Som ett grått fluffigt täcke
Djurgården 1 november 2021
Kullatäppan
Glödande trollhassel i Kullatäppan framför Nordiska museet på Djurgården.
Vi har nu lämnat sommartiden och gått in i normaltid igen, med något ljusare morgnar och väldigt mycket mörkare eftermiddagar. Ett grått fluffigt täcke har lagt sig över huvudstaden, nästan inga vindar och ett skönt lugn har infunnit sig, antar att jag är ganska ensam om att tycka om kravlösa november.
Om man letar finns det dock fortfarande fantastiska färger kvar hos många växter.
Kullatäppans planteringar är vackra även nu i november.
Etnografiska museet
Vid det japanska tehuset .
Täcka udden
Bromma
Minnebergs strands planteringar bjuder fortfande på blomsterprakt.
Lexus och jag gick runt sjön Kyrksjölöten och där i närheten finns spår från när istidens is drog sig tillbaka för 10 000 år sedan. Enorma klippblock som isen släpade med sig ligger travade i backarna och vi kände oss som äventyrare när vi klättrade runt där.
Dålig tajming!
Det var länge sedan jag besökte Historiska museet och den här vardagen tyckte jag att det skulle passa bra att i lugn och ro gå genom Sveriges olika tidsepoker. Just nu är jag inne i en period då jag tycker om att läsa om den svenska forntiden, vikingatiden och medeltiden. Utanför den pampiga entrén såg jag en skylt att världens största utställing om vikingatiden visades och förväntansfull klev jag in.
Jag gjorde ett försök att läsa på informationstavlorna om de första svenskarna efter istiden, men med föräldrar intill som på andra infotavlor läste högt för sina barn som hade höstlov, blev det omöjligt. Jag hade alltså missat att det var höstlov den här veckan och det pågick skattjakter mm. i olika utställningsrum. Glada högljudda barn som ville se skelett och vikingar var absolut charmigt, men de fick mig trots allt att lämna museet den här gången och göra en nytt försök en annan torsdag då det inte är skollov.
Efter stojet på Historiska museet satte jag mig en stund inne i Oscarskyrkan som ligger intill och tog in den totala tystnaden. Jag var helt ensam och även om jag inte är religiös så kändes det högtidligt, men samtidigt så stilla och enkelt.
Radioeken har blivit Radiobjörken, läs gärna om Radioeken här!
Kommentarer
Postat av: Liza
Visst finns det färg kvar trots att det är november. För mig en dyster månad med mörkret som smyger sig på och nästan alltid fuktigt. Men då uppskattar man solen desto mer när den behagar att visa sig. Tack för härliga bilder.
Postat av: Hasse
Ja de flesta tycker illa om november, men för mig är det en lugn och stilla tid, utan krav och måsten.
Trackback
