• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Vecka 37 - Hundvecka

    (null)
    (null)
     Briggen Tre Kronor
      (null)
    Min dagliga utsikt när jag befinner mig ute på udden!
     
     
    Den här veckan har Nikon vilat och alla bilder är tagna med min Iphone - så ursäkta bildkvaliteten!
     
     
     

     

    9 september – måndag

     

    Under en längre tid har Marabouträdgården i Sundbyberg renoverats och nu återstår endast plantering av växter utefter gången där bänkarna står. Jag frågade en trädgårdsarbetare där idag som berättade att växterna ska planteras om några veckor och jag får väl försöka vara på plats då och tigga växtlistor…!

    På något sätt har jag alltid haft lite svårt för den här trädgården, som har andats så mycket 60-tal med sina rododendron, måbärsbuskar, oxbär, perenner som plymspirea och funkia och sommarblommor i grälla färger. Men de senaste åren har det skett en klar förbättring vad gäller växtvalet i trädgården. Till exempel  har mängder av vackra astrar har planterats, som tillsammans med strålrudbeckia bildar fina höstplanteringar.

     

    Parken skapades mellan 1937 -1955 i ett samarbete mellan arkitekter, landskapsarkitekter och konstnärer. Här var tidigare mark bestående av allt från klippor till sank mark och rivningshus, som förvandlades till en lummig park med en betydande samling skulpturer.

     

    Idag tog jag hem appen 112 som alla borde ha i sin telefon. När man ringer SOS från appen, så anges den exakta positionen vid samtalet.

     

     

     

    10 september – tisdag

      

    Den vackra Briggen Tre Kronor fortsätter att segla här utanför Blockhusudden och jag kan inte se mig mätt på denna skönhet. Greppar kameran så fort jag får se henne, men det går aldrig att fånga den på bild, så som jag tänkt. Tre Kronor sjösattes 2005 och har sin hemmahamn på Kastellholmen och för en tusenlapp kan man segla en halv dag och då får man äta på skeppet. Det finns några motiv som mina följare på sociala medier tycker extra mycket om, det är bland annat riktigt mörka stockrosor och Briggen Tre Kronor. Idag uppskattades bilden av briggen ordentligt på Facebook med över 770 likes! En person berättade att hon hade gift sig på briggen! Länge leve Briggen Tre Kronor!

     

    För 100 år sedan låg mängder av segelfartyg i Stockholms hamn. Idag har gigantiska kryssare tagit över Stockholms vatten. Ibland önskar jag att jag levt i Stockholm vid förra sekelskiftet trots fattigdom, sjukdomar och dåliga bostäder, men då staden inte var byggd för bilar och då malmarna inte var fullt utbyggda. När stora trädgårdar låg utefter det som nu är Sveavägen, när naturen ännu inte tappat greppet om malmarna och då stadens ljud var helt andra än idag. Jag vet att jag romantiserar tider då fattigdom rådde i vår huvudstad, men jag tillåter mig själv att göra det. Nu blev det som det blev och jag får fortsätta att med hjälp av kameran, söka upp det som fortfarande är vackert i våra drömmars stad.

     

    Idag var det sommarvärme när jag vandrade med grabbarna Lexus och Lincoln. 22 grader och ljumma sydliga vindar. Vi befinner oss i skarven mellan sensommar och förhöst. Det är inte helt harmoniskt att vandra med dessa hundkompisar, Lexus behöver mycket tid för att försiktigt lukta noggrant på väldigt många platser, vilket jag är van med, medan 1,5 åriga Lincoln far runt som ett yrväder och har inte tålamod att stanna upp för länge. Under vandringen vid strandpromenaden träffade jag en följare av Stockholm gröna rum, som stannade och pratade en stund. Hon visste att jag skulle ha två hundar den här veckan. Alltid trevligt att möta följare!

     

     

    11 september – onsdag

     

    Brottades med morgontrafiken i huvudstaden på väg ut mot Djurgården, där jag fortsätter som dag-husse åt två fina grabbar den här veckan. Känslan när jag öppnar dörren ute på Blockhusudden, då Lexus och Lincoln hoppar och dansar av glädje, är fantastisk. Att vara så välkommen är en mycket bra start på en dag!

    Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare planterar växter med höstkänsla i urnor och gör snyggt inför nästa veckas invigning av Folke Bernadottes bro.

     

    Klippte gräs. Flyttade lavendel inför det som komma skall nästa vecka.

     

    Läste att det finns planer att Stockholms stad ska ta efter Malmö stad, vad gäller problemet med elsparkcyklarna. Där samlas sparkcyklar som ligger slängda in och bolaget som äger cyklarna får lösa ut dem med 500 kr styck. Hämtas de inte ut, skrotas de. Mycket bra! Jag är ingen motståndare till elsparkcyklar, men som det nu är finns inga regler alls. Sparkcyklar ligger slängda överallt och de flesta som använder det här nya sättet att ta sig fram, bryr sig inte ett dugg om trafikregler. De kör mot rött och korsar trafikerade gator på ett livsfarligt sätt.

     

     

     
     
     
     
     
     
    Rosendals slottspark
     
     
    (null)
    (null)
    (null)
     Lyxigt partytält i Rosendals slottspark, där sommarblommorna fortfarande är fantastiska.
     
     
     
     
    Marabouparken i Sundbyberg
     
     
     Här ska det snart planteras nya växter och jag väntar med spänning vad det ska bli!
     
     Balkongen hemma i Brommanästet i september och kaffekoppen har sin plats!
     
     

    12 september – torsdag

     

    Den gamla pensionerade slottsträdgårdsmästaren jobbade i trädgården på Blockhusudden denna sköna septemberdag. Det tog emot att slakta sommarblommorna i de stora lådorna, men altanen ska rivas nästa vecka och en grävare ska in på tomten. Lavendel och clematis fick tillfällig plats tills den nya altanen blir färdig i vår. Det kändes skönt att få trädgårdsjobba med jord och växter!

     

    Tre sköna vandringar med två sköna hundkillar längs Djurgårdens stränder.

     

     

    13 september – fredag

     

    Innan jag träffade Lexus och Lincoln den här morgonen, åkte jag till Rosendals slott där det stora tältet över de fantastiska listplanteringarna nu håller på att resas. Här ska det bli en tillställning nästa vecka och det var härligt att se trädgårdsmästare Cecilias blommor ingå i rummet där lunchen ska serveras. Sommarblommorna håller fortfarande en mycket bra kvalitet på grund av den ständiga skötseln och vi får hoppas att de behåller sin skönhet även under nästa vecka.

     

    Det är väldigt sällan som jag hittar ny musik som intresserar mig nu för tiden, men nu lyssnar jag om och om igen på Lana Del Rays nya album och det här kommer att bli min musik i höst! Tänk att vandra en dimmig novembermorgon med den här musiken i lurarna!

     

     

    14 september – lördag

     

    Efter en vecka hos oss på udden, var det dags för Lincoln att flytta hem till sig igen. Han är ett charmtroll och ett yrväder som skapat många skratt och trots att Lexus - liksom jag - kräver en del ensamtid, så har han med all säkerhet haft en rolig vecka. Den alltid så snälla Lexus har tagit hand om sin kompis på bästa sätt och jag tror att Lincoln haft en fin tid hos oss, med många vandringar och mycket kärlek.

     

     
     
     Nu i september är kaskadpelargonerna som vackrast på Lilla Sjötullsbron som går över Djurgårdsbrunnskanalen.
     
     
     
     Lexus och Lincoln
     
     
    (null)
    (null)
    Cecilias bild
     
    (null)
    (null)
    (null)
     Puss!
     
    (null)
     

    Vecka 36 - Varken sommar eller höst

     
    Kungsträdgården
     
    Molins fontän
     
     Aster 'Twilight' 
     
     

    2 september – måndag

     

    Det var härligt att få träffa Lexus igen efter semesterveckan på Skiathos och trädgården där ute på udden var som vanligt ett blomsterparadis. Vid Rosendals slott blommade planteringarna helt fantastiskt fortfarande och skillnaden var nu att även lejongapen blommade fullt ut, över alla de andra färgstarka blommorna. De här planteringarna har uppskattats enormt i år av både trädgårdsfolk och ´´vanliga´´ människor, precis som det ska vara! Det här är Stockholms absolut vackraste planteringar i år!

     

     

    3 september – tisdag

     

    Brommaflyget väckte mig klockan sju. Jag brukar vakna tidigare, men den här morgonen sov jag till första flyget bullrade utanför sovrumsfönster, på väg mot Bromma flygplats. Sol och 15 grader. Nästan hösttemperatur. Långfrukost!

     

    Jag hade ett ärende i city och mitt i folkmassan tänkte jag att jag kanske trots allt bor i fel stad. Mina drömmars stad kanske inte är Stockholm. Efter en vecka i Skiathos underbara lilla stad, med slingrade smala gränder bland blyblommor och bougainvillea, vita fasader med blå dörrar och trappor med alldeles för höga steg, kändes Stockholms som en enda stor alarmerade katastrofplats att vistas på. Halvspringande människor, stressig biltrafik, eltrampcyklar överallt och breda raka trottoarer. Tur att jag så ofta befinner mig ute på den lugna delen av Djurgården.

     

    Efter lunch med dottern, vandrade jag igenom Kungsträdgården och borta vid planteringarna invid Jakobs kyrka blommade sommarblommorna och jag tyckte att det såg ok ut, men i jämförelse med Djurgårdens planteringar kändes de ganska tråkiga. De spegelvända perennplanteringarna mot Strömmen var dock mycket fina och jag tycker verkligen om Aster ´Twilight´ som nu lyser starkast i Ulf Nordfjells skapelser. Planen idag var att fotografera på Mariaberget, men Söders backar avskräckte. Jag har fortfarande ont i benen efter våra klättringar upp till hotellet på Skiathos. Valde Kungsholmen i stället och vandrade Norr Mälarstrand västerut.

     

    Mycket har skrivits och sagts om renoveringen av den långa promenadparken längs Norr Mälarstrand, som skapades av Holger Blom och Erik Glemme på 1930-talet. Många träd har fällts och folk har protesterat vilt. Själv har jag lite avvaktande betraktat vad som skett. Efter nästan 50 år som trädgårdsarbetare vet jag att gröna rum ibland måste ses över och föryngras, för att få nytt liv och kunna leva vidare in i framtiden. Tanken att återställa växtmaterialet till det som Blom och Glemme en gång bestämt, har jag en viss förståelse för. Inhemska växter. Mälardalens träd, buskar och markflora. Ängar i stället för gräsmattor. Genom åren har det tillkommit mänger av olika växter som hamnade utanför den ursprungliga planen.

     

    Men idag när jag gick igenom det nyrenoverade parkstråket tyckte jag att det såg väldigt tråkigt ut. Visst, ett sådant här projekt måste få några år på sig, växter måste få tid att etablera sig och framför allt måste ängarna få tid att ´´sätta sig´´. På många ställen har ängar tagit de tidigare gräsmattornas plats och tanken är god! Men som sagt, den här septemberdagen kändes det lite trist och som så många gånger tidigare i parker och trädgårdar, fungerar inte skötseln. Hur ser skötselplanen ut? Att planera och anlägga räcker inte, det är lika viktigt att underhålla trädgårdarna/parkerna. Trädgårdsskötsel måste få högre status i Sverige. Det måste få kosta! Vem berömmer en bra planerad trädgård om den ser ovårdad ut?

     

    Jag tog tunnelbanan hem från nyrenoverade stationen Fridhemsplan som öppnade igår igen, efter att ha haft stängt under hela sommaren.

     

     

    4 september – onsdag

     

    Jag parkerade bilen på Torkel Knutssongatan, gick upp mot Bastugatan och svängde direkt in på Kattgränd. Fortsatte Monteliusvägen fram till Olle Adolphsons park, där höstanemonerna blommade vackert intill bysten av Olle. Den här fantastiska utsiktsvägen invigdes 1998 efter många års planering och protester från hyresgästerna i de vackra gamla husen, som nu skulle få en parkväg mellan sina tomter och utsikten.

     

    Jag minns att paret Leif Zetterling och Lena Söderblom på Bastugatan 28 protesterade extra högt, med Leif vid pennan eftersom han då skrev för Dagens Nyheter. Nu är det här inte privatägda tomter, utan stadens mark som förvaltas att det kommunala bolaget AB Stadsholmen, så det var inte mer än rätt att alla fick ta del av den fantastiska platsen på Mariaberget. Utsikten mot Riddarfjärden och in mot Kungsholmen och centrala Stockholm är enastående, men tyvärr förstörs den här unika platsen på sina håll av klottrare, som bombar stenmurar och plank med sitt kladd. Jag försöker att undvika titta, men blir lika förbannad varje gång jag ser förstörelsen

     

    Jag läser just nu Rikard Larssons nya bok om Mariaberget och det kändes extra fint att vandra här på en av Söders finaste platser idag.  Ivar Lo:s park på Bastugatan 26 är idag en lekplats som måste ha Stockholms bästa läge. Här fanns tidigare charmiga gamla söderkåkar, som revs på 1930-talet och tanken var att fortsätta riva de gamla fina husen här på berget. Med starka protester stoppades tack och lov de vansinniga idéerna. Innan husen revs på 26:an, spelades filmen Söderkåkar in där på 30-talet, med Edvard Persson och Dagmar Ebbesen. Vår stora arbetsförfattare Ivar Lo Johansson bodde mitt över gatan i nr 21 fram till sin död 1990 och jag såg honom vandra längs gatan ibland. Nu är hans lägenhet ett författarmuseum, som jag besökte 2014.

     

    I boken om Mariaberget kan man läsa om den stora branden här 1759. Den 19 juli började det brinna i en bod hos fiskhandlare Sjöberg på Brännkyrkagatan i kvarteret Svalgången, där det nu är bostäder åt pensionerade konstnärer. Omkring 300 hus i 20 kvarter brann ned, kan man läsa i boken. Inne i lekparken finns en stor gammal ask med ihålig stam, som nu blivit koja åt barnen och i slänten ner mot Monteliusvägen sitter folk på sommaren och ser solen gå ner i väster. Ibland anordnas även viskvällar.

     

     I trädgårdarna här på norra sidan av Bastugatan hade vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB trädgårdsskötseln på 1980-1990-talet och vi jobbade på platser som tillhör de allra vackraste i Stockholm. Jag känner till varenda syrenbuske här och önskar att jag kunde komma in på gårdarna idag och se vad som förändrats. Minnena från dessa gårdar är många.

     

    Kaffet med kanelbullen tog jag nere på Mariatorget på mitt favoritkondis Chic och jag satt på trottoarserveringen mot Swedenborgsgatan och åt den ljuvligaste bullen man kan tänka sig.

     
     
     
     
    Rosendals slott
     
     När jag befinner mig på Djurgården kan jag inte låta bli att ännu en gång fotografera blomsterprakten i Rosendals slottsträdgård!
     
     
     
    Blockhusudden
     
     
     
     
    Södermalm
     
     
    Rangströmska villan vid Monteliusvägen
     
    Lilla Skinnarviksgränd
     
    Ivar Lo:s park på Bastugatan 26
     
     
     

    6 september – fredag

     

    Tillbaka på udden och jag vandrar i Djurgårdens skogar med min kompis Lexus igen. September är en märklig månad, varken sommar och eller höst. En avvaktande tid, inför vad som komma skall. Nu behöver vi vänja oss vid mörkret igen, leta fram lite tjockare kläder och trots bra vantar och sockor, kommer jag snart att lida av kalla händer och fötter fram till maj månad 2020. Jag kommer aldrig att tycka att det är charmigt med våra växlande årstider. I trädgården blommar fortfarande mängder av sommarblommor, vissa perenner, clematis Summersnow och jag hoppas att det är långt till första frosten.

     

    På eftermiddagen kom Lincoln hit till udden. Han är också en Bichon Havanais och tillhör en kompis till Cecilia. Hon ska åka på semester i en vecka och vi får äran att ha den här härliga lilla killen på 1,5 år i en vecka. Han grät efter sin mamma några timmar, men sedan började han känna sig lite mer hemma på udden och förstod att han hamnat hos vänliga människor. Underbart snälla Lexus tog emot sin kompis på bästa sätt, lånade ut bollen och lät honom äta sin mat. Nästa vecka när Cecilia jobbar ska jag ta dagpassen och vi får se vad vi tre grabbar hittar på!

     

     

    8 september – söndag

     

    Solen och jag steg upp samtidigt klockan sex och vattnet ut mot skärgården låg helt stilla. Väckte hundar och även C som skulle jobba. Nu laddar jag för en hundvecka på udden!

     

     
     
    Lincolns mamma åkte till Grekland! Lexus förstår inte varför han är så lessen!
     
    Lincoln och Lexus
     
    Dotter och Lexus
     
    Cecilia och min dotter riggar för hundfotografering vid Waldemarsudde! Lexus är en van fotomodell, men Lincoln förstod ingenting av det här!

    Vecka 35 - Skiathos och Skopelos

     Maratha beach
     
     
    25 augusti - 1 september 2019
     
     
    Förra året besökte jag den vackra grekiska ön Skitahos med min dotter och nu reste Cecilia och jag dit för en veckas vila på vackra stränder och vandringar i den mysiga staden. Att åka på solsemester är inget som jag brukar göra, även om det blivit några sådana resor de senaste åren. Jag har ofta svårt att vara stilla och trivs bättre i skuggan än i solen, men på något sätt blir jag lugn på den har vackra ön och tycker till och med att det är skönt att vara i solen ibland, med en ljudbok i örat! 
     
    På förmiddagen landade vi på den extremt korta landningsbanan på Skitahos och tog taxi till hotellet. När vi skulle checka in upptäckte jag att jag glömt mobiltelefonen i taxin. Panik! Men med hjälp av hotellpersonalen kontaktades alla taxibilar och vi fick napp direkt. Föraren hade hittat den i baksätet och skulle lämna den på hotellet när han fick tid, vilket dröjde till sent på eftermiddagen. En något annorlunda start på en semestervecka, men allt löste sig och vi kunde börja vår semestervecka.
     
    Skiathos stad är en av de trivsammaste städer jag vet och att vandra i de slingrade gränderna bland vita hus med blå fönsterkarmar och dörrar, är verkligen njutbart. Restauranger finns överallt, både i gränder och på torg, men även längs vattnet.
    Det finns även en lång affärsgata med mängder av butiker, till Cecilias glädje!
     
    Under veckan besökte vi flera olika stränder och tyckte bäst om de mindre och lugnare platserna. Favoriterna blev den vackra ön Tsougria med sin härliga strand. Där finns ingen bebyggelse utan endast en enkel strandbar. Det sägs att The Beatles en gång i tiden vill köpa ön. Porto Paradiso är en strand vid busshållplats 13 som är mycket vacker och den stora Koukonaries beach är också väldigt fin och räknas som en av Greklands bästa stränder, även om den var aningen för stor för oss.
     
    En dag klev vi av på fel busshållplats och hamnade av misstag på Maratha beach som blev en ny favorit, en liten lugn strand med bara en rad solstolar och en liten strandbar där vi åt. På ön går endast en busslinje som börjar vid hamnen med nr 1 och med nr 26 vid Koukonaries beach. Bussen går fram och tillbaka på samma väg och det är väldigt enkelt att hitta de platser man ska besöka - även om vi då gick av lite fel en gång...
     
    Vi hade en helt fantastisk vecka och för en gång skull var jag glad åt sol och värme varje dag.
     
    När jag klev ur taxin hemma i Bromma öste regnet ner!
     
    Bilderna i det här blogginlägget är tagna av både mig, Cecilia och personalen på restaurang Windmill!
     
     
     
    En tidig morgon vid Porto Paradiso
     
    Maratha beach
     
     
    Den sällsynta svarta svanen som trivs i bräckt vatten, finns vid Koukonaries beach, där en liten insjö har ett utlopp i havet.
     
    Så här skriver Wikipedia om de svarta svanarna - Den svarta svanens ursprungliga levnadsområde är Australien, Nya Zeeland och omliggande öar. Dock var svanen utrotad från Nya Zeeland innan européer upptäckte ön år 1642. Den återintroducerades emellertid 1864 och finns idag över hela Nya Zeeland. I Europa förekommer ett fåtal förrymda svarta svanar som häckar. Svanen föredrar sjöar med sötvatten och bräckt vatten. 
     
     
    Maratha beach där Cecilia tittar ut mot en av världens största yachter, Al Mirqab som är 133 meter lång!
     
    (null)
    Ön Tsougria
     
     Koukonaries beach, eller koko som vi säger!
     
    (null)
    Jag beställde en liten öl, undrar hur en stor ser ut?
     
     
     
     
    Restaurang Windmill
     
     
    På en höjd i staden finns den fantastiska restaurangen Windmill i en gammal kvarn. Utsikten över staden och havet är bedårande och vi gick dit upp en kväll eftersom vi skulle bli bjudna på middag av min dotter, som var där några veckor innan oss. Hon hade bokat bord åt oss på kvarnens lilla balkong som är belägen över de övriga platserna och det kändes väldigt speciellt att sitta där under kvällen.
     
    Utsikten var som sagt helt fantastisk och efter en stund gick solen ner bakom bergen, vilket gjorde att temperaturen blev behaglig. Det blev verkligen en magisk kväll där på balkongen och vi åt fantastisk mat och drack gott vin. Den vänliga personalen fotograferade oss eftersom vi ville spara den här stunden även på bild.
    Ett stort tack min kära dotter för denna underbara middagsstund!
     
     
    Vår matplats på balkongen
     
     
     
    Skiathos stad
     
     På en klippa ic havet ligger en underbara liten restaurang som syns på bilden innan. Här ska tydligen Goldie Hown och Kurt Russel, som har sommarhus på Skitahos, äta ibland. Mörkret föll och vi hade en mycket fin stund, även om katterna var extra ´´tiggiga´´ här. 
     
     Blyblommor fanns överallt i gränderna. Trumpetrankan hängde också över murar i stan och runt om på ön, men bouganvillian började blomma över.
      
    Trumpetranka
     
    Här på restaurang Gravisi åt vi en kväll under citronträdet
     
     Restaurang Maria - två bilder ihopsatta!
     
     
    Hotel Rene
     
    Vårt hotell ligger mycket vackert högt över stan och det var verkligen en match att ta sig upp för de grymt branta backarna, men det var det värt. Vi gillar utsikt! Ibland tog vi taxi den kort biten från stan, men annars har vi kämpat på, då och då sjöng vi på någon märklig vandringssång...
     
    Här åt vi vår frukost
     
     
     
    Skopelos
     
    Det blev en dagsutflykt till grannön Skopelos där staden är mysig med smala gränder.  
     
    På underbara Vrachos café och bar tog vi varsin drink innan vi återvände till Skiathos.
     
     På Skopelos och Skiathos spelades den första Mama Mia-filmen in!
     
     

    Veckodagbok september-oktober

     
     
    Klicka på länkarna för att läsa dagboken! 
     
     
     
    Vecka 36 - Varken sommar eller höst
     
    Vecka 37 - Hundvecka
     
     
     
     

    Vecka 34 - Älskad och sedd...

    (null)
     Älskad och sedd, heter en låt av och med Ulf Lundell! 
     
     
     

    19 augusti – måndag

     

    Djurgårdsveckan började med en vandring runt kanalen bort mot Djurgårdsbrunn, där fåren betade med herde och två bordercollie. Hundarna samlade ihop fåren som gick i samlad flock upp mot skogen. Vid flodvågsmonumentet på Blockhusudden, slog Djurgårdsförvaltningen gravitationsvågornas gräs idag och det måste vara ett slitigt jobb att vinkla trimmern för att komma åt i de branta gräsvågorna. Någon tyckte att det sett ovårdat ut i sommar, men det är konstnärens tanke och önskemål, att det skulle växa vilt!

     

    Det är något lugnande med augusti. Tystanden, de mörka kvällarna och kravlösheten. Att slippa sommarhetsen, då man ska försöka hinna med allt som planerats inför sommaren! Den sista kvällsvandringen med Lexus, när vattnet ligger stilla och då man endast möter någon enstaka kvällsvandrare, ja jag tycker mycket om augusti!

     

     

     

     

     

    20 augusti – tisdag

     

    När jag gick i pension efter nästan 50 års trädgårdsarbete, tänkte jag att nu får det vara slut med allt vad arbete heter, eftersom jag var ganska less och sliten. Visst skulle jag pyssla lite i Cecilias trädgård på Djurgården, men aldrig någonsin mer några långa tröttsamma arbetsdagar. Idag blev det en ganska lång, men långt ifrån tröttsam arbetsdag i Cecilias vackra trädgård på Udden. Jag kände åter igen den där tillfredställelsen av att ha utfört ett gott fysiskt arbete. Den behagliga tröttheten, en dusch och en kopp kaffe med kanelbulle från Valhallabargaren ute i solen.

     

    Klippte gräs, rensade gångar, klippte häcken och flyttade växter.

     

    Idag fick Djurgårdsförvaltningen besök från Skallebergs Handelsträdgård, som är leverantör av alla tusentals sommarblommor som pryder Djurgården.

     

     

    21 augusti – onsdag

     

    På förmiddagen åkte vi till Norra Djurgårdsstaden, Lexus och jag. Flera hus hade blivit inflyttningsklara sedan jag var där senast och snart är det stora bostadsområden framme vid Värtans strand. Tråkigt nog blir byggnaderna allt fulare ju närmare vattnet de når. Längst inne i Husarviken där de första husen stod färdiga 2012, finns det faktiskt några hus som jag tycker om. Men tacka vet jag Filmstadens nybyggda bostadshus i Solna, där har arkitekterna inte tävlat om vem som är mest udda och vågad, där passar byggnaderna in tillsammans med den äldre bebyggelsen och utan att provocera.

     

    Det jag tycker om med Norra Djurgårdsstaden är trädgårdsanläggningarna inne på gårdarna och valet av träd utefter gator och torg. Bra växtval över lag i området tycker jag. Vackra tåliga perenner blandas med bra buskar och nyare trädsorter som katalpa, korstörne och ambraträd, men även inhemska ekar och björkar. På många ställen är planteringarna nedsänkta en liten bit under parkvägarna, så att regnvatten får chans att rinna ut i planteringarna. Så mycket regnvatten som möjligt ska tas tillvara. Det finns ett mycket bra miljötänk i den här nya stadsdelen, där alla 12 000 lägenheter beräknas vara klara runt 2025.

     

     

    22 augusti – torsdag

     

    Mitt eviga tjat om vår och försommar, att det är årets vackraste tid, får faktiskt konkurrens av den tid vi just nu befinner oss i. Slutet av augusti och nästan hela september. Då råder ett lugn och en stillhet som kan få den mest oroliga och stressade person att börja andas lugnare.

     

    Under morgonen tänkte jag att jag befann mig i ett paradis. Jag kände av stillheten, njöt av att vara omfamnad av Cecilias ljuvliga blommor och att jag hade fri sikt ut mot vattnet och inloppet från skärgården in till Stockholm. Lägg till att jag hade en kärleksfull liten hund vid min sida. Jag fortsatte att jobba i trädgården på Udden, flyttade växter och utökade planteringar. Ju mindre gräsmatta desto bättre!

     

    Våfflorna på Café Ektorpet vid Prins Eugens Waldemarsudde smakade gott och vi njöt av att det fortfarande är säsong att sitta ute och äta. Det gamla gröna caféet ligger vackert under de stora ekarna och på vardagarna den här tiden på året är det endast ett fåtal besökare. I Wuddens trädgård träffade vi Trädgårdsmästare Marina som guidade en grupp, men hon hann ändå hälsa på oss och berätta för gruppen att jag var en trädgårdsmästare som nu blivit Friherre!

     

    På Galleriterrassen blommade blåregnet om lite försiktigt och doften av Heliotrop undgår ingen.

     

     

     23 augusti - fredag

     

    Trevlig helg alla följare! Regnet faller över huvudstaden idag när jag tvättar och packar inför resan.

     

    Vi drar söderut i en vecka nu!

     

    Här finns de tidigare veckorna!

     

     
     
     
     Alice är såklart också älskad och sedd hos familjen på Udden...trots allt!
     
    Regn utanför fönstet i Brommanästet
     
     

    Vecka 33 - Lugn och ro

    Bysistorget vid Hornsgatan. Formbeskurna tallar i Bonsaiform (Pinus sylvestris) vanlig tall. Tallarna får sin form genom att de beskärs under ca 10-15 år på plantskolan och träden (skotten) beskärs på försommaren. 
     
     Wirwachs malmgård som ligger i hörnet av Brännkyrkagatan och Ansgariegatan
     (null)
     Hornsgatans ginkgo-alléer. Ursäkta den suddiga bilden.
     
     

    12 augusti – måndag

     

    Vi lånade Lexus idag, min dotter och jag. Vandrade en stund i Bergianska trädgården, som är ganska blomfattig så här års, som de flesta botaniska trädgårdar. Det är främst under våren och försommaren som dessa platser är som vackrast. Men en botaniska trädgårds syfte är ju inte i första hand att vara vacker, utan här ska man kunna följa växternas liv under hela säsongen och med hjälp av växtskyltarna, lära sig namnen. Ungefär 6000 olika växter finns här i Bergianska trädgården. Senare under dagen vandrade vi hemma i Bromma och vid Minnebergs strandpromenad blommade mängder av hortensior, tillsammans med blåblommande hosta.

     

     

    13 augusti – tisdag

     

    Trots att jag vet att Gamla Stan är en enda stor och stökig turistfälla den här tiden på året, kunde jag inte hålla mig därifrån idag. Café ´´Under kastanjen´´ lockade och jag ville verkligen sitta där på uteserveringen och njuta med ett gott kaffe vid det vackra torget. Självklart var det ett galet beslut då gränderna var fyllda av turister och jag vet ju egentligen att jag ska hålla mig ifrån Gamla Stan under juli-augusti, så det blev ett kort besök. Jag återvänder i oktober, då det är stilla i medeltidsgränderna och då det finns plats på caféerna. På Västerlånggatan ligger som bekant krimskramsbutikerna med vikingahjälmar och dalahästar tätt och idag såg jag att de även börjat etablera sig på gamla fina Skomakargatan. Så sorgligt!

     

    Att besöka Järnpojken vid Bollhustäppan, är ett måste och idag fanns en rysk guide på plats, som berättade om Sveriges minsta offentliga skulptur och att man blir belönade med tur och lycka om man klappar pojken på huvudet. Den här platsen som tidigare var ganska anonym trots närheten till Stockholms slott, besöks allt oftare av turistgrupper från hela världen. Den 15 centimeter höga skulpturen kallas även Pojken som tittar på månen och hans huvud är blanksliten av alla lyckosökare.  

     

    Planen var att även ta mig upp till Söder för att titta på ett träd på Brännkyrkagatan. Jag fick ett mail där någon frågade vad det kunde vara för ett träd som finns där och trots bifogade bilder, så vill jag se trädet ´´live´´ innan jag uttalar mig. Men något tog emot när jag närmade mig Slussen och det hysteriska bygget som pågår där, så jag bytte helt enkelt stadsdel och hamnade i stället på Östermalmstorg.

     

    Häromdagen diskuterade kamrat Per och jag Östermalm, där Sveriges i särklass dyraste lägenheter finns och vi tyckte båda att stadsdelen är ganska tråkig och saknar liv. Motsatsen i stan är Södermalm, som är allt annat än livlös, ibland en aning för mycket liv kanske… Just idag trivdes jag utmärkt i dessa stillsamma Östermalmskvarter, där inga turister trängdes med sina kameror och där jag kunde vandra Storgatan fram i lugn och ro. Vid Styrmansgatan, vek jag av och gick in på gården där Café/Krog La Grande Rue ligger och beställde kaffe och…en kanelbulle! Borde jag variera mitt val av bakverk? Östermalm tillhör inte någon av mina favoritstadsdelar i Stockholm, men ibland kan jag faktiskt trivas där och uppskatta lugnet. Som på den här cafégården, där några av Östermalms fåtaliga hus från 1700-talet är bevarade.

     

    I vackra Tessinparken var planteringarna med 4000 rosor, nu rensade från ogräs och den stora fontänen fräste mitt i parken.

     
     
     
     
    Bergianska trädgården
     
     Katalpa i Bergianska trädgården
     
     
     

    14 augusti – onsdag

      

    Brännkyrkagatan på Söder var idag lika lugn och stilla som gatorna på Östermalm igår. Det finns inte många butiker på den här långa bakgatan som går parallellt med den livliga Hornsgatan, men jag gick förbi en polsk delikatessaffär och restaurang Fru Erikssons Husmanskost. Det var det där trädet jag skulle titta på, det som någon i ett mail frågade om jag visste vad det var. När jag kom fram såg jag att det var ett vanligt valnötsträd, som i och för sig inte är jättevanligt här i Stockholm, men jag hade ändå hoppats på något mer spännande.

      

    Det händer fortfarande ibland att jag kommer till platser i den här stan, som jag aldrig besökt. Wirwachs malmgård som ligger i hörnet av Brännkyrkagatan och Ansgariegatan, hade jag aldrig ens hört talas om och jag kände inte till den här delen av Brännkyrkagatan. Det var en fin gammal malmgårdsbyggnad från 1700-talet, som idag är ett hotell. På gården står en stor lind som fungerar som vårdträd, så hotellgästerna kan känna sig lugna och trygga! När jag vandrade tillbaka Hornsgatan fram mot Slussen, beundrade jag Ginkgoträden som kantar den långa gatan på båda sidor. 250 st. sammanlagt, friskt gröna och de växer i lagom takt. I framtiden blir det här en mäktig Ginkgo-gata!

     

    I april öppnade Stockholms stadsmuseum igen efter fyra års varsam renovering och jag som är intresserad av Stockholms historia har verkligen saknat mitt favoritmuseum. Idag var det dags att besöka den vackra byggnaden som Tessin d.ä. ritade på 1600-talet. Först upptäckte jag det inte, men så hörde jag att någon bredvid mig började berätta om plattläggningen nere på gården, som lagts på ett sådant sätt att det ser ut som om fasaden speglar sig i marken. Fantastiskt!!!

      

    Allt var mycket fint renoverat även invändigt och den nya utställningen om Stockholms historia från 1500-talet fram till idag i 3 plan var verkligen intressant. Utställningar på museum blir ofta ganska tråkiga, men det här var något helt annat. Här får man för en gångs skull följa folkets historia, inte kungarnas och adelsmännens. Min planerade kaffepaus efter utställningen uteblev dock, då renoveringen av restaurangen och caféet ännu inte var klart.

     

    Det är kulturfestival i Stockholm den här veckan och jag gick in till Medeltidsmuseet vid Strömparterren och köpte biljett till en kvällsvandring kl. 18 som handlade om författarna i staden, men efter det att jag kommit hem från dagens besök på Stadsmuseet, hade jag inte kraft att åka in igen…

     

     
     
    Gamla Stan
     
    På Kornhamstorg i Gamla Stan och på Gustav Adolfs torg finns i år björkar i urnorna.
     
     Mårten Trotzigs gränd i Gamla Stan är endast 90 cm bred på sitt smalaste ställe och fotograferas flitigt varje dag av turister. Är det verkligen det här vi vill visa från vår stolta stad? Jag tycker verkligen genuint illa om allt sånt här klotter och ser det inte alls som många gör, att det skulle vara vår tids kontsnärsämen som är ute med sprayburkarna.
     
     
    Djurgården
     
     
     Sensommarvackert i Cecilias sommarblomslådor.
     
     Ibland har jag haft min kompis i framsätet bredvid mig, kopplad med säkerhetsbälte såklart, men nu har jag fått reda på att om krockkudden skulle utlösas i fram, skulle han kunna krossas. Så nu får han sitta i baksätet igen, kopplad med hundsäkerhetsbäte. Någon tycker säkert att han ska sitta i en bur, men det blir inget av med det...
     
    Lexus är både rädd och intresserad av fåren på Djurgården, eller beundrar han bordercolliernas jobb?
     
     
    Östermalm
     
     Café/Krog La Grande Rue på Östermalm
     
     

    15 augusti – torsdag

     

    På morgonen fick jag ett meddelande av en trädgårdsvän att det har planterats visningsträd i lådor på Odenplan. Stockholms stad vill visa nya gatuträd som börjat användas och de som har placerats här är Ginkgo biloba, Korstörne (Gleditsia triacanthos), Japansk zelkova (Zelkova serrata), Tulpanträd (Liriodendron tulipifera) och Kinesträd (Koelreuteria paniculata)

     

    Renoveringen av växtbäddar till stadens äldre träd fortsätter med modern teknik och biokol. På en informationsskylt läser jag: Biokolet framställs av trädgårdsavfall och kan användas vid all typ av odling. Biokolet får inte bara växterna att växa bättre utan bidar också till att binda koldioxid i marken.

     

    Stora fina exemplar visades och visst vill man se mer av till exempel tulpanträd i stan! Kinesträd och korstörne har redan använts på flera ställen under de senaste åren och jag ser fram mot ännu fler nykomlingar i Stockholm. Tyvärr ser många gatuträd trötta och slitna ut efter förra årets extremtorka och jag hoppas verkligen att vi får en regnig höst så att träden kvicknar till igen. Efter mitt besök på Odenplan vandrade jag ner till Monica Zetterlunds park, där Svensk Marktjänst klippte häckarna, jag hade tänkt mig en stunds vila på en bänk där, men häcksågarnas ljud fick mig att vandra vidare. Den här sköna augustidagen gick jag vidare bort till Ellen Keys park vid Birger Jarlsgatan. I våras blommade träden vackert i parken som nyligen renoverats och jag tänkte då att nu äntligen blir det ordning i den här parken, som har varit lite stökig på flera sätt.

     

    Jag vet inte vilket trädgårdsföretag som sköter Ellen Keys park, men nog borde de skärpa till sig en aning. Gräset på den nyanlagda gräsmattan var alldeles för högt och runt om i parken låg drivor av lindarnas fröskidor. Jag förstår mycket väl att det är ett hårt slitage på innerstadens parker och att det inte är möjligt med daglig skötsel, men vi befinner oss fortfarande i turisttider och vi vill vara stolta över vår stad? Det här en mycket fin park mitt bland Östermalms bebyggelse och jag såg att flera satt på bänkar för en stunds vila och för att njuta av lite grönska. Invid parken ligger Ellen Bistro & Café, där jag drack kaffe, utan kanelbulle!

     

    Jag minns i slutet av 90-talet då vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice skötte alla kulturhusträdgårdar på bland annat Södermalm. Det var många små och stora gårdar som skulle hållas snygga och vi skötte dem på ett mycket bra sätt. 1996 blev det omräkning av alla dessa områden som vi haft underhållet på i många år.  Då intresserade sig Svenska Bostäder, som förvaltar kulturhusen, enbart på ekonomin. Trädgårdsföretaget Vivaldi hade möjlighet att lägga sig väldigt lågt i pris, för att kunna ta över områdena och det lyckades. Kvalitet och erfarenhet var tydligen inte längre viktigt. Jag anar att det går till på samma sätt vid upphandlingar om stadens parksskötsel och om så är fallet så är för sorgligt! Men jag kan såklart ha fel!

     

    Det som fick mig att ta fram kameran i den här parken var när en glad hund badade i fontänen där Ellen Key står och när en man på en bänk spelade gitarr för parkbesökarna. Jag är verkligen inte den som brukar klaga, utan hyllar oftast Stockholms vackra parker och trädgårdar här på bloggen, men ibland kan jag inte låta bli att skriva ner min besvikelse.

     

    Lite närmare in mot Stureplan ligger Erikbergsparken som är allra vackrast på våren, när den branta slänten fylls av Scilla upp mot Eriksbergsgatan, men det är fint nu också med fontänerna i dammen och utsikten bort mot Tegnérgatan. I urnorna växte gaura och chokladblommor. Idag svämmade dammen över och det rann vatten ut på gångarna. Min nya app ´´Tyck till´´ som Stockholms stad skapat för att man ska kunna skicka in klagomål eller om man vill felanmäla något, kom till pass igen och jag kände mig plötsligt som en parkvakt.

     

    Ibland kan jag känna mig en aning stressad och orolig i vår hetsiga huvudstad, jag är ju trots allt född i en idyllisk småstad i Roslagen på 50-talet. Men idag när jag vek av från Tegnérgatan in på Luntmakargatan, var det som om all storstadsstress plötsligt rann av mig. Vad är det Luntmakargatan gör med mig? Det var likadant förra året när jag vandrade här. Gatan är ju egentligen ganska tråkig, nästan helt utan butiker och grönska. Inte några direkt vackra byggnader heller, även om det finns några. Enstaka små restauranger, mest asiatiska och så Schimmel Pianoskola och Taxi Stockholm. Här råder ett lugn som passar mig och jag tänker att jag vill bo i en storstad, där det inte bor så mycket folk. Några få människor mötte jag när jag sakta promenerade fram och i ett hörn satt en man på marken, vars liv nog inte blivit så som han tänkt sig en gång. När jag gick förbi ropade han på urstockholmska, tjena hur e leget? Jo tack det är bra, är det bra med dig, sa jag. Det kan man aldrig veta, svarade mannen.

     

    När jag kom ut på Odengatan hamnade jag mitt i storstadspulsen igen. Elsparkcyklar for fram på trottoarerna, folk gick med ansiktena i mobiltelefonerna, allt var som vanligt igen och så den aldrig sinande biltrafiken. På Gustav Vasa kyrkogård var det sommarcafé och folk satt i grönskan och fikade, det var säsongsavslutning och alla fick gratis bärpaj såg jag på en anslagstavla. Hedvig Eleonora kyrka vid Östermalmstorg hade också sommarcafé, är det en ny idé från Svenska kyrkan, eller har det funnits förr?

     

    Jag hade tänkt ta tunnelbanan från Odenplan tillbaka hem, men kände fortfarande ett skönt vandrarlugn, så jag fortsatte mot Sankt Eriksplan, via Vasaparken där jag köpte en mjukglass och satte mig i skuggan med utsikt över hela parken. Allt var stilla och en polisbil rullade sakta förbi på parkvägen nedanför. Senare läste jag att det hade varit polisjakt efter två män som planerat ett grovt rån och som greps i Vasaparken. Jag hade inte sett någon jakt där jag satt med min mjukglass. Men det är väl som vanligt, att jag blundar för det onda och jobbiga och aktar mig även noga för att hamna i konflikter…

     

     

    16 augusti - fredag

     

    Jag läste i tidningen Stockholm direkt att Brunkebergstorg inte blev så levande som det var tänkt efter den stora förvandlingen. En ny entré till Gallerian, lyxiga hotell och takkrogar gör väl inte ett torg mer levande.

    Jag tror att Brunkebergstorg även i framtiden kommer att bli en ganska själlös baksida.

     

     
     
     
    Stockholms stadsmuseum
     
    Plattläggningen har lagts som en spegelbild av fasaden.
     
     
     
    Erikdalsparken
     
     
     
     Odenplan
     
     Stockholms stad vill visa nya gatuträd som börjat användas och de som har placerats här är Ginkgo biloba, Korstörne (Gleditsia triacanthos), Japansk zelkova (Zelkova serrata), Tulpanträd (Liriodendron tulipifera) och Kinesträd (Koelreuteria paniculata)
     
     
     
    Ellen Keys park
     
     
     
    Luntmakargatan
     
    En dörr till en gård stod öppen på Luntmakargatan och här kan man se vad som döljer sig bakom fasaderna på innerstadsgator.
     
     
     Luntmakargatan
     
     

    17 augusti – lördag

     

    I många år har jag tänkt vandra runt Lötsjön, som tillhör Sundbyberg och Råstasjön som ligger i Solna, där en vacker parkväg på 5 kilometer går runt sjöarna som ligger nästan intill varandra, men det har inte blivit av, förrän idag. Lexus, min dotter och jag mötte Josefine som bor i området och började sedan vandringen vid Lötsjön, som är en liten grund och näringsrik sjö med ett rikt fågelliv. Vi tog en tidig fikapaus vid Café Gröna Stugan, innan vi fortsatte längs stranden där fackelblomster och ligularia nu blommade vid strandkanten och stora bestånd av näckrosor i sjön. Runt båda de här sjöarna finns ett fint parklandskap och vid Lötsjön är det den kända landskapsarkitekten Sven A. Hermelin som ritat parkanläggningen, som anlades under åren 1947-1962. Han har även skapat Marabouparken i Sundbyberg och Rottneros Park i Sunne.

     

    Sundbyberg och Solna är tätbebyggda orter i närheten av Stockholm och jag blev förvånad över detta stora lummiga grönområde som sparats runt sjöarna. Jag uppskattade att man knappt såg någon nyare bebyggelse under vandringen, mer än några höga hus som syntes över trädtopparna här och där. Borta vid Råstasjön som är ett naturreservat, blev dock kontrasten stor när vyn i öster, där nya Arenastaden med Friends arena och butiksgallerian Mall of Scandinavia, plötsligt dök upp, men det störde faktiskt inte så mycket. Längs Sjövägen på sydsidan av Råstasjön låg fina villor och det var verkligen en idyllisk miljö runt båda dessa sjöar.

     

    Råstasjön är liksom Lötsjön en känd och mycket näringsrik fågelsjö och här finns viktiga naturvärden med fåglar som duvhök, gröngöling, spillkråka, ängspiplärka och buskskvätta. Här häckar även många par av näktergal. En stor del av Isbladskärrets hägrar på Djurgården, övervintrar här vid sjön. I sjön finns mört, abborre, gädda, sutare och ruda.

     

    Det var en mycket skön vandring som vi avslutade uppe i Filmstaden vid Råsunda, där vi åt våfflor vid Portvaktsstugans våffelkafé. Vandringen runt sjöarna och Råsunda Filmstad, var två platser som jag länge tänkte besöka och som jag idag äntligen fick tillfälle att se. Även Filmstaden blev en positiv överraskning för mig, där man sparat äldre byggnader från SF:s film gamla filmstudioanläggningar. 400 svenska långfilmer och serier har spelats in här i Sveriges Hollywood och jag drabbades av en underbar svensk-svartvit-film-nostalgi och blev sugen att se filmer från 1940-50 talet igen, helst inne på biografen som finns här på området. Filmstaden byggdes 1920 och 1969 lämnade Svensk filmindustri området, men från 2008 är de tillbaka med huvudkontor och biograf. Idag finns här restauranger och caféer och ett nytt bostadsområde har byggts intill, med fina hus som passar mycket bra in i miljön. Gatorna har namn som Greta Garbos väg, Edvin Adolphsons väg och Ingrid Bergmans väg.

     

     

    18 augusti – söndag

     

    Det som tidigare år kallas världens längsta bokbord på Drottninggatan, har i år lyfts ur kulturveckans program och står nu för sig själva. Jag tror inte att det längre kan kallas för världens längsta, eftersom det var färre bord och böcker än tidigare. Men bland lådorna hittade jag trots allt Kondisboken – klassiska svenska kaféer och konditorier, vilken kändes ganska självklar i min boksamling! Sedan blev jag mycket glad åt en helt ny bok av Rikard Larsson som heter Mariaberget – en pärla i Stockholms stadssiluett och den kommer jag att dyka in i direkt!

     

    Innan jag åkte hemåt, vandrade jag bort till korsningen Birger Jarlsgatan-Rådmansgatan. Jag hade läst om ett ovanligt träd i huvudstaden, som planterades där 2011 och trädet var då 15 år gammalt. Här gick jag förbi senast i torsdags, utan att ha en tanke på att en Japansk zelkova fanns utanför Wallenstams stora byggnad. Var det inte det huset man såg i vinjetten till TV-serien Varuhuset en gång i tiden? Trädets krona är rund och väldigt kompakt och jag vet inte om jag tycker att det är så vackert, men det är alltid spännande med nya trädsorter i vår huvudstad.

     

     

     
    Vandring runt Lötsjön och Råstasjön
     
     
    Vackra Lötsjön
     
     Råstasjön - Arenastaden med Friends arena
     
     
     
    Filmstaden i Råsunda
     
     
     
    Det som brukar kallas världens längsta bokbord, har flyttat från kulturveckans arrangemang och står nu på egen hand. Trots det gäller samma söndag som vanligt och i år tyckte jag att det var mycket färre bord och böcker än tidigare. Här på Drottninggatan hittade jag i varje fall två fina fynd!
     
     Japanska zelkova i hörnet Birger Jarlsgatan och Rådmansgatan.
     
     Det här teet ska jag köpa!

    Sommarblommor i Sverige 2019

     Jag frågade mina 5750 följare av Stockholms gröna rum på Facebook, hur sommarblomsurnor/planteringar ser ut i deras närhet och jag fick några svar från hela Sverige. 
     
    Rosendals slottsträdgård på Djurgården i Stockholm. Se mer från Rosendals slottspark här! Foto Hasse Wester
     
    Skansenentrén i Stockholm. Foto Hasse Wester
     
    ´´Långkorven´´ vid Skansens norra entré. Foto Hasse Wester
     
    Uppsala. Foto Julia Adén
     
    Bollnäs. Foto Mikael Söderholm
     
    Gränna. Foto Petra M Richter
     
    Färjestaden på Öland. Foto Petra M Richter
     
    Upplands Väsby. Foto Petra M Richter
     
    Luleå. Foto Lena Isaksson
     
    Söderköping. Foto Sussi Laurell
     
    Tanto i Stockholm. Foto Karin Tjebbes
     
    Lusthusportens park på Djurgården i Stockholm. Foto Elisabeth Bönnemark
     
    (null)
    Sundbyberg. Foto Hasse Wester
     
    Kristianstad över Helge å. Foto Ann-Marie Gustafsson.
     
    Rådhusesplanaden i Umeå. Foto Maria Westerlund
     
    Mariefred. Foto Annika Widell
     
    Strängnäs. Foto Lillemor Frisén
     
    KTH Stockholm. Foto Ann-Britt Isaksson Öhman
     
    Kommunhuset i Torsby. Foto Gertrude Kindberg
     
    Mer från Torsby och Gertrude Kindberg.
     
    Brf i Sollentuna. Hängpetunia, batat, sommarrudbeckia, fjäderborstgräs och jätteverbena. Foto Elisabeth Hamrin
     
    (null)
    Brommaplan. Foto Hasse Wester
     
    Turingelunden i Södertälje. Foto Ingela Kihlberg. Den lilla killen på bilden heter Felix...
     
    Köping. Foto Sigrid Larsson
     
    Stora Skuggan, Norra Djurgården. Foto Cecilia Adén
     
    OK, det här är inte Sverige, men jag kunde inte låta bli att ta med den här bilden som jag fick. Carlsbad Flower Fields norr om San Diego, Kalifornien. Foto Christer Andreasson 
     
     

    Vecka 32 - Regn i Stockholm

     Brommanästets balkong!
     
     Hässelby slottspark
     
    Hässelby slotts koloniträdgård
     
     
     
    Rosendals slott
     
    Efter åskskurarna 9 augusti
     
     
     
    Lejonslätten
     
     
     
     
     
    5 augusti - måndag
     
    Jag fick äntligen tillbaka min iMac som blev blixtsnabb med den nya SSD-hårddisken. Det blev en dag med ominstallationer av program mm. Nog med teknik nu, även om den behövs för att kunna jobba med bilder och blogg. 
     
    Som avbrott i teknikdagen, åkte jag ut till Skärholmens perennpark en stund och på vägen dit hann jag vara med om nästan alla vädertyper som finns på sommaren, från solsken till regn och hagel. Jag har besökt den här perennparken varje år sedan den kom till 2011 och den store mästaren Piet Oudolf har sin vana troget skapat ängar av perennerna, där olika sorter väver in i varandra på ett mycket vackert sätt. Även om inte parken ser ut som under de första åren, så är den fortfarande vacker och värd att besöka. Tänker tillbaka på mailet som jag en gång fick av Piet Oudolf, när han behövde bilder från Skärholmens perennpark till sin hemsida. Han undrade om han fick använda fem av mina bilder. OK då, svarade jag!
     
     
    6 augusti - tisdag
     

    Åskan mullrade i söder när jag vaknade och himlen över Kungsholmen var dramatiskt orange just innan de mörka molnen, åskan och regnet drog in över stan. 

     

    7 augusti - onsdag

     

    Vaknade på natten av ett dovt mullrande åskväder och regnet föll utanför det öppna sovrumsfönstret. Det lät som om det värsta vädret höll till ute till havs. Så länge inte blixtrar slår ner och skapar bränder, tycker jag att det är ganska trivsamt med ett åskväder...

    Min fotoassistent Lexus och jag fotograferade Södra Djurgårdens sommarblommor till ett blogginlägg och vi brottades med ett besvärligt starkt solsken, men gladdes även åt några lite molnigare perioder. Vid Rosendals slott satt vi länge och väntade in ett bra fotoljus och assistenten hade bra tålamod! På den delen av Djurgården där det är som mest med folk, det vill säga Djurgårdsvägen vid Nordiska museet och fram till Grönan och Skansen, var det omöjligt att hitta en parkeringsplats, så fotograferingen där fick vänta. I vanliga fall brukar vi vandra här, men idag var vi tvungna att ha med bilen.

     

    Ulf Lundell Instagramar nu under sin sommarturné över landet och idag visade han en bild på en buddleja som var fylld av fjärilar, bland annat nässelfjärilar. Jag har aldrig tidigare kommenterat på hans sida, men nu skrev jag ´´Nässelfjärilparty på buddlejan´´. Kort därefter kom hans svar ´´Fjärilsbuske och amiraler''. Den märkliga konversationen fortsatte med att jag svarade ´´Fjärilsbuske heter buddleja på latin och visst är det väl nässelfjärilar högst upp på bilden´´. Där slutade min kontakt med Ulf Lundell! Man ska nog akta sig för att tillrättavisa den mannen...

     
     
     
     
    Skärholmens perennpark
     
     
    Fackelblomster och silverrips i Skärholmens perennpark
     
     
     
     
     
     
    8 augusti - torsdag
     
    Det skulle komma 24 mm regn idag, men det stänkte bara några minuter. I mitt nästa liv ska jag bli meteorolog, då det är acceptabelt att hela tiden göra fel utan att kritiseras allt för mycket. Vi stirrar ändå varje dag på 10-dygnsprognosen, som nu berättar att det nästa torsdag ska komma 6,1 mm regn. Komma en! Nästa torsdag. Om en vecka.
     
     
     
    9 augusti - fredag
     
    Eftersom jag behövde ta fler bilder till mitt blogginlägg som ska handla om Djurgårdsförvaltningens sommarblommor, begav jag mig ut på förmiddagen. Mörka moln hotade i norr när jag fotograferade de vackra färgplanteringarna i Lusthusportens park. Borta vid Skansens huvudentré tog jag bilder av blomsterurnorna, som i år är extra fina och jag såg hur folk som var på väg in till Skansen, tittade oroligt upp på de mörka molnen som hastigt närmade sig. Plötsligt kom en åkssmäll och ett galet regn började falla.
     
    Enligt SMHI regnande det inte alls i Stockholm under den här tiden då det kom 24 mm på knappt en timma. Igår skulle det däremot komma 24 mm, men då kom det endast några droppar. Meteorologerna kanske hade blandat ihop dagarna? Jag skyddade mig under taket till en av kioskerna utanför Cirkus och stod där länge och såg på skådespelet när ännu några åsksmällar hördes och vattnet forsade ner i brunnarna. Det är verkligen inte ofta man ser ett sådant här kraftigt regn nu för tiden i huvudstaden. 
     
    Kvällen blev sedan solig och skön. Vi satt ute i trädgården länge och njöt av sensommarkvällen.
     
     
     
    10 augusti - lördag
     
    Granhäckarna i Hässelby slottspark planterades på 1960-talet, men den här trädgården har anor tillbaka till 1600-talet. Det är verkligen en fin anläggning och jag undrar varför inte gran används oftare på detta sätt i Sverige. Härdigheten behöver man inte fundera över och jag tycker om grönskan i tuktade granar. Planteringarna i nedre terrassen är nu för tiden bra underhållna och gångarna är rena från ogräs, men tänk om gullris, praktlysing, ålandsrot, såpnejlika mm. kunde bytas ut mot något vackrare. Nu ser det ut som ett överväxt koloniområde med alla dessa gula perenner. Mittenpartiet är dock fint med lavendel. 
     
    Vi gick ner till koloniområdet som ligger intill slottsparken och vi tyckte båda att det var väldigt fint. Det blir verkligen ett härligt virrvarr av växter och färger när hundratals odlare med olika idéer samsas på samma område. Vi råkade gå in på en grusgång där det tydligen inte var tillåtet att gå och blev tillsagda att endast gå på de breda gångarna. Så kan det gå...
     
    På vägen hem stannade vi vid Café Blomma vid Åkeshovs slott, där vi blev serverade av en nonchalant man i kassan som så fort som möjligt borde gå kurs i att ta hand om sina kunder. Han hade tydligen missuppfattat sin roll där och det lockar verkligen inte att återvända dit. Han har säkert ingen aning om att caféer och restauranger betygssätts av besökarna nu för tiden.
     
     
     
    11 augusti - söndag
     
    Ännu en natt med åska och regn. På eftermiddagen fortsatte det regna krafigt och båda jag och naturen njöt!
     
     
     
    (null)
    PJ på PW i Bromma
      
    Blockhusuddens brygga
     
    (null)
     Blockhusudden
     
     
     


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails