Norrtälje har förändrats genom åren som alla andra städer och det finns inte många platser som man känner igen från 50- och 60-talet när jag växte upp i Roslagens huvudstad. Men längs ån där vi fiskade abborre som barn, finns några kajer och bryggor kvar från förr. Fisken var inte ätbar då eftersom avlopp av mindre trevlig sort rann rakt ut i ån. Det fick bli de stackars katterna som åt vår fångst!

 

I slutet av 70-talet ansågs ån som ett döende vattendrag och efter initiativ från bland annat Norrtälje Flugfiskeklubb började ån renoveras. Dammar och fisktrappor revs, nytt grus lades på botten och stora stenar tillfördes för att skapa små fall i vattnets färd från Lommaren och ut i Norrtäljeviken, en kort stäcka på endast 1750 meter. 1981 sattes 2000 havsöringar ut i ån som då ansågs räddad. Idag flyter ån stilla och vackert genom staden och brusar och porlar i de små fallen vid stenhindren. Olika vattenväxter får ån att grönska och just nu blommar den vackra blomstervassen. Den här dagen i mitten av augusti rensades åns botten mellan Gustav Adolfsparken och Lilla Brogatan.  

 

 

 

Det tar ungefär en vecka att varva ner från jobbet när man inleder sin efterlängtade semester och i en hängmatta någonstans i Roslagen, hittade jag till slut lugnet. Plötsligt glömde jag jobbet och hamnade i den stilla lediga lunken, då man inte har så bråttom med det som ska göras. Nu har jag tid att stanna upp och slipper planera all tid. Undrar om den här sköna känslan infinner sig när man en gång framöver går i pension?

 

Efter ålandsresan blev det några dagar i skogen/landsbygden i Uppland där vi besökte Linnés Hammarby som är vackert beläget invid uppsalaslätten. Efter guidningen hade vi fått med oss nya kunskaper om Linné - bland annat att Magnus Uggla är ättling till en av Linnés döttrar! Vilken märklig koppling!

 

 I morse när jag vandrade genom parken var slottet insvept i mjuk vacker dimma.

 

Jag såg idag att Trädgårdstoppens program från våren 2013 där jag är med i ett pausinslag, ligger kvar på TV8 play, undrar just hur länge? Inget jag är stolt över direkt, nervöst och svamligt var det, inget blir vackert när det regnar och produktionen blev ju helt skruvad när de lägger in bilder som inte alls kommer från Engsholms slottspark. Men det var riktigt kul att Peter Englander kom på besök denna regniga bokskrivarsommar 2012.

 

 

 

 

Jag gick och tittade på väderprognosen i mobilen hela dagen. Jag ville inte att Peter Englanders och Trädgårdstoppens besök skulle regna bort. Men det höll upp när vi filmade och jag tyckte att det gick bra, mycket för att Peter kändes som en kompis på besök, det var lättsamt och vi klippte ner nepeta tillsammans i Drömhörnan.  På kvällen innan jag skulle somna började jag tänka - Vad sa jag egentligen under inspelningen, det blev väl mest svammel? Jag minns inte så mycket, men det blir nog bra, eller så blir det inte alls bra, men det är långt till våren då programmet sänds. 

Här kan man se programmet. Det är sjukt mycket reklam som man inte kan välja bort, men inslaget från Engsholm kommer 19.30 in i programmet. 

 

 

Det var sommaren 2012 och jag hade fått den stora äran att skriva en bok om Stockholms trädgårdar och parker. Bokmöten hölls under våren och euforiskt kastade jag mig ut i stadens gröna rum för att fånga det vackra som jag visste fanns där ute, och som jag så ofta försökt visa i bloggen. Nu skulle detta högtidligt formas till en bok.

 

En ledig dag i juni vaknade jag mycket tidigt och såg ut från mitt fönster över Kungsholmen, att staden låg insvept i en magisk vacker dimma. Jag hoppade över frukosten, kastade på mig kläderna, rev åt mig kameran och körde olagligt fort ut mot Drottningholms slottspark som ligger ett antal stenkast från mitt hem. Väl framme var det som att vandra in i en sagovärld och jag riggade kameran med ivriga fingrar. Dimma har ju en förmåga att upplösas på några få sekunder, så det gällde att handla snabbt. Det här blev en av mina allra märkvärdigaste fotostunder någonsin och under den korta tid som dimman låg kvar, hann jag ta en hel del bilder över kungens trädgård, så som jag aldrig tidigare sett den och jag vet inte om jag någonsin åter kommer att få tillfället att fånga Drottningholms slottspark på det här viset. Om nu bilderna skulle försvinna på det osäkra och tvivelaktiga Internet, så finns bilderna ändå kvar i boken långt in i framtiden.

 

Gå gärna in och gilla min boksida på Facebook, där är det mer aktivitet än här på bloggen! Klicka här!

 Här visar jag ständigt nya bilder av vår vackra huvudstad! Eftersom Facebooksidan skapades med anledning att marknadsföra boken, så finns här även artiklar och fakta om boken.

 

 

 

 

Epåletträdets vackra blomning - läs mer om trädet här!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag älskar mitt vackra land och skulle kunna fira Sverige varje dag under året, eller nästan i varje fall. Men jag är långt ifrån någon flaggälskande nationalist och jag hurrar inte för kungar, drottningar, prinsar och prinsessor. Jag hurrar för blomsterprakt runt Linnéstatyn i Humlan, för att krigarkungen Karl den tolftes stridslystnad tonats ner med blommande träd, buskar och perenner, för den stilla kaffestunden i Centralbadets trädgård, för midsommarblomster på Strömparterren, för gränderna i Gamla Stan och för Eddy Grahn på Själagårdsgatan som är en av mina idoler i livet! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns platser som etsar sig fast och som aldrig vill släppa taget, platser som man sparar i sitt hjärta för alltid. Gustav och Marie Mandelmanns gård Djupadal på Österlen är just en sådan plats. Första gången jag besökte gården var 2008 och jag har sedan dess längtat tillbaka och den här gången hade jag helt rätt sällskap med mig, ett sällskap som utan att tveka, skulle kunna flytta till den här gården...i dag!  Och visst är det lätt att drabbas av paradistankar när man vandrar runt i den här underbara trädgården där odling av grönsaker, frukt och bär är mest framträdande. En prydnadsträdgårdsodlare som jag själv blir dock glad åt att Mandelmann även har fallit för prydnadsväxters skönhet då både blått och vitt blåregn klär in växthus, spaljéer och fruktträd. Vi drack kaffe under ett aprikosträd som blåregnet försiktigt klättrade i och plötsligt så blev andetagen något lugnare och djupare... Nu vet jag att det inte bara är det ljuva livet som familjen lever här, utan att det även är ett hårt arbete då gårdens växter och djur ständigt behöver skötsel och tillsyn. Men jag antar att Gustav och Marie ser sin tid i den här fantastiska miljön som ett sätt att leva och gärna låter oss besökare för en stund tro att det här verkligen är paradiset på jorden!

 

 

Första gången jag träffade Gustav var 1990 då vi gick på samma trädgårdsutbildning och han var nog den första jag träffat som talade varmt för ekologisk odling och den första jag sett som åt groddar till lunch. På Djupadal är all odling ekologisk och det har den varit sedan de köpte gården 1996. Det är alltid kul att träffas och jag vet nog ingen som känns så genomgod och tillfreds som herr Mandelmann. Som jag skrev i mitt tidigare blogginlägg så kan jag inte hjälpa att jag känner en viss avund på livet de lever på sin gård. För oss väntade storstadslivet i Stockholm, som ju är mina drömmars stad, men det här lugnet och de gudomliga omgivningarna finns inte i mina trakter. 

 

 

Läs mer om Mandelmanns trädgård på hemsidan här.

 

 Just nu njuter jag i tiden mellan hägg och syren och försöker att inte bli stressad av att jag inte hinner besöka alla de trädgårdar som jag tänkt. I Vitabergsparken på Söder var det idag så gudomligt vackert nu när häggen och päronträden väntar in syrenblomningen. Tyvärr var det alldeles för starkt solljus för att bilderna skulle bli bra. 

 

I Engsholms slottspark där näktergalen underhåller både dag och natt blir det nu hektiska dagar fram till Kristi Himmelsfärd. Det är nu som jag ska så i köksträdgårdslandet och alla mina sommarblommor som jag förkultiverat ska börja avhärdas för att om en vecka planteras ut. Nu ska även pelargoner ska planteras i slottsträdgårdens alla urnor och de pelargoner som jag övervintrat ska avhärdas och planteras ut i borggårdens planteringar. Lägg till gräsklippning, rensning och flamning av ogräs och vattning...plus en mängd oförutsedda arbetsuppgifter. Stressigt blir det, men roligt!

 

 Den här halvt sovande bloggen lever ett stillsamt liv numer. Efter allt som hänt med mitt bloggande den senaste tiden kan jag även konstatera att inte mycket av det jag skriver här blir sökbart på Google. Blogg.se hade tidigare problem med Google, vilket de tydligen nu löst. Varför min blogg då fortfarande är näst intill osökbar, vet jag inte. Google och jag funkar inte tillsammans helt enkelt. Min önskan är ju att det jag skrivit om växter och trädgårdar ska kunna vara sökbart på Internet. Det fungerar med andra sökmotorer som Yahoo och Bing, men det är ju Google som de flesta använder för att hitta information. Jag borde väl egentligen ännu en gång byta bloggtjänst och använda Wordpress som tydligen ska vara den bästa platsen, men jag har ingen kraft till det utan fortsätter att skriva och lägga ut bilder här när jag känner för det. 

 

Besöksstatistiken är inte direkt vad den tidigare varit och det haglar inte direkt av kommentarer till inläggen. Men jag nöjer mig med de ca 500 unika besökare per dag och det är ju fortfarande på Facebook som all kommunikation sker. Bokens Facebooksida har nu passerat 1000 gillare och det är kul så många ser och gillar de stockholmsbilder som jag där lägger ut.

 

 

Jag önskar alla en härlig tid mellan hägg och syren och när maj möter juni.

Just hemkommen från Barcelona och Rom och har börjat välja ut några av över 1000 bilder till ett par blogginlägg!

 

 

 

 

Det är precis tio år sedan jag första gången besökte Barcelona. Jag var ung då, hade just fyllt 50 år och min dotter och jag landade i Kataloniens pärla för att bland annat se fotboll i spanska ligan. Det var på den tiden då Ronaldinho lekte fotboll på sitt karaktäristiska sätt och alltid med ett leende på läpparna. På något sätt kändes det roligare att se på fotboll då. Sedan dess har vi varit ännu en gång i Barcelona (förra året) innan vi den 2 maj i år åter tog mark på El Prat och det kändes vant och naturligt att ta bussen in till stan. 

 

Den här gången låg vårt hotell (Praktik Rambla) på den övre delen av La Rambla räknat från Plaza Catalunya, ett perfekt läge och eftersom jag fyllt år fick vi rummet uppgraderat till ett riktigt fint boende. 

 

Fyra dagar blev det i Barcelona innan vi tog flyget vidare till Rom. Det blev långa vandringar i den stora livliga och ganska trafikerade staden vid havet. Jag har funderat på vad det är som gör att vi och många med oss tycker så mycket om den här stan. De har ju inte bara ett fantastiskt fotbollslag utan också en alldeles speciell atmosfär, det är lätt att vara i Barcelona och man hittar alltid något nytt att se. En kväll besökte vi FC Barcelonas favoritkrog på en liten bakgata som inte såg mycket ut för världen. Da Greco var verkligen en mysig restaurang med god mat till mycket bra pris och med en vänlig personal. Inredningen var lite galen och ett bord står alltid reserverat för Barcelonas fotbollslag.

 

Vi besökte även berget med nygotiska Temple Expiatori-kyrkan som man ser från hela Barcelona och som har ett gammaldags tivoli (ett av de äldsta i världen) som närmsta granne. Vi åkte faktiskt pariserhjulet som är placerat så att man har hela Barcelona nedanför sig. Min dotter som åter igen planerat vår resa på ett fantastiskt sätt, hade googlat på secret gardens i Barcelona och hitta några riktigt fina och spännande platser. Det som slog det mesta i trädgårdsväg under hela resan var vid den nedlagda läderfabriken som ligger en liten bit från en av stadens härliga sandstränder. Fabriksbyggnaden var helt inklätt av klätterväxter som rådhusvin, bougainvillea och andra växter som jag inte visste vad det var. La Cantina de Palo Alto var en av de stora trädgårdsupplevelserna som jag haft på länge faktiskt. Mer om det i ett eget inlägg senare. Som sagt, sen tog vi flyget till ´´Den eviga staden´´