Vecka 25, 2021 - Det är vi två som ´´gör´´ Stockholms gröna rum
Den tropiska hettan stannar ett tag till. Fläkten går dygnet runt och fönstren är öppna. 30 grader är ingen bekväm temperatur för en nordbo.
När jag hade hämtat Lexus gick vi en liten sväng vid Rosendal, tittade på sommarblomsplanteringarna vid slottet, men det dröjer innan man ser resultatet av växtkompositionerna. Augusti brukar vara den allra bästa tiden för sommarblommor som planterats i rabatter.
Nu blommade pionerna vid Rosendals trädgård och jag tog några bilder innan vi åkte hem mot Bromma. Eftersom promenaderna idag blev kortare i hettan, ville Lexus gå flera gånger i stället. Inte mig emot, vi gillar ju båda två att vandra.
Tyvärr blev han stucken av en geting på kvällen. Vi skulle gå kvällsrundan innan Danmark-matchen och getingen stack på hans ena framben så att han inte kunde gå. Jag fick bära honom hem och eftersom det ju är Cecilias hund, så vågade jag inte ta risken att ha honom över natten, om det skulle uppstå någon allergisk reaktion, så han fick återvända hem till Djurgården igen.
Värmeböljan ligger kvar.
Lexus mådde bra igen på morgonen och svullnaden hade gått ner, men han stannade hemma hos ´´mamma´´ på Djurgården idag.
Vallmo-ängen i den annars ganska tråkiga Kronbergsparken, var verkligen överraskande och fantastiskt vacker. En underbar kontrast mot de typiska Stockholmshusen på Parkgatan. I ett stort avspärrat område växte de tätt och en sådan här underbar vallmo-äng skulle ju passa fint i andra parker också. Trenden går ju mot att minska på gräsmattsytor till förmån för ängsmark. En mycket bra trend för skönhetens skull, men mest för att gynna den biologiska mångfalden.
Senare såg jag att vallmo växte även i början av Lidingövägen, vid Musikhögskolan.
Jag blev alltså ofrivilligt fri idag när inte min bästa kompis inte var här, så jag åkte ut till Sturehovs slott för att fika på trädgårdscaféet. Två meters avstånd i kön till kassan och jag fick tillrättavisa kvinnan bakom som flåsade mig i nacken. Trots att jag är färdigvaccinerad är jag fortfarande försiktig. Två meters regeln får gärna vara kvar efter pandemin…
Precis när jag kom ut i trädgården med kaffe och räkmacka, började det regna.
Eftersom jag förmodade att skuren snabbt skulle gå över, placerade jag mig under ett stort parasoll i trädgården. Att sitta inomhus i ett trädgårdscafe var inget alternativ. Men regnet ökade och det verkligen vräkte ner under hela min fikastund, vilket faktiskt var riktigt mysigt. Det var lite som att tälta i svensk sommar och jag väljer mycket hellre regn än stekande sol.
Precis när jag skulle trotsa regnet och ta några bilder i parken, kom solen fram och med den hettan på nära 30 grader igen.
Idag fyllde bloggen 16 år och Sverige vann över Polen i Fotbolls-EM och ställs nu mot Ukraina i åttondelsfinal nästa vecka!
Rosorna mot väggen på Stora Sjötullen var lika fantastiska som de brukar vara varje år, när Lexus och jag gick svängen runt Blockhusudden den här tidiga och skönt mulna junimorgon. Nu för tiden tycker jag bäst om när det är lite mulet, 17-20 grader och helst vindstilla. Då mår både jag och Lexus som bäst när vi vandrar.
Det är nu fläder- och schersmintider och buskarnas blommor lyser i den djupa högsommargrönskan. De enkla och ljuvliga vildrosorna blommar fortfarande, men efterföljs snart av de mer ädla varianterna. Till skillnad mot maj månads nästan galna period med blommande fruktträd, hägg och syren, är det lugnare nu och jag hinner njuta av blommande fläder, schersmin, trädgårdsprakttry, paradisbuskar och rosor.
Vi åkte ut till Drottningholms slottspark och promenerade som vanligt genom barockparken bort till Kina slott och sedan tillbaka genom den engelska parken. Jag tycker mycket om att vandra i den här stora vackra parken, som bjuder på både strikt barock och den mer natur-lika engelska stilen.
Men idag blev jag lite fundersam över att barockparken inte kändes så ´´piffig´´ som den väl borde göra till midsommar? Jag vet att personalen här är duktig och att sköta en sådan här stor barockpark kan inte vara helt lätt. Jag vet också att man kan befinna sig i slutet av en skötselrunda, när det är dags att börja om från början igen. Men jag är väldigt känslig när det gäller grusgångar som gränsar till strikta häckar och gräsytor. Ogräs på gångarna förstör helheten.
Visst förstår jag att ytorna här är enorma och jag minns så väl när jag kämpade med gångarna då jag var trädgårdsmästare på Engsholms slott. För att få bort ogräs från gångarna använde jag på 90-talet tyvärr Round up, senare ogräs-ättika och under min sista tid i parken flammade jag ogräset med gasolbrännare, vilket var ett tidskrävande jobb. Jag vet faktiskt inte hur ogräset på gångar bekämpas i Drottningholms slottspark.
OK, jag brukar verkligen inte klaga nu för tiden, när jag besöker våra vackra parker och trädgårdar. Det här var bara en tanke just den här dagen och jag antar att det bara är en gammal arbetsskada. De flesta kanske inte ens lägger märke till ogräset.
Vi avslutade vårt besök med fika vid slottscaféet som nu heter Karamellan, det finns även ett mysigt café borta vid Kina slott. Vi hängde på låset strax före tio och Lexus låg på trappan och väntade så tålmodigt tills de öppnade. Han vilade sedan i gräset när jag fikade och jag blev varm i hjärtat när jag mötte hans blick och tänkte på hur fin han är att ha med sig. Det är omöjligt att tänka sig en bättre kompis!
Kloklippning i Blackeberg och en korv till Lexus på Blackebergsgrillen, innan det var dags för honom att bege sig hem till Blockhusudden igen, för att fira midsommar.
Strängnäs var målet den här dagen när min dotter och jag åkte på utflykt och av någon märklig anledning hade jag aldrig tidigare besökt den sörmländska staden. Visst hade jag läst om domkyrkan och att staden vid Mälarens strand har anor från tidig medeltid, men det var i stort sett allt jag visste. Vi tog sikte på kyrkan eftersom de flesta städers äldsta delar brukar finnas kvar runt kyrkan. Det var verkligen en idyllisk miljö med gamla pittoreska trähus, där rosor klättrade på väggarna och uppe vid kvarnen stod tre stora härliga honungsrosor i full blom.
Vi tyckte om staden som hade ett skönt lugn. Lunchstället hade vi valt från Google och vi landade ute på Hornudden, där trädgården med ekologisk odling är belägen och där restaurangen ligger vackert vid stranden. Vi åt en underbar paj och njöt av utsikten mot Mälaren, där molnen var extra vackra på himlen idag. Det blev en mycket trevlig liten dagsutflykt…innan EM-matcherna började igen!
En dag i en amatörträdgårdsfotografs liv
Gatorna var tomma när jag åkte upp till Södra Årstalunden för att ta lite bilder på schersminer och en fantastisk honungsros, den här tidiga söndagsmorgonen. SMHI hade lovat en del moln på morgonen, men de där molnen seglade sakta bort när jag närmade mig koloniområdet vid Årstaviken. Som vanligt har jag stora problem att ta bilder i gassande sol och de foton jag tog på två vackra platser, fick jag ta om senare på dagen.
SMHI:s prognos visade plötsligt åska på eftermiddagen, men det var fortfarande sol från klarblå himmel när jag återvände till Södra Årstalunden, även om åskmoln hopade sig runt om och det mullrade hotfullt söderut. Min plan var att helt enkelt vänta in åskmolnen som skulle skymma den starka solen, så att jag kunde ta de där bilderna som jag hade bestämt.
När jag gick där bland alla vackra koloniträdgårdar och kisade upp mot den starka solen, för att se hur molnen sakta närmade sig, tänkte jag att det är nog tur att jag är singel. Besöker jag inte vackra trädgårdar och jagar rätt fotoljus, vilken tid på dagen som helst, så redigerar bilder och skriver till bloggen. När allt sådant är klart ser jag alla EM-fotbollsmatcher och i höst fortsätter jag att följa spanska och italienska ligan! Böcker läser jag också, men min absolut viktigaste uppgift har jag dock måndag-onsdag när min underbara kompis Lexus är här! Hur skulle jag ha tid med ett förhållande?
Nåväl, till slut skymde de mörka molnen solen och jag kunde ta mina bilder. Åskan mullrade vidare på andra sidan Årstaviken och jag skyndade mig till bilen. Väl hemma såg jag att bilderna blev ok, inte mer än så. Det kanske är det som är charmen med att fotografera, att när man minst anar det så får man till den där super-bilden, vilket händer några gånger om året.
Ha en fin vecka ni som orkat läsa hit, så ses vi på bloggen nästa söndag!
Veckodagbok juli-september 2021
Bloggen fyller 16 år!
Inför midsommar 2005
Den senaste tiden har rosor och en hel del av perennerna i parken blivit uppätna av rådjur och harar. Känner ingen som helst ilska mot djuren, undrar i stället varför trädgårdsmänniskor tror att de kan smycka mark som gränsar till vildmark, med växter som inte alls hör hemma i svensk natur och tro att de ska få vara ifred. Vägrar dock att ge upp, utan försöker med alla möjliga och omöjliga knep att hindra attackerna från skogen. Ska senare berätta vad jag försökt med.
I morgon ska jag stänga in de största rosplanteringarna med stora nät. Även den stora perennplanteringen stänger jag in med stängsel.
Just nu blommar de olika nävorna så underbart vackert. Spansknäva, Kungsnäva, Patricia-näva, Kashmirnäva, Jungfrunäva mm. Den vackraste av alla buskar som odlas i Sverige, pärlbusken med sortnamnen ´´The Bride´´ har just blommat färdigt för denna säsong och även buskpionen som blommar ca. fem dagar med sina jätteblommor, har gjort sitt för i år. Nu är det perennernas tid och sommarblommorna som jag drivit upp från frö. Det kommer senare en lista på sommarblommor som jag använder.
Nu firar jag midsommar och beger mig söderut (då jag åkte till Ellinor i Kalmar)
Vecka 24, 2021 - Doft av schersmin
Vecka 23, 2021 - I gullregnens månad
Uti Ulvsundastan
klockan nitton på dan
allt uti Margretelund,
vem stod framför en grind
under lönnar och lind
en svalkande, ljuvlig aftonstund.
Vem kom gående på en gång
allt uppå frasande grus
i en trädgård med fågelsång
och ett vitmålat, gammalt hus.
Vecka 22, 2021 - Frukost på bryggor
Trots mitt ganska dåliga luktsinne, kände jag hur syrendoften fyllde luften under vår morgonvandring hemma i Traneberg.
För att fortsätta njuta av dessa underbart blommande buskar, begav vi oss till Ulriksdals slottspark, där slottet omsluts av högvuxna och praktfulla syrener. Efter en vandring i den stora vackra parken hade Lexus och jag tänkt fika på slottscaféet, men det var alldeles för mycket folk där.
Jag pratade med trädgårdsmästare Katarina Nordlander som berättade att det förra året inte blev samma sommarblomprakt inne i Hårlemans boskéer som vanligt, på grund av pandemin. I stället för färdiga plantor, direktsåddes ängsblommor i buxbomsplanteringarna och så verkar det bli även i år.
Att få slå sig ner vid ett cafébord på Ektorpet vid Waldemarsudde med sin bästa kompis intill, är som att vinna hösta vinsten på lotto just nu. Tidigare har det varit en självklarhet att fika på café när jag kände för det, men under pandemin har jag hållit mig borta från caféer och restauranger. Nu när jag fått mina två vaccinsprutor kommer jag dock att lätta på mina strikta restriktioner. Cafébesök och att handla i butiker kommer jag nu att våga mig på igen. Däremot vet jag inte när vågar åka tunnelbana eller buss, om jag någonsin kommer att göra det igen…
Restriktionerna har nu lättats något i Sverige, smittan minskar för varje dag och jag orkar inte längre höra talas om mutationer och nya varianter av viruset som dyker upp här och där i världen. Nu tar jag bara åt mig positiva nyheter vad gäller Corona.
Jag kunde ha suttit länge med mitt kaffe där på ett av mina favoritsommarcaféer, men min kompis har inte riktigt samma inställning till caféer som jag. När han hade fått sitt godis och lite vatten, sett sig omkring om det fanns några andra hundar på plats, tyckte han att det var dags att gå vidare. För att inte vara orättvis mot Lexus, så brukar han faktiskt lägga sig ner och vänta tålmodigt, men idag fanns inte det tålamodet.
Vi gick upp en stund till Frisens park som är en ganska anonym del av Djurgården, men fantastiskt vacker och i år när grönskan är så frodig och intensiv, var det extra skönt att vandra igenom parken som anlades i mitten av 1700-talet.
Frukost på balkongen i strålande sol, bland blommande pelargoner och tomatkart.
Salladslunch med dottern i en park.
Fotograferat Kenneth Nilssons fantastiska blåregn i Södra Årstalunden.
Fotograferat näsduksträdet som blommar i Eriksdalslunden.
Fikat på Verkstadsgatan.
Såg junimagnolian blomma på Folkskolegatan.
Vaknade tidigt och begav mig till ´´min´´ brygga vid Pålsundet, morgonen var nästan overkligt vacker med stilla vatten och klarblå himmel. Efter frukosten på bryggan vandrade jag sakta runt Långholmen, som brukar kallas ´´den gröna ön´´ och idag gjorde den verkligen skäl för namnet. Det är en mycket grön och frodig ö och att träden trivs extra bra beror på att man på den tidigare så bergiga ön, lade upp muddringsmassor när Barnhusviken och Klara sjö muddrades på 1870-talet, då järnvägen till Centralstation skulle byggas.
Sjöbottnen från muddringen blev den bästa tänkbara markförbättring, grogrund och gödsling åt träd och buskar. Det var fängelsets fångar som utförde det tunga och skitiga arbetet att frakta muddermassorna från båtarna och upp på ön. I Strindbergs bok ´´När trädsvalan kom till Getapeln´´ beskriver han fångarnas slit med muddermassorna ´´att detta var helvetet´´.
800 träd planterades i muddermassorna på norra sidan av Långholmen mellan Västerbron och östra spetsen av ön. Det var bland annat lönn, alm, ask, rönn och hägg. Träden kom från Bergianska trädgårdens plantskola, som på den tiden låg i Vasastan. Annars är det nog knäckepil som man först lägger märke till när man närmar sig Långholmen från söder. Pilarna växer längs kanalen på öns södra sida och böjer sig vackert och vilt ut över kanalen.
På 1880-talet muddrades även Pålsundet och Långholmskanalen och även då användes muddermassorna för att lägga på öns bergiga delar. Efter den muddringen planterades hela 2400 träd på Långholmen
Nästa kaffestopp blev på västra sidan av ön där näktergalen sjöng så starkt och där jag pratade en stund med en hund…
Det är hagtornets, oxelns och rönnblomningens tid och även gullregnet och blåregnet börjar blomma. Än finns det mycket blommande träd att njuta av. Vid Kerstins rosäng börjar aklejorna och flocknävorna blomma och jag älskar verkligen den här vilda ´´lundängen´´. Även några tidiga rosor blommade vid staketet mot parkvägen och den ståtliga blommande hästkastanjen ser ut att vakta Kerstins lilla paradis.
Jag fick ett meddelande från grannen Ove att fika serverades ´´Unter den Linden´´ klockan 13. Med gott kaffe i Bajenmuggar och bröd, satt vi där under den stora linden på gården och mådde gott en stund. Tack kompis, nästa gång är det min tur att bjuda!
Det blev nästan en repris från igår morse. Vaknade halv sex, gjorde frukost som jag tog med till en brygga, den här gången den gröna vackra vid Karlbergssjön. Så stilla, några få lätta moln speglade sig i vattenytan. Visst hörde jag bruset något från de stora trafiklederna en bit ifrån och visst hade jag hellre suttit vid havet långt från alla störande ljud, men jag hade ändå en fin morgonstund där på bryggan.
Bokat boende några dagar vid en fyr på Öland i augusti. Då ska jag ta frukosten vid havet.
Nationaldagens morgon ´´firade´´ jag på Kärsön. Kaffe uppe på det höga berget där tjärblomster klättrade i branten ner mot Mälaren. Bakom mig inne i den täta skogen sjöng taltrast och rosenfink tillsammans med mängder av andra skönsångare. Ännu en fantastisk morgon och jag hyllade vårt vackra land med en vandring runt den här vackra ön.
Veckodagbok april-juni 2021
