Site Meter

Vecka 8 - Here comes the sun

 
 Fridhemsgatan på Kungsholmen
 
 
 
 
22 februari - måndag
 
 
Dimmig morgon på Djurgården
 
 
 Mina drömmars stad gömmer sig där borta i dimman.
 
 

Omsluten av trolsk och drömlik dimma vaknade staden stillsammare än vanligt den här måndagsmorgonen och vi vandrade sakta längs stränderna ute på Djurgården. Dimma har alltid fascinerat mig, allt blir så stilla och den bildar ett filter mot det jag inte vill se. Som Nacka strand och Kvarnholmen på andra sidan vattnet, som försvann helt den här morgonen. Det är en utsikt som annars känns alltför modern när jag vandrar bland de vackra gamla byggnaderna på Djurgården.

 

Vid Bonniers Nedre Manilla, beskars fruktträden och i Isbladsviken på Blockhusudden gled svanar och änder sakta och ljudlöst omkring på det lugna vattnet. Vilken fantastisk start på veckan!

 

 
 Pendlarbåten lägger till vid Blockhusuddens brygga.
 
 Isbladsvikens svanar. Tyst och stilla nu, men jag vet hur det kan låta när sångsvanarna börjar tuta. De vackrare knölsvanarna är betydligt tystare.
 
 Trollhasseln ´Diane´ vid Kullatäppan invid Nordiska museet
 
 Precis när snön smält, börjar Blockhusuddens vintergäck vid busshållplatsen att blomma.
 
 
 
 
 
 
23 februari - tisdag
 
 
Bergianska trädgården
 
 
Vad vore vårvintern för oss blomsterfotografer om inte trollhasseln fanns?
 
Vem bor här?
 
Yrvakna snödroppar 
 
 Han är verkligen den perfekta vandrar-vännen, som snällt väntar när jag fotograferar.
 
 
 
 
 
24 februari - onsdag
 
 
Prins Eugens Waldemarsudde
 
 
Prins Eugens Waldemarsuddes duktiga trädgårdsmästare Marina Rydberg. Det är alltid lika trevligt att besöka henne i de mysiga växthusen och prata en stund om trädgård och om livet. Jag blev helt vår-drabbad av tulpanerna, så sorry att bildens fokus inte hamnade på dig Marina...
 
 

 

Lexus och jag besökte ´´Wudden´´, innan jag lämnade honom till hans matte på ¨Udden´´! 

 

För att förtydliga mig så åkte Lexus och jag till Prins Eugens Waldemarsudde för att hälsa på trädgårdsmästare Marina Rydberg, innan jag lämnade Lexus till hans matte Cecilia på Blockhusudden, båda dessa vackra platser är belägna på Kungliga Djurgården.

 

Ibland när jag besöker Wudden för att njuta av en av Stockholms vackraste trädgårdar och den fantastiska utsikten, brukar jag gå bort till de vackra gamla växthusen och knacka på en fönstruta för att uppmärksamma Marina att hon har besök av den gamla trädgårdsvandraren och hans kompis Lexus.

 

Det känns alltid lite högtidligt att kliva in i de där växthusen, känna alla underbara dofter och se Marina, Christer eller kanske någon annan jobba med sina växter. Det ena växthuset, det med skorsten är från 1901, alltså innan Prins Eugens nya hem på hans Djurgårdsudde stod färdigt. Slottet/Villan ritat av Ferdinand Boberg, var klart för inflyttning 1905.

 

Vi hade som vanligt en trevlig pratstund och i år när jag kommer att vandra oftare på Djurgården än vad jag gjorde förra året, ses vi med all säkerhet flera gånger.

 

 

 
 
 Älskade vintergäck nedanför Galleriterrassen!
 
 Sånt här som får en gammal trädgårdsmästares hjärta att slå volter i februari.
 
Visst är det härligt Lexus att vi har kommit igång med blomstervandringar igen?
 
 
 
 
 
25 februari - torsdag
 
 
Kungsholmen runt
 
 
De senaste åren har jag fotat de tidiga snödropparna på Fridhemsgatan.
 
 

I lagom vandringstempo travade jag upp på Tranebergsbron och tog mig över till Kungsholmen. Det var dags för ännu en vandring runt min närmaste innerstads-ö. Humöret var gott, trots att min vandrande vän Lexus inte var med idag. Snöfritt, god musik i öronen, tio plusgrader och kaffe i termos. Mitt första mål var den vackra gröna bryggan vid Karlbergssjön, där jag tänkte njuta av min första kopp kaffe. Men redan på håll såg jag att bryggan var upptagen och jag placerar mig på en bänk en bit ifrån för att vänta ut inkräktarna. Jag insåg dock snart att jag hade att göra med andra bryggälskare, som inte visade några som helst tecken på att bryta upp, så jag fick motvilligt vandra vidare.

 

Nästa brygga finns mittemot Karlbergs slott och den fick duga idag när jag njöt av det goda kaffet i min färgglada mugg. Kaffepaus nummer två tog jag borta vid kajen intill Stadshuset. Tema för dagen var alltså årets första vandringsfika.

 

I parken utan namn på Hantverkargatan 3 fotade jag täta mattor av vintergäck invid det svarta smidesstaketet. Den lilla parken ligger mellan Kungliga Myntet och Stadshuset och är troligen Stockholms innerstads enda park som inte heter någonting. Är det inte hög tid att hitta på ett lämpligt namn? Jag tog även några bilder på snödroppar i en förträdgård vid Fridhemsgatan, innan jag vandrade tillbaka hem över Tranebergsbron.

 

 
 
Vintergäck på Hantverkargatan 3.
 
 Parken utan namn vid Hantverkargatan 3
 
 Nej, det får vänta nu när tredje vågens smitta har börjat. Det känns helt overkligt att jag skulle gå på café.
 
Jag fick fika på kajen vid Stadshuset i stället.
 
Min brygga var upptagen!!!
 
 ...så jag fick ta nästa brygga mittemot Karlbergs slott.
 
Bonniers konsthall 
 
 
 
 
27 februari - lördag
 
 
Kärsön runt
 
 
 Drottningholms slott. Trots 7 plusgrader är mössan fortfarande på...
 
 
 

Igår gick jag runt Lilla Essingen och blev oerhört stressad av ljudet från Essingeledens ständiga trafikbrus. Tankar började gro igen att bo i en stuga långt ute i skogen…se här!

 

Just nu är det en risk att vandra runt stadens stora öar Djurgården, Södermalm och Kungsholmen, på grund av att det är alldeles för mycket folk längs strandpromenaderna, speciellt under helgerna. På Lilla Essingen är det däremot inte så många som vandrar, utan mest boende på ön som rastar sina hundar längs stränderna. Men för mig som är en extremt ljudkänslig person, blir det trots allt nästan outhärdligt att vistas där. Essingeledens höga ljudnivå är konstant, dygnet runt!

 

Så idag tog jag mig ut till Kärsön för att få vara ifred i tystnad och till en början var det precis så som jag tänkt mig. Plötsligt började jag möta allt fler människor. Det verkade som om fler än jag hade fått idén att fly stan. Irriterande många helgvandrare störde min flykt från stan idag och jag höll mig långt från stigen vid varje möte.

 

Dags att ändra taktik framöver nu när det blir allt ljusare på morgnarna. Jag får helt enkelt ställa klockan igen och masa mig upp tidigt för att kunna röra bekvämt mig och möta våren i Stockholms gröna rum och längs stadens alla stränder.

 

Jag lyssnar sällan på poddar, men nu har fastnat i den utmärkta podden ´´The Beatles – album för album´´. Det är oerhört intressant att höra hur alla album kom till och kommentarer från olika gäster i podden. Idag lyssnade jag på albumet ´´Help´´ som är en av mina favoriter, gäster var Efva Attling och Janne Borgh.

 

 
 
 28 februari - söndag
 
 
Adolf Fredriks kyrkogård
 
 
 
 

Stockholms gator låg öde när jag parkerade bilen vid Tegnérlunden den här tidiga morgonen. Centralbadets trädgård och Adolf Fredriks kyrkogårds mattor av vintergäck var målet, platser som jag inte besökt på länge eftersom jag i smittans tid inte vistas inne i stan. Men den här tidiga söndagsmorgonen kunde jag bekvämt ta mig fram längs gatorna. Eftersom solen inte hunnit lysa över vintergäcken, hade de inte slagit ut ordentligt vid mitt tidiga besök, så det blev den knoppiga varianten den här gången.

 

Då har vi avverkat februari och i morgon går vi äntligen in i den första vårmånaden. Det som blommar i Stockholm nu är snödroppar, vintergäck och trollhassel, men jag såg att någon hade fotat blommande krokus i en kolonilott vid Vitabergsparken. Jag håller mig borta ifrån jakten att hinna först vad gäller vårblommor som slagit ut, det blir för stressigt.

 

 
 
 
Centralbadets trädgård
 
 
 
 
 
 
Vecka 8 för 1 år sedan - I kejsarolvonets tid, se här!
 
Vecka 8 för 3 år sedan - Ugglespaning, se här!
 
 
 
 

Vecka 7 - Ostkustens anonyma pärlor

 
 Rådhuset i Östhammar
 
 
 
 
 
 
 
15 februari - måndag
 
 
 
Blockhusudden på Djurgården
 
 
Villa Parkudden 
 
 
 

Den här magiska februarimorgonen ute på Blockhusudden fick mig nästan att börja vår-vissla under Lexus och min vandring. Udden visade sig från sin allra bästa sida med stillhet, tystnad och känslan av att befinna sig långt från en bullrig och stressig storstad. Sol från klarblå himmel och i Isbladsviken utanför Villa Parkudden hade mängder av svanar samlats på öppet vatten bland isflaken.

 

Det var något alldeles speciellt med ljuset den här morgonen, som gjorde mig hoppfull. Inget virus i världen kan stoppa den underbara känslan av att våren närmar sig. Solen går nu allt högre och värmde en aning när vi dröjde lite på stegen längst där ute på Djurgården, innan vi tog bilen hem till mig i Bromma.

 

 
 
 Cissis brygga på Blockhusudden
 
 
 
Hagaparken
 
 
Koppartälten uppfördes åren 1787 till 1790 efter ritningar av arkitekt Louis Jean Desprez på uppdrag av Gustav III. Desprez var samtidigt sysselsatt med flera andra stora och små byggprojekt på Haga, däribland Stora Haga slott och Stora stallet. Tälten är egentligen bara en kuliss mot öst; mot väst (baksidan) har byggnaderna vanliga gulfärgade puts- respektive träfasader. (Wikipedia)
 
 Ekotemplet från 1790 byggdes som en sommarsal för Gustav III. Tidigare hette templet  "Gröna salongen" men kom senare att kallas "Ekotemplet", på grund av att ett eko uppstår under byggnadens välvda tak.
 
 
 
 
Februari-gryning i Brommanästet
 
 
 ´´Tänkaren´´ i miniatyr som står vid mitt fönster, fick jag av Engsholms slott när jag slutade där som slottsträdgårdsmästare och gick i pension i december 2017. Tänkaren av Auguste Rodin finns på Prins Eugens Waldemarsudde och originalet i Musée Rodin i Paris. Det här är min absoluta favoritskulptur i Stockholm och jag tyckte väldigt mycket om presenten från Engsholm! 
 
 
 
 
 
 
 
 
16 februari - tisdag
 
 
Långholmen
 
 Pålsundet vilar och väntar på våren, då de vackra träbåtarna åter lyfts i kanalen!
 
 
 
 
Reimersholme
 
De innerstadsliknande husen i Gröndal.
 
 I väntan på soliga vårdagar.
 Hej min finaste kompis!
 
 
 
 
 
 
18 februari - torsdag
 
 
 
Östhammar
 
 
När vi stod på det lilla torget med rådhuset, sa jag – här vill jag också bo! 
 
Jan Guillou som har sitt sommarhus i Barkö utanför Östhammar, brukar äta här på Restaurang Glenn Miller. 
 
 
 

Förra sommaren besökte jag vackra Öregrund (se här) som med 1600 invånare i norra Roslagen nog är en ganska anonym ort för många. Grannstaden Östhammar med sina 4500 invånare är troligen ännu mer anonym, men båda orterna är två vackra pärlor längs ostkusten, med gammal fin småstadskänsla.

 

Efter fem år på Öland är min bror och hans fru tillbaka i Roslagen och har nu bosatt sig i Östhammar, vilket gör att vi kan ses lite oftare. Idag åkte jag den två timmar långa resan norrut laddad med munskydd och handsprit, för att besöka dem. Det var ett och ett halvt år sedan vi sågs och även om vi ofta pratar i telefon så blir det mycket mer kvalitet att träffas i verkligheten. Efter en snabb husesyn i deras nya fina hem, vandrade vi längs den frusna havsviken in mot staden. Jag ska erkänna att jag inte upplevt Östhammar tidigare, utan bara åkt igenom på väg mot den mer ´´turistiga´´ grannen Öregrund.

 

Jag blev mycket positivt överraskad av broderns nya hemstad. Förutom alla mysiga små gator, kantade av äldre trähus med vackra trädgårdar och en trevlig småstadsatmosfär, så var det lugnet och tystnaden som jag uppskattade speciellt den här dagen. Här hade det kommit mer snö än hemma i Stockholm. Gator och parkvägar var rena och vita och jag såg ingen skitig snö eller modd.

 

Eftersom jag älskar gamla caféer och konditorier, visade min bror mig mysiga Adas kaffestuga med 50-talsstil, dit vi absolut måste gå när Covid lugnat ner sig. Det blev en riktigt trevlig vandring och jag är helt övertygad att dom kommer att trivas alldeles utmärkt i den här idyllen. Jag kommer tillbaka när det börjar grönska i trädgårdarna!

 

 
 
Brorsan trivs gott i Östhammar!
 
Det gamla societetshuset Källör som byggdes 1885 vid Östhammars badhuspark, hotades av rivning men som tur var beslutades att byggnaden i stället skulle renoveras. Men det blev en annorlunda typ av renovering då arbetet utförs ideellt. Själva huset ägs i dag av kommunen, men drivs av bygdegårdsföreningen Societetshuset Källör som har omkring 400 betalande medlemmar.
 
 
 
 
Hargs bruk
 
 
 
 

På vägen hem stannade jag vid Hargs bruk, där vita bruksbyggnader från 1800-talet smälte samman med snön. De som känner mig vet att jag inte direkt älskar snö, men jag är ändå glad att både Östhammar och Harg visade sig i riktig vinterskrud vid mitt besök, eftersom det nu är plusgrader med smältande snö i väderprognosen.

 

Jag tycker mycket om gamla bruksmiljöer och jag gick en stund med min kamera. Bruket har anor från 1600-talet, brändes ned av ryssarna 1719, men började åter byggas upp från 1730. 1921 tystnade vallonsmidet och stångjärnshammaren för gott.

 
 
Här stod jag länge och lyssnade på det porlande vattnet.
 
 
 
 
 
19 februari - fredag
 
 
 
 
En regnig dag i juni 2012 fick jag besök av Peter Englander i Engsholms slottspark där jag då jobbade som slottsträdgårdsmästare under åren 1998-2017. Trädgårdstoppen som sändes två säsonger på TV8, ville göra ett pausinslag där jag berättade lite om perenner. 
 
Det som känns mycket märkligt och lite sjukt att se nu, är att vi tog i hand när Peter skulle åka. Jag är osäker på om jag någonsin kommer att hälsa på det sättet igen. Det går ju lika bra att hålla upp en hand i luften och säga hej!
 
Peter träffade jag sedan några gånger igen på Österlen där han bor.
 
 
 
 
 
 
20 februari - lördag
 
 
Kompis Per och jag vandrade en stund på Södermalm, här Bellmansgatan.
 
 

 

Vaknade tidigt, gjorde kaffe och låg kvar i sängen och lyssnade på P1:s Naturmorgon. En koltrast sjöng utanför fönstret i två härliga plusgrader. Jag ser verkligen fram mot nästa vecka då vi någon dag kan få tvåsiffriga plusgrader. Vintertröttheten börjar bli riktigt bevärande, nu vill jag se barmark och öppet vatten och höra fåglar sjunga vårsånger. Jag vill hänga undan de tjockaste kläderna längst in i garderoben och slippa tvinga på Lexus vinterjackan när vi ska vandra.

 

Under snön är vintergäcken och snödropparna redo och ivriga att få börja blomma. Även om jag varje vår fotograferar liknande bilder av de första blommorna, så längtar jag åter efter att få rikta kameralinsen mot dem. På Naturmorgon hörde jag att de redan blommar i Lund.

 

Det regnade hela eftermiddagen och snön försvinner snabbt nu! Nu går vi in i februaris sista vecka och det ska bli skönt att sen kliva in i mars månad!

 

Brommanästet blommar igen, då jag fick vackra krukväxter av min vänliga dotter!

  

 
 
 
 
 
 
Vecka 7 för 1 år sedan - Stockholm blommar ute och inne, se här!
 
Vecka 7 för 3 år sedan - Stadsarkivet, se här!
 
 
 
 

Vecka 6 - Det räcker nu!

 Tyresö slott
 
 
  
 
8 februari - måndag
 
 
Lillsjön i Bromma
 
 
 Ulvsunda kvarn 
 
 

Vita vidder, iskalla dagar och tjocka lager av kläder. Nej nu räcker det med tvåsiffriga minusgrader, is och snö, jag längtar efter plusgrader, takdropp, snöslask, vintergäck och snödroppar! Det var nog meningen att jag skulle levt mitt liv någonstans runt Medelhavet. Mitt nyårslöfte att leva i nuet har jag gett upp, just nu vill jag vrida fram tiden åtminstone en månad. Att leva efter Carpe Diem från april till oktober gör jag gärna, då fångar jag varje sekund!

 

Isoleringen fortsätter och det finns inte så mycket att berätta i den här gröna bloggen just nu, jag väntar otåligt på att naturen ska vakna, med spirande grönska och fågelkonserter. Lexus är hos mig måndagar-onsdagar och våra vandringar blir lite kortare nu i den istidsliknande kylan, men vi ser fram mot långa härliga vårvandringar med doft av vår, färdkost i ryggsäcken och solsken i blick.

 
 
 
Lillsjöån i Ulvsunda
 
 Det är lite läskigt att gå på broar som gungar.
 
Lexus vid Ulvsunda slotts lindallé
Lillkillen tycker att det är skönt att vila hemma i sängen efter iskalla vinterpormenader. Tassarna som luktar lite tjära av salva är varma och pälsen nyborstad!
 
 
 
 
 
9 februari - tisdag
 
 
Ulriksdals slottspark
 
 
Beskärning pågår
 
Några fikade utomhus och jag är både avundsjuk och imponerad!
 
 Hårlemans 1700-tals boskeer beskärs. Många kalla fingrar här...
 
 
 
 
 
10 februari - onsdag
 
 
 
När min dotter kramar Lexus ute i kylan på Gärdet.
 
Istid i Djurgårdsbrunnskanalen 
 
 
 
 
 
11 februari - torsdag
 
 
Tyresö slottspark
 
 
 
 
 

Om jag någon gång skulle få för mig att rangordna mina favoritplatser i Stockholmsområdet, så skulle Tyresö slottmed sin underbara slottspark komma högt på den listan. Givetvis skulle det inte gå att bestämma en ordning på de platser jag tycker bäst om, men jag skulle trots allt kunna välja ut tio olika ställen där jag trivs bäst. Jag kanske gör en sådan lista framöver, i alfabetisk ordning för att slippa rangordningen.

 

Kylan fortsätter med tvåsiffriga minusgrader varje dag och i Tyresö slottspark var det termobyxor, tjockaste jackan och mössa som fortfarande gällde. Jag kände mig som Neil Armstrong på månen när jag vandrade runt i den engelska parken. Om jag längtar efter våren och sommaren då lätta skor och tunna kläder gör det trevligare att vandra? Jo vars!

 

Till och med en kall och snöig vinter älskar jag den här parken med sina slingrande stigar i den naturliknande trädgården, även om jag såklart längtar efter vitsippornas, gullvivornas och midsommarblomstrens tid. När den engelska parken blev populär i Europa under den senare delen av 1700-talet, var det ett mycket stort steg från de strikta barockparkerna som prydde parkerna vid många större slott.

 

Nu var det ´´tillbaka till naturen´´ som gällde och i många slottsparker skalades barockens ordning och symmetri bort, till förmån för ´´anlagd´´ natur. Visst kan barockparker vara vackra på sitt sätt, men att vandra på stigar under vackra höga lövträd med vild vacker markflora, slår allt annat! I Drottningholms slottspark finns båda delar, en fantastisk barockpark och en härlig engelsk park med dammar.

 

På borggården vid Tyresö slott stod utecaféets möbler fortfarande ute, vackert dekorerade med snö och likaså ute på Notholmen och jag undrade om jag i år kommer att kunna sitta på något av dessa caféer och njuta av kaffe och en räkmacka, eller om jag ska fortsätta att gå omvägar när jag ser människor…

 

 

 
Samma vy sommaren 2012. Från ett reportage om boken i Gods och Gårdar  nr. 6, 2013. Det var på den tiden bloggen hade namnet Slottsträdgårdsmästaren och var mycket större än dagens Stockholms gröna rum!  Se här vad jag skrev om namnbytet!
 
 Notholmens café
 
 
 
Uppsala linneanska trädgårdar
 
 

Av en vänlig Facebook-kompis som jobbar i Uppsala linneanska trädgårdar, fick jag programmet för 2021 som en riktig broschyr i brevlådan. Inte någon opersonlig länk på internet! Det kändes mycket fint och jag hoppas verkligen att jag kan få uppleva något av allt intressant och härligt som finns i programmet.

 

Vad sägs om:

 

6 mars – En galantofil (snödroppsnörd) kärlekshistoria, fördrag med trädgårdsjournalisten Gunnel Carlsson.

 

29 april – Mellan krokus och sippor, visning i botaniska trädgården.

 

6 maj – Sköna magnolia, visning!

 

27 maj – Mellan hägg och syren, visning av trädgården i försommarskrud.

 

3 juni – Trädgårdshistorisk vandring.

 

 
 
 
 
 
 
12 februari - fredag
 
 
 
Nytorget och Vitabergsparken
 
 
 1700-talshus vid Nytorget
 
Bergsprängargränd i Vitabergsparken med Sofia kyrka.
 
Långa huset vid Lilla Mejtens gränd
 
 Ovanför Groens malmgård ligger Groens boské, med lindar från 1700-talet, som vid en olycklig delning på 1970-talet hamnade på parkmark. Visst borde väl lindarna ha fortsatt tillhöra malmgården, även om de då inte skulle få den skötsel som de får idag av Stockholms stad.
 
Så här gamla lindar behöver hamlas, bland annat för att inte trädkronorna ska få för stort vindfång, med stor risk att träden faller vid stormar. De här lite slitna och ihåliga gamla kämparna kan säkert stå här i ytterligare 100 år.
 
 
 
 
 
 
13 februari - lördag
 
 
 
Aula Medica
 
 
 
 
 
Med Hagastaden kommer Stockholms och Solna kommun att växa ihop. Kontraster är alltid spännande och nu när Hagastaden drar fram, blev gården Stenbrottet från 1771 kvar eftersom den redan 1947 blev klassad som byggnadsminne. Det tackar vi för, även om den underbart vackra gamla gården ser ganska märklig ut med Gert Wingårdhs Aula från 2013 som granne.  
 
Vanligtvis vänder jag mig från det mesta Wingårdh skapar här i Stockholm, som Liljevalchs fruktansvärda utbyggnad på Djurgården till exempel. Hur kunde den arkitekturen fått bli verklighet? Den här aulan tycker jag dock är häftig och passar bra i den här nya stadsdelen, även om det krockar rejält med 1700-talsgården.
 
 
 
 
Jag blir alldeles varm i hjärat av sådana här hus och då menar jag inte Aula Mecica.
 
 
 
 
 
 
14 februari - söndag
 
 
Engelska radhusen i Äppelviken
 
 
I Bromma trädgårdsstad uppfördes dessa engelska radhus 1919. En stor gård med fruktträd ligger skyddad innanför huslängorna och alla har sin egen täppa. 
 
 
 
 
Stora Sjövillan i Äppelviken
 
 
I Stora Sjövillanfrån 1847 vid Äppelvikens strand i Bromma, fanns tidigare ett brännvinsbränneri. Huset som ägts och förvaltats av Stockholms stad ska nu säljas och priset är 25 miljoner. Villan är blåmarkerad på den kulturhistoriska klassificeringskartan och några större förändringar får inte ske.
 
Sunset
 
 
 
Vecka 6 för 1 år sedan - se här!
 
Vecka 6 för 3 år sedan - Vårvinterblommor, se här! 
 
 
 

Vecka 5 - Snöklädda skulpturer

Mariaberget med det slottliknande Laurinska huset på höjden, där bland annat Eva Dahlgren bor.
 
 
 
 
1 februari - måndag
 
 
 
Blockhusudden
 
 
 Lilla Sjötullsbron går över Djurgårdsbrunnskanalen längst ut mot Värtan. 
 
 
 

En gnistrande vacker vinterdag inledde februari. Lexus och jag började som vanligt med en vandring runt Blockhusudden. Vid Djurgårdsbrunnskanalen, leddes en häst över Lilla Sjötullsbron och jag tycker alltid att det är lika tavel-vackert med hästar på den lilla fina bron. Hela Stockholm ligger fortfarande inbäddat i ett fluffigt lätt och rent snötäcke och jag hoppas att prognosen stämmer, att kylan fortsätter – en liten stund till.

 

Här hemma i Bromma har nu isen lagt sig på Ulvsundasjön och folk med långfärdsskridskor har tagit plats på den nyss isbelagda sjön, några befann sig alldeles i närheten av en liten isbrytare som bröt en farledsränna. Jag hörde senare att en person hade hamnat i vattnet när hon/han försökte ta sig över rännan, som tur var slutade allt lyckligt. Själv har jag har mycket stor respekt för isar och ger mig inte ut förrän det är bottenfruset…

 

Lexus skapar som vanligt harmoni i Brommanästet!

 
 
 
Bromma
 
 
(null)
Det har fastnat något på mina tassar?
 
 
 
 
 
2 februari - tisdag
 
 
  (null)
 Kvällsvandringen i nysnö
 
 

Nu börjar det verkligen märkas att det blir ljusare på morgnar och eftermiddagar, vilket är en välkommen lycka i denna bekymmersamma tid. Våren siktas där framme - trots allt. Snö föll hela dagen och Lexus hoppade som en hare i den djupa snön på kvällen, nu har det kommit ungefär 25-30 cm sammanlagt i huvudstaden.

 

Såg tillbaka på vecka 5 förra året när det var ständiga plusgrader i Stockholm och det blommade i parker och trädgårdar. Den här vintern är såklart mer normal och gynnar balansen i naturen. Antalet mördarsniglar lär bli färre i år.

 
 
 
 
 
 
3 februari - onsdag
 
 
Alvik
 
 
Karl Hultströms ´´Kvinna´´
 
Kram! Barnängens björn, Jussi Mäntynen har skulpterat. Vita huset som det kallas, byggdes 1895 men årtalet 1983 som står på byggnaden, betyder att den då helrenoverades.
 
 Carl Eldhs ´´Den unge Strindberg i skärgården´´
 
 
 
 

Vi vandrade i allén med snöklädda träd längs den vackra Djurgårdsbrunnskanalen ut mot Blockhusudden. Svag is hade lagt sig på vissa platser och en ensam svanförälder tillsammans med sina tonåringar rörde sig försiktigt mellan öppet vatten och is. Jag tänkte att det inte kan vara lätt att vara svan på den här breddgraden.

 

Minns de svarta svanarna på Skiathos som höll till vid en stor sandstrand, de kommer aldrig någonsin att komma i kontakt med hav eller sjöar som frusit till is. Jag lämnade Lexus hos matte Cecilia på udden och återvände hem genom staden.

 

 
 
 
Djurgårdsbrunnskanalen
 
 
 
 
 
 
 
 
4 februari - torsdag
 
 
Mariaberget
 
 
Fram till mitten av 1990-talet bodde här på Torkel Knutssongatan ingenjör Stig Carlsson, tillverkaren av Carlsson-högtalare, som en gång i tiden var mycket populära. 
 
 En av mina favoritgårdar på Söder, Öbergska gården vid Torkel Knutssongatan - ännu en gång.
 
 
 

På svenska botaniska föreningens hemsida kan man nu rösta vilken som ska bli Sveriges nationalblomma. Där finns 30 olika blommor att välja mellan och vad jag förstår så ligger Linnea (Linnea borealis) bra till. Visst är den vacker och har såklart koppling till vår blomsterkung Linné, som visserligen på senare tid blivit kritiserad för sina rasistiska åsikter under hans levnadstid på 1700-talet. Jag vet inte om det skulle vara anledningen till att inte rösta på Linnean, men borde inte en nationalblomma vara vanligare i vår natur. Hur ofta ser man Linnea?

 

Vitsippan hade jag givetvis röstat på, men av någon anledning fanns den inte med här. Alla blommor är vackra på sitt sätt, men av de 30 kandidaterna blir valet enkelt för mig. Midsommarblomster har alltid varit en favorit i den svenska floran. Tänk en lite fuktig äng tillsammans med hundkäx!

 

Jag vandrade en stund på Mariaberget på Söder och tankarna gick tillbaka till den tid då vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice skötte snöröjningen inne på gårdarna som tillhörde Stadsholmen och mindes stressen och det tunga arbetet med handskottning. I stället för snöskyffel hade jag idag min kamera med mig och tog lite bilder i de gamla fina södermiljöerna.

 

Såg ut över stan och bort mot Djurgården från Monteliusvägen, samtidigt som jag hörde på radion att en tredje våg av Coronaviruset är mycket trolig inom de närmaste veckorna, nu när sportlovet snart börjar. Allt handlar om hur vi beter oss. Tänk att det ska vara så svårt att se allvaret i det som nu sker! Kanske ändå att vi skulle ha förbud och krav i stället för rekommendationer här i Sverige. De flesta människor är försiktiga och noggranna, medan andra inte bryr sig alls.

Kan vi inte ALLA kämpa för att vi ska bli av med detta elände, så att vi får leva mer vanligt snart?

 

Jag gick upp på Södra järnvägsbron/Centralbron, som går mellan Södermalm och Gamla Stan och jag ville så gärna gå in till ´´Gamlingen´´ för att fota snöbilder i medeltidsgränderna. Men jag vågade inte eftersom jag inte vet hur mycket folk som rörde sig där inne.

 

Det är idag 43 dagar kvar till vårdagjämningen och det är verkligen inte lätt att följa mitt nyårslöfte att hela tiden tänka Carpe Diem. Helst vill jag fånga in våren redan nu!

 

En positiv nyhet idag var att jag plötsligt hamnat i fas 2 inför vaccineringen mot Covid-19. Tidigare var det 70 år och äldre som tillhörde den gruppen, men nu har åldern sänkts till 65 år, vilket gör att jag borde få vaccinera mig inom inte alltför lång tid. Men när jag läste vad Leif G.W. skrev här om dagen, att vaccineringen går så långsamt att det kommer att ta flera år innan ens fas 2 blivit färdigvaccinerad, då blir jag tveksam.

 
 
 
 
Monteliusvägen
 
 
Jag är osäker på om Olle Adolphson skulle ha gillat den här kransen. Här är i varje fall den fantastiska vissångaren i sin egen park - Olle Adolphsons park invid Monteliusvägen.
 
Granne med Olle Adolphsons park ligger Ivar Lo:s park, författaren Ivar LO-Johansson som bodde på Bastugatan intill, saknade krans.
 
 Thomas Qvarsebos skulptur Duo vid Pustegränd, rest 1992.
 
Bellmansgatan vid Mariahissen
 
 En ny dag gryr
 
 
 
 
 
 
5 februari - fredag
 
 
Drottningholmsmalmen
 
 
 

 

Alltid när jag anländer till Drottningholms slottspark, sneglar jag upp mot Drottningholmsmalmen som ligger mittemot slottet på andra sidan stora vägen. Det har varit ett helt outforskat område för mig, men ett besök har alltid lockat. Varje gång har dock Drottningholms vackra slottspark lockat ännu mer och jag har skjutit på besöket.

 

Idag bestämde jag mig dock för att låta slottsparken vara ifred och i stället endast besöka Malmen, som området också kallas. Bilen parkerade jag vid slottsparken, innan jag vandrade backen upp mot det område som en gång Gustav III planerade att anlägga som ett industri- och hantverkssamhälle. Det blev inget av med de planerna, utan i stället byggdes här bostadshus under 1700- och 1800-talet. Det är endast gatan Långa raden som blev bebyggt enligt den stadsplan som Gustav III bestämt. I det här området har en stor del av de boende någon koppling till Drottningholms slott, så jag antar att många av de här vackra husen är någon form av tjänstebostäder.

 

De hus med ´´snickarglädje´´ som flera av mina foton visar, tillkom i slutet av 1800-talet och i området byggdes även ett antal modernare villor efter andra världskriget. Här fanns ända in på 1900-talet caféer, lanthandel, skola och restauranger. Många hus och trädgårdar är mycket vackra och jag kommer absolut att återvända hit i vår/försommar. Under den kyliga men härliga vandringen i solskenet, har jag nu fått lära mig mer om Drottningholmsmalmen.

 

I det här området finns också Stiftelsen Silviahemmet med demensvård och utbildning.

 

När jag på väg tillbaka till bilen och passerade Café Karamellan i slottsparken, såg jag ett par som satt vid uteserveringen och fikade i minus 8 grader! Så underbart! Hade det varit servering vid borden så hade jag också placerat mig där med en stor kopp kaffe.

 

 

 
 
Tvillingsystrarna Karin Maria Wahlberg Liljeström och Eva Kristina Wahlberg Sandberg hade mycket att berätta om huset där de bodde på Långa raden och om Drottningholmsmalmen som hela området heter. Jag fotograferade den mycket vackra verandan av arkitekten Agi Lindegren, när de öppnade fönstret. Det var ett trevligt spontant möte under min vandring. Systrarna är släkt med Elsa Beskow som lär ha bott en tid vid Kantonvägen i Drottningholm.
 
 
 
 
 
6 februari - lördag
 
 
 
Kina slott
 
 
 

 

 

För att fortsätta gårdagens besök i Drottningholm, åkte jag idag ut i det vackra vädret till Kina slott och började med att gå längs Kantongatan, där det finns många vackra hus kvar från mitten och slutet av 1700-talet. Området byggdes som ett brukssamhälle på initiativ av drottning Lovisa Ulrika och kung Adolf Fredrik.  

 

På Wikipedia läser jag - På Kanton etablerade sig en manufaktur för eleganta produkter som finsmide, spetsknyppling och sidenväveri. För produktion av siden lät Lovisa Ulrika plantera mullbärsträd till silkesmaskarnas uppfödning. Sidenvävare från Frankrike kallades till Sverige för att väva, men tillverkningen fungerade inte särskilt bra i det svenska klimatet och lades ned efter tio år.

 

Redan i slutet av 1700-talet hade allt hantverk avvecklats och husen kom därefter att bli bostäder. Det sägs att Kantongatan inspirerade Elsa Beskow när böckerna om tant Brun, tant grön och tant Gredelin skulle illustreras. Idag är husen moderniserade och bebos av privatpersoner. Byggnaderna som ägs och förvaltas av Statens fastighetsverk är byggnadsminnen och ingår i Unescos världsarv.

 

Det blev även ett kort besök vid Kinaslott som gjorde sig extra fint i snön idag. Fantastiska skidspår har ordnats runt om Drottningholms stora slottspark och jag blev riktigt sugen att sprinta runt några varv, men jag har ju ingen skidutrustning. Jag åkte hem till värmen och drack kaffe i stället.

 
 
 
 
 Vakttältet från 1782, nedanför Kina slott. En träbyggnad som påminner om Koppartälten i Hagaparken. Här inne i logementrummen finns bord och bänkar där besökare kan äta sin medhavda matsäck!
 
 
 
Kantongatan
 
 
Kanton 1 från slutet av 1750-talet.
 
Kanton 4 uppfördes på 1940-talet på samma plats där 1700-talshuset i samma stil låg.
 
Kanton 6 från 1760-talet. Här låg från början en broderiverkstad och senare ett snickeri innan det blev bostadshus.
 
Kanton 5 var på 1760-talet strumpfabrik.
 
 
 
 
 
 
 
7 februari - söndag
 
 
 

Jag läser ännu en gång boken Trädgården vid Prins Eugens Waldemarsudde, skriven av min trädgårdskompis och trädgårdsmästare på Wudden, Marina Rydberg. Foto Per Ranung.

Boken släpptes 2014 och är en detaljerad och mycket läsvärd bok om trädgården på en av Stockholms vackraste platser. Visst kastade jag mig över boken när den kom, men en sådan här intressant fackbok kan jag läsa många gånger. Marina blev glad när jag skrev till henne och berömde henne för boken – ännu en gång!

 

Nu börjar jag bli riktigt trött på snö och kyla. Jag vill ha plusgrader och se snödroppar och vintergäck. Slippa klä mig som inför en Arktis-vandring och varje dag skrapa fram en isig bil.

 
 
 
 
 
Vecka 5 för 1 år sedan - Blommande vinter, se här!
 
Vecka 5 för 3 år sedan - Ålandskryssning, se här!
 
 
 
 
Musiken finns i dokumentärfilmen ´´Eugen - den röde prinsen´´. Det är 2.30 in i musiken som används så oerhört snyggt och känsligt i den vackra filmen.
 

Vecka 4 - Ingenting är längre som förut

 
 Fruktträdgården utanför mitt Brommanäste
 
 
 
 
25 januari - måndag
 
 
Djurgården
 

 Villa Parkudden på Blockhusudden. 
 
 

Åter igen dekorerades staden med snö och på morgonen promenerade Lexus och jag runt vackra Blockhusudden på Kungliga Djurgården, innan vi bytte sida från östra till västra sidan av huvudstaden, hem till mitt Brommanäste.

 

Under dagens promenader i tövädret längs stränderna i Bromma, förvandlades Lexus till en vandrande liten snögubbe. Efter ljummen dusch och tork, låg han sedan tätt intill mig i soffan och vilade, nöjd efter långpromenaderna i vinterlandskapet.

 
 
 
Bromma
 
 
 Alviks Strand
 
 ´´Den unge Strindberg i skärgården´´ Carl Eldh skapade denna skulptur till Strindbergs 60-årsdag 1909. Den göts i brons och sattes upp utanför Eldhs ateljémuseum vid Bellevueparken 1968. En kopia finns sedan 2002 i en park vid Alviks strand, uppsatt av AP-fastigheter. En av mina favoritskulpturer i Stockholm.
 
Omtanke 1998 (Alvik) av Bo Åke Adamsson. Den här statyn är lite märklig. Varför är mannen naken och kvinnan bär kläder? 
 
 
 
 
 
 
 
26 januari - tisdag
 
 
Hemmavandringar
 
 
Paviljongen byggdes 1843 av Carl Kaeding i italiensk nyrenässans. Villan användes som bostad åt hemkomna missionärer, idag privatbostad.
 
 

En stilla vinterdag. Vandring längs stranden bort till Äppelviken.

 

 
(null)
 
 
Det finns ett gammalt vackert hus, med en lika vacker trädgård just intill Mälarens strand i Äppelviken här i Bromma där jag bor. Jag vandrar ofta förbi det här huset som kallas Kulan. Även om huset är fantastiskt vackert så är det ändå trädgården som jag brukar beundra. I april är marken täckt av scilla, helt magiskt vackert. Senare blommar mängder av syrenbuskar runt tomten och jag älskar just de här halvt förvildade trädgårdarna som saknar raka linjer och välordnade planteringar. 
 
Lars Fredrik Blackstadius var bryggare och destillator och ägare av Äppelvikens gård. På 1840-talet startade Blackstadius en brännerirörelse i Stora Sjövillan, som byggdes 1847 och är grannfastighet med Kulan. Bränneriet lades ned 1864 och Stora Sjövillan byggdes om till en mangårdsbyggnad.
 
År 1867 sålde Blackstadius gården till Lars Montén, som var ljusfabrikör i Alvik. 1864 sålde Blackstadius sin gård till Lars Montén. Under senare delen av 1800-talet byggdes därefter huset Kulan som sommarbostad. Monténs systersonson Eric Bergstedt använde Kulan som sommarbostad. Huset är idag permenentbostad, men trädgården börjar nu gå från vild och vacker till bortglömd och ovårdad.
 
 
 
 Med tungan helt rätt i mun på vandring i Minneberg! Hornsbergs strand syns på andra sidan Ulvsundasjön.
 
 
 
 
 
27 januari - onsdag
 
 
 Vandring på Gärdet
 
 
 

Minus 6 grader och koltrasten sjöng försiktigt när vi morgonvandrade.

 

Vid lunchtid gick vi en skön promenad på Gärdet med min dotter, innan Lexus återvände till sitt hem på Blockhusudden igen.

 

På hemvägen lyssnade jag på P1 Kultur som handlade om den nyligen bortgångna Lars Norén. Han skrev i sin sista utgivna dagbok ´´den sjukdom det är att vara människa´´. En man med mycket mörka tankar har gått ur tiden.

 

 

 
 Lexus och jag vilar en stund inne i sängvärmen denna kyliga dag. Han utstrålar verkligen fullständig harmoni.
 
 
 
 
 
 
29 januari - fredag
 
 
 Bryggan vid Karlsbergsjön.
 
 

Tung vandring på Kungsholmen i snö som föll över staden igår kväll. Jag hade förberett mig dåligt då jag glömt att äta ordentligt innan jag lämnade hemmet. Därför gick jag inte hela sträckan runt ön som jag tänkt. Hade det varit före pandemin, skulle jag ätit dagens lunch på något trevligt ställe, men idag var det bara att trava tillbaka hem till spisen.

 

I april förra året hade Stockholm den största smittspridningen och flest antal Covid-patienter inlagda på IVA. Jonathan Unge, född och uppvuxen på Djurgården men nu boende i Malmö, skrev då i sin krönika i Aftonbladet att i Malmö, som då hade låg smittning, kallades stockholmare för ´´Pestinfekterade löss som det borde vara skottpengar på´´. Nu har Skåne större smittspridning och fler inlagda på IVA än Stockholm. Antagligen har de smittats av pestinfekterade löss från Stockholm!

 

 
 
 Kontrasten är brutal...
 
 Planerar fotovandringar inför våren. Jag vet att jag ska måste skaffa snygga ytterkrukor till pelargonerna. Isen börjar lägga sig på Ulvsundasjön.
 
 I slutet av april släpper åter igen Ulf Lundell sina dagböcker och nu kommer två stycken samtidigt. Det blir härlig läsning när våren är som vackrast.
 
 
 
 
 
30 januari - lördag
 
 
 
Bromma kyrka
 
 
 
 
 

Genom en springa i de mörka sovrumsgardinerna lyste fullmånens starka sken rakt i ansikte på mig när jag vaknade vid sextiden. Det var givetvis omöjligt att somna om, så jag bjöd mig själv på frukost på sängen och stannade där länge tillsammans med P1:s Naturmorgon. Minus 10 grader ute.

 

När jag väl lämnat frukosten och sängvärmen, drog jag på mig kläder som för en Antarktis-vistelse och åkte bort till Bromma kyrka för att ta några bilder på en av Stockholms äldsta byggnader. Kyrkan uppfördes under andra hälften av 1100-talet, alltså innan Stockholm grundades av Birger Jarl år 1252. Jag hade väntat in en riktigt vintrig dag för att ta kunna ta bilder av den vackra, delvis vita rundkyrkan. Jag tycker om vitt mot vitt!

 

Hemma i värmen igen drack jag ännu mer kaffe, redigerade bilder mm. och lyssnade på P2:s ´´Text och musik´´ med Erik Schüldt. Stilla musik med poetisk text mellan musikstyckena. Så vilsamt för mig som är extremt ljudkänslig.

 

 

Studentbostäder byggs inne i Bergianska trädgården???

 

När jag fick länken till Förbundet för EKO Parken av en bekant som jobbar i Bergianska trädgården igår, trodde jag först att det var ett skämt. Att Kungliga Vetenskapsakademin, som tillsammans med Stockholms universitet ansvarar för Bergianska trädgården, kan tänkas sälja av mark för byggande av studentbostäder. Inne i trädgården!!! Det här är ju så galet att jag hade svårt att ta in, men när jag till slut förstod att förslaget var på allvar, kändes det som en mardröm.

 

Stockholms/Solnas botaniska trädgård är en mycket vacker och viktig plats inte bara för oss som älskar växter, utan här vandrar alla kategorier av människor och njuter av den underbara miljön. Jag hoppas verkligen att KVA tar sitt förnuft till fånga och glömmer denna hårresande plan. Om inte, så kommer det här självklart innebära massiva protester och jag kommer i så fall givetvis att ansluta mig.

 
 
 
 Kall skymning 
 
 
 
 
 
31 januari - söndag
 
 
 
Hemmasnövandring
 
 
Direktörsvillan
 
 
 

Gnistrande vackert vinterväder och vore det vardag hade jag vandrat långt, men det är alldeles för mycket folk ute på mina vandringsvägar under helgerna. Jag tog trots allt med mig kameran ut en liten stund alldeles utanför min bostad, för att fota snö och blå himmel.

 

 

Idag var det ett år sedan det första fallet av Covid-19 upptäcktes i Sverige.

 

 

Vi går en stund på jorden sjöng Ulf Lundell på 70-talet. Läste i en DN-krönika idag att någon har räknat ut att det gått 107 miljarder människor på jorden. I samma krönika skriver Andrev Walden att Sverige enligt undersökningar är det fjärde sämsta landet i världen när det gäller respekt för äldre. ´´Vi ickegamla tycker att äldre är gulliga, men vi tror inte att de kan lära oss något. Vi gillar dem ungefär som vi gillar katter på internet´´.

 

 

 
Koloniträdgården
 
Snöbär...
 
 
 
 
 
 Innan pandemin
 
 
Vecka 4 för 1 år sedan - Uppgångar och nedgångar, se här!
 
Vecka 4 för 3 år sedan - Syrener i vintern, se här!
 
 


Vecka 3 - Cafébesök i Gamla Stan och Södervandring


Bilden som alla besökare på Skeppsholmen tar, över vackra af Chapman med Katarina kyrka i bakgrunden uppe på Söders höjder. 
 
 
 
18 januari - måndag
 
 
 

En orörd vintervecka låg framför mig och vid morgonkaffet hemma i Brommanästet, funderade jag över vad vecka 3 skulle bjuda på. Det jag med säkerhet visste var att min kompis Lexus (Bichon havanais) kommer att vara hos mig från måndag till onsdag, varje vecka framöver, vilket jag uppskattar mycket. Han är verkligen ett ljus i Corona-tristessen och att vandra tillsammans med honom gör mig både harmonisk och glad. Nu har vi tre härliga dagar tillsammans igen.

 

Den här tiden på året känns som en transportsträcka innan de första vårtecknen börjar visa sig i Stockholm, tills dess ska jag på något sätt försöka hålla liv i den här bloggen. Problemet är att jag inte kan röra mig så fritt i innerstaden som jag brukar, nu när Covid styr det mesta.

 

Vi gick bort till Johannelunds koloniträdgårdar och började gå en ny vandringssträcka som blir perfekt för oss framöver. Annars blev det mycket vila hemma i soffan denna grå januarimåndag.

 

Såg ännu en gång de två dokumentärerna ´´Spelet om Stockholm´´ av Anders Wahlgren, mannen som skapar så fantastiska filmer om vår stad. I början av 90-talet gjorde han de tre viktiga filmerna Staden i mitt hjärta, Stadens själ och En kluven stad, som mest handlar om hur stora delar av innerstaden på 50- och 60-talet förvandlades till en plats där parkeringsgarage och bankpalats av glas och betong fick alldeles för stor plats. Där det förr bodde människor, blev det nu, förutom nattfolket en folktom plats, efter det att affärerna stängt på kvällarna. Jag undviker City under mina stadsvandringar och njuter i stället av det vackra Stockholm som blev kvar efter det att 700 gamla hus försvann under Norrmalmsregleringen.

 
 
 
 
 
 
 
19 januari - tisdag
 
 
Åkeshovs slott och Judarn
 
 
 
 
 

Med en glatt skuttande Lexus framför mig, vandrade vi runt sjön Judarn vid Åkeshov slott. Vita stigar hårt packade av snö, som gjort för broddar, något som jag tyvärr ännu inte skaffat mig. Jag tog några snöbilder eftersom temperaturen ska stiga och det väntas regn.

 

På kvällen låg ett par broddar utanför min dörr, beställda från Meds Apotek under dagen och i morgon kan jag ta mig fram mer avslappnat när Lexus och jag vandrar!

 

 

Mandelmanns trädgård

 

Mandelmanns trädgård blir bara mer populärt för varje säsong som TV-programmet visas och idag såg jag avsnitt 2, säsong 5. Som jag tidigare sagt är Gustav en gammal kurskompis till mig, även om vi inte umgicks. Däremot har jag besökt honom flera gånger på Djupadal under mina resor till Österlen.

 

Det har dock hänt att jag blivit en aning trött på den där totala lyckan de visar upp år efter år. Går det verkligen att vara så där överlycklig hela tiden? Visst uppstår det problem även för Gustav och Marie, som till exempel när de blev tvungna att nödslakta 70 får under extremtorkan 2018. I övrigt kvittrar de av lycka bland växter och djur och tillsammans med den snygga Tv-produktionen, skapas en vacker sagovärld mitt i den ganska besvärliga tid vi befinner oss i.

 

Det är så oerhört mycket elände som nu visas i alla Tv-kanaler, då menar jag inte bara det som handlar om Coronaviruset, utan även alla negativa nyhetssändningar och i filmer och serier dominerar våld, seriemördare och terror. Mandelmanns går helt åt andra hållet och visar oss en värld som nog de flesta av oss egentligen skulle vilja leva i. I samspel med naturen, ekologisk självhushållning, kärlek till djuren och till varandra, på en gård som drivs av egen sol- och vindkraft.

 

Så snälla Gustav och Marie, fortsätt visa er äkta lycka och fortsätt även sända TV från er fantastiskt vackra gård så länge det bara går. Vi behöver alla en paus från ondska och elände en timma varje tisdag. Trots all matlagningen kommer jag från och med nu att se vartenda avsnitt som visas!

 

 

 
 På morgonen hade vi morgonmöte hemma  i soffan vart vi skulle vandra idag. Till slut kom vi fram till att Åkeshovs slottspark och runt sjön Judarn lockade mest.
 
 
 
 
 
 
20 januari - onsdag
 
 
 

Nu klär träden av sig sin vackra vinterdräkt. Tö- och gråvädret har tagit över igen och den vita snön förvandlas snabbt till en brun skitig sörja i huvudstaden. Broddarna var perfekta och nu går jag obehindrat precis överallt. Lexus behöver inga broddar, han har på isiga stigar och parkvägar full koll på alla sina ben.

 

På kvällen föll regnet hårt över staden.

 
 
 
 
 
 
 
21 januari - torsdag
 
 
 Skeppsholmen, Kastellholmen och Gamla Stan
 
 
 
I brist på blommor fotar jag bär, som här de vackra rosa snöbären på Skeppsholmen.
 
 

Per och jag möttes på Skeppsholmen, vi vandrade ut till Kastellholmen och jag tänkte tillbaka på den märkliga tiden i mars förra året, då jag stod där på berget och såg Guldbron anlända till Stockholm och Slussen, med ett skepp från Kina. Det var just när Coronan börjat härja på allvar och man kunde väl aldrig tro att vi nästan ett år senare lever med viruset, nästan som om det vore normalt. Normalt är dock inte att över 10 000 personer nu har dött av viruset i Sverige och även om smittspridningen nu stannat av något, kommer vi att få leva med Covid-19 ett bra tag till.

 

Vi fortsatte in till Gamla Stans trånga medeltida gränder och såg till vår glädje att mitt favoritcafé Under kastanjen vid Brända tomten hade sin uteservering öppen. Per bjöd på kaffe och kanelbulle och med tre plusgrader och filtar behövde vi inte frysa. Social distansering som vanligt och tvätt med handsprit med jämna mellanrum. Det var en helt underbar känsla att få hänga en stund på ett café, jag hade nästan glömt bort hur det kändes. I Gamla Stan var det glest med folk, så det kändes säkrare än på många andra platser i innerstaden.

 

 

 
Vinterfågelmatning vid Stockholms ström.
 
Nog har jag sett Järnpojken på Bollhustäppan i Gamla Stan utan kläder tidigare, men idag fanns inte ett enda mynt vid hans sida!
 
 Under kastanjens uteservering vid Brända tomten i Gamla Stan.
 
 
 
 
 
 
22 januari - fredag
 
 

Regn och håra vindar. + 4 grader. Barmark!

 

Levande ljus, tjockaste tröjan, raggsockor, varma tofflor, en bok och te!

 
 
 
 
 
 
23 januari - lördag
 
 
Södermalm runt
 
 
Från Fjällgatan mot Kastellholmen/Skeppsholmen och Nordiska museet på Djurgården.
 

 

Bilen parkerades på Slipgatan i Hornstull och jag började sedan gå motsols runt Södermalm. Det blåste något från sydväst och himlen var härligt molnfri för en gångs skull. Jag var tidigt ute för att slippa blanda mig med eventuella smittbärare och höll ordentligt avstånd från de jag mötte. Kom på mig själv att se misstänksamt på alla människor och jag hoppas verkligen att det beteendet försvinner tillsammans med Covid framöver.

 

Hur som helst så var det underbart att långvandra igen, även om jag sällan använde kameran den här gången. I stället lyssnade jag på P1:s Naturmorgon och lärde mig bland annat att i tropiska regnskogar utvecklar träden inga årsringar, eftersom de växer i samma takt året runt. En botanist berättade också att daggdroppen i daggkåpan inte alls hamnar där efter nattens dagg, utan den bildas genom att bladen utsöndrar vatten som de tagit upp genom roten. Jag måste något skamsen erkänna att jag inte visste det.

 

Vid den breda och väldigt långa Norra Hammarbyhamnen kunde jag hålla ännu längre avstånd från mötande vandrare och när jag väl kom upp på Åsöberget var jag nästan ensam bland söderkåkarna. Jag gick i hyfsat rask takt för min ålder och tänkte att den här drygt en mil långa vandringen brukar ta dubbelt så lång tid under växtsäsongen, då jag ofta stannar för att beundra och fota växter och vackra miljöer. Den här årstiden får jag anstränga mig att hitta något att rikta Nikon mot.

 

Från Slussen brukar jag i vanliga fall gå upp längs Mariaberget med sin vackra Monteliusväg och vidare över Skinnarviksberget tillbaka till Hornstull. Den här gången höll jag mig till den långa ´´bakgatan´´ Brännkyrkagatan som går ända bort till Högalidsparken. Efter tre timmars vandring kände jag mig fortfarande pigg och tackar alla gudar att jag fortfarande kan vandra långt utan problem.

 
 
 
Ljuvliga Mäster Mikales gata vid Katarina kyrka. Jag älskar de sneda och vinda fönstren på det gula huset.
 
Stigbergsgatan där man verkligen känner ´´historiens vingslag´´.
 
 Bygget av Nya Slussen går vidare. Kornhamstorg i Gamla Stan skönt solbelyst denna januarilördag. 
 
 
 
 
 
24 januari - söndag
 
 
Veckans sista dag och jag hittade några underbara vårtecken i Bergianska trädgården, där trollhasseln började blomma försiktigt och även vintergäcken. Dåligt ljus och ett stressigt besök gjorde att bilderna blev lite suddiga. Barcelonas match väntade hemma i nästet.
 
 

Jag hörde koltrastens underbara sång igen när jag vaknade och även ivrigt kvittrande talgoxar. När jag drack mitt morgonkaffe och såg in mot Kungsholmen, märkte jag att det var något med ljuset den här morgonen och jag fylldes av hopp, om våren och om bättre tider. Även om oron över viruset är oförändrat över världen, så ser jag i statistiken att antalet patienter inlagda på IVA, sjunker ordentligt nu varje dag.

 

 

 

I morgon bitti hämtar jag min kompis Lexus ute på Blockhusudden igen…

 

 
 
Vecka 3 för 1 år sedan, se här!
 
Vecka 3 för 3 år sedan, se här!
 
 
 
 
 

Vecka 2 - Snö

Stigbergsgatan med Katarina kyrka i bakgrunden.
 
 
 
11 januari - måndag
 
 
Djurgården
 
 
 
 Lilla Sjötullsbron vid Djurgårdsbrunnskanalen.
 
 
 

Talgoxen sjöng intensivt i mörkret när jag vaknade klockan 6.

 

Solen hade just gått upp över Djurgården när jag hämtade min fina kompis Lexus ute på Blockhusudden och eftersom vi ändå var på ön, blev det en promenad längs invanda spår. Det är alltid lika skönt att vandra längs Djurgårdsbrunnskanalen, förbi Manilla och södra stranden tillbaka till udden.

 

I helgen hade en Instagram-vän sett en ensam Härfågel vid Sjöfartsmuseet på Norra Djurgården. Den vackra och på vår breddgrad ovanliga fågeln, ville jag mycket gärna fånga med min kamera.

 

Snöblandat iskallt regn piskade oss i blåsten när vi kvällsvandrade här hemma i Bromma.

 

 

 
Lexus hemma vid sin kanal.
 
 
 
 
 
 
12 januari - tisdag
 
 
Snö i Bromma
 
 
 Den lilla koloniträdgården utanför min bostad.
 
 

När jag vaknade hade Stockholm förvandlats till ett vinterlandskap! Efter kvällens regn blev det minusgrader och snön lade sig som ett vackert rent täcke över stadens alla nyanser av brunt och grått. Delar av Norrland kan den närmaste tiden få upp till 1 meter snö, här i huvudstaden nöjer vi oss men några centimeter.

 

Trots att staden plötsligt blev ljus och vintervacker, så är det här verkligen inte min årstid. Även om jag inte längre jobbar med snön, vilket jag gjort i hela mitt arbetsliv så kommer jag nog aldrig lära mig att tycka om snö och kyla. Plötsligt skingrade sig de tunga molnen, solen visade sig från en klarblå himmel och jag minns inte senast det hände. Bilen liknade en igloo och det krävdes en stunds skrapande innan Lexus och jag kunde åka bort till Ulvsunda slott för att vandra denna soliga vinterdag.

 

Jag fick tips att Härfågeln idag befann sig vid Polismuseets norra sida, där den pickade längs den snöfria husväggen för att leta mat. I morgon måste jag försöka fotografera den.

 

Såg Mandelmanns trädgård på TV. Fantastiska Österlen och vackra Djupadal, som jag besökt flera gånger. Min gamla kurskompis Gustav och hans Marie, har delad vårdnad med en av döttrarna i Malmö, om hunden Semla…

 

 

 
Vacker vinterdag hemmavid.
 
Min fina vandrande vän.
 
Lillsjö-ån
 
 
 
 
 
13 januari - onsdag
 
 
 Lexus och jag letar efter härfågeln vid Tekniska museets gård.
 

 

Madrid -13. Stockholm -3.

 

Den här ´´gröna´´ dagboken går som synes på lågvarv nu mitt i vintern, vad gäller trädgårdsbilder. Förra året när januari var mild, blommade flera växter och då kunde jag faktiskt visa något som passade i en trädgårds-blogg. Självklart vill även jag att det ska vara riktig vinter i januari och allt som är normalt uppskattar jag extra mycket nu i dessa tider när det mesta är onormalt.

 

Det blev en mycket halkig morgonpromenad för Lexus och mig nu när parkvägarna förvandlats till isbanor. Jag måste köpa broddar! Väl hemma blev det långfrukost i värmen under filtar i soffan. Jag läste och Lexus låg på rygg bredvid och sov.

 

Innan jag lämnade Lexus till sin matte på Blockhusudden, besökte vi platsen där Härfågeln synts till några dagar och där det givetvis hade samlats mängder av fågelskådare. Men tyvärr hade både fågeln och skådarna lämnat platsen när vi anlände mitt i ett ymnigt snöfall. Inte en levande varelse syntes till där vid Polismuseum/Tekniska museets gårdar.

 

 
 
 
 
 
14 januari - torsdag
 
 
Södermalm - Åsöberget
 
 
 Kvastmakartrappan
 
 

Ny snö hade fallit under natten och träden här utanför var sagolikt vackra med nysnö mot mörka stammar, vilket lockade mig att åka upp till Åsöberget på söder för att ta några vinterbilder vid de små vackra söderkåkarna. Men av någon anledning var träden inte alls lika vackert dekorerade med snö som hemma i Bromma, antagligen hade det blåst mer uppe på söders höjder. Med iskalla fingrar gick jag dock en liten stund bland de röda stugorna och gjorde vad jag kunde med min kamera, men resultatet blev långt ifrån så som jag tänkt mig och jag raderade nästan alla bilder när jag kom hem.

 

Snön fortsatte sedan att falla under dagen och i normala fall skulle jag ha tagit tunnelbanan in till stan för att ta snöbilder i stadens parker. Men jag har inte åkt kommunalt sedan i februari förra året och vet inte när jag kan åka igen. Bilen tar jag aldrig med in till stan när det har snöat. Visst skulle jag ha kunnat vandra in, men idag valde jag i stället att stanna inne i värmen med en bok. Morgonens sliriga bilfärd upp till Åsöberget fick räcka.

 

Jag såg några avsnitt av Monty Dons underbara BBC-serie Gardeners world på Youtube/TV och blev oerhört sugen att jobba med växter igen, plantera och skapa en egen liten trädgård. Efter nästan 50 år som trädgårdsarbetare trodde jag att den känslan skulle försvinna nu när jag gått i pension, men icke. Funderade ännu en gång på om jag ska ställa mig i kö till en kolonilott vid Johannelunds koloniträdgårdsförening som ligger här intill och som har 120 lotter utan stugor. Problemet är att jag inte kan se mig själv i en förening, jag vill odla mina växter för mig själv, ifred!

 

När mina stående Lottorader äntligen slår in, köper jag mig en liten gård på Gotland, inbäddad av syrener och med närhet till havet!

 
 
 
Hemma i Bromma
 
 
Disponentvillan byggdes 1897. Här bodde Sven Wollter några år på 1990-talet. Jag ser huset från mitt fönster.
 
 
 
 
 
 
15 januari - fredag
 
 
 
Vita Vitabergsparken
 
 
Nedanför Sofia kyrka ligger det gröna huset där Carl Anton tidigare bodde. Härifrån gick han med sin gitarr till amfiteaterna just intill. SVT sände programmet Carl Anton i Vita Bergen mellan åren 1981-1995 med kända gäster. Nu bor Carl Anton i Norrtälje.
 
 

 

Mathem väckte mig klockan 7! Det var dags att åter fylla på frys, kyl och skafferi! Minns inte senast jag handlade i butik.

 

-10 grader!

Vitabergsparken gjorde verkligen skäl för namnet idag.

Neonfärgklädda barn lyste upp i allt det vita, när de åkte pulka i backen ner från kyrkan. Även om jag kan tycka att det här vinterlandskapet är vackert, får det gärna räcka med snö den här vintern, jag blir rastlös och otålig av för mycket snö och kyla.

Fotade Uffes - Hasse och Tages - Carl Antons söderkåkar och självklart fantastiska Groens malmgård!

 

Koltrasten som sjöng en morgon förra veckan, har jag inte hört sedan dess. Det var tydligen en teaser om vad som komma skall, för att vi inte ska tappa tron på bättre tider.

 

Vågar man tro på att smittspridningen har stannat av och minskar en aning, enligt statistiken?

 

 

 
 Aktuell söderkåk nu när Ulf Lundells dokumentär visats i TV, här bodde han en tid på 70-talet. Stugan hade han fått hyra i andra hand av sin goda vän Joakims pappa som var den berömda fotografen Christer Strömholm. Här skrev Ulf sin första roman Jack, som blev en stor succé 1976 och som idag är en litterär klassiker, där handlingen delvis är förlagd just till huset och gården här på Mäster Pers gränd 8.
 
Den tredje berömda söderkåken är Svenska Ords stuga. Det här var högsäte för svensk humor under många år. Hit flyttade Hasse Alfredsson 1956 när han gifte sig och huset blev sedan skrivarstuga åt Hasse och Tage som bildade sitt företag Svenska Ord. Här skrevs revyer, sångtexter och sketcher som har blivit odödliga och man kan ana att det skrattats mycket i den här gamla stugan.
 
 Groens underbara malmgård.
 
 
 
Anna Lindhagens täppa
 
 En ofta återkommande vy från Anna Lindhagens täppa. 
 
 
 
 
 
 
16 januari - lördag
 
 
Drottningholms slottspark
 
 
 
 

Morgon i Drottningholms slottspark och statyerna var fortfarande klädda med snö. Barockparken blir mycket vacker i vinterskrud, då ordningen och symmetrin visar sig så tydligt.

 

 

Saknar att besöka Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården och Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal. Platser som jag ofta brukade besökta på vintrarna, en gång i tiden då inte Corona-viruset styrde våra liv.

 

 

 
 
 
 
 
 
17 januari - söndag
 
 
Bergianska trädgården
 
 
 Ännu sover trollhasseln vid Japanska dammen. Förra året den här tiden var busken fylld av de gula trassliga blommorna.
 
 
 
Vecka 2 för ett år sedan, se här!
 
Vecka 2 för två år sedan, se här!
 
 
 
 
Tema filmmusik fortsätter. Här musik av Thomas Newman i fina filmen Tolkien.
 

Vecka 1 - Ring ut bekymren, sorgerna och nöden

(null)
Från min balkong när vi lämnade 2020.
 
 

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,


och ring den frusna tiden åter varm

 

Ring mörkrets skuggor bort ur alla land:

 

 

Sofia Helin läste Tennysons klassiska dikt ´´Nyårsklockan´´ på Skansen.

 
 
 
 
 
1 januari - fredag
 
 
 
Bergianska trädgården
 
Victoriahuset och Gotlands/Ölands alvar
 
 

Det är inte mycket jag vill minnas från 2020, nu när vi äntligen har lämnat detta besvärliga år bakom oss. Pandemin plågar oss fortfarande och något ljus i smittmörkret märks ännu inte. Det talas i stället om en tredje våg under våren. Längtan efter att röra sig fritt, träffa nära och kära, resa och besöka caféer blir allt större för varje dag som går! Att kramas eller att ta någon i hand när man hälsar, känns mycket främmande. Men vi måste tro att vi får ordning på viruset i år, med hjälp av vaccin och att vi aktar oss för närkontakt.

 

Det blev ett vilt firande när Sverige lämnade 2020 och folk trängdes som om de aldrig hört talas om pandemin. Det sköts raketer på varandra och även poliser och ambulanspersonal attackerades. Ett genomsjukt beteende nu när vi i stället skulle gå in i ett nytt och bättre år. På Götaplatsen i Göteborg trängdes 3000 människor och på Mosebacke i Stockholm var det också trångt. Vad är det folk inte förstår???

 

Raketer och smällare hördes hela nyårsafton här hemma i Traneberg och hunden Bosse slet sig i rädslan, sprang upp på Tranebergsbron, blev påkörd men tog sig vidare bort mot Ulvsundavägen. Bosse kom senare till rätta och skulle undersökas hos veterinär.

 

Jag började året med en kort vandring i Bergianska trädgården för att se om trollhasseln vid japanska dammen visade några tidiga blommor. Förra året blommade den ju redan i början av januari, men tack och lov var knopparna fortfarande helt slutna på den stora busken idag. Tre grader varmt och Brunnsviken låg helt stilla. Jag återkommer hit till vår botaniska trädgård för att hålla koll på den där märkliga trollhasseln. En Facebook-kompis hade sett blommande vintergäck här i Bergianska, vilket jag tyvärr missade.

 

I vanliga fall skulle jag smida planer inför våren och sommaren så här i början av året, skriva listor på platser att besöka, boka boenden inför en vår-resa i Sverige mm. Men nu får jag i stället jobba på mitt nyårslöfte, att tänka mer Carpe Diem, detta ofta så hånade men kloka budskap. Det blir såklart enklare att leva i nuet under Covid-tider, när det ändå inte går att planera någonting! Samtidigt vet jag inte om nuet är någon tröst just nu.

 

Jag startar i varje fall upp min veckodagbok på bloggen igen, men för att i smittans tid inte dyka ner i ett avgrundsmörker kommer jag som vanligt i stället att nosa rätt på tidiga vårtecken när det blir dags och fortsätta fokusera på det som är positivt och vackert i vår huvudstad. Det blir en tuff match nu, men samtidigt ett viktigt uppdrag för mig, för att hålla hoppet levande. Jag kommer att leta rätt på platser som jag tidigare inte besökt, men även återbesöka parker och trädgårdar i mina drömmars stad. Ofta kommer jag att vandra ensam, men ibland tillsammans med min underbara vandringskompis Lexus.

 

Dokumentären om Ulf Lundell som finns på SVT är helt underbar! Vilken fantastisk nostalgi-tripp, tycker jag som följt honom sedan Vargmåne och Jack på 70-talet och läst och lyssnat på allt han gjort.  

I boken Vardagar 3 läser jag att Ulf som också lever själv, brukar säga god morgon åt sig själv. Jag tror att jag ska göra likadant!

 

 
 Grön början på året och idag låg Brunnsviken helt stilla
 
Magnolia kobus knoppar ligger tryggt och mjukt inkapslade, i väntan på våren.
 
Misteln sprids genom att fåglar äter bären och sedan lämnar sitt träck med fröna i, på det blivande värdträdets grenar. (Wikipedia)
 
 Japanska dammen invigdes 1991 då Bergianska stiftelsen fyllde 200 år.
 
 
 
 
 
2 januari - lördag
 
 
 Alviks strand på min vandring till Smedslätten. Skulptur av Karl Hultström.
 
 

Låg länge kvar i sängen och lyssnade på talgoxens sång i mörkret.

 

Häromdagen såg jag Christopher O´Regans film ´´Denna sköna stad´´ som handlar om 1700-talets Stockholm. En mycket fin och intressant film om en spännande tid i stadens historia, som vanligt berättad med inlevelse av Christopher. Jag kan verkligen rekommendera filmen som kostar 100 kr att se, biljetter finns att köpa på Ticketmaster. Hoppas att han får möjlighet att fortsätta göra fler filmer om Stockholms historia!

 

 
 
 
 
 
3 januari - söndag
 
 

I hela mitt arbetsliv har jag jobbat i trädgårdar, men min inriktning har inte varit grönsaksodling, utan jag har i stället har kallat mig prydnadsträdgårdsodlare. Visserligen odlade jag grönsaker under 20 år när jag jobbade som trädgårdsmästare på Engsholms slott och kunde ibland tycka att det var riktigt fint att få bära in grönsaker till kockarna i köket, men det är den vackra blommande trädgården som alltid intresserat mig.

 

I morse såg jag en av Sveriges mest kända trädgårdsprofiler på TV 4:s Nyhetsmorgon, Sara Bäckmo som jag alltid tyckt varit irriterande duktig med sin odling av grönsaker året runt i hennes småländska trädgård. Böckerna som hon skrivit i ämnet har toppat försäljningslistor i kategori trädgård i många år och nu först förstår jag varför. Vilken fantastisk människa! Det är ju sådär vi alla borde leva, odla det mesta själva på ett sätt som gynnar både människa och natur. Huset och trädgården med sitt läge invid bykyrkan var också mycket vackert. Jag lovar att aldrig mer bli irriterad på dig Sara! Tvärtom!

 

Såg även Monty Dons japanska trädgårdar på Kunskapskanalen. Förutom att körsbärsblomningen är helt makalöst vacker i Japan, så uppskattar jag japanernas syn på mossa. Där finns parker och trädgårdar med vackra mossor som täcker marken, här i Sverige bekämpas mossa som ogräs. Mossan stör drömmen om den perfekta gräsmattan, som många vill ha i sina trädgårdar. Själv har jag alltid tyckt om mossa och det öppnar sig en fantastisk värld när man kommer riktigt nära.

 
 
 
 
 
4 januari - måndag
 
 
Södra Djurgården
 
 
Den vackra Blå porten/Lusthusporten från 1848. Från början stod porten 300 meter söder om dagens plats. Den har även varit på utflykt under årens lopp, först till Nobelparken på andra sidan Djurgårdsbrunnsviken och senare till Frescati som port till Experimentfältet. 1968 var blå porten på plats där den står idag.
 
 
 

Ett tunt lager pudersnö täckte Djurgården när jag på morgonen hämtade Lexus ute på Blockhusudden. Djurgårdsbrunnskanalen låg helt stilla och några ryttare på vackra hästar rörde sig sakta längs kanalen.

 

Årets första vandring med Lexus gick från Folke Bernadottes bro till Djurgårdsbron och tillbaka. Vi gick i rask takt och jag kände mig på gränsen till euforisk att åter få vandra igen efter alla slöa helgdagar. Visst fanns pandemin hela tiden i tankarna och vi väjde ordentligt när vi mötte människor, men något litet positivt fanns i luften trots allt. Dagens ljusa tid är 21 minuter längre, jämfört med den 23 december och vi vandrade med lätta steg på Stockholms vackraste ö.

 

 

 
Folke Bernadottes bro som går från Museiparken på Norra Djurgården över Djurgårdsbrunnsviken till Rosendal på Södra Djurgården, invigdes 2019.
 
Det är Peter Linde som skapat denna vackra staty. Kvinnan i fredsarbetet heter den och på sockeln finns Alva Myrdal (Nobels fredspris 1982) och Inga Thorsson (Nominerad till Nobles fredspris 1988, 1989 och 1990) avbildade. 
 
Rosendals slott på Södra Djurgården. Mer om slottsparken här!
 
 Jag hämtade min fina kompis Lexus på Blockhusudden.
 
 
 
 
 
 5 januari - tisdag
 
 
Drottningholms slottspark
 
 
 
 

När Lexus och jag lämnat den sköna varma sängen och yrvakna klev ut i den råkalla januarimorgonen, sjöng koltrasten klart och tydligt för oss här hemma i Traneberg, vilket givetvis gjorde mig varm långt in i själen. Den skönsjungande trasten bjuder på magi även i år, men fåglarna med sina sånger får ännu ett tufft år mot Coronan, vars framfart är svår att skaka av sig. Men snart kommer förhoppningsvis de vackra sångerna tillsammans med blommande växter att något dämpa det mörker vi befinner oss i.

 

Drottningholms slottspark är en bra plats för social distansering om man vill vandra på en historisk och vacker plats. Min drömträdgård eller park brukar jag annars beskriva som romantisk, vild och näst intill övervuxen. Planerat förfall. Men med sin ordning och symmetri trivs jag på något märkligt sätt även i en barockträdgård. Det är något med den där kontrollen som gör mig lugn och visst är Tessin d.y.:s slottspark från slutet av 1600-talet vid Drottningholm, både storslagen och vacker. I övrigt vill jag verkligen inte förknippas med ordning och strikthet…

 

Idag vandrade jag i slottsparken med Lexus och vi gick vår vanliga runda bort till Kinaslott. I hela den stora parken såg vi endast ett fåtal människor, vilket är det man eftersträvar i dessa tider, att inte möta folk. Visst har jag alltid varit något av en ensamvarg, men det finns gränser även för mig. Just nu känns det nästan lyxigt att växla några ord på avstånd med andra hundägare hemma i Bromma. Förutom min dotter så pratar jag mest med Lexus nu för tiden. Jag försöker planera några dagar framåt vart vi ska vandra tillsammans, men då tittar han på mig med sina vackra ögon och blicken säger – Carpe Diem Hasse! Tänk på ditt nyårslöfte!

 

 
 Nöden har ingen lag, sorry kungen!
 
 
 
 
6 januari - onsdag
 
 
 
 
 

Idag skulle min far fyllt 98 år om han fått leva vidare. Han föddes 1923, samma år som Stockholms stadshus stod färdigt! Sverige hade då 6 miljoner invånare. Idag är vi över 10 miljoner.

 

 

 Något helt normalt 2021
 
 
 
 
 
 7 januari - torsdag
 
 
Essingefjärden runt 
 
 
Brommalandet till höger ser nästan obebygt ut från Alviksbron. Stora Essingen till vänster.
 
 

Vandrade i snöfall bort mot Alviksbron som går från Bromma över till Stora Essingen, för att börja min vandring runt Essingefjärden. Trots att spårvagnsbron med gångbana har funnits i 20 år så har jag aldrig tidigare gått över den. Utsikten in mot Mälaren och Brommas skogsstrand var storslagen och jag blev förvånad att den här delen av Brommas stränder var så fylld av tallskog. Trots att Lexus och jag vandrar där ofta, har jag inte uppfattat att naturen omkring oss var så vild. Men innanför skogslinjen öppnar sig sedan Brommas gamla vackra trädgårdsstad med Äppelviken, Smedslätten, Ålsten och Nockeby, som byggdes mellan 1910-talet och fram till andra världskriget.

 

Sträckan från Stora Essingen, över till Lilla Essingen och tillbaka hem via Fredhäll på Kungsholmen, visade sig vara en ganska stökig vandring, med Essingeleden och Tranebergsbron som två bullrande trafikstråk där jag fick stänga av ljudboken. Det är ingen sträcka som jag skulle vilja ha med Lexus på och efter dagens vandring börjar jag längta ut i skogen igen. Jag vet inte om snön som föll idag var direkt glädjande, men det blev en aning ljusare.

 

Fortfarande stigande statistik vad gäller smittade och inlagda på IVA.

 

Just nu ser jag om alla fyra säsonger av TV-serien Bron och jag tycker att den är lika bra som när jag såg den första gången!

 

 

 
Från Atterbomsvägen i Fredhäll mot Lilla Essingen
 
 Fredhäll från Tranebergsbron
 

 

 

 

 

8 januari - fredag

 

 

Prins Eugens Waldemarsudde

 

 

  

Om blomsterabstinensen blir för svår mitt i vintern, besöker jag Prins Eugens Waldemarsudde där en vinterjasmin har sin plats mot söderväggen av ´´slottet´´ och som blommar hela vintern. Idag räddade den mig och mitt trädgårdshjärta slog några extra slag när jag såg de gula blommorna lysa i gråvädret. När jag ändå var på plats på Wudden hängde jag en stund med min kompis Tänkaren.

 

När jag gick förbi Kullatäppan vid Nordiska museet, sneglade jag på den rödblommande trollhasseln ’Diane’ som ibland får för sig att blomma där mitt i vintern, men knopparna var fortfarande slutna.

 

Såg den fantastiska och gripande filmen ´´A hidden life´´ av Terrence Malick. Jag har sällan sett en så vacker film. Fotot, musiken och berättarrösten är ren magi!

 

 
 Det känns tryggt att umgås med statyer/skulpurer, som här när jag hängde med Tänkaren en stund vid Prins Eugens Waldemarsudde.
 

 
 
 
 
 
9 januari - lördag
 
 
Långholmen
 
 
Stora Henriksviks trädgård är stängd och i vintervila. Mer om trädgården här!
 
 

Den här något råkalla dagen vandrade kompis Per och jag runt Långholmen och värmde oss sedan med kaffe och kanelbullar inne i Helenelunds båtklubbhus. Han tittade till sin träsnipa Tea, som under somrarna ligger i Pålsundet, Stockholms mysigaste båthamn där mängder av vackra träbåtar har sina platser. Det kändes fint att få prata en stund om livet, om Uffes dokumentär och om den kommande våren.

 

 
Per ser till sin träsnipa Tea och planerar vårvinterjobb.
 
 Fika inne i Helenelunds båtklubbhus. Utanför ligger Pålsundet och väntar på att bli fylld med vackra träbåtar igen.
 
 
 
Vecka 1 - 2020, se här!
 
Vecka 1 - 2018, se här!
 
 
 
 
 

Årskrönika 2020

Augusti med sina magiska solnedgångar i Öregrunds skärgård och jag grubblade över detta oroliga år!
 
 
Vi som skulle dansa in i det nya glada 20-talet!
 
 

 

Att sammanfatta det här året känns inte lika lustfyllt som under tidigare år!

 

Men jag gör ett försök!

 

 

Vintern var varm och snöfattig och många olika växter som snödroppar, vintergäck, trollhassel och kejsarolvon blommade redan i januari och i Kungsträdgårdens körsbärsalléer riktades mängder med kameror mot de sensationellt tidigt blommande träden. I februari såg vi blåsippor på Blockhusudden.

 

Pandemin startade i Wuhan vid årsskiftet, på en av Kinas alla vidriga djurmarknader och Covid-19 spred sig sedan som en löpeld över världen. Antalet smittade och döda är fortfarande skrämmande höga, nu när vi befinner oss i den andra vågen. Är det här naturens straff åt människans sätt att bete sig här på vår vackra planet?

 

Det var inte enbart den skrämmande pandemin som ställde till det den här våren. Samtidigt som Covid-19 drog in över landet förändrades också min tillvaro privat, vilket gjorde mig först både vilsen och nedstämd. Men till slut hittade jag ett bra sätt att leva, i frihet och med sinnesro.

 

 

Eftersom jag på grund av smittorisken inte vågade vistas bland människor i stan, vandrade jag i naturen där besvärliga tankar skingrades. Våren var lika ljuvligt vacker som vanligt, men i år hade jag svårt att fullt ut uppskatta allt det som blommade och grönskade. Det uttjatade och ofta hånade uttrycket Carpe Diem, är trots allt det enda rätta att leva efter, så mitt nyårslöfte blir därför att inte planera allting så långt i förväg. Hundar planerar inte alls och Lexus får lära mig att fånga dagen, att leva i nuet.

  

Jag slutade besöka caféer och butiker och beställde i stället hem de varor som behövdes och under våren fyllde jag mitt hem med toapapper, för att vara helt säker på att klara pandemin! Hur många fantastiska lasagner från Alviks vedugnspizzeria som levererats hem till mig under året, har jag tappat räkningen på.

 

Men det här bekymmersamma året har trots allt bjudit på flera glädjestunder, bland annat har jag fått ha Lexus några dagar då och då under hela året, vilket har varit helt underbart. Det har blivit många utflykter och långa sköna vandringar tillsammans. Den där lilla söta fyrbenta kompisen och min fina omtänksamma dotter, har gjort att det här året trots allt innehållit ljusa stunder. 

 

Virussmittan fortsätter att slå hårt mot mänskligheten och det dröjer nog länge innan vi kan leva helt normalt igen. Vid varje nyårsafton brukar jag säga ´´nästa år blir fantastiskt, det bästa hittills´´! Jag hade fullständigt fel om 2020 och är ganska skeptisk inför 2021. Det lär knappast bli någon resa till Comosjön i Italien, ingen fotbollsresa till Barcelona och kanske inte ens någon södra-Sverige-resa till våren. Men en dag när detta elände är över, ska jag resa igen, besöka nära och kära, gå på utställningar och mässor, fika på caféer, åka tunnelbana och buss.

 

Den 8 december syntes enstaka blommor i Kungsträdgårdens körsbärsträd och jag vet inte hur många ´´ur led är tiden´´ jag läste på sociala medier! Självklart är det inte normalt att Kungsans Prunus Accolade blommar redan i december och visst längtar jag liksom många andra efter kallare och snörikare vintrar, riktiga vårar med snösmältning och då vår-växter blommar i normal tid.

 

Trots den mörka och deprimerande tiden vi befinner oss i, med pandemi, våldsbrott och miljöhot, startar jag upp bloggens veckodagbok igen på nyårsdagen. Jag kommer att fortsätta följa årstiderna i Stockholm och försöka fokusera på det som är vackert, berätta om trädgårdar och parker, stadsvandringar, naturvandringar mm.

 

Bilderna i det här blogginlägget gör sig bäst i en dator, i stället för i mobilens lilla skärm.

 

 

 

 

 Ett riktigt Gott Nytt År 

 

önskar jag er alla som följer Stockholms gröna rum!

 

 

 

Snart startar vi om på nytt,

 

 

ser framåt, vänder blad som kungen sa

 

 

och lämnar det här skitåret bakom oss!

 

 

 
 
 
 
Hjärtat!
 
 
 
 Vecka 2 - Förtrollande trollhassel - Klicka här!
 
 
Den japanska trollhasseln blommar alltid tidigt i Bergianska trädgården. I år var den extra tidig när den vecklade ut sina trassliga, lysande blommor redan i januari.
 
 
Hela Januari här!
 
 
 
 
 
 
 
Vecka 8 - I kejsarolvonets tid - Klicka här!
 
 
 Lexus hemma på Blockhusudden bland blommande kejsarolvon.
 
 Vi såg mycket tidiga sippor på Blockhusudden.
 
Lexus vid Djurgårdsbrunnskanalen. I slutet av månaden kom det trots allt lite snö, i denna annars så gröna vintern! Men snön smälte snabbt igen.
 
 
 
Hela februari här!
 
 
 
 
 
 
En bro av guld och ett skrämmande virus - Klicka här!
 
 
Slussens guldbro på väg in mot stan den 11 mars. Bron tillverkades i Kina och fraktades över haven i 70 dygn för att nå sitt mål. Det här var sista gången som jag vistades bland folk på det här sättet. Coronaviruset förändrade sedan tillvaron fullständigt.
 
Guldbrons ankomst blev en stor folkfest och jag befann mig själv här på Kastellholmen för att fota och filma. När bron väl var på plats kom chocken. Den blev en del av en bred motorväg som kopplade samman Södermalm och Gamla Stan. 
 
 
 
Kejsarolvon i Landstingshusets trädgård - Klicka här!
 
 
 I Landstingsparken på Hantverkargatan blommade mängder av kejsarolvon den 11 mars och det är sällan jag ser ser en sådan här fantastisk massplantering av busken som ofta används som solitär.
 
  
 
Coronavandring i en tid av förändring - Klicka här!
 
 
 Coronavandring runt Källtorpssjön vid Hellasgården, i en orolig tid av förändringar.
 
 
 
 
 
Vecka 13 - Isolering och naturvandringar - Klicka här!
 
 
Ofta flydde jag stan för att vandra i naturen, här runt Rönningesjön i Täby - se här!
 
 
 
 
 Hela mars här!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vecka 14 - Nu vandrar vi tillsammans igen - Klicka här!
 
 
 
Efter tre veckors frånvaro, möttes vi igen. Min älskade kompis Lexus och jag! 
 
Harmoni hemma i Brommanästet, en ny bok om träd och en tryggt sovande Lexus.
 
 Underbara blommor på min födelsedag den 1 april. 
 
Utflykt och vårfika på berget i Skogsö naturreservat i Nacka den 4 april.
 
 
 
Vecka 15 - Den stilla veckan - Klicka här!
 
 
Vandringarna fortsatte utanför stan och jag besökte Bogesunds slott i blåsippornas tid och gick den Stora slottsrundan på 8,5 kilometer.
 
Det var den här mogonen jag läste om hur ekonomin världen över kollapsade i Covid-tider och att någon så  fyndigt uttryckte det - Tänk att ekonomin kollapsar för att folk bara köper det som de behöver! 
 
 
 
 
Vecka 16 - Försiktigt optimistisk - Klicka här!
 
 
 En tidig söndagsmorgon tog jag bilen in till en folktom innerstad, för att ta bilder av Scilla forbesii på Adolf Fredriks kyrkogård. Skyndade mig hem igen, innan folk började leta sig ut på gatorna för att smitta varandra...
 
 Djupt inne i skogarna på Mälaröarna blir blåsipprna ljusare och större, då de sträcker sig mot det lilla ljus de kommer åt!
 
 
 
 
Vecka 17 - Stockholm ligger öde och världen håller andan
 
 
 
Vitsippor täckte marken i Hanstaskogen. 
 
 
Hela april här!
 
 
 
 
 
 
Vecka 18 - Mitt hjärta i världen - Klicka här!
 
 
Körsbärsträdet som tog andan ur mig vid  Bergiusvägen i Ekhagen/Norra Djurgården. Så mäktigt!
 
 
Pannkakslunch med min bästa kompis Lexus, i lönnblomningens tid. 
 
 
 
 
Vecka 19 - Med lust och fägring stor - Klicka här!
 
 
 
Secret garden, min favoritträdgård - fantastiska Groens malmgård vid Vitabergsparken. Läs mer om trädgården här!
 
 Marken täcktes av underbara ängsbräsma vid Norra Kyrkogården den 7 maj! En dyster kyrkogård kan verkligen bli en ljusare plats med vilda blommor som får sprida sig!
 
 Underbara Tyresö slottspark den 8 maj, där jag trivdes lika gott som gullvivorna
 
 
 
 
Vecka 20 - Mellan hägg och syren - Klicka här!

 
Vårprakt vid Sofiahemmet den 17 maj!
 
Underbart blommande vildapel vid Kaknäs den 15 maj.
 
Te och Ulf Lundells nysläppta Vardagar 3!
 
Min dotter och Lexus spanar ut mot Gärdet. De två finaste som hjälpte mig igenom 2020.
 
 
 
 
Vecka 21 - Naturen är min trädgård - Klicka här!
 
 
När det är som vackrast i Bergianska trädgården!
 
 
Jag väntade och väntade med min kamera, på att människorna skulla avlägsna sig så att jag kunde ta bilder på träden, men de står säkert kvar där än idag och pratar...! 
 
 
 Just utanför min bostad i Bromma finns den magiska blå grinden. Här vandrar Lexus och jag in i förvildade gamla trädgårdar med en unik markflora!
 
 Den tålmodiga och vackra fotomodellen bland förgätmigej!
 
 Under min vandring runt Kärsön den 19 maj, i häggblomningens tid.
 
 Vi hittade en plats vid Storängsudds naturreservat på Ingarö, ett skogens altare där naturens läkande kraft var mycket påtaglig.
 
Bästa vänner!
 
 
 
 
Vecka 22 - Syrentider - Klicka här!
 
 
En tidig stilla morgon på Långholmen den 26 maj. Efter det att jag tagit bilden, åt jag frukost med min kompis Åsa vid hennes fina kolonilott just intill.
 
Syrener på Monteliusvägen, med utsikt över Gamla Stan och Djurgården.
 
 Favorit-syren-platsen på Söder - Kvastmakartrappan den 30 maj. Fåfängan syns uppe på berget till vänster.
 
Syrener vid Kvastmakartrappan. Visst kan man känna doften?
 
 Skinnarviksberget på Söder svämmade över av syrener.
 
Hårlemans underbara boskéer från 1700-talet, i Ulriksdals slottspark den 25 maj.
 
 ...och håret växte när jag inte kunde gå till frisören.
 
 ... men senare i juli fick jag hjälp av min dotter!
 
 
 
 
Hela Maj här!
 
 
 
 
 
 
 
 
Vecka 33 - Sista veckodagboken, på ett tag - Klicka här
 
 
 Djurgårdsbrunnsbron, bron som skiljer Södra och Norra Djurgården.
 
 Hemma vid Lillsjön i Midsommartid. Under hela midsommarhelgen hjälpte jag min dotter att flytta till sin fina lägenhet!
 
 
 
Bloggen fyllde 15 år - se här!
 
 
 
En av årets många vandringar vid Karlbergskanalen och Klara sjö.
 
Kerstin vid sin fantastiska rosäng på Långholmen den 6 juni, eller rosenlund som jag hellre säger. Kerstins Rosenlund! Innan rosornas tid blommar ängarna med akelja, nävor, hundkäx och många fler vackra blommor.
 
Nationaldagsfika vid Stora Henriksvik på Långholmen! 
 
 
 
Hela Juni här!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ännu en stadsvandring - Klicka här!
 
 
 
 
 
En dag på Mälaröarna - Klicka här!
 
 
 
 
 
 
Engelska parken vid Rydboholms slott - Klicka här!
 
 
 
 
 
Båttur med Tea runt Kungsholmen 6 juli
 
 
Karlbergskanalen. Teas besättning och mina kompisar Per och Catherine.
 
Hemmahamnen i Pålsundet.
 
 
 
Mariefred och Gripsholms slott 7 juli -  Klicka här!
 
 
 
 
 
 Vandring runt Kungsholmen 10 juli
 
 
 
 
 
 
Min underbara kompis Lexus
 
 
 
 Hur skulle det här året sett ut utan min fina kompis?
 
 
 
Hela Juli här!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vila i Stenskär/Öregrund - Klicka här!
 
 
Den här veckan på Stenskär blev det många bad!
 
 Sommarens höjdpunkt var veckan vid underbara Stenskär utanför Öregrund! Varje kväll bjöds på magi vid solnedgången. Och så dessa fantastiska kuddar för glasen...
 
 
 
Följ dina drömmar! - Klicka här!
 
 
 Ivar Lo:s park på Mariaberget den 24 augusti.
 
 
 
Vandringar hemma i Bromma
 
 
 
 
 
Hela Augusti här!
 
 
 
 
 
 
 
En mulen måndag på Södermalm - Klicka här!
 
 
 
Groens sagolikt vackra malmgård.
 
Vackra Monteliusvägen.
 
 Söderidyllen längst ut på Åsögatan.
 
 
 
Min ö i Stockholm... - Klicka här!
 
 
Favoritbryggan vid Karlberssjön.
 
 Salt till ägget...
 
 
 
 
September på Mariaberget - Klicka här!
 
 
Underbara Öberska gården.
 
 Ett av väldigt få cafébesök denna sommar. Jag såg till att jag var helt ensam på Café Mariaberget på Bastugatan/Blecktornsgränd den16 september. Här kunde jag ha suttit hela dagen...
 
 
 
 
 
Brännholmen Östra Lagnö - Klicka här!
 
 
 
 
 
Dahlior vid Österåkers konsthall - Länsmansgården -
 
 
 
 
 
Minnebergs strand
 
 
 
 
Hela September här!
 
 
 
 
 
 
 
 
Tillbaka på Djurgården - Klicka här!
 
 
Rosendals trädgård
 
Djurgårdsbrunnsbron mellan Norra och Södra Djurgården.
 
Djurgårdsbrunnskanalen.
 
Min vandrade vän vid Prins Eugens Waldemarsudde.
 
 Lusthusportens park. Se mer från parken - här.
 
 
 
 
Vecka 41 - Tillbaka på Djurgården - Klicka här!
 
 
Kungen på sin tron vid Gröndals strandpromenad.
 
 
 
Vecka 42 - Roadtrip i Uppland - Klicka här!
 
 
 Skoklosters slottspark med en av de vackraste lindallér jag vet.
 
 
 
Vecka 43 - Tid är längtan - Klicka här!
 
 
 Vandring hemma i Bromma den 22 oktober.
 
 
 
Vecka 44 - Höst i fyra slottsparker - Klicka här!
 
 
Fantastiska Öbergska gården - igen.
 
 
 
Tyresö slottspark
 
 
 
 
 
Drottningholms slottspark
 
 
 Engelska parken
 
 
 
Sjön Trekanten
 
 
 
 
Hela Oktober här!
 
 
 
 
 
 
 
 
 Pålsundsparken
 
 Ulriksdals slottspark 1 november
 
 
 
Vecka 45 - Höst i ytterligare sex slottsparker - Klicka här!
 
 
Auguste Rodins Tänkaren och Carl Milles Triton på Waldemarsudde. På Södermalms syns vackra Katarina kyrka. 3 november.
 
 
 
 
Vecka 46 - Säsongsavslutning - Klicka här!
 
 
Pålsundet 12 november.
 
När smittan tog ny fart på hösten, bytte jag stad mot natur igen! Här vattenpaus på vandringen runt Kärsön 11 november.
 
 
 
Djurgården runt
 
 
 Väl vald fikaplats vid Prins Eugens Waldemarsudde, när jag vandrade runt Djurgården 20 november.
 
 
Lillkillen fyllde 7 år!
 
 
 
 
 
Kungsholmen runt den första advent!
 
 
 
Adventvandring runt Kungsholmen. Nollgradigt och stora lätta snöflingor föll försiktigt mot marken. Vinterklädd. Lyssnade växelvis på Ulf Lundells fantastiska nya album Telegram och ljudboken Born to run, av Bruce Springsteen. 
 
Jag trivdes gott i lugna november i år, här vid Karlbergskanalen.
 
 
 
30 november Kejsarolvon i Landstingsparken
 
 
 
 
 
Hela November här!
 
 
 
 
Man undrar! Senast jag kramade någon var i början av mars.
 
 
 Någon som jag i varje fall kramat och fortsätter krama är Lexus, som här just varit hos sin frisör för att bli julfin!
 
 Rosen Golden Eye blommade fint i Kungsträdgården den 6 december.
 
Blecktornsgränd på Söder den 10 december
 
Krukan med Tessinska palatsets fasad! Tack för den fina julklappen kära dotter!
 
 
Julafton på Westermossen
 
En underbar julaftonslunch i en skogsglänta på Westermossen, se mer här!

 

Hela December här!

 

 

Tidigare årskrönikor

  

2019

2018

2017

2016

2015

2014

2011

2010

2009

2008

2007

 
Årets mest spelade låt hemma i Brommanästet
 
 

Julafton i en skogsglänta på Westermossen

 
 
I en glänta i skogen just intill gården Westermossen, där min systerdotter med familj bor, åt vi den bästa jullunchen någonsin. I några minusgrader men med väldigt mycket värme där i Roslagens famn, var Corona-oron  som bortblåst i några timmar och vi fick umgås i lugn och ro.
 
Tack för en stilla och lugn julafton Therese och Tobias, som gjort detta möjligt i en tid då man inte kan ses normalt. Nu blev det ´´onormala´´ det bästa tänkbara!
 
 
 Även fåren fick julmat, här av syster IM.
 
Passar på att gratulera söta Eira som fyller 1 år i morgon den 26 december. Hon verkade trivas tillsammans med Björn som vi hade med oss!
 
 

Mest lästa dagboksinläggen 2020

 
 
1. Vecka 10 - En hyllning till alla kvinnor idag - Klicka här!
 
 
 
2. Vecka 19 - Med lust och fägring stor - Klicka här!
 
 
 
3.Vecka 23 - Sista veckodagboken - Klicka här!
 
 
 
4. Vecka 13 - Isolering och naturvandringar - Klicka här!
 
 
 
5. Vecka 18 - Mitt hjärta i världen - Klicka här!
 
 
 

Om mig

Fotograf Anders Löwdin
 
 
 

Varmt välkomna till Stockholms gröna rum

 

 

 

Jag läste någonstans att en blogg måste ha en ´´Om mig-sida´´ för att besökaren ska få veta något om den som ligger bakom alla bilder och texter. Så nu ska jag berätta vem jag är! Problemet är att det blev aningen för mycket text, jag vet ju att det bör vara korta texter på sociala medier, men jag trotsar. Det här är jag:

 

Född den 1 april 1954 i Norrtälje och började jobba med trädgård redan som 16-åring, då vi startade vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB. Året var 1970 och de första 15 åren höll vi till på stora tråkiga bostadsområden, där vi utförde trädgårdsunderhåll och anläggningar. 1975 flyttade jag till Stockholm, så som jag bestämt redan som barn och jag slapp då de långa resorna till och från jobbet. Senare fick vi skötseln av Stadsholmens trädgårdar runt många av de trevligaste söderkåkarna, men även gårdar i Djurgårdsstaden, på Långholmen, innerstan och mindre trädgårdar i närförorterna. 

 

1998 började jag jobba som slottsträdgårdsmästare åt Engsholms Slott på Mörkö, som är beläget 7 mil från min bostad i Bromma. Jobbade där i 20 år innan jag gick i pension i december 2017.

 

Den här bloggen startade jag 2005 och den handlade då mest om trädgårdsskötsel, mitt arbete på Engsholm och besök i trädgårdar runt om i Sverige och Europa. Då hette bloggen ´´Slottsträdgårdsmästaren´´ men 2016 ändrade jag namn till ´´Stockholms gröna rum´´ efter min bok med samma namn, bloggen handlar ju mest om Stockholms trädgårdar idag.

 

Boken kom ut våren 2013. Jag har även en Facebooksida med samma namn som har över 6700 följare. 

 

Mitt stora intresse idag är Stockholms trädgårdar och dess historia. Jag är även intresserad av all typ av Stockholms historia och arkitektur.

 

Jag bor i Traneberg/Bromma sedan 1975 (med en mellanlandning på Norrtullsgatan under ett år på 80-talet)

Jag har en dotter som betyder mycket för mig och som jobbar i en helt annan bransch, men som också tycker om vackra trädgårdar och vi reser ofta tillsammans i Europa!

 

 

Min favoritträdgård kan vara en gammal glömd trädgård, där jag får huka mig under knotiga fruktträd och gamla syrensnår. Där häggar och syrener växter sig stora och där beskärningsverktyg inte används så flitigt. Där ängsliknande ytor får ersätta gräsmattor och där trädgården är en plats för vila och kontemplation och inte en plats för kitsch och stora grillar. Men jag kan även tycka mycket om ordnade renässansträdgårdar i Italien och till och med barockträdgårdar, som Drottningholm här i Stockholm.

 

Mitt största trädgårdsögonblick var när jag besökte ön Isola Bella i Italien, just när alla magnolior blommade, när vita påfåglar dansade för oss och där snöklädda alptoppar blev till en vacker teaterkuliss.

 

Mina favoritplatser i Stockholm är Djurgården, Långholmen och delar av Södermalm. Det finns såklart trädgårdar och parker i andra delar av staden som jag tycker om och Centralbadets trädgård på Drottninggatan är en av favoriterna, Sinnenas trädgård en annan. 

 

Fotografering är ett intresse, men jag kallar mig inte fotograf utan ´´kortknäppare´´...!

 

Ett annat stort intresse är fotboll och då FC Barcelona, där jag varit ett antal gånger och sett matcher.

I Sverige - Bajen!

 

Under vinterhalvåret lyssnar jag på ljudböcker och återkommer hela tiden till Per Anders Fogelströms stadserie med uppläsning av Helge Skoog. Hemma har jag en hyfsad samling med stockholmsböcker och även många trädgårdsböcker.

 

Vad gäller musik så lyssnar jag i perioder endast på klassisk musik. Andra perioder lyssnar jag enbart på Ulf Lundell. Det finnsäven perioder av lite blandad musik och självklart Olle Adolphson med sina stockholmstolkningar! 

 

I Sverige reser jag helst till Gotland och Österlen och utomlands trivs jag bäst i Italien.

 

 

Har jag glömt något?

 

 

Jo just det, jag har ju fått delad vårdnad om Lexus! Min underbara kompis betyder så oerhört mycket för mig.

 

 
Fotograf Per Hillerborg
 
Min fina kompis Lexus
 
När boken släpptes och stod uppställde i den anrika bokhandeln Hedengrens på Stureplan!

Veckodagbok januari - mars 2021

 
 
Klicka på länkarna för att läsa dagboken
 
 
 
Vecka 1 - Ring ut bekymren, sorgerna och nöden
 
Vecka 2 - Snö
 
Vecka 3 - Cafébesök i Gamla Stan och Södervandring
 
Vecka 4 - Ingenting är längre som förut
 
Vecka 5 - Snöklädda skulpturer
 
Vecka 6 - Det räcker nu!
 
Vecka 7 - Ostkustens anonyma pärlor
 
Vecka 8 - Here comes the sun
 
Vecka 9 - 
 
Vecka 10 - 
 
Vecka 11 - 
 
Vecka 12 - 
 
 
 
 
 

Veckodagbok 2021

 
Klicka på länkarna för att läsa blogginläggen!
 
 
 
2021 - Januari-Mars
 
2021 - April-Juni
 
2021 - Juli-September
 
2021 - Oktober-December
 
 
 
 

Vecka 46 - Säsongsavslutning

 Den fantastiska farsdagsbuketten från min dotter. Min favoritsnittblomma Alstroemeria.
 
 
 
 
Måndag 9 november
 
 
Årstaviken runt
 
 
 Lena Lerviks fantastiska skulpturer vid Liljeholmens kaj
 
 

Grattis USA och övriga världen till den nya presidenten! Äntligen är galenskaperna över!

 

Trots att Covid-smittan ökar kraftigt igen och att inte min fyrbenta vän var med, kände jag mig riktigt vandrar-lycklig idag när jag sakta travade runt Årstaviken. Träden är nakna och det kändes avskalat och tomt, men naturen behöver vila ett tag nu och har vi tur så dröjer det ju faktiskt bara några månader innan de tidigaste växterna börjar blomma i trädgårdar och parker igen. I slutet av januari i år blommade kejsarolvon, trollhassel, Kungsans körsbärsträd, snödroppar, vinterjasmin och vintergäck i Stockholm. Se här! (just innan Coronan kom) Jag vet att det egentligen är onormalt tidigt och att man borde oroa sig, men jag har så svårt att inte bli lycklig av tidiga blommor…

 

November gör mig lugn nu för tiden och med stilla klassisk musik i öronen och kaffe i fotoryggan, gick jag med lätta steg runt Årstaviken. Det blev bryggfika på norra sidan, där 500 koloniträdgårdar klättrar i sluttningarna. Vid den första bryggan kom en kvinna ut och pratade så högt i sin telefon att jag var tvungen att lämna platsen. Det kanske var hennes taktik att få bryggan för sig själv! Vid nästa brygga mittemot Årsta holmar hällde jag upp en påtår, njöt av stillheten och den lågt gående novembersolen, när plötsligt ett barn vid lekplatsen intill började gallskrika och verkade inte vilja sluta, så jag fick bryta upp igen och fortsätta bort mot Slipgatan där jag hade parkerat bilen. Men trots några störande ljud, var det en mycket skön vandring.

 

I vanliga fall brukar det vara lugnt på parkvägar och stigar i Stockholmsområdet under vardagar, förutom på lunchraster, men den senaste tiden har jag lagt märke till att det har blivit allt mer folk som vandrar och springer längs stränderna. Kan det vara arbetslösa i spåren efter Coronan? Eller är det hemmajobbarna som är ute och promenerar?

 

Egentligen borde jag väl morgonvandra riktigt tidigt för att få vara ifred, men det är ju mörkt fram till sju nu! För att hitta lugnet måste jag nog bege mig ut ifrån stan igen, så som jag gjorde i våras när smittan drabbade oss första gången.

 
 
 
 
 Kvällsutsikt från mitt Brommanäste
 
 
 
 
 
 
Tisdag 10 november
 
 
Bogesunds slott
 
 
 
 

Någon gång i början av 80-talet grävde min dotter och jag ner en skatt i Bogesunds slottspark, jag minns inte riktigt var. Varje gång jag besöker slottsparken tänker jag på skatten.

 

Jag åker ofta ut till Bogesund som ligger efter vägen mot Vaxholm. Slottet har anor från 1600-talet men den medeltidsromantiska stilen vi ser idag tillkom på 1860-talet. Lite falskt kan man tycka, men varje gång jag kommer körande på den krokiga Bogesundsvägen och slottet plötsligt dyker upp efter en skarp sväng, tycker jag att det är lika mystiskt och spännande. Bakom slottet finns en engelsk park och under våren är markfloran mycket vacker med mängder av blåsippor och vitsippor.

 

Idag blev det endast ett kort besök, innan jag fortsatte in till Vaxholm. Den fina lilla sommarstaden sover den här årstiden och det var till och med gratis att parkera nere vid Hembygdsgårdens Café. Där har det varit stängt hela året på grund av sprängattentatet i oktober 2019. Jag hoppas verkligen att de öppnar upp sitt supermysiga ställe nästa år, när renoveringen blir klar.

 

 
 
 
 
Vaxholm
 
 
 
 
Onsdag 11 november
 
 
Kärsön runt
 
 
 Drottningholms slott
 
 

Stilla morgon, inga vindar och över staden låg ett tjockt grått novemberlock. Coronasmittan rusar fram över landet igen och nu får jag hålla mig borta från innerstaden helt och hållet. Nu blir det i stället naturvandringar i Stockholms grå yttre rum!

 

Jag lever som många andra ett ensamt liv nu, träffar inte många. Min dotter och Lexus och någon enstaka gång ett fåtal vänner, då utomhus och med avstånd. Det kommer att bli en lång och tung vinter, men jag laddar med böcker, TV-serier och vandringar. Julen hoppar jag över helt och hållet.

 

Den 19 maj i häggens tid när försommaren var som vackrast, vandrade jag runt Kärsön. Idag när naturen i stället klätt av sig och gått i vintervila, gick jag runt ön i ett mycket sakta tempo. Meditationsvandring brukar jag kalla det. Vattnet låg nästan lika stilla som i maj och när jag väl kom bort från ljudet av trafik, var det som att vandra i vildmark. Nu undrar norrlänningar såklart vad jag pratar om, det finns väl ingen vildmark så nära Fjollträsk?

För mig är det i lite vildmarkskänsla på Kärsön, även om jag är född och uppvuxen i Roslagen!

 

Högt uppe på ett berg vilade jag en stund och såg ut över Mälaren. Skogsklädda öar och stränder så långt jag kunde se. Tidigare i mitt liv har jag nästan bara hyllat vår fantastiska ytterskärgård med sina kobbar och skär, där havets horisont alltid finns i blickfång. Nu på äldre dagar uppskattar jag alla naturtyper, djupa skogar, slätter, höga berg och djupa dalar. Det är stillheten jag är ute efter.

 

 Några enstaka vandrare mötte jag, annars var det en mycket lugn stund på ön som ligger granne med Lovön, där Drottningholms slott är beläget.

 
Nu när smittan sprids allt mer, byter jag staden mot naturen igen!
 
Det gäller att följa röd markering under vandringen runt Kärsön
 
 Här har bävern nyligen jobbat...
 
 
 
 
Torsdag 12 november
 
 
Lexus födelsedag
 
 
 
 

Idag sänder jag en massa kärlek ut till min fantastiska lilla kompis Lexus på Blockhusudden, som fyller år! Jag antar att det blir kalas med pannkakstårta där hemma hos mamma på Blockhusudden. Lexus blir dubbelt firad i år, eftersom det blir lite fest här i Brommanästet på lördag också!

 

Gråvädret låg kvar och lamporna fick vara tända hela dagen. Läste att Ulf Lundell släpper sitt nya album Telegram den 27 november. Alltid lika spännande med ny musik från mannen som jag följt sedan hans debut 1975. Några av låtarna heter Solen och vinden och Vandring för ingenting!

 

När jag känner mig vandringsugen (för någonting) men inte vill gå så långt, passar sträckan runt Långholmen perfekt. Om jag de här grå, tysta och stilla novemberdagarna har gått långsamt som i dvala tidigare i veckan, hade jag knappt styrfart idag. Ingen motionsvandring direkt. Det fick ta sin tid, jag hade inget eller ingen som väntade. I november vandrar jag alltid långsamt.

 

Jag har beslutat mig för att inte vara i stan nu när Covid drar runt igen, men Långholmen och Djurgården fungerar att vistas på, om jag är där rätt i tid och när inte solen skiner. Både Långholmen och Djurgården är verkligen platser som betyder mycket för mig, öarna är mycket vackra och här finns många fina minnen. På Långholmen finns tre duktiga trädgårdskvinnor som jag brukar besöka. Åsa med sin fina lott, Kerstin med sin magiska rosäng och Christina, trädgårdsmästare vid vackra Stora Henriksvik. Idag syntes ingen av dem till…

 
 
 
Långholmen
 
 
Vackra Pålsundet
 
Stora Henriksviks trädgård vilar och väntar på en ny vår.
 
 
 
 
 
Fredag 13 november
 
 
Västra - Södra - Djurgården
 
 
 Hur lycklig blir man inte av dessa Schneewitchen-rosor vid Wasahamnen på Djurgården!!!
 
 

Vi gick i regnet från Djurgårdsbron bort till Beckholmen, jag smög upp kameran ibland och sköt iväg några gråregniga bilder. Överlycklig blev jag av Schneewittchen-rosorna vid Wasahamnen. Tillsammans med min kära vän Lexus som jag hämtade idag, gjorde rosorna min dag!

 

Lyssnade på Ulf Lundells nya låt som släpptes i dag – Solen och vinden och det är precis så som jag vill höra Ulf Lundell, en härlig stillsam berättar-låt. Det bådar gott inför albumet Telegram som snart blir tillgänglig på Spotify.

 

 
Torrdocka på Beckholmen
 
Galet fikasugna, fick vi ännu en gång låta bli i smittans tid.
 
 Vid badbryggan en bit bort, hoppade en svettig joggare i vattnet! Lexus hade inte samma behov av att utebada i november.
 
 
 
 
 
 
Lördag 14 november
 
 

I dag firade vi finaste Lexus födelsedag i Brommanästet och det blev pannkakstårta med falukorv även här! Det är ju tradition hemma hos honom på Blockhusudden.

 

(null)
 
 
 
 
 
 
Söndag 15 novmeber
 
 
Säsongsavslutning
 
 
 
 Visst har jag fortfarande en trädgårdskvinna vid min sida...
 
 
 

Det här blir årets sista dagbok-blogginlägg, eftersom både natur och trädgårdar nu gått i vintervila. Vad finns att visa i november och december? Kanske framöver någon vacker dimmig morgon vid vattnet, eller en frostig dag i parkerna. Då kommer jag nog att plocka fram min Nikon igen och lägga ut lite bilder.

 

Men den gröna dagboken får vila ett tag, kanske att jag startar den igen när vi går in i ett nytt år. Ett år då förhoppningsvis det vidriga viruset lugnar ner sig. Troligen blir det här en riktigt tuff vinter för oss människor och även om jag längtar efter det normala igen, så är det märkligt hur man anpassar dig i den här nya tillvaron. Att handla i butiker känns mycket främmande för mig, jag får alla mina varor uppburna till mitt Brommanäste.

 

Ja ja, vi får kämpa vidare och vara försiktiga. Tvätta händer ofta och hålla ordentligt avstånd.

 

Var rädda om er kära följare!

 
Vecka 46 för 1 år sedan - se här!
 
Vecka 46 för 2 år sedan - se här!
 
 
 
 
 
 

Bloggens årskrönikor

 
 
Jag har börjat se tillbaka på detta märkliga och skrämmande 2020. Den något annorlunda årskrönikan publicerar jag först mellan jul och nyår. Men eftersom året även innehållit mycket gott, ska jag försöka att inte göra krönikan alltför dystert!
 
I skrivnade stund hörde jag att Sven Wolter lämnat jordelivet i sviterna av Cornoaviruset. En fantastisk skådespelare! R.I.P.
 
 
 
Här är några tidigare årskrönikor:
 
 
2019 - klicka här!
 
 
 
2018 - klicka här!
 
 
 
 
2017 - klicka här!
 
 
 
 
2016 - klicka här!
 
 
 
 
2015 - klicka här!
 
 
 
2014 - klicka här!
 
 
 
 
 
 

Vecka 45 - Höst i ytterligare sex slottsparker

 Pålsundsparken på Södermalm
 
 
 
Måndag 2 november
 
 
Sturehovs slottspark
 
 
 Två gigantiska blodbokar vaktar slottet.
 
 

Höstbesök ute vid Sturehovs slott i regn och blåst, ingenting kunde stoppa mig att fortsätta temat från förra veckan, att fotografera slottsparker i Stockholmsområdet innan träden har tappat alla löv. Jag har alltid tyckt om den här parken, även om det inte finns några planteringar med vackra blommor eller annorlunda träd och buskar. Däremot finns här hundratals lindar, två ståtliga blodbokar som vaktar slottet och en allé mot bryggan med det märkligt valda alléträdet al. Det en skön lantlig känsla här ute, trots närheten till Botkyrkas miljonprogramsområden. De gamla byggnaderna är vackra och det råder alltid ett lugn i den här slottsparken, idag betade två hästar i en hage och jag försökte få lite kontakt med dem, utan att lyckas. Försökte med ´´duktig kille´´!

 

Den stora delen av parken med de långa lindalléerna, hade fortfarande en hel del gula löv kvar i sina trädkronor, men hårda sydliga vindar fick löv att virvla högt.

Innan jag lämnade de här sydliga trakterna, gjorde jag ett kort besök i Hågelbyparken, en halvmil från Sturehov. Jag har varit där några gånger tidigare, men alltid blivit stressad eftersom parken är mycket välbesökt under sommaren. Nu vandrade jag lika ensam som jag gjorde i Sturehovs slottspark och upptäckte att det faktiskt är en fin plats med gamla vackra stall, ladugårdar och lusthus. Här finns också 4H, friluftsteater, dansbana, caféer och en lanthandel. Inget var såklart öppet nu.

 

Regnet ökade och jag tog bilen tillbaka till stan. Kände plötsligt en enorm längtan efter kanelbullar från Cinnamon Bakery & Coffeeshop på Verkstadsgatan i Hornstull. På dörren satt en lapp att bageriet var stängt i tre veckor på grund av stambyte. Inga andra kanelbullar kunde duga den här dagen, så jag fick helt enkelt vara utan.

 

 
 
Den höst-tomma uteserveringen
 
 
 
Hågelbyparken
 
 
 
 
 
Hornstull
 
 
Jag har inte kramat någon sedan början av mars och jag minns knappt hur det känns! Givetvis kramar jag Lexus och jag vet hur det känns!!!.
 
 
 
 
Högalid - Södermalm
 
 Krinstinehovs fina malmgård från slutet av 1700-talet.
 
 Pålsundsparken
 
 
 
 
Tisdag 3 november
 
 
Rosendals slott
 
 
Det fina lilla kungliga Rosendals slott från 1820-talet. Se mer från slottsparken här!
 
 Peter Lindes Kvinna i fredsarbetet från 2016, på Södra Djurgårdens norra strand nedanför Rosendal. 
 
 
 

Efter det att jag hämtat min fina vandringskompis Lexus ute på Blockhusudden, gick vi genom den blå lusthusporten, in i den stora fina parken mittemot Nordiska museet. Under sommaren och förhösten är sommarblommorna fantastiska i de fem planteringarna, uppdelat i färgerna blått, gult, vitt, rosa och rött. Nu ligger planteringarna i vila och väntar på nästa säsong.

 

Både Lexus och jag trivs såklart utmärkt på Djurgården och idag besökte vi Rosendals slott, Rosendals trädgård och Prins Eugens Waldemarsudde. Nu har träden skakat av sig de flesta löven och det var verkligen novemberlikt på Södra Djurgården. Vid Skansenentrén ligger den vackra nyrenoverade Villa Diorama, där Margareta Krook bodde på 90-talet, nu anläggs en ny trädgård mot gatan och det blir spännande att se hur det kommer att se ut nästa år. Det var en blåsig dag och min kamera, eller kanske var det fotografen som inte trivdes så bra med varken vindarna eller ljuset. Några bilder blev dock kvar efter en kraftig utrensning hemma vid datorn.

 

Jag fortsätter med temat ´´höst i slottsparker´´ från förra veckan och senare på dagen åkte vi bort till Åkeshovs slott som ligger nära mitt hem i Bromma. Här hade alla lindar släppt löven, som nu bildade ett vackert täcke på marken. Här intill finns vandringsstigar i Judarskogens naturreservat och vi gick runt sjön Judarn trots att stigarna var ganska leriga. Nu får vi vänta med den här vandringsvägen till maj nästa år!

 
 
 
Prins Eugens Waldemarsudde
 
 
Galleriterrassen vid Prins Eugens Waldemarsudde.
 
Auguste Rodins Tänkaren och Carl Milles Triton på Waldemarsudde. På Södermalms syns vackra Katarina kyrka.
 
 
 
Åkeshovs slott och sjön Judarn
 
Lejonkungen vid Åkeshovs slott
 
 Sjön Judarn i Bromma
 
 Lexus och jag skymningsvandar vid Minnebergs stand.
 
 
 
 
 
 
Onsdag 4 november
 
 
Ulvsunda slott och Lillsjön
 
 
 
 

Idag besökte vi slottet som ligger på gångavstånd från min bostad i Bromma. Lexus och jag vandrar ofta förbi Ulvsunda slott när vi är på väg att gå runt Lillsjön, som ligger i närheten av slottet. Slottsparken var tidigare mycket större, innan de vidriga radhusen byggdes på slottets mark för tio år sedan.

 

 

Här fanns då en stor fruktträdgård, men med några öppna ytor, där jag spelat brännboll med min dotters klass en gång i tiden. Radhusen är så bedrövligt fula att jag vänder bort blicken när jag går förbi. I vilket annat land i Europa skulle man placera ut hemska bostadslådor i en anrik gammal slottspark?

 

 
 
Lillsjön
 
Soffmys! När jag går ut i köket för att fixa kaffe eller något annat, då tar han alltid min plats...
 
 
 
 
 
 
 
 
Torsdag 5 november
 
 
Hässelby slott
 
 
 
 

Jag lyssnar på skrämmande nyheter om smittan som sprider sig alltmer, även om jag nu inte är lika skräckslagen som våras. Då flydde jag ut i skogen för att vandra så långt ifrån människor som möjligt. Tänk att under ett fluffigt duntäcke gå i ide nu, vakna av bofinkar och koltrastar i april, höra att Covid är under kontroll och kunna lägga all kraft på att välkomna och njuta av våren. Börja planera en resa till Italien! Att vara tillbaka i det paradis som vår planet var innan Coronaviruset…

 

Lexus vaknade ovanligt tidigt och ville ut. Vi gick en sväng i mörkret och återvände sedan till sängvärmen. Livet som PJ är behagligt på många sätt och vi fortsatte morgonen med långfrukost framför Nyhetsmorgon på TV4, med USA:s valet som självklar huvudnyhet.

 

Jag orkar inte ens kommentera president Trump, som enligt många beteendevetare beter sig som en tjurig 12-åring. Han är världens mäktigaste person och vill nu stoppa rösträkningen eftersom Biden knappar in i flera stater. Stoppa rösträkningen nu – jag vill vinna!!!

 

Min fotoassistent och jag åkte ut till Hässelby slott för att fortsätta med de senaste veckornas tema. Jag tycker om det här musikslottet som nu lite mer internationellt heter Hesselby och där en av delägarna är Tomas Ledin. Det som utmärker slottsparken mest, är de välskötta granhäckarna som står för barockglansen och jag undrar ännu en gång varför inte vanlig gran används mer som klippta häckar i trädgårdar och parker. Jag har följt den här trädgården under många år, från det att den sköttes dåligt, till dagens prydliga underhåll.

 

Vi gjorde även ett snabbt besök vid Ängby slott där restaurang och café Hemma hos Annika nu finns.

 

Så var det dags att lämna Lexus på Djurgården igen och vi parkerade bilen vid Djurgårdsbrunn, för att vandra längs kanalen ut till hans hem vid Blockhusudden. Det är något speciellt att gå längs den här vackra kanalen som svänger mjukt ut mot Lilla Värtan. När jag vandrade tillbaka till Djurgårdsbrunn genom skogen, funderade jag hur jag levde innan jag träffade Lexus? Då när jag alltid vandrade ensam i Stockholms gröna rum.

 

 
Det är något med öppna grindar! En frihetskänsla.
 
Min fantastiska vandrarkompis!!!
 
 
 
 
 
Ängby slott
 
 
 
Djurgården
 
 
Vi vandrade från Djurgårdsbrunn ut till Lexus hem på Blockhusudden.
 
 Rönnsumak på Blockhusudden
 
 Täcka uddens guldiga bokar.
 
 
 
 
 
 Fredag 6 november
 
 
Hornsgatans Ginkgoträd
 
 
Några av Hornsgatans 250 Ginkgo triloba, lyser som guld. Planterade mellan 2010-2014.
 
 Bysistorget
 
 
Bergianska trädgården
 
 
 
 
 
 
 
 
Lördag 7 november
 
 
Kungsholmen runt, igen!
 
 
Höstanemoner vid Landstingshuset på Hantverkargatan
 
 

Motvilligt lämnade jag min varma sköna säng, åt en snabb frukost och började sedan vandra över bron in mot Kungsholmen. Det var dags för ännu ett varv runt den innerstads-ö, som jag når via ´´min´´ Tranebergsbro.

 

Nu börjar det bli svårt att hitta något vackert att fotografera som jag kan visa på bloggen, men på något sätt blir det en utmaning, denna månad då trädgårdar och parker har stängt för säsongen. För att inte upprepa mig allt för mycket, försökte jag hitta något som jag inte visat tidigare, vilket inte är lätt efter 15 års bloggande i huvudstaden! Men höstanemonerna inne i Landstingshusets trädgård gjorde mig lite lycklig! Ja allt som blommar i november blir extra älskat!

 

Mellan Norr Mälarstrand och Hantverkargatan går Skillinggränd, en gata som jag aldrig tidigare varit på. Framför husen finns små förträdgårdar där det fortfarande blommar röda och rosa rosor invid husväggarna. Lite trötta och svampiga, men härliga glädjespridare i gråvädret.

 

Vid Sjöscoutkåren S:t Görans hus borta vid Marieberg, var det uteservering idag och jag blev en aning lockad av morotskakan och en kopp kaffe att ta med till en brygga, men jag vågade inte komma i närheten av folket, så jag vandrade vidare. Klättrade som vanligt i Fredhällsklipporna den sista delen av min 1,2 mil långa vandring och såg flera blodnävor som blommade om i bergsskrevorna.

 

När jag gick tillbaka över bron, funderade jag på vad jag skulle laga för mat när jag kom hem. Då mötte jag en Uber Eat moppe och blev plötsligt galet sugen på Alviks vedugnspizzerias lasagne som är oerhört god. Så jag stannade mitt på bron och beställde hem mat via appen, vilket gjorde att både lasagnen och jag anlände samtidigt hem till Brommanästet!

 

 
 
Jag har aldrig varit direkt förtjust i stadshuset. Kanske på grund av att jag ofta ser det från söders höjder, då det ser ut att vara omringat av de fulaste byggnar man kan tänka sig. Men här från Klara sjö tycker jag däremot att det blir riktigt vackert.
 
 Piperska muren. Är alla statyer utom en på renovering?
 
 
 
 
 
Söndag 8 november
 
 
 Vi är på väg in i det stora mörkret, men soluppgångarna är fantastiska i november! Tänkaren i mitt fönster fortsätter att fundera.
 
 
 
Tack min fina dotter för en mysig farsdag och tack för de fantastiska blommorna!
 
 
Vecka 45 för 1 år sedan, se här!
 
Vecka 45 för 2 år sedan, se här!
 
 
 
 Karin Boyes dikt - Menkes vackra musik
 

Kungsträdgården

 6 juni 2014
 
  6 juni 2014
 
  • Kungsträdgården är Stockholms äldsta park med anor från 1400-talet
  • Karl XIII ryttarstaty kom på plats 1821.
  • Molins staty av Karl XII avtäcktes 1868.
  • 1873 kom Molins fontän på plats.
  • 1953 skapade Erik Glemme en grönskande och blommande park till Stockholms 700-årsjubileum.
  • De japanska körsbärsträden från 1998, som blommar i slutet av april är av sorten Prunus 'Accolade' 
  • Lindarna i alléerna är av sorten Tilia cordata 'Rancho'. 2006 var alla 285 nya lindar planterade
  • I början av juni flyttar stadens restauranger ut i Kungsan i ´´Smaka på Stockholm´´
  • 1971 stod slaget om Kungsträdgårdens almar
  • Under senare år har parken förvandlats från en vacker park, till en plats där stora publik-evenemang sliter hårt på området.


Stockholms mest levande park är Kungsträdgården, där människor möts, umgås, lunchar och fikar. När våren anländer förvandlas Kungsan från att ha varit en ganska kall och trist plats på senvintern till att bli ett blomstrande litet paradis i slutet av april. Parken fylls av människor som alla vill uppleva de japanska körsbärsträdens blomning invid den avlånga dammen mot Hamngatan. Trädens blomning varar i knappt två veckor och det är verkligen ett skådespel när de två alléerna fylls av både rosa blommor och vilt fotograferande människor.

 

 De japanska körsbärsträden Prunus 'Accolade'  blommar i Kungsträdgården i slutet av april

 

30 april 2012
 
30 april 2012
 
30 april 2012
 
 28 april 2012
 
 22 april 2017
 
22 april 2017
 

I början av juni varje år flyttar Stockholms restauranger ut i Kungsan och förvandlar parken till ett eldorado för hungriga stadsvandrare. Smaka på Stockholm heter evenemanget som varje år lockar en halv miljon besökare under junis första vecka. Musikunderhållning finner man under sommaren på scenen där mängder av kända artister har uppträtt genom åren. En dag i veckan under sommaren utövas Qi Gong på gräsmattorna vid almarna och som kontrast till dessa stilla och meditativa rörelser marscherar den pampigt spelande vaktparaden militäriskt och käckt intill, några timmar senare. På vintern samlas man vid den mysiga julmarknaden eller tar ett varv runt Karl XIII:s staty på hyrda skridskor till musik. Våren 2013 lades konstgräs runt statyn för att slippa det dammiga gruset under sommaren. Jag tycker att det ser lite väl konstgjort ut och vill helst ha tillbaka det dammiga gruset...

Kungsträdgården är Stockholms äldsta park med en lång historia, så långt tillbaka i tiden som på 1400-talet då kung Erik av Pommern lät anlägga en köksträdgård. Under 1600-talet förvandlades Kungsträdgården till en barockpark vilket man kan se på ett kopparstick från 1715 av Erik Dahlberg. I slutet av 1700-talet förändrade Fredrik Magnus Piper delar av parken i engelsk stil som då var på modet. Den nya stilen innebar att flera gräsytor anlades som lättade upp den strikta symmetrin. Under en tid på 1800-talet var Kungsträdgården avskalad från allt vad gräsmattor och rabatter hette och fungerade bland annat som militärens exercisplats. Därefter har Kungsträdgården förändrats många gånger fram till idag.

 

 

Från Jakobs kyrktorn 2012

 
19 juli 2012 - från Jakobs kyrktorn
 

Parken har rustats upp i flera etapper och lagom till att Stockholm blev kulturhuvudstad 1998 anlades den stora dammen där de två alléerna med japanska körsbärsträden Prunus ´Accolade´ planterades utefter långsidorna. Vid Karl XII:s torg påbörjades det stora arbetet med att byta ut parkens lindar i alléerna som efter hård och felaktig beskärning på 1960-talet hade drabbats av omfattande röta. Jag gick genom parken när många av de 150 år gamla lindarna fallit för motorsågarna och träden låg som plockepinn. Som vanligt reagerade människor starkt när man fäller träd i stan och självklart när hela alléer sågas ner, men en nyplantering var oundviklig.

 

Lindar av sorten Tilia cordata ´Rancho´ levererades från en plantskola i Danmark och 2006 var alla 285 lindar på plats. Stamomfånget var vid planteringen 30 cm och höjden på lindarna var 5 meter.. Just sorten ´Rancho´ har en pyramidformig krona och blir inte så storväxt som den rena arten av skogslind, eller parklind, vilket gör att den passar utmärkt här. Alléerna har fått sina namn efter två av våra skönsjungande stjärnor och då menar jag inte Uffe Lundell och Thåström, utan den västra allén heter ´´Jussi Björlings allé´´ och den östra ´´Birgit Nilssons allé´´.

 

 15 maj 2013
 
 27 juni 2012
 
27 juni 2012
 
10 september 2014
 
5 juli 2012
 
 Dricksfontänen 5 juli 2012
 

I Kungsträdgården finns många restauranger och caféer och jag har två favoritfikaställen. Café Söderbergs nedanför Jacobs kyrka gillar jag för enkelhetens och för den gamla kondiskänslans skull och för att de gamla lindarnas stammar går rakt genom byggnaden. Men jag fikar kanske ännu hellre vid Tehuset under almarna en fin sommardag. När jag sitter där med mitt kaffe bland kvittrande sparvar går tankarna går ofta tillbaka till 70-talets almstrid. Det hade beslutats att almarna skulle fällas eftersom den nya sträckningen av tunnelbanan mot Kungsträdgården skulle ha sin uppgång just vid platsen där almarna stod. Under 1950- och 60-talen revs 700 gamla vackra hus i city och ersattes av stora fula, kalla och själlösa byggnader i betong och glas. Hela kvarter av det gamla Stockholm var borta för alltid och man fortsatte att dra fram genom staden med grävskopor och motorsågar. När parkens almar var i fara för stadens utveckling var måttet rågat och nu vaknade äntligen stockholmare från alla samhällsklasser för att rädda de stora vackra almarna.

 

Den 12 maj 1971 stod slaget om almarna då 2000 människor samlades i Kungsan och efter hårda tag och en hel del våld segrade till slut de som ville stoppa politikernas okänsliga framfart i Stockholm. Under en vecka ockuperades sedan platsen kring almarna där man till och med klättrade upp i träden för att hålla vakt, innan beslutet om att flytta tunnelbaneuppgången fastslogs. Tunnelbanans uppgång kom till slut att ligga några hundra meter österut vid Arsenalgatan och almarna står fortfarande kvar, ståtliga och stolta vid Tehuset och tittar man noga så  kan man se såren efter motorsågarna i en av stammarna. Under 2014 hörde jag dock att träden visade symptom av almsjuka, men jag hoppas att träden kan stå emot även detta hot!

 

´´Smaka på Stockholm´´ i början av juni

 

Vid Karl XII:s staty intill Tehuset finns två identiska perennplanteringar som sträcker sig mot Norrström och det Kungliga slottet.  Planteringarna är skapade av Ulf Nordfjell, mannen som bland annat vunnit priser i Chelsea Flower Show och i Stockholm ritat trädgårdar som Sinnenas trädgård, nya Berzelii park och några av Rosendals planteringar. På våren är dessa planteringar fyllda av vackra tulpaner och längre fram mot sommaren tar långblommande perenner vid.  I vackra samspelta färger blommar rosenflockel, strålrudbeckia, nepeta, stormhatt och prydnadsgräs och bildar en storslagen färgprakt som syns från långt håll. De vackra planteringarna blir tillsammans med den fantastiska utsikten mot Strömmen, det Kungliga slottet och Skeppsholmen, Kungsträdgårdens vackraste plats.

 

 3 september 2019
 
3 september 2019
 
’Golden eye’ och tillhör en grupp rotäkta kanadensiska rosor som man har tagit fram för offentlig miljö. De är mkt tåliga och blommar väldigt länge.
 
 5 september 2012
 
8 september 2011
 
 17 oktober 2012
 
Lindalléerna med Tilia cordata 'Rancho' - 5 juli 2012
 
6 augusti 2014
 
6 augusti 2014
 
6 augusti 2014

Vecka 44 - Höst i fyra slottsparker

 Tyresö slott
 
 
 
 
 
 
 
Måndag 26 oktober
 
 
Edsviken - Edsbergs slott
 
 
 
 

Det var ett perfekt fotoväder, lagom grått och helt stilla på Edsvikens vatten i Sollentuna. Edsviken och Edsbergs slott är platser jag sällan besöker, men slottsmiljöer lockar alltid, mest för att markerna kring slott och herrgårdar varit skyddade genom åren och ofta är mycket vackra platser. Så även här vid Edsbergs slott från1760.

 

Jag vandrade Nils Göranssons strandpromenad bort mot Sollentuna Båtklubb, varifrån jag hade en fin utsikt mot slottet längst in i viken. Slottet utan tinnar och torn ägs sedan 1959 av Sollentuna kommun och musikundervisning har bedrivits där sedan dess. Idag finns en del av Kungliga Musikhögskolan i slottet.

 

På andra sidan sjön höjde sig Falkberget vid Landsnora och jag beslutade att ta bilen upp på det höga berget för att uppleva den hänförande utsikten över Edsviken och in mot huvudstaden. Kom att tänka på Ulf Lundells låt ´´Gå upp på klippan´´

 

Det står en man på en klippa
Han har fjädrar, örter i handen
Se hur han sträcker sina armar
Upp mot molnen
Ut över landen


Han behöver ingen död kyrka
Han behöver inga stickor och plån
Han kan sin sak
Han känner sin styrka
Och han vet vart den kommer ifrån.

 

Jag hade varken örter eller fjädrar i handen, men jag vet vart min styrka kommer ifrån!

 

 

Bara någon kilometer därifrån ligger Bergendals herrgård, där jag för några år sedan åt julbord med nära och kära. Gick en stund i parken och ner till sjön, men fick ingen riktigt känsla för platsen. Det har hänt något med träden bara under det sista dygnet tycker jag. Ekarna är plötsligt ljuvligt guldgula och avsaknaden av den röda färgen från lönnarna i år, gör inte så mycket.

 

 
 
 
 
Falkberget
 
Det står en man på en klippa - som Ulf Lundell sjunger. Mobilkameralinsen är medvetet skitig!
 
 Vägen förbi Bergendals herrgård, där ekarna var magiskt vackra.
 
 
 
 
 
Tisdag 27 oktober
 
 
Sjön Trekanten
 
 
 
 
 

Vatten - stan är full av vatten, sjöng Robban Broberg en gång i tiden och han hade såklart helt rätt. I Stockholm, Nordens Venedig finns miltals med vandringsvänliga stränder. Det är imponerande med alla träbryggor som byggts och idag gick jag vid Gröndal, vars strandpromenad med träbryggor blev klara bara för några år sedan. Härifrån såg jag över till Långholmen som visade vilken ö som enligt mig är näst vackrast i Stockholm, efter Djurgården.

 

Jag fortsatte bort till sjön Trekanten och gick den endast 2 kilometer långa promenaden runt. Fantastiskt färgade träd gjorde att min nya Nikon fick arbeta och vid bäcken som rinner från en brant ut i sjön på södra sidan hade jag tänkt ta några bilder, men där hade en stor förskolegrupp slagit läger. Det är förskolegrupper och vi pensionärer som slåss om de vackraste platserna under vardagarna!

 

Idag hade jag något motvilligt bestämt mig för att besöka Guldbron vid Slussen som invigdes i måndags, för att känna in platsen. Men hur jag än försöker ta till mig den nya Slussen, så är det väldigt svårt. Jag vet att Guldbron bara är en del av hela det nya Slussområdet, men den är ändå en 45 meter bred motorväg som kopplar samman våra känsliga stadsdelar Gamla Stan och Södermalm och jag förstår inte riktigt folks glädje. Under besöket såg jag mest positiva människor, vissa var helt lyriska och en kvinna blev aggressiv när jag sa att jag inte tyckte om det som sker vid Slussen.

 

Konstnären Ernst Billgren som bor i Evert Taubes gamla lägenhet vid Slussen, säger så här:

 

– Vi som gillar gamla Stockholm är ju förtjusta i att få tillbaka gamla Stockholm. Det här är ju 1600-talets gatunät, den enkla t-korsningen och sedan frigörs ju hela Södermalmstorg och alltihop från bilism. På 30-talet när de byggde den stora motorvägsrondellen här då var de bilarna som var i centrum men nu får vi tillbaka Slussen.

 

Gamla Stockholm? Ja du Ernst, jag fick inte direkt några 1600-tals vibbar på bron idag!

 

Men jag vet inte! Det kanske bara är jag som är tjurig. Rädd för alltför stora förändringar…

 

 

I den här bloggen är det tänkt att jag ska fokusera på det gröna i vår stad. Ibland uttrycker jag dock även mina åsikter om arkitektur mm. men det här Slussenprojektet kommer jag helt att överge nu. Det är för svårt att ha åsikter om en trafik- och arbetsplats. Jag förstår att både cyklister och bilister tycker att det är mycket lättare att passera Slussen nu, det blir mer en praktisk fråga. Hur allt till slut kommer att se ut, får vi se när området blir klart om 5 år och då ska jag försöka säga vad jag tycker igen. Det kanske blir riktigt bra…

 

 

När jag ändå var i trakterna, gick jag in på gamla fina The Tea Centre of Stockholm på Hornspuckeln och köpte en påse Söderblandning! Jag avslutade dagens vandring vid underbara Öbergska gården på Torkel Knutssongatan, där jag inte heller den här gången kunde låta bli att fotografera den fantastiskt vackra platsen.

 
 
 
 
 
 
 
Mariaberget
 
 
 Öbergska gården
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Onsdag 28 oktober
 
 
Tyresö slottspark
 
 
 
 
 

Senast jag besökte Tyresö slottspark var den 8 maj, då marken var täckt av vitsippor och gullvivor. I de stora träden i engelska parken, sjöng bofink, koltrast och näktergal sina vackraste sånger. Jag har vandrat i många engelska parker i anslutning till olika slott, men det här är den som jag tycker mest om. Bodde jag i närheten skulle jag gå hit varje dag!

 

Visst är det stor skillnad att besöka parken i maj månad, men det var verkligen en lugn och skön höstkänsla idag. De starkt gul-orange-bruna boklöven märktes mest nu när de flesta lönnar fällt sina löv, men jag älskar även ekarna som nu lyser som guld.  Det är mästerligt hur träden placerades här en gång på slutet av 1700-talet och den som skapade parken i den nya engelska stilen var Fredrik Magnus Piper, som även står bakom den engelska parken i Drottningholms slottspark och Hagaparken!

 

Jag var nästan ensam i parken och tog mig sakta fram på de slingrande stigarna. Som en meditationsvandring under trädkronorna, gott för en storstadsmänniska. Trädgårdsmästaren och min Facebook-kompis Antoine Berthelin har ju slutat här på Tyresö nu och flyttat till Danmark för att odla. Vilken som blev hans efterträdare, vet jag inte.

 
 
 
 
 
Torsdag 29 oktober
 
  
Höst i Bromma
 
 
 
 
 
 

Solen gick precis upp, när jag passerade över den spegelblanka Djurgårdsbrunnskanalen där lindallén lyste i guldgult. Jag var på väg ut till Djurgården för att hämta Lexus och tänkte att jag verkligen uppskattar den vänskap som Lexus matte och jag nu har och det känns åter bra att åka ut till vackra Blockhusudden. Tack så mycket för trädgårdsmästarteet och Julias teblandning!

 

Den här solig morgonen åkte vi ut till Lidingö, men inte för att gå runt Kottlasjön som vi brukar göra, utan för att vandra längs stranden på saltsjösidan, från Mölna bort till Kappsta naturreservat. En vacker strandpromenad, nu med härligt höstfärgade träd och buskar. Ett gammalt segelfartyg var på väg in mot stan och jag försökte förgäves få en bra bild av skeppet. Tyvärr fick jag inte till en enda bild som jag var riktigt nöjd med den här morgonen, men min finaste kompis och jag hade trots det en skön vandring.

 

Hemma i Bromma vandrade vi i skogsområdena som nu var tavle-vackra! Jag minns inte att jag någonsin uppskattat hösten så som jag gör i år! Det är så fantastiskt vackert i naturen och jag känner ett lugn inombords. I ett inlägg på Facebook från mitt sista arbetsår, skrev jag ´´en gång ska jag se löven falla och tycka att det är vackert´´. Det var mitt under det stora arbetet med lövhanteringen i parken. Idag tyckte jag verkligen att det var vackert när löven föll i området runt Johannelunds koloniområde.

 

Det är så påtagligt hur gott jag mår när jag får ha Lexus några dagar. Som om allt faller på plats och tillvaron blir perfekt! På kvällen hälsade vi på min dotter på Gärdet och vandrade i mörkret vid Tessinparken. Vedugnspizzerians dörr stod öppen och Lexus stack in nosen, han kände doften av pizza.

 

 

Lexus är sugen på pizza!
 
Mitt hjärta smälter...
 
 
 
 
 
 
Fredag 30 oktober
 
 
Drottningholms slottspark
 
 
 
 

En omslutande tät dimma låg hela dagen över Stockholm och under hela dagen kunde jag inte se Kungsholmen från mitt fönster. Den här vackra lite mystiska morgonen, åkte Lexus och jag ut till Drottningholm för att fotovandra i den stora slottsparken. Där i kungens park skapade den täta dimman och stillheten ren magi och statyerna dök överraskande upp under vandringen.

 

Kontrasten mellan den strikta barockstilen och den lite vildare engelska parken intill, där änder och svanar sakta gled fram i små sjöar var som vanligt svindlande. Jag trivs med båda stilarna där jag går från ordning och reda ut till den mer drömska naturen! Slottet i dimma var vackrare än någonsin och lindalléerna tycktes försvinna långt borta i dimman.

 

Hemma i Bromma vandrade vi senare längs stränderna, där dimman fortsatte att bjuda på stillhet, tystnad och magi, vilket också gjorde att jag rörde mig långsammare än vanligt den här dagen. Det passade att vandra sakta i dimman. Över vattnet borta vid Alviks strand syntes nu inte Essingeöarnas fula kontorsbyggnader. Dimman gjorde allt omkring oss vackert, den här sköna dagen i slutet av oktober.

 

Jag längtar redan efter nästa dimmiga dag i Stockholm!

 

 
 
 
 
 
 
 
 
Söndag 1 november
 
 
Ulriksdals slottspark
 
 
 
 

Det var verkligen påtagligt att november var här, när jag såg ut genom fönstren på morgonen. Det verkade som om träden i natt hade skakat av sig mängder av löv och de gamla ekarna stod nu halvnakna här utanför. Oktober är ju en färgsprakande månad medan november anses vara grå och dyster. Visst är det svårt att ta in att träden nu ska stå nakna i ett halvår, men med åren har jag ändå tagit till mig den här månaden alltmer. Stillheten och kravlösheten är befriande och att långvandra en lugn, lite disig novemberdag kan vara som bomull för själen.

 

Det finns många platser i Stockholmsområdet som jag tycker extra mycket om och en sådan plats är Carl Hårlemans boskéer i Ulriksdals slottspark. Boskéer är gröna rum som här i Ulriksdal omsluts av ca tre meter höga häckar, i det här fallet har lind använts. Dessa boskéer planterades i mitten av 1700-talet och på informationsskylten i slottsparken läser jag att det på den tiden även ingick även ask och lönn och att de då var fyra meter höga. På den tiden använde adeln de gröna rummen till fest och bus och då fanns inte de buxbominfattade planteringar som idag pryder de hemliga rummen. Jag undrar just vad som menas med bus?

 

Tidig söndagsmorgon var jag ännu en gång nästan helt ensam i en slottspark, jag såg en annan man som också gick omkring och fotade, samt några par som fikade i tältet borta vid Ulriksdals slottscafé. Om allt varit normalt har jag placerat mig i caféet med kaffe och suttit där en stund och njutit. Nu håller jag mig borta från allt och alla, eller nästan alla.

 

Det som lockade mig hit idag var just boskéerna, men även Igelbäcken som var mycket fin i höstskrud. Det här lilla slingrande vattendraget börjar en mil borta vid Säbysjön i Järfälla och rinner ut här i Edsviken i slottsparken. Mycket löv hade fallit i parken, men ännu behåller lindarna en del i alléerna för att vi slottsparksvandrare ska ha något att rikta kamerorna mot!

 

Vecka 44 för 1 år sedan - se här!

 

Vecka 44 för 2 år sedan - se här!

 

 
 
 

Vecka 43 - Tid är längtan.

 
 
 Måndag 19 oktober
 
 
Från Riddersviks herrgård till Lövstabadet
 
 
Astrarna blommar vidare i koloniområdet vid Riddersviks herrgård
 
 

Klockan var tre på natten och jag kunde inte sova. Började läsa i bloggdagboken om min besvärliga situation för ett år sedan, då jag från oktober till mars hade värk i leder och kämpade med sömnlösa nätter. Problemen var en följd av min senaste utlandsresa till underbara Skiathos, där jag vid några tillfällen glömde bort min ålder. Vad som hände beskrev jag i bloggens årskrönika, se här!

 

Dagboken var verkligen en dyster läsning då, men nu känner jag mig i stället stark och pigg som en 30-åring och tycker att jag är mycket mer optimistisk i beskrivningen av mina dagar och vandringar i Stockholm?

 

Trots hårda vindar och bara några enstaka plusgrader, vandrade jag från Riddersviks herrgård i Hässelby bort till Lövstabadet. Vinden rev och slet i träden och i år fäller många träd sina löv innan de hunnit färgats så som de brukar. På det höga berget ovanför Lövstabadet satt jag en dag i början av april och var långt ifrån så harmonisk som jag är idag. Det var en mycket orolig tid då Coronasmittan spred sig som en löpeld och världen höll andan.

 

Idag kunde jag (trots att smittan nu tagit fart igen) i stället njuta min situation och av den fantastiska utsikten. Med kalla fingrar och tår vandrade jag sakta tillbaka till Riddersviks herrgård och tänkte att jag nu måste plocka fram de varmaste vinterkläderna hemma i Brommanästet. I norra Norrland har den först snön lagt sig och på söndag byter vi till vintertid, eller normaltid rättare sagt. Nu är det bara att blunda, hålla i sig och börja vänta på våren…

 
 
Badbryggorna vid Lövstabadet har fått sin vinterplats.
 
 Kyrkhamn och berget ovanför Lövstabadet, en självklar rastplats under mina vandringar.
 
 
 
 
 
 
Tisdag 20 oktober
 
 
Kungsholmen runt
 
 
 Långholmen från Kungsholmen
 
 
På 1990-talet då jag jobbade i vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB (som inte finns längre) hyrde vi den röda sjöstugan på Långholmen som förråd och lunchrum. På morgnarna brukade jag cykla dit från Brommanästet, drack mitt kaffe och läste DN på bryggan, medan jag väntade på min bror som pendlade från Norrtälje. Jag kan inte tänka mig ett bättre lunchrum!
 
Efter oss hyrde Lasse Berghagen och senare Magnus Härenstam sjöstugan, nu vet jag inte vem som håller till här. Det var på den tiden då vi tog hand om kulturhusens trädgårdar på Söder, i Djurgårdsstaden, Gamla Stan och lite här och där i innerstaden. Fina minnen!
 
 
Långholmen glöder, vy från Norr Mälarstrand.
 
Den ensamma svanen följde mig en en stund längs Norr Mälarstrand, som om den ville säga något. Eller det handlade säkert bara om mat. Men jag håller fast vid tanken att den ville berätta något...
 
 
 

Nollgradig morgon och Tranebergarna skrapade is på sina bilrutor. Frostiga, frasiga lönnlöv på marken, vinterkängor och långkalsonger på när jag tog mig upp på Tranebergsbron, för att på andra sidan Ulvsundasjön börja vandra runt Kungsholmen. Solen gick precis upp över Fredhäll och två roddare gled förbi längs Brommas strand när jag tittade ner från den höga bron.

 

Trots att jag så ofta vandrar runt den här ön, är det alltid lika skönt att gå den drygt en mil långa sträckan med skiftande miljöer och dagens vandring var en av de skönaste jag gjort på länge. Jag mådde oförskämt bra och förutom allt det vackra jag passerade, hade jag helt fantastisk random-musik från min spellista i öronen, som vandrings-soundtrack. Det blev en helhetsupplevelse som verkade vara regisserad av någon som visste exakt vad jag ville ha under den här höstvandringen!

 

Flera stora döda almar hade nu fällts vid Stadshuset i parken mittemot Waterfront och inte ett spår av dem fanns kvar efter stubbfräsning och snygg återställning. Enstaka plusgrader under dagen, helt vindstilla och min första termos-kaffepaus tog jag på stentrappan mot Riddarfjärden, vid Café Eldkvarn som nu var stängt. Under helgens fotovandring med Per och Catherine, letade vi förgäves efter riktigt vackra höstfärgade träd, nu vet jag vart vi skulle vänt blickarna! Från Norr Mälarstrand såg jag över till Långholmen på andra sidan Riddarfjärden, där den annars så gröna ön nu bjöd på en färgsprakande höst-show!

 

 

På en av öns många bryggor, den här gången vid Marieberg, stannade jag för att njuta av dagens andra kaffepaus. Jag satt där en lång stund och såg över mot Långholmens strandbad, båtar var på väg in och ut från Mälaren och jag ser fram mot att när smittan lugnat sig, kunna ta en båt in till Mariefred eller någon annan strandplats vid landets tredje största sjö.

 

Tänkte att jag nu hittat det perfekta pensionärslivet! Att vandra med min kamera är mycket viktigt för mig, det gör mig lugn och jag har ju också förmånen att ofta ha min underbara fyrfota kompis Lexus som sällskap. Jag är inte längre lika skräckslagen inför vintern, utan är beredd att ta mig an den mörka kalla tiden, utan att klaga alltför mycket. Våren finns ju där framför oss. Vintrarna är inte lika besvärliga nu som när jag pendlade 14 mil om dagen till och från arbetet i Engsholms slottspark.

 

I slutet av dagens vandring klättrade jag ännu en gång i Fredhällsklipporna i de vilda, bångstyriga bergstrapporna som skapades någon gång på 1940-talet. Den här södervända sluttningen är ett blomsterparadis under vår och sommar, idag såg jag endast några blodnävor som blommade om och någon vilsen fibbla i bergsskrevorna. Här är jorden mager, vilket gynnar de flesta blommande örter.

 
 
 
Peace-rosorna vid Marieberg blommar vidare in i hösten.
 
Sigridsberg i Fredhäll
 
Givetvis måste bryggan vid Karlbergssjön vara med.
 
 Traneberg, min plats på jorden - Brommanästet finns i huset längst upp till vänster.
 
 
 
 
 
 
Onsdag 21 oktober
 
 
Blockhusudden
 
 
Här i det gamla 1800-talshuset Dufvan ute på Blockhusudden, bor Lexus.
 
 

Morgonen var disig och dimmig och det märktes knappt att solen gick upp strax före åtta. Att vi närmar oss grådisiga november är tydligt och av någon märklig anledning kan jag tycka att det är vackert. Den här gången hämtade jag Lexus i hans hem ute på Blockhusudden och vi passade då på att gå de vandringsstigar där vi gick förr. Det var länge sedan jag vandrade sträckan Djurgårdsbrunnskanalen, Kärleksstigen vid Isbladskärret och runt Blockhusudden och det kändes fint att få återvända till mina favoritplatser. När vi passerade Café Blockhusporten, som för länge sedan stängt för säsongen, drömde jag om att en varm försommardag åter få sitta där med gott kaffe, när båtar passerar och vågor rullar in mot stranden. Försöker vänja mig med tanken att det är sju månader kvar dit.

 

Efter Djurgårdsvandringen tog vi oss över till andra sidan stan och landade hemma i Brommanästet i Traneberg. Efter lunch och en stunds vila åkte vi ut till Riddersviks herrgård i Hässelby igen där jag vandrade tidigare i veckan, den här gången för att ta en ny bild med astrarna och herrgården i bakgrunden. Just när jag skulle packa ner kameran i väskan, ryckte det till i kopplet av att en ivrig Lexus ville vidare. Min Nikon föll i marken på en sten och fick så stora skador att den inte längre gick att använda. Bilden med astrarna och herrgården, fick bli den sista med min gamla trotjänare som jag varit mycket nöjd med.

 

Kameran var nästan 10 år gammal och jag hade redan planer att byta ut den. Nu är en ny Nikon beställd och redan på väg till mig. Som tack för hjälpen fick Lexus falukorv på kvällen. Från min drulleförsäkring kommer jag att få hela 400 kr. Jag vet att kameran hade några år på nacken, men samtidigt tänkte jag på hur mycket man betalat in i försäkringspremier genom åren.

 

 
 Vi vandrar i Lexus hemtrakter på Djurgården.
 
 
 
Riddersvik vid Mälaren
 
 
 
 
 
 
Torsdag 22 oktober
 
 
En regnig dag hemma i Traneberg
 
 
Tranebergs strand
 
 

Lexus gömde sig bakom bordet när vi skulle ut på morgonpromenaden, han visste såklart att det regnade ute och att han då måste ha sin regnkappa på sig. Efter en stund förstod han att han dock att han måste ge med sig.

 

TV4 nyheterna rapporterade om några viktiga händelser på morgonen, dels att Coronaviruset fortsätter att sprida sig vilt över värden, något som vanligt galet uttalande av Trump och att Facebook idag släpper sin dajtingapp i Sverige…

Vilka dejtar i smittans tid? Själv håller jag mig undan!

 

Nu är naturen med de månghundraåriga ekarna utanför mitt Brommanäste mycket vacker, lönnarnas röda färg är dock ovanlig i år, men olika nyanserna av dovt orange-gult är så stillsamt vackert. Det blev en regnig dag med kortare vandringar än vanligt, men ändå mysigt att kura inne i ett varmt Brommanäste tillsammans med Lexus.

 

Min nya Nikon som jag beställde på nätet igår, har redan kommit och jag prov-fotade från balkongen. Hittills känns den mycket bra och vi är redan på god väg att bli kompisar. På sociala medier syns sällan den riktiga kvaliteten på bilderna. Fotografierna tappar så mycket från originalet på väg till Facebook och Instagram och en mobilbild kan se lika bra ut som en bild tagen av en ´´riktig´´ fotograf med en svindyr kamera. Det är först när man lägger ifrån sig mobiltelefonen och tar upp bilden på en stor dataskärm, som kvaliteten syns.

 

 
Det är här jag skriver bloggen och jobbar med bilder, ibland tillsammans med Lexus!
 
 Jag hämtar min nya kamera i vår närbutik och har hela tiden full koll på Lexus...
 
 
 
Fredag 23 oktober
 
 
Lillsjö-ån och Djurgårdsbrunnskanalen
 
 
 
 
 

Lycka är att ligga kvar i sängen till halv åtta en vanlig vardag, med Lexus som en liten varm boll vid fötterna. Under arbetsåren gick upp jag upp före fem varje morgon. Jag borde väl ha vant mig med det fria PJ-livet nu, men jag tycker fortfarande att det känns väldigt lyxigt att kunna göra i stort sett vad jag vill på dagarna! När jag ibland ser bilder på Instagram från min gamla arbetsplats Engsholms slottspark, tänker jag på hur min ersättare Bruno har det i parken, där jag jobbade i 20 år.

 

När regnet upphörde på förmiddagen vandrade vi runt Lillsjön och jag fortsatte att prov-fota med nya kameran, nu vid den vackra ån som binder samman Ulvsundasjön och Lillsjön, där träden som böjer sig över vattnet nu skiftade i alla möjliga nyanser av gult.

 

Visst känns det alltid tråkigt då jag ska lämna tillbaka Lexus efter att ha haft honom några dagar, men samtidigt är jag lyckligt lottad att jag får tillbringa så mycket tid med honom. När vi var på väg ut mot Djurgården och jag vände mig om i bilen, såg jag min fantastiska lilla kompis sitta där med huvudet på sned och tittade intensivt på mig. Jag var tvungen att stanna bilen en stund och krama honom! Med den blicken får han alltid sin vilja igenom…

 

Vi möttes vid den höstvackra Djurgårdsbrunnskanalen och Lexus blev såklart glad att se Cecilia igen. Innan jag återvände hem till Brommanästet, tog jag några bilder vi kanalen och gillade att jag har ett objektiv med lite mer zoom nu. Lyssnade på ljudbok om svensk medeltidshistoria i bilen, men jag hade svårt att koncentrera mig.

 

 
 Lillsjö-ån i Bromma
 
 Djurgårdsbrunnskanalen
 
 När Lexus ser på mig med den blicken, då får han alltid precis som han vill...
 
 
 
 
 
Lördag 24 oktober
 
 
Bergianska trädgården
 
 
 Alvar i minatyr. Gotländskt och öländskt. 
 
 

Jag hade tänkt foto-vandra på morgonen, men regnet slog hårt mot fönstren och jag stannade inne och lyssnade på P2 – Text och musik med Eric Schüldt.

 

Nyssa-trädet vid Gamla orangeriet stod för den vackraste höstprakten idag när jag besökte Bergianska trädgården senare på dagen.

 

I vanliga fall är El Classico, alltså ligamatchen i Spanien mellan Barcelona och Real Madrid, den största fotbollshändelsen under säsongen för mig. Tyvärr är Barcelona nu inte vad de en gång varit och hemma hos min dotter såg vi Real Madrid vinna matchen.

 

 
Nyssa-trädet var vackrast i Bergianska trädgården idag.
 
 Underbara perukbuske
 
 Höst i lärkträden
 
 
 
 
 
Söndag 25 oktober
 
 
Skeppsholmen oc Kastellholmen
 
 
 
 

På Sociala medier diskuterades i morse vilket håll klockorna borde vridas idag när normaltiden är tillbaka. Även när jag jobbade så var det här en fråga som var helt ointressant för mig och jag har aldrig förstått problemet. Vrid klockorna hur ni vill! Tid för mig är längtan.

 

Klockan 7 eller 8 eller nåt, landade jag på Skeppsholmen för att gå runt våra vackra sammankopplade öar i Stockholms ström. Två andra vandrande män - också i sina bästa år - mötte jag under morgonen, annars var det helt söndagsstilla. Viking Grace lämnade stan när jag stod på Kastellholmens berg och plötsligt bröts tystnaden av tjutande lövblåsar på Djurgården.

 

Rosorna vid bostadslängan på Kastellholmen gjorde min dag!

 

Jag önskar alla en fin vecka 44!

 

Titta gärna tillbaka några år!

 

Vecka 43 – 2018

 

Vecka 43 - 2019

 

 
 
 
 
 Pir-musik
 
 

Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails