Site Meter

Semestervecka i Gryts skärgård och i Västervik

 
Min dotter och jag besökte Gryts skärgård och Västervik och det blev en mycket fin resa med vackra och spännande platser där jag aldrig tidigare varit. Ibland måste jag nog lära mig att lämna Gotland och Österlen, för att se andra platser i vårt vackra land. 
Bilderna kommer från både min och min dotters kameror!
 
 
 
 
Kärlekens trädgård i Lilla Vik
 
 
 
 
Först var det kärleken mellan en kvinna och man. Stödjande, bekräftande, som gav frihet att vara och utvecklas efter egna förutsättningar. Sedan var det kärleken till kunskap, inhämtad med den vetenskapliga metoden, ifrågasättande, baserad på fakta och utfallet av observation och praktiska försök.
 
Det var också kärleken till en bygd och dess människor, vänliga och hjälpsamma. Sist men inte minst kärleken till ett markområde med dess former och möjligheter. Kärleken till livet självt låg under allt. Livet som är nyckfullt och innehållsrikt, som ger ständigt nya möjligheter och utmaningar.
(Ur boken Kärlekens trädgård på Lilla Vik - En dröm som blev verklighet - av Karola Messner och Jan Gillqvist.) 
 
Dessa två läkare började skapa sitt blomsterparadis 1996 och idag är det Karola själv, med hjälp av en annan kvinna, som sköter och förvaltar denna fina trädgård. Kärlekens trädgård är belägen som ett blommande smycke i en skogsglänta långt ifrån trafikerade vägar. Vid entrén började vi följa en utstakad stig genom en skogsträdgård där mängder av olika spännande träd och buskar växer intill vackra dammar och som till sist mynnar ut i en färgsprakande rosenträdgård med tusentals rosor varav 450 är olika sorter.
 
Man bör ha klart för sig att detta inte är något rosarium där rosorna har placerats för skapa färgharmoni, utan det är helt enkelt en kaskad av färger som tillsammans blir till ett härligt skådespel. Stommen i rosenträdgården är den 30 meter långa rosenallén med stora bågar där klätterrosor och buskrosor blommar i månadsskiftet juni-juli, med bland annat honungsrosor, Flammentanz, New Dawn, Constance Spry, Adelaine d´Orleans, Maidens Blush och Ghislaine de Féligonde.
 
Det var verkligen en upplevelse att se detta livsverk av paret som kom att ägna sina liv åt denna plats. Förutom mängder av rosor, buskar och träd finns här även hela 700 rhododendron som växer längs stigen ut mot berget vid havet. Här kan man sitta en stund på en bänk och blicka ut över havet för att smälta alla intryck från den fantastiska trädgården. 
 
Karola som även är mycket kunnig om människans historia, visade oss en stor väggmålning där hon målat viktiga händelser genom tiderna. Vi kom överens att livet är en kamp, men att en vacker trädgård och naturen skapar en balans som får oss att tycka att det är gott att leva - trots allt!
 
De vita skulpturerna i trädgården har Karola skapat och symboliserar en man och en kvinna i fullständigt och jämlikt samspel. I boken skriver de att några liknande skulpturer finns såvitt de vet inte någon annanstans i konsthistorien.
 
 
 
 
 
 
Utflykt till Harstena
 
 
 Det här är M/S Svanö som trafikerar Arkösund-Harstena.
 
 
Den gamla underbara skärgårdsbåten M/S Ellen, som byggdes 1885 tog oss med sina lugna 7 knops hastighet ut till vackra Harstena i havsbandet där vi vistades i tre timmar. Men just innan båten skulle gå spelades i båten ´´Små lätta moln´´ med Pugh Rogerfeldt och det var precis som det såg ut på himlen denna vackra morgon och jag ägnade en extra tanke åt Pugh.
 
I bageriet på Harstena köpte vi fikabröd som vi åt på släta klippor med utsikt mot havet. Intill bageriet finns en liten tjärn med röda näckrosor, som härstammar från sjön Fagertärn i Tivedskogen, som jag besökt en gång i tiden. Den röda färgen kommer av en mutation, en slumpvis förändring i arvsanlagen och det sägs att de röda näckrosorna tyvärr minskar i antal i Fagertjärn. Ingen vet varför.
 
 
Harstena är en mycket vacker skärgårdsidyll och så här beskrivs platsen på Wikipedia:
 
 
Harstena är en ö belägen i Gryts norra skärgård inom Valdemarsviks kommun i Östergötland. Ön är bland annat känd för den säljakt som förr bedrevs, men även som en av observationsplatserna i Sveriges Radios sjöväderprognos. Ön är ett populärt besöksmål och på sommaren utgår dagliga båtturer från hamnarna i FyruddenTyrislöt och Arkösund. I byn finns ett litet bageri och vid hamnen finns restaurang, handelsbod och rökeri.
 
 
 M/S Ellen och M/S Svanö inför resan hem till fastlandet.
 
 
 
Lillön på Gränsö
 
 
 
Just intill Västervik ligger vackra Gränsö, där man kan hitta underbara klippor mot havet, som här vid Lillön.
 
En pensionär kan också ha semester!
 
 Det här är det närmaste ett utebad jag kommit denna sommar - hittills!
 
 
 
Underbara Västervik (Westervik)
 
 
 
 
Då jag inte enbart är intresserad av trädgårdar och växter utan även av arkitektur och stadsplanering, blev jag positivt överraskad av Västerviks bebyggelse. Här har man varit nog med att behålla och renovera de äldre trähusen och även byggt nya hus i trä som smälter in i den gamla bebyggelsen.
 
 
 
I det här mysiga gårdshuset bodde vi alldeles intill kvarteret med de ljuvliga Båtsmansstugorna, där det fanns ett mysigt café som stängde så fort de fick syn på oss! Vid cafébordet på tomten drack jag mitt morgonkaffe bland dahlior, malvor och tomatplantor.
 
 
 
 
Stegeborgs slottsruin
 
 
 
Vid stranden intill Stegeborgs slottsruin finns en mycket vacker örtagård som även smyckats med rosor.
 
 
 
 
Söderköping
 
 
 
 
Söderköping är en plats som jag enbart passerat på väg mot Österlen och inte ägnat någon större tanke åt. Jag visste att många scener från filmerna om Madicken hade spelats in i staden och har förstått att det måste finnas vackra och idylliska platser. Den här gången tog vi tid på oss att känna in den gamla staden, där gatorna var fyllda av blommande stockrosor.
 
Vid Göta kanal ligger den berömda glassbaren Smultronstället och vi tänkte att vi skulle köpa varsin glass. Men den kö som fanns fram till glassen var bland det konstigaste jag sett i köväg. Det skulle säkert ha tagit över en timma för att få sin glass, det tålamodet hade vi inte. 
 
 
 I Söderköping finns Sveriges äldsta bokhandel, som kändes lite högtidligt att besöka.
 
 
 
Gryts skärgård
 
 
 I Gryts skärgård, men på fastlandet några mil från Valdemarsvik, bodde vi de tre första dagarna och för en ljudkänslig stockholmare var det som bomull för själen att uppleva total tystnad. Inte ens fåglarna hördes längre och en flugas surr som bröt tystnaden blev väldigt påtagligt. En stig ledde ner till havet där en bänk var placerad på berget - som om den stod där och väntade på mig. 
 
 

Parksoffor i tiden på Södra Djurgården

 
 
 Just nu pågår den trevliga och intressanta utställningen ´´Parksoffor i tiden - till nytta och prydnad´´ som pågår till 6 oktober. Sofforna är uppställda i en rad framför den långsmala planteringen med fantastiiska sommarblommor, som med en mjuk sväng leder fram mot Skansens norra entré Hazeliusporten. Här visas tio olika parksoffor som funnits på Djurgården från 1800-talet och fram till idag. Utställningen är verkligen värt ett besök då man kan slå sig ner på någon av sofforna och se ut över alla fantastiska sommarblommor i planteringen som Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare kallar ´´Långkorven´´
 
Under mina vandringar i Stockholms gröna rum, pausar jag såklart då och då på en parksoffa och mina favoriter här är Böjsoffan och Stockholmssoffan!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Midsommar på Kallgården i Jämtland

 
 
 
Det blev en vacker och mycket trevlig midsommar hos systerdotter Therese, hennes man Tobias och lilla Eira, som från och med januari i år driver Hotell Kallgården, några mil från Åre i Jämtland. Hotellet ligger högt och utsikten över ängarna ner mot kyrkan och den vackra Kallsjön är fantastisk och när Åreskutans toppar bjöd på snö under hela midsommaren, blev det en aning magi! Ovanför hotellet där familjen bor mycket fint, dukades långbord i trädgården på midsommarfafton och nedanför låg sjön spegelblank i den ljusa sommarnatten.
 
 
 
Hotell Kallgården är ett familjeägt fjällhotell med anor från tidigt 1900-tal och erbjuder en vidunderlig utsikt över Kalldalen, Åreskutan och Kallsjön. Här hittar du lugnet med närheten till naturen.  
(Från Hotell Kallgårdens hemsida)
 
Besök hemsidan för att boka boende! 😀 Klicka här 
 
 
Tack Therese, Tobias och övrig personal, vi hade en fantastisk vistelse på det underbara hotellet och jag kan verkligen rekommendera att besöka denna vackra plats.
 
 
 
Blommande syrener, snö och 30 grader varmt under midsommaren
 
 Utsikt från restaurangens terrass
 
 Min kära syster och jag plockade blommor på midsommaraftons morgon. Snön låg kvar på Åreskutan.
 
Tobias, Therese och Eira. (Systers bild)
 
Den underbara skogsstjärnan hittade vi nere vid sjön
 
Nere vid sjön finns en fin liten badplats och en brygga med bänkar!
 
 Advent är aldrig långt borta...
 
Gulliga midsommarfina Eira
 
Midsommarfirande vid hembygdsgården.
 
 Fina tjejerna Therese och Eira
 
Som vanligt är jag mycket gladare än vad jag ser ut...
 
Therese och Tobias underbara lilla Eira var midsommaraftonens charmtroll och glädjespridare!
 
 
 
Ristafallet
 

Jag lånar från Wikipedia

Ristafallet är ett vattenfall i Undersåkers socken i västra Jämtland och är ett av Sveriges största fall. Fallet ligger längs Indalsälven, 17 kilometer öster om Åre, en knapp kilometer från E14 och en campingplats ligger i omedelbar anslutning till fallet. Den ligger 355 meter över havet.

En fridlyst, skogbevuxen ö delar av fallet i två delar, den norra och den södra delen. Ön skärmar av fallets halvor, så att den norra halvan inte går att se från den södra stranden och vice versa. Hela området har formen av en jättelik amfiteater. Fallet är totalt ungefär 50 m brett, 14 m högt och flödet är mellan 100 och 400 m³/s, beroende på årstid. Både uppströms och nedströms fallet finns sportfiske efter framförallt öring, och nedströms även harr.


Bloggen lever

 
 
 
Jag har inte övergett den här gamla bloggen som i juni fyller 17 år, men det här året håller jag på med ett projekt att följa det som växer och blommar i Stockholms trädgårdar och parker i bild och text. Ingen vet vad som sedan händer med materialet.
 
Nästa år kommer jag troligen att börja blogga som vanligt igen och kanske i dagboksform igen.
 
Trevlig försommar ni som fortfarande tittar in i bloggen!


Som att rista runor

 
(null)
 
Det som en gång var en självklarhet är inte längre lika viktigt för mig. Bloggen har varit min dagbok i snart 17 år och blev med tiden en självklar plats där jag med ord och bilder berättade det jag upplevde i trädgårdar, i naturen och under mina resor.
 
Bloggar är troligen snart helt borta i den flora av sociala medier som nu finns på nätet. Det har helt enkelt blivit ett alltför omfattande och besvärligt sätt att berätta det man vill visa och uttrycka. Om jag nu för tiden skriver ett blogginlägg känns det som att rista runor, det är enklare att lägga ut några bilder på Facebook eller Instagram och berätta med en mening vad som finns på bilderna.
 
Sedan reklamen började ta över alltmer i bloggen, har det blivit väldigt svårt att läsa den i mobilversionen, så om det fortfarande finns några bloggläsare kvar, rekommenderar jag att använda dator. 
 
Det blir allt glesare med blogginlägg nu, men jag kommer att fortsätta lägga ut inlägg, dock inte lika intensivt som tidigare. 
 
 
 
 

Det är över nu och nu börjar det!

 
 
 
 
Covid 19 räknas inte längre som samhällsfarlig sjukdom och tillvaron börjar försiktigt gå mot det normala igen. Det som jag ännu inte vågat mig på är att åka tunnelbana och buss, annars besöker jag butiker och hänger på caféer. Sprita händerna kommer jag dock att fortsätta att göra framöver.
 
Om det är något gott som kommer av allt detta elände vi varit med om i två år, så är det att det inte längre behöver vara självklart att hälsa på varandra med kramar och handhälsningar. Jag har nog aldrig varit riktigt bekväm med alla dessa kramar. Men det är underbart att hela tiden slippa tänka på smitta och studera hälsostatistik så fort man vaknar på morgonen. Nu får vi verkligen hoppas att Ryssland inte invaderar Ukraina...
 
Fokus just nu är att välkomna de tidigaste vårblommorna, vintergäck såg jag redan i slutet av januari och nu ser jag snödroppar på många ställen. Trots vintergäck och snödroppar så är det ändå något alldeles speciellt när trollhasselns trassliga blommor vecklar ut sig och på lördagen besökte jag Bergianska trädgården där den kinesiska trollhasseln just börjat blomma vid den japanska dammen.
 
 
Inne i Medelhavsrummet i Edvard Andersons växthus hälsade jag på det lilla persikoträdet i kruka, som börjat blomma! 
 
 
 

Januarivandring runt Djurgården

 
Årets första vandring runt Djurgården och kanalen låg helt stilla på morgonen
 
Blockhusuddens strand
 
...och vem möter jag exakt när jag passerade bryggan på udden? Jo den här kompisen och hans matte som bor just ovanför och som var på väg att morgonvandra. Så fint att få träffas en liten stund på helgen och vi ses igen på måndag Lexus!
 
Biskopsudden
 
Prins Eugens Waldemarsudde
 
Jag får vänta några månader innan det blir fika på Café Ektorpet.
 
 Än så är det långt till vår...

Årskrönika 2021

 
 
 
 
 
Pandemin har härjat i två år nu och även om vaccinationen minskat dramatiken betydligt under den senare delen av året, finns det trots allt en oro mycket tack vare att så många väljer att inte vaccinera sig, av olika mycket märkliga anledningar. Nu sprider sig Omicron varianten snabbt över världen och vi får se hur hårt det slår nu när vi går in i 2022.
 
Hur som helst blev 2021 ett mycket trevligare år än det föregående och jag tycker att jag har levt ganska normalt efter omständigheterna. Jag har kunnat rört mig friare inne i stan, besökt caféer och handlat i butiker igen. 
 
Resandet utomlands har jag självklart helt lagt åt sidan det här året och jag känner faktiskt inte längre någon längtan att lämna Sverige, dels på grund av panedmin, men även med tanke på miljösapekten och min flygrädsla. Däremot längtar jag efter att resa ner till södra Sverige igen och jag hoppas verkligen att det kan bli av i vår/försommar.
 
Den delade vårdnaden om Lexus som Cecilia och jag har, fungerar väldigt bra och jag är oerhört tacksam över att få ha den underbara kompisen så mycket. Vi har det fantastiskt fint tillsammans både under våra vandringar och utflykter, men även hemma i mitt Brommanäste. 
 
I förra årets årskrönika skrev jag att jag till slut hittade ett bra sätt att leva, i frihet och med sinnesro. Den friheten har jag kvar!
 
Nu ser jag fram mot våren och sommaren och det stora fotoprojekt som jag har framför mig.
 
 
 
Stort tack alla ni som följt mig på sociala medier under år!
 
 
Gott Nytt År!
 
 
 
 
 
 
 
Vintern var stundtals snörik och Stockholm kändes plötsligt ren och fräscht. Bilden är tagen utanför mitt hem den 14 januari.
 
 Den här vyn vid Anna Lindhagens täppa, tillhör mina favoriter på Söder och dyker ständigt upp i mina sociala medier, den här bilden är tagen den 15 januari. Läs mer i Dagboken Vecka 2 -  här!
 
Dramatik i Drottningholms slottspark 16 januari. Se mer i Dagboken Vecka 2 - här!
 
 
 
 
 
 
 
 
 Även i februari täcktes Stockholm av snö och nu när jag inte behöver pendla med bil på hala vägar till ett arbete längre, så välkomnar jag snön. Bilden mot Mariaberget är taget från Centralbron. Se mer i Dagboken Vecka 5 - här!
 
Jag besökte bror och svägerska i mysiga och stillsamma Östhammar den 18 februari. Se mer i Dagboken Vecka 7 - här!
 
Av slottsparker i Stockholmsområdet är Tyresö slottspark är en av mina favoriter under alla årstider. Här en gnistrande vinterdag den 11 februari. Se mer i Dagboken Vecka 6 - här!
 
Lilla Sjötullsbron på Djurgården. Se mer i Dagboken Vecka 5 - här!
 
 En gnistrande kall och vacker morgon hemma i Nästet den 4 februari. Se mer i Dagboken Vecka 5 - här!
 
 Efter vintervandringar i snö och kyla, är det skönt för både Lexus och mig att vila en stund hemma i Eken = sängen.
 
De första snödroppar på Fridhemsgatan/Kungsholmen den 25 februari. Se mer i Dagboken Vecka 8 - här!
 
I slutet av månaden var snön spårlöst borta och på Adolf Fredriks kyrkogård blommade som alltid vintergäcken tidigt, här den 28 februari. Det här är verklig vårlycka för en stockholmare!
 
 
 
 
 
 
 
 
Mars kom äntligen och vi började blomstervandra igen, här en härligt gul dag i Bergianska trädgården den 24 mars. Se mer i Dagboken Vecka 11 - här! Och Vecka 12 - här!
 
Lite trötta och frusna morgonvandrar Lexus och jag när mars-solen just gick upp. Frukosten väntade hemma i det varma Brommanästet.
 
 
 
 
 
 
 
 
Ibland tycker jag att Kungsträdgårdens körsbärsblomning kan bli lite för rosa, för att i nästa stund fullständigt älska de här två alléerna som planterades 1998. Stockholmarnas favorit vår-premiär. Bilden tog jag tidigt den 25 april och hade tur att det var hästfotografering just då. Se mer i Dagboken Vecka 16 - här!
 
Underbar krokusäng på Jarlaplan den 6 april. Se mer i Dagboken Vecka 14 - här!
 
Djurgårdens hav av vitsippor är en av vårens höjdpunkter, här intill Skansenstaketet vid Rosendal den 21 april. Se mer i Dagboken Vecka 16 - här!
 
Porslinshyacinter täcker marken vid Lilla Frescati den 14 april. Se mer i Dagboken Vecka 15 - här!
 
Scilla vid Floras kulle i Humlegården den 11 april.
 
Krokus vid Skanstull. Se mer i Dagboken Vecka 13 - här!
 
April är en kall och nyckfull vän, sjunger Ulf Lundell och den 5 april kom ett bakslag som blev vackert hemma i Bromma. Se mer i Dagboken Vecka 14 - här!
 
Tibast på Blockhusudden den 7 april. Se mer i Dagboken Vecka 14 - här!
 
Finaste lilla Lexus bland scilla utanför mitt näste i Bromma, på min dotters födelsedag den 7 april. Se mer i Dagboken Vecka 14 - här!
 
Något så ovanligt som bullbak i Nästet 31 mars! Se mer i Dagboken Vecka 13 - här!
 
 Funderingar över pandemin och livet, på en trappa vid Penningby slott den 29 april. Se mer här!
 
 
 
 
 
 
Favoritträdgård i Stockholm, Centralbadets trädgård den 22 maj. Se mer i Dagboken Vecka 20 - här!
 
Underbara Körsbärsplommon Prunus cerasifera 'Rosea' på Sareksvägen i Traneberg den 10 maj. Se mer i Dagboken Vecka 19 - här!
 
Fantastiska tulpanplanteringar vid Rosendals slottspark den 25 maj 2021. Se mer i Dagboken Vecka 21 - här!
 
 Vid Skansenbutiken blommar denna vackra Magnolia soulangiana den 12 maj. Se mer i Dagboken Vecka 19 - här!
 
I det gröna huset i Vitabergsparken, bodde en gång i tiden musikern Carl Anton som i 30 år hade sommarunderhållningen Carl Anton i Vita Bergen, som även direktsändes i TV under 1980-1990 talen. Bilden är tagen den 16 maj. Se mer i Dagboken Vecka 19 - här!
 
Tidig morgon i  Kungsträdgården den 2 maj. Se mer i Dagboken Vecka 17 - här!
 
 Parken vid Stadshuset den 15 maj. Se mer i Dagboken Vecka 19 - här!
 
I hörnet Karlbergsvägen-Birkagatan står fem stycken fantastiska Magnolia 'Yellow River' som har växt till sig ordentligt sedan de planterades, troligen 2013. Här finns även det mysiga caféet Systrarna Andersson. Bild från den 22 maj. Se mer i Dagboken Vecka 20 - här!
 
 Magnolior på Brunkebergstorg 9 maj. Se mer i Dagboken Vecka 18 - här!
 
Underbar blomsterprakt i Bergianska trädgården den19 maj. Se mer i Dagboken Vecka 20 - här!
 
En säker kram i pandemitid på Mariatorget den 22 maj. Se mer i Dagboken Vecka 20 - här!
 
Vårvandring i Engelska parken vid Rydboholms slott den 14 maj. Se mer i Dagboken Vecka 19 - här!
 
Magnolia stellata 'Rosea' i vackra Kullatäppan på Djurgården. Se mer i Dagboken Vecka 19 - här!
 
Min bästa kompis och jag hade en härlig picknick i Drottningholms slottspark den 11 maj. Se mer i Dagboken Vecka 19 - här!
 
... och vi gick även på caféer, här Kajsas i Vitabergsparken. 
 
 I häggblomningens tid!
 
 Trift på Alvarets strand i Bergianska trädgården den 28 maj. Se mer i Dagboken Vecka 21 - här!
 
 
 
 
 
 
Hovstallets dagliga runda på Djurgården, här vid Lilla Hasselbacken, när hagtornet blommade. Se mer i Dagboken Vecka 23 - här!
 
Lexus bland boll-lökar på Gärdet. Se mer i Dagboken Vecka 23 - här!
 
När jag fotade Lexus framför mäktiga Rhododendron catawbiense 'Grandiflorum' tog en kvinna en bild av oss och frågade sedan om jag ville ha den. Ett roligt möte med en glad och trevlig Djurgårdsvandrare. 
 
 När de små benen har gått långt, är det skönt att få vila en stund i Hasses famn. Se mer i Dagboken Vecka 25 - här!
 
Vallmoäng i Kronobergsparken 22 juni. Se mer i Dagboken Vecka 25 - här!
 
En skön utflykt med dottern till Strängnäs och Hornudden den 26 juni. Se mer i Dagboken Vecka 25 - här!
 
Underbara schersmin-tider i Årsvikens kolpniträdgårdar den 27 juni. Känner ni doften? Se mer i Dagboken Vecka 25 - här!
 
Sjötullen på Blockhusudden den 23 juni. Se mer i Dagboken Vecka 25 - här!
 
 Gullregn på Gaveliusgatan på Söder den 11 juni. Se mer i Dagboken Vecka 23 - här!
 
Ungersk syren och gullregn blommar samtidigt utanför mitt hem i Bromma.
 
 Besök på Kerstins fantastiska Rosäng på Långholmen den17 juni. Tyvärr ser det ut som om Kerstin kommer att lämna sin vackra äng 2022. Se mer i Dagboken Vecka 24 - här!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vackra Tessinparken med sina 4000 rosor den 17 juli. Se mer i Dagboken Vecka 28 - här!
 
Centralbadets magiskt vackra trädgård.
 
De exotiska och fantastiska kinesträden blommar på Klarabergsgatan den 16 juli. Se mer i Dagboken Vecka 28 - här!
 
Gamla Brogatans hus skonades till slut när gamla Klaras kvarter revs under Norrmalmsregleringen. Det var meningen att även dessa hus skulle ha rivits. Bild från den16 juli och jag satt en lång stund med mitt kaffe på en uteservering i en stillsam del av Stockholms city. Se mer i Dagboken Vecka 28 - här!
 
 Hasse och Evert på Järntorget.
 
Båttur med Pers träsnipa Tea den 16 juli, här i Pålsundet. Se mer i Dagboken Vecka 28 - här!
 
En tidig och stilla Djurgårdsvandring 18 juli. Fåraherden hade moderna kläder och mobiltelefon och fick inte vara med på bild. Fåraherdar ska helst se ut som Jesus brukar se ut på målningar. Se mer i Dagboken Vecka 28 - här!
 
 En perfekt fikaplats på Andrégatan i Djurgårdsstaden. Se mer i Dagboken Vecka 26 - här!
 
Tomatodlingen tog över min lilla balkong och jag har ätit många av de supergoda 'Sungold' 
 
 En rolig dag med lillasyster i Roslagen den 15 juli. Det gör vi om nästa år kära syster. Se mer i Dagboken Vecka 28 - här!
 
 
 
 
 
 
 En fantatisk sommarkväll på vackra Vejbystrand. Se mer i Dagboken Vecka 30 - här!
 
Underbart vackra Norrvikens trädgårdar med den magiska vresboken. Se mer i Dagboken Vecka 30 - här!
 
Fantastisk blomsterprakt i planteringen ´´Långkorven´´  vid Skansens norra entré. Se mer i Dagboken Vecka 34 - här!
 
Rosendals vackra slottspark den 26 augusti. Se mer i Dagboken Vecka 34 - här!
 
Sommarblommor i Kungsträdgården den 10 augusti. Se mer i Dagboken Vecka 31 - här!
 
Kindstugatan i Gamla Stan. Se mer i Dagboken Vecka 34  - här!
 
Ibland lämnade jag stadens hets och begav mig ut i skogen, här vid Rävstensstigen i Norrby skog på Ekerö 4 augusti. Se mer här!
 
Ostindiefararen Götheborg vid Skeppsbron den 27 augusti. Se mer i Dagboken Vecka 34 - här!
 
Den 7 meter höga kulpturen Carota på Vanadisplan, av fantastiska Jaume Plensa den 29 augusti. Se mer i Dagboken Vecka 34 - här!
 
 Mycket vackert vid Grand Hotell i år med kaskadpelargoner, verbena, palettblad och bägarranka den 10 augusti. Se mer i Dagboken Vecka 32 - här! 
 
 En busig Lexus!
 
 
 
 
 
En fantastisk slottsturné runt Mälaren den 16-17 september. Se mer i Dagboken Vecka 37 - här!
 
Trots vackra slott och parker, blev jag lika glad åt Marys café och B&B, som ligger mellan Torshälla och Sundbyholms slott ute på landsbygden. Jag klev in i ett litet paradis med gamla hus och en vacker trädgård. 16-17 september.
 
Det slott som jag föll mest för under min resa runt Mälaren var det vackra 1600-talsslottet Mälsåkers slott som ritades av Tessin d.ä. Att känna historiens vingslag brukar man säga och då säger jag också det! Se mer i Dagboken Vecka 37 - här!
 
Den 25 september hälsade jag på Stefan och Veronica i deras vackra Sanda trädgård. Tack för titten och kaffen kompisar! Se mer i Dagboken Vecka 38 - här!
 
Lilla Eira i Rosendals slottspark.
 
En skön söndag på Rosendal när syster, systerdotter och lilla Eira kom på besök och tillsammans med min dotter fikade vid och tittade på blommor. Se mer i Dagboken Vecka 36 - här!
 
Fantastisk blomning i Lusthusportens park på Djurgården.
 
Fikastunderna blev många det här året tillsammans med min underbara lilla kompis Lexus. Här är vi i Nyckelvikens trädgård i Nacka. Se mer i Dagboken Vecka 35 - här!
 
 Möte med min bror i Norrtälje då vi pratade minnen och åt lunch på Åtellet. Se mer i Dagboken Vecka 36 - här!
 
I Stadsmuseets bibliotek och forskarrum hittade jag min bok och det känns gott att den finns just där.
 
Det finns en stig inne i skogen ute på östra Djurgården som jag inte visste om för sex år sedan, men som jag nu ofta vandrar med Lexus. På våren är marken fylld av vitsippor och taltrasten sjunger sina vackraste sånger på samma ställe varje år. Idag var allt stilla och tyst, nu när sensommaren snart går över i tidig höst. 6 september. Se mer i Dagboken Vecka 36 - här!
 
Götheborg lämnar Stockholm. Se mer i Dagboken Vecka 35 - här!
 
 Morgonmagi 14 september.
 
 
 
 
 
 
 
En eftertänksam liten Lexus, och jag tar vara på det vackra som oktober bjuder på. Se mer här!
 
Ginkgoträden är som vackrast i oktober!
 
...och höstanemonerna!
 
Vackra Hässelby slottspark den 12 oktober. Se mer i sista Dagboksinlägget Vecka 40 - här!
 
 En av många vandringar runt Kungsholmen, här den 17 oktober, se här!
 
 Hårlemans boske i Ulriksdals slottspark är en av mina favoritplatser i Stockholmsområdet.
 
Under min roadtrip i Uppland besökte jag Ekolsunds slottspark. Vecka 40 i Dagboken, se här!
 
Tullgarns slott!
 
 Den underbart böljande granhäcken i Ytterjärna!
 
Lexus och jag besöker ofta Drottningholms slottspark och han vet exakt var vi ska gå.
 
 En skön höstdag i Drottningholms slottspark. 
 
 Prins Eugens Waldemarsudde!
 
 
 
 
 
 
 
 Pålsundet.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu glider vi snart in i nästa år tillsammans med det här lugnet i musiken...
 


En vandring i Stockholms gröna rum år 1893

 

Stockholm i sommardräkt – en promenad i det gröna – Dagens Nyheter 3 augusti 1893

 

Jag har skrivit av en artikel ur Dagens Nyheter från 1893, som handlar om en vandring i de gröna rum där jag brukar vistas. Det är mycket intressant att läsa om hur platserna såg ut för 128 är sedan.

Texten är avskriven exakt som den var i DN och det kan vara lite svårt att läsa gammelsvenska. Det som slår mig är att texten stundtals är så poetisk. Det är inte så vanligt i dagens trädgårdslitteratur.

Jag har lagt in några bilder för att visa hur platserna ser ut idag.

 

 Berzelii park

 

Det finns en oändlig massa trädgårdar och gröna platser i Stockholm. De synas tillkomna af det begär efter landtlighet och sommarvistelse, hvilket hos våra hufvudstadsbor är så starkt, att de i större utsträckning än kanske någon annan hufvudstads invånare öfveranstränga sina tillgångar för att få tillbringa sommaren utanför stadens hank och stör. Snart sagdt hvar man går – åtminstone utanför den jemförelsevis trånga areal som utgör stadens centrum – skall man oupphörligen öfverraskas af lummiga träd, hvilka mellan de höga byggnaderna sticka upp öfver plank eller staket, och små, särskildt inrättade balkonger utanför fönstren finna en hel blomsterträdgård i miniatyr, hvilken frodas i skuggan af nedfällda persienner.

 

Och jemte allt detta tillväxa oupphörligt våra offentliga planteringar och parker, medan nya anläggas på förut obruten mark. Det är som om Stockholm ansträngde sig för att inom egna råmärken dag efter dag eröfvra mera av den landsbygd, till hvilken stadsbon alltid längtar, när vårens förrädiska luft lockar med minnena af grönska och fogelsång.

 

 

När man på en tur genom staden kommer in i någon af de många enskilda trädgårdar, hvilka ligger kringströdda bakom byggnader eller plank, gömda för de passerandes blickar som tillhåll för ensamhetens ro eller stilla familjeglädje, gripes man ovillkorligen af en egendomlig känsla, hvilken för fantasin manar fram bilder af både glada och rörande scener. Dessa träd, som växt upp mellan de höga stenhusen, ha skänkt sin skugga åt generationer af menniskor, hvilka trötta af stadens feberaktiga lefnadssätt behållit en lugn vrå, dit de kunnat draga sig tillbaka med sin glädje eller sin sorg.

 

Dess blomrabatter ha för många år sedan burit plantor, som nu gått ur modet och ersatts med andra, motsvarande det eviga kraf på nytt som utmärker menniskolifvet i smätt lika väl som i stort. Men den gamla provinsrosen lika väl som den moderna stamrosen har brutits af för att bortgifven tala sympatiens eller kärlekens tungomål. Och de vissnade bladen, som vinden eller regnet strött ut öfver sandgångarne, tala samma förgängelsens språk mellan nutidens blekfärgade eller lysande blomgrupper som förr, när de stela stockrosorna föllo af öfver raka rabatter.

 

Det finns något af lifvets minnen i hvarje gammal trädgård, och får en sådan förfalla, är det som om lifvet sjelft saknade de efterlevandes vårdande hägn. Och intrycket blir likartadt som man ensam går under de låga lindarna i Kungsträdgården eller de höga träden i den vidsträckta Linnéparken – endast att detta intryck då vidgar ut sig och växer. Det blir liksom mindre intimt, men mera omfattande. Det är ett helt samhälles behof af frisk luft och naturglädje som frambragt dessa parker. Tusenden och åter tusenden har gått fram under dessa träds skugga, hvilat ut i lycka eller sorg och gått vidare, lemnande plats för nya menniskor i nya tider, men med samma behof.

 

 

 Kungsträdgården
 
Humlegården 

 

 

 

Rika och fattiga ha här gått om hvarandra, ledande sina barn eller smekande sin kärestas arm, och i månskensnätterna ha öfver gångarne ljudit ömma hvistningar eller brutala skratt – så som ljuden af ondt och godt alltid blandas i verlden. Men våra planteringar äro oss dyrbara – icke blott materielt. Och det bli det mer och mer, allt efter som den samhörighetskänsla växer, hvilken bjuder att skaffa luft, helsa, glädje och sommargrönt utan åtskilnad och åt alla.

 

Om vi börjar vår promenad i den stora stadsträdgården nr.  44 Döbelsgatan, så är det icke mer än rätt och billigt. Där finns nemligen den stora plantskolan för alla de otaliga växter, blommor, buskar och delvis träd, hvilka efter hvar andra flyttas ut för att pryda våra offentliga platser. Der är en förvånande rikedom och en öfverväldigande massa af drifbänkar. Solen gassar ned öfver detta kolossala drifhus i fria luften och tvingar ur den ypperliga jorden fram hela massor af de prydnadsväxter af alla slag, hvilka vi känna igen från Kungsträdgården, Linnéparken, Berzelii park eller platsen vid Nationalmuseum. Likartade blommor fylla de särskilda drifbänkarna.

 

Det är som en enorm karta med ramar i åtskilda färgnyanser, och ingen olärd vågar sig på att gifva namn åt alla dessa importerade praktväxter i lysande eller bleka färger – mattgrått, blekgult, sammetsbrunt, guldgult, violett, rödt, blått, orange och laxfärg. Alla tyckas frodas och växa under stadsträdgårdsmästarens, hr Medin, sakkunniga vård, och kring vårdarens egen bostad möter man den angenämaste svalka under skuggiga träd.

 

Från Stadsträdgården är vägen kort till den nyanlagda Vanadislunden. I slutet af Döbelsgatan utbreder sig den sig uppför den brant sluttande kullen med små, friska björkar, som lofva att växa upp till en helt grönskande hage omkring den härliga utsigtspunkt, hvilken toppen af kullen erbjuder. Man far vidare, följande spårvägen, och finner en stor, lummig trädgård utanför den vackra bostad, som välgörenheten skänkt åt hufvudstadens Pauvres honteux, en lugn, skuggig plats, der de gröna träden skänka sin skugga åt de gamla, som en gång ´´sett bättre dagar´´.

 

Och när man kommer ut till Karlbergsvägen, mötes ögat af ännu en plantering, ljus, ung, prålande af utslagna blommor och vackra bladväxter. Den ser ut som en hel barnkammare här i stadens utkant. Sofforna under de unga träden äro upptagna af sköterskor eller mödrar, sandgångarne myllra af lekande barn, och med suffletterna uppdragna och myggnäten nedfällda stå barnvagnarne stilla i skuggan, gömmande sovande småttingar, som slumrat in, tyngda af den ljumma sommarluften.

 

 

 Tegnérlunden

 

 

På den stora öppna platsen, som genomskäres af Uplandsgatan, har ännu en nyodling blifvit gjord. En hög kulle hväfver sig öfver den öppna platsen. Den är täckt af en grönskande gräsmatta, genomskuren af slingrande sandgångar. Den ser ännu helt ny ut, och träden äro nyplanterade. Men de äro friska och gröna, och när de en gång växt upp, skaöö säkerligen Tegnérlunden komma att tillhöra Stockholms vackraste anläggningar.

 

 

 Spökparken

 

 

Här uppe på Norr, gränsande till den lummiga Observatorikullen och midt emot den vackra planteringen omkring Tekniska högskolan, hvars pyramidpopplar som soldater stå vakt omkring det ståtliga lärosätet, träffa vi en af de få stora enskilda trädgårdarne på Norr. Den ligger bakom och tillhör det s.k. spökslottet, nr 106 Drottninggatan, och är en lummig, gammaldags trädgård, hvars behag ligger i en viss sträfvan efter obunden natur. Björjar, granar, lindar och kastanjer omvexla, och i slutet af midtgången står ett gammalt pittoreskt lusthus, omgifvet af höga, skuggande träd.

 

Nu styr vi kosan till Östermalm. Men innan vi hinna dit, taga vi i förbifarten en titt in i nr 31 Luntmakargatan. Det är en kringbyggd stenlagd gård, der man skulle vänta att finna hvarken grönska eller skugga. Och dock har man der på ett trångt, fyrkantigt område anlagt en liten förtjusande plantering. Der finns spaliorträd och diverse blommor. Men i synnerhet frappera de präktiga, väl skötta rosenträden hvilka hvita rosor lära vara föremål för fackmännens speciella förvåning och beundran.

 

Östermalm, är vår yngsta, färdiga stadsdel, och der har också den moderna hortikulturen firat sina största triumfer. Man rifver på Esplanaden, skref Strindberg. Hvarför? ´´För att få ljus och luft. Är inte det tillräckligt?´´ Och man har också lyckats. Man ska få leta länge innan man finner en ljusare, friskare och vackrare stadsvy än denna lyckligt lottade stadsdels nordvestra del, der Linnéparken utgör det naturliga centrum, hvarifrån Karlavägens storartade plantering utgår och visar ett perspektiv af blommor och grönt, hvilket fullbordats af de talrika småplanteringar rundt omkring villastadens villor.

 

Der Karlavägen slutar, fortsätter Narvavägen, denna breda, väl proportionerade avenue, hvilken leder direkt ut till Djurgården, Stockholms stora sommarpark.

 

På andra sidan villaqvarteret sträcker sig ännu en praktfull avenue, den breda Valhallavägen, som gränsar alldeles intill granskogen. Veterinärinstitutet har sin stora park, gardenas kaserner sina, och rundt Grefturegatan,Storgatan ha smärre trädgårdar gömt sig mellan stenhusen. På Kaptensgatan nr 1 finner man en gammal, underlig trädgård, der lönnar och lindar växa omkring ett gammalt lusthus, medan hagtornet, i skydd av byggnaderna, växt upp till vackra träd. Och till och med i den opoetiska Nybrobacken växa uppe på en terrass i gården till huset nr 5 flera resliga träd omkring ett åldrigt, tempelliknande lusthus.

 

Öfver Berzelii park och Kungsträdgården, förbi anläggningen omkring Nationalmuseum, hvilka vi alla känna till, komma vi ut på Skeppsholmen, hvilen ser ut som en enda park. Trädgård vid trädgård sluter sig utmed stranden till sjöofficerarnas bostäder, och uppe på backen ligga två större trädgårdar, af hvilka amiralens är den mest beundransvärda. Det är en mästergilt skött trädgård, der hvarje tumsbredd jord är begagnad. Den har bersåer och skuggiga platser, vackra grupper och gräsmattor, sällsynta fruktträd, både växande i spalier och andra, och öfverst på backen står trädgårdens stolthet, ett åldrigt valnötsträd, som tyckes ha sett sina bästa dagar, men som ännu förra året har mogna frukter och hvars stora, ljusådriga blad sprida sin egendomliga vällukt, som erinrar om södern.

 

I stadens centrum ha vi eljest ej många privata anläggningar. Terrassen vid Sörensenska huset är väl känd utifrån. Färre torde ha beträdt den. Men denna utsökta plantering hör till de egendomligaste i sitt slag, belägen som den är nästan på taket af en byggnad och lemnade en bedårande utsigt öfver Strömmen med dess sommarlif av måsar och ångbåtar.

 

 

 Strömparterren

 

 

Passera vi därefter Norrbro, se vi på ömse sidor Strömparterrens och Strömsborgs träd resa sig öfver det framilande vattnet, och sedan vi gått uppför den breda väg, som leder till slottet, beundra vi en stund den vackra anläggningen som kallas för Logården och som insveper slottets östra del i sin ljusa grönska. Men bakom slottet ligger en trädgård, som väl endast få känna. Den befinner sig inne på öfverståthållarpalatsets gård och är en af en egenartad skönhet. Hela gården är förvandlad till en plantering med rosor öfver finklippta gräsmattor, löfrika träd öfver behagliga sittplatser, och genom midtgången ser man i n i ett galleri af pelare, beläget en trappa upp i den bakom palatset liggande byggnaden. Det är ett perspektiv af blandad natur och konst, som verkar förträffligt.

 

Om vi sedan fara ut till Kungsholmen, finna vi snart, att ej eller denna stadsdel är vanlottad. Pontonierbataljonens kasern, Sankt Görans sjukhus, Stockholms sjukhem, Garnisonssjukhuset, Serafimerlasarettet, Karolinska institutet, Kurhuset, ja till och med Grubbens gärdes försörjningsinrättning ha alla sina planteringar eller parker. Bland enskilda trädgårdar lägga vi märke till generalkonsul Smitts på Scheelegatan, hvilen har ett visst tycke af den förut nämnda trädgården längs uppe på Drottninggatan, samt sotarmästare Korsgrens förtjusande anläggning, Agnegatan 3, der en miniatyrträdgård i modern stil upplifvar en trång, kringbyggd gård.

 

Förbi den Paulinska fabriken med dess löfrika träd går vägen sedan utåt den nyanlagda Kronobergsparken. Der ser man nästan hvar man går fram småfolkets täppor och bersåer lysa grönt bredvid de gammalmodiga, oregelbundna byggnaderna, och vid Kronobergsparken stå vi ännu en gång inför en af dessa nyodlingar, som lofva skuggiga parker åt våra efterkommande. Bredande sig öfver en vidsträckt terräng, kommer denna park att erbjuda fria sommarnöjen åt alla dem, hvilka dagen i ände svettas i fabriker och verkstäder.

 

Vid ingången till parken ligger en liten täppa, som är förtjent af ett särskilt besök. Det är en af de gamla judekyrkogårdar af hvilka två finnas på Kungsholmen. Den är omgifven af ett högt plank och beväxt med några hängaskar. Eljest ser man inga blommor på grafvarna, endast släthuggna stenar med hebreiska inskrifter och släta sandkullar. ´´På grafvarna lägg sten, blott sten´´, lydde den gammaljudiska formeln, och det finns i sjelfva verket bland denna massa af grafvar endast ett par, hvilkas egare brutit mot traditionen och höljt de dödas hviloplats med blommor.

 

Med ett ord – Stockholm är fullt med trädgårdar och planteringar, offentliga och enskilda, nya och gamla. (var det ett ord?). Det är möjligt att på en promenad, hvilken midt i staden blir en promenad i det gröna, hinna med dem alla. Och allra mest omöjligt blir det när man kommer upp på Söder. Gå Högbergsgatan eller Fjellgatan i ända. Hur många stora och små planteringar afbryta ej der byggnadernas eljest enformiga rader. Hela Katarinasidan är genom dessa anläggningar, hvilka byggnadslusten ännu ej hunnit inkräkta, förvandlad till ett pittoreskt panorama., hvartill knappt någon annan hufvudstad i verlden torde ha ett motstycke. Men af denna mängd af trädgårdar nämna vi endast de tre förnämsta: hr Lindgrens trädgård i hörnet af Götgatan och Tjärhofsgatan, hr Erikssons dito, nr 96 Götgatan, samt hr Lindgrens (junior) vid Bondegatan nr 2.

 

De båda första af dessa äro storartade anläggningar. Hr Lindgrens har detta angenäma gammaldags utseende, som är typiskt för en landtlig svensk trädgård. Och bland de många nyare växthusen lägger man märke till Stockholms äldsta växhus, en gammalmodig, oregelbunden byggnad, en qvarlefva från försvunna tider. Hr Erikssons trädgård erinrar om utlandets anläggningar i samma stil. Utför en brant backe, der underlaget utgöres af tobaksstjelk, äro drifbänkarna placerade, och längst upp ser man ej mindre än 7 växthus, af hvilka drifbänkarne synas utgöra en mera sommarlik fortsättning.

 

Trädgårdens specialitet är nämligen krukväxter. Och den tredje af dessa, som skötes af hr Lindgrens junior, är den minsta, men på sitt sätt den intressantaste. Trädgården är idyllisk och välskött, med bersåer och en nyanlagd grotta, i en stil, som påminner om droppstensgrottan på det gamla Hotel Rydberg. Det mest anmärkningsvärda äro dock de moderna, nyanlagda, fullt tidsenliga drifhusen, som torde höra till de bästa i Stockholm.

 

Vi afsluta vår promenad vid Tantolunden, dit man kommer genom att från Götgatan följa Ölandsgatans i ände. Belägen på en höjd, bakom hvilken Årstaviken går fram, sträcker sig öfver en stor terräng. Den är Stockholms sydligaste park och tillika en af dess yngsta.

 

X.X.

 


Stockholmsparkerna i vårskrud 1908

 
Kungsträdgården 1908 - bild från Stockholms stads Stockholmskällan. Då var hela Kungsan en trädgårdspark, idag är den största delen mer en lekplats och evenemangspark.

 

 

Det är ett nöje att dyka in i Dagens Nyheters arkiv och att där kunna hitta artiklar om Stockholms gröna rum från en annan tid. Artikeln här nedan är från 15 april 1908 och på den tiden var tydligen skribenterna hemliga. Det är verkligen spännande att se ur staden tog sig an våren för 113 år sedan. 

 

 

 

Ett samtal med stadsträdgårdsmästaren – Många vackra nyheter

 

Dagens Nyheter 15 april 1908

 

 

I stadens trädgård, längst ute vid Skanstull, är det nu ett brådskande arbete. Ute på Hammarbysjön speglar sig solen visserligen ännu i ett mäktigt istäcke, men i jorden jäser det af nyfödd alstringskraft och den svarta, feta myllan ångar i den ljumma vårluften. Öfverallt ute på trädgårdssängarna synas arbetare i färd med att flytta späda plantor från drifvhusbänkarna ut på kalljord, och vår stadsträdgårdsmästare, hr Lars Hammarberg, som bebor en liten näpen villa därute, är strängt upptagen af tillsynen öfver det hela och har ej mycket tid att disponera för annat ändamål.

 

 Adolf Fredriks torg (nuvarande Mariatorget) 1908 - bild från Stockholms stads Stockholmskällan. 

 

 

Det är mycket arbete just nu med skötandet och omplanteringen af de växter som skola sättas ut i sommar för att fägna stockholmarnas synsinnen, sade han. Däremot var ju arbetet med utplanteringen af vårblommorna, dvs lökväxtern, naturligtvis undanstökadt redan i höstas. Det är också många nyanläggningar ute i staden att sköta om. Här på Söder är utvidgningen åt Hornsgatan af planteringen i Adolf Fredriks torg (Mariatorget) den viktigaste. Här komma att i vår planteras träd och buskar, hvarjämte en blomstergrupp, utgörande en motsvarighet till den kring Snöklockan, kommer att ordnas. Emellertid kan denna vackra plats, som är Söderbornas stolthet, icke anses färdig förrän den blifvit prydd med ännu ett konstverk.

 

Vidare komma de sedan länge pågående parkanläggningarna vid Hvita bergen äfven i år att fortsättas, hvarjämte en liten plantering skall anläggas vid Götgatan på dess utvidgade del invid Tjärhovsgatan.

 

Äfven på Kungsholmen förestå utvidgnings- och nyplanteringsarbeten. På Kungsholmstorg skall i vår anläggas en fyraradig allé på den del som ligger mellan Norr Mälarstrand och Garfvargatan, och i Kronobergsparken komma diverse förbättringar och kompletteringar att utföras.

 

I Vasaparken skall den sydvästra delen nu ordnas. Här kommer att anläggas ett stenpari i stil med det i Berzelii park, men större och harmonierande med terrängen. Det skall besås med alpväxter, såsom edelweiss o.s.v.

 

S:t Eriksplan skall iordningsställas en liten trädplantering med lekplats i midten, ty sådana, förklarade hr Hammarberg med ett leende, få vi aldrig för många. Vidare skall utplanteringen af träd vid Oden- och Birger Jarlsgatan fortsättas. Våra centrala parker komma väl att bibehållas i hufvudsakligen samma skick som förut.

 

 Humlegården 1908 - bild från Stockholms stads Stockholmskällan.
 
 

Ja i det stora hela, men delvis kommer en ny princip vid planteringen att tillämpas, ty de tidiga värväxterna utsattes naturligtvis redan i höstas, och jag vågar äfven påstå att samtliga anordningar bli i  hög grad effektfulla. Så t.e.x. har i Humlegården en omläggning af en del rabatter ägt rum. Blomstergrupperna kring Linnébysten – fyra till antalet – få formen af en åttuddig stjärna, omgifven i en halvbåge av sex små cirkelrunda grupper. På hvardera sidan finns dessutom en sköldformig, större rabatt. I den södra gruppen kommer stjärnans inre del att prunka af tulpaner i rödgul färg, omgifven af en tredubbel rad gula penséer. De små runda grupperna upptas af förgät-mig-ej och de sköldformiga af scharlakansröda tulpaner, infattade i två rader gula pneséer. Stjärnan i den norra gruppen planteras med tulpaner i mörk purpurfärg, omkransade af hvita penséer. Östra och västra grupperna upptas af hvita och blå hyacinter, blandade med tulpaner i rödt och hvitt och infattade i rader af gul och blå krokus.

 

Rabatten kring John Ericssons byst vid Berzelii park kommer att bli ytterst effektfull med sina mörkröda tulpaner och insatta grupper af narcisser och hvita tulpaner.

 

Gruppen söder om Molins fontän kommer äfven att utveckla en hänförande färgprakt af blåa hyacinter, blandade med gula narcisser, allt infattadt i ett tredubbelt pärlband af hvita bellis. Den ståtligaste planteringen i Kungsträdgården blir emellertid blomstergruppen kring Carl XIII:s staty. Här har nämligen ett nytt system tillämpats, i det i den inre delen åstadkommits en ovalformig fördjupning. Här kommer hela färgskalan att stråla i den mest praktfulla och harmoniska sammansättning. Hela planteringen omgärdas af en krans af glänsande scharlakansröda tulpaner, omväxlande med hvita och blå penséer. I hörnen finns graciösa slingor af lilafärgade primulor och gula penséer, och i midten prunkar en grupp af ståtliga azaleor i olika nyanser. Helhetsintrycket af denna plantering torde bli mycket anslående.

 

Sedemera komma naturligvis alla blomsteranläggningar att omplanteras i den mån årstiden kräfver det.

 

I detta sammanhang må erinras att de verkligen sevärda anläggningarna i stadens trädgård äro tillgängliga för allmänheten. Ett besök där lönar sig väl, ty anordningarna äro delvis synnerligen praktfulla, och särskildt är palmhuset af stort intresse. 

 

 

 

 


Vad gör en trädgårdsvandrare på vintern?

 Vintervild från Prins Eugens Waldemarsudde från ett annat år...
 
 
 
Det här är min 67:e vinter och jag borde ha blivit van med mörker och kyla, men det går inte. Visst är skillnaden stor mot när jag jobbade och pendlade 14 mil om dagen på hala vägar för att komma till arbetsplatsen. Nu kan jag vistas ute när jag känner för det, förutom från måndag till onsdag då min finaste lilla fyrbenta kompis Lexus bestämmer.  Det är inte något problem, tvärtom vet jag knappast något bättre än att vandra med honom. 
 
För mig som oftast vistas ute i grönskan med min kamera, blir väntan väldigt lång och det är därför som jag sätter upp delmål på vägen mot våren. Vintersolståndet (21 dec), den 1 januari då jag startar om, vårdagjämningen (20 mars) och trädgårdsmässan Nordiska trädgårdar (31 mars).
 
Hemma i mitt Brommanäste läser jag, skriver lite, smider planer inför våren och sommaren, ser serier på TV, som inte handlar om massmördare, ensammördare eller annat elände. Senast såg jag nästan 9 timmar Beatles dokumentär Get back på Disney Channel. Saknar Monty Dons Gardeners world, som Lexus och jag alltid brukar se på måndagsförmiddagarna, men som nu har vinterstängt. Jag får börja se repriser helt enkelt.
 
Vandrar gör jag mest tillsammans med Lexus nu, men visst blir det en sväng runt Kungsholmen och Långholmen ibland. Eftersom pandemin fortsätter har jag blivit försiktig igen och försöker att inte vistas bland folk. Jag kommer nu att sluta handla i butiker igen, nu får varorna komma hem till mig i stället. Stadens caféer lämnar jag också nu igen. Det verkar som om vi får leva med pandemin ett bra tag till.
 
Jag fixar och trixar med bloggens årskrönika som jag publicerar dagarna före nyårsafton.
Funderar på om jag ska måla om köket.
 
 
 
 
 En iskall men underbar morgonvandring med Lexus vid Tranebergs strand. 
 
 
 
 
 
 
Vasagatans nya träd
 
En plats som jag måste besöka nu snart är Vasagatan, där 67 nya träd ska, eller har planterats. Det handlar mest Zelkova serrata, ett vackert lite vasformat träd med askliknande men tandade blad som på hösten skiftar i rött, orange och gult., 10-15 mter högt. När trädet blir äldre så flagnar barken ungefär som en platan. Jag tror att det kommer att bli mycket fint!
 
Andra träd som kommer att synas på Vasagatan är Berlineral, Rödask, Silverlind, Svart valnöt. Jag kommer självklart att följa dessa träd framöver och visa bilder nästa år.
 
 
 A hidden life
 
 Den här musiken kom högt upp på listan som Spotify gjorde av mina mest spelade låtar 2021. Soundtrack från den fantastiska filmen A hidden life.
 

Reklamen stör i mobilversionen av bloggen

 
Tidigare kude jag köpa PRO-versionen av bloggen för att slippa all reklam, vilket jag alltid gjorde. Nu är inte det möjligt längre och jag får tyvärr stå ut med den störande reklamen.
 
Jag vill tipsa er som följer bloggen att alltid gå in via en dator, i mobilversionen av bloggen är det nästan omöjligt att navigera. Reklamen låser flera blogginlägg och mina länksidor fungerar nästan inte alls.
 
Jag har påpekat det här för Blogg.se som är Nordens största bloggtjänst. Vi jobbar med problemet, fick jag som svar. Vi får se vad som händer, men ännu en gång - gå in via en dator, där är problemet inte alls så stort.
 
 
 
 

Åkeshovs upprustade arboretum

 
Åkeshovs arboretum i Bromma är nu upprustat på ett mycket fint sätt. Arboretumet öppnade 1998 men blev då en plats som knappt besöktes av någon. Det fanns inget som lockade, utan ett antal träd hade i stort sett planterats på en gräsplan.
 
Nu har här blivit en mycket fin anläggning med mängder av perenner som marktäckare under träden. Det är ingen märkvärdig samling av träd, men gott nog för att hitta vackra favoriter. Här kommer jag att vistas ofta nästa år. Tack för det här Stockholms stad!
 
Jag återkommer med vår- och sommarbilder härifrån.
 
 
Här finns fina och tydliga skyltar vid varje träd.
 
Så här tråkig såg arboretumet ut den 26 juli 2006

November på Långholmen

 
Stora Henriksviks trädgård och café.
 
Nedre delen av den 150 år gamla svartpoppeln vid kolonilotterna behåller löven en stund till.
 
Västerbron och Pålsundet
 
Carlshälls gård.
 
 I Pålsundsparken just intill krog/café Lasse i Parken har en plats renoverats, ett trygghetsprojekt står det på en informationsskylt. Det blir ny belysning, nya sittplatser, nya skräpkorgar, lådor för stadsodling, ny buskplantering med blommande buskar, renovering av gräsytor med en klöver och Bellisblandning och Boulbana, men jag såg ingen padelbana...
 
 

Som ett grått fluffigt täcke

 
 
Djurgården 1 november 2021
 
 
Kullatäppan
 
 
Glödande trollhassel i Kullatäppan framför Nordiska museet på Djurgården.
 
 
Vi har nu lämnat sommartiden och gått in i normaltid igen, med något ljusare morgnar och väldigt mycket mörkare eftermiddagar. Ett grått fluffigt täcke har lagt sig över huvudstaden, nästan inga vindar och ett skönt lugn har infunnit sig, antar att jag är ganska ensam om att tycka om kravlösa november.
 
Om man letar finns det dock fortfarande fantastiska färger kvar hos många växter.
 
 
 
Kullatäppans planteringar är vackra även nu i november.
 
 
 
 
Etnografiska museet
 
 
Vid det japanska tehuset .
 
Täcka udden 
 
 
 
 
Bromma
 
 
Minnebergs strands planteringar bjuder fortfande på blomsterprakt.
 
 Lexus och jag gick runt sjön Kyrksjölöten och där i närheten finns spår från när istidens is drog sig tillbaka för 10 000 år sedan. Enorma klippblock som isen släpade med sig ligger travade i backarna och vi kände oss som äventyrare när vi klättrade runt där.
 
 
 
Dålig tajming!
 
 
 
 
Det var länge sedan jag besökte Historiska museet och den här vardagen tyckte jag att det skulle passa bra att i lugn och ro gå genom Sveriges olika tidsepoker. Just nu är jag inne i en period då jag tycker om att läsa om den svenska forntiden, vikingatiden och medeltiden. Utanför den pampiga entrén såg jag en skylt att världens största utställing om vikingatiden visades och förväntansfull klev jag in. 
 
Jag gjorde ett försök att läsa på informationstavlorna om de första svenskarna efter istiden, men med föräldrar intill som på andra infotavlor läste högt för sina barn som hade höstlov, blev det omöjligt. Jag hade alltså missat att det var höstlov den här veckan och det pågick skattjakter mm. i olika utställningsrum. Glada högljudda barn som ville se skelett och vikingar var absolut charmigt, men de fick mig trots allt att lämna museet den här gången och göra en nytt försök en annan torsdag då det inte är skollov.
 
 
Efter stojet på Historiska museet satte jag mig en stund inne i Oscarskyrkan som ligger intill och tog in den totala tystnaden. Jag var helt ensam och även om jag inte är religiös så kändes det högtidligt, men samtidigt så stilla och enkelt.
 
Radioeken har blivit Radiobjörken, läs gärna om Radioeken här!
 

Bokskogen på Biskopsudden

 
 
Den vackra bokskogen vid Biskopsudden på Djurgården planterades på 1820-talet på initiativ av dåvarande intendenten på Djurgården Israel af Ström, även grundare av Statens skogsinstitut och räknas till en av de nordligaste i Sverige. Jag kom något för sent i år då de flesta löven hade lämnat trädens kronor, men det är alltid vackert att sakta vandra på den här platsen. Jag träffade ett par som plockade boklöv till sina akvarier, där löven håller sig vackra och nyttiga för fiskarna i ungefär fem månader. 
 
På en informationsskylt kan man läsa:
 
Föreningen Malmöpojkarna i Stockholm
Grundat 1934
anförtroddes 1949 av Kungliga Djurgårdsförvaltningen omvårdnaden av denna bokskogslund.
Den är en av de nordligaste i landet.
Förnyelse skedde under 1950- och 60-talen genom inplantering av ungträd från skånska bokskogar.
 
 
 På andra sidan vägen finns den här gamla lindallén.
 
 
 
 
Prins Eugens Waldemarsudde
 
 
Från den 30 oktober till den 20 mars 2022 kommer besökare kunna beskåda och boka bastubad i den äggformade guldbastun på Waldemarsudde.
 
 
 

Arbeten i Drottningholms slottspark

 
 
Nu byts de gamla dåliga buxbomsplantorna ut närmast slottet, nya växtbäddar skapas och 130 000 nya plantor odlas nu fram på Mälaröarna, från den buxbom som redan finns på Drottningholm. Samtidigt ska de snirkliga buxbomsbroderierna återskapas där det nu är gräsmatta.
 
Det var på 1810-talet som broderierna ersattes av gräsmattor och nu får vi äntligen tillbaka de praktfulla mönstren. Det är ett omfattande arbete som kommer att ta lång tid och som jag kommer att följa. 
 
 
 
 
 
Det var verkligen aktivitet i slottsparken idag, förutom arbetet med broderiparterren vid slottet så beskars lindalléerna. Den mycket avancerade och märkliga kandelaberbeskärningen som jag inte blir klok på fortsätter och självklart så måste jag lita på de ansvariga för beskärningen och de duktiga arboristerna som utför arbetet med de 800 lindarna. Läs gärna mer om beskärningsmetoden här.
 
 
Arbetet utförs på ett mycket effektivt sätt, efter arboristernas beskärning samlades grenarna upp direkt och matades in i en flis som fyllde en flakbil. Inga rishögar blir kvar!
 
 
 
Allén med hästkastanjer upp till Kina slott.
 
 Den här kompisen och jag fick en fin kontakt uppe vid Kina slott, där vi stod länge och stirrade på varandra. Lexus som inte var med mig idag, älskar ekorrar. Han bryr sig sällan om andra djur, men just ekorrar intresserar honom. Troligen vill han bara leka. 
 
 Lövjobb i parken
 
 

Omfamna hösten

 
 
Omfamna hösten, sa Victoria Skoglund i podden Röda vita rosen och jag tänkte att jag skulle ta till mig det. Så nu ska jag omfamna den här årstiden då mörkret och kylan smyger sig på.
 
 
´´Kylan sveper ner från norr,
Varenda natt sjunker ännu nån grad 
Kom hit ikväll och värm mej
Kom hit med vin och bröd´´
 
Från Ulf Lundells låt För dom som älskar.
 
 
 
Lexus och jag trivdes i varje fall gott idag då bokarna och Ginkgoträden hade fått sin vackraste höstfärg. 
 
 
 
Tulpanträd - Liriodendron tulipifera
 
 Ginkgo

Trädet som tiden glömde

 
 
 
 
 
Längs den långa och ganska hårt trafikerade Hornsgatan på Söder växer sedan 2010, 250 stycken Ginkgo biloba, trädet som är är så gammalt på vår jord att det en gång betades av dinosaurier. Det vackra urtidsträdet har visat sig trivas ganska bra i stadsmiljö och på Hornsgatan kämpar de mot avgaser och ljuset som finns här både dag och natt.
 
Det har hittats 270 miljoner år gammalt fosil med Ginkgo, att jämföra med den moderna människan Homo sapiens, som antas vara 200 000 - 300 000 år gammal. 
 
Ginkon växer långsamt här, men träd blir starka och tåliga om de tar tid på sig att bilda sina kronor. Visst, det finns några platser där de tycks växa extremt långsamt, men vi får helt enkelt ha tålamod! Nu i oktober är de som vackrast när de lyser som guld på båda sidor av Hornsgatan, men jag undrar om Söderborna verkligen förstår vilka fantastiska träd som finns här?
 
Professor Peter Crane på Yale university, har skrivit en bok om Ginkgo biloba på 400 sidor - ¨¨Trädet som tiden glömde´´
 
Uppdatering:
 
Den här kommentaren fick jag på Facebook!
 
Jag fick höra från Björn Embrén att det beror på att sopsaltningen ökat jättemycket i mängd mot tidigare år. Lär sannolikt drabba fler träd över tid. Orimlig mängd salt som sprids i samband med sopning, ofta utan att det ens behövs. 
 
 
 
På Mariatorget planterades det lök idag och där på Chic konditori hade jag tänkt fika denna grå och duggregniga dag, men klockan var 12 och de som arbetar har ju sin lunchrast då, så det fanns ingen plats för mig. Men när jag senare kom hem till Bromma blev jag bjuden av grannen på nybakad sockerkaksäppelkaka som var mycket god!
 
Bellmansgatan korsar Hornsgatan och där hälsade jag på min duktiga trädgårdskompis Mariana som skapar en spännade grön gård, med väl valda växter. Jag vill gärna se resultatet när alla växterna etablerat sig om några år.
 
Jag tror att Storkyrkans renovering kommer att vara klar nästa år och då är fasadens färg ändrad från gul till rosa. Det har tydligen varit många viljor som stridit om vilken färg som är lämpligast. Jag vet inte rikgit vad jag ska tycka, det beror på vilken nyans av rosa det blir...
 
I dörröppningen vid Olle Adolphsons park, ser man Mälardrottningen vid Riddarholmens kaj och även Riddarholmskyrkan.
 
Monteliusvägen
 
Öbergska gården grönskar fortfarande, som om träden inte förstått att det är oktober.
 
 Ögonblicksbild från bilkön på Sankt Eriksbron.
 

Ännu en vandring runt Kungsholmen

 
Fredhäll
 
 
 
 
Kungsholmen runt 17 oktober 2021
 
 
Solen gick upp över staden i öster, när jag med raska steg tog mig över Tranebergsbron, för att ännu en gång vandra runt Kungsholmen. Stadshusets, Tyska kyrkans och Riddarholmskyrkans torn syntes tydligt borta i den glödande soluppgången.
 
3 grader varmt, mössa och vantar på. Ljudbok i örat.  ´´Träd - en vandring i den svenska skogen´´ av Gunnar Wetterberg, som också står för uppläsningen av sin mycket intressanta bok.
 
Många träd håller envist kvar sina löv, men snart går de in i en välbehövlig vintervila, för att om ett halvår åter börja grönska. Mitt Carpe Diem-löfte vid nyår går inte så bra - nu är det 152 dagar kvar till vårdagjämingen den 20 mars och lite längre fram blir det äntligen en vårresa till Österlen igen.
 
 
Trädgårdsmässan Nordiska trädgårdar 31 mars - 3 april
 
 
 
 
 
 
 
Min by i Traneberg och min lägenhet med den gröna balkongen högst upp, syns mitt i bild.
 
Kungsholms strand
 
Stadshusets gård.
 
 
 
Jag tror att jag är på väg in i en Bach-period!
 

Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails