växer till sig och nu möter vi både Chili (Portugisisk vattenhund) och Ludde (Bichon havanais ) under våra vandringar. Underbart pigga och energiska kompisar, som får Lexus att kännas som en stillsam medelålders herre!
Vi tog bussen in till stan för att utföra några ärenden och inne i den julsmyckade Gallerian, var det en ung kille inte kunde hålla sina händer i styr i folkvimlet. Som tur var fick tjejens kille reda på vad som hänt och sprang ifatt killen som trodde att han kunde ta på unga kvinnor som han mötte och tryckte upp honom mot väggen. Jag passerade och allt kändes som en filmscen. Kort därefter satt jag åter på bussen tillbaka till stillsamma Blockhusudden. Man bör undvika Stockholms city i juletid!
30 november - lördag
Det var som vanligt mycket folk vid populära Kungliga Hovstallets julmarknad på Östermalm. Cecilia, min dotter och jag vandrade runt i julstämningen en stund bland mängder av försäljningsstånd och Cecilia köpte en god julost. Här vid Hovstallet saknades julmusik - eller så märkte jag den inte - vilket jag var mycket tacksam för. Julklassiker fyller annars varje butik i stan nu och i stället för att locka in mig så flyr jag! Om julmusiken ändå kunde börja spelas en vecka före jul, då skulle till och med jag tycka att det var trevligt, men redan tidigt i november är butikernas jullistor inställda på att gå om och om och om igen...
På restaurang L’Italiano på Rådmansgatan blev vi bjudna på Lenas 50-årsfest och det blev en mycket fin kväll med god mat och trevliga människor!
1 december - söndag
Första advent. Frukost i ett varmt pyntat hem på Blockhusudden.
Dags att packa väskan igen för att tillbringa nästa vecka hemma i mitt opyntade Brommanäste.
Ute på Ekerö köpte jag en inramad gammal karta som föreställer Stockholm på 1870-talet! Kartan är tecknad av H Neuhaus vid AB Kartografiska Institutet och är tryckt 1953. Som jag har letat efter denna eller någon liknande Stockholmskarta, tack Cecilia för att du hittade annonsen!
