Beskärning av Drottningholms lindalléer
Förra veckan gick jag i Drottningholmsparken och blev förvånad över hur man beskurit de nya lindarna i parken. Normalt bygger man upp en lind med genomgående stam gör att få ett naturligt utseende på trädet. Här har man beskurit trädkronorna i någon slags korgform. Den här öppna kronan gör att det bildas massor av årsskott och jag undrar vad tanken med denna beskärning är. Vill man stoppa höjdtillväxten och hålla trädet ? Det gör ju att man varje år måste beskära alla nya skott som bildas..
Så fick jag då svaret av slottsparkarkitekt Lena Löfgren-Uppsäll.
I Drottningholm är avståndet mellan de två mittersta raderna större, ca 12 m, än det i de yttersta trädraderna som är 7 m. Träden planterades inom raderna på ett avstånd av ca 7 m. Måtten utgår från mått i aln.
I den mittersta raden skulle trädkronorna inte växa ihop mellan raderna, utan trädkronorna skulle beskäras så att den ljusstrimma föll ner på marken mellan raderna. Inom raderna däremot skulle träden växa ihop. I de yttre raderna skulle träden växa ihop både mellan raderna och i raderna.
På så vis bildades tre alléer av de fyra trädraderna. I mitten fick man en ´´öppen´´ , ljusare allé där man genom trädkronorna såg slottets flyglar när man vandrade i alléerna från väster mot öster. De båda yttre alléerna skulle bilda täta ´´lövgångar´´, som gav skugga och viss enskildhet.
För att åstadkomma detta skulle stamhöjderna för träden vara något lägre i de yttre alléerna och lite högre i den ´´inre´´ allén. D.v.s. träden i de båda mittersta raderna hade lite högre stamhöjd mot mitten och lite lägre stamhöjd mot yttersidorna. Även valven i mittallén och de yttre skulle variera något, med högre valv i den mittersta allén än i de yttre.
Från slotters andra våning skulle alléerna även utgöra en tredimensionell ram runt barockträdgården, som man kunde se ut över. Trädens topphöjd utgick därifrån från slottets andra våningshöjd, med en återbeskärnigshöjd på ca 6-8 (10) m. Denna höjd sammanföll även delvis med höjder på stegar och höjder på andra beskärningsställningar man hade i trädgårdar/parker förr.
Alléerna skulle heller inte växa ut över barockträdgårdens andra kvarter som broderparterren, vattenparterren och de olika boskéerna. Skälen för detta var för att upprätthålla trädgårdens komposition och avgränsning mellan olika delar. Men om trädens kronor, t.e.x. lind, fick växa ut över omgivande trädgårdsanläggningar fick man även problem med trädrötter i dessa.
I Drottningholm har träden beskurits med en blandning av traditionell beskärning och hamling d.v.s. lindarna har kapats på en lägre nivå ca 2-4 m från vilken man fått nya toppskott. Så småningom upphörde kapningen på denna nivå och mna lämnade ca 5-7 huvudgrenar som sedan återkapades/hamlades på ca 6-8 (10) m:s höjd med vissa tidsintervaller, som har varierat över tiden. Trädkronornas yttre beskärning putsades/beskars så att de höll sig inom alléområdet och valven i alléerna putsades också. Träden i alléerna fick genom ovan beskriven beskärning s.k. ´´kandelaberform´´ d.v.s. de hade en tjockare stam med ca 5-7 huvudgrenar i kronan från vilken finare grenar växte.
Detta är bakgrunden till den beskärning vi nu bygger upp de förnyade lindarna i barockalléerna i Drottningholm med. Under de allra första åren utför vi bara traditionell uppbyggnadsbeskärning av träden där vi tar bort felriktade grenar och gör viss urgallring i kronorna. Men efter ca 5-7 år får träden en annorlunda uppbyggnadsbeskärning än ´´vanliga´´ parkträd.
Träden i Drottningholms barockalléer ska inte ha en genomgående stam, utan få flera huvudstammar enligt ovan, så att de får ´´kandelaberform´´.
Målet med beskärningen är att åstadkomma träd och alléer med det utseende och de funktioner som de lindalléer man ville ha från början och som de gamla alléerna haft sedan dess.
Vänliga hälsningar
Lena LU
Tack för det svaret. Mycket intressant att man följer de gamla reglerna. Det ska bli oerhört intressant att fortsätta följa utvecklingen i parken.
Jag tycker också att det är intressant att man väljer att följa gamla regler, att man anser att det i sig är eftersträvansvärt. Jag kan ändå undra över hur stort värde de gamla idéerna har om lindarna skulle bli vackrare och må bättre av en annan beskärning. Vem skulle vilja snöra på sig en 1700-talskorsett och däröver trä en krinolin idag?
Drottningholm kanske används på ett annat sätt idag. "För Sverige i tiden"
Spännande!
Fult men spännande och ambitiöst med lindarna.
Kolonisterna är ju väldigt speciella...Inte min drömvärld precis men det är kul att följa ändå. Men inte är väl maskros två-årig? och det var ju bra att det kom rättelse på det röda på vinbärsbladen.
Intressant... vilken planering och tankar det låg bakom alleérna förr - det är väl det som kallas trädgårdshistoria?
8`)
Oj! Och jag som tycker det är knepigt att beskära fruktträden hemma.Fascinerande att läsa vilken omsorg man lägger ner på detta.
:-)
Alla: Visst är det ett spännande projekt och maskros är en flerårig ört.
Som du vet tycker jag att det här är jätteintressant! Jag har för mig att jag någonstans har sett bilder på likadant beskärda lindar vid Grönsöö. Kan det stämma?
Förresten... jag vet att du inte är så förtjust i listor och utmärkelser och annat, men jag kan ändå inte låta bli att ge dig en "You make my day" utmärkelse i min blogg! :)
Kram
Ronja: Tack, det var vänligt!
