Vi bodde även i år i vackra Brantevik och besökte åter igen gården som vi upptäckte förra året. Jag låter Ingela berätta i det här blogginlägget om platsen och kvinnan som hon blev så fascinerad av. Även om jag nästan tappade andan när jag kom in i den här hemliga, vackra, vilda, tuktade och lite galna trädgården, så var det Ingela som fullständigt föll för både trädgården...och den mystiska kvinnan!

Minns stunden så starkt för ett år sedan när vi vandrade tillsammans för första gången bland husen i Brantevik och såg en skylt med ”Till Salu” i närheten av Klocktornet. Vi såg bara en hörna kantad med stora stenblock som mur och en växtlighet bakom som gav totalt insynsskydd. Den annorlunda och färgglada smidesgrinden bad om att få öppnas så vi smög in. Väl inne tystnade vi och bara gapade, det var en trädgård som vi aldrig upplevt tidigare. Den var vild, vacker, mystisk, magisk och lite suspekt. Alla rum, grindar/portaler och föremål som blandades på denna plats i denna stund fick oss att börja fantisera med blandad förtjusning. Vem är denna människa som har skapat detta? Hur mår hen? Vad vill hen med detta? Vad har hänt eftersom trädgården är till salu? Frågorna var många så när vi kom tillbaka ett år senare ville vi se vad som hänt med den spännande platsen. Till salu skylten var borta men trädgården såg ännu vildare ut från gatan så vi smög oss in en gång till genom den magiska grinden med ett stort W i smidet.

Allt var intakt från året innan men snäppet vildare och vi konstaterade att det inte hade tillkommit någon ny ägare. Tyst smög vi runt och försökte memorera tidigare års upplevelse när en äldre kvinna med en liten hund bredvid sig plötsligt dök upp bland växterna och frågade vilka vi var. Hon var klädd i svarta kläder, lila strumpor och skor som hon hade matchat med lila ögonskugga och färgade läppar och hennes hår var svartfärgat med några centimeters ljusgrå utväxt. Vi bad om ursäkt för intrånget men presenterade oss och berättade att vi var nyfikna turister men även trädgårdsmästare och undersköterska från Stockholm. Kanske var det den kombinationen som öppnade dörren till denna kvinnas hjärta med en aura som är helt obeskrivbar. Hon berättade lite om sina konstskapelser i trädgården och vi fick bara fotografera henne på det villkoret att hunden Pytte fick vara med på bilden.

För mig berättade hon om sina tidigare relationer och sitt sinnestillstånd och till Hasse kom ständigt frågan om växter: - Har du den här? Efter en stund ville hon visa oss något och vi följde henne igenom ett låst plank och kom in till ytterligare en trädgård men först var vi tvungna att presentera oss för en docka. Denna trädgård var mer privat, där hade hon sin lilla damm omringad av högst personliga buxbomsklippta häckar med platser för tronstolar och även ett kapell för sinnesro. Vi bestämde att vi skulle komma tillbaka kvällen därpå för att få med oss några växter från denna spännande trädgård som ett minne. Vi kom tillbaka och jag fick även komma in i huvudbyggnaden, vi hade växter med oss hem och jag har fått en ny brevvän och brevhund

Inne i trädgården växte den mycket vackra Akebian, den som Gustav Mandelmann samma tag talat så varmt om och vilken jag aldrig tidigare sett. (Hasse)