Site Meter

Bloggen fyller 15 år!

 
 
Skål för blogg och fosterland! 
Skål också för min bästa kompis Lexus, som jag har delad vårdnad om och som jag fått äran att vara lite av en husse åt i 5 år! Syns det att jag gillar honom?
 
Efter min pågående sommarpaus kommer jag att fortsätta med bloggen igen!
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Några viktiga händelser i bloggen genom åren:
 
2009 - När jag slutade att vara anonym bloggare - se här!
 
2009 - När jag var med i Eniros TV-reklam - se här!
 
2012 - När jag fick tillfälle att skriva en bok - se här!
 
2015 - Möten med trädgårdsmänniskor - se här!
 
2017 - När jag sammanfattade mina 20 år i Engsholms slottspark - se här!
 
2018 - Mitt första år som pensionär - se här!
 
 
 
 
Här är mitt första blogginlägg den 22 juni 2005, då jag var 51 år ung och jobbade som
 slottsträdgårdsmästare på Engsholms slott!
 

Inför midsommar 2005

Nu lämnas jag snart ensam på området då den övriga personalen går på semester.

Den senaste tiden har rosor och en hel del av perennerna i parken blivit uppätna av rådjur och harar. Känner ingen som helst ilska mot djuren, undrar i stället varför trädgårdsmänniskor tror att de kan smycka mark som gränsar till vildmark, med växter som inte alls hör hemma i svensk natur och tro att de ska få vara ifred. Vägrar dock att ge upp, utan försöker med alla möjliga och omöjliga knep att hindra attackerna från skogen. Ska senare berätta vad jag försökt med.
I morgon ska jag stänga in de största rosplanteringarna med stora nät. Även den stora perennplanteringen stänger jag in med stängsel.

Just nu blommar de olika nävorna så underbart vackert. Spansknäva, Kungsnäva, Patricia-näva, Kashmirnäva, Jungfrunäva mm. Den vackraste av alla buskar som odlas i Sverige, pärlbusken med sortnamnen ´´The Bride´´ har just blommat färdigt för denna säsong och även buskpionen som blommar ca. fem dagar med sina jätteblommor, har gjort sitt för i år. Nu är det perennernas tid och sommarblommorna som jag drivit upp från frö. Det kommer senare en lista på sommarblommor som jag använder.

Nu firar jag midsommar och beger mig söderut (då jag åkte till E i Kalmar)
 
 
 
 
 
Lexus är nu mer en viktig del i bloggen och i bloggdagboken har han något av en huvudroll!
 
 ... som sagt, han har en viktig roll i bloggen.
 
 
Bloggdagboken
 
 
 
 
 
 
 
 

Vecka 23 - Sista veckodagboken

 
 
Djurgårdsbrunn
 
 Nostalgi
 
 

2020 är ett deppigt år, men varje gång jag hämtar Lexus för att ha honom några dagar, förvinner genast det dystra. I morse började vi med att gå slingan runt Kaknästornet, det blev varmt tidigt så vi tog några vattenpauser under vägen. Vi har känt varandra i nästan 5 år nu och den lilla killen har verkligen förändrat mitt liv. Det är så enkelt det är att umgås med en hund, i varje fall med Lexus!

 

 

Under vår andra vandring hemma i Bromma, roade jag mig med att se vilka blommor som växte efter vår väg. Hundkex och midsommarblomster som är så fantastiska tillsammans, de rapsliknande ryssgubbarna lyser nästan ilsket gult och den vita löktraven som tycks växa överallt, börjar nu blomma klart för i år, den gula skelörten dominerar på många platser och förgätmigej charmar väl alla. Bland buskar och träd är det syrenernas, hagtornets och hästkastanjens tid. Häggblomningen har helt slocknat för i år. Hagtornets kritvita blommor lyser verkligen i skymningen och är en mycket god ersättare för prunus- och malusträdens blomning.

 

 

När vi kom hem blev vi bjudna på fika på gården av grannen Ove. Det var trevligt att prata en stund i skuggan, vi har ju både trädgård och fotboll som gemensamma intressen.

 

 

Inför vår tredje vandring ville jag hitta skugga, denna heta dag då temperaturen steg till 27 grader som mest. Vi kom överens om att gå runt sjön Judarn borta vid Åkeshov och det blev en perfekt promenad i djungellik natur dit solen inte nådde.

 
 
Traneberg
 
Grönskande vandringsstigar hemmavid
 
 Grannen Ove bjuder mig och Lexus på fika ute på gården.
 
 
 
Judarn
 
 När jag tittar bakåt i bilen...
 
 
 
 
 
Tisdag 2 juni
 
 
Kyrksjölöten i Bromma
 
 
 

Morgonens luft var klarare att andas än under gårdagens högsommarvärme. Värmen igår kom verkligen som en överraskning och under natten hade både Lexus och jag oerhört svårt att sova i den varma lägenheten, trots försök med både öppet fönster och en bullrande fläkt.

 

 

Vi gick efter stranden bort till Äppelviken, där gårdarna vid Stora Sjövillan svämmade över av syrener.

 

 

En mycket skön kväll i solen på Gärdet, när vi hälsade på min dotter.

 

 
Bromma
 
Tulpanernas tid går mot sitt slut
 
 Om ett täcke för några sekunder skulle vara på golvet, är Lexus där direkt och börjar bädda
 
 
Gärdet
 
 
 
 
 
 
Onsdag 3 juni
 
 
Hagaparken
 
Stora pelousen
 
 

Vi vandrade i Hagaparken och jag tror aldrig tidigare att jag tyckt så mycket om den här stora vackra naturparken som den här förmiddagen. Den underbara junigrönskan med blommande midsommarblomster och den bästa vandrarkompisen vid min sida…eller lite före mig rättare sagt! Inga bilder idag på koppartälten, ekotemplet eller Haga slott. Idag var det fokus på naturen.

 

 

Fotade syrener i Bergianska trädgården

 

 

Tanken var att skriva den här bloggdagboken från midsommar 2019 till midsommar 2020. Jag nådde inte riktigt ända fram, utan avslutar här. Nu drar jag mig tillbaka ett tag och försöker hitta glädjen och lusten att skriva och fotografera för Stockholms gröna rum igen. Tack alla ni som följt med. Hoppas att snart vara tillbaka!

 

Här finns årets alla veckor samlade!

 

 

 
 
 Men allt är inte pelouser, slott och tempel i Haga. Här finns även fantastiskt vackra skogsområden.
 
Det enkla caféet i Hagaparken, som jag märkligt nog aldrig besökt. När jag gick förbi doftade det wienerbröd...
 
Stora Finnstugan från 1700-talet. Hej Malin och Frank, som bor här!
 
Vår fikaplats i Haga!
 
 Stora ängsytor med midsommarblomster finns i Haga, men vädligt svårt att fotografera i stekande sol.
 
 
Syrentider i Bergianska trädgården
 
 
 
 
Torsdag 4 juni
 
Centralbadets trädgård
 
 Utanför Spökparken på Drottninggatan
 
 
 
 
 
 
 

Vecka 22 - Syrentider

 
 Kvastmakarbacken
 
 
 
Måndag 25 maj
 
 
Ulriksdals slottspark
 
 
 

Äntligen måndag! Jag trivs bäst i vardagar nu för tiden och lycka var att få börja veckan tillsammans med Lexus. Vi gick en lång morgonpromenad efter stranden bort till Äppelviken, jag doftade på syrener och Lexus på något helt annat utefter vår vandringsväg. Frukost och balkonghäng när vi kom hem.

 

Innan jag lämnade Lexus, besökte vi Ulriksdals slottspark där syrenerna ännu inte riktigt slagit ut, men inne i Hårlemanska boskéerna lyste mängder av färgglada tulpaner. Här fanns nästan hela färgskalan, vågat och vackert! Det hade jag nog inte tyckt för tio år sedan då allt skulle vara romantiskt och harmoniskt, men nu är det helt ok att blanda färger mer fritt tycker jag. Det här blev jag glad av!

 

Åkte förbi Oxenstiernsgatan där den gamla Radioeken tidigare stod. Den berömda eken sågades ned 2011 och jag var med och protesterade här på bloggen. Förra veckan läste jag i lokaltidningen att en ny ek hade börjat gro ur stubben. Jag blev tvungen att åka förbi och det var som jag trodde, en björk hade växt upp i den näringsrika myllan i stubben!

 

 

Premiär för nya trädgårdsprogrammet på TV4, Karl Fredrik på Österlen. Programmet gick i samma anda som Mandelmanns i Djupadal några mil norrut. Lustfyllt, glatt och lite galet. På Facebook hyllades programmet. Själv undrar jag var Sveriges svar på Monty Don är?

 

 

Kan vi inte bara lugna ner tempot en aning i våra trädgårdsprogram. Lite mer trädgårds-kontemplation, poetiskt och vackert i stället för detta lite galna?

 

 
Hårlemans boskéer
 
 Ulriksdals slottscafé har utökat sin uteservering i år.
 
 
 
 
 
 
Tisdag 26 maj
 
 
Långholmen
 
 

 

Sommarkläder på när jag i värmen åkte mot Långholmen, till ännu ett mysigt frukostmöte med kompis Åsa vid hennes kolonilott. Jag gillar verkligen de här frukostträffarna på den gröna vackra ön, vi har alltid mycket att prata om och det blir många skratt. I år när jag valt att inte besöka Djurgården, blir Långholmen min favoritö i mina drömmars stad.

 

 

Efter vårt morgonmöte gick jag bort till den stora flytbryggan nedanför Stora Henriksvik, där jag satte mig ner och läste Lotte Möllers fantastiska bok Trädgårdens natur. Båtar passerade och bryggan gungande sakta i vågorna. Några äldre kvinnor badade vid stranden och kajaker gled fram på det spegelblanka vattnet. Vilken underbara sommarmorgon!

 

 

På eftermiddagen träffade jag mina goda vänner Per och Catherine i Tanto och vi gick bort till Södra Årstalundens koloniområde. Där satt vi några timmar och pratade, runt omkring oss blommade det i alla lotterna och utsikten över Årstaviken var som alltid underbar. Vid stränderna var det väldigt mycket folk på filtar med picknick i eftermiddagssolen, med hyfsat avstånd från varandra. Mådde mycket gott i bilen på vägen hem, efter en dag med så fina möten.

 

 
Här på den gungande bryggan satt jag och läste Lotte Möllers fantastiska bok Trädgårdens natur
 
 Långholmens vandringsstigar är fantastiska
 
 
Södra Årstalundens koloniområde
 
 Catherine och Per - goda vänner. En fin stund vid Årstaviken.
 
 
 
 
 
Onsdag 27 maj
 
 
Södermalm
 
 

 

Syrenvandring på Mariaberget och Skinnarviksberget på Södermalm och jag kände tydligt att jag inte blir lika syrenlycklig som jag brukar bli nu i hänryckningens tid. I år saknar jag den där syreneuforin som brukar bubbla i bröstet på mig. 2020 är verkligen inte ett bra år och jag längtar till 2021!

 

 

Hade tänkt mig en lugn dag hemma med boken på balkongen, men jag blev ganska snabbt rastlös och drog på mig vandringsskorna och travade iväg över Tranebergsbron över till Kungsholmen. En mils vandring runt holmen i lagom tempo, med några kaffepauser på mysiga bryggor.

 

 

Borta vid Fredhällsklipporna blommade blodnäva, tulkört, tjärblomster och getrams. Där i de branta klipporna började det regna, vilket jag inte var klädd för och jag vandrade i hårda vindar och spöregn tillbaka över Tranebergsbron hem till nästet, där jag vred ur kläderna och tog ett varmt bad. Fick ihop nästan 23 tusen steg idag och kände mig ovanligt pigg.

 

 
 Gamla Lundagatan
 
 Monteliusvägen med Tyska kyrkan i Gamla Stan i bakgrunden
 
 
 
Tessinparken
 
 Nu blommar de 150 hästkastanjerna runt Tessinparken, fantastiskt vackert
 
 
 
Kungsholmen runt
 
 Stadshusets går är nästan helt tom. Här brukar det vara fullt av turister
 
 Håret växer, senast jag klippte mig var i februari.
 
Blodnävor vid Fredhällsklipporna
 
 Jag är glad att jag fortfarande fixar sådana här passager i Fredhällsklipporna
 
 
 
 
 
Torsdag 28 maj
 
 
Roslagen
 
 
 
 

Vaknade med en stark längtan till Roslagen och Norrtälje, där jag bodde mina första 21 år i livet. Men egentligen var det inte staden Norrtälje jag längtade mest efter, utan Rådmansö där vår familj hade sommarställe, där jag själv haft två olika sommarhus och där jag hade min båt.

 

 

Mitt första stopp på den här nostalgiresan var Riddersholms naturreservat vid Kapellskär på Rådmansö, där vi vandrat mycket genom åren. Jag gick ingen vandringsled idag utan tog den korta vägen ut till udden som vetter mot ytterskärgården och bänkbordet allra längs ut blev min fikaplats. Här finns små sandstränder på båda sidor om udden och man får verkligen en liten bit av skärgården på ett enkelt sätt här, utan båt. Mitt sällskap var en tärna som fiskade alldeles intill och några skärgårdssvanar som gled förbi. Vandrade tillbaka till bilen i underbara hassel-lundar med en mycket rik och frodig markflora.

 

 

Andra stoppet blev Gräddö båthamn där jag haft flera olika båtar på 1980–90-talet. Det kändes både fint och lite sorgligt att vandra bland de gamla slitna bryggorna och båthusen. Fina minnen dök upp och när jag stod uppe vid Kvarnuddens café och såg ner mot min gamla båtbrygga, kände jag tydligt att jag fortfarande har en hel del rottrådar kvar i Roslagens mylla. Kanske att jag är lite av en rospigg än idag…

 

 

Det som jag dragit mig för länge, blev dagens höjdpunkt, att åka förbi och återse våra tidigare sommarställen. Jag började med mitt första sommarhus som jag ägde när min dotter var barn och tonåring och såg vilken mysig idyll det blivit, nu när syrenerna som jag planterade för 30 år sedan blivit stora och tomten var fylld av förgätmigej och gullvivor. Jag åkte även förbi mina föräldrars sommarhus som ligger på andra sidan sjön och det såg nästan exakt likadant ut som när min mamma lämnade Rådmansö 2007.

 

 

Mitt andra sommarställe som jag sålde en bit in på 2000-talet, hade en fantastisk fin kuperad tomt med olika trädgårdsrum där jag planterade mängder av växter. Av olika anledningar sålde jag dessa mysiga platser och idag tänker jag att jag borde nog behållit något av dem. Just nu skulle det ha varit underbart att ha en liten stuga att bo i under sommaren. Men men… jag vet i varje fall vad jag ska skaffa mig, om de där stående lottoraderna någon gång ville ge mig en högvinst.

 

 

Det blev en ganska hastig vandring i Norrtälje, där jag en gång i tiden föddes och växte upp. Idag är det endast utefter den vackra ån som jag får känsla för min gamla hemstad. Staden har förändrats så oerhört mycket sedan jag flyttade därifrån 1975, men jag förstår såklart att det måste ske en utveckling. Att bevara en romantisk idyll, fungerar tyvärr inte.

 

 

Åkte kustvägen hem mot Stockholm och stannade en stund vid Penningby slott där näktergalen sjöng och jag vandrade stigen runt i den bortglömda slottsparken. Marken var helt täckt av spansk körvel som fått sprida sig över stora ytor. Visst såg jag lite midsommarblomster, gullvivor och rödblära, men körveln har verkligen tagit över hela den gamla slottsparken.

 

 

I bilen hem började jag lyssna på Folkhälsomyndighetens presskonferens på P1 om Corona-viruset, men slog snabbt över till min Spotifylista.

 

 

 
Underbara Riddersholm på Rådmansö
 
Gräddö hamn
 
Vår första lilla stuga på Rådmansö
 
Vårt andra sommarhus på Rådmansö
 
 Det nya Norrtälje
 
Nej, jag tror inte att jag någonsin kommer att tycka om dessa höghus.
 
 
Penningby slott
 
 Rödblära i Penningby slottspark
 
 
 
 
 
Fredag 29 maj
 
Buskpion vid Södra Årstalundens koloniområde
 
 

Fotade näsduksträdet som börjat blomma i Erikdalslunden, en buskpion i Södra Årstalunden och syrener på Grev Turegatan på Östermalm. Fikade i en solstol på Brofiket vid Långholmsbron och vandrade runt Reimersholme.

 

 
Näsduksträdet vid Eriksdalslunden har börjat blomma!
 
Nu inleds rosensäsongen!
 
Syrener på Grev Turegatan - Östermalm
 
 Födelsdagskalas på sjön vid Långholmen
 
 
 
 
Lördag 30 maj
 
 
Syrener vid Kvastmakartrappan
 
Kvastmakartrappan
 
 

Sex på morgonen klev jag ur bilen vid Anna Lindhagens täppa på Stigbergsgatan för att fotografera syrener vid de gamla söderkåkarna. Gatorna låg öde och jag fortsatte sedan till Åsöberget, där Kvastmakartrappans syrener nu blommade som bäst. Trätrapporna längst ute på Åsögatan där jag fotat syrener så länge jag kan minnas är verkligen en av mina favoritplatser nu i hänryckningens tid.

 

 

Salladen med bland annat cocosost, sötpotatis, granatäpple och grönkål från Body Buddy på Smålandsgatan 24, som dotter och jag åt till lunch på Gärdet, slog allt annat i salladsväg jag ätit. Så gudomligt god! En skön dag i sommarväder och äntligen blev jag av med lite huvudhår. Ute i grönskan klippte min dotter bort mina lockar.

 

 

Fika på en filt i Tessinparken och det var mer folk än jag någonsin sett där. Några två meters avstånd från varandra gällde knappast och det var som om inget virushot någonsin existerat. Men det var fint att vistas ute bland folk, med ordentligt avstånd.

 

Jag vet inte vad jag ska säga om Coronaläget i Sverige, som är det land i världen där flest människor dör av Covid 19 nu, i förhållande till folkmängd. Trots allt så är fotbollsligor runt om i Europa på väg att starta upp i juni och jag kommer att se alla matcher som jag kan. Abstinensen är riktigt svår nu. Tyska ligan har redan varit igång några veckor.

 
 
 
 
Syrener i Anna Lindhagens täppa
 
 
 
Gärdet
 
I den vackra gläntan på Gärdet börjar kirgislöken att gå i blom
 
 
 
 
 
Söndag 31 maj
 
 
Nynäshamn
 
 Under äppelträds-fika på Lövhagens kaffeservering
 
 

Dagens utflykt gick till Nynäshamn. Mysig fikastund på Lövhagens kaffeservering och vandring längs klipporna i vacker skärgårdsmiljö vid Knappelskär.

 

 

Stark längtan till Gotland när jag körde förbi hamnen.

 

 

I morgon hämtar jag Lexus, som ska vara hos mig några dagar igen! Underbart!

 

 

Nu går vi in i juni månad och vecka 23. Så här såg den veckan ut för två år sedan – se här!

 

 

Ha en skön vecka i sommarvärmen kära följare!

 

 

 
 Knappelskär
 


Vecka 21 - Naturen är min trädgård

 

 
 
Måndag 18 maj
 
 
Eldgarnsö
 
Päronallén vid Eldgarnsö
 
 
 

Tidigt ute på balkongen i solen med Ulf Lundells bok Vardagar 3.

 

 

Det är midsommarafton 2019 och Ulf har varit i Stockholm en tid för att repa inför sommarturnén. Bor på Sheraton och går stavgång på Söder och Långholmen. Är ensam i stan hela midsommarhelgen. Äter Branteviksill och dricker alkoholfri öl på rummet.

 

 

I samma stad och i samma tid, befann jag mig ute på Blockhusudden bland blommande rosor och scherminer och firade en skön midsommar. På midsommarafton bestämde jag mig för att börja skriva den här veckodagboken som kommer att avslutas nu i midsommar om fyra veckor. Från midsommar 2019 till midsommar 2020, som det var sagt. Se här!

 

 

Det var den gamla vackra vildvuxna päronallén som fick mig att åka ut till Eldgarnsö. Det är ju päronblomningens tid nu och Mälaröarna lockade. Vandringsleden i naturreservatet är 7 kilometer och jag tog mig fram i meditationstempo den här dagen.

 

 

Den fantastiska päronallén leder upp mot en fastighet i den lilla mycket vackra byn vid stranden av Mälaren. Att näktergalen sjöng i de höga blommande päronträden och att göken gol någonstans inne i skogen, störde inte direkt.

 

 

Markfloran bestod av vitsippor i slutskedet, gullvivor, maj-smörblommor, liljekonvaljer i knopp, vårärt mm. Trots min ko-skräck, blev jag tvungen att vandra intill mängder av betande kor i en hage. Vågade inte ha ögonkontakt utan sneglade snabbt åt sidan, så som Lexus brukar göra när vi går förbi hästarna på Gärdet. Drack mitt kaffe på ett berg vid Mälarens strand och satt länge och lyssnade på vågorna.

 

 

Inne i en vacker lund stod fyra äldre människor och undrade över en blomma. Jag fick rycka in och berätta att den vackra blomman heter vårärt. En man frågade om jag var växt-expert. Inte alls sa jag, men jag har jobbat med växter i hela mitt arbetsliv. Då har du säkert en perfekt trädgård hemma? Nej jag har ingen trädgård, svara jag och om jag hade haft det skulle den vara långt ifrån ´´perfekt´´. Naturen är min trädgård, utan tuktade växter och raka kanter!

 

 
 
 Magiska aplar
 
 
 
 
Tisdag 19 maj
 
 
Kärsön
 
Drottningholms slott
 
 

 

Årets vackraste morgon!

 

Jag var tidigt ute vid Kärsön som ligger just innan Drottningholm på Mälaröarna, för att gå den 6 kilometer långa och ganska kuperade vandringsleden. Inte en enda människa såg jag den här morgonen, endast fåglar och betande får. Så underbart! Mälarens vatten låg helt stilla, solen sken genom ett svagt dis och jag vandrade sakta längs stränderna. Som vanligt så här års höll fåglarna konsert i skogen och bilarnas störande ljud från Drottningholmsvägen försvann allt mer ju längre in på ön jag kom.  Det blev till slut helt stilla. Första paus på en slät klippa vid stranden och skulle jag lagt mig ner hade jag säkert somnat i stillheten.

 

 

Efter halva sträckan nådde jag fram till en fantastisk skog i fuktig strandmark, där blommande hägg växte i stora bestånd. Inte lika översållade av blommor som de som står fritt i öppen mark, utan lite mer försiktigt, vilket var minst lika vackert, där inne i den djungelliknande naturen. Klättrade upp på toppen av det högsta berget på ön, där rep fanns så att man kunde dra sig upp för den branta slänten. Men jag rör ju ingenting nu i smittans tid, så jag klättrade upp ganska obehindrat ändå. Det är inget fel på min kondition och jag känner mig pigg och stark. Utsikten var mycket vacker över det spegelblanka vattnet bort mot Drottningholms slott.

 

 

När slottet skymtade mellan träden från stigen, började jag samtidigt höra bruset från bilarna på Drottningholmsbron och den stilla vackra morgonmagin bröts plötsligt. En man i en röd kajak paddlade förbi och jag fotade honom framför slottet. När jag kom fram till Brostugan där jag startat min vandring, tänkte jag att om det varit normala tider nu, skulle jag tagit en kopp kaffe och en macka på Brostugans mysiga servering. Jag har många fina minnen från den här platsen som jag besökt ända sedan jag flyttade till Stockholm i början på 70-talet.

 

 

Jag tycker mycket om att vandra runt Kärsön, som inte ligger så långt från mitt Brommanäste och nästa gång jag känner att jag behöver en lugn plats i naturen nära stan, återkommer jag hit en tidig morgon.

 

 

På eftermiddagen besökte jag Bergianska trädgården som nu är underbart vacker med sina blommande träd. När jag skulle fotografera de vackra prydnadsaplarna, stod människor där intill och pratade. I evigheter. Det brukar sällan stanna någon under träden här, men nu stannade dom och jag väntade, något irriterad. Vill helst inte ha med människor i mina natur/trädgårdsbilder. När de väl flyttat på sig hade det vackra fotoljuset försvunnit.

 

 

Jag fortsatte att läsa Ulf Lundells bok Vardagar 3 och han skriver ´´Lär att fjärilsbuskar på latin är buddleja´´. Visst, det var jag som lärde honom det på hans Instagram!

 

 

Han skriver vidare om sommaren: 

 

Jag tror att det enda jag gillar med sommaren i det här landet är ljuset och färgerna. Allt annat under dom här tre månaderna känns onormalt. Som en lång paus från verkligheten. En slags sysslolöshetens dvala.

 

Jag ser kanske inte lika pessimistiskt på sommaren, men jag förstår ändå hur han menar.

 
 
 
Häggskogen
 
 Drottningholm till höger
 
 Brostugan
 
 
 
Bergianska trädgården
 
Stort treblad
 
Fingertandrot
 
Buskstjärnblomma och tandrot
 
 Victoriahuset
 
En tidig morgonen just utanför min port i Bromma.
 
 
 
 
 
 
 
Onsdag 20 maj
 
 
Wira bruk
 
Restaurangen
 
 
 

Många tycker säkert att jag är lite galen som nästan varje dag, far runt i naturen och ibland med försiktighet även inne i stan, för att vandra och fotografera. Förutom att jag tycker om att uppleva nya platser och även att återbesöka favoritställen olika tider på året, så handlar det även om att inte fastna hemma i någon Coronatristess. Att sitta still och vänta ut Covid 19.

 

 

Åkte norrut idag, en timma med bil från stan och hamnade bland gamla smedjor och stugor vid Wira bruk, som anlades 1630 för tillverkningen av vapen till stormaktstidens ständiga krig. Nu finns här museum, restaurang och Wägerths konstsmide, där tre smeder tillverkar vackra smidessaker. I nätbutiken har jag nu beställt en ljusstake som jag tyckte mycket om.

 

 

Den här onsdagen i smittans tid, var jag nästan ensam i den vackra lilla bruksorten. I ömsom sol, ömsom regn gick jag en stund i den vackra bruksmiljön. När/om allt blir som vanligt igen, vill jag gärna äta något gott här på restaurangen. Wiraspelen, ett historiskt musikskådespel hålls här varje år en vecka efter midsommar. Undrar hur det blir i år? Ser på hemsidan att biljetter ännu inte är släppta, i avvaktan på info om Corona-restriktioner.

 

 

Lunch hemma i Brommanästet. Blev rastlös och gick nåra timmar i ett apel- och häggblommande Bromma. Vandrade runt Lillsjön, som har blivit min vanliga runda i år. Näktergalen sjöng starkt vid den lummiga stranden, när jag satt där och lyssnade på dagens presskonferens om Coronaviruset. Det blev en mycket märklig kontrast. Ander Tegnell som betättade hur många som dött i smittan sedan igår, med näktergalen i bakgrunden. Det är verkligen en märklig tid vi lever i. Vid Lillsjöån mot Ulvsundasjön böjer sig en stor blommande apel och doppar sina grenar i vattnet. En bit bort satt en häger vid stranden och väntade på mat.

 

 

Där häggen började blomma tidigt, har blommorna snart gjort sitt för i år och framför Alviksskolan där både hägg och syren blommar mycket tidigt, tar syrenerna nu helt över. Jag tror dock att häggen har en bra stund kvar att blomma på mer normala ställen och nästa vecka inleds den riktiga syrenveckan i huvudstaden!

 

 

C frågade om jag kunde ha Lexus lite mer när Djurgårdsförvaltningen ska plantera sommarblommor under två veckor innan midsommar. Ingenting kan vara mer självklart. Klart att jag vill ha Lillkillen.

 

 

Det börjar bli ensamt, även för en ensamvarg. Längtar efter sällskap tillsammans med nära och kära och jag ser verkligen fram mot att möta min dotter i morgon. Det är röd dag och ledigt.

 

 

Längtar även efter att få resa iväg. Packa resväskan och dra mot nya resmål. Men ett hus med strandtomt är i varje fall hyrt till sensommaren, två timmars bilfärd från stan.

 

 
 Katten framför huset förstärker idyllen
 
 
Bromma
 
Tidiga syrener framför Alviksskolan i Traneberg
 
Apeln vid Lillsjöån
 
Lillsjöån
 
Rastplats med näktergalssång och Corona-presskonferens
 
 Utanför min bostad
 
 
 
 
21 maj - Kristi himmelfärdsdag
 
 
Storängsudds naturreservat på Ingarö
 
 
 

Nästa naturparadis att besöka blev Storängsudd på Ingarö. Vi vandrade på slingrande stigar i hagar och i mycket vackra lövskogsmarker med gamla ekar, lindar och stora vildaplar. Markfloran var fantastisk med stora bestånd av gullvivor, mängder av Adam och Eva i de magra områdena invid bergen, kungsängsliljor som just börjat blomma på en äng vid stranden, tandrot, midsommarblomster, mandelblom, maj-smörblomma och många andra vårblommor.

 

 

Haloumisalladen från Phil´s burger åt vi på berget vid Baggensfjärden. Bergen och klipporna var perfekta för picknick, sol och bad. Min dotter bar papperspåsen med maten dit och fick då kommentaren av en förbipasserande Fjällräven-vandrare - ´´Vissa passar bättre i ett köpcenter´´. Hur orkar folk bry sig så mycket om andra? Var den personen passar bäst vågar jag inte skriva här…

 

 

Men av allt det vackra vi såg den här dagen, var det den där undangömda platsen i skogen som vann våra hjärtan. Det var som ett stort sommargrönt altare i naturen, med friskt grönt gräs som täckte en kulle under träden. Vi vilade en stund för att känna in den nästan andliga stämningen. Fågelsången och ljuset som strilade ner genom den skira grönskan, gjorde det här till en mycket vacker och speciell plats.

 

 

Storängsudd har varit betesmark och äng sedan mycket lång tid tillbaka, men markerna började växa igen när ängsbruket med slåtter upphörde vid 1800-talets slut. Idag betas området av får för att hålla öppet så mycket som möjligt. Vid östra delen av naturreservatet finns ett gravfält från yngre järnåldern med 25 kända gravar.

 

 

Hit vill vi gärna återvända!

 

 
 
 Naturvandraren med sin vandrarstav.
 
 Adam och Eva
 
Vi hittade en vacker grönskande kulle mitt inne i skogen.
 
 En stor favorit har börjat blomma - midsommarblomster!
 
 
 
22 maj - fredag
 
 
02.50 och koltrasten sjöng
 
 
 
Långholmen
 
Fina Stora Henriksviks trädgård med sitt underbara café som har öppet mellan 11-17
 

 

Startade dagen tidigt med en mycket stilla vandring runt ett folktomt Långholmen. Molnfri himlen och glittrande vatten runt den vackra ön. Syrenerna hade precis börjat slå ut, men ljuset var för strakt för fotografering. Gick en stund i Kerstins vackra Rosäng, som verkligen inte bara är en plats för rosor. Hennes ängar är fantastiskt vackra och är nu fyllda av tulpaner och narcisser, som passar bra in bland perenner och vild flora. En rödhake satte sig någon meter från mig som om den ville hälsa och vi hälsade! Hundkex har börjat blomma vilket gladde mig och nu har verkligen  ´´den gröna ön´´ börjat göra skäl för namnet.

 

 

Åkte bort till Marabouparken i Sundbyberg för att titta till de nyplanterade perennerna efter den långa gången vid stora gräsytan och för att se hur långt parkens berömda rhododendron kommit. Det var endast några tidiga sorter som börjat blomma. Perennerna såg lite trötta ut tycker jag. Hade jag haft skötseln så hade jag luckrat jorden och inte haft så torrt som det var idag. Tänker ännu en gång att trädgårdsskötsel inte har lika hög status som planering och anläggning. Men men, det kanske blir bra. Nepeta växte utefter hela kanten.

 

 

Väldigt fin tulpanplanteringen utefter gräsmattan mot de höga buskarna!

 

 

Det var länge sedan jag besökte Bosse Rappnes Ulriksdal och saknar det. Beundra alla fina blomsterarrangemang, handla något och avsluta med fika. 

 

 

Saknad över att ha läst ut  872 sidor Vardagar 3. Fint att läsa om dig E.

 

 
 Det blev inget kaffe på min favoritbrygga den här gången
 
 
Marabouparken
 
 
 
 
 
 
Lördag 23 maj - lördag
 
 
Prydnadsaplar i Alvik
 
 
 
 
Så kom äntligen min fina kompis Lexus till mig igen och vå åkte till Bockholmen i Bergshamra och vandrade en stund, innan det blev dags att landa hemma i Brommanästet. Där vandrade vi en stund i regnet och det snöade från körsbärsdträden. Blev hög av syrendoft när jag satte näsan i en blomma. 
 
 
 
Traneberg
 
  
Sinnenas trädgård
 
 
 
 
 
 
 
Söndag 24 maj
 
 
Velamsunds naturreservat i Nacka
 
 Lexus blev lite trött i benen i de branta sluttningarna...
 
 
 
Avslutade veckan i naturen vid Velamsunds naturreservat i Nacka kommun. Vandringen var skön längs sjön och klättringen högt upp i blårbärsskogen var spännande! Men dagens stora händelse blev ändå när jag äntligen fick hänga en stund på ett café. Med borden långt från varandra njöt jag av fikat tillsammans med dotter och Lexus. Senast jag besökte ett café var i februari. 
 
 
Hästkastanjerna blommar i stan
 
 
 
Nu går vi in i syrenerna vecka i Stockholm och jag tror att jag sätter mig i en syrenberså och blir kvar där hela veckan.
 
 
 
 
Första café-fikat sedan februari. Det kändes ljuvligt för två lurviga gubbar...
 
 Lexus håller ställningen under bordet
 
 




Vecka 20 - Mellan hägg och syren

 
 Underbara Centralbadets trädgård en tidig söndagsmorgon
 
 
 
Måndag 11 maj
 
 
Drottningholms slottspark
 
 
 

Anledningen till att jag åkte just till Sturehovs slottspark i Botkyrka den här morgonen, var att jag ville höra om näktergalen anlänt och börjat sjunga. Fågeln med den vackra men lite märkliga sången brukar även komma till min lilla skog hemma i Traneberg, men ute vid Sturehovs slottspark hör jag den alltid först. Det är nästan omöjligt att se den här skönsångare som helst sjunger på nätterna, men visst hörde jag den nu bland blommande hägg ner mot bryggan, där den sjöng duett med en koltrast. De här två vår-virtuoserna gjorde verkligen min dag.

 

Jag gick ner i den stora öppna delen av parken, där alla hundratals knuthamlade lindar står på rad. Utanför parken sjöng sånglärkan sin lite stressiga men fantastiska vårsång högt över åkrarna. Lindarna var nyligen hamlade och började nu utveckla små gröna blad i knutarna.

 

Jag fortsatte ner till bryggan och såg över till Ekerö på andra sidan Mälaren. Det mysiga krukmakeriet, som ligger i anslutning till parken var givetvis stängt så här tidigt på morgonen och slottscaféet vet jag inte ens om det är öppet över huvud taget denna märkliga vår, men troligen på helgerna i varje fall.

 

Den här kyliga morgonen var jag helt ensam i den vårvackra slottsparken och det var njutbart att stilla vandra omkring i ensamheten, förutom två hästar som betade i hagen intill slottet. Det var mycket länge sedan som jag kände en sådan sinnesro och om jag kunnat måla hade jag hellre skapat tavlor i parken den här morgonen, i stället för att fotografera. Då hade det varit lättare att fånga stämningen.

 

Eftersom mitt nästa stopp idag var Drottningholms slottspark, tog jag färjan över från Slagsta till Jungfrusund på Ekerö och vidare mot Drottningholm. Men när jag passerade Ekebyhov såg jag att de stora fälten nedanför det gamla träslottet lyste av blommande raps och självklart svängde jag av för att ta några bilder på den gamla Ekebyhovseken som nu hade blommande raps omkring sig.

 

Väl framme vid Drottningholm parkerade jag vid Kina slott och gick bort mot kungen och drottningens bostad. Det som förvånade mig var att det blommade så oerhört mycket gullvivor vid boskéernas höga lindhäckar. Jag har nog aldrig varit i parken just den här tiden förut och tyckte att de vackra vivorna livade upp de strikta boskéerna. Sneglade på några av de 800 lindarna som planterades efter den stora renoveringen av alléerna och kunde inte låta bli att ännu en gång förundra mig över den märkliga uppbyggnadsbeskäringen. Det ser helt galet ut, men vi väntar och ser hur de utvecklar sig. Det känns ändå som om något gått fel på vägen…

 

Fontänerna plaskade i den stora barockparken och trots all strikt ordning och alla märkliga lindar, tycker jag mycket om att vandra här i Tessins skapelse.

 

 
 
Sturehovs slottspark
 
 I Sturehovs slottspark står två bokar intill varandra, en vanlig bok och en blodbok. Jag tycker att de möts i en kram och det känns ju extra fint i dessa tider när vi människor ska hålla oss ifrån varandra...
 
 
 
Ekebyhov
 
 Ekebyhovseken med ett stamomfång på 10 meter.
 
 
 
 
 
Tisdag 12 maj 
 
 
Mariaberget på Söder
 
Ett av favorithusen på söder ligger här på Ludvigbergsgatan.
 
 

Tidigt på morgonen började jag läsa Ulf Lundells nya bok Vardagar 3 som släpptes vid midnatt på Bookbeat. Den riktiga boken som är beställd är på väg, tills dess läser jag i mobilen. Det är som vanligt underbar läsning om hans ´´lilla´´ liv på den mycket vackra Österlengården, men även funderingar kring det mesta som händer i världen.

 

Som vanligt är det som att flyta på en våg när man läser, så oerhört följsamt vilket gör att det är svårt att lägga ifrån sig boken när man väl börjat läsa. Jag vill bara höra mer av hans naturskildringar, om vad han läser, lyssnar på och vad han tycker om det mesta. 


När jag kommer till juli månad i den här dagboken upptäcker jag plötsligt att han börjar skriva om en kvinna som en gång i tiden var min kärlek och som fortfarande är en mycket god vän till mig. Eftersom hon nämns flera gånger i juli och augusti, blev nu boken ännu mer intressant än den redan var!

 

Det är egentligen endast under tidiga söndagsmorgnar som jag besöker innerstaden nu i smittans tid, men idag gjorde jag ett undantag då jag tog bilen upp till Mariaberget på Söder för att vandrade en stund. Den här delen av Södermalm är ju inte direkt innerstaden tycker jag och det kändes ganska riskfritt eftersom få människor befann sig där. Just när jag kom upp till Monteliusvägen blev himlen nästan svart söderut, samtidigt som solen sken över Södermalm vilket skapade ett dramatiskt och vackert ljus. Som om inte det var nog, började det försiktigt snöa i solskenet en kort stund, trots 8-10 plusgrader. Men jag blir knappast förvånad av någonting längre, detta första år i vårt nya 20-tal.

 

Inne i Olle Adolphsons park som ligger i anslutning till vackra Monteliusvägen med sin storslagna utsikt över Stockholm, blommade tulpaner och pärlhyacinter och grönskan var skönt maj-skir. Att jag inte tog en enda bild över utsikten mot Riddarfjärden och Stadshuset, beror nog både på att jag gjort det så många gånger tidigare och på att syrenerna ännu inte gått i blom. När de väl börjar blomma, kommer jag att återvända hit.

 

På Bastugatan såg jag trädgårdsarbetare komma ut från Stadsholmens kulturhusträdgårdar med gräsklippare och trädgårdsverktyg. På 80-90 talet var det vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice som skötte Stadsholmens trädgårdar runt om i stan, bland annat dessa vackra söderkåkar med sina fantastiska trädgårdar. Idag såg jag att PEAB stod för trädgårdsunderhållet här på Bastugatan.

 

Resten av dagen läste jag Vardagar 3 och drack mycket kaffe!

 

 
Från slutet av Bastugatan går Kattgränd ner mot dessa trappor.
 
Ett annat favorithus på Söder, Öberska gården vid Torkel Knutssongatan 9-11. Här fanns en klädesfabrik som hade sin verksamhet från slutet av 1700-talet fram till mitten av 1800-talet, då huset byggdes om till lägenheter. 
 
 Lilla Skinnarviksgränd med ingången till Olle Adolpsons park
 
 Olle Adolpsons park
 
 
 
 
 
Onsdag 13 maj
 
 
Gärdet
 
Lejonkungen Lexus
 
Min dotter och Lexus som är bästa kompisar, spanar ut mot Gärdet
 
 

När jag var på väg för att hämta Lexus (en underbar Bichon havanais) vid Djurgårdsbrunn, åkte jag förbi Valhallabageriet på Valhallavägen 174 och det var mycket nära att jag stannade för att köpa några av deras fantastiska kanelbullar, men jag besöker ju inte butiker längre så jag åkte vidare. Försökte tänka bort smaken av bullarna.

 

WHO säger att Covid 19 är här för att stanna och att vi måste lära oss att leva med viruset. Det bli såklart mycket lättare när vi om ett år får ett vaccin, som förhoppningsvis ska fungera.

 

2 grader och regn på morgonen när vi åkte hem mot Bromma, där vi gick en kort promenad i regnet och kom hem som två blöta hundar. Vilodag inne i värmen, jag läste V3 och Lexus låg på rygg och sov. Den här lilla killen gör verkligen mitt hem till en varm plats! Vid nästa promenad föll snöblandat regn och vi blev lika blöta igen. Naturen tog tacksamt emot nederbörden.

 

Kvällen blev solig och skön och vi vandrade med min dotter på Gärdet där hon bor. Satt länge och njöt av kvällssolen som värmde gott på den här fina platsen i Stockholm.

 
 
 Två vandrare på Gärdet
 
 
 
 
 
Torsdag 14 maj
 
 Hägg som blommar invid Disponentvillan utanför mitt Brommanäste. Här bodde Sven Wolter några år på 1990-talet.
 
 

Sol och vindstilla och vi gick långt innan frukosten. Häggblomningen var fantastisk och körsbärsträden blommade fortfarande, men kommer snart att bytas ut mot syrenblomning. Förgätmigej kantar stigarna men vitsippornas tid är över, högre örter och gräs tar över i backarna där sipporna slocknar. Tack för i år skogens vackra vilda anemoner!

 

Vi åkte ut till rapsfälten vid Ekebyhov på Ekerö, där jag var tidigare i veckan för att fotografera den gamla eken. Den här gången gick vi vandringssträckan på en halv mil inne i skogen och som vanligt infinner sig ett skönt lugn där inne bland stigarna, som slingar sig under de höga träden.

 

Kvällsvandring vid Lilla Skuggan på Norra Djurgården där fåren nu släppts ut på bete och några av dem åt av en stor häggbuske. Häggens doft ligger nu skönt tung över Stockholm och jag njuter av den starka doften, som många inte tål. Strindberg som under en tid bodde på Djurgården, skriver om tiden i maj månad ´´När häggen sprider sin stank över backarna försvinner jag härifrån´´

 
 
 
Ekebyhov
 
 Här vistas vi mycket nu för tiden, inne i skogens lugn.
 
 
 
Bromma
 
 
 
 
Norra Djurgården
 
 Under en vandring i Norra Djurgården dyker det här ansiktet upp. Tänker att det är Coronaviruset som visar sig...
 
 
 
 
 
Fredag 15 maj
 
 
Lilla Essingen
 
Purpurapel vid Lilla Essingen
 
 Pärlbuske och nepeta
 
 

Tidigt på morgonen vandrade Lexus och jag bort mot koloniområdet Johannelund. Vi befinner oss nu i årets vackraste tid  ´´Mellan hägg och syren´´ och för några år sedan hade jag en idé om att skriva ännu en bok, som skulle ha just den titeln. Det var meningen att det skulle bli en poetisk/romantisk berättelse i text och bild om den här magiska perioden och självklart skulle historien om skomakarens korta semester bli med. Men bokprojektet skulle bli för smalt och idag är det bara de riktigt etablerade författarna som kan fortsätta att ge ut böcker i vår digitala tid, så jag fortsätter i stället med min blogg.

 

Det finns inget bättre än att morgonvandra med min bästa kompis Lexus i den här underbara tiden då äppelträden nu går i blom. Tänker på Beppe Wolgers text i ´´Sakta vi gå genom stan´´

 

 

På Västerbron, i den himmelska ron
en spårvagn går ensam och tom
alla hus, målar natten i ljus
hemligt går träden i blom

 

 

På förmiddagen vandrade vi runt Lilla Essingen, där jag såg att både pärlbusken och nepetan hade börjat blomma mot en husvägg i söderläge. Två favoriter som jag vårdade ömt i Engsholms slottspark när jag jobbade där mellan åren 1998 - 2017.

 

Det är alltid sorgligt att lämna Lexus, men som tur är kommer vi snart att ses igen. Innan vi skiljdes åt gick vi runt elljusspåret vid Kaknäs och i skogen såg vi knoppande liljekonvaljer.

 
 
 Nu är det dags att åka hem till Djurgården igen Lexus
 
 
 
Kaknäs
 
En helt fantastisk apel vid Kaknäs
 
 
 
 
Lördag 16 maj
 
 
Brantingsgatan på Gärdet
 
Prinus serrulata 'Kanzan'  på Brantingsgatan 
 
 

Äntligen fick vi mötas en stund. Viktiga och nära släktingar ute i sagolikt vacker natur, med ordentligt avstånd från varandra. Lunch vid stranden och trevliga samtal. Värme och gemenskap, vilket kändes extra gott i dessa tider. Lilla söta Eira snart 5 månader gammal hade vi inte träffat sedan i vintras, hon är nu en glad och pigg liten tjej, älskad av alla!

 

Näsuddens naturreservat visade sig vara en mycket vacker plats där de gamla slånsnåren nu skummade vita och den underbart blommande häggen fanns runt oss under hela vandringen. Hagmarker med mängder av gullvivor och inne i lundarna blommade fortfarande vitsippor och även den ganska ovanliga tandroten. Vissa passager utefter vandringsstigen var paradisiskt vackra med åldrade träd och buskar, där häggen på vissa ställen vävdes ihop med knotiga gamla vildaplar.

 

Hit vill jag verkligen återvända. Snart!

 

I bilen idag hörde jag musik från en italiensk Pucciniopera och fick åter igen en mycket stark längtan till Italien!

 

 

Trailer på TV4 om ett nytt trädgårdsprogram – Karl Fredrik på Österlen! Vet inte om jag ska skratta eller gråta…

 
 
 
Näsudden, Åkersberga
 
Den vackra och inte allför vanliga tandroten växte i skuggiga lundar
 
Min syster och nu mormor till Eira, lär henne om naturen.
 
 De här kära släktingarna lever tätt, men dotter och jag håller oss på avstånd! Vi får kramas ett annat år...
 
 
 
 
 
Söndag 17 maj
 
 
 
 

Gatorna inne i stan låg öde när jag tidigt vandrade med min Nikon. Blev lite avundsjuk på en man som vandrade genom Tegnérlunden med en pigg liten Bichon havanais. Det är trevligare att vandra med hund.

 

Centralbadets trädgård var magiskt vacker nu när häggen och prydnadsaplarna blommade tillsammans vid dammen. Allt är så oerhört vackert nu mellan hägg och syren, men Covid 19 stör. Varje dag. Sveriges dödssiffror är värst av alla länder just nu. Gjorde vi verkligen rätt? Borde vi inte satt oss i strängare karantän ändå. 

 

Det är märkligt hur man anpassar sig, jag minns knappt hur det var innan detta hemska virus drabbade världen. När man kunde träffa sina nära och kära på ett normalt sätt, gå på caféer, se på fotboll och när man inte gick omvägar då man mötte folk ute. Tänker att vi levde i paradiset då, även om vi knappast uppskattade tillvaron då, så som vi kanske borde gjort.

 

Från det ena till det andra...jag upptäckte till min glädje att ett tulpanträd har planterats i den nya lilla parkdelen nedanför Obeservatorielunden, mot Drottninggatan! Massplantering av tulpaner i planteringen intill.

 

Efter att ha fotat tulpanerna vid Sofiahemmet återvände jag hem till mitt Brommanäste, där det blev läsdag.

 

Vecka 20 blev en mycket bra vecka, med sällskap av Lexus och släktträff ute i vacker natur.

 

Ha en fin vecka 21 nu alla följare och var rädda om er!

 

För två år sedan såg kommande vecka 21 ut så här

 

 
 
Paraplyalmarna vid Stockholms stadsbibliotek
 
Syrener som slagit ut i Tegnérlunden
 
Tomma gator i huvudstaden tidigt på söndagsmorgonen, här Rådmansgatan
 
Mina pelargoner som heter Österlen
 
Läsdag, V3. Plötsligt kom ett flygplan över huset, på väg in mot landning på Bromma! Underbart, det var länge sedan! Längtar efter det bullrande Brommaflyget, efter att allt ska bli som vanligt igen. 
 



Vecka 19 - Med lust och fägring stor

 Groens malmgård är en av de vackraste trädgårdar som jag känner till. En secret garden på Söder i Stockholm.
 
 
 
 
Måndag 4 maj
 
 
Riddersvik
 
 
Ridderviks gård i Hässleby
 
 

Tog bilen och drog västerut mot Hässelby. Stannade först vid Hässelby slott, där jag blev positivt överraskad av att skötseln blivit så mycket bättre i den vackra parterren med de tuktade granhäckarna. Tidigare har den här trädgården varit ordentligt eftersatt, men nu ser allt riktigt prydligt ut. Tittade även lite i koloniträdgårdarna intill, men där fanns ännu inte så mycket att glädjas åt.

 

Något som definitivt inte var något att glädjas åt här vid slottet, var den ´´skog´´ av magnolia som planterades på stadens mark utanför slottsparken 2014. Jag minns när den förre trädexperten på Stockholms stad, Björn Embrén och jag skojade om att vi skulle åka ut dit med färdtjänst om 20 år för att vandra i en skog med storväxta magnoliaträd.

 

Idag kunde jag konstatera att nästan alla träd är döda, eller döende. Efter mitt besök hade jag mailkontakt med nuvarande trädexperten på Stockholms stad, Britt-Marie Alvem och hon tror liksom jag att de var de extremt torra somrarna 2017 och 2018 som tog livet att alla dessa fina magnolior. Men fick de verkligen tillräckligt med vatten? Hörde även från annat håll att markarbetet innan planteringen inte blev så som magnolior vill hade det. Nu får vi se om det blir någon återplantering framöver, just nu finns inga sådana planer enligt Britt-Marie.

 

Det väntades regn fram på dagen så jag skyndade mig vidare ut till Riddersviks gård, som var mitt andra mål i min Hässelbyutflykt idag. På den här vackra platsen gifte sig min systerdotter Therese med sin Tobias 2012 och idag vandrade jag lite i de mycket vackra omgivningarna. Hit ut har inte den moderna staden växt sig så våldsamt, utan här finns fortfarande en lantlig miljö med en underbar lövskog, fylld av vitsippor just nu. I närheten låg tidigare Stockholms stads trädskola som tyvärr lades ned 2008.

 

Therese och Tobias vigdes inne i den här vackra skogen och festen hölls sedan inne på herrgården. Vandrade en stund längs Riddersviks strandpromenad, men borta över Mälaröarna blev himlen plötsligt mörk och åskan mullrade. Det blev dags att dra sig tillbaka hem till Brommanästet igen.

 

Och regnet kom! Och åskan!

 

Fick mail från en känd fotograf som ville veta platser i Stockholm där det växer mycket syrener. Prins Eugens Waldemarsudde på Djurgården, Åsöberget och Skinnarviksberget på Söder, svarade jag!

 

Två leveranser kom hem till min dörr på kvällen. Livsmedel från Mathem och hundmat och lite annat till Lexus från Arken zoo.

 
 
 
 Innan regnet
 
 
Hässelby slott
 
 De tuktade granhäckarna i Hässelby slottspark
 
 
 
Traneberg/Bromma
 
 På Tranebergsvägen, precis mittemot Alviksskolan. Det här är en plats där både hägg och syren blommar oerhört tidigt varje vår. Inget var förändrat i år!
 
 
 
 
 
 
 
Tisdag 5 maj
 
Bromma
 
 
Min favoritstig här vid strandpromenaden hemma i Bromma
 
 

Lexus hälsade på och vi fortsatte på temat från förra veckan, att vandra runt sjöar i Bromma. Förra veckan gick vi runt Judarn och Kyrksjölöten, idag vandrade vi runt Lillsjön, som ligger närmast min bostad. I lätt regn gick vi sakta fram i en härligt stark doft av hägg och med blommande körsbärsträd och slånbuskar med frodig grönska omkring sig. Vi tittade in i koloniområdet Paradiset Iris som ligger just invid sjön och jag förstår varför Kanal 5 valde det här området när de skulle göra en serie om ett kollo-odlare i Stockholm. Det finns flera väldigt speciella små trädgårdar här där kreativiteten flödar, ibland är det kitschigt som det brukar vara i koloniområden, men ofta även smakfullt vackra lotter.

 

Tittade ännu en gång på Trädgårdstider på SVT, programmet som jag tidigare helt gett upp. Nu njuter jag av trädgårdsarbetet som visas och just den här tiden på året finns det stunder då jag kan sakna mitt arbete som Slottsträdgårdsmästare vid Engsholm slott, där jag jobbade i 20 år innan jag gick i pension. Arbetet med att skapa nya växtkompositioner och att dagligen se över parkens planteringar mm. Nu känner jag mig i mycket god form igen, utan minsta värk i lederna, det som jag plågades av i vintras. Men allvarligt talat så njuter jag av tillvaron nu och vill inte in i något ekorrhjul igen och idag fick jag trots allt sätta fingrarna i jord igen när jag planterade penséer på balkongen! En liten stund av trädgårdslycka!

 

På kvällen vandrade vi bort till Äppelviken och maj månad är verkligen fantastiskt vacker just nu. Det händer till och med att jag glömmer Covid 19 för en stund, när körsbärsträden och häggarna fullständigt knockar mig.

 

Jag har sagt det många gånger, men jag mår så bra av att ha min lilla kompis hos mig, det blir liksom en väldigt hemtrevlig känsla i det annars så tomma nästet.

 

 
 Lexus och jag vandrade i duggregnet runt Lillsjön i Bromma
 
Koliniområdet Paradiset Iris, känt från TV. Kanal 5.
 
Ulfsunda slott med underbara ranunklar och kungsängsliljor.
 
 
 
 
 
 
 
 
Onsdag 6 maj
 
Rönningssjön i täby
 
 
Badplatsen
 

Blommande hägg och körsbärsträd, vitsippor, berusande vårdofter och underbar fågelsång med koltrasten som leadsinger. Jag älskar verkligen tidiga morgonvandringar med Lexus längs stränderna här i Bromma. Maj är den vackrast månaden på året och jag njuter av den blomstertid som nu kommer - eller som redan är här!

 

Tidigare i våras, den 23 mars gick jag ensam runt Rönningesjön i Täby. Dystra tankar då. Viruset som härjade hade ännu inte peakat och jag var nyseparerad. Idag hade jag min kära vandringskompis Lexus med mig på vandringen runt den vackra sjön och jag mådde oerhört mycket bättre den här gången. Vi fikade i ett gammalt lusthus vid stranden och aldrig har väl kaffet smakat bättre. Hägg och vitsippor kantade vår väg längs stranden och inne i skogen, och vi höll ordentligt avstånd från alla vi mötte.

 

När jag lämnat Lexus vid Djurgårdsbrunn igen, åkte jag hem genom stan och såg att det var mycket folk på uteserveringarna den här vackra vårdagen. Men möjligen var avståndet två meter till grannen, det var svårt att se.

 
 
 Kom nu Hasse, nu ska vi fika här i lusthuset vid sjön!
 
 
 

 
Torsdag 7 maj
 
 
Norra kyrkogården
 
 

 

Frukost på en solig balkong och fortfarande inga störande flygplan över hustaket. Igår kom dock ett landande plan på väg mot Bromma flygplats, det strök som vanligt över mitt hustak och jag blev faktiskt glad. Tänkte tillbaka på tiden som vi levde innan Covid 19, då allt var som vanligt.

 

Saknade morgonpromenaden med Lexus idag…

 

En vilodag från allt vandrande, men gick trots allt en stund på vackra Norra kyrkogården, eftersom jag fått tips av Malin på Djurgårdsförvaltningen, att det nu blommar mängder av ängsbräsma mellan gravarna. Och som det blommade! Älskar den här 3-4 decimeter höga ljusrosa blomman, som sprider sig lätt och fort där den trivs. Blomman lättar verkligen upp den dystra stämningen på en begravningsplats och borde finnas på många fler kyrkogårdar. Jag satte mig på en bänk i blomsterhavet och fick en skön trädgårds/natur lyckostund där bland alla gravstenar.

 

Ängsbräsman fanns även i Engsholms slottspark när jag jobbade där och hoppas att den fortfarande får växa fritt, men risken är att robotgräsklipparna startas upp för tidigt på säsongen och tuggar i sig allt vad ängsblommor heter.

 

Lugnet på kyrkogården passade utmärkt nu och mina steg var långsammare än vanligt. Träffade en av trädgårdsmästarna som jag tidigare mött några gånger och vi pratade en stund om den märkliga tid vi lever i. Att det ändå fungerar att jobba utomhus med trädgård nu och att de som gräver gravarna verkligen måste hålla sig friska nu.

 

Uppmärksammade ännu en gång hur väl hängande träd passar på en kyrkogård. Här finns mest hängalm som inte växer sig så stora och de är underbart vackra nu i den skira grönskan, med mattor av ängsbräsman under sig.

 

 

 
Mängder av den underbara ängsbräsman sprider sig alltmer på Norra Kyrkogården.
 
Ängsbräsma
 
 August Strindbergs plats!
 
 Den här jordhögen var för mig lika vacker som alla blommande körsbärsträd och det var nära att jag kastade mig över högen för att få känna jord mellan mina fingrar...
 
 
 
 
 
 
Fredag 8 maj
 
 
Tyresö slott
 
 

 

Tyresö slott är en av de vackraste slottsparkerna jag vet här i Sverige och den engelska parken med sina slingrande stigar bland alla gamla vackra träd, är nu helt fylld av gullvivor och vitsippor. Det var så oerhört vackert att det blev svårt att ta in. Den här engelska parken skapades på 1780-talet av Fredrik Magnus Piper som bland annat även lät anlägga Drottningholms engelska park med sina dammar. Den engelska parken som strävar efter att likna naturen, anses ibland som den sista stora trädgårdsstilen efter renässansträdgårdarna och barockens strikta parker.

 

Många vårar har jag besökt Tyresö slottspark, men aldrig tidigare har jag sett så mycket gullvivor som i år. Som vanligt är det omöjligt att fånga dessa blommande ängsmarker på bild med kameran. Midsommarblomster som jag älskar, har börjat utveckla sina blomknoppar och när de här favoriterna väl börjar blomma, återkommer jag till Tyresö slottspark! Tänk midsommarblomster och hundkäx tillsammans!!!

 

Jag hade kaffe med mig och satt på bryggan ute på Notholmen och njöt av den här sköna fredagsmorgonen. Caféet hade öppet och jag såg trots allt två gäster som satt på uteserveringen och jag sneglade avundsjukt när jag passerade. Jag funderade på när jag senast besökte ett café? Efter att ha tittat tillbaka i den här blogg-dagboken såg jag att det var den 25 februari då jag drack kaffe och åt en semla på Thelins konditori i Fältöverstens köpcenter, när Lexus var hos hundfrisören. Två veckor senare lämnade jag Kungliga Djurgården.

 

 Det finns platser som jag har svårt att lämna och idag kändes det som att jag ville bli kvar här i Tyresö slottspark bland alla vårblommor och tänkte att jag är nog lite avundsjuk på trädgårdsmästare Antoine som får vistas här hela tiden.

 

Lustgården ges årligen ut av Föreningen för Dendrologi och Parkvård. Skriften vänder sig till en kvalificerad och engagerad krets av personer med intresse för träd och parker. Författarna är botanister, landskapsarkitekter och andra specialister.

 

Det här kan man läsa på bakpärmen på den bok som jag fick idag, en mycket fin utgåva då Lustgården fyller 100 år och där några av mina bilder finns med!

 

Funderar lite på den här veckodagboken och ska verkligen försöka hålla ut till midsommar som var bestämt. Från midsommar 2019, till midsommar 2020. Det lär bli en helt annan midsommar det här året!

 

 

 
 Även ute på Notholmen fanns mängder av gullvivor. På bryggan drack jag mitt kaffe.
 
 Notholmens café var öppet, men jag vågade mig inte dit...
 
 Skogvaktarens stuga från 1920-talet ser ut att vara hämtat ur en saga. Markis Lagergren som ägde Tyresö slott från slutet av 1800-talet inspirerades av Marie Antoinettes jaktstuga i Versailles när han lät uppföra sin stuga i slottsparken. 
 
 
 
 
 Lördag 9 maj
 
 De knuthamlade svartlindarna (Tilia americana) börjar försiktigt grönska i sina knutar vid Tekniska högskolan.
 
 
 
 
 
 
Söndag 10 maj
 
 
 Sofia kyrka omfamnad av blommande körsbärsträd och päronträd.
 

 

Vaknade tidigt med en stark längtan upp till Vitabergsparken på Södermalm. Efter en snabb frukost befann jag mig i den stora vackra parken redan 05.30. Solen fanns där bakom lagom tunna moln och 8 grader fick duga.

 

För mig är Groens malmgård Stockholms vackraste trädgård med sin vildvuxna charm. Här tuktas inte växtligheten bara för tuktandets skull, som så ofta är fallet i trädgårdar och parker. Storvuxna blommande träd bäddar in den vackra malmgårdsbygganden från 1700-talet och just intill entrén blommar nu min stora favorithägg. Varje vår vid den här tiden besöker jag den här platsen och blir lika lycklig varje gång, i år betydde besöket mer än vanligt.

 

Jag såg inte många människor den här morgonen och det var fantastiskt att sakta få vandra runt med kameran på Söder igen. Visst älskar jag att vistas i naturen, född Rospigg som jag är, men främst är jag ändå en stadsvandrare. I Stockholms gröna rum trivs jag och älskar att följa årstiderna i stadens trädgårdar och parker. Coronaviruset har dock satt stopp för mina vanliga vandringar i år, men nu har jag hittat ett sätt att fånga en del av det som händer i stadens grönska. Riktigt tidiga söndagsmorgnar då staden är tom på folk, vågar jag mig ut en stund, för att ta lite bilder.

 

Åsöberget var syrenerna startklara inför årets vackraste blomning och knopparna hade börjat öppna sig en aning. På andra sidan vattnet ligger Djurgården som en nästan främmande plats nu, men jag hoppas att kunna ta till mig den vackra ön igen, någon gång i framtiden. Nästa söndagsmorgon kommer jag nog att återvända till Södermalms syrener för att se om de börjat blomma ordentligt.

 

På den senaste veckan har Stockholms träd blivit gröna, till och med ekarna och i den skira grönskan blommar körsbärsträd och hägg. Förutom den stundande syrenblomningen, vet jag inget vackrare!

 

Det är fruktansvärt tråkigt att inte kunna träffa människor som man vill, men som tur är möter jag min dotter ett par gånger i veckan, fortfarande utomhus med två meters avstånd. Hon handlar åt mig, så det går ingen nöd på mig. Håret växer vilt och jag undrar om min frisör finns kvar i branschen, eller om han fått gett upp. Nu väntar vi in vecka 20 och jag hoppas verkligen att viruset lugnar ner sig nu. Så här såg det ut under vecka 20 för två år sedan – klicka här!

 

Var rädda om er där ute, håll av avstånd, tvätta händerna och var vänliga mot varandra i isoleringen! 🙂

 

 
Svenska ords stuga i Vitabergsparken, där Hasse och Tage skrev sina historiska revyer, filmmanus mm. 
 
 En gård i Vitabergsparken
 
Stig Claessons park
 
På Åsöberget är syrenerna redo att gå i blom. Djurgården syns i bakgrunden.
 
 Även vid Kvastmakartrappan är syrenblomningen på gång att starta...
 
 


Vecka 18 - Mitt hjärta i världen

 Det fantastiska körsbärsträdet vid Bergiusvägen i Ekhagen/Norra Djurgården
 
 
 
Måndag 27 april
 
 
 
Åkeshov och sjön Judarn
 
 
 Åkeshovs slott
 

 

Just nu är det svårt för mig att berätta med ord och bild vad som händer i Stockholms trädgårdar och parker, men jag längtar verkligen efter att få bevaka huvudstadens gröna rum igen. Fram till dess fortsätter jag med mina naturvandringar och möjligen några få besök med bilen in till stan under tidiga söndagsmorgnar, när staden är tom på folk.

 

Hämtade min kompis Lexus och vi åkte i den täta morgontrafiken ut till sjön Judarn här hemma i Bromma. Där fann vi lugnet som vi sökte och gick i stilla tempo runt den vackra sjön i skogen. Vild natur mitt i tätorten. Vid ängsmarkerna runt omkring blommade stora skummande slånsnår och naturen grönskade allt mer.

 

Nu är vi på väg mot årets vackraste månad och jag ska försöka uppskatta naturens och trädgårdarna skönhet även i år, trots allt. Men det är inte helt lätt, eftersom allt känns nedsmittat och skrämmande den här våren. Jag har i år inte alls uppskattat körsbärsblomningen så som jag brukar, men jag hoppas verkligen att hägg och syren kommer att ha samma inverkan på mig som vanligt, när de väl börjar blomma.

 

Tänker att det här bedrövliga året kan få rusa fram, så att vi får starta om i våren 2021 i stället. Det nya glada 20-talet som vi gick in i, blev inte riktigt som vi tänkt oss.

 

Den enda som jag kommer riktigt nära nu är min fina kompis Lexus – Bichon havanais. Flera har undrat varför jag inte skaffar mig en egen hund nu när jag lever ensam, men det är ju inte en hund jag behöver, det är just Lexus! Det är en fantastisk lösning som Cecilia kommit på, att jag får ha honom några dagar varannan vecka. Ibland lite mer. Hoppas verkligen att det här ska fungera.

 

På eftermiddagen gick vi i det vackra vårvädret bort till Ulvsunda slott. Vi mitt i vitsippornas tid och överallt lyser de i den skira grönskan. På min gård såg jag att förgätmigej hade börjat blomma och även gulsippor i en vild trädgård intill, tillsammans med den besvärligt invasiva, men vackra Vincan.

 

Naturen är inte drabbat av det här viruset, utan mår i stället bättre än på mycket länge nu när fabriker står still över världen och trafiken minskar både på marken och i luften. Apropå luften så är den betydligt renare i storstäderna världen över nu. Coronaviruset renar vår planet. Tänk att det kan komma något gott ur detta helvete!

 

Skön kvällsvandring i ett stilla regn.

 

 
 
Slånets tid!
 
Min underbara vandrarkompis Lexus är van att posera!
 
 Sjön Judarn i Bromma
 
 
 
Gärdet
 
 
Hundcaféet Himmelska hundar i Tessinparken känner Lexus väl till och det verkade som om han ville in och beställa något från menyn, troligen ''Bosses lilla''
 
 Starrängen
 
 
 
 
 
 
 
Tisdag 28 april
 
 
En regnig dag i Traneberg
 
 
Lexus spanar på vitsippor
 

Regnet smattrade mot fönstren när vi vaknade och Lexus var inte speciellt intresserad av att gå ut när jag tog fram kopplet, utan hoppade i stället upp i soffan och la sig på sin mjuka favoritfilt med en djup suck. När vi en timma senare trots allt vandrade lite här i Traneberg med regnkläder på, hade regnet förvandlats till blötsnö och vi längtade båda två in till värmen igen…

 

Njuter av Lexus sällskap. Vilken fantastisk harmoni han skapar runt omkring sig den här vänliga lilla varelsen.

 

 

 
Pannkaksparty i Brommanästet
 
 Vi saknar verkligen dom Europeiska fotbollsligorna! Eller hur Lexus?
 
 
 
 
 
 
 
 
Onsdag 29 april
 
 
Kyrksjölötens naturreservat i Bromma
 
 
Slånbärstunneln vid Kyrksjölöten
 
 

Morgonvandring med Lexus i grönskande, blommande och vårfräsch natur, men med underliga känslor i kroppen. Coronaoro varje dag i denna ljuvligt vackra tid med underbara fågelkonserter och med en fantastisk vandrarkompis. Det blir en märklig känslokrock som jag ibland har svårt att hantera. Våren ska ju vara glädjens tid! Fullt ut!

 

Vi vandrade runt Kyrksjölöten här i Bromma och slåntunneln som jag såg där tidigare i våras, var nu som en skummande välkomnande portal in till vandringen runt den lilla sjön. Årets första blommande hägg fick jag se och nästa vecka blir nog en ´´häggvecka´´ här i Stockholm.

 

Efter lunch och vila, åkte vi mot Djurgårdsbrunn där jag skulle lämna Lexus till Cecilia igen, men först vandrade vi stigen runt Kaknästornet, där det oftast är lugnt, med få vandrare/löpare. Nu var skogen full av pensionärer med kartor. Virrade runt som yra höns överallt. Jag höll ordentligt avstånd vid möten. Orienterarna verkade inte bry sig det minsta om avstånd, utan var helt fokuserade på sina kartor. Jag är också pensionär nu, men är aldrig i flockar. Det blev ingen fridfull vandring den här gången. Måste leta mig ut från stan igen nästa vecka. Långt ut!

 

Skulle fota magnolior i Norra Djurgårdsstaden på hemvägen, men de hade blommat klart för i år.

 

Dystra Coronanyheter. Ingen peak nådd ännu. Ingen vändning. Bara denna förbannade platå som vi befinner oss på hela tiden. Italien, Spanien och Frankrike som varit värst drabbade i Europa, har haft sin vändning och går nu sakta mot ljusare tider. Troligen! Vem vet vad Covid-19 hittar på härnäst! Ett forskarteam i Minnesota förutspår att det kan dröja fram till 2022 innan coronaviruset är under kontroll. Men varför ska vi tro de det? Ingen vet hur detta ska sluta.

 

Längtar efter fotbollskvällar med min dotter och att kunna åka till Barcelona och se vårt lag på plats igen! Längtar efter att resa igen! Upptäcka nya vackra trädgårdar i Europa. Kommer det någonsin bli möjligt igen?

 

Ulf Lundells hela sommarturné är inställd, såklart. Det blir alltså inget augustibesök på Skansen i år! Det blir inte så mycket i år över huvud taget!

 

 
 Kom igen nu Hasse...
 
 
 
 
 
 
Torsdag 30 april
 
 
Norra Djurgården
 
 
Kardemummas gamla torp vid Ekhagens strandbad.
 
 

Vandrade en stund vid Ekhagen på Norra Djurgården. Gick förbi revyförfattaren Kardemummas gamla mysiga torp vid Ekhagens strandbad. Erik Zetterström som han hette dog 1997, 92 år gammal. Minns när jag fotade tomten i juni 2018, då det var så underbart vackert med blommande schersminer och krolliljor. Se här!

 

Fotograferade ett enormt stort och vackert körsbärsträd i blom i början av Bergiusvägen i Ekhagen. Men nu börjar snart alla Prunusträd bli klara med sin blomning för i år, det finns dock några sorter som blommar sent, främst Prunus ’Kanzan’ med sina mörkrosa blommor. Sedan väntar jag på hägg och syren!

 

 
 Bergianskas plommonträd blommar!
 
 
 
 
 
 
Lördag 2 maj
 
 
 En ny dag börjar, denna tunga, skrämmande, tråkiga och sorgliga vår
 
 
Stavsnäs by
 
Stavnäs hembageri var en stor frestelse, men jag vågar inte vistas bland folk nu.
 

 

Parkerade vid Stavsnäs hembageri. Hembageri låter som poesi just nu, liksom café, konditori och kaffestuga. Platser som jag inte längre kan besöka. På uteserveringen satt folk och åt och fikade, som om inget var förändrat. Hela vår tillvaro är ju förändrad. Över hela planeten!

 

Vi vandrade den 5 kilometer långa sträckan runt Stavsnäs, åt lunch på en brygga, vilade vid en strand och lyssnade på koltrast och bofink i skogen bakom oss, på vågorna som rullande in mot stranden. Tog en glass vid Stavsnäs brygga och njöt av friheten.

 

Ännu en härlig utflykt i Coronatider. En flykt från vår smittade stad.

 

 
 
Östersjövikens badplats
 
Här åt vi vår medhavda lunch från Kale & Crave. Den nya restaurangen på Roslagsgatan 2, har Swedish House Mafia medlemmen Sebastian Ingrosso startat tillsammans med några kompisar och serverar enbart hälsosam mat. Min sallad var fantastisk! 
 
 Gubben har hittat sin stuga...
 
 
 
 
 
Söndag 3 maj
 
 
 Kungsträdgårdens tulpaner!

 

 

Så gick jag där i innerstaden med min kamera igen, den här tidiga söndagsmorgon och det kändes som jag var helt ensam i stan, förutom några flåsande innerstadsjoggare. Planteringarna runt skulpturen ´´Mitt hjärta i världen´´ som restes 1989 till minne av Olof Palme i Norra Bantorgets park, brukar fullständig svämma över av narcisser i så här i början av maj, men nu syntes bara enstaka vårblommande lökväxter. Däremot blommade mängder av Narcissen ´Actea´ i de långa upphöjda planteringarna runt parken. Lite besviken vandrade jag vidare i ganska rask takt, eftersom jag ville bli klar med fotograferingen innan stockholmarna vaknade.

 

Den här morgon blev en stund av lycka, då jag åter igen gick de vanliga vandringsstråken i mina drömmars stad. SMHI hade lovat moln med glimtar av sol, vilket kändes som perfekt fotoväder för mig som har svårt att ta bilder i starkt solljus. Bakläxa för SMHI den här morgonen, eftersom solen sken från en klarblå himmel vilket i och för sig var skönt, men bilderna blev inte riktigt som jag tänkt mig.

 

Det är alltid en speciell känsla att gå in i Centralbadets trädgård och känslan idag var skönare än någonsin. Den gamla krokiga häggen vid dammen, var översållad av blommor och några päronträd höll också på att gå i blom. Den vackra markfloran bestod av vitsippor, myskmadra, ormöga, lungört och en del tulpaner och narcisser.

 

Vid Brunkebergstorg och på Malmtorgsgatan blommade fortfarande alla magnolior, även om de nu är i slutfasen. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Brunkebergstorg efter det att all grönska som tidigare fanns här skrapades bort och i stället blev det en ganska steril, hård och kall plats, men är ett torg omgärdat av så hemska byggnader då spelar det egentligen ingen roll hur man utformar parken. Det är dömt att misslyckas, men de 24 magnolior som planterats här, både som träd längs Malmtorgsgatan och som buskar på torget, är fantastiska och när träden framöver vuxit till sig ordentligt så blir det helt säkert en annan känsla här.

 

Huvudsyftet med min morgonvandring var att ta bilder på alla tulpanerna i de stora urnorna i Kungsträdgården. Det var som vanligt fantastiskt vackert med olika färger och former och med slottet i bakgrunden. Jag tog mina bilder i det besvärliga ljuset och inte en enda människa störde i bilderna. Fortsatte mot Gamla Stan och på den öde Strömbron kom fem ryttare i lugnt tempo som hälsade glatt och nedanför slottet stötte jag ihop med ett gäng från högvakten som var ute och spatserade. Här kände jag mig inte ensam.

 

Avslutade min något stressiga fotovandring i Gamla Stan, där jag som vanligt besökte Järnpojken på Bollhustäppan, innan jag vandrade tillbaka till Wallingatan där jag parkerat bilen. 

 

Frukost nummer två i solen på balkongen när jag kom hem halv nio!

 

 

Vecka 18 är till ända och nu kastar jag mig snart in i vecka 19.

 

 

För att se vecka 19 för två år sedan, klicka här!

 

 

Ha en skön vecka alla följare, var rädda om er och håll avstånd!

 

 

 
Norra Bantorgets Magnolia 'Galaxy' och skulpturen ´´Mitt hjärta i världen´´
 
Narciss 'Actea'  vid Norra Bantorget
 
Häggen blommade inne i Centralbadets trädgård
 
Magnolior på Brunkebergstorg
 
Gulblommande magnolia vid Jakobs kyrka
 
Järnpojken som alltid brukar vara klädd på något vis, var helt naken så jag plockade en blomma åt honom!
 
Magnolior vid Centralstationen
 
(null)
Ett öde Stockholm på söndagsmorgonen!
 
 Hemma i trygga Brommanästet igen. 
 
 
Inget tycks vara som vanligt i år, men den gamla båten med tändkulemotor som nästan dagligen går förbi nere på sjön, visade sig för första gången i år! Det kändes fint! Höj volymen och lyssna till tändkulan, ackompanjerad av koltrasten. 
 
 
 

Vecka 17 - Stockholm ligger öde och världen håller andan

 Berzelii parks magnolior tidigt på söndagsmorgonen.
 
 

Just nu kan jag tyvärr inte bevaka det som händer i Stockholms parker och trädgårdar, så som jag alltid brukar göra annars. Jag vågar inte utsätta mig för risken att bli smittad bland alla människor som rör sig inne i stan. Fortsätter i stället att vandra i naturen utanför huvudstaden, tills detta är över - med undantag för ett hastigt besök tidigt på söndagsmorgonen då Stockholm låg öde.

 
 
 
 
 
 
Måndag 20 april
 
 
 
Hansta naturreservat
 
 
 

 

På vägen mot Hansta naturreservat passerade jag Järvafältets stora bostadsområden, vilka byggdes som en del av miljonprogrammet.  Mellan 1965-1975 byggdes efter regeringens beslut, en miljon lägenheter i landet för att få bort bostadsbristen. 

 

Kontrasten blev nästan bedövande när jag bara någon kilometer från de stora bostadsområdena, kom in på stigar med urskogsliknande natur. På jakt efter stora vitsippsmattor hade jag fått tips om det relativt unga naturreservatet som skapades 1999. Här finns gravfält och boplatser från förhistorisk tid, men just nu i april är det vitsipporna som helt och hållet tar över, i varje fall mitt intresse. 

 

Bilen parkerade jag vid Hägerstalunds Wärdshus och gick sedan några hundra meter till vitsippsstigens entré. Det började lite försiktigt med fina bestånd som växte under knotiga gamla ekar och jag njöt verkligen av mängden sippor. En liten bit längre in på den mjukt slingrande stigen började magin på allvar. Under dessa månghundraåriga ekar och gamla hasselbuskar, öppnade sig täta mattor av vitsippor så långt ögat nådde.

 

Jag har aldrig tidigare sett så mycket vitsippor och kände mig helt yr av lycka när jag med min kamera försökte fånga på bild om så bara en lite bit av detta paradis. Helst hade jag velat luta mig mot en gammal ek för att sitta där och blicka ut över markerna, tills alla dessa vitsippor blommar klart! Vitsippor förökar sig med krypande jordstammar och kan där de trivs, som här i Hansta, bilda väldigt stora bestånd.

 

Idag har jag inlett en ny vårtradition! Från och med nu kommer jag varje vår att besöka denna fantastiska plats och jag kommer även åka hit under försommaren när ekarna börjar grönska.

 
 
 
 
 
 
  
 
Tisdag 21 april
 
 
Kottlasjön runt på Lidingö
 
 
 
 

Med nytvättad bil och med sommardäcken på, åkte jag mot mötesplatsen vid Djurgårdsbrunn för att få låna Lexus över dagen.

 

 ´´Vi åkte ut på Lidingö och hem igen´´ som Niklas Strömstedt sjunger, men innan vi åkte hem igen vandrade vi runt Kottlasjön, som visade sig vara en helt underbar sträcka på fem kilometer. På en mjukt slingrande stig i skogen längs den södra stranden, gick vi i motsols riktning runt sjön och jag kände mig faktiskt bubblande lycklig den här morgonen. Trots den hemska tid vi befinner oss i. Det finns inget bättre än att vandra med Lexus och även om vi inte kan kommunicera med ord, trots att jag ofta pratar med honom, så förstår vi varandra fullständigt.

 

Trasthagen vid norra stranden var en fantastisk liten by med vackra trähus som uppfördes på 1880-talet och jag fick en sådan där skön idyllisk Astrid Lindgren-känsla. Vi fikade vid stranden i ett underbart sommarväder, med en temperatur som nosade på 20 grader mitt på dagen.

 

Fem kilometer avverkade vi ganska fort, så vi beslutade att bege oss till Bergianska trädgården också, för att fota lite blommor! Det underbara Tokyokörsbärsträdet hade gått i blom och värmen gjorde att buskarnas och trädens svällande knoppar började öppna sig överallt. Även om jag hade haft förmåga att skriva som Karin Boye, så hade jag nog inte vågat beskriva den här tiden så här (dikten anses av många som erotisk):

 

 

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.

 

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra  -

svårt att vilja stanna

och vilja falla.

 

 

 

Invid det lilla vita vattentornet/pumphuset på höjden, åt vi vår medhavda lunch och njöt en lång stund av tystnaden, blommorna och värmen. Lexus la sig i skuggan bakom bänken när han fått sin korv och jag drack mitt kaffe med påtår. En av få harmoniska stunder denna vår.

 

Eftersom jag inte har någon trädgård att jobba med nu, eller som jag dagligen kan följa, får Bergianska bli min plats i år! Inte att jobba i, men att ofta besöka och följa hela växtsäsongen. Årskortet som jag köpte till Edvard Andersons växthus har jag dock ingen glädje av, eftersom jag på grund av smittorisken inte vågar gå in där!

 

Lämnade Lexus igen vid Djurgårdsbrunn. Tack för idag, vi ses på måndag igen!

 

 
 
 
 
Bergianska trädgården
 
 
Körsbärsplommonträdet vid Japanska dammen blommar som bäst nu.
 
Allts om blommar välkomnas nu, även starkt blommande rhododendron!
 
Det underbara Tokyokörsbärsträdet!
 
Vi tog vår lunch vid det lilla vattentornet och det blev lite för mycket sol för min fina vandringskompis, som lade sig i skuggan bakom bänken!
 
 Skön vandring vid Brunnsvikens strand
 
 
 
 
 
22 april - onsdag
 
 
Om jag längtar efter att få sitta på Stora Henriksvik och fika? Jovars!
 
 

Enligt flera experter kommer troligen Coronavirusets spridning att klinga av här i landet i slutet av maj eller i början av juni. Skulle det stämma så betyder det att jag äntligen kan börja träffa de som står mig nära på ett normalt sätt igen, stadsvandra med min kamera, gå på caféer och kanske till och med resa lite i Sverige. Hoppas verkligen att det stämmer, men det låter för bra för att vara sant. Det känns som om vi fastnat i en Coronatid.

 

Läste Jonatan Unges krönika i Aftonbladet där han berättar om stockholmshatet i Skåne. Cecilia Hagens son Jonatan som är född på Djurgården, bor tydligen i Malmö nu. Han berättar att stockholmare kallas för pestinfekterade löss och råttor som det borde vara skottpengar på. Hm! Det kanske blir svårt att resa i Sverige ändå…

 

Det var evigheter sen vi sågs senast, men idag satt Per och jag två meter ifrån varandra på favoritbryggan vid Pålsundet på Långholmen och pratade. En mycket trevlig stund och det kändes lyxigt att få träffa en kompis i verkligheten. Paddlare i kajaker gled sakta förbi på det stilla vattnet och med 17 grader och värmande sol kändes det som en skön svensk sommardag. Tittade också på Per och Dans fina träbåt Tea, som fått bordläggningen lackad flera gånger och glänste nu som guld. Sjösättning i kanalen om två veckor!

 

Brofiket hade öppnat vid Långholmsbron, där det satt mycket folk på uteserveringen, men det var faktiskt långt mellan borden. På andra sidan Långholmen ligger Stora Henriksvik som är ett av mina favoritcaféer under sommaren och när jag gick förbi där idag fick jag en enorm längtan att sitta i det vackra trädgårdscaféet med något trevligt sällskap. Kan det vara möjligt någon gång i juni kanske?

 

Vid badstranden nedanför låg folk på filtar och solade, mycket glest. Tänk om allt hade varit som vanligt nu, då hade varenda stockholmare jublat åt den här fantastiska vårdagen. I stället kom negativa nyheter angående dödsiffran i Sverige som ökar igen. Vi får nog vänta länge på riktigt positiva siffror. Coronaviruset styr fortfarande hela vår tillvaro. 

 

Satt på balkongen och läste. Försökte verkligen att njuta av värmen och solen, men det var omöjligt.

 

  

Förberedelser för en ny säsong i Stora Henriksviks trädgård 
 
 Per med sin Tea
 
 Isoleringsnästet. Takarbetare på grannhuset...
 
 
 
 
 
Torsdag 23 april
 
 
Flaten runt
 
 Bäcken från Flaten till Drevviken
 
 

Det är tio år sedan jag senast gick runt sjön Flaten och då var det den 1 september. Idag tyckte jag att det skulle passa bra igen med den 8,5 km långa vandringen i det strålande vårvädret. Parkerade vid Flatenbadet och började gå medsols. Tog stigen ner mot sjön Drevviken, som egentligen är en vackrare sjö än Flaten, med sina vikar och sköna natur längs den norra stranden.

 

Just när jag nådde stranden där stora gamla ekar växte i backarna, hörde jag taltrasten som ju har den mest underbara sången man kan tänka sig. Svårt att rangordna fågelsång, men den ligger mycket högt upp på min lista över skönsångare. Speciellt vackert var det vid bron över den lilla bäcken som är Flatens utlopp i Drevviken. Stigen kantades av vitsippor och på skuggiga platser dröjde sig blåsippor kvar.

 

Tillbaka vid Flaten och den högt belägna hällmarkstallskogen, där det blev kaffe uppe på det högsta berget med utsikt över hela sjön. Fram på dagen började allt fler människor leta sig ut på vandring, vilket störde mig. Såg flera stycken! Människor! Och så dessa frustande, spottande och snorande joggare, som fick mig att lämna stigen flera gånger. Ångrade mig att jag inte startat tidigare på morgonen, men det blev ändå en fantastisk vandring och oftast hade jag faktiskt stigen helt för mig själv. På många platser finns härliga klippor vid stranden att rasta på och jag tror nog att jag ska ta med mig den stora kaffetermosen nästa gång.

 

Stillheten i skogen gjorde att min takt blev mycket långsam. Inte motion, snarare meditation och tankning av naturens kraft. Den sista sträckan förbi Listuddens koloniområde, var markerna i skogen utanför fyllda av vitsippor och i lotterna pysslade folk med sina stugor och växter.

 

Vad skulle jag göra utan dessa sköna naturvandringar i Coronans tid!

 

Den här våren vandrar jag ensam och det har trots allt sina fördelar. Jag har börjar vänja mig och trivas med min nya tillvaro och känner mig lugnare. Drömmer mina egna drömmar. Fri som en fågel!

 

 

Tänker på Luffarvisan:

 

Han går så långt som vägarna räcker,
han har en oro och en längtan i sitt blod.

Och när som sola skin
då far vanvett i'n,
det är det som ger honom hans mod.

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.

 

  

Dystra Coronasiffror idag. Antal smittade och döda ökar i Stockholm igen. Suck!

 

 
Sjön Drevviken
 
Några blåsippor som dröjer sig kvar.
 
 Sjön Flaten
 
 
 
 
 
 
Fredag 24 april
 
 
Morgon på Långholmen
 
Från Långholmens högsta topp!
 
 

Dagarna är ensamma i isoleringen, men i onsdags träffade jag Per på Långholmen och i morse var det dags att besöka den vackra holmen igen, då jag åt frukost med Åsa vid hennes kolonilott ovanför Sjötullen. Så underbart trevligt att någon enstaka gång få träffa goda vänner trots dessa besvärliga tider. Det fungerar faktiskt om man sitter med ordentligt avstånd från varandra.

 

Efteråt var det meningen att jag skulle ha fortsatt upp till Vitabergsparken med min kamera. Det är ju så mycket som jag skulle vilja fotografera i stan nu när våren är så vacker. Men jag vände på Södermälarstrand. Vågade inte. Huvudstaden är fortfarande en smitthärd och eftersom så många inte bryr sig om att hålla avstånd, lär smittan spridas vidare länge till. Flockimmuniet! Återvände till min isolering i Brommanästet.

 

Åter igen dystra Coronasiffror! Hur ska allt detta sluta? Och när?

 

Lyssnar på Other lives nya album ´´For Theire Love´´.  Mycket bra, med pärlor som som We wait, Hey Hey I och Sideways!

 

 
 Frukost med Åsa vid hennes kolonilott
 
 
 
 
 
 
Lördag 25 april
 
 
 Underbara gullvivor vid en gård på Gärdet.
 
 

Vandrade omkring på Gärdet tillsammans med min dotter, två meter från varandra och vi satt i mysiga Tessinparken en stund. Dotter handlade åt sin far, som inte ska vistas i butiker och ut från köpcentrumet Fältöversten kom hon ut med en fantastisk bukett med vita syrener och underbara pioner. Vad kan pigga upp bättre i dessa tider än vita syrener! Men det är verkligen tortyr att inte kunna ge min fina snälla dotter en kram!

 
 Den vackra buketten som jag fick av min älskade dotter. Vita syrener och pioner!
 
 
 
 
 
 
 
 
Söndag 26 april
 
 
Berzelii park
 
 

Fokus låg helt och hållet på att tidigt ta mig in till stan med bilen, för att hastigt fota i några av stadens parker. Så fokuserad att jag för en ganska lång stund på morgonen glömde att hela vår jord är ockuperad av ett ilsket virus.

 

Halv sju satt jag i bilen och körde på tomma gator mot Humlegården, där jag sedan var helt ensam förutom en parkarbetare som plockade skräp. Fortsatte sedan till Strandvägen där jag parkerade och gick in i Berzelii park. Det var länge sedan jag besökte dessa parker och det kändes märkligt att gå här med min kamera igen. Känslan var allt annat än trevlig, kände mig jagad på något sätt och det blev mycket korta besök. Satt snart i bilen igen på väg hem till Brommanästet, där jag sjukligt noga tvättade händerna med tvål och vatten och sedan handsprit!

 

När jag körde på stadens tomma gator tänkte jag på textraden i Kents låt Pärlor – Stockholm ligger öde och världen håller andan.

 

Längtar ut till lugnet i skogen och i morgon ska jag hämta Lexus igen, eftersom han ska vara hos mig några dagar. Då ska vi bege oss ut i naturen igen!

 

Var rädda om er där ute! May the force be with you!

 

Hälsningar Hasse Wester/Stockholms gröna rum!

 

 
Humlegården
 
 Stockholm ligger öde
 
 
 
 
 
 

Vitsippor i Hansta naturreservat

 
 

På vägen mot Hansta naturreservat passerade jag Järvafältets stora bostadsområden, vilka byggdes som en del av miljonprogrammet.  Mellan 1965-1975 byggdes efter regeringens beslut, en miljon lägenheter i landet för att få bort bostadsbristen. 

 

Kontrasten blev nästan bedövande när jag bara någon kilometer från de stora bostadsområdena, kom in på stigar med urskogsliknande natur. På jakt efter stora vitsippsmattor hade jag fått tips om det relativt unga naturreservatet som skapades 1999. Här finns gravfält och boplatser från förhistorisk tid, men just nu i april är det vitsipporna som helt och hållet tar över, i varje fall mitt intresse. 

 

Bilen parkerade jag vid Hägerstalunds Wärdshus och gick sedan några hundra meter till vitsippsstigens entré. Det började lite försiktigt med fina bestånd som växte under knotiga gamla ekar och jag njöt verkligen av mängden sippor. En liten bit längre in på den mjukt slingrande stigen började magin på allvar. Under dessa månghundraåriga ekar och gamla hasselbuskar, öppnade sig täta mattor av vitsippor så långt ögat nådde.

 

Jag har aldrig tidigare sett så mycket vitsippor och kände mig helt yr av lycka när jag med min kamera försökte fånga på bild om så bara en lite bit av detta paradis. Helst hade jag velat luta mig mot en gammal ek för att sitta där och blicka ut över markerna, tills alla dessa vitsippor blommar klart! Vitsippor förökar sig med krypande jordstammar och kan där de trivs, som här i Hansta, bilda väldigt stora bestånd.

 

Idag har jag inlett en ny vårtradition! Från och med nu kommer jag varje vår att besöka denna fantastiska plats och jag kommer även åka hit under försommaren när ekarna börjar grönska.

 
 
 

Vecka 16 - Försiktigt optimistisk

 Nästan otäckt vackert en kväll från min balkong, i smittans tid.
 
 
 
 Måndag 13 april
 
 
Adolf Fredriks kyrkogård
 
 
 

 

Den här skrämmande Corona-våren när jag med rädsla att bli smittad inte vågar stadsvandra längre, får bilen bli ersättare till mina vandringsskor. Förra veckan blev det mest naturbilder här på bloggen, men jag tänkte att jag med bilens hjälp i varje fall ska starta den här veckan med några bilder på Stockholms trädgårdsväxter.

 

Hur noggrann jag än är med hygien och att hålla avstånd till andra människor, känns det trots allt obehagligt att ens gå utanför dörren just nu. Det är som om viruset lurar överallt och jag går fortfarande omvägar när jag möter människor.

 

Det blev en liten runda till några av mina favoritträdgårdar med början i Sinnenas trädgård vid Vasaparken, där Prunus ’Accolade’ blommade vackert vid entrén till den mycket fina trädgården. De vita balkansipporna blommade under ormhasseln och många fler vårväxter var på väg att börja blomma i trädgården. 

  

Tog mig vidare på tomma gator till Adolf Fredriks kyrkogård, där marken var blå av täta mattor med vårstjärnor Scilla farnesii eller Chionodoxa som många fortsätter att kalla den, trots att den för flera år sedan hamnat i scilla-släktet. Det här är vårens vackraste kyrkogård i Stockholm och vårblommorna dämpar den dystra känslan bland gravstenarna. Jag avslutade min foto-biltur med ett besök i Centralbadets trädgård. Det är dock först senare i vår som träden blommar som vackrast i den lummiga cityoasen på Drottninggatan. Den vridna häggen vid dammen grönskade dock vackert och på marken blommade himmelsblå ormöga i stora mattor.

 

Jag lämnade Djurgården den 8 mars i år, men kommer att besöka många andra vackra platser i Stockholm framöver, tills jag nästa år förhoppningsvis är redo för Djurgården igen.

 

 

 
 
 
 
Centralbadets trädgård
 
 
 
 
 
Sinnenas trädgård
 
 
 
 
 
 
 
Tisdag 14 april
 
 
 
 Gärdet
 

 

Hängde på låset när ICA Alvik öppnade klockan 6. Plasthandskar på. Veckohandling! Någon av de mycket få kunderna hade munskydd. En overklig känsla i min annars så vanligt trygga butik.

 

Äntligen var det åter dags för min period av Cecilias och min delade vårdnad om Lexus och jag mötte honom på vår vanliga hämtning- och lämningsplats vid Djurgårdsbrunn. Vi började med att gå vandringsleden i skogen runt Kaknästornet och även om vitsipporna inte visade sig i täta mattor ännu, så lyste de ändå vackert under träden. När vi kom ut på Gärdet gick vi ner mot nya Folke Bernadottes bron och jag minns förra året när Lexus och jag såg invigningen från bryggan nedanför Rosendals slott den 17 september. Vi fortsatte sedan strandpromenaden, förbi Benny Anderssons Villa Lido och tillbaka till Djurgårdsbrunn. Caféet vid Roddarföreningen som alltid brukar ha öppet, var nu stängt, som så mycket annat i dessa Coronatider.

 

Ungefär var tredje timma vandrar jag med Lexus, ofta ganska långt, men eftersom vi båda är oroliga själar blir ut-intervallerna ibland tätarare! Dagens andra promenad tog vi runt Lillsjön här hemma i Bromma och vi tittade in bland de vårblommande kolonilotterna i TV-kända området  ’’Paradiset Iris’’.

 

På hemvägen såg jag att den mycket ovanliga vitsippsrutan nu blommade utanför min bostad. Vi upptäckte den första gången förra våren och så här skrev jag i bloggen den 27 april 2019:

 

Just utanför min bostad i Bromma såg Cecilia en växt ikväll som liknade en liten vitsippa. Jag har bott här i 35 år och har aldrig uppmärksammat den, utan säkert trott att det var en vitsippa som växte på mark där den inte utvecklades ordentligt. Vi fotograferade den och lade ute den på Facebooksidan ´´Vilken växt´´ och fick genast svar att det var vitsippsruta - Isopyrum thalictroides.

 

Jag läser på Wikipedia - Vitsippsruta är en växt som tillhör familjen ranunkelväxter. I Sverige finns vitsippsruta vild endast i Minneberg i Stockholm. Wikipedia

 

Vilken otrolig tillfällighet, att Cecilia såg den, att vi fick svar och att den enda platsen i Sverige där den växer vild, är just utanför min bostad! Nu har vi fått en ny favoritväxt, både vacker och med en speciell historia!

 

 
Lexus spanar ner på Folke Bernadottes bro vid Djurgårdsbrunnsviken
 
 Min pigga söta lilla vandringskompis Lexus. Här vid Ulvsunda slott.
 
 
 
Onsdag 15 april
 
 
 Vitsippsruta här hemma i Traneberg/Minneberg
 

 

I en nyduschad natur efter nattens regn med en våtfräsch markflora, morgonvandrade vi i skogen. Precis utanför mitt Brommanäste finns några övergivna gamla trädgårdar, där floran smitit iväg till omgivande natur. Här växer bland mycket annat gulsippa, svavelsippa, hundtandslilja, skogsbingel, ramslök och vitsippsruta, vilket gör att våren och försommaren blir mycket vacker här i de lummiga lundarna.

 

Dagens vandring gick från Ljunglöfska slottet här i Bromma, till Kanaanbadet och tillbaka. Storslagen utsikt över Mälaren och vi gick även i fuktiga strandskogar där häggen bildade grönskande tunnlar. Jag är oerhört tacksam att det är så nära till naturen här i Stockholm. Åt alla väderstreck når man naturstigar på nära håll.

 

På kvällen gick vi en skön promenad med min dotter runt hela Gärdet. Vid Kampementsbadet spelade ungdomar basket och beachvolley, inte direkt med två meters avstånd från varandra.

 

Försiktigt optimistisk sa stadsepidemiolog Anders Tegnell, angående de allt färre döda i Coronaviruset här i Sverige. Vackra ord i dagens läge.

 

På kvällen kom nyheten att Adam Alsing dött i Corona och trots att viruset hittills dödat över 1200 personer i Sverige, blir det så påtagligt när man hör ett namn och speciellt när man vet vilken personen är. Det blir plötsligt inte bara siffror och statistik.

 
 
Jag vet att det är jobbigt med alla dessa ´´sitta-framför-bilder´´ Lexus! Här vid Ljungköfska slottet i Bromma. Duktig modell!
 
 Utsikt över Mälaren i Bromma
 
 
Gärdet
 
 Gärdets nya boende, 79 & Park
 
 
 
 
 Torsdag 16 april
 
 
Svartsjö slottspark
 
 
 

 

Sovit gott med öronproppar tillsammans med en lurvig liten fyrbent kompis. Under morgonvandringen sol, en aning kyligt och så denna ständiga blåst. Kan inte vindarna ta med sig detta förbannade virus och blåsa iväg det åt helvete…!

 

Lexus och jag drog som vanligt från stan och vandrade den här apriltorsdagen några timmar ute vid Svartsjö slott på Färingsö. Det var vitsipporna jag var ute efter och hade sett framför mig täta mattor av vårens vackraste vilda blomma, men tyvärr var det ganska glest med sippor i slottsparken. Det var givetvis vackert ändå och underbart skönt att sakta gå naturstigen bland hundratals lindar och gamla ekar, till ljudet av vårfågelsång.

 

När vi senare vandrade hemma i Bromma tänkte jag på hur det brukar vara den här tiden på året, då man längtar och planerar inför senvåren/försommaren, som är den absolut vackraste tiden på året. Men i år känns det som om hela den här våren och den kommande sommaren är helt nerskitat av Coronaviruset och jag ser inte ens fram mot allt det vackra som stundar i hänryckningens tid. Sommarresor är omöjliga att planera, som allt annat och det här är första gången i mitt liv som jag redan nu längtar till hösten och vintern. Låt bara det här året gå!

 

Det som förgyller min tid nu är naturvandringarna och att jag får ha Lexus lite varannan vecka. Han är verkligen det bästa sällskapet man kan ha, även när det inte är Coronatider. Vi har ju liksom växt ihop under de senaste åren då vi varit så mycket tillsammans ute på Blockhusudden. Nu ska vi fira med lite korv den här sista kvällen, för den här gången.

 

 

 
(null)
Dags att dra från stan igen mot nya äventyr!
 
 
 
 
Fredag 17 april
 
 
 Kocksgatans Prunus 'Umineko'
 

 

En talgoxe flög in till Lexus och mig på morgonen när balkongdörren stod öppen. Den tog en lov runt vardagsrummet innan den återvände ut till friheten.

 

Lämnade tillbaka Lexus vid Djurgårdsbrunn på förmiddagen och det blev som väntat väldigt tomt efter honom. Men vecka 18 kommer han några dagar igen! Jag är som sagt mycket tacksam att jag får låna honom ibland!

 

Åkte upp till Kocksgatan 50 på Söder för att fota dom blommande körsbärsträden Prunus ’Umineko’. Svårt ljus. Kanske tar nya bilder i helgen.

 

Med plasthandskar på köpte jag vin på Brommaplan!

 

Totalbojkotten av Aftonbladet och Expressen består. Jag hämtar nyheter endast från DN, SR, SVT och TV4. Så trött på AB och Expressens tävling om de mest skrämmande rubrikerna.

 

 

Lördag 18 april

 

När städer i hela världen ligger öde, fick jag en rapport från min dotter som vandrade på Djurgården – packat med folk längs strandpromenaderna och tydligen är det även många fler som rör sig inne i city nu än för två veckor sedan. Skulle vi inte tillsammans klara ut det här genom att vara väldigt försiktiga? Eget ansvar i stället för förbud att lämna sin bostad. Nu börjar även jag tycka att Sverige sköter det här alldeles för slappt!

 

Två män intervjuades i någon nyhetssändning på Rimbo golfbana i Roslagen, där de satt tätt tillsammans i en golfbil. Reportern sa att i USA är det endast tillåtet att åka ensam i en golfbil. Trams, sa den ena mannen. Vi gör som grodan och lever på hoppet! Ibland tror jag att det endast finns sådana män på film, som till exempel i Jägarna. Men tydligen finns de i verkligheten också! Skrämmande!

 

Bromma är fortfarande tyst och med öppen balkongdörr hör jag koltrastens sång i stället för landande flygplan över mitt hustak.

 

 

Söndag 18 april

 

 

 
 

Veckans sista utflykt gick till Kappsta på Lidingö, där min dotter och jag gick en stund i det vackra naturreservatet där vitsippor täckte marken.

 
 
Kappsta naturreservat på Lidingö
 
Gärdet. Troligen körsbäsrplommon!
 
 Asklönn vid Lilla Skuggan på norra Djurgården.
 
 
För två år sedan var rubriken för kommande vecka 17 ´´Som ett enda stort mirakel´´ klicka här!
 

 

 
 

Vecka 15 - Den stilla veckan

 Det är fortfarande blåsippan som är markens vackraste vårblomma vid Bogesunds slott
 
 
 
Måndag 6 april
 
 
 
Gryning över Kungsholmen
 
 

Jag tar åt mig de få positiva nyheterna om Coronaviruset som dyker upp i media och läste att antalet döda per dag har minskat både i Italien, Spanien, Frankrike och Österrike de senaste dagarna. Sverige har fortfarande en stabil ganska låg nivå, i jämförelse med de värst drabbade länderna. Väntar på peaken! På vändningen.

 

Högt uppe på ett berg vid Kyrkhamn som ligger väster om Hässelby, satt jag länge i förmiddagssolen och såg ut över den glittrande Lövstafjärden med tankarna på den här mörka, svåra våren. Grämer mig över att min vårresa som jag planerade så bra, inte blir av. Förhoppningsvis kanske jag kan flytta fram den tills september eller oktober, eller till nästa vår. Den här sommaren får nog mänskligheten bara låta tiden gå, tills det här är över.

 

 
 
 
Kyrkhamn
 
 Kyrkhamn
 
 
 
 
Tisdag 7 april
 
 
Bergianska trädgården
 
 Körsbärsplommon-trädet börjar blomma
 
 

 

Vaknade tidigt som vanligt, öppnade balkongdörren och fick åter igen uppleva en glödande gryning över Kungsholmen. Tröttnar aldrig på dessa hoppfulla soluppgångar. En ny orörd dag tar sin början, med mängder av möjligheter. Den här våren får jag dock jobba på att känna hoppfullhet, men det är ju viktigare nu än någonsin.

 

I normala fall skulle jag en sådan här strålande morgon hängt på mig Nikon och givit mig ut på tidig stadsvandring, på jakt efter vårens blommor i Stockholms snart gröna rum. Pausat med kaffe på något favoritcafé, eller på någon brygga. Men inget är normalt i år och på nyheterna fick jag höra att antalet döda i Italien ökar igen, efter den nedgång som skett de senaste dagarna. Däremot positiva siffror från Norge och Danmark. Statistiken i Sverige är förvirrande, men det är tydligen fortfarande stabil, tack och lov inga kraftigt stegrande kurvor ännu! Har vi peakat?

 

Det jag gläder mig åt denna vackra vårdag är att min dotter fyller år! Hon är verkligen min bästa vän i livet och finns alltid till hands i både glädje och sorg. Någon mer omtänksam och snäll person har jag aldrig träffat, lägg till klokhet och en underbar humor. Vi ska fira födelsedagen på långfredagen under en skogspromenad tillsammans med Lexus.

 

Tog bilen till Bergianska trädgården. En snabb vandring i den botaniska trädgården där det vackra körsbärsplommonträdet vid japanska dammen börjat blomma en aning och jag såg även att magnoliornas knoppar vid granhäcken, försiktigt börjat veckla ut sina kritvita blommor. Det är kritiskt med dessa tidigblommande magnoliasorter, som den här ’Merrill’, det lär ju bli flera frostnätter framöver vilket då gör att blommornas kronblad blir bruna. Det var svårt att fånga något på bild i den friska vinden då växterna dansade, men blev varm i hjärtat av vitsipporna i backen ovanför japanska dammen och givetvis gick tankarna till vitsippsstigen där ute på Djurgården.

 

Tänker på det mycket hårt drabbade Italien och lider verkligen med befolkningen. Tänker även tillbaka på alla fantastiska resor dit och alla magiska trädgårdar som jag besökt. Undrar när i framtiden jag kan återvända, jag vill ju så gärna se Comosjön igen, men nästa gång under våren. Det lär dröja. Tittade i stället ännu en gång lite på Monty Dons fantastiska serie om italienska trädgårdar.

 

Om jag låter bli att läsa eller se nyheter innan jag somnar, så kanske jag sover bättre?

 
 
 
Den tidiga lundvivan
 
Skenhassel
 
 
 
 
Onsdag 8 april
 
 
Bogesunds slott
 
 
 

 

 

God nattsömn? Inte direkt!

 

Den här veckan innan påsk kallas ´´Den stilla veckan´´ och nog är det stilla. Bromma är nu en ganska fridfull plats nu när flygplanen står kvar på marken. Och jag vistas ju mest ute i skogen bland vitsippor och bofinkar på dagarna. Men hemma i Brommanästet klättrar jag ibland på väggarna…

 

Läste på Facebook:

 

Tänk att ekonomin kollapsar för att folk bara köper det som de behöver!

 

Lämnade den smittade huvudstaden ännu en dag och landade ute vid Bogesunds slott. Älskar den här platsen med slottet som ser ut som en gammal riddarborg från medeltiden, men som fick sitt utseende så sent som på 1860-talet. Själva byggnaden uppfördes dock på 1640-talet åt Per Brahe d.y. Sedan 1946 äger staten slottet och 2012 renoverades fasaderna med en ljusare gul färg än tidigare. Visningar sker då och då inne i slottet under sommaren och jag läser på hemsidan att årets visningar startar 6 juni, men det lär väl bli inställt. Det känns som om det mesta blir inställt i år. Jag får fira nationaldagen på något annat sätt…

 

Innan jag började vandra ´´Stora slottsrundan´´ på 8,5 kilometer, låg jag i gräsen en lång stund och fotade blåsippor mot slottet. Vitsipporna hade inte riktigt börja blomma här ute, som de gör i Stockholm.

 

Slottsrundan bjöd på skön vandring på mjuka stigar, i omväxlande bergig granskog och mer låglänt mark där häggen trivdes utefter stränderna. Ingen direkt storslagen natur, utan vanlig lugn och trygg skog, där man tänker bra. Eller bra vet jag inte, men bättre än hemma i stan i varje fall. Det är lättare att glömma, eller i varje fall lägga dåliga tankar åt sidan för en stund, inne bland höga granar där mjuk mossa täcker marken.

 

Försökte förstå dagens Coronastatistik. Stockholm sköter sig som det ser ut och det går åt rätt håll, trots att Sverige får kritik från hela världen om vår öppenhet med eget ansvar. Våra nordiska grannländer har dock lyckats förhindra virusspridningen mycket bättre.

 

Fotbollsabstinensen gjorde att jag såg Champion league-finalen från 2009 mellan Barcelona-Manchester U. Vilket fantastiskt lag Barca hade då. Messi-Xavi-Iniesta, den bästa trion på en fotbollsplan någonsin!

 

Fullmåne och jag letar fram mina sömntabletter…

 

 
Nära varandra, inget Corona avstånd här.
 
Rödsippor
 
 Anarkispänger
 
 
 
 
Torsdag 9 april
 
 
Ekebyhovs slott
 
 
 

Koltrasten sjöng högt och klart ute i de gamla ekarna, när jag åt min frukost på balkongen. Sol och varmt och inte ett enda flygplan som störde, bara det vanliga svaga bruset från Tranebergsbron. Isoleringen, med allt vad det innebär fortsätter och lär så göra länge till. Som tur är får vi här i Sverige gå ut och jag vandrar vidare i naturen utanför stan. Håller ordentligt avstånd när jag någon enstaka gång möter folk i skogen.

 

Jag är som sagt van att vara för mig själv och lider inte så mycket av det. Men jag vill självklart ha valmöjlighet att kunna träffa de som jag trivs tillsammans med. Som tur är fortsätter min dotter och jag att träffas utomhus ibland, men vi håller fortfarande ett ordentligt avstånd från varandra.

 

Ser fram mot att den här dagboken som jag skriver fram till midsommar, åter igen ska handla om Stockholms trädgårdar och parker.

 

Vid den gamla Ekebyholmseken på Ekerö, satt jag en stund lutad mot stammen för att hämta kraft. Den här eken är Sveriges till massan största lövträd. Alltså inte grövst och inte äldst, det är ju Kvilleeken i Småland, men med sina 84 kubikmeter massa, är den störst! Men sådana här uppgifter är alltid svårt att ta på allvar, läser att den så kallade ´´Likeken´´ vid Sund i Östergötland ska ha en volym på 100 kubikmeter. Det var i varje fall en mäktig känsla att vila mot trädet, som uppskattas vara 500 år gammalt och för en gångs skull kände jag mig ung…

Så flyktiga vi människor är på jorden i jämförelse med dessa trädjättar. Stärkt av ekens kraft vände jag åter hem till Brommanästets isolering.

 
 
Gammal man hämtar kraft från den 500 gamla Ekebyholmseken.
 
 Vitsippor som kämpar att komma igenom boklövens tjocka täcke.
 
 
 
Långredag 10 april
 
 
Dalarö
 
 
 

 

Långfredagen tillbringade vi på Dalarö, den underbara orten vid havet där de stora fjärdarna öppnar sig och där de oerhört vackra trähusen klättrar på sluttningarna. Vi vandrade i små gränder där drömhus och drömträdgårdar avlöste varandra. Här spelades bland annat Skärgårdsdoktorn in och det kan inte vara svårt att hitta fantastiska miljöer för filminspelning här. Picknick vid strandpromenaden och jag hade stekt falukorv till Lexus för att fira påsken.

 

På eftermiddagen vandrade vi hemma i Bromma och i skogsbackarna lyste vitsipporna som snö och häggens blad gav grönska åt aprilnaturen.

 

Sedan blev det grabb-kväll i soffan med fotboll, en gammal Champion league final mellan Barcelona och Juventus. Lexus var måttligt intresserad och sov största delen av matchen. 

 
 
 
Påskpuss Dalarö
 
 
 
Påskafton 11 april
 
 
Rosersbergs slott
 
 
 
 

Häggens blomknoppar sväller allt mer och det lär bli en tidig blomning i år. Normalt brukar häggen börja blomma första veckan i maj här i Stockholm. När Lexus och jag morgonvandrade i våra vackra lilla natur här i Traneberg/Minneberg, blev vi iakttagna av några ståtliga rådjur som stod blickstilla i en glänta. Som om de trodde att vi inte såg. Bromma är som sagt tystare än på mycket länge och den här vårens fågelkonserter blir då vackrare än någonsin. Den upplevelsen är något av få glädjeämnen dessa tider.

 

Dagens utflykt från ut från stan gick till Rosersbergs slottspark där min dotter, jag och Lexus började med en nyttig lunch under gammal ek och med utsikt över Sigtunafjärden i Mälaren. Vattnet låg helt stilla och äntligen har den envisa vinden stannat av. Vitsippsmattor lyste under dom nakna 300-åriga lindarna i den engelska parken från 1700-talet och blåsipporna hängde fortfarande med. Tillsammans blir de oemotståndliga.

 

Vi fortsatte förbi bokskogen bort efter stranden mot Kettils grotta där en oäkta, sentida runsten står intill. Solen försvann bakom tunna moln, de skarpa skuggorna avlägsnade sig och jag fick mitt favoritljus. Helt vindstilla, det vackra ljuset, fullständig tystnad förutom fåglarnas sånger, skapade en meditativ känsla när vi sakta vandrade tillbaka till slottet. Motvilligt återvände vi mot stan, där jag lämnade tillbaka Lexus till Cecilia.

 

På några månader har de flesta av oss människor förändrats totalt när det gäller möten med varandra. Själv ser jag varenda person jag möter under vandringarna som en Corona-smitto-bomb och viker åt sidan.

 
 
Lunchen påbörjades av Lexus...
 
Kaffefika med Lexus vid Mälarens strand.
 
Kettils grotta
 
 
 
 
Påskafton 12 april
 

Nu kanske inte den här veckan blev så stilla som rubriken visar. Utflykterna blev många i denna rastlösa tid och jag är glad att vi inte är helt isolerade i våra hem. Nu väntar en ny vecka och man kan ju bara hoppas och önska att vi går mot bättre tider.

 

Var rädda om er där ute, håll avstånd och tvätta händerna!

 

Hälsningar från en rastlös vandrare!

 
 

Vecka 14 - Nu vandrar vi tillsammans igen

 
 
Måndag 30 mars - Mälaröarna
 
 
 

Lämnade stan tidigt och begav mig ut mot Mälaröarna, i minusgrader och isande nordliga vindar. Skogen är en trygg plats där jag inte behöver akta mig för elaka virus och den ständiga oron i kroppen försvann för en stund när jag vandrade på mjuka stigar omgiven av höga träd. Jag gick uppe på rullstensåsens rygg ut mot Huvududdens spets, som ligger på näset mellan Ekerö och Munsö. Naturen är fortfarande lite kärv utan grönska, men stora ganska ljusa blåsippor växte längs stigen bort mot de tre bronsåldersgravarna. Stenrösena var täckta av mjuk mossa som lyste vackert i solen.

 

På vägen hemåt igen, körde jag ner till Rastaholm och gick över bron till värdshuset, som fortfarande är stängt för säsongen. Rastaholms värdshus som lär bli säsongsstängt länge i år, är vackert beläget på en ö med uteservering mot Mälaren och här vill jag äta något gott en dag när livet vänt tillbaka till det normala igen. Åkte även till Helgö och bort mot vackra Kaggeholms slott, med sin stora slottsträdgård som sover en djup törnrosasömn. För en gammal slottsträdgårdsmästare var det sorgligt att se förfallet och det började klia i fingrarna att vilja ta tag i en stor renovering här, om jag hade fått möjlighet och om jag vore 20 år yngre!

 

Kaggeholms slottsträdgård har potential att bli fantastiskt vacker, med mycket arbete och en hel del pengar. Slottsparkens förfall är inte är inte vackert på något sätt, så som det ibland kan vara när trädgårdar förvildas, här ser allt bara misskött ut. De nya ägarna efter Pingströrelsen är Sisyfosgruppen, som har en hel del att brottas med här. Men jag antar att det blir som det brukar, att bygganden renoveras in i minsta detalj och inga pengar finns sedan kvar till trädgården.

På hemsidan kan man läsa – I dagsläget erbjuder Sisyfos att man som privatperson eller företagare kan hyra slottet till små och stora evenemang.

 

På vägen hem föll snön tungt och det fortsatte hela eftermiddagen, men inget blev kvar på marken. 

 

 

 
 
Bronsåldersgraven
 
 Inte vandringsled, utan strövstig. Det gillade jag! Jag strövade verkligen här!
 
 Kaggeholms slott
 
 
 
Tisdag 31 mars - Lexus och jag möts igen
 
 
Lexus och jag vandrar tillsammans igen. Nordiska museet i bakgrunden
 
 

Till en glödande morgonhimmel i öster, åkte jag ner till ICA vid torget för att PJ-handla klockan 6. Vi var några stycken morgonpigga och försiktiga kunder, nästan bara män, som hastigt rev åt oss de varor som stod på våra listor.

Hörde i kassakön:

-       Värst vad du var snabb idag, sa kassörskan!

-       Ja jag måste ju skynda mig hem och göra kaffe till Karin också, svarade den gamle mannen!

Lite fint tyckte jag. Badade i handsprit när jag kom hem…

 

Lite senare på morgonen träffade jag äntligen Lexus igen och det blev ett kärt återseende där vid Villa Källhagen. Det var tre veckor sedan vi sågs senast och känslan av att han skulle bo hos mig i tre dagar var underbar. Ett bättre sällskap finns inte.

 

Jag är Brommabo sedan 1975, men har aldrig besökt Kyrksjölötens naturreservat som ligger mellan Åkeshov och Bromma kyrka. Läste att det var en fin sträcka att Lexusvandra idag och vi parkerade vid Åkeshovshallen för att därifrån börja vandra bort mot den lilla kyrksjön. Här finns underbart slingrande stigar och spänger/broar i en fantastisk, nästan tropisk vild natur med ett rikt fågelliv! Själva sjöslingan är bara 1,7 kilometer, så det kändes som om vi ville gå några varv till. Men nu väntar vi tills alla häggar och tunnlar av slånsnår börjar blomma, då blir det en ordentlig fotovandring på den här vackra platsen. Något som jag hela tiden måste ha koll på under mina vandringar, är alla dessa motionslöpare i sina trikåer. Dom spottar, fräser, frustar och snorar på sin färd och det är viktigt att snabbt lämna stigen när dom närmar sig.

 

Att vandra med Lexus igen gjorde mig lycklig mitt i denna skrämmande tid. Han bryr sig inte om det rådande läget på vår planet, utan blir nöjd av att äta, sova, vandra och att ge/få en massa kärlek och jag ska försöka lära av honom dom här dagarna. I mitt nästa liv vill jag nog bli en hund. Idag hoppade jag över katastrofnyheterna och bara njöt av tillvaron tillsammans med min kompis.

 

På kvällen såg jag på Trädgårdstider på SVT. Det var många år sedan jag slutade titta på det här programmet, av olika anledningar. Men ikväll försökte jag och tyckte om att se hur dom jobbade med växter och även om den alltid så glade kocken fortsätter att laga mat stora delar av programmet, så hängde jag med hela timmen. Jag klarade till och med av det barnsliga tjafset mellan Pernilla och John. Kanske är det så att jag bara längtar efter att få jobba med jord och växter igen? Det här blir ju faktiskt första säsongen på 50 år som jag inte kommer arbeta i en trädgård på något sätt och det känns mycket märkligt. Kanske att jag skulle skaffa mig en kolonilott ändå?

 

 
 
 Harmoni! Jag bläddrar i min nya bok och Lexus sover intill!
 
 
 
Kyrksjölötens naturreservat i Bromma
 
 
En underbar tunnel av slånbärssnår. Hit tar jag med kameran senare i vår.
 
 Kom nu Hasse/Husse
 
 
 
1 april - onsdag
 
Födelsedag i Vaxholm
 
 
 Tenöbadet och bänken där vi åt vår lunch.

 

Att sova med Lexus och lyssna till hans andetag och sköna suckar är så härligt, Att jag själv inte sover så bra gör inget alls. Innan frukosten morgonvandrade vi i skogsbackarna här utanför. Sol och helt stilla på sjön och sedan ett självvalt förbud att se, höra eller läsa nyheter, även den här dagen.

 

För ett tag sedan började jag skriva lite på min livshistoria, bara för mig själv och så här skrev jag om när jag föddes den 1 april 1954 efter att ha kollat SMHI:s historiska statistik:

 

Ett tunt lager med blöt snö täckte marken på morgonen den första april och temperaturen låg strax över noll grader. Den legendariska roslagsprofilen Calle Schewen, eller Carl von Schewen som han egentligen hette, hade lämnat livet på jorden dagen innan. Året är 1954 och våren tvekade något efter lång snöfattig vintern i Roslagen. Ån som flyter genom den idylliska småstaden hade inte samma fart på flödet som efter normala snövintrar. Bofinkens och koltrastens vårkonserter hördes i trädgårdarna, tussilago och blåsippor vilade och väntade under snöblasket och Rospiggarna längtade efter vårsol och värme!

 

Samma månad det här året var det premiär för Televisionens provsändningar i Sverige och mjölk började säljas i familjen Rausings tetror för första gången i landets livsmedelsbutiker. I USA spelade Bill Haley in ´´Rock Around the Clock´´, låten som ansågs starta rockmusik-revolutionen. Tage Erlander var stadsminister. Samtidigt med den gryende rockmusiken och premiären för television i Sverige, föddes jag den första april på Norrtälje lasarett.

 

 

Födelsedagskalas vid findukat bord, med tårta och annat sött och gott är väl ok, men jag firar hellre 1 april ute i naturen på ett enklare sätt. Som idag när min dotter, jag och Lexus åkte till Vaxholms omgivningar för att äta lunch vid Tenöbadet och vandra längs stränderna. Det blev en helt underbar dag i sol och tio plusgrader och vi avslutade med en skön vandring vid Eriksö naturstig, där skogen lyste av blåsippor och nu börjar även vitsipporna synas alltmer. Kaffe i lä vid en fiskebod innan vi återvände hem till smittohärden Stockholm. Tack älskade dotter och Lexus för en perfekt födelsedagen!

 

 

Födelsedagskalas!
 
Dotterns kärlek till Lexus!
 
Tomteskogen vid Eriksö utanför Vaxholm
 
 
 
2 april - torsdag
 
 
 Vårkänslor!
 
 

Tidiga morgonvandringar med Lexus är livskvalitet och i morse fick vi sällskap av hundratals skränande måsar som fick mig att tänka både på en vacker morgon med båten i en skärgårdsvik, och Hitchcocks ´´Fåglarna´´. Vi gick längs Brommas stränder bort till Ulvsunda slott och även i skogarna här hemma börjar vitsipporna lysa alltmer i markerna och häggens blad är på många håll nästan helt utvecklade.

 

Sista dagen med Lexus för den här gången, men nu har vi kommit fram till någon form av delad vårdnad. Att han kommer att vara hos mig 2-3 nätter varannan vecka. Nu väntar många fantastiska vårvandringar tillsammans!

 

Innan jag lämnade Lexus vid Djurgårdsbrunn, vandrade vi elljusslingan runt Kaknästornet, förbi stallet och hästhagarna på Gärdet, där två hästar öppet visade sin kärlek för varandra. Jag kan inget om hästar och vet inte ens könen på dessa vårrusiga vänner, men det var fint att se dem så kärleksfulla i denna galna Coronatid. Hårda sydvästvindar slet i trädkronorna och ute på öppna Gärdet fick vindarna ordentlig fart. Nu vet jag att jag kommer att få ha Lexus framöver, så avskedet blev inte så sorgligt, men visst blev det tomt hemma i Brommanästet.

 

43 personer har dött av Coronaviruset det senaste dygnet, sammanlagt 282 och kurvan stiger uppåt. Vi ska fortsätta med vårt egenansvar, inga nya tuffa förbud som i världens övriga länder, där skolor och butiker är stängda. Sverige går sin egen väg och vem som går rätt, vet vi om ett halvår – kanske! Det börjar nästan kännas normalt att isolera sig och det kommer kanske att kännas märkligt att bli ´´fri´´ en gång framöver. Men det första jag kommer att göra när allt är över, är att krama mina kära och rusa till ett café!

 

Tandläkaren är avbokad och även axel-läkaren. Och hur blir det med min frisör Janne? Jag vågar inte gå dit!

Fram mot sommaren kommer jag att se ut som E-Type! Men det viktigaste är ju helt enkelt att överleva detta kaos. Med eller utan E-typefrilla.

 

Hårt regn över huvudstaden på kvällen!

 

 
Vi vandrar längs Brommas stränder.
 
 Vi ses snart igen min fina kompis!
 
 
Fredag 3 april
 
 
 Vackra födelsdagsblommor och snö på taken.

 

 

April är en kall och nyckfull vän, sjunger Ulf Lundell. I morse låg ett tunt lager snö över stan.

 

Köpte årskort till Skansen och publicerade några av mina bilder av trädgårdarna i Facebookgruppen ´´Rädda Skansen´´ som i skrivande stund har över 54 000 medlemmar!

 

Läser den nya fantastiska boken ´´Möten med jättar – de stora träden berättar´´ av Gert Olsson.

 

Såg filmen Midway. Ett storslaget krigsdrama.

 

Gick runt Lillsjön här hemma i Bromma på eftermiddagen, som ingår i mina nya återkommande vandringar. Passerade Paradiset Iris. Helge Skoog läste ´´Mina drömmars stad´´ för mig i min ljudboksapp - ännu en gång! Sneglade på hav av scilla, men har svårt att njuta av blommor den här våren. Ser fram mot våren 2021.

 

Lider verkligen av att inte kunna se på fotboll på TV. En Barcelona-match skulle vara den största lyckan just nu!

 

Ja jag vet, det här var en väldigt negativ fredag! Satsar på en roligare lördag!

 

 

 
 Lördag 4 april
 
Skogsö naturreservat
 
 
Kanonen riktad mot Knappens hål, Baggenstäkets smalaste del, där svenskarna stoppade de ryska härjningarna efter vårk kust 1719. Vad hade hänt om ryssarna kommit igenom och in till Stockholm. Staden hade blivit nedbränd! 
 
 

Vaknade som vanligt tidigt och på lördagar lyssnar jag ofta på Naturmorgon i P1 mellan 6-8, där man sänder direkt från naturen. Och äntligen blev det balkongfrukost!

 

Vi parkerade vid Skogsö kapell vid Saltsjöbaden och gick en stund på den fantastiskt vackra och högt belägna kyrkogården, innan vi började vandra längs vattnet. Vid Baggensstäket blir man påmind om den viktiga händelsen i svensk historia år 1719, då ryssarna stoppades här på sin röjarresa. De härjade vilt längs svenska kusten och brände allt de kom åt, bland annat min hemstad Norrtälje. Men här i det smala sundet blev det stopp och man vågar inte tänka på vad som hänt om ryssarna kommit igenom och nått fram till Stockholm. En nedbränd huvudstad? Vid Knapens hål är det som smalast, endast 20 meter och jag kunde i min fantasi se hur mängder att ryska båtar närmade sig.

 

Det blev en underbar vandring i växlande terräng och med några mysiga kaffepauser. Att jag glömde mina glasögon på en bänk vid första stoppet, så att vi fick gå en ganska lång och besvärlig väg tillbaka, sånt är inte ovanligt när jag är ute på vandring! Det hör till liksom. Högt uppe på höjden mot Baggensfjärden ligger stora hus med en fantastisk sjöutsikt och nedanför vid stranden finns underbara skärgårdsklippor och små sandstränder. Här hade jag aldrig varit tidigare och jag kommer gärna tillbaka längre fram i vår/försommar.

 

Min snälla dotter hade hittat den här vandringen till sin isolerade far och det var fint att få träffa henne en stund igen. Hon är den enda människa jag möter nu för tiden, men bara utomhus och även denna gång med en hockeyklubbas längd från varandra. Även en ensamvarg som jag börjar nu känna av isoleringen. Tänker att allt ska vara över i midsommar, men läser ibland att det kan ta längre tid.

 

Tänk också att det måste till ett dödligt virus som skrämmer hela mänskligheten, för att vår planet ska få andas ut för en stund. Det var länge sedan luften var så ren som nu och här i Bromma hörs nästan inget flyg alls.

 

 

 
 
Orosmoln? Nej här i naturen blir jag lugn och kaffet smakade bättre än någonsin.
 
 Kvällssol över Kungsholmen
 
 
 
 
Söndag 5 april
 
 
Stigbergsparken på Söder
 
 
 

Eftersom det unga paret som bor under mig hade en mitt-i-karantänen-fest med galet hög musik långt in på natten, så att allt vibrerade här uppe hos mig, sov jag ganska länge den här morgonen. Efter ett sms till den unge mannen när jag inte längre stod ut med musiken, blev det helt tyst och ett ´´ursäkta´´ kom ganska hastigt tillbaka. Vad jag skrev i sms:et vill jag inte berätta här…

 

Hur som helst så var det skönt att sträcka ut sig i sängen och lyssna på fåglarna utanför, men så slog verkligheten till som en käftsmäll. Det är ju som att befinna sig i en skräckfilm. Läste DN och så var den vårsöndagsmorgonen förstörd. Några hjältar inom sjukvården beskrev hur det strömmar in svårt sjuka människor på sjukhusen.

 

Det blir tyvärr inga fotovandringar i Stockholms gröna rum förrän Coronaviruset lämnat oss. Jag vågar inte det. Vi befinner oss mitt i virusstormen nu och när jag i nästa vecka då och då lämnar mitt Brommanäste, kommer jag att fortsätta vandra i naturen utanför stan. Försöka hitta nya naturvandringar där det inte är så mycket folk, jag tar gärna emot tips.

 

På förmiddagen tog jag bilen och körde omkring lite på ett nästan öde Söder.

 

 

Var rädda om er där ute och stanna hemma i påsk!

 

 

 
 Söndag på Folkkungagatan, mitt på dagen!
 
 
 
 
 


Vecka 13 - Isolering och naturvandringar

 
 
 
 
Måndag 23 mars - Rönningesjön i Täby
 
 
Första kaffepausen tog jag uppe på Skansberget
 
 

Vaknar ännu en dag till en nästan overklig tillvaro, men den här måndagen hade jag bestämt mig för att varken läsa, höra eller se några nyheter, för att en enda dag återgå till normala tankar.

 

Nu har jag också bestämt mig för att skriva lite i den här blogg-dagboken igen - trots allt, för att berätta om vad jag gör i min isolering och under mina många och ibland långa vandringar. Det blir lite som terapi i dessa märkliga tider då så mycket har förändrats.Tanken var ju att jag skulle skriva dagbok från midsommar 2019, till midsommar 2020 och jag tror att jag ska klara det.

 

Vi översköljs nu dygnet runt av nyheter, information och statistik om det skrämmande viruset. Jag hoppas verkligen att vi alla nu hjälps åt att minska smittspridningen och även om Coronaproblemet kommer att vara länge, så finns det ett slut någonstans i sommar, eller i höst. Ingen vet! 

 

Att vandra i Stockholm och längs naturstigar, är något jag gjort under en mycket lång tid, men nu blir det oftare än någonsin. Mest för att skingra besvärliga tankar och oftast hjälper det! En plan för veckans vandringar är klar och jag kommer mest att vandra i naturen utanför stan, skogen har som bekant läkande krafter.

 

Jag försöker hålla mig så långt ifrån människor som möjligt nu och den enda jag träffar någon gång ibland är min dotter, men vi håller också ett avstånd eftersom hon rör sig inne i stan på dagarna. Min planerade vårresa till södra Sverige och till Öland i slutet av april, måste jag självklart ställa in. Tråkigt bland annat för att jag hade tänkt se blomsterlök-utställningen på Sofiero.

 

Min vandring idag runt Rönningesjön i Täby blev överraskande positiv för mig. En omväxlande sträcka på drygt 6 km med skog, höga berg, Rönninge by med anor från järnåldern och en skön vandring längs den vackra västra stranden. Bilen parkerade jag vid Skavlötens friluftsgård och tog min första kaffepaus högt uppe på Skansberget, med en fantastisk utsikt över stora delar av Täby. Precis mitt över sjön ligger Ängsholmsbadet, där jag kafferastade nästa gång.

 

Utan vetskap om vad som hände runt om i världen vandrade jag sakta runt sjön och njöt av en skön marsdag med fågelsång och med hyfsat positiva tankar. Jag mötte en man med tre hundar i skogen och vi konstaterade att det är just i skogen man bör vara nu.

 

Väl hemma igen tog jag trots allt till mig nyheterna. Det fanns inte mycket ljus i den rapporteringen.

 

 
Vackert läge vid sjön, men kanske en aning för nära Roslagsbanan...
 
 
 
 
 
Tisdag 24 mars - Svartsjö slott
 
 
 
 Grundrester av det gamla vasaslottet från 1500-talet, framför dagens rokokoslott från 1700-talet.

 

 

Normalt brukar jag inte umgås med så många människor, så egentligen lider jag inte direkt av min ensamhet nu i isoleringen. Självklart skulle jag vilja träffa min dotter mycket mer och några till, men vi vet ju alla vad som gäller en tid framöver. Givetvis saknar jag även väldigt mycket att vandra med min bästa kompis Lexus.

 

Något som jag också saknar är att besöka caféer under mina vandringar, det var länge sedan jag hängde på ett café med kaffe och en kanelbulle. Kanske inte så viktigt i dessa tider när det främst gäller att hålla sig frisk och det är i och för sig ganska mysigt att packa med sig den lilla kaffetermosen i ryggan och välja en lämplig plats att rasta på nu när våren är här.

 

Jag lever som i min egen bubbla just nu och behöver inte tänka på att förlora ett jobb och pensionsutbetalningen kommer som vanligt – än så länge. Min isolering går fortfarande ut på att inte komma i kontakt med människor och att försöka vandra så mycket som möjligt, handlar gör jag på morgonen när ICA öppnar klockan sju. Skulle jag bli smittad, får jag inte drabbas av panik. Jag är ju frisk för övrigt och känner mig stark!

 

Färden idag gick ut till Svartsjö slott på Färingsö, för att gå vandringsleden på 6,5 kilometer runt sjön Svartsjöviken. Svartsjö slottspark brukar jag besöka en gång om året och den vackraste tiden är senare på våren när vitsippor och liljekonvaljer täcker marken och då alla hundratals lindar i den engelska parken börjar veckla ut sina ljusgröna blad. Hit återvänder jag med all säkerhet i april/maj. Rokokoslottet från 1730-talet är beläget vid Svartsjöviken som är vik till Mälaren. Intill slottet finns ruinrester av ett gammalt fantastiskt vackert Vasaslott från 1580-talet, men som brann 1687. Det nuvarande slottet är ett statligt byggnadsminne sedan 1935 och idag finns här bland annat ett kontorshotell och konferensanläggning, men även ett Tårtcafé som är öppet året runt på lördagar och söndagar

 

Min vandring idag gick främst över det öppna slättlandskapet där sånglärkans ivriga kvittrande följde mig hela tiden. Även tofsvipan hade kommit och inne i slottsparken höll bofinkarna konsert. Fågellivet var precis lika ljuvligt som vanligt i mars månad. Invid stora snår av slån och skydd från vinden, rastade och jag och drack mitt kaffe och blickade ut över den näringsrika sjön och jordbruksmarkerna runt omkring. 

 

De mörka nyheterna fortsatte och det känns som om hela världen släcker ner det som annars snurrar på högvarv. Kanske snurrat lite för mycket? Lena Mellins artikel i Aftonbladet om hur läget vänt i Kina, gav en aning av hopp i den svåra tid vi befinner oss i.

 
 
Drottning Kristina lind, som Gustav II Adolf lät plantera 1630 i slottsparken, den sägs vara Sveriges största lind.
 
Det finns en Kunglig Djurgård även här...
 
Trollmarker
 
 
 
Onsdag 25 mars
 
 
Kan inte bestämma mig för om det är vackert eller hotfullt!  När jag vaknade klockan 5 var koltrastens sång det enda jag hörde!
 
 

Igår kväll var jag övertygad om att jag drabbats av Coronaviruset. Med en märklig och obehaglig känsla i kroppen gick jag och lade mig tidigt och var beredd på det värsta. Men på morgonen klockan fem när solen föreberdde sig att gå upp över Kungsholmen, skuttade jag piggt ur sängen igen och var redo för nya äventyr denna vackra våffeldag. 

 

Vandrade en stund vid Årstavikens kolonilotter för att försiktigt se hur långt blomstervåren kommit i stan. Jag väljer ju annars att vandra i naturen nu i smittans tid, men den här dagen blev jag lite sugen på trädgård och hittade en hel del vackert att vila ögonen på. Det är en nästan skrämmande känsla att vistas i stan nu och jag höll ett ordentligt avstånd från de få människor jag mötte. I morgon blir det en stilla naturvandring igen, med kaffe och mackor i ryggan.

 


 
 
Tysta gatan på Östermalm (där maskiner gräver upp hela gatan just nu - inte tyst)
 
En gård vid Tessinparken
 
Bysistorget på Söder
 
Jag vet inte vilket jag tycker bäst om, de gudomligt vackra vårstjärnorna eller det vårgröna gräset!
 
Så ska en trädgårdsgång se ut!
 
I Kenneth Nilssons vackra kolonikott i Södra Årstalunden såg jag dessa fantastiska ungerska blåsippor!
 
 
 
 
Torsdag 26 mars - Angarnssjöängen
 
 
 
 
 

Letade efter någon enda liten positiv nyhet i morgonsändningarna, men utan resultat. Coronaviruset sprider sig alltmer över världen och ingen vet när detta elände ska få ett slut!

 

Flydde stan igen och begav mig till Angarnssjöängen i Vallentuna, ett naturreservat med vandringsled runt en stor våtmark och som lär vara en av Stockholms läns bästa fågelsjöar. Under hela sträckan på nästan 7 kilometer, underhölls jag av underbart kärleks-skränande sjöfåglar, men när jag ibland passerade skogsbackar, hördes den skönsjungande bofinken inne bland träden. Lycka!

 

Runt sjön finns flera fornlämningar från bronsålder till yngre järnålder. Det här vattnet var då en havsvik med förbindelse till Trälhavet, vilket förklarar att området tillhör de som är rikast på fornminnen i Sverige.

Att kalla mig själv för ett fornminne där på vandringleden, är väl att ta i. Trots att jag inte hade något högt tempo under min färd, kände jag mig pigg och stark i det vackra vårvädret. Jag mötte ibland några andra vandrare och som vanligt höll vi ett ordentligt avstånd när vi hälsade på varandra. Det blev två långa kaffepauser i solen, för att sedan på den sista sträckan balansera på många och långa spänger ute i våtmarken. Glad och lagom trött av vandringen återvände jag hem till min isolering i Brommanästet.

 

WHO hade idag ´´uppmuntrande nyheter´´ kring läget i Italien, men det blev bara en liten notis i en av våra tidningar. Positiva nyheter drunknar oftast i allt det mörka och vad som var uppmuntrande framgick inte ens.

 

 
 
Runor som ristats för vår skull, som Ulf Lundell sjunger.
 
 Efter ett tag förstod jag varför de flesta hade stövlar på sig...
 
 
 
 
Fredag 27 mars
 
  (null)
 

Vaknade till en förtrollande vacker soluppgång över Kungsholmen, åter igen med koltrastsång ute i de månghundraåriga ekarna här utanför. Jag försöker verkligen att ta till mig det som är vackert nu i den här skrämmande tiden. Strax efter klockan sex på morgonen gick jag och några andra PJ:n omkring i ICA Alvik för att handla. Ett mycket bra initiativ av ICA att hålla öppet på tisdagar och fredagar från klockan sex, för oss som är lite rädda och som gått i pension.

 

En dag utan vandring!

Nina Simone sjöng för mig när jag putsade fönster.

Tränade.

Lunch på balkongen i solen.

Bilvård!

Såg på TV-serier.

Läste i boken ´´Vårt gröna Stockholm´´

Vet inte vad WHO menade med ´´uppmuntrande´´ i Italien igår, idag dog nästan 1000 italienare. Hörde på nyherna att Italien har världens äldsta befolkning, efter Japan.

 

 

(null)

Nu slutar snart streptocarpus i mina fönster att blomma för den här gången! Fina har ni varit!
 
 
 
Söndag 29 mars
 
 
Askrikegatans tidiga tulpaner på Gärdet
 
 

När jag tittar ut genom fönstren här hemma, ser jag knappt en enda människa. Jag tror att vi är ganska bra på att isolera oss i Sverige ändå. Men det är ju ett bedrägligt lugn där ute. Allt är sig likt förutom att det är ganska folktomt, men vad som händer inne på sjukhusen ser vi inte. Lördagskväll i Stockholms innerstad igår, strax efter lön och gatorna var nästan helt tomma visade bilder i en av våra tidningar. Jag försöker hålla mig till DN och inte klicka in på de skräckrubriker som Expressen och Aftonbladet tävlar om. Det är nog som det är! DN har även släppt hela tidningen fri nu, så att alla på ett förhoppningsvis sakligt sätt kan ta del av det som händer.

 

DN:s chefredaktör Peter Wolodarskis ledarartikel idag känns som mycket kloka ord och det är nog hög tid att börja ta krafttag även i Sverige. Skidanläggningarna i fjällen ska hålla öppet som vanligt i påsk, när alla Alpernas anläggningar är stängda. Vågar inte tänka på hur Coronaviruset kommer att spridas under påskhelgen. Skidåkning känns väl inte livsviktigt just nu va? Stanna hemma i stället!

 

Tack kära dotter för vandringen på Gärdet och för maten som vi åt på en parkbänk i Tessinparken. Gärdets gårdar blommade vackert och det blev lite bubblande trädgårdslycka när jag såg de tidiga tulpanerna på Askrikegatan. Det kändes mycket skönt att få ses lite trots att vi hade en hockeyklubbas avstånd från varandra…

 

Nu lämnar vi den här mörka veckan bakom oss och kastar oss in i vecka 14. Något personligt glädjande i allt det svåra, är att jag ska få träffa Lexus några dagar igen och jag funderar om jag ska göra pannkakstårta på min födelsedag den 1 april. Bara för hans skull!

 

Var rädda om er där ute och glöm inte att tvätta händerna ofta!

 
 
Tessinparken
 
 Askrikegatan igen...
 
 
 
 
 

Vårdsätra strandpromenad i Uppsala

 
 
Det händer alltid något med mig när jag ser byggnader eller trädgårdar i förfall. Då menar jag inte något som är misskött av ägaren, utan en plats som är lämnad och där naturen sakta men bestämt tar över. Som en kontrast till allt det som är perfekt i vår tid. Jag tror att jag trivs bäst i det som är slitet och nött.
 
Min älskade dotter hade letat fram en vandring utanför Uppsala som hon tyckte skulle passa oss den här märkliga tiden som vi nu befinner oss i. Helst hade jag velat ha heltäckande skyddsdräkt under vandringen, men jag var försiktig när vi mötte folk där på Vårdsätra strandpromenad.
 
Det blev en mycket skön vandring i vårsolen, vilket gjorde att jag kände mig bättre än på länge. 
Tack för att du alltid finns, i både lyckliga och besvärliga tider min fina dotter!
 
I maj då häggen blommar, återvänder jag hit!
 
 
 
 

Coronavandring i en tid av förändring

 
 
 
 
För att fly från folk och mörka nyheter och för att skingra besvärliga tankar, vandrade jag i skogen. Sträckan runt Källtorpssjön vid Hellasgården på drygt en halv mil i ganska tuff terräng, gjorde gott den här soliga vårdagen. Nere på låglänta delar av vandringleden hölls en fantastisk vårkonsert av bofinkar, som gjorde mig både lycklig och lite sorgsen. I meditationstempo vandrade jag vidare upp i de höga bergen, där jag drack mitt kaffe med utsikt över skog och sjö. 
 
En citronfjäril följde mig längs stigen en stund och bäckar porlade på sin väg ner mot sjön. Jag mötte några andra PJ:n som troligen också Coronavandrade i naturen och vi hälsade på varandra på avstånd. Här ute i skogen kände jag inte av kaoset som råder, men grubblade på de förändringar som drabbat mig personligen.
 
Jag kommer hädanefter inte att vistas på Djurgården som tidigare. C och jag har gått skilda vägar och jag trodde att jag även förlorat min bästa vandringskompis Lexus, men idag fick jag veta att jag får lov att ha honom ibland. Underbara Lexus och jag kommer även i år att vandra tillsammans och njuta av alla årstider i Stockholm. Den glädjen fick mig att glömma elaka virus från Kina!
 
Vi ska ses den 1 april på min födelsedag och det kommer att bli den bästa födelsedagen någonsin!
 
 
  (null)
 
 
Min bästa kompis Lexus!
 
 
 

Coronatider

Den här ensamma svanen följde mig hela tiden när jag vandrade längs ån mellan Lillsjön och Ulvsvundasjön här i Bromma. Den sneglade ständigt upp på mig, som om den ville säga något. Eller var den bara hungrig? Vandra med svanar...
 
 
 
 
Det är som att vakna upp in i en mardröm varje morgon just nu. Nyhetssändningarna är fyllda av mörka nyheter, men det känns egentligen meningslöst att lyssna på alla experter på virussjukdomar och vad som blir följderna av smittan, eftersom det är ett helt nytt virus som ingen har någon erfarenhet av. Är det här naturens straff till oss människor, som är så ovarsamma om vår vackra planet.
 
I normala fall brukar jag leta vårtecken nu och njuta av att dagarnas ljusa tid blir allt längre. Bofinken brukar dyka upp så här i mitten av mars, vilket alltid är en högtidsstund för mig, men i år har jag annat att fokusera på. Hela världen håller andan! Hur omfattande blir den här smittspridningen och Sverige är som vanligt alldeles för försiktiga när det gäller att ta besvärliga beslut, som att stänga skolor mm. så som våra grannländer nu gjort. 
 
Själv har jag isolerat mig i mitt Brommanäste eftersom jag nu tillhör en riskgrupp och har handlat på mig en del livsmedel, så att jag klarar mig ett tag om det skulle bli brist i butikerna. Det kommer rapporter om att mjöl och toapapper är slut i de flesta butiker. Toapapper verkar vara det viktigaste att bunkra när det är kristid...! Handspriten var slut överallt, men det kom in ett litet lager i veckan och min dotter hann köpa varsin flaska till oss. 
 
Det som skrämmer mest är att sjukvården inte är rustat för en sådan här omfattande pandemi och skulle smittan släppas fri så finns det inte hjälp för alla. För att fly från all denna oro, så vandrar jag långt på dagarna och jag är mycket glad att det stora problemet som jag haft under hela vintern, med mina värkande leder nu är över och jag går obehindrat, nästan hur långt som helst...
Som en skön vandring runt Långsjön vid Segeltorp idag, där Herrängens gård med anor från 1600-talet ligger, en underbart vacker gård där folk satt på uteserveringen i marssolen. De vackra byggnaderna ligger omslutna av gamla ekar, stora syrenbuskar och knotiga gamla äppelträd. Hit återvänder jag med all säkerhet i slutet av maj!
 
För att hitta något ljus i mörkret, har jag planerat min vårresa till södra Sverige, i slutet av april och har bokat boende på flera olika platser. Efersom jag reser ensam i bilen så blir själva resan säker, men på platserna där jag ska bo, kanske smittan finns, så vi för se hur det blir! 
 
 
 

Kejsarolvon vid Landstingshusets trädgård

 
 
Kejsarolvon är en vanlig buske i våra trädgårdar och parker, men jag har aldrig tidigare sett en trädgård med så många exemplar planterade tillsammans som i Landstingshusets trädgård på Hantverkargatan. Vanligast är att den planteras ensam eller instoppad i annan växtlighet och anledningen är att den efter blomning är en mycket oansenlig buske.
 
Guldstjärna åt den/de som vågat planera denna trädgård på detta sätt. Just nu är det en fantastik blomstereffekt som drar blickarna till sig för de som passerar. De här blommande kejsarolvonen gjorde min dag den 11 mars 2020!
 
 
 

En bro av guld och ett irriterande virus

 
 
 
När det mesta just nu känns mörkt och sorgligt med oro för virus mm. var det spännande och lite kul att den omtalade guldbron skulle anlända till stan idag efter 70 dygn på sjön. Den gyllne bron tillverkades i Kina och den långa frakten nådde idag äntligen sitt slutmål. Men innan jag begav mig till Kastellholmen varifrån jag skulle se fartyget komma, fikade jag med kompis Per på Café Under kastanjen i Gamla Stan. Han har för övrigt första parkett att se fartyget med bron från sitt kontorsfönster på Skeppsbron. Det var skönt att få prata en stund på stamfiket, där jag nog var en av de första gästerna när caféet öppnade för ett antal år sedan.
 
Jag placerade mig på berget vid Kastellholmen. Berget där jag egentligen inte alls borde vistas just nu, men det var en bra plats att se det enorma fartyget glida in till Stockholm med sin guldbro. Mycket folk hade samlats på lämpliga platser, för att se fartyget som nådde sitt mål klockan 14. Jag filmade och tog mina bilder innan jag hastigt drog mig bort från folkmassorna, eftersom jag är försiktig så att jag inte hamnar bredvid någon skidåkare som besökt norra Italien. Jag åker varken tunnelbana eller buss nu, utan jag gick hemifrån Bromma in till stan och tillbaka hem igen senare på eftermiddagen. 24 000 steg blev det, hyfsat för en gammal PJ med halvtrasiga knän.
 
Nu ska bron monteras och bli den nya länken mellan Gamla Stan och Södermalm. Den nu gula bron ska sedan målas i guldfärg. Jag som inte direkt hoppar högt av lycka åt den nya slussen, tyckte ändå att det var lite högtidligt idag. Och vem vet, det stora Slussenbygget kanske inte blir så hemskt när allt blir färdigt. Vi får se...
 
 
Läs om tillverkningen av bron här!
 
 
 
  
 Här vid Slussen ska bron nu monteras
 
 
  (null)
 
 
 

Veckodagbok - april-juni

  
 
Klicka på länkarna för att läsa dagboken! 
 
 
Vecka14 - Nu vandrar vi tillsammans igen
 
Vecka 15 - Den stilla veckan
 
Vecka 16 - Försiktigt optimistisk
 
Vecka 17 - Stockholm ligger öde och världen håller andan
 
Vecka 18 - Mitt hjärta i världen
 
Vecka 19 - Med lust och fägring stor
 
Vecka 20 - Mellan hägg och syren
 
Vecka 21 - Naturen är min trädgård
 
Vecka 22 - Syrentider
 
Vecka 23 - Sista veckodagboken
 
 
 
 

Vecka 10 - En hyllning till alla kvinnor idag!

 Margaretha Krook (1925-2001) staty vid Dramatiska teatern sedan 2002. Konstnär - Marie-Louise Ekman
 
 En hyllning till Sara Danius (1962-2019) på Norrmalmstorg! Blomsterklänningen är skapad av Hanna Ericsson på Floristkompaniet
 
 Elsa Borg (1826-1909) i Vitabergsparken sedan 1972. Konstnär Astri Taube
 
 Astrid Lindgrens (1907-2002) staty av Hertha Hillfon restes vid Junibacken på Dkurgården 1996.
 
 Konstnären Erik Rafael-Rådberg skapade statyn av Jenny Lind (1820-1887). Rest 1924 vid Djurgårdsbrunnsviken vid Södra Djurgården.
 
Statyn av Fredrika Bremer (1801-1865) i Humlegården är skapad av Sigrid Fridman och rest 1927. 
 
 Ellen Key (1849-1926) i Ellen Keys park. Konstnär Sigrid Fridman. Rest 1953.
 
 
Det är Interflora som ligger bakom dessa fantastiska utsmyckningar av kvinnliga statyer inför den internationella kvinnodagen 8 mars. På hemsidan kan man läsa:
 
I samband med Internationella kvinnodagen vill vi med hjälp av våra blommor och florister rikta ljuset mot kvinnan. Dels för att hylla, men också för att lyfta den ojämna fördelningen mellan kvinnor och män i det offentliga rummet. Endast cirka 10 % av Sveriges statyer föreställer namngivna kvinnor – något som formar vår världsbild, inte minst våra barns.  Vi vill bidra till en jämnare fördelning och har därför inrättat The Power of Flower Fund med målet att skapa ytterligare en kvinnlig, namngiven staty under 2021. 
 
 
Streptocarpus i mitt fönster i mitt Brommanäste
 

 

 

2 mars – måndag

 

Oron sprider sig över vår planet. Hur rädd ska man vara för Coronaviruset egentligen? Ska jag börja bunkra konserver och isolera i mig i Brommanästet? Jag har slutat att åka tunnelbana och buss och aktar mig för folksamlingar, men det brukar jag i och för sig nästan alltid göra.

 

 

Jag borde veta att sådana platser som Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården har måndagsstängt!

Vandrade i trädgården en stund i stället. Kejsarolvon, trollhassel och vintergäck har snart blommat färdigt för i år, men jag hittade några riktigt svullna och färgade blomknoppar på ett par tidigblommande rhododendron.

 

På Verkstadsgatan i Hornstull, köpte jag några kanelbullar, men vågade inte sitta där och fika utan åkte hem. Tvättade händerna noggrant innan jag gick lös på stans godaste kanelbullar.

 

 

89 000 smittade av Coronaviruset nu.

3000 döda.

15 smittade i Sverige.

5 i Stockholm.

 

I slutet av veckan var siffrorna betydligt högre, 147 smittade i Stockholm

 

Ser SVT:s Dokument utifrån om Coronaviruset. Riktigt skrämmande!

 

 

Från det stora till det lilla – blogg.se där jag har min blogg, har ändrat i sina regler och tagit bort PRO-medlemskap som jag alltid betalt varje månad för att slippa reklamen som jag tycker stör i bloggen. Nu får jag stå ut med panorama-annonsen högst upp i bloggen, det finns inget alternativ. Men ni får jättegärna klicka på annonserna, då får jag poäng av blogg.se, som jag får olika fördelar av. Bland annat att bloggen kommer att synas bättre här på Internet…

 

 

  

3 mars – tisdag

 

Hägrar måste ha av ett av fågelvärldens mest groteska läte. Trots det blir jag glad när jag hör allt detta anskrämliga kraxande vid Isbladskärret, där de stora fåglarna nu ser över sina bon inför vårens kärleksfest.

Tibasten blommar ute på Blockhusudden!

 

 

 
 
Tidig rhododendron i Bergianska trädgården
 
 Storblommig vinteralpros - Rhododendron mucronulatum 'Cornell Pink'  i Bergianska trädgården
 

 

  

6 mars – fredag

 

Utefter Strandvägens kaj städar just nu dykare botten från mängder av bråte. Här på botten har dykarna bland annat hittat 90 elsparkcyklar, en bil, 100 vanliga cyklar, TV-apparater, mängder av bilbatterier och varuvagnar mm. Och det här var endast på en begränsad sträcka. Hur tänker dessa människor som slänger allt detta i sjön och varför gör man det? Jag hittar inte riktigt ord vad jag tycker om det här idiotiska beteende. Strandvägen är Stockholms finaste paradgata, med Sveriges dyraste lägenheter och det är verkligen en vacker väg ut mot Djurgården. Men under ytan…

 

Jag vandrade Strandvägen in mot stan för att fotografera de kvinnliga skulpturerna som prytts med blommor inför den internationella kvinnodagen på söndag. Igår sprang min dotter förbi Norrmalmstorg och sköt några bilder i farten på den fantastiska blomsterskapelse som är en hyllning till Sara Danius med sin spektakulära klänning som hon bar under nobelfesten 2018. Mitt inlägg på Stockholms gröna rums Facebooksida med dessa bilder slog alla tidigare rekord med råge. Att Sara var mycket omtyckt framgår tydligt av kommentarerna.

 

Inlägget hade på söndagen gillats av över 6000 personer och delats 1800 gånger.

 

Men jag hade startat mitt fotouppdrag den här dagen med att besöka Junibacken på Djurgården, där Astrid Lindgren står, eller rättare sagt sitter staty och vår fantastiska sagotant var verkligen inbäddad med vackra blommor denna kyliga morgon. Jag fortsatte bort mot platsen där Jenny Linds staty är belägen. Vår världsberömda sångerska som i år firas lite extra, eftersom det är 200 år sedan hon föddes. På Framnäs udde står statyn av ´´Den svenska näktergalen´´ sedan 1924 och blickar in mot land, idag vackert smyckad med gula blommor. Vattnet låg spegelblankt och jag tror att Jenny skulle varit stolt över den vackra platsen och av utsmyckningen med blommorna.

 

Inne vid Dramaten hade även Margaretha Krooks staty klätts med vackra blommor och den lite hårda och tuffa kvinnan mjukades upp en aning av alla blommor. Trots att jag fått bilder av dottern på Sara Danius fantastiska blomsterklänning på Norrmalmstorg, ville jag själv ta några foton, men ljuset var svårt i det starka solskenet. Jag avslutade dagens fotouppdrag med att besöka Fredrika Bremer i Humlegården som med mer sparsamma färger klätts med blommande växter. I morgon ska jag fota ytterligare tre blommande kvinnor.

Innan jag återvände hem blev det en god lunch med kära dottern.

 

 

7 mars – lördag

 

På morgonen nådde Stockholms gröna rums Facebooksida 6000 följare!

 

Vi gick runt Lötsjön i Sundbyberg.

 

8 mars - söndag

 

Min och Cecilias sista dag tillsammans. Nu lämnade hom mig!

 

 
 
...och i Kungsträdgården blommar körsbärsträden Prunus Accolade, vidare denna långa vår!
 
 Dykarfynd utefter Strandvägens kajbotten
 
 Underbara Lexus. Cecilias bild!
 
 

Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails