Site Meter

Vecka 46 - Novemberregn

 

 

11 november - måndag 

 

Jag är tillbaka på Blockhusudden!   

 

 

12 november – tisdag 

 

Idag firade vi vår underbara lilla  Lexus som fyllde 6 år! 

Naturen och trädgårdarna tog tacksamt emot regnet som föll över staden och trädgårdsarbetet hanns med innan regnvädret. Inifrån soffan och värmen var skönt att höra hur  regnet smattrade mot  fönstren 

 

Sjukgymnastikprogrammet kör jag plikttroget  varje dag, även om det kommer att ta lång tid innan jag märker någon förbättring -  säger sjukgymnasten, som har samma namn som en mycket känd amerikansk skådespelare. När jag ska göra övningarna liggande på golvet, kommer Lexus och slickar mig i ansiktet och undrar vad jag håller på med!  Kompis, jag gör det här för att vi ska kunna gå långa promenader igen 

 

 

 

13 november – onsdag 

 

Alléernas nakna träd speglade sig i vattnet när vi vandrade längs Djurgårdsbrunnskanalen, som idag  låg helt stilla. Ett lätt regn föll  hela dagen över Blockhusudden och på grynnan i viken satt några skarvar som försökte torka sina vingar. 

 

Trädgårdsmästarna på Djurgårdsförvaltningen har börjat planera nästa års sommarblommor och Cecilia väljer ännu en gång ut vackra blommor till bland annat Rosendals slottsträdgård. Det blir ett helt annat färgtema 2020, än årets underbart färgsprakande och mycket uppskattade blomsterplanteringar.  Men jag som sett hennes skisser inför nästa år, är övertygad om att det kommer att blir mycket fint ännu en gång! 

 

 
(null)
(null)
(null)
(null)
 Regn på Blockhusudden
 

 

14 november – torsdag 

 

Regnet fortsätter, precis som det ska vara nu i november. Nödvändigt för växterna, jorden, djuren och grundvattnet.   

 

 

15 november – fredag 

 

Sverige klart för Fotbolls-EM 2020 

 

 

16 november - lördag

 

Födelsedagskalas för Lexus som fick pannkakstårta med falukorv.

Endast bilder från mobilen denna vecka...

 

  (null)
Lexus min älskade vandrarkompis äter pannkakstårta
 
(null)
(null)
 Näva

Vecka 45 - Ljus och blommor i Edvard Andersons växthus

Lusthus och lärkträd i Bergianska trädgården
 
Crocus tournefortii - Grekland
 
 Rumslind - Sparrmannia africana
 
 

4 november – måndag

 

Många av ginkgoträden på Hornsgatan hade som tur var sina barr/blad kvar idag när jag besökte Södermalm. Min trädgårdskompis Lars Forslin skrev till mig och tycker att tillväxten på träden har stannat av, att de nog behöver gödslas mer. Träden är planterade i skelettjord, som enligt Stockholm stads förra trädexpert Björn Embrén ska ge allra bästa förhållande för träden. Björn har nu nått pensionsålder, men föreläser fortfarande om träd och jord. Som till exempel i Bålsta den här veckan där Cecilia och hennes kamrater på Djurgårdsförvaltningen fanns på plats.

 

Ginkgoträden är vackra nu på hösten när de lyser som guld, men om sådär 20 år då träden förhoppningsvis är stora, blir Hornsgatan med sina 200 träd en gyllne gata!

 

Provvandrade idag och klarade drygt 12 000 steg vilket är helt ok med tanke på omständigheterna. Novemberdagen var solig vilket gjorde gott i denna dystra tid, även om jag för fotograferingens skull hellre hade haft en normalt tung, mörk, disig och lätt deprimerande novemberdag. Nåväl, det var underbart att vara igång med mina stadsvandringar igen och jag gick från Mariatorget och Hornsgatan fram, upp på Skinnarviksberget där jag brukar fotografera syrener i maj och vidare genom Skinnarviksparken bort till Kristinehovs Malmgård. Där framför den vackra 1700-tals byggnaden, lyste en ensam gul ros i planteringen.

 

Mitt mål nu var Cinnamon Bakery & Coffeeshop på Verkstadsgatan 9 i Hornstull, där stans godaste kanelbullar finns. Trots det coola namnet är det här ett gammaldags söderfik med enkel inredning, där allt bröd bakas på plats. Idag sa jag till den unge mannen bakom disken att dom verkligen har stans godaste kanelbullar. Tack sa han, då blir mormor glad!

 

Hoppas verkligen inte att det här caféet renoveras till ett modernt inne-söderställe, där man sitter på bänkar i fönstret och där kaffe och bakverk har namn som man inte kan uttala. Det finns inte så många enkla söderfik kvar, där man kan dricka vanligt kaffe och äta en god kanelbulle, så hit återvänder jag alltid när jag är i trakterna.

 

Det blev en blåsig vandring Söder Mälarstrand fram till Slussen och över den nya gångbron till Gamla Stan, där jag med trötta ben tog plats i tunnelbanevagnen, som tog mig hem till Bromma igen!

 

 

5 november – tisdag

 

Bageri Brioche i Alviks torg öppnar sju och jag tog en tidig morgonpromenad dit och köpte färska frallor till kaffet!

 

Jag läste i DN att 21 miljoner olivträd har dött i södra Italien och då främst i Apulien. Orsaken är bakterien Xylella som kommer från insekter. Det här är såklart en katastrof för markägare livnär sig på olivträdens oljor. En olivodlare berättade att han hade 3500 olivträd, som nu alla har dött. Många bönder i Apulien säljer sina hus och marker och flyttar från trakten. Bakterien sägs ha kommit till Italien med prydnadsblommor från Costa Rica. Nya sorter av olivträd som är resistenta mot denna bakterie har börjat planteras, träd som är snabbväxande och kan ge oliver redan efter fyra år. Så oerhört tråkigt att mängder av månghundraåriga olivträd som följt familjer i många generationer har försvunnit.

 

 

6 november – onsdag

 

Bytt till vinterdäck!

 

 

7 november – torsdag

 

Jag kände mig nästan uppgiven när jag läste nyheterna på morgonen. Hotet mot vår miljö är mycket värre än vad forskarna tidigare befarat. Ni som hånar Gretas fantastiska insats, kan ju läsa DN:s artikel där 11 000 forskare från 153 länder, varnar för akut klimatkris på jorden. Är det längre möjligt att vända den negativa trenden? 

 

Vårt land är inte längre en trygg plats att leva på och delar av Sverige jämförs nu med en krigszon på grund av alla sprängningar och skjutningar. Det finns ingen motsvarighet i Europa! Läste någonstans att de senaste 50 åren har varit den bästa tiden i mänsklighetens historia och att vi nu är på väg att lämna dessa goda tider. Ibland tänker jag att det bästa vore att inte läsa eller se nyheter över huvud taget.

 

När novemberdagarna blir för tunga, med gråväder och mörka nyheter, brukar jag åka till några platser i stan där ljus och blommor finns året runt. Idag blev det Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården, där jag började med kaffe och morotskaka bland tropiska växter i palmhallen. Där satt jag och tog in växternas dofter i 20 graders värme och hade sällskap av en talgoxe.

 

Den här tiden på året finns det inte så mycket som blommar hos Edvard, men jag letade upp det lilla som bjöds och blev lite lycklig av vit krokus från Grekland och även rumslindens vackra blommor. Som vanligt trivs jag bäst i Medelhavsrummet där jag mitt i vintern brukar nosa upp de första vårtecknen vid vinstockarna. Efter besöket i värmen, gick jag runt lite ute i Botaniska trädgården där det vackraste jag kunde hitta just nu var lärkträdens gula barr.

 

 

8 november – fredag

 

Det här skulle ha blivit en vecka med långa stadsvandringar. Tyvärr har jag inte blivit av med mina ledbesvär, så stegräknaren visar mycket låga siffror nu. Kämpar på med sjukgymnastik.

 

(null)

 

 

 

 

9 november – lördag

 

Regn!

 

 

10 november - söndag

 

Snö!

 

 

 
Södermalm 
 
 
Hornsgatans ginkgoträd
 
Titzens fåfänga (även kallat Ensamma huset), är ett bostadshus vid Gamla Lundagatan 14 på Södermalm. Från huset har de en magnifik utsikt över staden!
 
(null)
 Fika på Cinnamon Bakery & Coffeeshop vid Hornstull, där stans godaste kanelbullar finns! Med ett blad/barr av ginkgoträdet i plånboken, blir man aldrig fattig!
 

Vecka 44 - För kropp och själ

(null)
 När morgnarna är kalla blir det bästa tröjan på Lexus.
 
Lysande hästkastanj vid inloppet till Djurgårdsbrunnskanalen
 
 Nordiska museet från Nobelparken
 
 
 

28 oktober - måndag 

 

Skrapade is på bilrutorna innan jag i soluppgången försiktigt rullade genom stan ut mot Blockhusudden. Tänker att det börjar bli dags att lägga om till vinterhjul. Nollgradigt, vindstilla och total tystnad, när Lexus och jag vandrade med tjocka tröjor längs Djurgårdsbrunnskanalen och tillbaka till udden genom skogen.  

 

Igår räfsade Cecilia ihop lövhögar på tomten, som jag tog upp idag. En timmas trädgårdsarbete om dagen, är ganska lagom just nu när axlar, höfter och knä skaver och värker! Tänker tillbaka på de nästan 50 år som jag jobbade med trädgårdsarbete på stora områden, då jobbet att få bort det mesta av löven tog många veckor! Och den sköna känslan när det slitiga arbetet var klart! Jag hör ofta att det är så hälsosamt för kroppen att ha ett fysiskt arbete, att man får daglig träning helt ´´gratis´´ och att man får vara ute i ´´friska luften´´. Friska luften innebär även blåsiga, regniga, snöiga och isande kalla dagar! 

 

Det jag inte lika ofta hör är att kroppen ofta blir sliten efter ett långt liv som trädgårdsarbetare, med stundtals tunga och monotona arbetsuppgifter. Nu finns det olika typer av trädgårdsarbete, som till exempel trädgårdsdesign, odling, skötsel, och anläggning, vilka skiljer sig väldigt mycket åt. Jag har trivts utmärkt med mitt arbete genom åren, som bestått av skötsel och anläggning, men jag kan bli lite irriterad när trädgårdsarbete ofta förskönas och bara framställs som något läkande för kropp och själ. Självklart är det underbart att få jobba utomhus med det man tycker bäst om, men det är en sak att pyssla i en villaträdgård, än att dagligen sköta om stora områden med allt vad det innebär. Tycker en sliten gammal slottsträdgårdsmästare... 

 

 

29 oktober – tisdag 

 

För några veckor sedan gick Lexus och jag den fina vandringsträckan från Djurgårdsbrunn bort till den nya Folke Bernadottes bro vid museiparken/Rosendal. Idag började vi i stället vandringen vid Djurgårdsbron, gick förbi Nobelparken, ambassaderna och Källhagen på norra sidan av Djurgårdsbrunnsviken, bort till Folke Bernadottes bro igen. Den känns fortfarande lite högtidligt att gå över den nya bron med gångbana av trä och med en ny utsikt in mot stan och mot Djurgårdsbrunn! Lexus undrar nog varför jag går så långsamt just nu och jag ser verkligen fram mot att hänga med i hans tempo igen. Dålig sömn och värk gör att mina annars så sköna pensionärsdagar just nu är lite svajiga.  

 

 

30 oktober – onsdag 

 

Soluppgången var magiskt vacker över Värmdö, när jag drack mitt morgonkaffe vid köksbordet på Blockhusudden. Minus tre grader här ute på Djurgården när jag morgonvandrade med Lexus och jag var glad att ännu en besvärlig natt med värk äntligen var över!  

 

 

31 oktober – torsdag 

 

Det händer inte så mycket just nu. Lyssnar på ljudbok – Knutby, av Jonas Bonnier. Vandrar med Lexus så långt som mitt knä och höft orkar. Minusgrader på morgnarna och i morgon är det november!  Solnedgången in över stan var glödande vacker när jag stod på Roddarföreningens brygga vid Djurgårdsbrunn, men jag lyckades inte fånga det vackra ljuset med kameran. 

 

 

 1 november – fredag 

 

Tidigt sitter jag vid köksbordet på Blockhusudden med mitt morgonkaffe, ser ut mot en rodnande morgonhimmel som speglar sig i vattnet, samtidigt som vågor från någon av Värtahamnens Östersjöfärjor sköljer in mot stranden just utanför fönstret. Lite senare på morgonen sprang en ensam Prins Carl Philip förbi på sin morgonjoggingtur. Han bor ju med sin familj i Villa Solbacken borta vid Djurgårdsbrunn. 

 

Efter en mysig fikastund hos Cecilias mamma i Vasastan, åkte vi ut till Skogskyrkogården för att tända ljus för våra nära som inte längre finns med oss. En dag för tidigt egentligen, men vi ville inte hamna i det kaos som brukar bli här på Alla helgons dag. Tanke och handling är viktigare än tidpunkten, tyckte vi. 

 

 

2 november - lördag 

 

Vaknade som vanligt tidigt och äntligen hade jag sovit nästan hela natten, då den värsta värken i höft och knä hade släppt taget. En fantastiskt bra början på dagen. Nu tar säkert Hammarby SM-guld senare idag också... 

 

På Blockhusuddens tomt försökte jag med kameran fånga de få växter som bjuder på novemberblomning. Men de enda jag hittade var rosen Ghislaine de Feligonde som vägrar att ge upp, den starkt gult lysande strålrudbeckian och Salvia ´Hot Lips´ i urna. Min kära dotter kom på besök och vi njöt av Cecilias underbara Västerbottenpaj! 

 

Nu blev tyvärr inte Hammarby svenska mästare i fotboll utan Djurgården tog titeln i stället! 

Trots att jag tillbringar mycket tid på Djurgården har Bajen varit laget i mitt hjärta så länge jag kan minnas. 

 

 

3 november - söndag 

 

Ännu en skön Djurgårdsvecka gick mot sitt slut och jag förflyttade mig tillbaka till mitt Brommanäste på andra sidan stan. Eftersom ledvärken blivit bättre, ser jag nu fram mot långa stadsvandringar nästa vecka och allt tjat om värkande leder, lämnar jag nu bakom mig... 

 

 

 Kvällsvandring vid Djurgårdsbrunnskanalen
 
 Fröet som vägrar lämna buskpionen...
 
 Underbara Ghislaine de Feligonde vägrar att ge upp med sin blomning
 

Veckodagbok november - december

 
 
Klicka på länkarna för att läsa dagboken! 
 
 
 
Vecka 45 - Ljus och blommor i Edvard Andersons växthus
 
Vecka 46 - Novemberregn
 
 
 
 
 

Vecka 43 - Stockholm i oktober

 
Långholmen
 
Stora Henriksvik
 
Sjöstugan på Långholmen som vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice hyrde på 1990-talet.
 
  "Gröna huset" tillkom som sommarnöjen under 1800-talets andra hälft. På 1860-talet ägdes Sofieberg av grosshandlaren Frans Schartau. Gården har sedan haft många ägare som uppförde nya byggnader på tomten. Det intressantaste av husen är "Gröna huset", gestaltat i schweizerstil med riklig snickarglädje och ett hörntorn. (Wikipedia)

 

 

21 oktober – måndag

 

 

Vi möttes även i år på kultiga och anrika Östra Station Järnvägsrestaurangen. ´´Ett värdigt stationshus för allmänheten´´ som det hette när restaurangen öppnade i funkisens tid 1932. Det mesta av inredningen är original från öppningsåret och sedan 1935 drivs restaurangen av samma familj. Idag träffade jag Eva Svedberg från Täby-Vallentuna trädgårdsförening ännu en gång. Förra året i mars signerade jag 20 stycken Stockholms gröna rum-böcker som hon hade med sig och idag var det dags igen. Vi hade en trevlig pratstund, men tyvärr smakade kaffet inte som kaffe bör smaka. Skärpning, bra kaffe är mycket viktigt nu för tiden. Förr kunde man pina i sig nästan vad som helst i kaffeväg, men idag kräver de flesta kunder riktigt gott kaffe!

 

 Långsamt vandrade jag omkring en stund i stan och fotade i Kungsträdgården och i Berzelii park. Kungsans berömda Prunus ’Accolade’ glödde vackert i orange, träden som om ett halvår svämmar över av rosa blommor i de två mycket uppskattade alléerna vid dammen.

 

 

22 oktober – tisdag

 

Ännu en sömnlös natt med värk i leder. Såg en film klockan fyra på morgonen. Besökte läkare och benet undersöktes med ultraljud på S:t Görans sjukhus. I morgon ringer jag sjukgymnasten! Längre vandringar i mina drömmars stad får vänta en tid nu. Gömmer mig i Brommanästet med böcker och en äventyrsserie på Netflix. Men jag är verkligen inte bra på att vara inne hela dagarna, så korta promenader blir jag tvungen att ta.

 

Ingen utlandsresa är planerad, eftersom jag bestämt mig för att inte flyga mer, på grund av flygrädsla och tankar på miljön. Vi får se hur det blir med det framöver. Tänker tillbaka på alla fantastiska trädgårdar som jag besökt under mina resor i Europa. I Italien har jag har sett magiska Ninfa i ett stilla regn och fantastiska Villa d´Este och Villa Lante, när jag reste med Rosebuds trädgårdsresor. Den magiska trädgården på ön Isola Bella i sjön Lago Maggiore, där vita påfåglar dansade framför blommande magnoliaträd med Alpernas snöklädda berg omkring, var det vackraste jag sett i hela mitt liv, se här! I Florens hade vi turen att komma till Bardini garden, där den långa pergolan fylld med blåregn, var i sin bästa blomning och där staden med den vackra katedralen låg nedanför oss och hela Fiesole var som ett blommande paradis.

