Österlen i maj
För mig är Brösarps backar porten till Österlen, dessa böljande vackra höjder där väg 9 slingrar sig fram genom ett av Sveriges vackraste landskap. Den här gången kom vi dock en annan väg eftersom vi först besökt Hallamölla vattenfall och tog vägen genom Vitaby ner till 9:an. Vid Kivik öppnade sig alla äppelodlingar i sluttningarna ner mot havet, men trots att vi var inne i vecka 21 tyckte jag inte att träden var riktigt i sin fulla blom, men när vi kom fram till Vik bjöds vi på just den skönhet vi drömt om, med vit-rosa blommande, skummande fält.
Emellanåt var himlen över det öppna landskapet grå och trist, men då lyste rapsens gula blommor upp och ljuset kom underifrån!
Sandhammarens (nästan) oändliga stränder med den fina sanden har en lugnande effekt, precis som det mesta här på Österlen. Tillsammans med Gotland får Österlen mitt hjärta att bli lite varmare och mina andetag mycket lugnare.
Ingela och Lillebeth
Som vi bestämt så hälsade vi på Peter och Lillebeth i Apotekarens trädgård, tyvärr kom vi just den dagen då de firade 10-års jubileum och det var mycket folk i butiken och trädgården. Men vi hann trots det fotografera oss i den underbara Medelhavsträdgården med den sköna och lugnande atmosfären.
Trädgårdsmästarna Hasse Wester och Peter Englander. Jag tycker nog att ´´tjejerna´´ och Peter såg mer avspända ut än jag...Peter är ju van att bli fotad. Vad var det nu han sa när kameran riktades mot oss...nu drar vi in magarna!
Vid Kiviks musteri blommade äppelträden både i markerna runt omkring och runt byggnaderna.
I Simrishamn blev jag förvånad över mig själv, att jag gillade den här rododendronplanteringen. Det måste varit för att de vackra snöbollsbuskarna gjorde sig så fint tillsammans med roddarna...som ju inte är en favoritväxt hos mig!
Sista kvällen i Brantevik hittade vi en tomt som var till salu. Det fanns inget hus på marken, men däremot var hela trädgården fylld av diverse mer eller mindre märklig konst. En fantastisk plats var det, men konsten gillade nog Ingela mer än trädgårdsmästaren. Men slipstenen gillade jag!
Kommentarer
Trackback
