2020 är ett deppigt år, men varje gång jag hämtar Lexus för att ha honom några dagar, förvinner genast det dystra. I morse började vi med att gå slingan runt Kaknästornet, det blev varmt tidigt så vi tog några vattenpauser under vägen. Vi har känt varandra i nästan 5 år nu och den lilla killen har verkligen förändrat mitt liv. Det är så enkelt det är att umgås med en hund, i varje fall med Lexus!

Under vår andra vandring hemma i Bromma, roade jag mig med att se vilka blommor som växte efter vår väg. Hundkex och midsommarblomster som är så fantastiska tillsammans, de rapsliknande ryssgubbarna lyser nästan ilsket gult och den vita löktraven som tycks växa överallt, börjar nu blomma klart för i år, den gula skelörten dominerar på många platser och förgätmigej charmar väl alla. Bland buskar och träd är det syrenernas, hagtornets och hästkastanjens tid. Häggblomningen har helt slocknat för i år. Hagtornets kritvita blommor lyser verkligen i skymningen och är en mycket god ersättare för prunus- och malusträdens blomning.

När vi kom hem blev vi bjudna på fika på gården av grannen Ove. Det var trevligt att prata en stund i skuggan, vi har ju både trädgård och fotboll som gemensamma intressen.

Inför vår tredje vandring ville jag hitta skugga, denna heta dag då temperaturen steg till 27 grader som mest. Vi kom överens om att gå runt sjön Judarn borta vid Åkeshov och det blev en perfekt promenad i djungellik natur dit solen inte nådde.

Morgonens luft var klarare att andas än under gårdagens högsommarvärme. Värmen igår kom verkligen som en överraskning och under natten hade både Lexus och jag oerhört svårt att sova i den varma lägenheten, trots försök med både öppet fönster och en bullrande fläkt.

Vi gick efter stranden bort till Äppelviken, där gårdarna vid Stora Sjövillan svämmade över av syrener.

En mycket skön kväll i solen på Gärdet, när vi hälsade på min dotter.

Äntligen måndag! Jag trivs bäst i vardagar nu för tiden och lycka var att få börja veckan tillsammans med Lexus. Vi gick en lång morgonpromenad efter stranden bort till Äppelviken, jag doftade på syrener och Lexus på något helt annat utefter vår vandringsväg. Frukost och balkonghäng när vi kom hem.

Innan jag lämnade Lexus, besökte vi Ulriksdals slottspark där syrenerna ännu inte riktigt slagit ut, men inne i Hårlemanska boskéerna lyste mängder av färgglada tulpaner. Här fanns nästan hela färgskalan, vågat och vackert! Det hade jag nog inte tyckt för tio år sedan då allt skulle vara romantiskt och harmoniskt, men nu är det helt ok att blanda färger mer fritt tycker jag. Det här blev jag glad av!

Åkte förbi Oxenstiernsgatan där den gamla Radioeken tidigare stod. Den berömda eken sågades ned 2011 och jag var med och protesterade här på bloggen. Förra veckan läste jag i lokaltidningen att en ny ek hade börjat gro ur stubben. Jag blev tvungen att åka förbi och det var som jag trodde, en björk hade växt upp i den näringsrika myllan i stubben!

Premiär för nya trädgårdsprogrammet på TV4, Karl Fredrik på Österlen. Programmet gick i samma anda som Mandelmanns i Djupadal några mil norrut. Lustfyllt, glatt och lite galet. På Facebook hyllades programmet. Själv undrar jag var Sveriges svar på Monty Don är?

Kan vi inte bara lugna ner tempot en aning i våra trädgårdsprogram. Lite mer trädgårds-kontemplation, poetiskt och vackert i stället för detta lite galna?

Tog bilen och drog västerut mot Hässelby. Stannade först vid Hässelby slott, där jag blev positivt överraskad av att skötseln blivit så mycket bättre i den vackra parterren med de tuktade granhäckarna. Tidigare har den här trädgården varit ordentligt eftersatt, men nu ser allt riktigt prydligt ut. Tittade även lite i koloniträdgårdarna intill, men där fanns ännu inte så mycket att glädjas åt.

Något som definitivt inte var något att glädjas åt här vid slottet, var den ´´skog´´ av magnolia som planterades på stadens mark utanför slottsparken 2014. Jag minns när den förre trädexperten på Stockholms stad, Björn Embrén och jag skojade om att vi skulle åka ut dit med färdtjänst om 20 år för att vandra i en skog med storväxta magnoliaträd.

Idag kunde jag konstatera att nästan alla träd är döda, eller döende. Efter mitt besök hade jag mailkontakt med nuvarande trädexperten på Stockholms stad, Britt-Marie Alvem och hon tror liksom jag att de var de extremt torra somrarna 2017 och 2018 som tog livet att alla dessa fina magnolior. Men fick de verkligen tillräckligt med vatten? Hörde även från annat håll att markarbetet innan planteringen inte blev så som magnolior vill hade det. Nu får vi se om det blir någon återplantering framöver, just nu finns inga sådana planer enligt Britt-Marie.

Det väntades regn fram på dagen så jag skyndade mig vidare ut till Riddersviks gård, som var mitt andra mål i min Hässelbyutflykt idag. På den här vackra platsen gifte sig min systerdotter Therese med sin Tobias 2012 och idag vandrade jag lite i de mycket vackra omgivningarna. Hit ut har inte den moderna staden växt sig så våldsamt, utan här finns fortfarande en lantlig miljö med en underbar lövskog, fylld av vitsippor just nu. I närheten låg tidigare Stockholms stads trädskola som tyvärr lades ned 2008.

Therese och Tobias vigdes inne i den här vackra skogen och festen hölls sedan inne på herrgården. Vandrade en stund längs Riddersviks strandpromenad, men borta över Mälaröarna blev himlen plötsligt mörk och åskan mullrade. Det blev dags att dra sig tillbaka hem till Brommanästet igen.

Och regnet kom! Och åskan!

Fick mail från en känd fotograf som ville veta platser i Stockholm där det växer mycket syrener. Prins Eugens Waldemarsudde på Djurgården, Åsöberget och Skinnarviksberget på Söder, svarade jag!

Två leveranser kom hem till min dörr på kvällen. Livsmedel från Mathem och hundmat och lite annat till Lexus från Arken zoo.

Lexus hälsade på och vi fortsatte på temat från förra veckan, att vandra runt sjöar i Bromma. Förra veckan gick vi runt Judarn och Kyrksjölöten, idag vandrade vi runt Lillsjön, som ligger närmast min bostad. I lätt regn gick vi sakta fram i en härligt stark doft av hägg och med blommande körsbärsträd och slånbuskar med frodig grönska omkring sig. Vi tittade in i koloniområdet Paradiset Iris som ligger just invid sjön och jag förstår varför Kanal 5 valde det här området när de skulle göra en serie om ett kollo-odlare i Stockholm. Det finns flera väldigt speciella små trädgårdar här där kreativiteten flödar, ibland är det kitschigt som det brukar vara i koloniområden, men ofta även smakfullt vackra lotter.

Tittade ännu en gång på Trädgårdstider på SVT, programmet som jag tidigare helt gett upp. Nu njuter jag av trädgårdsarbetet som visas och just den här tiden på året finns det stunder då jag kan sakna mitt arbete som Slottsträdgårdsmästare vid Engsholm slott, där jag jobbade i 20 år innan jag gick i pension. Arbetet med att skapa nya växtkompositioner och att dagligen se över parkens planteringar mm. Nu känner jag mig i mycket god form igen, utan minsta värk i lederna, det som jag plågades av i vintras. Men allvarligt talat så njuter jag av tillvaron nu och vill inte in i något ekorrhjul igen och idag fick jag trots allt sätta fingrarna i jord igen när jag planterade penséer på balkongen! En liten stund av trädgårdslycka!

På kvällen vandrade vi bort till Äppelviken och maj månad är verkligen fantastiskt vacker just nu. Det händer till och med att jag glömmer Covid 19 för en stund, när körsbärsträden och häggarna fullständigt knockar mig.

Jag har sagt det många gånger, men jag mår så bra av att ha min lilla kompis hos mig, det blir liksom en väldigt hemtrevlig känsla i det annars så tomma nästet.

Vaknade tidigt med en stark längtan upp till Vitabergsparken på Södermalm. Efter en snabb frukost befann jag mig i den stora vackra parken redan 05.30. Solen fanns där bakom lagom tunna moln och 8 grader fick duga.

För mig är Groens malmgård Stockholms vackraste trädgård med sin vildvuxna charm. Här tuktas inte växtligheten bara för tuktandets skull, som så ofta är fallet i trädgårdar och parker. Storvuxna blommande träd bäddar in den vackra malmgårdsbygganden från 1700-talet och just intill entrén blommar nu min stora favorithägg. Varje vår vid den här tiden besöker jag den här platsen och blir lika lycklig varje gång, i år betydde besöket mer än vanligt.

Jag såg inte många människor den här morgonen och det var fantastiskt att sakta få vandra runt med kameran på Söder igen. Visst älskar jag att vistas i naturen, född Rospigg som jag är, men främst är jag ändå en stadsvandrare. I Stockholms gröna rum trivs jag och älskar att följa årstiderna i stadens trädgårdar och parker. Coronaviruset har dock satt stopp för mina vanliga vandringar i år, men nu har jag hittat ett sätt att fånga en del av det som händer i stadens grönska. Riktigt tidiga söndagsmorgnar då staden är tom på folk, vågar jag mig ut en stund, för att ta lite bilder.

På Åsöberget var syrenerna startklara inför årets vackraste blomning och knopparna hade börjat öppna sig en aning. På andra sidan vattnet ligger Djurgården som en nästan främmande plats nu, men jag hoppas att kunna ta till mig den vackra ön igen, någon gång i framtiden. Nästa söndagsmorgon kommer jag nog att återvända till Södermalms syrener för att se om de börjat blomma ordentligt.

På den senaste veckan har Stockholms träd blivit gröna, till och med ekarna och i den skira grönskan blommar körsbärsträd och hägg. Förutom den stundande syrenblomningen, vet jag inget vackrare!

Det är fruktansvärt tråkigt att inte kunna träffa människor som man vill, men som tur är möter jag min dotter ett par gånger i veckan, fortfarande utomhus med två meters avstånd. Hon handlar åt mig, så det går ingen nöd på mig. Håret växer vilt och jag undrar om min frisör finns kvar i branschen, eller om han fått gett upp. Nu väntar vi in vecka 20 och jag hoppas verkligen att viruset lugnar ner sig nu. Så här såg det ut under vecka 20 för två år sedan – klicka här!

Var rädda om er där ute, håll av avstånd, tvätta händerna och var vänliga mot varandra i isoleringen! 🙂

På vägen mot Hansta naturreservat passerade jag Järvafältets stora bostadsområden, vilka byggdes som en del av miljonprogrammet.  Mellan 1965-1975 byggdes efter regeringens beslut, en miljon lägenheter i landet för att få bort bostadsbristen. 

Kontrasten blev nästan bedövande när jag bara någon kilometer från de stora bostadsområdena, kom in på stigar med urskogsliknande natur. På jakt efter stora vitsippsmattor hade jag fått tips om det relativt unga naturreservatet som skapades 1999. Här finns gravfält och boplatser från förhistorisk tid, men just nu i april är det vitsipporna som helt och hållet tar över, i varje fall mitt intresse. 

Bilen parkerade jag vid Hägerstalunds Wärdshus och gick sedan några hundra meter till vitsippsstigens entré. Det började lite försiktigt med fina bestånd som växte under knotiga gamla ekar och jag njöt verkligen av mängden sippor. En liten bit längre in på den mjukt slingrande stigen började magin på allvar. Under dessa månghundraåriga ekar och gamla hasselbuskar, öppnade sig täta mattor av vitsippor så långt ögat nådde.

Jag har aldrig tidigare sett så mycket vitsippor och kände mig helt yr av lycka när jag med min kamera försökte fånga på bild om så bara en lite bit av detta paradis. Helst hade jag velat luta mig mot en gammal ek för att sitta där och blicka ut över markerna, tills alla dessa vitsippor blommar klart! Vitsippor förökar sig med krypande jordstammar och kan där de trivs, som här i Hansta, bilda väldigt stora bestånd.

Idag har jag inlett en ny vårtradition! Från och med nu kommer jag varje vår att besöka denna fantastiska plats och jag kommer även åka hit under försommaren när ekarna börjar grönska.