De fyra trädgårdar som jag besökte under resan till Comosjön, ligger relativt nära varandra och med båten tog det inte lång stund att ta sig mellan de vackra trädgårdarna. Det visade sig vara en backig och i värmen som rådde, ganska jobbig väg att vandra ut till Villa Balbianello från bryggan i Lenno. Men vi åt i varje fall en pizza vid kajen innan vandringen. När vi nådde platsen på udden kunde jag konstatera att det här var en mycket speciell trädgård vi skulle beskåda.

 

Det var kardinal Angelo Maria Durini som 1787 lät bygga villan för att där studera och diskutera konst med sina vänner. Under årens lopp har Villa Balbianello ägts av många olika personer, men på 1970-talet var det Greve Monzino som höll till här och som totalrenoverade byggnaden, som har behållt sitt utseende sedan dess. Han lät även renovera trädgården och blandade då 1700-talets ursprungsidé med nyare stil och resultatet blev mycket lyckat tycker jag.

 

Trädgården är starkt sluttande och tillhör väl varken den italienska eller engelska trädgårdsstilen, även om det finns spår av båda typerna. Den har sin egen stil helt enkelt! Här växer magnoliaträd, cypresser, kamferträd, plataner och många andra träd och buskar som passar perfekt in i trädgården på udden, med den fantastiska utsikten över Comosjön. Det gröna är strikt format, dels för att trädgården inte ska växa igen och störa utsikt och ljus, men även för att behålla kontrasten mot naturen runt omkring. Från sjön syns verkligen den kontrasten. 

Det sägs att det tar fyra månader för de två männen som jobbat här i 30 år, att men sax beskära de formklippta träden i trädgården.

 

Längs staket och vid muren mot sjön hänger blåregn och visst vill jag även besöka den här platsen i april då dessa blommar och även azaleor och rhododendron och annat som blommar under våren. Men det var underbart att vandra i Balbianellos vackra trädgård nu i augusti, trots att det var aningen för många besökare för min smak. Helst hade jag velat ha trädgården för mig själv en tidig morgon, då hade jag säkert kännt ännu mer för den här fantastiska platsen. 

 

Skulpturer och statyer är viktiga i Italienska trädgårdar och jag blev kär i de gamla mossbelagda statyerna av mytologiska figurer som blickar ut över sjön mellan platanerna. För att slippa gå i backarna tillbaka till Lenno brygga, så tog vi taxibåt dit från trädgårdens strand.

 

Jag känner mig lyckligt lottad att få besöka alla dessa vackra italienska trädgårdar och väl hemma i Stockholm fick jag viss hjälp att sammanfatta flera av trädgårdarna med hjälp av Ann Larås mycket fina bok - Italienska trädgårdar som gavs ut 2005 och har man tur så kanske den finns att hitta på antikvariat eller på Bokbörsen.