 

Vid Comosjön såg vi de fyra fantastiska trädgårdarna vid Villa Carlotta, Villa Balbianello, Villa Melzi och Villa Monastero. Dit längtar jag tillbaka för att se dessa platser även under våren. Trauttmansdorffs underbara trädgård på gränsen till Österrike såg vi i blomstermånaden april. Hela Amalfikusten var sagolikt vackert och San Michele på Capri hade jag länge längtat efter att besöka och det kändes som vandra i en dröm på den fantastiska platsen där högt uppe på berget. Den senaste magiska trädgårdsupplevelsen utomlands var i La Mortella, en mycket vacker tropisk trädgård på den italienska ön Ischia, som vi besökte en dag när ett ljummet regn föll över oss och jag fotograferade under paraplyet.

 

Men jag har även upplevt magiska ögonblick i andra länder än Italien, som när blåregnet blommade över bron i Monets Giverny i Frankrike, där trädgården var som ett blommande paradis. Jag har också kommit perfekt i tid till Malaga, just när de blå jakarandaträden blommade och gjorde stadens parker och gator nästan onaturligt vackra. Under en resa med jobbet till Kina, besökte vi Pekings botaniska trädgård när körsbärsträden blommade, en mycket speciell upplevelse. Jag får ta tåget framöver!

 
 
 
 
Kungsträdgården
 
 
 Jakobs kyrka i Kungsträdgården, med blommande Oktoberstormhatt - Aconitum 'Arendsii' i planteringen. Tack för den fina bilden kära dotter!
 
 Prunus 'Accolade' 
 
 Den här västra allén i Kungsträdgården heter Jussi Björling, den östra Birgit Nilsson
 
 
 
 I Berzelii park möts här Prunus x pondouinii 'Schnee' och Malus 'Evereste' 
 
 
 
Bromma
 
 
 Bromma kyrka
 
 Lexus på besök i Bromma
 
 Pärlrönnbuske vid Tranebergs gård
 
(null)
 
 
 
 

23 oktober – onsdag

 

Det var omöjligt att stanna inomhus idag, så jag tog bilen tre broar bort till Långholmen, som efter Djurgården är min favoritö här i Stockholm. Broarna som leder från mitt hem till holmen heter Tranebergsbron, Västerbron och Pålsundsbron. Under min ovanligt långsamma promenad runt ön, såg jag att det mesta av trädens löv nu bildar en vacker matta på marken och det börjar bli dags för naturen att vila, fram till april. Långholmen kallas för den gröna ön och förutom de gamla fängelsebyggnaderna är det glest med bebyggelse, det mesta är en stor vacker naturpark. Liksom på Djurgården finns här en strandpromenad runt hela ön, men i stället för Djurgårdens 1 mil långa sträcka, är det endast 3,5 kilometers vandring runt den gamla ´´fängelseön´´. En lagom sträcka för mina just nu ansträngda leder.

 

I ett stillsamt tempo tog jag mig runt och trivdes gott i vardagslugnet på holmen. Mina vanliga besöksplatser var stängda för säsongen, så jag kunde varken prata rosor med Kerstin på Rosängen, eller samtala en stund med trädgårdsmästare Christina på Stora Henriksvik, där caféet öppnar i maj 2020 igen. Trots det så stannade jag en stund på dessa vackra platser och drömde om våren, då allt startar om igen.

 

 

 

Lyssnade vidare på Winnerbäcks nya skönt vemodiga album Eldtuppen.

Passande just nu är ´´Stockholm i okt´´

 

 

Stockholm i oktober kan va

Som metall mot metall i passagen ner mot Ropstens station

Som cigarettrök och ozon

Som trädens alla färger när du ser dom från Skanstullsbron

 

En båt lägger till vid en kaj

Och en lång skakig kryssning är över

Och Riddarfjärden visar sin charm

På Mariaberget stack du handen under min arm

 

 

 

24 oktober – torsdag

 

Många gånger har jag med bil passerat kyrkan och bara sneglat in för att sedan fortsätta någon annanstans. Det har aldrig blivit av att besöka Bromma kyrka, som ju ligger i min ´´by´´ men 6 kilometer från mitt hem och på gränsen till Spånga. Jag visste att den vackra rundkyrkan var en av Stockholms äldsta byggnader som uppfördes under andra hälften av 1100-talet, 100 år innan Stockholm grundades av Birger Jarl. Idag stannade jag för att se den vackra gamla kyrkan på nära håll och jag blev mycket förtjust i den grova ljusa fasaden.

 

Just nu renoveras byggnaden och en ny absid (kapell) byggs i anslutning till vapenhuset. En ny klosterträdgård med örtagård, en liten damm och meditationsplats anläggs också utanför kyrkan, vilket ska bli mycket intressant att se resultatet av. Det var rörigt på platsen nu och på en informationstavla läste jag att arbetena skulle vara klara nu i oktober. Den tidsplanen kommer såklart inte att hållas, men jag hoppas att allt är klart till våren, då jag kommer att återvända hit till Bromma kyrka, där Nils Ferlin ligger begravd på kyrkogården intill. Förseningen av renoveringen beror på ett fynd av tre ´´mystiska´´ skelett från 1600–1700 hittades i kyrkans golv. Arkeologer analyserar nu fynden och jag väntar med spänning på resultatet! Vilka var kvinnan och de två männen?

 

 

 

 

25 oktober – fredag

 

Lexus var på besök i Brommanästet eftersom Cecilia var och såg Uno på Strandvägen 1. Vi vandrade bort mot koloniträdgårdarna i Johannelund och mötte flera andra hundar. Ännu en gång kunde jag konstatera hur oerhört vänlig Lexus är. Han viftar glatt på svansen vid varje möte med en annan hund, men flera gånger möttes han av ett ilsket morrande. En Djurgårdshund kanske inte är helt accepterad här i Bromma…

 

 

 

27 oktober - söndag

 

Vintertid...eller normaltid!

 
 
 
 
Tekniska högskolan
 
 
 
Boksignering åt Eva Svedberg från Täby-Vallentuna trädgårdsförening, på Östra Stadions Järnvägsrestaurang.
 
 

Vecka 42 - Höst vid kanalen

 Djurgårdsbrunnskanalen
 
 
 

14 oktober - måndag 

 

Efter att ha röntgat mitt onda knä på Läkarhuset Odenplan, fortsatte jag ut i regnet till Blockhusudden. Motvilligt och med regnkappa på sig, klev Lexus ut i det blöta och vi gick en snabb promenad runt Parkudden.  

 

Jag fick ännu en fråga om jag ville leda en stadsvandring med en grupp i Stockholms parker i. En trädgårdsförening var intresserade av att se parkerna i maj, men jag blev ännu en gång tvungen att tacka nej. Att stå inför folk och berätta är inte något jag inte utsätter mig för. Tänker tillbaka på skoltiden då det var tvunget att hålla föredrag inför klassen!  

 

 

15 oktober – tisdag 

 

Har jag sagt att jag älskar Djurgården?  

I oktoberregnet gick vi från Djurgårdsbrunn, förbi den gamla anrika roddarföreningen och Benny Anderssons Villa Lido, bort till den nya Folke Bernadotte-bron. Askens löv föll över oss och det är bara att acceptera att hösten tar ett allt stadigare grepp. Vi fortsatte över till Rosendalssidan på södra Djurgården och tillbaka till Djurgårdsbrunn, där Tokyokörsbärsträdet lyste vackert orangerött tillsammans med röda getrisbuskar.  

 

Den här tiden på året är det lugnt på Djurgårdens strandpromenader under vardagarna, endast några hundvandrare och lunchlöpare trotsade regnet idag. Trots att vi blev blöta, njöt både Lexus och jag av den här sköna vandringen och torkade oss sedan i ett gammalt varmt 1800-talshus vid Blockhusuddens strand. Vandringarna blir inte så långa nu när mitt knä värker, men jag hoppas att vi snart kan gå som vanligt igen. Röntgen visade ett slitet knä, efter tre tidigare operationer. Omöjligt att sova på nätterna. Smärtstillande och vidare undersökningar. Det är inte bara fördelar med att vara en fri pensionär. 

 

 

16 oktober – onsdag 

 

Vi gick förbi Wallenbergs slottsliknande grosshandlarvilla på Täcka udden här ute på östra Djurgården, med sin vackra och extremt välskötta park. Här finns fantastiska träd, bland annat en av Djurgårdens vackraste ekar och en mäktig blodbok nere vid strandpromenaden. Den stora parken är omgärdad av ett vackert smidesstaket med välklippta taxus- och thujahäckar och i maj blommar mängder av sagolikt vackra magnolior och ädelsyrener. För att hålla denna perfekta skötsel, krävs ett ständigt användande av olika bullrande trädgårdsmaskiner. Gräsklippare, trimmer, häcksax och lövblås spräcker ofta tystnaden här ute på udden från Täcka uddens maskiner, vilket ibland stör känsliga Djurgårdsvandrare. Dags för robotgräsklippare kanske? 

 

Nu mulchas löven överallt på Djurgården, vilket gör gott åt mikrolivet i gräsmattorna. Förr skulle alla löv krattas bort från gräsmattor på hösten, nu smulas de sönder med gräsklippare och blir till den finaste näring. Självklart ska man inte lämna för mycket löv, som då lägger sig som ett lock över gräset. 

 
 
 
Tokyo körsbärsträdet lyser vackert vid Djurgårdsbrunn. På söndagsmorgonen fanns inte många löv kvar på trädet.
 
Fågelbryggan vid Isbladskärret är nyrenoverad!
 
 

 

17 oktober – torsdag 

 

Regn och nordliga vindar på udden. Tända lampor mitt på dagen!  

 

Min bror med fru, som nu för tiden bor på Öland, kom på besök till Blockhusudden för första gången. Det blev fika och vi hade mycket att prata om. I Stockholm jobbade min bror och jag ihop i 27 år i familjeföretaget Norrtälje Trädgårdsservice, men nu ses vi endast en gång om året. Innan de tog sin husbil och drog vidare, gick vi runt vackra Parkudden med hundarna. Lexus träffade sina ´´kusiner´´  Uffe och Messi som är två coola Border terrier. 

 

Altanen är färdig! 

 

 

18 oktober – fredag 

 

 Trädgårdsarbete på Blockhusudden. Skogs- och kanalvandring och nu lyser lindarna som guld längs Djurgårdsbrunnskanalen. Mot kvällen regn. 

 

 

19 oktober - lördag 

 

Efter ännu en vaken natt med värk i axlar och knä, blev det långfrukost och sedan fortsatt trädgårdsarbete. Idag satte vi mängder av tulpanlökar och nu är det lika bra att gå i ide och vakna i april! 

 

På eftermiddagen sprang Cecilia och hennes son Felix, loppet STHLM Apocalypse, som gick från Kaknäs till Fiskartorpet, en sträcka på 8 km. Under loppet dök zombies upp, som försökte ta löparnas tre liv, i form av tre band som hängde fast vid klädseln. Vi hejade efter banan och Cecilia hade som tur ett liv kvar vid målgången!  

 

 

20 oktober - söndag 

 

När jag på morgonen körde över Djurgårdsbrunnsbron och lämnade vackra Djurgården för den här gången, såg jag att nattens regn slitit av mängder av löv från träden längs kanalen. Jag är glad att jag tog bilder tidigare i veckan.  

 

Hemma i Brommanästet såg jag Bajen slå Malmö FF med 2-0 och guldstriden fortsätter!  

 

 
Huset Dufvan på Blockhusudden i höstskrud
 
 Den japanska lönnen glöder fortfarande
 
 Nya Folke Bernadottes bro
 
(null)
 Den här fantastiska lilla killen verkar veta vilket knä om värker, lägger sin varma nos på det onda och ser tröstande på mig med de där underbara ögonen.
 
 Bror med fru besöker Blockhusudden. Lexus träffar kusinerna
 
(null)
 Bra kämpat i zombieloppet Ceciia! 
 

Vecka 41 - Är alla bilder redan tagna?

 En fråga på Fotografiskas sida:
 

Jag har fotograferat i ganska många år, ofta på resor, och alltid tyckt att det är roligt. Kanske till och med det roligaste med att resa. Men i somras drabbades jag av en känsla av meningslöshet. Jag såg många fina motiv, men lyckades inte motivera mig att ta upp kameran. Det gjorde mig nedstämd, men jag kunde inte låta bli att tänka att alla bilder kanske redan är tagna och att det faktiskt inte längre är meningsfullt att fotografera?
/Maria

Läs svaret här!

 
 
 
 
 
Lillsjön runt
 
 
Broarna och bryggorna vid Lillsjön i Bromma
 
 Vid Lillsjöån ligget detta vackra hus. Synd att man valt den fula parkvägsbelysningen!
 
 Koloniföreningen Iris-Lillsjön. Det här är lotten där de två männen har 69 stycken olika rosor! Eller var det 70?
 
 
 

7 oktober – måndag

 

När man som jag bor på två ställen, tar det en stund innan jag förstår var jag befinner mig när jag vaknar på morgonen. Den här morgonen vaknade jag i Brommanästet, där det inte fanns någon Lexus som ville gå ut och det kändes lite tomt. Senare på morgonen gick jag ut själv och tog tunnelbanan till Slussen. Vandrade Hökens gata upp till Mosebacke och fortsatte bort mot Fjällgatan. Nu är det skönt att vandra i Stockholm igen, då inte gatorna är fyllda av turister och storstaden känns ganska ´´lugn´´. Trädens höstfärger glänste i förmiddagssolen, men fram på dagen tornade mörka moln upp sig i norr. Någonstans måste det ha regnat eftersom en spektakulär regnbåge böjde sig över staden och som fick Stockholmarnas Instagram att svämma över.

 

Innan jag besökte Vitabergsparken åt jag lunch på Därmedpasta på Folkungagatan och med ny energipåfyllning vandrade jag in i parken som ännu inte bjöd på några större färgskådespel, trots alla lönnarna. Men det är alltid fint att vandra i Vitan! Mitt knä trasslar lite, så det blev ett ganska kort besök på Söder den här gången. På morgonen hade jag beställt ett nytt knäskydd och klockan 17 på eftermiddagen levererades det till min dörr. Så oerhört fort det går att beställa varor nu för tiden och frakten var gratis!

 

 

8 oktober – tisdag

 

Idag var det dags för min fina vandrarkompis Lexus att klippa sig. Tre eller fyra gånger om året åker vi till Hjorthagen där duktiga Rebecka friserar honom och det brukar vara en av de jobbigaste stunderna i hans hundliv. Att först bli badad (han hatar vatten) och sedan stå still på ett bord under en lång tid, är något som han brukar tycka väldigt illa om, men idag hade han stått helt stilla och låtit sig bli klippt utan minsta gnäll. En stolt husse hämtade honom och vi åkte direkt till matte Cecilia på jobbet för att visa. Tack för ett mycket bra jobb Rebecka!

 

Under tiden som Lexus klipptes, gick jag förbi Stockholms stadion på Valhallavägen och fotade vildvinet mot tegelväggarna på den gamla vackra stadion som byggdes till sommar-OS 1912. Stockholms stadion är den äldsta olympiska arena som fortfarande är i aktivt bruk, läste jag på Wikipedia. Jag fortsatte grannen i söder som är Kungliga Musikhögskolan på Valhallavägen 105, vars stora vita campus invigdes 2016. Där inne i de moderna lokalerna med den enorma takhöjden, finns restaurangen Oktav, där jag tog en kaffe med macka för PJ/student-priset 40 kronor.

 

På vägen hem till Bromma igen, blev det ett kort besök i Bergianska trädgården, där jag egentligen hade tänkt att besöka Victoriahuset där världens största näckros finns. Men de hade tyvärr stängt för säsongen och öppnar i maj 2020.

 

Idag revs de vackra sommarblomsplanteringarna vid Rosendals slott och senare i veckan sätts mängder av blomsterlök inför våren! Vackra narcisser och tulpaner kommer då att pryda slottsparken. Jag har växtlistor på sorterna, men berättar inget nu, det blir en överraskning i vår. Bara att skriva ´´vår´´ får mig att må gott!

 

 
 
 
Tågresa till Enköping
 
 
 Fridegårdsparken i Enköping
 
Drömparken
 
Pastor Spaks park med de underbara Taxus häckarna
 
Sommarblommor vid Gustav Adols parken
 
Höstanemoner vid Klosterparken
 
 Vid Enköpings stadion
 
 

9 oktober – onsdag

 

Enköpingståge, först står det sen går det…sjöng Totte Wallin på 80-talet.

Den här molniga förmiddagen tog jag mig till T-centralen och satte mig på Enköpingståget som tog mig till Sveriges närmaste stad. Det var dags för årets besök i de fina parkerna, som gjort staden så berömd bland trädgårdsintresserade människor runt om i landet. Här finns framför allt den vackra Drömparken från 1996, som en av världens mest kända trädgårdsdesigner Piet Oudolf har ritat, men i den lilla staden finns även många små så kallade fickparker som är mycket fina. I alla parkerna finns växtlistor i små lådor och man hittar verkligen ett spännande växtval vart man än kommer och staden var nog först i Sverige med att använda så stora mängder av perenner i de offentliga parkerna. Varför Enköping blivit en känd parkstad beror mycket på den förra stadsträdgårdsmästaren Stefan Mattson, som var den som utvecklade stadens parker på ett helt nytt sätt. Han var också den som knutit kontakten med Piet Oudolf och fått honom att skapa den mycket fina Drömparken.

 

Jag ställde alltså bilen hemma och tog tåget, vilket jag tycker är ett perfekt sätt att förflytta sig på. Att luta sig tillbaka med kaffe och en ljudbok i öronen och samtidigt se landskapet glida förbi utanför fönstret. Väl framme gick jag den långa Drottninggatan ner mot stan och i Pastor Spaks park beundrade jag de böljande idegranshäckarna i den fina lilla parken med sin cirkelrunda rosenträdgård. Eftersom jag visste att det var regn på väg, skyndade jag mig först till Drömparken, som är den viktigaste parken i Enköping. Där är det vackert vilken tid på året man än kommer. Visst hade de allra flesta perennerna blommat färdigt för i år, även om det fanns vissa astrar mm. som fortfarande gav lite färg åt planteringarna. Annars är det prydnadsgräset som märks mest nu och som det alltid finns gott om i Piet Oudolfs trädgårdar. De höga runda rummen av bok, känns ännu högre nu än då jag senast besökte trädgården och de är verkligen mäktiga i sin kontrast mot alla olika perenner på marken.

 

Regnet började falla och jag vandrade utefter ån, där de fina små broarna som vanligt var smyckade med sommarblommor, som nu befann sig i höstfasen och där oktoberfärgerna på träd och buskar skapade en fantastisk fin miljö, som jag fotade med kameran under paraplyet. Efter en hyfsad lunch, fortsatte jag att vandra längs ån vid den långa fina Klosterparken. Vart man än går i Enköping finns perenner i planteringar, i refuger och i rondeller och det är ofta målat med stora breda penseldrag, som man brukar säga när mängder av samma sort använts återkommande. Jag besökte några små parker till i regnet innan jag gav upp och tillbaka mot tågstationen igen och hängde en timma på Konditori Drott, som ligger mitt emot stationshuset. Kaffe och kanelbulle! På hemresan gick jag igenom mina regniga bilder och var ändå glad att det inte varit stark sol, som jag inte tycker om att fotografera i.

 

 

10 oktober – torsdag

 

Jag har bott i Bromma i 44 år med ett avbrott på ett år i slutet av 70-talet då jag bodde på Norrtullsgatan i Vasastan och ibland blir jag en aning trött på den här platsen. Flygbuller och brusande trafik på Drottningholmsvägen och Ulvsundavägen, är inte idealiskt för någon som är extremt ljudkänslig. Jag har ju också blivit bortskämd med att vistas så mycket på lugna östra Djurgården de senaste fyra åren. Men så ibland förstår jag ändå varför jag bosatte mig här i Bromma. Utefter stränderna finns fantastiska strandpromenader och känner man för att vandra långt, så leder promenaden ända ut till Hässelby.

 

Trots att jag bott här så länge, har det aldrig blivit av att gå runt vår insjö Lillsjön, som genom en liten vacker å vid Ulvsunda slott har förbindelse med Mälaren, som genom Slussen har förbindelse med Östersjön, som i sin tur har förbindelse med Öresund som hör ihop med Nordsjön/Atlanten. Lillsjön har alltså kontakt med världens alla stora hav. Tanken svindlar!

 

Vandringen började här hemma vid Brommanästet och jag gick efter strandpromenaden bort till Ulvsunda slott och följde sedan ån till Lillsjön, som jag idag äntligen lärde mig känna. Trots att det går ganska stora trafikleder runt sjön, ser man varken bilar eller moderna hus under vandringen, med några få undantag. Den täta vegetationen gör att ljud dämpas och det blev en mycket fin liten vandring den här dagen. Fina rödmålade träbroar leder fram till vandringsleden runt sjön och på bron stod en äldre man och fiskade. Vid en brygga längre bort blickade jag ut över sjön och såg bara natur förutom den gamla kvarnen som står i den trafikerade korsningen Ulvsundavägen och Kvarnbacksvägen. Men härifrån bryggan såg kvarnen ut att vara placerad mitt ute i naturen och det kändes som om jag förflyttades några hundra åt bakåt i tiden, utan bilar och flygplan. Kunde nästan se framför mig en något berusad Bellman sitta här vid stranden med sin luta. Undrar om jag inte skulle passat bättre in i 1700-talet!

 

Borta vid koloniföreningen Iris-Lillsjön som bildades 1916, var jag tvungen att gå in och titta en stund. I måndags var det premiär på TV-programmet Paradiset Iris som spelas in här och jag kände igen några av de stora lotterna. När jag åter nådde de röda träbroarna vid Ulvsundavägen, bestämde jag mig för att åter vandra här i vår när fåglarna sjunger igen och då hägg och syren blommar.

 

 

11 oktober – fredag

 

Visst är det skönt att vara pensionär, men när man blir äldre kommer ju även krämporna och det tar tid innan värkande leder mjukas upp på morgonen. Jag har nu börjat vinterträna lite här hemma för att försöka lura artrosen. Vågar inte tänka på hur det skulle bli om jag inte längre kan vandra som jag brukar!

 

Stockholm - Nordens Venedig - har många öar att vandra runt. Idag valde jag Lilla Essingen. Sträckan runt ön är endast 2,3 kilometer lång och passade bra idag när knät fortfarande bråkar. Röntgen på måndag. Egentligen är Lilla Essingen ingen favoritö i stan, men utsikten in mot Västerbron med Riddarholmen och Gamla Stan i bakgrunden är magiskt vacker och jag minns en morgon vid femtiden för sju år sedan, då jag fotograferade soluppgången härifrån. Västerbron har aldrig varit vackrare än den morgonen.

 

På Fotografiska museets sida läste jag en fråga, om alla bilder redan är tagna? Att det på två minuter idag tas lika många bilder som under hela 1800-talet. Det äldsta bevarade fotot togs 1827. Ganska ofta nu för tiden känner jag att det är svårt att hitta intressanta motiv. Allt är liksom redan gjort! På sociala medier finns nästan oändligt med bilder och scrollar man på Instagram så finns det inget slut. Jag tänker att jag måste börja minska på antalet bilder i bloggen och bara visa de som jag tycker allra bäst om. Min dotter säger ibland att jag borde variera med fler närbilder och jag kanske ska lyssna på henne...

 
 
 
Södermalm
 
 
Långa huset på Lilla Mejtens gränd
 
Vildvin och Clematis tillsammans på Fjällgatan
 
 Violruta i Anna Lindhagens täppa
 
 
 
Östermalm
 
 
Seated man av Sean Henry
 
 Danderydsgatan
 

 

12 oktober – lördag

 

Så stod jag då framför den nya skulpturen, som ser så märkligt levande ut där intill KB i Humlegården. Sean Henrys fantastiska skapelse Seated figur avtäcktes den 28 september och föreställer en vanlig man som är på väg till eller ifrån sitt arbete. Till skillnad från alla kungligheter, vetenskapsmän eller andra berömda personer som vanligtvis står staty, är det här en man av folket, som vilar en stund med sina tankar framför Linnéstatyn. Skulpturen är tre meter hög och har fått sin plats här som en del i firandet av att Humlegården fyller 400 år. Tyvärr är mannen bara på tillfälligt besök i Humlan fram till våren 2020.

 

Från Humlegården fortsatte jag bort till den trevliga södra delen av Danderydsgatan, som inte liknar någon annan gata på Östermalm, där arkitekturen oftast brukar vara alltför prålig och ibland ganska sträng. På Danderydsgatan är de smakfullt färgade byggnaderna med sina tre, fyra våningar och med de små trädgårdarna framför husen, en trevlig plats, även om fastighetspriserna här inte är lika trevliga!

 

När jag googlar på gatan, hittar jag en artikel som fick mig att fundera över mitt ordval - trevlig. 2016 såldes ett av husen till tidigare Ericsson-chefen Carl-Henric Svanberg för 120 miljoner kronor och var det dyraste huset som såldes det året i Sverige. Renoveringen har sedan kostat cirka 50 miljoner. Jag ler lite när jag läser att han fick avslag av Stadsbyggnadsnämnden, när han ville bygga till en balkong på fastigheten. Allt går inte att köpa för pengar, tack och lov. Hans segelbåt ska dock vara dyrare än huset, den kostade 190 miljoner. Häpp!

 

Anledningen till mitt besök på Danderydsgatan idag var att jag sett en bild av glödande vildvin som täcker en vacker husfasad. Efter att ha tagit några foton vandrade jag vidare genom Ellen Keys park och bort mot Odenplan, där jag tog tunnelbanan hem till mitt enkla lilla Brommanäste, där jag har en liten balkong!

 

 

13 oktober – söndag

 

Det blev en gnistrande vacker höstdag och vi åkte ut på Lidingö och hem igen, körde på en fågel…nej det gjorde vi inte! Men vi åkte ut på Lidingö i varje fall och vi gick ute vid Elfvik där naturen var klädd i vacker höstskrud. Vi fikade inne på Elfviks Gärdsbistro, dit Lexus fick följa med in och det blev en skön avslutning på veckan.

 

 

 

 
 
 Stockholms stadion på Valhallavägen
 
 Vildvin vid Artemisgatan i Hjorthagen
 
(null)
 Fina Lexus på väg hem från frisören i Hjorthagen
 
Finaste Lexus vid Djurgårdsbrunnskanalen. Cecilias bild!
 
Elfvik Lidingö

Vecka 40 - Höst på Djurgården

 Vackra lysande benved
 
 

30 september - måndag 

 

Det väntas regn och blåst i veckan, men den här sista septembermorgonen på Blockhusudden var det helt stilla, med ett vackert ljus som trängde genom molnen. Grävningen för dränering kring huset på udden är klart och nästa vecka snickras en ny altan år Cecilia. Djurgårdsförvaltningen har nu börjat riva sina vackra sommarblomsplanteringar och snart kommer tusentals blomsterlökar att sättas i Djurgårdens trädgårdar och parker. När jag själv jobbade tyckte jag om att sätta lök, det är nästan som det första vårtecknet!

 

Besökte ett nästan folktomt Skansen och brydde mig som vanligt endast om trädgårdarna. Jag har lite svårt för djur i fångenskap, även om jag vet att djurparker är viktiga, bland annat i sitt arbete att rädda utrotningshotade djur. I rosenträdgården blommade fortfarande flera olika rosor och i underbara Skogaholms herrgårds köksträdgård fotograferade jag ännu en gång min favoritvy in mot lusthuset. Den vyn finns som bloggens headerbild, likaså som omslagsbild på Stockholms gröna rums Facebooksida. Det lite hastiga Skansenbesöket avslutade jag vid vackra Skånegården, med sin fina trädgård där planteringarna omgärdas av låga buxbomshäckar. Alla dessa platser är mycket fina och jag försöker göra ett eller två besök på Skansen varje år.  

  

Det bor nu fyra hundar på Blockhusudden, sedan den söta lilla valpen Ludde nu flyttat in hos Billy och Eva. På eftermiddagen var vi där för att hälsa Bichon Havanaise-valpen hjärtligt välkommen till udden. Han är alltså av samma ras som Lexus och vi hoppas att dom kommer att bli bästa vänner framöver. Ännu så länge får dom inte träffa varandra, eftersom Ludde måste vaccineras först. Tack för kaffet Billy och Eva!

 

 

1 oktober – tisdag 

 

Efter en sömnlös natt med axelvärk åkte jag till vårdcentralen hemma i Bromma och fick fungerande värktabletter. Troligen har jag fått en inflammation i axlarna efter att ha simmat fjärilssim och ryggsim på Skiathos...! 

 

 

2 oktober – onsdag 

 

Sov hela natten utan värk och vaknade utvilad och nöjd. Efter en lång frukost gav vi oss ut på morgonvandring, Lexus och jag. Vi gick genom den oktobertysta skogen bort till Manilla och sjövägen tillbaka. Villa Mullberget ska nu renoveras. Det mörka vackra huset som är ritat av stadshusarkitekten Ragnar Östberg och vars fasad består av mörkbrunt träspån. Det finns så många vackra byggnader längs stränderna på Djurgården och Villa Mullberget är en av favoriterna!

 

Träd och buskar lyser allt mer av höstens härligt starka färger och i strändernas vildrosor finns i år ovanligt mycket nypon. När vi gick förbi Blockhusuddens brygga anlände den gamla båten Gurli, som byggdes 1871 på Bergsunds mekaniska verkstad på Södermalm. Hon hade med sig resenärer från Nackasidan, som när de steg iland stressade bort mot buss 69, för fortsatt färd in mot staden där arbete väntade. ´´Hemma´´ vid stenbryggan utanför lusthuset stod en man och fiskade, det såg fridfullt ut. Lexus och jag gick hem och vilade en stund efter vandringen.  

 

 

Planteringarna med de vackra färgstarka sommarblommorna vid Rosendals slott, som i år varit så oerhört uppskattade, kommer nästa vecka att rivas eftersom vårens blomsterlökar ska sättas där. Idag fotograferade jag dessa planteringar för sista gången och de röda dahliorna XXL Taxco, var fortfarande helt fantastiska. Troligen kommer Cecilias växtarrangemang vid Rosendals slott i år att finnas på ett mycket speciellt ställe nästa år! Cliffhanger! Från slottsparken ser man nu nya Folke Bernadottes bro och det känns verkligen som om den här vackra undangömda slottsparken har blivit aningen mer exponerat sedan bron invigdes!

 

Barcelona slog Inter i Champions league, trots uruselt spel! 

 
 
 
 
Skansens trädgårdar
 
 
 
 
 
Rosendals slott
 
 
 

3 oktober – torsdag 

 

Regn och blåst under hela natten och jag börjar faktiskt bli lite sänkt av höstens annalkande mörker och kyla. Nu gäller tjocka kläder, varma element, stora mängder stearinljus och heta bad i åtta månader, innan ljuset och värmen återvänder i vår och det är nu när mörkret blir allt mer påtagligt som pensionärslivet sätts på prov. Det gäller att ha en plan och intressanta uppdrag för att härda ut.  

 

Idag började Djurgårdsförvaltningen sätta blomsterlök på Rosendalsterrassen. För att få maximal effekt, sätts narcisslökarna tätt och runt dammen blir det nu nio olika sorter.  

 

 

4 oktober – fredag 

 

Som vanligt var jag alldeles för tidig, när Lexus skulle vaccinera sig vid Sundbybergs veterinärpraktik. Så innan det var dags för sprutan i nacken, gick vi omkring en stund i det gamla villaområdet Duvbo, Lexus kissade och jag tittade in i de gamla trädgårdarna. Förra året då vi besökte den här praktiken, tyckte vi att bemötandet inte var så som man förväntar sig, men tänkte att vi kanske hade otur och råkade ut för någon stackare som hade en dålig dag. Idag när Lexus ropades upp och vi fick komma in i ett litet undersökningsrum, svarade inte ens veterinären på min hälsning och hon brydde sig inte heller om att hälsa på Lexus, som självklart kände sig stressad i den här miljön. Jag sa att han är en ganska känslig kille, så han kommer nog att skrika när han får sin spruta. Hon svarade inte utan frågade om hon skulle sätta på munkavle på honom. Det får du avgöra sa jag, han brukar inte bita. Det är väl inte jag som ska avgöra det, jag känner inte hunden, svarade hon surt.  

 

Under hela besöket kändes veterinären arg, sur och otrevlig och det var verkligen inte det Lexus och jag behövde den här förmiddagen. Ska inte en veterinär vara vänlig mot djur som de ska behandla och som befinner sig i en stressad miljö. Har man vanligt folkvett så hälsar man väl även på sina kunder. Jag har alltså ännu en gång råkat ut för en människa som fullständigt har missuppfattat sin roll i arbetslivet. Vi betalar ju för att veterinären den här gången ska utföra en vaccination! Jag vill verkligen inte bli bemött på det här sättet när jag köper en tjänst, vad det än handlar om. Speciellt när det handlar om min bästa och underbara kompis. Jag kommer aldrig någonsin att sätta min fot på detta ställe igen!

 

 

 

5 oktober - lördag 

 

Färden gick mot Roslagen för att hälsa på min syster på skärgårdsön Yxlan. Hon blev ensam nu i somras då hennes man Johan plötsligt lämnade jordelivet och nu kämpar hon vidare på sin vackra skärgårdstomt, dit min morfars far Knut Söderholm anlände på 1870-talet och som varit i släkten sedan dess. Vi hade en trevlig stund med god lunch och utsikt över Furusundsleden, där en ensam segelbåt krängde i vinden, när vi åt den goda smörgårdstårtan.

 

 

6 oktober - söndag 

 

Cecilia, Lexus och jag åkte till återvinningscentralen i Bromma med ett stort lass skräp! Och Hammarby vann över Djurgården!!! Jag vet att jag ofta befinner mig på Djurgården, men Bajen är lagen i mitt hjärta här i Sverige! Den största platsen i fotbollshjärtat tillhör Barcelona!

 

Nu väntar en Brommavecka, men på tisdag åker jag med Lexus till frisören…

 

   (null) (null)Åka bil! På väg mot Roslagen!

 

 Grannens valnötsträd
 
(null)
 Välkommen till Blockhusudden Ludde!
 
(null)
(null)
 Lökplantering vid Rosendalsterrassen. Cecilias bild!
 
 Stanna bilen, sa Cecilia! Hon hade sett tre lönnar som intill varandra befann sig i olika faser nu i oktober! Tack för dina fantastiska ögon...
 
 

Vecka 39 - Jag har varit i Paradiset

 Torpet Paradiset. Till höger om torpet växer syrener. Alltid syrener vid gamla torp!
 
Örnbräken lyser som guld 
 
Paus vid sjön Trehörningen
 
 Min vandringssträcka idag
 
 Det var länge sedan jag skogsvandrade, men nu packade jag ryggan och begav mig av för att söka efter Paradiset! I boken ´´Alla dessa promenader i Stockholmstrakten´´ hade jag markerat en plats som jag länge velat besöka. Kanske mest för att platsens namn och att jag skulle få använda bloggrubriken ´´Jag har varit i Paradiset´´. Idag blev det äntligen av. Bilresa 40 minuter till skogsområdet Hanveden som ligger i de sydligaste delarna av Huddinge.
 
 
 
 

23 september – måndag

 

Brommavecka och jag vaknade exakt den tid, 04.45 då väckarklockan ringde när jag förr jobbade som trädgårdsmästare på Engsholms slott. Låg kvar en stund i sköna sängen och förstod inte hur jag orkade gå upp den här okristliga tiden varje morgon i 20 år, för att sedan åka de sju milen till slottsparken. Gick upp, tände ett ljus och njöt av morgonkaffet.

 

Packar upp väskan igen. Att bo på två ställen kan vara lite förvirrande och det gäller att hålla ordning på kläder och prylar. Alltid glömmer jag något. Det känns som att flytta in till stan efter att ha varit på landet i stillhet och tystnad i en vecka, när jag byter lugna Blockhusudden mot bullriga Bromma. Men jag har fått för mig att jag behöver känna storstadspulsen ibland, även om jag börjat tvivla om det verkligen stämmer. Ljudkänslig som jag är stör jag mig på alla möjliga och omöjliga ljud i storstaden. Uppvuxen i en småstadsidyll kommer jag aldrig lära mig att i rätt tempo röra mig bland folk i Stockholm. Kan liksom inte falla in i stadsrytmen. Stannar för ofta för att titta på något träd, en rabatt eller en husfasad och risken att bli trampad på eller påkörd av en elsparkcykel är alltid stor.

 

Ännu en gång klev jag av tunnelbanan vid Odenplan och vandrade upp mot Observatorielunden och Drottninggatan. Inne i Spökparken blommade nävan Rozanne som måste vara en av de allra bästa perenner man kan ha i trädgårdar och parker. Den blommar ljuvligt blått, oavbrutet under hela säsongen, utan att den behöver klippas ner på något sätt. Den är vackrast nu på förhösten när plantorna växt sig stora under sommaren. Jag fortsatte Drottninggatans backe ner mot stan och jag tycker mycket om den här delen av Drottninggatan, där det fortfarande finns många små äldre butiker, caféer och en lagom stadspuls utan biltrafik.

 

 

Inne i Centralbadets trädgård är det inte mycket som blommar just nu, men det är alltid skönt att kliva in från den något hetsiga Drottninggatan, trots att den är bilfri, till den här vackra, lugna och lummiga cityoasen, Den enorma almen som står vid restaurangen och dammen, ser fortfarande frisk ut och jag bävar för tiden då även denna jätte kommer att drabbas av den fruktade almsjukan. I det stora valnötsträdet som står vid entrén till badet, finns en hel del valnötter, trädet som en gång fick liv här genom att en hyresgäst på gården drev upp trädet från en nöt. Det fanns ännu ett valnötsträd som drivits upp av samma granne och som stod närmare portalen vid dammen, men den tog tydligen för mycket plats och fälldes. En skylt har satts upp vid dammen att det är förbjudet att mata fiskarna, de får näringsrik mat av de som sköter dammen och jag tänker tillbaka på tiden då vårt familjeföretag skötte trädgården och gjorde rent fiskdammen varje höst. Mer om det finns att läsa i min bok Stockholms gröna rum.

 

På Norra Bantorget var parken lugnare än på länge. Under sommaren har det bott mycket folk på den stora platsen framför Brantingmonumentet och det har knappt varit möjligt att passera platsen. Nu var det lugnt och stilla och parkbesökare kunde åter sätta sig på soffor för att vila en stund. Perenner blommade fint och det var en skön stämning den här soliga septemberdagen, men det borde dock finnas ett litet enkelt café här tycker jag. Kanske uppe på monumentplatsen? Café Branting…

 

Jag gick genom Klara kyrkogård och gatorna bort mot Kungsträdgården, där jag hade som mål att dricka kaffe vid Tehuset under almarna, men det var tyvärr stängt, så jag gick till grannen Café Söderberg. Det blev allt annat än en trevlig fikastund, med ett kaffe som smakade gift, fick jag även lyssna till två kvinnor som på ett överlägset sätt satt och bräckte varandra med berättelser om sina resor. Sommarblommorna blommar nu som bäst nu i Kungsan och de enkla röda rosorna är fantastiska. Av Bodil Hammarberg på Stockholm stad, fick jag reda på att rosen heter Golden eye, en rotäkta kanadensisk sort som blommar mycket länge och blir ungefär 1 meter höga. En modern buskros som saknar doft.

 

 

När jag på vägen till Kungsan passerade Brunkebergstorg funderade jag på hur stadsplanerarna tänkte när torget nu vid renoveringen skulle bli ett öppet och levande torg igen, så som det en gång i tiden var. Problemet här är att alla gamla vackra byggnader som en gång fanns här är ersatta med iskalla och helt skönhetsbefriade byggnader. Tanken med alla magnolior både på torget och längs Malmtorgsgatan är mycket bra, men det räcker inte. Den här platsen är och förblir en tråkig och kall baksida mitt i centrala Stockholm.

 

 

25 september – onsdag

 

Förra veckan åkte vi förbi en park som jag inte tidigare uppmärksammat i Sundbyberg. Vid Hamngatan ligger Tuvanparken som kopplas ihop med Strandparken nere vid Bällstaån. Tuvanparkens nedre del är renoverad och byggd i etager ner mot Hamngatan, med sittplatser och perennplanteringar. På förmiddagen åkte jag dit för att nosa lite närmare i parken. Sundbyberg som är min grannby, har växt otroligt mycket under de senaste 10-15 åren och bland annat längs Bällstaån har nya bostadsområden byggts. Det ser ganska trevligt ut vid ån, med bryggor och stora träd har sparats längs stränderna.

 

Den nya delen av Tuvanparken var färdig 2013 och strandparken som fortsätter med etager mot Bällstaån blev klar 2017. Jag tycker om valet av perenner med många olika sorters prydnadsgräs, höstanemoner, stenkyndel, höstastrar, solhattar mm. Nere vid stranden ligger Restaurang Brasserie 19 som har uteservering med kvällssol mot ån. Jag tyckte om den här platsen och jag kommer att återkomma i vår när magnolior mm. blommar i parken.

 

 

Den här kvällen skulle jag få använda min julklapp som jag fick av Cecilia. Det var biljetter till ett föredrag på Stockholms slott, där Christopher O’Regan skulle berätta om mordet på Gustav III år 1792, eller rättare sagt varför han blev mördad och om ett nytt sätt att se på Gustav. Men först åkte jag ut lite tidigare till Blockhusudden för att hämta Lexus och vi gick en långpromenad i det vackra septembervädret. Vi vandrade längs kanalen där lönnarna på norra sidan börjar skifta färg lite försiktigt. En stillsam septemberkänsla rådde vid vår vackra kanal.

 

Vi tog Djurgårdsfärjan från Allmänna gränd på Djurgården till Gamla Stan, som äntligen blivit lugnare då de största turistskarorna nu lämnat Stockholm för i år. Vi gick sakta Österlånggatan fram där folk fortfarande satt på uteserveringar, vidare Köpmangatan upp till Grillska husets café på Stortorget, där vi åt varsin god räksmörgås. Vi satt vid fönstret mot Köpmangatan och njöt av mitt sällskap och lugnet i Gamla Stan.

 

Innan föredraget började, fortsatte vi att vandra i den gamla medeltidsstaden och gick ner Mårten Trotzigs smala gränd mot Västerlånggatan. Att hela gränden nu för tiden är fullständigt sönderklottrad är fruktansvärt tråkigt, men jag orkar faktiskt inte längre bli förbannad. De unga ´´konstnärerna´´ går ändå inte att stoppa.

 

Det var fullsatt i slottets lokal, som tillhör de äldsta norra delarna som hängde ihop med det gamla sagoslottet Tre kronor som brann 1697. De nya delarna klarade sig mirakulöst från den stora branden och Tessin kunde fortsätta med sin plan att bygga det nya slottet i stram romersk barock. Christopher O’Regan är en mycket bra talare och jag saknar honom i TV-programmet ´´Det sitter i väggarna´´ även om jag inte har något emot hans ersättare Rickard Thunér. När Christopher kom, hade han sin 4-åriga dotter och exfrun med sig och han började föredraget med att berätta om sin privata status just nu. Att han hoppade av ´´Det sitter i väggarna´´ därför att är han har delad vårdnad om dottern, eftersom han är skild och att det skulle vara omöjligt att fortsätta spela in TV-programmet.

 

Föredraget handlade om synen på Gustav III. Vem han var som person och ledare av Sverige! Om han verkligen var den envåldshärskare och diktator som många historiker skrivit om. På 1700-talet var det fortfarande kungen som styrde och stod för landets politiska beslut. Bilden av Gustav III brukar vara den lite fjolliga teaterkungen med ljus röst och med fransk brytning, och att folket som levde i fattigdom inte direkt såg upp till sin kung. Det Christopher nu berättade, var att han inte alls hade någon ljus röst eller bröt på franska och att han tog viktiga politiska beslut som gynnade borgare, bönder och fattigt folk i landet. Han var alltså en omtyckt kung av den breda massan. Hans motståndare var i stället adeln, som blivit av med sina uppdrag som kungens närmaste män när viktiga politiska beslut skulle fattas. Resten är historia som vi alla lärt oss, att han blev skjuten på maskeradbalen 1792 av Ankarström och att han efter 13 dagar på slottet dog av skadorna.

 

När vi på kvällen vandrade i gränderna på väg mot Djurgårdsfärjan, hade jag fått en något annorlunda bild av Gustav III. Men det är svårt med historia, vem i hela världen kan man lita på? I mängder av historieböcker och i museum, framstår kungen fortfarande som den lite fjolliga teaterkungen, hatad av folket. O’Regan har forskat om 1700-talet och om Gustav III under en lång tid och jag väljer att tro på hans ord! Tack för en intressant kväll på Stockholms slott Cecilia och Christopher!

 

 
 
 
 
Spökparken
 
 Nävan Rozanne är som finast nu i Spökparken på Drottninggatan. Mer om Spökparken här!
 
 
Kungsträdgården
 
’Golden eye’ heter den vackra röda rosen i Kungsträdgpården och den tillhör en grupp rotäkta kanadensiska rosor som man har tagit fram för offentlig miljö. De är mkt tåliga och blommar länge.
 
 Klara kyrka! Tyngd av tiden! Stockholms-Tidningens klocka är ett ur och en skulptur i hörnet av Vattugatan 12 och Klara södra kyrkogata på Norrmalm i Stockholm. Skulpturen skapades 1903 av Gottfrid Larsson och urverket levererades av Linderoths urfabrik.
 
 
 
 
Centralbadets trädgård
 
 
Valnötsträdet vid entrén var fylld av nötter och jättealmen i Centralbadets trädgård på Drottninggatan 88, är fortfarande frisk. 
 
 
 
Tuvanparken - Strandparken i Sundbyberg
 
 
 
 
 
Brunkebergstorg
 
 
 Brunkebergstorg har renoverats för att bli ett ´´levande´´ torg igen, så det det en gång i tiden var. Jag vet inte vad jag ska säga, för mig är det fortfarande en anonym baksida. Trots alla vackra magnolior på torget och längs Malmtorgsgatan, blir inte Brunkebergstorg varken vackert eller levande och jag tycker att det är de vansinnigt fula byggnadernas fel. 
 
 Så här såg Brunkebergstorg ut i början av 1900-talet. Bild från Stockholmskällan.
 
 

 

26 september – torsdag

 

Det var länge sedan jag skogsvandrade, men idag packade jag ryggan och begav mig av för att söka efter Paradiset! I boken ´´Alla dessa promenader i Stockholmstrakten´´ hade jag markerat en plats som jag länge velat besöka. Kanske mest för att platsens namn och att jag skulle få använda bloggrubriken ´´Jag har varit i Paradiset´´. Idag blev det äntligen av. Bilresa 40 minuter till skogsområdet Hanveden som ligger i de sydligaste delarna av Huddinge. GPS:en hjälpte mig som vanligt, men väl framme blev jag lite osäker, så jag stannade och frågade en man som stod och eldade i en tunna på sin tomt.

 

-       Hej, jag letar efter Paradiset, sa jag! Då är du på rätt väg, fortsätt 500 meter, svarade mannen, utan att spinna vidare på mitt ´´skämt´´. För de boende här har väl namnet inte riktigt samma tyngd som hos mig. Nåväl, jag parkerade bilen och gick upp till det gamla torpet Paradiset. Torpets namn nämns första gången 1830 i en husförhörslängd, men jag skulle vilja veta vem som en gång döpte torpet så vackert! Var det en kvinna eller en man, en romantiker eller kom namnet till av ironi under de svåra tiderna som rådde på 1800-talet?

 

På en anslagstavla fanns en karta med olika vandringsleder och jag valde den 5 kilometer långa Sameleden. Namnet kommer av ett sameläger som ordnades vid sjön Trehörningen någon gång på 1950-talet. Med långsamma steg började jag vandra vägen in i skogen. Solen värmde skönt, örnbräken lyste som guld under träden och redan efter 1,5 kilometer kom jag fram till den vackra insjön Trehörningen, där jag ´´slog läger´´, drack mitt kaffe med mackor och kokta ägg på en berghäll vid stranden. Jag kände att det här var precis det jag behövde just nu. Total tystnad, inte en människa i närheten, mitt enda sällskap var en dagslända som satte sig på mitt knä. Eftersom klockan var elva, så befann den sig någonstans mitt i livet och jag tror att den fick ett fint liv med bra väder, den här dagen vid vackra Trehörningen. Tidigare i livet har jag inte brytt mig så mycket om insjöar. Det var havet, skärgården och havsvikar med min båt som gällde. Nu på äldre dar uppskattar jag även en stilla insjö i skogen, där stillhet och tystnad råder.

 

Fortsatte min vandring i skog och hällmarksterräng där tallar dominerade, med inslag av gran och björk. Över sten och tallrötter, backe upp och backe ner, njöt jag av tystnaden och jag förundrades över att jag så väl hörde mina egna andetag. Jag mötte två personer under min vandring och kände mig verkligen ett med naturen. Vanligen älskar jag frodiga, lummiga och vackra lövskogar, men jag har även lärt mig tycka om de här lite karga tallskogsmarkerna där blåbärsris, mossa och lavar täcker marken. Min andra kaffepaus tog jag på en mossig sten mitt bland alla tallar och hoppades att det var långt kvar till torpet där jag började vandringen.

 

Till sist såg jag ändå torpet Paradiset mellan björkstammarna och min vandring närmade sitt slut. Det här gjorde verkligen gott för kropp och själ och jag hoppas att jag kan skogsvandra ännu en gång innan vintern tar oss…

 

 

27 september – fredag

 

Om man hänger på låset när Slottsträdgården Ulriksdals café öppnar, kan man i lugn och ro beställa fika och få en bra plats att sitta på. Kommer man en halvtimma efter 11 då de öppnar, är det kö långt ut i växthusen. Vi tycker inte om köer så vi hängde på det där låset och fick en bra plats i ett lugnt rum, där vi åt våra mackor, drack vårt kaffe och te och Lexus åt sin pannkaka. I växthusen blommade det fantastiskt som vanligt och nu var det cyklamen i olika färger som märktes mest. Cecilia hittade en ny fin sort av ´´Plättar i luften´´ med större blad och som nu pryder hennes fina varma hem ute på Blockhusudden. Jag träffade Arne där på Ulriksdal, en gammal Säbyholms-kursare från 1990, som var på plats för att hämta växter. Han balanserar nu på gränsen mellan trädgårdsarbete och pension.

Vi förkovrade oss i trädgårdskonsten på Säbyholm tillsammans med Gustav Mandelmann det året!

 

För övrigt har Winnerbäck släppt ny härligt deppig höstmusik och jag har fastnat för en serie med 55 avsnitt på Netflix, som varken handlar om seriemördare eller collageungdomar.

 

 

28 september – lördag

 

Efterlängtat regn över huvudstaden!

 

 

29 september – söndag

 

Tidig vandring med Lexus hemma i Bromma, där lönnarnas löv nu startat sin färgfest! Helt tyst ute innan flyget kommer igång klockan nio och naturen ser nöjd ut efter regnet igår. Nästa vecka vandrar vi längs stränder och i skogar på Djurgården igen.

 

 
 
Gamla Stan
 
 Sönderklottrad Mårten Trotzigs gränd. Men vi hade trots det en fin kväll i Gamla Stan!
 
 Mängder med hortesior pryder planteringarna längs Minnebergs bostadsområde.
 
 
 
Slottsträdgården Ulriksdal
 
På lördagen var Cecilia på Cirkus och såg Häxorna i Eastwick, men innan det började besökte hon Skansenbutiken som ligger intill och där hittade hon ett ex av min bok. Märkligt, den har inte funnits där eller någon annastans på flera år, eftersom den är slut på förlaget. Den kanske hade gömt sig bakom några andra böcker i hyllan!
 
 
 

Våren vs. hösten i Stockholm!

 
 

Vecka 38 - Invigning av en kunglig bro och ett hundbageri!

 
 
 Johannelunds gård i Bromma
 
 
 
 
 
Bergianska trädgården
 
 
Violspikklubba - Datura stramonium
 
Kaukasisk vingnöt
 
Katalpa
 
De två magnoliorna vid granhäcken har växt till sig mycket fint i år. Magnolium kobus och Merrill.
 
 Ullungsrött - Sorbus 'Dodong' 
 
 

 

16 september - måndag 

 

Nu blir tomten på udden en arbetsplats en tid framöver. Altanen rivs och det ska bli en ny, men först i vår.  En liten grävare, en traktorgrävare  och en stor lastbil är placerade på tomen, där det nu även grävs för dränering runt huset.  V i kan inte längre öppna dörren ut till altanen och gå ut på tomen den vägen som vi brukar, men de här jobben var välbehövliga, så det får vara stökigt ett tag för att få allt ordnat.  

 

Det blåser, men här på Blockhusudden är det lä. Träd och byggnadsställningar har fallit i Stockholm, men vindarna har lugnat sig nu. Vi åkte till Bergianska trädgården en stund, Lexus och jag och vandrade runt för att  på bild fånga det som blommar där i september. Praktfulla prakttidlösa växte i planteringar och på gräsmattor och  senblommande perenner som astrar och kärleksört  prydde de olika kvarteren. Vi vandrade bort till tornet innan vi lämnade den botaniska trädgården för den här gången. Vid Erik Dahlbergsgatans korvkiosk  åt vi korv  innan vi återvände till udden där det var hög aktivitet med markarbetena.  

 

 

17 september – tisdag 

 

Idag invigdes äntligen Folke Bernadottes bro som nu går mellan Rosendal på Södra Djurgården och Gärdet på norra sidan. Bron har planerats länge, men i somras lyftes gång- och cykelbron på plats, just där Karl XIV:s pontonbro en gång i tiden gick och jag provgick den  nya fina bron ganska tidigt , med tillåtelse av brobyggarna. Men idag var det invigning på norra sidan med pompa och ståt. Kungen och Drottningen var på plats och klippte bandet. Men först hälsades alla välkomna av riksmarskalk Fredrik  Wersäll  innan kungen höll sitt tal. Vid invigningen medverkade även hovtrumpetare Olle Hermansen och Brasskvintett ur Livgardets dragonmusikkår Lexus och jag befann oss på bryggan nedanför Rosendals slottför att ta bilder när kungaparet och sedan allmänheten vandrade över mot Rosendal. I bland blir jag lite full i skratt när det blir så här högtidligt, jag vet inte varför. Kanske för att kungen såg så oerhört sur och arg ut under hela vandringen över bron och upp mot Rosendals slott.

 

Efter det att Kungaparet och alla andra premiärgått  bron över till Rosendalssidan, vandrade de upp för backen vid den gamla iskällaren mot Rosendals slott spark, där lunch från Rosendals trädgård väntade vid långbord i det stora tält som rests över Cecilias fantastiska listplanteringar , där  sommarblommorna fortfarande var fräscha. De fantastiska färgstarka planteringarna hamnade alltså ´´inomhus´´ bland de vackert dukade borden. Men det var nog fler än jag som tyckte att de blå mattorna som lagts ut som golv, knappast matchade färgerna i blomsterrabatterna.  Efteråt hörde jag att lunchgästerna hade varit mycket nöjda. 

 

Lexus och jag åkte hem till Brommanästet eftersom kvällen bjöd på Champion leaguepremiär och Cecilia hade kräftskiva med Djurgårdsförvaltningen, i samma tält som  Kunga-lunchen serverades  – i Rosendals slottspark!  Det var också skönt att för en stund komma ifrån bullrande grävmaskiner på udden. 

 

 

18 september – onsdag 

 

Tidig vandring med Lexus i skogarna utanför mitt Brommanäste, med landande  flygplan ovanför oss. Där har vi ett  problem i Bromma, att flygplatsen ligger i ett tätbebyggt område så nära centrala Stockholm! En galen placering av en flygplats. Förr fanns ett stort motstånd och ett krav att lägga ner Bromma flygplats , som stör så många boende i Bromma. Nu för tiden hör jag aldrig några protester. 

 

Vi gick förbi  vackra Johannelunds gård, eller Norrgården som den även kallas på Missionsvägen inne i det underbart lummiga området vid koloniområdena. Gårdens byggnader uppfördes 1798 av den förmögne grosshandlaren och skeppsredaren Abraham  Keyser. Här har det varit behandlingshem för missbrukare och även för barn med ADHD i åldern 7 till12 år. Nu är gården såld och alla byggnader totalrenoveras, men jag vet  ännu inte vem/vilka som köpt fastigheten. Priset vid försäljningen av de mycket slitna men vackra byggnaderna på sammanlagt 900 kvm yta, var 15 miljoner.  Jag blev besviken när jag såg att den gamla grusvägen från varvet bort till  Johannelunds gård nu asfalterats , vilket förstör den lantliga känslan  som fanns här 

 

Efter alla sköna vandringar med Lexus på vackra Djurgården, var det ändå härligt och uppfriskande att vandra hemma i Bromma på nya vägar och stigar.  Det finns vackra platser i Bromma också, även om det är mycket lugnare på Djurgården vad gäller trafik. På eftermiddagen  var jag tillbaka i det lugnet 

 

Cecilia och hennes arbetskamrater på Djurgårdsförvaltningen besökte Tessinska palatset, med den fantastiska lilla barockträdgården och jag blev djupt avundsjuk eftersom jag aldrig fått tillfälle att se den här spännande platsen. Jag får väl skriva till landshövdingen och fråga om jag får ta några bilder inne i ´´hans´´  trädgård.   

 

 
 
 
 
Invigning av Folke Bernadottes bro
 
 
Kungalunch bland trädgårdsmästare Cecilias sommarblommor!  Cecilias bild
 

 

19 september – torsdag 

 

På morgonen när grävaren startade sitt arbete på tomten med återfyllningen efter isoleringen av grunden, gick Lexus och jag en långvandring bort till Hundudden. Jag hade Lexus en bra bit framför mig i långkoppel på skogsstigarna och kände ett lyckorus den här sköna septembermorgonen med dofter av höst i naturen.  På måndag är det höstdagjämning och nu väntar jag på den vackra färgsprakande hösten, innan naturen går i vintervila och min vårlängtan startar på allvar.  Oktober och november brukar gå bra, men december, januari och februari blir säkert lika tuffa som alltid. Lika bra att redan nu börja ladda med böcker, mängder av stearinljus och tjocka kläder . 

 

 

20 september – fredag 

 

Tidiga morgnar är dagens bästa tid. Jag uppskattar tystnaden och stillheten och aldrig smakar kaffet så gott som då. Det är på morgnarna som det är lättare att både läsa och att skriva, då hjärnan inte är full av intryck från det som hänt.   

 

Lidingöbro värdshus som ligger på Norra Djurgården revs 2010 efter det att byggnadens skötsel blivit eftersatt sedan värdshuset stängde sin verksamhet 2004. Från den här platsen byggdes i början av 1800-talet en flottbro över till Lidingö och var då en av Europas längsta flottbroar.  Lidingöbros värdshus invigdes 1823 och har byggts om många gånger genom åren och efter rivningen 2010 planerades ett nytt hotell på platsen, men ännu står tomten tom och väntar på vad som ska hända.   

 

I den här lilla byn finns många vackra trähus med fantastiska lägen vid vattnet och man får känslan av att ha kommit till en bortglömd plats, där en påtaglig stillhet råder. Lexus och jag vandrade hit från Blockhusudden på den fantastiska skogsstigen och vilade en stund vid stranden, där flottbron en gång hade sitt fäste.   

 

På Odengatan 100 öppnade förra söndagen Sveriges första hundbageri, där  små bakelser och alkoholfri hundöl finns att köpa. Idag besökte vi bageriet vars lokaler är små, men med en härlig stämning bland de lösa hundarna som for omkring och hälsade på varandra. Lexus är en försiktig kille och var lite avvaktande i början innan han till slut kände sig lite mer bekväm.  På övervåningen planeras ett hundspa  med kloklippning och massage. Vi köpte ett kit med fyra olika sorters  bakelser och en kycklingsmakande hundöl. På kvällen hemma på udden skulle Lexus ta sin fredagsbärs och äta vegetariska bakverk . Problemet var att han inte tyckte om något av det vi köpt. Han nosade försiktigt på ´´gobitarna´´ och gick sedan därifrån. Han fi ck lite falukorv i stället, som han snabbt slukade! 

 

 

21 september - lördag 

 

Pelargoner och fikonträdet fick idag sin vinterplats vid källarfönstret, där temperaturen kommer att vara lagom för att de ska klara den tunga, mörka, kalla vinter som väntar. Vattnade ligusterhäcken, rosor och perenner. Det var många år sedan höstregnen kom och gjorde gott åt växerna som skulle gå i vila.

 

 

22 september - söndag 

 

Tidigt på morgonen gick Lexus och jag ännu en gång bort till Lidingöbro, dels för att det är en så skön vandringsstig i en lång lövsal och dels för att jag tog med mig kameran för att ta några bilder. Ännu en underbar vandring med min fina kompis. Nu väntar en Bromma-vecka med bullrande trafikleder och flygplan som går in för landning just ovanför mitt tak.  

 

Just det - Anna Ternheims nya album är underbart!

 

 
 
 
Dog Bakery på Odengatan 100
 
  (null)
Förutom hundöl med kycklingssmak fanns här vegetariska bakelser...som inte alls intresserade Lexus!
 
(null)
 
 
 
Lidingöbro
 
 
Brostugorna
 
Stigen mellan Djurgårdsbrunnskanalen och Lidingöbro går genom en lång grönskande tunnel.
 
Hösten närmar sig!
 
(null)
Vi ses om en vecka, bästa kompisen Lexus!
 


Vecka 37 - Hundvecka

(null)
(null)
 Briggen Tre Kronor
  (null)
Min dagliga utsikt när jag befinner mig ute på udden!
 
 
Den här veckan har Nikon vilat och alla bilder är tagna med min Iphone - så ursäkta bildkvaliteten!
 
 
 

 

9 september – måndag

 

Under en längre tid har Marabouträdgården i Sundbyberg renoverats och nu återstår endast plantering av växter utefter gången där bänkarna står. Jag frågade en trädgårdsarbetare där idag som berättade att växterna ska planteras om några veckor och jag får väl försöka vara på plats då och tigga växtlistor…!

På något sätt har jag alltid haft lite svårt för den här trädgården, som har andats så mycket 60-tal med sina rododendron, måbärsbuskar, oxbär, perenner som plymspirea och funkia och sommarblommor i grälla färger. Men de senaste åren har det skett en klar förbättring vad gäller växtvalet i trädgården. Till exempel  har mängder av vackra astrar har planterats, som tillsammans med strålrudbeckia bildar fina höstplanteringar.

 

Parken skapades mellan 1937 -1955 i ett samarbete mellan arkitekter, landskapsarkitekter och konstnärer. Här var tidigare mark bestående av allt från klippor till sank mark och rivningshus, som förvandlades till en lummig park med en betydande samling skulpturer.

 

Idag tog jag hem appen 112 som alla borde ha i sin telefon. När man ringer SOS från appen, så anges den exakta positionen vid samtalet.

 

 

 

10 september – tisdag

  

Den vackra Briggen Tre Kronor fortsätter att segla här utanför Blockhusudden och jag kan inte se mig mätt på denna skönhet. Greppar kameran så fort jag får se henne, men det går aldrig att fånga den på bild, så som jag tänkt. Tre Kronor sjösattes 2005 och har sin hemmahamn på Kastellholmen och för en tusenlapp kan man segla en halv dag och då får man äta på skeppet. Det finns några motiv som mina följare på sociala medier tycker extra mycket om, det är bland annat riktigt mörka stockrosor och Briggen Tre Kronor. Idag uppskattades bilden av briggen ordentligt på Facebook med över 770 likes! En person berättade att hon hade gift sig på briggen! Länge leve Briggen Tre Kronor!

 

För 100 år sedan låg mängder av segelfartyg i Stockholms hamn. Idag har gigantiska kryssare tagit över Stockholms vatten. Ibland önskar jag att jag levt i Stockholm vid förra sekelskiftet trots fattigdom, sjukdomar och dåliga bostäder, men då staden inte var byggd för bilar och då malmarna inte var fullt utbyggda. När stora trädgårdar låg utefter det som nu är Sveavägen, när naturen ännu inte tappat greppet om malmarna och då stadens ljud var helt andra än idag. Jag vet att jag romantiserar tider då fattigdom rådde i vår huvudstad, men jag tillåter mig själv att göra det. Nu blev det som det blev och jag får fortsätta att med hjälp av kameran, söka upp det som fortfarande är vackert i våra drömmars stad.

 

Idag var det sommarvärme när jag vandrade med grabbarna Lexus och Lincoln. 22 grader och ljumma sydliga vindar. Vi befinner oss i skarven mellan sensommar och förhöst. Det är inte helt harmoniskt att vandra med dessa hundkompisar, Lexus behöver mycket tid för att försiktigt lukta noggrant på väldigt många platser, vilket jag är van med, medan 1,5 åriga Lincoln far runt som ett yrväder och har inte tålamod att stanna upp för länge. Under vandringen vid strandpromenaden träffade jag en följare av Stockholm gröna rum, som stannade och pratade en stund. Hon visste att jag skulle ha två hundar den här veckan. Alltid trevligt att möta följare!

 

 

11 september – onsdag

 

Brottades med morgontrafiken i huvudstaden på väg ut mot Djurgården, där jag fortsätter som dag-husse åt två fina grabbar den här veckan. Känslan när jag öppnar dörren ute på Blockhusudden, då Lexus och Lincoln hoppar och dansar av glädje, är fantastisk. Att vara så välkommen är en mycket bra start på en dag!

Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare planterar växter med höstkänsla i urnor och gör snyggt inför nästa veckas invigning av Folke Bernadottes bro.

 

Klippte gräs. Flyttade lavendel inför det som komma skall nästa vecka.

 

Läste att det finns planer att Stockholms stad ska ta efter Malmö stad, vad gäller problemet med elsparkcyklarna. Där samlas sparkcyklar som ligger slängda in och bolaget som äger cyklarna får lösa ut dem med 500 kr styck. Hämtas de inte ut, skrotas de. Mycket bra! Jag är ingen motståndare till elsparkcyklar, men som det nu är finns inga regler alls. Sparkcyklar ligger slängda överallt och de flesta som använder det här nya sättet att ta sig fram, bryr sig inte ett dugg om trafikregler. De kör mot rött och korsar trafikerade gator på ett livsfarligt sätt.

 

 

 
 
 
 
 
 
Rosendals slottspark
 
 
(null)
(null)
(null)
 Lyxigt partytält i Rosendals slottspark, där sommarblommorna fortfarande är fantastiska.
 
 
 
 
Marabouparken i Sundbyberg
 
 
 Här ska det snart planteras nya växter och jag väntar med spänning vad det ska bli!
 
 Balkongen hemma i Brommanästet i september och kaffekoppen har sin plats!
 
 

12 september – torsdag

 

Den gamla pensionerade slottsträdgårdsmästaren jobbade i trädgården på Blockhusudden denna sköna septemberdag. Det tog emot att slakta sommarblommorna i de stora lådorna, men altanen ska rivas nästa vecka och en grävare ska in på tomten. Lavendel och clematis fick tillfällig plats tills den nya altanen blir färdig i vår. Det kändes skönt att få trädgårdsjobba med jord och växter!

 

Tre sköna vandringar med två sköna hundkillar längs Djurgårdens stränder.

 

 

13 september – fredag

 

Innan jag träffade Lexus och Lincoln den här morgonen, åkte jag till Rosendals slott där det stora tältet över de fantastiska listplanteringarna nu håller på att resas. Här ska det bli en tillställning nästa vecka och det var härligt att se trädgårdsmästare Cecilias blommor ingå i rummet där lunchen ska serveras. Sommarblommorna håller fortfarande en mycket bra kvalitet på grund av den ständiga skötseln och vi får hoppas att de behåller sin skönhet även under nästa vecka.

 

Det är väldigt sällan som jag hittar ny musik som intresserar mig nu för tiden, men nu lyssnar jag om och om igen på Lana Del Rays nya album och det här kommer att bli min musik i höst! Tänk att vandra en dimmig novembermorgon med den här musiken i lurarna!

 

 

14 september – lördag

 

Efter en vecka hos oss på udden, var det dags för Lincoln att flytta hem till sig igen. Han är ett charmtroll och ett yrväder som skapat många skratt och trots att Lexus - liksom jag - kräver en del ensamtid, så har han med all säkerhet haft en rolig vecka. Den alltid så snälla Lexus har tagit hand om sin kompis på bästa sätt och jag tror att Lincoln haft en fin tid hos oss, med många vandringar och mycket kärlek.

 

 
 
 Nu i september är kaskadpelargonerna som vackrast på Lilla Sjötullsbron som går över Djurgårdsbrunnskanalen.
 
 
 
 Lexus och Lincoln
 
 
(null)
(null)
Cecilias bild
 
(null)
(null)
(null)
 Puss!
 
(null)
 

Vecka 36 - Varken sommar eller höst

 
Kungsträdgården
 
Molins fontän
 
 Aster 'Twilight' 
 
 

2 september – måndag

 

Det var härligt att få träffa Lexus igen efter semesterveckan på Skiathos och trädgården där ute på udden var som vanligt ett blomsterparadis. Vid Rosendals slott blommade planteringarna helt fantastiskt fortfarande och skillnaden var nu att även lejongapen blommade fullt ut, över alla de andra färgstarka blommorna. De här planteringarna har uppskattats enormt i år av både trädgårdsfolk och ´´vanliga´´ människor, precis som det ska vara! Det här är Stockholms absolut vackraste planteringar i år!

 

 

3 september – tisdag

 

Brommaflyget väckte mig klockan sju. Jag brukar vakna tidigare, men den här morgonen sov jag till första flyget bullrade utanför sovrumsfönster, på väg mot Bromma flygplats. Sol och 15 grader. Nästan hösttemperatur. Långfrukost!

 

Jag hade ett ärende i city och mitt i folkmassan tänkte jag att jag kanske trots allt bor i fel stad. Mina drömmars stad kanske inte är Stockholm. Efter en vecka i Skiathos underbara lilla stad, med slingrade smala gränder bland blyblommor och bougainvillea, vita fasader med blå dörrar och trappor med alldeles för höga steg, kändes Stockholms som en enda stor alarmerade katastrofplats att vistas på. Halvspringande människor, stressig biltrafik, eltrampcyklar överallt och breda raka trottoarer. Tur att jag så ofta befinner mig ute på den lugna delen av Djurgården.

 

Efter lunch med dottern, vandrade jag igenom Kungsträdgården och borta vid planteringarna invid Jakobs kyrka blommade sommarblommorna och jag tyckte att det såg ok ut, men i jämförelse med Djurgårdens planteringar kändes de ganska tråkiga. De spegelvända perennplanteringarna mot Strömmen var dock mycket fina och jag tycker verkligen om Aster ´Twilight´ som nu lyser starkast i Ulf Nordfjells skapelser. Planen idag var att fotografera på Mariaberget, men Söders backar avskräckte. Jag har fortfarande ont i benen efter våra klättringar upp till hotellet på Skiathos. Valde Kungsholmen i stället och vandrade Norr Mälarstrand västerut.

 

Mycket har skrivits och sagts om renoveringen av den långa promenadparken längs Norr Mälarstrand, som skapades av Holger Blom och Erik Glemme på 1930-talet. Många träd har fällts och folk har protesterat vilt. Själv har jag lite avvaktande betraktat vad som skett. Efter nästan 50 år som trädgårdsarbetare vet jag att gröna rum ibland måste ses över och föryngras, för att få nytt liv och kunna leva vidare in i framtiden. Tanken att återställa växtmaterialet till det som Blom och Glemme en gång bestämt, har jag en viss förståelse för. Inhemska växter. Mälardalens träd, buskar och markflora. Ängar i stället för gräsmattor. Genom åren har det tillkommit mänger av olika växter som hamnade utanför den ursprungliga planen.

 

Men idag när jag gick igenom det nyrenoverade parkstråket tyckte jag att det såg väldigt tråkigt ut. Visst, ett sådant här projekt måste få några år på sig, växter måste få tid att etablera sig och framför allt måste ängarna få tid att ´´sätta sig´´. På många ställen har ängar tagit de tidigare gräsmattornas plats och tanken är god! Men som sagt, den här septemberdagen kändes det lite trist och som så många gånger tidigare i parker och trädgårdar, fungerar inte skötseln. Hur ser skötselplanen ut? Att planera och anlägga räcker inte, det är lika viktigt att underhålla trädgårdarna/parkerna. Trädgårdsskötsel måste få högre status i Sverige. Det måste få kosta! Vem berömmer en bra planerad trädgård om den ser ovårdad ut?

 

Jag tog tunnelbanan hem från nyrenoverade stationen Fridhemsplan som öppnade igår igen, efter att ha haft stängt under hela sommaren.

 

 

4 september – onsdag

 

Jag parkerade bilen på Torkel Knutssongatan, gick upp mot Bastugatan och svängde direkt in på Kattgränd. Fortsatte Monteliusvägen fram till Olle Adolphsons park, där höstanemonerna blommade vackert intill bysten av Olle. Den här fantastiska utsiktsvägen invigdes 1998 efter många års planering och protester från hyresgästerna i de vackra gamla husen, som nu skulle få en parkväg mellan sina tomter och utsikten.

 

Jag minns att paret Leif Zetterling och Lena Söderblom på Bastugatan 28 protesterade extra högt, med Leif vid pennan eftersom han då skrev för Dagens Nyheter. Nu är det här inte privatägda tomter, utan stadens mark som förvaltas att det kommunala bolaget AB Stadsholmen, så det var inte mer än rätt att alla fick ta del av den fantastiska platsen på Mariaberget. Utsikten mot Riddarfjärden och in mot Kungsholmen och centrala Stockholm är enastående, men tyvärr förstörs den här unika platsen på sina håll av klottrare, som bombar stenmurar och plank med sitt kladd. Jag försöker att undvika titta, men blir lika förbannad varje gång jag ser förstörelsen

 

Jag läser just nu Rikard Larssons nya bok om Mariaberget och det kändes extra fint att vandra här på en av Söders finaste platser idag.  Ivar Lo:s park på Bastugatan 26 är idag en lekplats som måste ha Stockholms bästa läge. Här fanns tidigare charmiga gamla söderkåkar, som revs på 1930-talet och tanken var att fortsätta riva de gamla fina husen här på berget. Med starka protester stoppades tack och lov de vansinniga idéerna. Innan husen revs på 26:an, spelades filmen Söderkåkar in där på 30-talet, med Edvard Persson och Dagmar Ebbesen. Vår stora arbetsförfattare Ivar Lo Johansson bodde mitt över gatan i nr 21 fram till sin död 1990 och jag såg honom vandra längs gatan ibland. Nu är hans lägenhet ett författarmuseum, som jag besökte 2014.

 

I boken om Mariaberget kan man läsa om den stora branden här 1759. Den 19 juli började det brinna i en bod hos fiskhandlare Sjöberg på Brännkyrkagatan i kvarteret Svalgången, där det nu är bostäder åt pensionerade konstnärer. Omkring 300 hus i 20 kvarter brann ned, kan man läsa i boken. Inne i lekparken finns en stor gammal ask med ihålig stam, som nu blivit koja åt barnen och i slänten ner mot Monteliusvägen sitter folk på sommaren och ser solen gå ner i väster. Ibland anordnas även viskvällar.

 

 I trädgårdarna här på norra sidan av Bastugatan hade vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB trädgårdsskötseln på 1980-1990-talet och vi jobbade på platser som tillhör de allra vackraste i Stockholm. Jag känner till varenda syrenbuske här och önskar att jag kunde komma in på gårdarna idag och se vad som förändrats. Minnena från dessa gårdar är många.

 

Kaffet med kanelbullen tog jag nere på Mariatorget på mitt favoritkondis Chic och jag satt på trottoarserveringen mot Swedenborgsgatan och åt den ljuvligaste bullen man kan tänka sig.

 
 
 
 
Rosendals slott
 
 När jag befinner mig på Djurgården kan jag inte låta bli att ännu en gång fotografera blomsterprakten i Rosendals slottsträdgård!
 
 
 
Blockhusudden
 
 
 
 
Södermalm
 
 
Rangströmska villan vid Monteliusvägen
 
Lilla Skinnarviksgränd
 
Ivar Lo:s park på Bastugatan 26
 
 
 

6 september – fredag

 

Tillbaka på udden och jag vandrar i Djurgårdens skogar med min kompis Lexus igen. September är en märklig månad, varken sommar och eller höst. En avvaktande tid, inför vad som komma skall. Nu behöver vi vänja oss vid mörkret igen, leta fram lite tjockare kläder och trots bra vantar och sockor, kommer jag snart att lida av kalla händer och fötter fram till maj månad 2020. Jag kommer aldrig att tycka att det är charmigt med våra växlande årstider. I trädgården blommar fortfarande mängder av sommarblommor, vissa perenner, clematis Summersnow och jag hoppas att det är långt till första frosten.

 

På eftermiddagen kom Lincoln hit till udden. Han är också en Bichon Havanais och tillhör en kompis till Cecilia. Hon ska åka på semester i en vecka och vi får äran att ha den här härliga lilla killen på 1,5 år i en vecka. Han grät efter sin mamma några timmar, men sedan började han känna sig lite mer hemma på udden och förstod att han hamnat hos vänliga människor. Underbart snälla Lexus tog emot sin kompis på bästa sätt, lånade ut bollen och lät honom äta sin mat. Nästa vecka när Cecilia jobbar ska jag ta dagpassen och vi får se vad vi tre grabbar hittar på!

 

 

8 september – söndag

 

Solen och jag steg upp samtidigt klockan sex och vattnet ut mot skärgården låg helt stilla. Väckte hundar och även C som skulle jobba. Nu laddar jag för en hundvecka på udden!

 

 
 
Lincolns mamma åkte till Grekland! Lexus förstår inte varför han är så lessen!
 
Lincoln och Lexus
 
Dotter och Lexus
 
Cecilia och min dotter riggar för hundfotografering vid Waldemarsudde! Lexus är en van fotomodell, men Lincoln förstod ingenting av det här!

Vecka 35 - Skiathos och Skopelos

 Maratha beach
 
 
25 augusti - 1 september 2019
 
 
Förra året besökte jag den vackra grekiska ön Skitahos med min dotter och nu reste Cecilia och jag dit för en veckas vila på vackra stränder och vandringar i den mysiga staden. Att åka på solsemester är inget som jag brukar göra, även om det blivit några sådana resor de senaste åren. Jag har ofta svårt att vara stilla och trivs bättre i skuggan än i solen, men på något sätt blir jag lugn på den har vackra ön och tycker till och med att det är skönt att vara i solen ibland, med en ljudbok i örat! 
 
På förmiddagen landade vi på den extremt korta landningsbanan på Skitahos och tog taxi till hotellet. När vi skulle checka in upptäckte jag att jag glömt mobiltelefonen i taxin. Panik! Men med hjälp av hotellpersonalen kontaktades alla taxibilar och vi fick napp direkt. Föraren hade hittat den i baksätet och skulle lämna den på hotellet när han fick tid, vilket dröjde till sent på eftermiddagen. En något annorlunda start på en semestervecka, men allt löste sig och vi kunde börja vår semestervecka.
 
Skiathos stad är en av de trivsammaste städer jag vet och att vandra i de slingrade gränderna bland vita hus med blå fönsterkarmar och dörrar, är verkligen njutbart. Restauranger finns överallt, både i gränder och på torg, men även längs vattnet.
Det finns även en lång affärsgata med mängder av butiker, till Cecilias glädje!
 
Under veckan besökte vi flera olika stränder och tyckte bäst om de mindre och lugnare platserna. Favoriterna blev den vackra ön Tsougria med sin härliga strand. Där finns ingen bebyggelse utan endast en enkel strandbar. Det sägs att The Beatles en gång i tiden vill köpa ön. Porto Paradiso är en strand vid busshållplats 13 som är mycket vacker och den stora Koukonaries beach är också väldigt fin och räknas som en av Greklands bästa stränder, även om den var aningen för stor för oss.
 
En dag klev vi av på fel busshållplats och hamnade av misstag på Maratha beach som blev en ny favorit, en liten lugn strand med bara en rad solstolar och en liten strandbar där vi åt. På ön går endast en busslinje som börjar vid hamnen med nr 1 och med nr 26 vid Koukonaries beach. Bussen går fram och tillbaka på samma väg och det är väldigt enkelt att hitta de platser man ska besöka - även om vi då gick av lite fel en gång...
 
Vi hade en helt fantastisk vecka och för en gång skull var jag glad åt sol och värme varje dag.
 
När jag klev ur taxin hemma i Bromma öste regnet ner!
 
Bilderna i det här blogginlägget är tagna av både mig, Cecilia och personalen på restaurang Windmill!
 
 
 
En tidig morgon vid Porto Paradiso
 
Maratha beach
 
 
Den sällsynta svarta svanen som trivs i bräckt vatten, finns vid Koukonaries beach, där en liten insjö har ett utlopp i havet.
 
Så här skriver Wikipedia om de svarta svanarna - Den svarta svanens ursprungliga levnadsområde är Australien, Nya Zeeland och omliggande öar. Dock var svanen utrotad från Nya Zeeland innan européer upptäckte ön år 1642. Den återintroducerades emellertid 1864 och finns idag över hela Nya Zeeland. I Europa förekommer ett fåtal förrymda svarta svanar som häckar. Svanen föredrar sjöar med sötvatten och bräckt vatten. 
 
 
Maratha beach där Cecilia tittar ut mot en av världens största yachter, Al Mirqab som är 133 meter lång!
 
(null)
Ön Tsougria
 
 Koukonaries beach, eller koko som vi säger!
 
(null)
Jag beställde en liten öl, undrar hur en stor ser ut?
 
 
 
 
Restaurang Windmill
 
 
På en höjd i staden finns den fantastiska restaurangen Windmill i en gammal kvarn. Utsikten över staden och havet är bedårande och vi gick dit upp en kväll eftersom vi skulle bli bjudna på middag av min dotter, som var där några veckor innan oss. Hon hade bokat bord åt oss på kvarnens lilla balkong som är belägen över de övriga platserna och det kändes väldigt speciellt att sitta där under kvällen.
 
Utsikten var som sagt helt fantastisk och efter en stund gick solen ner bakom bergen, vilket gjorde att temperaturen blev behaglig. Det blev verkligen en magisk kväll där på balkongen och vi åt fantastisk mat och drack gott vin. Den vänliga personalen fotograferade oss eftersom vi ville spara den här stunden även på bild.
Ett stort tack min kära dotter för denna underbara middagsstund!
 
 
Vår matplats på balkongen
 
 
 
Skiathos stad
 
 På en klippa ic havet ligger en underbara liten restaurang som syns på bilden innan. Här ska tydligen Goldie Hown och Kurt Russel, som har sommarhus på Skitahos, äta ibland. Mörkret föll och vi hade en mycket fin stund, även om katterna var extra ´´tiggiga´´ här. 
 
 Blyblommor fanns överallt i gränderna. Trumpetrankan hängde också över murar i stan och runt om på ön, men bouganvillian började blomma över.
  
Trumpetranka
 
Här på restaurang Gravisi åt vi en kväll under citronträdet
 
 Restaurang Maria - två bilder ihopsatta!
 
 
Hotel Rene
 
Vårt hotell ligger mycket vackert högt över stan och det var verkligen en match att ta sig upp för de grymt branta backarna, men det var det värt. Vi gillar utsikt! Ibland tog vi taxi den kort biten från stan, men annars har vi kämpat på, då och då sjöng vi på någon märklig vandringssång...
 
Här åt vi vår frukost
 
 
 
Skopelos
 
Det blev en dagsutflykt till grannön Skopelos där staden är mysig med smala gränder.  
 
På underbara Vrachos café och bar tog vi varsin drink innan vi återvände till Skiathos.
 
 På Skopelos och Skiathos spelades den första Mama Mia-filmen in!
 
 

Veckodagbok september-oktober

 
 
Klicka på länkarna för att läsa dagboken! 
 
 
 
Vecka 36 - Varken sommar eller höst
 
Vecka 37 - Hundvecka
 
Vecka 38 - Invigning av en kunglig bro och ett hundbageri
 
Vecka 39 - Jag har varit i paradiset
 
Vecka 40 - Höst på Djurgården
 
Vecka 41 - Är alla bilder redan tagna?
 
Vecka 42 - Höst vid kanalen
 
Vecka 43 - Stockholm i oktober
 
Vecka 44 - För kropp och själ
 
 
 
 
 
 

Vecka 34 - Älskad och sedd...

(null)
 Älskad och sedd, heter en låt av och med Ulf Lundell! 
 
 
 

19 augusti – måndag

 

Djurgårdsveckan började med en vandring runt kanalen bort mot Djurgårdsbrunn, där fåren betade med herde och två bordercollie. Hundarna samlade ihop fåren som gick i samlad flock upp mot skogen. Vid flodvågsmonumentet på Blockhusudden, slog Djurgårdsförvaltningen gravitationsvågornas gräs idag och det måste vara ett slitigt jobb att vinkla trimmern för att komma åt i de branta gräsvågorna. Någon tyckte att det sett ovårdat ut i sommar, men det är konstnärens tanke och önskemål, att det skulle växa vilt!

 

Det är något lugnande med augusti. Tystanden, de mörka kvällarna och kravlösheten. Att slippa sommarhetsen, då man ska försöka hinna med allt som planerats inför sommaren! Den sista kvällsvandringen med Lexus, när vattnet ligger stilla och då man endast möter någon enstaka kvällsvandrare, ja jag tycker mycket om augusti!

 

 

 

 

 

20 augusti – tisdag

 

När jag gick i pension efter nästan 50 års trädgårdsarbete, tänkte jag att nu får det vara slut med allt vad arbete heter, eftersom jag var ganska less och sliten. Visst skulle jag pyssla lite i Cecilias trädgård på Djurgården, men aldrig någonsin mer några långa tröttsamma arbetsdagar. Idag blev det en ganska lång, men långt ifrån tröttsam arbetsdag i Cecilias vackra trädgård på Udden. Jag kände åter igen den där tillfredställelsen av att ha utfört ett gott fysiskt arbete. Den behagliga tröttheten, en dusch och en kopp kaffe med kanelbulle från Valhallabargaren ute i solen.

 

Klippte gräs, rensade gångar, klippte häcken och flyttade växter.

 

Idag fick Djurgårdsförvaltningen besök från Skallebergs Handelsträdgård, som är leverantör av alla tusentals sommarblommor som pryder Djurgården.

 

 

21 augusti – onsdag

 

På förmiddagen åkte vi till Norra Djurgårdsstaden, Lexus och jag. Flera hus hade blivit inflyttningsklara sedan jag var där senast och snart är det stora bostadsområden framme vid Värtans strand. Tråkigt nog blir byggnaderna allt fulare ju närmare vattnet de når. Längst inne i Husarviken där de första husen stod färdiga 2012, finns det faktiskt några hus som jag tycker om. Men tacka vet jag Filmstadens nybyggda bostadshus i Solna, där har arkitekterna inte tävlat om vem som är mest udda och vågad, där passar byggnaderna in tillsammans med den äldre bebyggelsen och utan att provocera.

 

Det jag tycker om med Norra Djurgårdsstaden är trädgårdsanläggningarna inne på gårdarna och valet av träd utefter gator och torg. Bra växtval över lag i området tycker jag. Vackra tåliga perenner blandas med bra buskar och nyare trädsorter som katalpa, korstörne och ambraträd, men även inhemska ekar och björkar. På många ställen är planteringarna nedsänkta en liten bit under parkvägarna, så att regnvatten får chans att rinna ut i planteringarna. Så mycket regnvatten som möjligt ska tas tillvara. Det finns ett mycket bra miljötänk i den här nya stadsdelen, där alla 12 000 lägenheter beräknas vara klara runt 2025.

 

 

22 augusti – torsdag

 

Mitt eviga tjat om vår och försommar, att det är årets vackraste tid, får faktiskt konkurrens av den tid vi just nu befinner oss i. Slutet av augusti och nästan hela september. Då råder ett lugn och en stillhet som kan få den mest oroliga och stressade person att börja andas lugnare.

 

Under morgonen tänkte jag att jag befann mig i ett paradis. Jag kände av stillheten, njöt av att vara omfamnad av Cecilias ljuvliga blommor och att jag hade fri sikt ut mot vattnet och inloppet från skärgården in till Stockholm. Lägg till att jag hade en kärleksfull liten hund vid min sida. Jag fortsatte att jobba i trädgården på Udden, flyttade växter och utökade planteringar. Ju mindre gräsmatta desto bättre!

 

Våfflorna på Café Ektorpet vid Prins Eugens Waldemarsudde smakade gott och vi njöt av att det fortfarande är säsong att sitta ute och äta. Det gamla gröna caféet ligger vackert under de stora ekarna och på vardagarna den här tiden på året är det endast ett fåtal besökare. I Wuddens trädgård träffade vi Trädgårdsmästare Marina som guidade en grupp, men hon hann ändå hälsa på oss och berätta för gruppen att jag var en trädgårdsmästare som nu blivit Friherre!

 

På Galleriterrassen blommade blåregnet om lite försiktigt och doften av Heliotrop undgår ingen.

 

 

 23 augusti - fredag

 

Trevlig helg alla följare! Regnet faller över huvudstaden idag när jag tvättar och packar inför resan.

 

Vi drar söderut i en vecka nu!

 

Här finns de tidigare veckorna!

 

 
 
 
 Alice är såklart också älskad och sedd hos familjen på Udden...trots allt!
 
Regn utanför fönstet i Brommanästet
 
 

Vecka 33 - Lugn och ro

Bysistorget vid Hornsgatan. Formbeskurna tallar i Bonsaiform (Pinus sylvestris) vanlig tall. Tallarna får sin form genom att de beskärs under ca 10-15 år på plantskolan och träden (skotten) beskärs på försommaren. 
 
 Wirwachs malmgård som ligger i hörnet av Brännkyrkagatan och Ansgariegatan
 (null)
 Hornsgatans ginkgo-alléer. Ursäkta den suddiga bilden.
 
 

12 augusti – måndag

 

Vi lånade Lexus idag, min dotter och jag. Vandrade en stund i Bergianska trädgården, som är ganska blomfattig så här års, som de flesta botaniska trädgårdar. Det är främst under våren och försommaren som dessa platser är som vackrast. Men en botaniska trädgårds syfte är ju inte i första hand att vara vacker, utan här ska man kunna följa växternas liv under hela säsongen och med hjälp av växtskyltarna, lära sig namnen. Ungefär 6000 olika växter finns här i Bergianska trädgården. Senare under dagen vandrade vi hemma i Bromma och vid Minnebergs strandpromenad blommade mängder av hortensior, tillsammans med blåblommande hosta.

 

 

13 augusti – tisdag

 

Trots att jag vet att Gamla Stan är en enda stor och stökig turistfälla den här tiden på året, kunde jag inte hålla mig därifrån idag. Café ´´Under kastanjen´´ lockade och jag ville verkligen sitta där på uteserveringen och njuta med ett gott kaffe vid det vackra torget. Självklart var det ett galet beslut då gränderna var fyllda av turister och jag vet ju egentligen att jag ska hålla mig ifrån Gamla Stan under juli-augusti, så det blev ett kort besök. Jag återvänder i oktober, då det är stilla i medeltidsgränderna och då det finns plats på caféerna. På Västerlånggatan ligger som bekant krimskramsbutikerna med vikingahjälmar och dalahästar tätt och idag såg jag att de även börjat etablera sig på gamla fina Skomakargatan. Så sorgligt!

 

Att besöka Järnpojken vid Bollhustäppan, är ett måste och idag fanns en rysk guide på plats, som berättade om Sveriges minsta offentliga skulptur och att man blir belönade med tur och lycka om man klappar pojken på huvudet. Den här platsen som tidigare var ganska anonym trots närheten till Stockholms slott, besöks allt oftare av turistgrupper från hela världen. Den 15 centimeter höga skulpturen kallas även Pojken som tittar på månen och hans huvud är blanksliten av alla lyckosökare.  

 

Planen var att även ta mig upp till Söder för att titta på ett träd på Brännkyrkagatan. Jag fick ett mail där någon frågade vad det kunde vara för ett träd som finns där och trots bifogade bilder, så vill jag se trädet ´´live´´ innan jag uttalar mig. Men något tog emot när jag närmade mig Slussen och det hysteriska bygget som pågår där, så jag bytte helt enkelt stadsdel och hamnade i stället på Östermalmstorg.

 

Häromdagen diskuterade kamrat Per och jag Östermalm, där Sveriges i särklass dyraste lägenheter finns och vi tyckte båda att stadsdelen är ganska tråkig och saknar liv. Motsatsen i stan är Södermalm, som är allt annat än livlös, ibland en aning för mycket liv kanske… Just idag trivdes jag utmärkt i dessa stillsamma Östermalmskvarter, där inga turister trängdes med sina kameror och där jag kunde vandra Storgatan fram i lugn och ro. Vid Styrmansgatan, vek jag av och gick in på gården där Café/Krog La Grande Rue ligger och beställde kaffe och…en kanelbulle! Borde jag variera mitt val av bakverk? Östermalm tillhör inte någon av mina favoritstadsdelar i Stockholm, men ibland kan jag faktiskt trivas där och uppskatta lugnet. Som på den här cafégården, där några av Östermalms fåtaliga hus från 1700-talet är bevarade.

 

I vackra Tessinparken var planteringarna med 4000 rosor, nu rensade från ogräs och den stora fontänen fräste mitt i parken.

 
 
 
 
Bergianska trädgården
 
 Katalpa i Bergianska trädgården
 
 
 

14 augusti – onsdag

  

Brännkyrkagatan på Söder var idag lika lugn och stilla som gatorna på Östermalm igår. Det finns inte många butiker på den här långa bakgatan som går parallellt med den livliga Hornsgatan, men jag gick förbi en polsk delikatessaffär och restaurang Fru Erikssons Husmanskost. Det var det där trädet jag skulle titta på, det som någon i ett mail frågade om jag visste vad det var. När jag kom fram såg jag att det var ett vanligt valnötsträd, som i och för sig inte är jättevanligt här i Stockholm, men jag hade ändå hoppats på något mer spännande.

  

Det händer fortfarande ibland att jag kommer till platser i den här stan, som jag aldrig besökt. Wirwachs malmgård som ligger i hörnet av Brännkyrkagatan och Ansgariegatan, hade jag aldrig ens hört talas om och jag kände inte till den här delen av Brännkyrkagatan. Det var en fin gammal malmgårdsbyggnad från 1700-talet, som idag är ett hotell. På gården står en stor lind som fungerar som vårdträd, så hotellgästerna kan känna sig lugna och trygga! När jag vandrade tillbaka Hornsgatan fram mot Slussen, beundrade jag Ginkgoträden som kantar den långa gatan på båda sidor. 250 st. sammanlagt, friskt gröna och de växer i lagom takt. I framtiden blir det här en mäktig Ginkgo-gata!

 

I april öppnade Stockholms stadsmuseum igen efter fyra års varsam renovering och jag som är intresserad av Stockholms historia har verkligen saknat mitt favoritmuseum. Idag var det dags att besöka den vackra byggnaden som Tessin d.ä. ritade på 1600-talet. Först upptäckte jag det inte, men så hörde jag att någon bredvid mig började berätta om plattläggningen nere på gården, som lagts på ett sådant sätt att det ser ut som om fasaden speglar sig i marken. Fantastiskt!!!

  

Allt var mycket fint renoverat även invändigt och den nya utställningen om Stockholms historia från 1500-talet fram till idag i 3 plan var verkligen intressant. Utställningar på museum blir ofta ganska tråkiga, men det här var något helt annat. Här får man för en gångs skull följa folkets historia, inte kungarnas och adelsmännens. Min planerade kaffepaus efter utställningen uteblev dock, då renoveringen av restaurangen och caféet ännu inte var klart.

 

Det är kulturfestival i Stockholm den här veckan och jag gick in till Medeltidsmuseet vid Strömparterren och köpte biljett till en kvällsvandring kl. 18 som handlade om författarna i staden, men efter det att jag kommit hem från dagens besök på Stadsmuseet, hade jag inte kraft att åka in igen…

 

 
 
Gamla Stan
 
På Kornhamstorg i Gamla Stan och på Gustav Adolfs torg finns i år björkar i urnorna.
 
 Mårten Trotzigs gränd i Gamla Stan är endast 90 cm bred på sitt smalaste ställe och fotograferas flitigt varje dag av turister. Är det verkligen det här vi vill visa från vår stolta stad? Jag tycker verkligen genuint illa om allt sånt här klotter och ser det inte alls som många gör, att det skulle vara vår tids kontsnärsämen som är ute med sprayburkarna.
 
 
Djurgården
 
 
 Sensommarvackert i Cecilias sommarblomslådor.
 
 Ibland har jag haft min kompis i framsätet bredvid mig, kopplad med säkerhetsbälte såklart, men nu har jag fått reda på att om krockkudden skulle utlösas i fram, skulle han kunna krossas. Så nu får han sitta i baksätet igen, kopplad med hundsäkerhetsbäte. Någon tycker säkert att han ska sitta i en bur, men det blir inget av med det...
 
Lexus är både rädd och intresserad av fåren på Djurgården, eller beundrar han bordercolliernas jobb?
 
 
Östermalm
 
 Café/Krog La Grande Rue på Östermalm
 
 

15 augusti – torsdag

 

På morgonen fick jag ett meddelande av en trädgårdsvän att det har planterats visningsträd i lådor på Odenplan. Stockholms stad vill visa nya gatuträd som börjat användas och de som har placerats här är Ginkgo biloba, Korstörne (Gleditsia triacanthos), Japansk zelkova (Zelkova serrata), Tulpanträd (Liriodendron tulipifera) och Kinesträd (Koelreuteria paniculata)

 

Renoveringen av växtbäddar till stadens äldre träd fortsätter med modern teknik och biokol. På en informationsskylt läser jag: Biokolet framställs av trädgårdsavfall och kan användas vid all typ av odling. Biokolet får inte bara växterna att växa bättre utan bidar också till att binda koldioxid i marken.

 

Stora fina exemplar visades och visst vill man se mer av till exempel tulpanträd i stan! Kinesträd och korstörne har redan använts på flera ställen under de senaste åren och jag ser fram mot ännu fler nykomlingar i Stockholm. Tyvärr ser många gatuträd trötta och slitna ut efter förra årets extremtorka och jag hoppas verkligen att vi får en regnig höst så att träden kvicknar till igen. Efter mitt besök på Odenplan vandrade jag ner till Monica Zetterlunds park, där Svensk Marktjänst klippte häckarna, jag hade tänkt mig en stunds vila på en bänk där, men häcksågarnas ljud fick mig att vandra vidare. Den här sköna augustidagen gick jag vidare bort till Ellen Keys park vid Birger Jarlsgatan. I våras blommade träden vackert i parken som nyligen renoverats och jag tänkte då att nu äntligen blir det ordning i den här parken, som har varit lite stökig på flera sätt.

 

Jag vet inte vilket trädgårdsföretag som sköter Ellen Keys park, men nog borde de skärpa till sig en aning. Gräset på den nyanlagda gräsmattan var alldeles för högt och runt om i parken låg drivor av lindarnas fröskidor. Jag förstår mycket väl att det är ett hårt slitage på innerstadens parker och att det inte är möjligt med daglig skötsel, men vi befinner oss fortfarande i turisttider och vi vill vara stolta över vår stad? Det här en mycket fin park mitt bland Östermalms bebyggelse och jag såg att flera satt på bänkar för en stunds vila och för att njuta av lite grönska. Invid parken ligger Ellen Bistro & Café, där jag drack kaffe, utan kanelbulle!

 

Jag minns i slutet av 90-talet då vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice skötte alla kulturhusträdgårdar på bland annat Södermalm. Det var många små och stora gårdar som skulle hållas snygga och vi skötte dem på ett mycket bra sätt. 1996 blev det omräkning av alla dessa områden som vi haft underhållet på i många år.  Då intresserade sig Svenska Bostäder, som förvaltar kulturhusen, enbart på ekonomin. Trädgårdsföretaget Vivaldi hade möjlighet att lägga sig väldigt lågt i pris, för att kunna ta över områdena och det lyckades. Kvalitet och erfarenhet var tydligen inte längre viktigt. Jag anar att det går till på samma sätt vid upphandlingar om stadens parksskötsel och om så är fallet så är för sorgligt! Men jag kan såklart ha fel!

 

Det som fick mig att ta fram kameran i den här parken var när en glad hund badade i fontänen där Ellen Key står och när en man på en bänk spelade gitarr för parkbesökarna. Jag är verkligen inte den som brukar klaga, utan hyllar oftast Stockholms vackra parker och trädgårdar här på bloggen, men ibland kan jag inte låta bli att skriva ner min besvikelse.

 

Lite närmare in mot Stureplan ligger Erikbergsparken som är allra vackrast på våren, när den branta slänten fylls av Scilla upp mot Eriksbergsgatan, men det är fint nu också med fontänerna i dammen och utsikten bort mot Tegnérgatan. I urnorna växte gaura och chokladblommor. Idag svämmade dammen över och det rann vatten ut på gångarna. Min nya app ´´Tyck till´´ som Stockholms stad skapat för att man ska kunna skicka in klagomål eller om man vill felanmäla något, kom till pass igen och jag kände mig plötsligt som en parkvakt.

 

Ibland kan jag känna mig en aning stressad och orolig i vår hetsiga huvudstad, jag är ju trots allt född i en idyllisk småstad i Roslagen på 50-talet. Men idag när jag vek av från Tegnérgatan in på Luntmakargatan, var det som om all storstadsstress plötsligt rann av mig. Vad är det Luntmakargatan gör med mig? Det var likadant förra året när jag vandrade här. Gatan är ju egentligen ganska tråkig, nästan helt utan butiker och grönska. Inte några direkt vackra byggnader heller, även om det finns några. Enstaka små restauranger, mest asiatiska och så Schimmel Pianoskola och Taxi Stockholm. Här råder ett lugn som passar mig och jag tänker att jag vill bo i en storstad, där det inte bor så mycket folk. Några få människor mötte jag när jag sakta promenerade fram och i ett hörn satt en man på marken, vars liv nog inte blivit så som han tänkt sig en gång. När jag gick förbi ropade han på urstockholmska, tjena hur e leget? Jo tack det är bra, är det bra med dig, sa jag. Det kan man aldrig veta, svarade mannen.

 

När jag kom ut på Odengatan hamnade jag mitt i storstadspulsen igen. Elsparkcyklar for fram på trottoarerna, folk gick med ansiktena i mobiltelefonerna, allt var som vanligt igen och så den aldrig sinande biltrafiken. På Gustav Vasa kyrkogård var det sommarcafé och folk satt i grönskan och fikade, det var säsongsavslutning och alla fick gratis bärpaj såg jag på en anslagstavla. Hedvig Eleonora kyrka vid Östermalmstorg hade också sommarcafé, är det en ny idé från Svenska kyrkan, eller har det funnits förr?

 

Jag hade tänkt ta tunnelbanan från Odenplan tillbaka hem, men kände fortfarande ett skönt vandrarlugn, så jag fortsatte mot Sankt Eriksplan, via Vasaparken där jag köpte en mjukglass och satte mig i skuggan med utsikt över hela parken. Allt var stilla och en polisbil rullade sakta förbi på parkvägen nedanför. Senare läste jag att det hade varit polisjakt efter två män som planerat ett grovt rån och som greps i Vasaparken. Jag hade inte sett någon jakt där jag satt med min mjukglass. Men det är väl som vanligt, att jag blundar för det onda och jobbiga och aktar mig även noga för att hamna i konflikter…

 

 

16 augusti - fredag

 

Jag läste i tidningen Stockholm direkt att Brunkebergstorg inte blev så levande som det var tänkt efter den stora förvandlingen. En ny entré till Gallerian, lyxiga hotell och takkrogar gör väl inte ett torg mer levande.

Jag tror att Brunkebergstorg även i framtiden kommer att bli en ganska själlös baksida.

 

 
 
 
Stockholms stadsmuseum
 
Plattläggningen har lagts som en spegelbild av fasaden.
 
 
 
Erikdalsparken
 
 
 
 Odenplan
 
 Stockholms stad vill visa nya gatuträd som börjat användas och de som har placerats här är Ginkgo biloba, Korstörne (Gleditsia triacanthos), Japansk zelkova (Zelkova serrata), Tulpanträd (Liriodendron tulipifera) och Kinesträd (Koelreuteria paniculata)
 
 
 
Ellen Keys park
 
 
 
Luntmakargatan
 
En dörr till en gård stod öppen på Luntmakargatan och här kan man se vad som döljer sig bakom fasaderna på innerstadsgator.
 
 
 Luntmakargatan
 
 

17 augusti – lördag

 

I många år har jag tänkt vandra runt Lötsjön, som tillhör Sundbyberg och Råstasjön som ligger i Solna, där en vacker parkväg på 5 kilometer går runt sjöarna som ligger nästan intill varandra, men det har inte blivit av, förrän idag. Lexus, min dotter och jag mötte Josefine som bor i området och började sedan vandringen vid Lötsjön, som är en liten grund och näringsrik sjö med ett rikt fågelliv. Vi tog en tidig fikapaus vid Café Gröna Stugan, innan vi fortsatte längs stranden där fackelblomster och ligularia nu blommade vid strandkanten och stora bestånd av näckrosor i sjön. Runt båda de här sjöarna finns ett fint parklandskap och vid Lötsjön är det den kända landskapsarkitekten Sven A. Hermelin som ritat parkanläggningen, som anlades under åren 1947-1962. Han har även skapat Marabouparken i Sundbyberg och Rottneros Park i Sunne.

 

Sundbyberg och Solna är tätbebyggda orter i närheten av Stockholm och jag blev förvånad över detta stora lummiga grönområde som sparats runt sjöarna. Jag uppskattade att man knappt såg någon nyare bebyggelse under vandringen, mer än några höga hus som syntes över trädtopparna här och där. Borta vid Råstasjön som är ett naturreservat, blev dock kontrasten stor när vyn i öster, där nya Arenastaden med Friends arena och butiksgallerian Mall of Scandinavia, plötsligt dök upp, men det störde faktiskt inte så mycket. Längs Sjövägen på sydsidan av Råstasjön låg fina villor och det var verkligen en idyllisk miljö runt båda dessa sjöar.

 

Råstasjön är liksom Lötsjön en känd och mycket näringsrik fågelsjö och här finns viktiga naturvärden med fåglar som duvhök, gröngöling, spillkråka, ängspiplärka och buskskvätta. Här häckar även många par av näktergal. En stor del av Isbladskärrets hägrar på Djurgården, övervintrar här vid sjön. I sjön finns mört, abborre, gädda, sutare och ruda.

 

Det var en mycket skön vandring som vi avslutade uppe i Filmstaden vid Råsunda, där vi åt våfflor vid Portvaktsstugans våffelkafé. Vandringen runt sjöarna och Råsunda Filmstad, var två platser som jag länge tänkte besöka och som jag idag äntligen fick tillfälle att se. Även Filmstaden blev en positiv överraskning för mig, där man sparat äldre byggnader från SF:s film gamla filmstudioanläggningar. 400 svenska långfilmer och serier har spelats in här i Sveriges Hollywood och jag drabbades av en underbar svensk-svartvit-film-nostalgi och blev sugen att se filmer från 1940-50 talet igen, helst inne på biografen som finns här på området. Filmstaden byggdes 1920 och 1969 lämnade Svensk filmindustri området, men från 2008 är de tillbaka med huvudkontor och biograf. Idag finns här restauranger och caféer och ett nytt bostadsområde har byggts intill, med fina hus som passar mycket bra in i miljön. Gatorna har namn som Greta Garbos väg, Edvin Adolphsons väg och Ingrid Bergmans väg.

 

 

18 augusti – söndag

 

Det som tidigare år kallas världens längsta bokbord på Drottninggatan, har i år lyfts ur kulturveckans program och står nu för sig själva. Jag tror inte att det längre kan kallas för världens längsta, eftersom det var färre bord och böcker än tidigare. Men bland lådorna hittade jag trots allt Kondisboken – klassiska svenska kaféer och konditorier, vilken kändes ganska självklar i min boksamling! Sedan blev jag mycket glad åt en helt ny bok av Rikard Larsson som heter Mariaberget – en pärla i Stockholms stadssiluett och den kommer jag att dyka in i direkt!

 

Innan jag åkte hemåt, vandrade jag bort till korsningen Birger Jarlsgatan-Rådmansgatan. Jag hade läst om ett ovanligt träd i huvudstaden, som planterades där 2011 och trädet var då 15 år gammalt. Här gick jag förbi senast i torsdags, utan att ha en tanke på att en Japansk zelkova fanns utanför Wallenstams stora byggnad. Var det inte det huset man såg i vinjetten till TV-serien Varuhuset en gång i tiden? Trädets krona är rund och väldigt kompakt och jag vet inte om jag tycker att det är så vackert, men det är alltid spännande med nya trädsorter i vår huvudstad.

 

 

 
Vandring runt Lötsjön och Råstasjön
 
 
Vackra Lötsjön
 
 Råstasjön - Arenastaden med Friends arena
 
 
 
Filmstaden i Råsunda
 
 
 
Det som brukar kallas världens längsta bokbord, har flyttat från kulturveckans arrangemang och står nu på egen hand. Trots det gäller samma söndag som vanligt och i år tyckte jag att det var mycket färre bord och böcker än tidigare. Här på Drottninggatan hittade jag i varje fall två fina fynd!
 
 Japanska zelkova i hörnet Birger Jarlsgatan och Rådmansgatan.
 
 Det här teet ska jag köpa!

Sommarblommor i Sverige 2019

 Jag frågade mina 5750 följare av Stockholms gröna rum på Facebook, hur sommarblomsurnor/planteringar ser ut i deras närhet och jag fick några svar från hela Sverige. 
 
Rosendals slottsträdgård på Djurgården i Stockholm. Se mer från Rosendals slottspark här! Foto Hasse Wester
 
Skansenentrén i Stockholm. Foto Hasse Wester
 
´´Långkorven´´ vid Skansens norra entré. Foto Hasse Wester
 
Uppsala. Foto Julia Adén
 
Bollnäs. Foto Mikael Söderholm
 
Gränna. Foto Petra M Richter
 
Färjestaden på Öland. Foto Petra M Richter
 
Upplands Väsby. Foto Petra M Richter
 
Luleå. Foto Lena Isaksson
 
Söderköping. Foto Sussi Laurell
 
Tanto i Stockholm. Foto Karin Tjebbes
 
Lusthusportens park på Djurgården i Stockholm. Foto Elisabeth Bönnemark
 
(null)
Sundbyberg. Foto Hasse Wester
 
Kristianstad över Helge å. Foto Ann-Marie Gustafsson.
 
Rådhusesplanaden i Umeå. Foto Maria Westerlund
 
Mariefred. Foto Annika Widell
 
Strängnäs. Foto Lillemor Frisén
 
KTH Stockholm. Foto Ann-Britt Isaksson Öhman
 
Kommunhuset i Torsby. Foto Gertrude Kindberg
 
Mer från Torsby och Gertrude Kindberg.
 
Brf i Sollentuna. Hängpetunia, batat, sommarrudbeckia, fjäderborstgräs och jätteverbena. Foto Elisabeth Hamrin
 
(null)
Brommaplan. Foto Hasse Wester
 
Turingelunden i Södertälje. Foto Ingela Kihlberg. Den lilla killen på bilden heter Felix...
 
Köping. Foto Sigrid Larsson
 
Stora Skuggan, Norra Djurgården. Foto Cecilia Adén
 
OK, det här är inte Sverige, men jag kunde inte låta bli att ta med den här bilden som jag fick. Carlsbad Flower Fields norr om San Diego, Kalifornien. Foto Christer Andreasson 
 
 

Vecka 32 - Regn i Stockholm

 Brommanästets balkong!
 
 Hässelby slottspark
 
Hässelby slotts koloniträdgård
 
 
 
Rosendals slott
 
Efter åskskurarna 9 augusti
 
 
 
Lejonslätten
 
 
 
 
 
5 augusti - måndag
 
Jag fick äntligen tillbaka min iMac som blev blixtsnabb med den nya SSD-hårddisken. Det blev en dag med ominstallationer av program mm. Nog med teknik nu, även om den behövs för att kunna jobba med bilder och blogg. 
 
Som avbrott i teknikdagen, åkte jag ut till Skärholmens perennpark en stund och på vägen dit hann jag vara med om nästan alla vädertyper som finns på sommaren, från solsken till regn och hagel. Jag har besökt den här perennparken varje år sedan den kom till 2011 och den store mästaren Piet Oudolf har sin vana troget skapat ängar av perennerna, där olika sorter väver in i varandra på ett mycket vackert sätt. Även om inte parken ser ut som under de första åren, så är den fortfarande vacker och värd att besöka. Tänker tillbaka på mailet som jag en gång fick av Piet Oudolf, när han behövde bilder från Skärholmens perennpark till sin hemsida. Han undrade om han fick använda fem av mina bilder. OK då, svarade jag!
 
 
6 augusti - tisdag
 

Åskan mullrade i söder när jag vaknade och himlen över Kungsholmen var dramatiskt orange just innan de mörka molnen, åskan och regnet drog in över stan. 

 

7 augusti - onsdag

 

Vaknade på natten av ett dovt mullrande åskväder och regnet föll utanför det öppna sovrumsfönstret. Det lät som om det värsta vädret höll till ute till havs. Så länge inte blixtrar slår ner och skapar bränder, tycker jag att det är ganska trivsamt med ett åskväder...

Min fotoassistent Lexus och jag fotograferade Södra Djurgårdens sommarblommor till ett blogginlägg och vi brottades med ett besvärligt starkt solsken, men gladdes även åt några lite molnigare perioder. Vid Rosendals slott satt vi länge och väntade in ett bra fotoljus och assistenten hade bra tålamod! På den delen av Djurgården där det är som mest med folk, det vill säga Djurgårdsvägen vid Nordiska museet och fram till Grönan och Skansen, var det omöjligt att hitta en parkeringsplats, så fotograferingen där fick vänta. I vanliga fall brukar vi vandra här, men idag var vi tvungna att ha med bilen.

 

Ulf Lundell Instagramar nu under sin sommarturné över landet och idag visade han en bild på en buddleja som var fylld av fjärilar, bland annat nässelfjärilar. Jag har aldrig tidigare kommenterat på hans sida, men nu skrev jag ´´Nässelfjärilparty på buddlejan´´. Kort därefter kom hans svar ´´Fjärilsbuske och amiraler''. Den märkliga konversationen fortsatte med att jag svarade ´´Fjärilsbuske heter buddleja på latin och visst är det väl nässelfjärilar högst upp på bilden´´. Där slutade min kontakt med Ulf Lundell! Man ska nog akta sig för att tillrättavisa den mannen...

 
 
 
 
Skärholmens perennpark
 
 
Fackelblomster och silverrips i Skärholmens perennpark
 
 
 
 
 
 
8 augusti - torsdag
 
Det skulle komma 24 mm regn idag, men det stänkte bara några minuter. I mitt nästa liv ska jag bli meteorolog, då det är acceptabelt att hela tiden göra fel utan att kritiseras allt för mycket. Vi stirrar ändå varje dag på 10-dygnsprognosen, som nu berättar att det nästa torsdag ska komma 6,1 mm regn. Komma en! Nästa torsdag. Om en vecka.
 
 
 
9 augusti - fredag
 
Eftersom jag behövde ta fler bilder till mitt blogginlägg som ska handla om Djurgårdsförvaltningens sommarblommor, begav jag mig ut på förmiddagen. Mörka moln hotade i norr när jag fotograferade de vackra färgplanteringarna i Lusthusportens park. Borta vid Skansens huvudentré tog jag bilder av blomsterurnorna, som i år är extra fina och jag såg hur folk som var på väg in till Skansen, tittade oroligt upp på de mörka molnen som hastigt närmade sig. Plötsligt kom en åkssmäll och ett galet regn började falla.
 
Enligt SMHI regnande det inte alls i Stockholm under den här tiden då det kom 24 mm på knappt en timma. Igår skulle det däremot komma 24 mm, men då kom det endast några droppar. Meteorologerna kanske hade blandat ihop dagarna? Jag skyddade mig under taket till en av kioskerna utanför Cirkus och stod där länge och såg på skådespelet när ännu några åsksmällar hördes och vattnet forsade ner i brunnarna. Det är verkligen inte ofta man ser ett sådant här kraftigt regn nu för tiden i huvudstaden. 
 
Kvällen blev sedan solig och skön. Vi satt ute i trädgården länge och njöt av sensommarkvällen.
 
 
 
10 augusti - lördag
 
Granhäckarna i Hässelby slottspark planterades på 1960-talet, men den här trädgården har anor tillbaka till 1600-talet. Det är verkligen en fin anläggning och jag undrar varför inte gran används oftare på detta sätt i Sverige. Härdigheten behöver man inte fundera över och jag tycker om grönskan i tuktade granar. Planteringarna i nedre terrassen är nu för tiden bra underhållna och gångarna är rena från ogräs, men tänk om gullris, praktlysing, ålandsrot, såpnejlika mm. kunde bytas ut mot något vackrare. Nu ser det ut som ett överväxt koloniområde med alla dessa gula perenner. Mittenpartiet är dock fint med lavendel. 
 
Vi gick ner till koloniområdet som ligger intill slottsparken och vi tyckte båda att det var väldigt fint. Det blir verkligen ett härligt virrvarr av växter och färger när hundratals odlare med olika idéer samsas på samma område. Vi råkade gå in på en grusgång där det tydligen inte var tillåtet att gå och blev tillsagda att endast gå på de breda gångarna. Så kan det gå...
 
På vägen hem stannade vi vid Café Blomma vid Åkeshovs slott, där vi blev serverade av en nonchalant man i kassan som så fort som möjligt borde gå kurs i att ta hand om sina kunder. Han hade tydligen missuppfattat sin roll där och det lockar verkligen inte att återvända dit. Han har säkert ingen aning om att caféer och restauranger betygssätts av besökarna nu för tiden.
 
 
 
11 augusti - söndag
 
Ännu en natt med åska och regn. På eftermiddagen fortsatte det regna krafigt och båda jag och naturen njöt!
 
 
 
(null)
PJ på PW i Bromma
  
Blockhusuddens brygga
 
(null)
 Blockhusudden
 
 
 

Djurgårdsförvaltningens sommarblommor 2019

 
Djurgårdsförvaltningen satsar som vanligt stort vad gäller sommarblommor och i år är planteringarna på Södra Djurgården mer färgstarka än vanligt, speciellt vid Rosendals slott, där valet av blommor sticker ut ordentligt med färg och form. Fantastiskt vackert! Det är även alltid lika ljuvligt att beskåda färgplanteringarna i Lusthusportens park, ja alla urnor och planteringar runt om på Djurgården är mycket vackra i år! 
 
 
Rosendals slott
 
 
Rosendals slottspark glöder i år!
 
 
 
 

Antirrhinum majus 'Photo Mac orange' Lejongap 

Bidens 'Yellow  Pearl 

Cosmos 'Chocolate'  Chokladblomma 

Craspedia globosa 'Goldstick 

Cuelus x  copa copper - Palettblad  

Dahlia XXL Taxco 

Impatiens 'New Guinea Timor'  - Flitiga Lisa 

Lobelia 'Chocolade Truffle' 

Pennisetum setaceum rubrum - Fjäderborstgräs 

Rudbeckia 'Autumn  Colors' 

Tagetes gold coins yellow  

Tagetes tangerine  'Disco Red' 

Tagetes tenuifolia 'Solena Vanilla'  

Verbena bonariensis  

Verbena vectura  blue 

Zinnia 'Queen Lime Orange'  

 
 
 
 
Rosendalsterrassen
 
 
 
 

Dammplanteringen

 

Antirrhinum majus  'Rocket White' - Lejongap  

Celosia spicata 'Flamingo FeatherAmarant  

Dahlia gallery 'Art Nouveau'  

Gaura  lindheimen 'Sparkle White' 

Helianthus annus  'MS Mars'  

Pennisetum 'White Lancer'  - Gräs 

Penstemon digitalis 'Dark Tower 

Salvia evelution  

Salvia greggii  'Day Glow'  

Verbena bonariensis  

 

 
 
 
Svanenplanteringen
 

Buddleja  summerbird 

Coleus x blunei  'Malibu  

Gaura  lindheimen 'Sparkle White' 

Helichrysum stoechas  'Silverballs 

Heliotropium arborescens  'Nautilus'  

Petunia pegasus  'Blue Splash'  

Rudbeckia  hirta 'Cappuccino 

Salvia strata 

Verbena lollipop  

Verbena rigida 'Palaris ' 

Verbena regida  'Venosa 

 

 

 

Lejonslätten

 

 

 

 Skansen

 

  
 
 
Källhagen
 
 
 
 
Lilla Sjötullsbron
 
 
 Kaskadpelargoner passar så bra på Lilla Sjötullsbron, men av någon anledning vill de inte riktigt växa ut som tänkt i år. Men vi har hela augusti och september kvar!
 
 
 
Blockhusudden
 
 
En härlig plantering med bland annat Rosenskära i olika färger.
 
 Vid Blockhusuddens busshållplats
 
 
 
Planering
 
 
Den 7 december 2018 planerade fyra av Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare hur årets sommarblomsplanteringar skulle se ut! På den undre bildern växer Cecilias härligt färglada planteringar vid Rosendals slott fram!
 
 
Plantering
 
 Trädgårdsmästare Cecilia planterar vid Svanenplanteringen på Rosendalsterrassen 13 juni!
 
 Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare Kerstin och Malin planterar vid Lusthusportens park.
 
 

Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails