• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Vecka 46 - Novemberregn

     

     

    11 november - måndag 

     

    Jag är tillbaka på Blockhusudden!   

     

     

    12 november – tisdag 

     

    Idag firade vi vår underbara lilla  Lexus som fyllde 6 år! 

    Naturen och trädgårdarna tog tacksamt emot regnet som föll över staden och trädgårdsarbetet hanns med innan regnvädret. Inifrån soffan och värmen var skönt att höra hur  regnet smattrade mot  fönstren 

     

    Sjukgymnastikprogrammet kör jag plikttroget  varje dag, även om det kommer att ta lång tid innan jag märker någon förbättring -  säger sjukgymnasten, som har samma namn som en mycket känd amerikansk skådespelare. När jag ska göra övningarna liggande på golvet, kommer Lexus och slickar mig i ansiktet och undrar vad jag håller på med!  Kompis, jag gör det här för att vi ska kunna gå långa promenader igen 

     

     

     

    13 november – onsdag 

     

    Alléernas nakna träd speglade sig i vattnet när vi vandrade längs Djurgårdsbrunnskanalen, som idag  låg helt stilla. Ett lätt regn föll  hela dagen över Blockhusudden och på grynnan i viken satt några skarvar som försökte torka sina vingar. 

     

    Trädgårdsmästarna på Djurgårdsförvaltningen har börjat planera nästa års sommarblommor och Cecilia väljer ännu en gång ut vackra blommor till bland annat Rosendals slottsträdgård. Det blir ett helt annat färgtema 2020, än årets underbart färgsprakande och mycket uppskattade blomsterplanteringar.  Men jag som sett hennes skisser inför nästa år, är övertygad om att det kommer att blir mycket fint ännu en gång! 

     

     
    (null)
    (null)
    (null)
    (null)
     Regn på Blockhusudden
     

     

    14 november – torsdag 

     

    Regnet fortsätter, precis som det ska vara nu i november. Nödvändigt för växterna, jorden, djuren och grundvattnet.   

     

     

    15 november – fredag 

     

    Sverige klart för Fotbolls-EM 2020 

     

     

    16 november - lördag

     

    Födelsedagskalas för Lexus som fick pannkakstårta med falukorv.

    Endast bilder från mobilen denna vecka...

     

      (null)
    Lexus min älskade vandrarkompis äter pannkakstårta
     
    (null)
    (null)
     Näva

    Vecka 45 - Ljus och blommor i Edvard Andersons växthus

    Lusthus och lärkträd i Bergianska trädgården
     
    Crocus tournefortii - Grekland
     
     Rumslind - Sparrmannia africana
     
     

    4 november – måndag

     

    Många av ginkgoträden på Hornsgatan hade som tur var sina barr/blad kvar idag när jag besökte Södermalm. Min trädgårdskompis Lars Forslin skrev till mig och tycker att tillväxten på träden har stannat av, att de nog behöver gödslas mer. Träden är planterade i skelettjord, som enligt Stockholm stads förra trädexpert Björn Embrén ska ge allra bästa förhållande för träden. Björn har nu nått pensionsålder, men föreläser fortfarande om träd och jord. Som till exempel i Bålsta den här veckan där Cecilia och hennes kamrater på Djurgårdsförvaltningen fanns på plats.

     

    Ginkgoträden är vackra nu på hösten när de lyser som guld, men om sådär 20 år då träden förhoppningsvis är stora, blir Hornsgatan med sina 200 träd en gyllne gata!

     

    Provvandrade idag och klarade drygt 12 000 steg vilket är helt ok med tanke på omständigheterna. Novemberdagen var solig vilket gjorde gott i denna dystra tid, även om jag för fotograferingens skull hellre hade haft en normalt tung, mörk, disig och lätt deprimerande novemberdag. Nåväl, det var underbart att vara igång med mina stadsvandringar igen och jag gick från Mariatorget och Hornsgatan fram, upp på Skinnarviksberget där jag brukar fotografera syrener i maj och vidare genom Skinnarviksparken bort till Kristinehovs Malmgård. Där framför den vackra 1700-tals byggnaden, lyste en ensam gul ros i planteringen.

     

    Mitt mål nu var Cinnamon Bakery & Coffeeshop på Verkstadsgatan 9 i Hornstull, där stans godaste kanelbullar finns. Trots det coola namnet är det här ett gammaldags söderfik med enkel inredning, där allt bröd bakas på plats. Idag sa jag till den unge mannen bakom disken att dom verkligen har stans godaste kanelbullar. Tack sa han, då blir mormor glad!

     

    Hoppas verkligen inte att det här caféet renoveras till ett modernt inne-söderställe, där man sitter på bänkar i fönstret och där kaffe och bakverk har namn som man inte kan uttala. Det finns inte så många enkla söderfik kvar, där man kan dricka vanligt kaffe och äta en god kanelbulle, så hit återvänder jag alltid när jag är i trakterna.

     

    Det blev en blåsig vandring Söder Mälarstrand fram till Slussen och över den nya gångbron till Gamla Stan, där jag med trötta ben tog plats i tunnelbanevagnen, som tog mig hem till Bromma igen!

     

     

    5 november – tisdag

     

    Bageri Brioche i Alviks torg öppnar sju och jag tog en tidig morgonpromenad dit och köpte färska frallor till kaffet!

     

    Jag läste i DN att 21 miljoner olivträd har dött i södra Italien och då främst i Apulien. Orsaken är bakterien Xylella som kommer från insekter. Det här är såklart en katastrof för markägare livnär sig på olivträdens oljor. En olivodlare berättade att han hade 3500 olivträd, som nu alla har dött. Många bönder i Apulien säljer sina hus och marker och flyttar från trakten. Bakterien sägs ha kommit till Italien med prydnadsblommor från Costa Rica. Nya sorter av olivträd som är resistenta mot denna bakterie har börjat planteras, träd som är snabbväxande och kan ge oliver redan efter fyra år. Så oerhört tråkigt att mängder av månghundraåriga olivträd som följt familjer i många generationer har försvunnit.

     

     

    6 november – onsdag

     

    Bytt till vinterdäck!

     

     

    7 november – torsdag

     

    Jag kände mig nästan uppgiven när jag läste nyheterna på morgonen. Hotet mot vår miljö är mycket värre än vad forskarna tidigare befarat. Ni som hånar Gretas fantastiska insats, kan ju läsa DN:s artikel där 11 000 forskare från 153 länder, varnar för akut klimatkris på jorden. Är det längre möjligt att vända den negativa trenden? 

     

    Vårt land är inte längre en trygg plats att leva på och delar av Sverige jämförs nu med en krigszon på grund av alla sprängningar och skjutningar. Det finns ingen motsvarighet i Europa! Läste någonstans att de senaste 50 åren har varit den bästa tiden i mänsklighetens historia och att vi nu är på väg att lämna dessa goda tider. Ibland tänker jag att det bästa vore att inte läsa eller se nyheter över huvud taget.

     

    När novemberdagarna blir för tunga, med gråväder och mörka nyheter, brukar jag åka till några platser i stan där ljus och blommor finns året runt. Idag blev det Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården, där jag började med kaffe och morotskaka bland tropiska växter i palmhallen. Där satt jag och tog in växternas dofter i 20 graders värme och hade sällskap av en talgoxe.

     

    Den här tiden på året finns det inte så mycket som blommar hos Edvard, men jag letade upp det lilla som bjöds och blev lite lycklig av vit krokus från Grekland och även rumslindens vackra blommor. Som vanligt trivs jag bäst i Medelhavsrummet där jag mitt i vintern brukar nosa upp de första vårtecknen vid vinstockarna. Efter besöket i värmen, gick jag runt lite ute i Botaniska trädgården där det vackraste jag kunde hitta just nu var lärkträdens gula barr.

     

     

    8 november – fredag

     

    Det här skulle ha blivit en vecka med långa stadsvandringar. Tyvärr har jag inte blivit av med mina ledbesvär, så stegräknaren visar mycket låga siffror nu. Kämpar på med sjukgymnastik.

     

    (null)

     

     

     

     

    9 november – lördag

     

    Regn!

     

     

    10 november - söndag

     

    Snö!

     

     

     
    Södermalm 
     
     
    Hornsgatans ginkgoträd
     
    Titzens fåfänga (även kallat Ensamma huset), är ett bostadshus vid Gamla Lundagatan 14 på Södermalm. Från huset har de en magnifik utsikt över staden!
     
    (null)
     Fika på Cinnamon Bakery & Coffeeshop vid Hornstull, där stans godaste kanelbullar finns! Med ett blad/barr av ginkgoträdet i plånboken, blir man aldrig fattig!
     

    Vecka 44 - För kropp och själ

    (null)
     När morgnarna är kalla blir det bästa tröjan på Lexus.
     
    Lysande hästkastanj vid inloppet till Djurgårdsbrunnskanalen
     
     Nordiska museet från Nobelparken
     
     
     

    28 oktober - måndag 

     

    Skrapade is på bilrutorna innan jag i soluppgången försiktigt rullade genom stan ut mot Blockhusudden. Tänker att det börjar bli dags att lägga om till vinterhjul. Nollgradigt, vindstilla och total tystnad, när Lexus och jag vandrade med tjocka tröjor längs Djurgårdsbrunnskanalen och tillbaka till udden genom skogen.  

     

    Igår räfsade Cecilia ihop lövhögar på tomten, som jag tog upp idag. En timmas trädgårdsarbete om dagen, är ganska lagom just nu när axlar, höfter och knä skaver och värker! Tänker tillbaka på de nästan 50 år som jag jobbade med trädgårdsarbete på stora områden, då jobbet att få bort det mesta av löven tog många veckor! Och den sköna känslan när det slitiga arbetet var klart! Jag hör ofta att det är så hälsosamt för kroppen att ha ett fysiskt arbete, att man får daglig träning helt ´´gratis´´ och att man får vara ute i ´´friska luften´´. Friska luften innebär även blåsiga, regniga, snöiga och isande kalla dagar! 

     

    Det jag inte lika ofta hör är att kroppen ofta blir sliten efter ett långt liv som trädgårdsarbetare, med stundtals tunga och monotona arbetsuppgifter. Nu finns det olika typer av trädgårdsarbete, som till exempel trädgårdsdesign, odling, skötsel, och anläggning, vilka skiljer sig väldigt mycket åt. Jag har trivts utmärkt med mitt arbete genom åren, som bestått av skötsel och anläggning, men jag kan bli lite irriterad när trädgårdsarbete ofta förskönas och bara framställs som något läkande för kropp och själ. Självklart är det underbart att få jobba utomhus med det man tycker bäst om, men det är en sak att pyssla i en villaträdgård, än att dagligen sköta om stora områden med allt vad det innebär. Tycker en sliten gammal slottsträdgårdsmästare... 

     

     

    29 oktober – tisdag 

     

    För några veckor sedan gick Lexus och jag den fina vandringsträckan från Djurgårdsbrunn bort till den nya Folke Bernadottes bro vid museiparken/Rosendal. Idag började vi i stället vandringen vid Djurgårdsbron, gick förbi Nobelparken, ambassaderna och Källhagen på norra sidan av Djurgårdsbrunnsviken, bort till Folke Bernadottes bro igen. Den känns fortfarande lite högtidligt att gå över den nya bron med gångbana av trä och med en ny utsikt in mot stan och mot Djurgårdsbrunn! Lexus undrar nog varför jag går så långsamt just nu och jag ser verkligen fram mot att hänga med i hans tempo igen. Dålig sömn och värk gör att mina annars så sköna pensionärsdagar just nu är lite svajiga.  

     

     

    30 oktober – onsdag 

     

    Soluppgången var magiskt vacker över Värmdö, när jag drack mitt morgonkaffe vid köksbordet på Blockhusudden. Minus tre grader här ute på Djurgården när jag morgonvandrade med Lexus och jag var glad att ännu en besvärlig natt med värk äntligen var över!  

     

     

    31 oktober – torsdag 

     

    Det händer inte så mycket just nu. Lyssnar på ljudbok – Knutby, av Jonas Bonnier. Vandrar med Lexus så långt som mitt knä och höft orkar. Minusgrader på morgnarna och i morgon är det november!  Solnedgången in över stan var glödande vacker när jag stod på Roddarföreningens brygga vid Djurgårdsbrunn, men jag lyckades inte fånga det vackra ljuset med kameran. 

     

     

     1 november – fredag 

     

    Tidigt sitter jag vid köksbordet på Blockhusudden med mitt morgonkaffe, ser ut mot en rodnande morgonhimmel som speglar sig i vattnet, samtidigt som vågor från någon av Värtahamnens Östersjöfärjor sköljer in mot stranden just utanför fönstret. Lite senare på morgonen sprang en ensam Prins Carl Philip förbi på sin morgonjoggingtur. Han bor ju med sin familj i Villa Solbacken borta vid Djurgårdsbrunn. 

     

    Efter en mysig fikastund hos Cecilias mamma i Vasastan, åkte vi ut till Skogskyrkogården för att tända ljus för våra nära som inte längre finns med oss. En dag för tidigt egentligen, men vi ville inte hamna i det kaos som brukar bli här på Alla helgons dag. Tanke och handling är viktigare än tidpunkten, tyckte vi. 

     

     

    2 november - lördag 

     

    Vaknade som vanligt tidigt och äntligen hade jag sovit nästan hela natten, då den värsta värken i höft och knä hade släppt taget. En fantastiskt bra början på dagen. Nu tar säkert Hammarby SM-guld senare idag också... 

     

    På Blockhusuddens tomt försökte jag med kameran fånga de få växter som bjuder på novemberblomning. Men de enda jag hittade var rosen Ghislaine de Feligonde som vägrar att ge upp, den starkt gult lysande strålrudbeckian och Salvia ´Hot Lips´ i urna. Min kära dotter kom på besök och vi njöt av Cecilias underbara Västerbottenpaj! 

     

    Nu blev tyvärr inte Hammarby svenska mästare i fotboll utan Djurgården tog titeln i stället! 

    Trots att jag tillbringar mycket tid på Djurgården har Bajen varit laget i mitt hjärta så länge jag kan minnas. 

     

     

    3 november - söndag 

     

    Ännu en skön Djurgårdsvecka gick mot sitt slut och jag förflyttade mig tillbaka till mitt Brommanäste på andra sidan stan. Eftersom ledvärken blivit bättre, ser jag nu fram mot långa stadsvandringar nästa vecka och allt tjat om värkande leder, lämnar jag nu bakom mig... 

     

     

     Kvällsvandring vid Djurgårdsbrunnskanalen
     
     Fröet som vägrar lämna buskpionen...
     
     Underbara Ghislaine de Feligonde vägrar att ge upp med sin blomning
     

    Veckodagbok november - december

     
     
    Klicka på länkarna för att läsa dagboken! 
     
     
     
    Vecka 45 - Ljus och blommor i Edvard Andersons växthus
     
    Vecka 46 - Novemberregn
     
     
     
     
     

    Vecka 43 - Stockholm i oktober

     
    Långholmen
     
    Stora Henriksvik
     
    Sjöstugan på Långholmen som vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice hyrde på 1990-talet.
     
      "Gröna huset" tillkom som sommarnöjen under 1800-talets andra hälft. På 1860-talet ägdes Sofieberg av grosshandlaren Frans Schartau. Gården har sedan haft många ägare som uppförde nya byggnader på tomten. Det intressantaste av husen är "Gröna huset", gestaltat i schweizerstil med riklig snickarglädje och ett hörntorn. (Wikipedia)

     

     

    21 oktober – måndag

     

     

    Vi möttes även i år på kultiga och anrika Östra Station Järnvägsrestaurangen. ´´Ett värdigt stationshus för allmänheten´´ som det hette när restaurangen öppnade i funkisens tid 1932. Det mesta av inredningen är original från öppningsåret och sedan 1935 drivs restaurangen av samma familj. Idag träffade jag Eva Svedberg från Täby-Vallentuna trädgårdsförening ännu en gång. Förra året i mars signerade jag 20 stycken Stockholms gröna rum-böcker som hon hade med sig och idag var det dags igen. Vi hade en trevlig pratstund, men tyvärr smakade kaffet inte som kaffe bör smaka. Skärpning, bra kaffe är mycket viktigt nu för tiden. Förr kunde man pina i sig nästan vad som helst i kaffeväg, men idag kräver de flesta kunder riktigt gott kaffe!

     

     Långsamt vandrade jag omkring en stund i stan och fotade i Kungsträdgården och i Berzelii park. Kungsans berömda Prunus ’Accolade’ glödde vackert i orange, träden som om ett halvår svämmar över av rosa blommor i de två mycket uppskattade alléerna vid dammen.

     

     

    22 oktober – tisdag

     

    Ännu en sömnlös natt med värk i leder. Såg en film klockan fyra på morgonen. Besökte läkare och benet undersöktes med ultraljud på S:t Görans sjukhus. I morgon ringer jag sjukgymnasten! Längre vandringar i mina drömmars stad får vänta en tid nu. Gömmer mig i Brommanästet med böcker och en äventyrsserie på Netflix. Men jag är verkligen inte bra på att vara inne hela dagarna, så korta promenader blir jag tvungen att ta.

     

    Ingen utlandsresa är planerad, eftersom jag bestämt mig för att inte flyga mer, på grund av flygrädsla och tankar på miljön. Vi får se hur det blir med det framöver. Tänker tillbaka på alla fantastiska trädgårdar som jag besökt under mina resor i Europa. I Italien har jag har sett magiska Ninfa i ett stilla regn och fantastiska Villa d´Este och Villa Lante, när jag reste med Rosebuds trädgårdsresor. Den magiska trädgården på ön Isola Bella i sjön Lago Maggiore, där vita påfåglar dansade framför blommande magnoliaträd med Alpernas snöklädda berg omkring, var det vackraste jag sett i hela mitt liv, se här! I Florens hade vi turen att komma till Bardini garden, där den långa pergolan fylld med blåregn, var i sin bästa blomning och där staden med den vackra katedralen låg nedanför oss och hela Fiesole var som ett blommande paradis.

     

    Vid Comosjön såg vi de fyra fantastiska trädgårdarna vid Villa Carlotta, Villa Balbianello, Villa Melzi och Villa Monastero. Dit längtar jag tillbaka för att se dessa platser även under våren. Trauttmansdorffs underbara trädgård på gränsen till Österrike såg vi i blomstermånaden april. Hela Amalfikusten var sagolikt vackert och San Michele på Capri hade jag länge längtat efter att besöka och det kändes som vandra i en dröm på den fantastiska platsen där högt uppe på berget. Den senaste magiska trädgårdsupplevelsen utomlands var i La Mortella, en mycket vacker tropisk trädgård på den italienska ön Ischia, som vi besökte en dag när ett ljummet regn föll över oss och jag fotograferade under paraplyet.

     

    Men jag har även upplevt magiska ögonblick i andra länder än Italien, som när blåregnet blommade över bron i Monets Giverny i Frankrike, där trädgården var som ett blommande paradis. Jag har också kommit perfekt i tid till Malaga, just när de blå jakarandaträden blommade och gjorde stadens parker och gator nästan onaturligt vackra. Under en resa med jobbet till Kina, besökte vi Pekings botaniska trädgård när körsbärsträden blommade, en mycket speciell upplevelse. Jag får ta tåget framöver!

     
     
     
     
    Kungsträdgården
     
     
     Jakobs kyrka i Kungsträdgården, med blommande Oktoberstormhatt - Aconitum 'Arendsii' i planteringen. Tack för den fina bilden kära dotter!
     
     Prunus 'Accolade' 
     
     Den här västra allén i Kungsträdgården heter Jussi Björling, den östra Birgit Nilsson
     
     
     
     I Berzelii park möts här Prunus x pondouinii 'Schnee' och Malus 'Evereste' 
     
     
     
    Bromma
     
     
     Bromma kyrka
     
     Lexus på besök i Bromma
     
     Pärlrönnbuske vid Tranebergs gård
     
    (null)
     
     
     
     

    23 oktober – onsdag

     

    Det var omöjligt att stanna inomhus idag, så jag tog bilen tre broar bort till Långholmen, som efter Djurgården är min favoritö här i Stockholm. Broarna som leder från mitt hem till holmen heter Tranebergsbron, Västerbron och Pålsundsbron. Under min ovanligt långsamma promenad runt ön, såg jag att det mesta av trädens löv nu bildar en vacker matta på marken och det börjar bli dags för naturen att vila, fram till april. Långholmen kallas för den gröna ön och förutom de gamla fängelsebyggnaderna är det glest med bebyggelse, det mesta är en stor vacker naturpark. Liksom på Djurgården finns här en strandpromenad runt hela ön, men i stället för Djurgårdens 1 mil långa sträcka, är det endast 3,5 kilometers vandring runt den gamla ´´fängelseön´´. En lagom sträcka för mina just nu ansträngda leder.

     

    I ett stillsamt tempo tog jag mig runt och trivdes gott i vardagslugnet på holmen. Mina vanliga besöksplatser var stängda för säsongen, så jag kunde varken prata rosor med Kerstin på Rosängen, eller samtala en stund med trädgårdsmästare Christina på Stora Henriksvik, där caféet öppnar i maj 2020 igen. Trots det så stannade jag en stund på dessa vackra platser och drömde om våren, då allt startar om igen.

     

     

     

    Lyssnade vidare på Winnerbäcks nya skönt vemodiga album Eldtuppen.

    Passande just nu är ´´Stockholm i okt´´

     

     

    Stockholm i oktober kan va

    Som metall mot metall i passagen ner mot Ropstens station

    Som cigarettrök och ozon

    Som trädens alla färger när du ser dom från Skanstullsbron

     

    En båt lägger till vid en kaj

    Och en lång skakig kryssning är över

    Och Riddarfjärden visar sin charm

    På Mariaberget stack du handen under min arm

     

     

     

    24 oktober – torsdag

     

    Många gånger har jag med bil passerat kyrkan och bara sneglat in för att sedan fortsätta någon annanstans. Det har aldrig blivit av att besöka Bromma kyrka, som ju ligger i min ´´by´´ men 6 kilometer från mitt hem och på gränsen till Spånga. Jag visste att den vackra rundkyrkan var en av Stockholms äldsta byggnader som uppfördes under andra hälften av 1100-talet, 100 år innan Stockholm grundades av Birger Jarl. Idag stannade jag för att se den vackra gamla kyrkan på nära håll och jag blev mycket förtjust i den grova ljusa fasaden.

     

    Just nu renoveras byggnaden och en ny absid (kapell) byggs i anslutning till vapenhuset. En ny klosterträdgård med örtagård, en liten damm och meditationsplats anläggs också utanför kyrkan, vilket ska bli mycket intressant att se resultatet av. Det var rörigt på platsen nu och på en informationstavla läste jag att arbetena skulle vara klara nu i oktober. Den tidsplanen kommer såklart inte att hållas, men jag hoppas att allt är klart till våren, då jag kommer att återvända hit till Bromma kyrka, där Nils Ferlin ligger begravd på kyrkogården intill. Förseningen av renoveringen beror på ett fynd av tre ´´mystiska´´ skelett från 1600–1700 hittades i kyrkans golv. Arkeologer analyserar nu fynden och jag väntar med spänning på resultatet! Vilka var kvinnan och de två männen?

     

     

     

     

    25 oktober – fredag

     

    Lexus var på besök i Brommanästet eftersom Cecilia var och såg Uno på Strandvägen 1. Vi vandrade bort mot koloniträdgårdarna i Johannelund och mötte flera andra hundar. Ännu en gång kunde jag konstatera hur oerhört vänlig Lexus är. Han viftar glatt på svansen vid varje möte med en annan hund, men flera gånger möttes han av ett ilsket morrande. En Djurgårdshund kanske inte är helt accepterad här i Bromma…

     

     

     

    27 oktober - söndag

     

    Vintertid...eller normaltid!

     
     
     
     
    Tekniska högskolan
     
     
     
    Boksignering åt Eva Svedberg från Täby-Vallentuna trädgårdsförening, på Östra Stadions Järnvägsrestaurang.
     
     

    Vecka 42 - Höst vid kanalen

     Djurgårdsbrunnskanalen
     
     
     

    14 oktober - måndag 

     

    Efter att ha röntgat mitt onda knä på Läkarhuset Odenplan, fortsatte jag ut i regnet till Blockhusudden. Motvilligt och med regnkappa på sig, klev Lexus ut i det blöta och vi gick en snabb promenad runt Parkudden.  

     

    Jag fick ännu en fråga om jag ville leda en stadsvandring med en grupp i Stockholms parker i. En trädgårdsförening var intresserade av att se parkerna i maj, men jag blev ännu en gång tvungen att tacka nej. Att stå inför folk och berätta är inte något jag inte utsätter mig för. Tänker tillbaka på skoltiden då det var tvunget att hålla föredrag inför klassen!  

     

     

    15 oktober – tisdag 

     

    Har jag sagt att jag älskar Djurgården?  

    I oktoberregnet gick vi från Djurgårdsbrunn, förbi den gamla anrika roddarföreningen och Benny Anderssons Villa Lido, bort till den nya Folke Bernadotte-bron. Askens löv föll över oss och det är bara att acceptera att hösten tar ett allt stadigare grepp. Vi fortsatte över till Rosendalssidan på södra Djurgården och tillbaka till Djurgårdsbrunn, där Tokyokörsbärsträdet lyste vackert orangerött tillsammans med röda getrisbuskar.  

     

    Den här tiden på året är det lugnt på Djurgårdens strandpromenader under vardagarna, endast några hundvandrare och lunchlöpare trotsade regnet idag. Trots att vi blev blöta, njöt både Lexus och jag av den här sköna vandringen och torkade oss sedan i ett gammalt varmt 1800-talshus vid Blockhusuddens strand. Vandringarna blir inte så långa nu när mitt knä värker, men jag hoppas att vi snart kan gå som vanligt igen. Röntgen visade ett slitet knä, efter tre tidigare operationer. Omöjligt att sova på nätterna. Smärtstillande och vidare undersökningar. Det är inte bara fördelar med att vara en fri pensionär. 

     

     

    16 oktober – onsdag 

     

    Vi gick förbi Wallenbergs slottsliknande grosshandlarvilla på Täcka udden här ute på östra Djurgården, med sin vackra och extremt välskötta park. Här finns fantastiska träd, bland annat en av Djurgårdens vackraste ekar och en mäktig blodbok nere vid strandpromenaden. Den stora parken är omgärdad av ett vackert smidesstaket med välklippta taxus- och thujahäckar och i maj blommar mängder av sagolikt vackra magnolior och ädelsyrener. För att hålla denna perfekta skötsel, krävs ett ständigt användande av olika bullrande trädgårdsmaskiner. Gräsklippare, trimmer, häcksax och lövblås spräcker ofta tystnaden här ute på udden från Täcka uddens maskiner, vilket ibland stör känsliga Djurgårdsvandrare. Dags för robotgräsklippare kanske? 

     

    Nu mulchas löven överallt på Djurgården, vilket gör gott åt mikrolivet i gräsmattorna. Förr skulle alla löv krattas bort från gräsmattor på hösten, nu smulas de sönder med gräsklippare och blir till den finaste näring. Självklart ska man inte lämna för mycket löv, som då lägger sig som ett lock över gräset. 

     
     
     
    Tokyo körsbärsträdet lyser vackert vid Djurgårdsbrunn. På söndagsmorgonen fanns inte många löv kvar på trädet.
     
    Fågelbryggan vid Isbladskärret är nyrenoverad!
     
     

     

    17 oktober – torsdag 

     

    Regn och nordliga vindar på udden. Tända lampor mitt på dagen!  

     

    Min bror med fru, som nu för tiden bor på Öland, kom på besök till Blockhusudden för första gången. Det blev fika och vi hade mycket att prata om. I Stockholm jobbade min bror och jag ihop i 27 år i familjeföretaget Norrtälje Trädgårdsservice, men nu ses vi endast en gång om året. Innan de tog sin husbil och drog vidare, gick vi runt vackra Parkudden med hundarna. Lexus träffade sina ´´kusiner´´  Uffe och Messi som är två coola Border terrier. 

     

    Altanen är färdig! 

     

     

    18 oktober – fredag 

     

     Trädgårdsarbete på Blockhusudden. Skogs- och kanalvandring och nu lyser lindarna som guld längs Djurgårdsbrunnskanalen. Mot kvällen regn. 

     

     

    19 oktober - lördag 

     

    Efter ännu en vaken natt med värk i axlar och knä, blev det långfrukost och sedan fortsatt trädgårdsarbete. Idag satte vi mängder av tulpanlökar och nu är det lika bra att gå i ide och vakna i april! 

     

    På eftermiddagen sprang Cecilia och hennes son Felix, loppet STHLM Apocalypse, som gick från Kaknäs till Fiskartorpet, en sträcka på 8 km. Under loppet dök zombies upp, som försökte ta löparnas tre liv, i form av tre band som hängde fast vid klädseln. Vi hejade efter banan och Cecilia hade som tur ett liv kvar vid målgången!  

     

     

    20 oktober - söndag 

     

    När jag på morgonen körde över Djurgårdsbrunnsbron och lämnade vackra Djurgården för den här gången, såg jag att nattens regn slitit av mängder av löv från träden längs kanalen. Jag är glad att jag tog bilder tidigare i veckan.  

     

    Hemma i Brommanästet såg jag Bajen slå Malmö FF med 2-0 och guldstriden fortsätter!  

     

     
    Huset Dufvan på Blockhusudden i höstskrud
     
     Den japanska lönnen glöder fortfarande
     
     Nya Folke Bernadottes bro
     
    (null)
     Den här fantastiska lilla killen verkar veta vilket knä om värker, lägger sin varma nos på det onda och ser tröstande på mig med de där underbara ögonen.
     
     Bror med fru besöker Blockhusudden. Lexus träffar kusinerna
     
    (null)
     Bra kämpat i zombieloppet Ceciia! 
     

    Vecka 41 - Är alla bilder redan tagna?

     En fråga på Fotografiskas sida:
     

    Jag har fotograferat i ganska många år, ofta på resor, och alltid tyckt att det är roligt. Kanske till och med det roligaste med att resa. Men i somras drabbades jag av en känsla av meningslöshet. Jag såg många fina motiv, men lyckades inte motivera mig att ta upp kameran. Det gjorde mig nedstämd, men jag kunde inte låta bli att tänka att alla bilder kanske redan är tagna och att det faktiskt inte längre är meningsfullt att fotografera?
    /Maria

    Läs svaret här!

     
     
     
     
     
    Lillsjön runt
     
     
    Broarna och bryggorna vid Lillsjön i Bromma
     
     Vid Lillsjöån ligget detta vackra hus. Synd att man valt den fula parkvägsbelysningen!
     
     Koloniföreningen Iris-Lillsjön. Det här är lotten där de två männen har 69 stycken olika rosor! Eller var det 70?
     
     
     

    7 oktober – måndag

     

    När man som jag bor på två ställen, tar det en stund innan jag förstår var jag befinner mig när jag vaknar på morgonen. Den här morgonen vaknade jag i Brommanästet, där det inte fanns någon Lexus som ville gå ut och det kändes lite tomt. Senare på morgonen gick jag ut själv och tog tunnelbanan till Slussen. Vandrade Hökens gata upp till Mosebacke och fortsatte bort mot Fjällgatan. Nu är det skönt att vandra i Stockholm igen, då inte gatorna är fyllda av turister och storstaden känns ganska ´´lugn´´. Trädens höstfärger glänste i förmiddagssolen, men fram på dagen tornade mörka moln upp sig i norr. Någonstans måste det ha regnat eftersom en spektakulär regnbåge böjde sig över staden och som fick Stockholmarnas Instagram att svämma över.

     

    Innan jag besökte Vitabergsparken åt jag lunch på Därmedpasta på Folkungagatan och med ny energipåfyllning vandrade jag in i parken som ännu inte bjöd på några större färgskådespel, trots alla lönnarna. Men det är alltid fint att vandra i Vitan! Mitt knä trasslar lite, så det blev ett ganska kort besök på Söder den här gången. På morgonen hade jag beställt ett nytt knäskydd och klockan 17 på eftermiddagen levererades det till min dörr. Så oerhört fort det går att beställa varor nu för tiden och frakten var gratis!

     

     

    8 oktober – tisdag

     

    Idag var det dags för min fina vandrarkompis Lexus att klippa sig. Tre eller fyra gånger om året åker vi till Hjorthagen där duktiga Rebecka friserar honom och det brukar vara en av de jobbigaste stunderna i hans hundliv. Att först bli badad (han hatar vatten) och sedan stå still på ett bord under en lång tid, är något som han brukar tycka väldigt illa om, men idag hade han stått helt stilla och låtit sig bli klippt utan minsta gnäll. En stolt husse hämtade honom och vi åkte direkt till matte Cecilia på jobbet för att visa. Tack för ett mycket bra jobb Rebecka!

     

    Under tiden som Lexus klipptes, gick jag förbi Stockholms stadion på Valhallavägen och fotade vildvinet mot tegelväggarna på den gamla vackra stadion som byggdes till sommar-OS 1912. Stockholms stadion är den äldsta olympiska arena som fortfarande är i aktivt bruk, läste jag på Wikipedia. Jag fortsatte grannen i söder som är Kungliga Musikhögskolan på Valhallavägen 105, vars stora vita campus invigdes 2016. Där inne i de moderna lokalerna med den enorma takhöjden, finns restaurangen Oktav, där jag tog en kaffe med macka för PJ/student-priset 40 kronor.

     

    På vägen hem till Bromma igen, blev det ett kort besök i Bergianska trädgården, där jag egentligen hade tänkt att besöka Victoriahuset där världens största näckros finns. Men de hade tyvärr stängt för säsongen och öppnar i maj 2020.

     

    Idag revs de vackra sommarblomsplanteringarna vid Rosendals slott och senare i veckan sätts mängder av blomsterlök inför våren! Vackra narcisser och tulpaner kommer då att pryda slottsparken. Jag har växtlistor på sorterna, men berättar inget nu, det blir en överraskning i vår. Bara att skriva ´´vår´´ får mig att må gott!

     

     
     
     
    Tågresa till Enköping
     
     
     Fridegårdsparken i Enköping
     
    Drömparken
     
    Pastor Spaks park med de underbara Taxus häckarna
     
    Sommarblommor vid Gustav Adols parken
     
    Höstanemoner vid Klosterparken
     
     Vid Enköpings stadion
     
     

    9 oktober – onsdag

     

    Enköpingståge, först står det sen går det…sjöng Totte Wallin på 80-talet.

    Den här molniga förmiddagen tog jag mig till T-centralen och satte mig på Enköpingståget som tog mig till Sveriges närmaste stad. Det var dags för årets besök i de fina parkerna, som gjort staden så berömd bland trädgårdsintresserade människor runt om i landet. Här finns framför allt den vackra Drömparken från 1996, som en av världens mest kända trädgårdsdesigner Piet Oudolf har ritat, men i den lilla staden finns även många små så kallade fickparker som är mycket fina. I alla parkerna finns växtlistor i små lådor och man hittar verkligen ett spännande växtval vart man än kommer och staden var nog först i Sverige med att använda så stora mängder av perenner i de offentliga parkerna. Varför Enköping blivit en känd parkstad beror mycket på den förra stadsträdgårdsmästaren Stefan Mattson, som var den som utvecklade stadens parker på ett helt nytt sätt. Han var också den som knutit kontakten med Piet Oudolf och fått honom att skapa den mycket fina Drömparken.

     

    Jag ställde alltså bilen hemma och tog tåget, vilket jag tycker är ett perfekt sätt att förflytta sig på. Att luta sig tillbaka med kaffe och en ljudbok i öronen och samtidigt se landskapet glida förbi utanför fönstret. Väl framme gick jag den långa Drottninggatan ner mot stan och i Pastor Spaks park beundrade jag de böljande idegranshäckarna i den fina lilla parken med sin cirkelrunda rosenträdgård. Eftersom jag visste att det var regn på väg, skyndade jag mig först till Drömparken, som är den viktigaste parken i Enköping. Där är det vackert vilken tid på året man än kommer. Visst hade de allra flesta perennerna blommat färdigt för i år, även om det fanns vissa astrar mm. som fortfarande gav lite färg åt planteringarna. Annars är det prydnadsgräset som märks mest nu och som det alltid finns gott om i Piet Oudolfs trädgårdar. De höga runda rummen av bok, känns ännu högre nu än då jag senast besökte trädgården och de är verkligen mäktiga i sin kontrast mot alla olika perenner på marken.

     

    Regnet började falla och jag vandrade utefter ån, där de fina små broarna som vanligt var smyckade med sommarblommor, som nu befann sig i höstfasen och där oktoberfärgerna på träd och buskar skapade en fantastisk fin miljö, som jag fotade med kameran under paraplyet. Efter en hyfsad lunch, fortsatte jag att vandra längs ån vid den långa fina Klosterparken. Vart man än går i Enköping finns perenner i planteringar, i refuger och i rondeller och det är ofta målat med stora breda penseldrag, som man brukar säga när mängder av samma sort använts återkommande. Jag besökte några små parker till i regnet innan jag gav upp och tillbaka mot tågstationen igen och hängde en timma på Konditori Drott, som ligger mitt emot stationshuset. Kaffe och kanelbulle! På hemresan gick jag igenom mina regniga bilder och var ändå glad att det inte varit stark sol, som jag inte tycker om att fotografera i.

     

     

    10 oktober – torsdag

     

    Jag har bott i Bromma i 44 år med ett avbrott på ett år i slutet av 70-talet då jag bodde på Norrtullsgatan i Vasastan och ibland blir jag en aning trött på den här platsen. Flygbuller och brusande trafik på Drottningholmsvägen och Ulvsundavägen, är inte idealiskt för någon som är extremt ljudkänslig. Jag har ju också blivit bortskämd med att vistas så mycket på lugna östra Djurgården de senaste fyra åren. Men så ibland förstår jag ändå varför jag bosatte mig här i Bromma. Utefter stränderna finns fantastiska strandpromenader och känner man för att vandra långt, så leder promenaden ända ut till Hässelby.

     

    Trots att jag bott här så länge, har det aldrig blivit av att gå runt vår insjö Lillsjön, som genom en liten vacker å vid Ulvsunda slott har förbindelse med Mälaren, som genom Slussen har förbindelse med Östersjön, som i sin tur har förbindelse med Öresund som hör ihop med Nordsjön/Atlanten. Lillsjön har alltså kontakt med världens alla stora hav. Tanken svindlar!

     

    Vandringen började här hemma vid Brommanästet och jag gick efter strandpromenaden bort till Ulvsunda slott och följde sedan ån till Lillsjön, som jag idag äntligen lärde mig känna. Trots att det går ganska stora trafikleder runt sjön, ser man varken bilar eller moderna hus under vandringen, med några få undantag. Den täta vegetationen gör att ljud dämpas och det blev en mycket fin liten vandring den här dagen. Fina rödmålade träbroar leder fram till vandringsleden runt sjön och på bron stod en äldre man och fiskade. Vid en brygga längre bort blickade jag ut över sjön och såg bara natur förutom den gamla kvarnen som står i den trafikerade korsningen Ulvsundavägen och Kvarnbacksvägen. Men härifrån bryggan såg kvarnen ut att vara placerad mitt ute i naturen och det kändes som om jag förflyttades några hundra åt bakåt i tiden, utan bilar och flygplan. Kunde nästan se framför mig en något berusad Bellman sitta här vid stranden med sin luta. Undrar om jag inte skulle passat bättre in i 1700-talet!

     

    Borta vid koloniföreningen Iris-Lillsjön som bildades 1916, var jag tvungen att gå in och titta en stund. I måndags var det premiär på TV-programmet Paradiset Iris som spelas in här och jag kände igen några av de stora lotterna. När jag åter nådde de röda träbroarna vid Ulvsundavägen, bestämde jag mig för att åter vandra här i vår när fåglarna sjunger igen och då hägg och syren blommar.

     

     

    11 oktober – fredag

     

    Visst är det skönt att vara pensionär, men när man blir äldre kommer ju även krämporna och det tar tid innan värkande leder mjukas upp på morgonen. Jag har nu börjat vinterträna lite här hemma för att försöka lura artrosen. Vågar inte tänka på hur det skulle bli om jag inte längre kan vandra som jag brukar!

     

    Stockholm - Nordens Venedig - har många öar att vandra runt. Idag valde jag Lilla Essingen. Sträckan runt ön är endast 2,3 kilometer lång och passade bra idag när knät fortfarande bråkar. Röntgen på måndag. Egentligen är Lilla Essingen ingen favoritö i stan, men utsikten in mot Västerbron med Riddarholmen och Gamla Stan i bakgrunden är magiskt vacker och jag minns en morgon vid femtiden för sju år sedan, då jag fotograferade soluppgången härifrån. Västerbron har aldrig varit vackrare än den morgonen.

     

    På Fotografiska museets sida läste jag en fråga, om alla bilder redan är tagna? Att det på två minuter idag tas lika många bilder som under hela 1800-talet. Det äldsta bevarade fotot togs 1827. Ganska ofta nu för tiden känner jag att det är svårt att hitta intressanta motiv. Allt är liksom redan gjort! På sociala medier finns nästan oändligt med bilder och scrollar man på Instagram så finns det inget slut. Jag tänker att jag måste börja minska på antalet bilder i bloggen och bara visa de som jag tycker allra bäst om. Min dotter säger ibland att jag borde variera med fler närbilder och jag kanske ska lyssna på henne...

     
     
     
    Södermalm
     
     
    Långa huset på Lilla Mejtens gränd
     
    Vildvin och Clematis tillsammans på Fjällgatan
     
     Violruta i Anna Lindhagens täppa
     
     
     
    Östermalm
     
     
    Seated man av Sean Henry
     
     Danderydsgatan
     

     

    12 oktober – lördag

     

    Så stod jag då framför den nya skulpturen, som ser så märkligt levande ut där intill KB i Humlegården. Sean Henrys fantastiska skapelse Seated figur avtäcktes den 28 september och föreställer en vanlig man som är på väg till eller ifrån sitt arbete. Till skillnad från alla kungligheter, vetenskapsmän eller andra berömda personer som vanligtvis står staty, är det här en man av folket, som vilar en stund med sina tankar framför Linnéstatyn. Skulpturen är tre meter hög och har fått sin plats här som en del i firandet av att Humlegården fyller 400 år. Tyvärr är mannen bara på tillfälligt besök i Humlan fram till våren 2020.

     

    Från Humlegården fortsatte jag bort till den trevliga södra delen av Danderydsgatan, som inte liknar någon annan gata på Östermalm, där arkitekturen oftast brukar vara alltför prålig och ibland ganska sträng. På Danderydsgatan är de smakfullt färgade byggnaderna med sina tre, fyra våningar och med de små trädgårdarna framför husen, en trevlig plats, även om fastighetspriserna här inte är lika trevliga!

     

    När jag googlar på gatan, hittar jag en artikel som fick mig att fundera över mitt ordval - trevlig. 2016 såldes ett av husen till tidigare Ericsson-chefen Carl-Henric Svanberg för 120 miljoner kronor och var det dyraste huset som såldes det året i Sverige. Renoveringen har sedan kostat cirka 50 miljoner. Jag ler lite när jag läser att han fick avslag av Stadsbyggnadsnämnden, när han ville bygga till en balkong på fastigheten. Allt går inte att köpa för pengar, tack och lov. Hans segelbåt ska dock vara dyrare än huset, den kostade 190 miljoner. Häpp!

     

    Anledningen till mitt besök på Danderydsgatan idag var att jag sett en bild av glödande vildvin som täcker en vacker husfasad. Efter att ha tagit några foton vandrade jag vidare genom Ellen Keys park och bort mot Odenplan, där jag tog tunnelbanan hem till mitt enkla lilla Brommanäste, där jag har en liten balkong!

     

     

    13 oktober – söndag

     

    Det blev en gnistrande vacker höstdag och vi åkte ut på Lidingö och hem igen, körde på en fågel…nej det gjorde vi inte! Men vi åkte ut på Lidingö i varje fall och vi gick ute vid Elfvik där naturen var klädd i vacker höstskrud. Vi fikade inne på Elfviks Gärdsbistro, dit Lexus fick följa med in och det blev en skön avslutning på veckan.

     

     

     

     
     
     Stockholms stadion på Valhallavägen
     
     Vildvin vid Artemisgatan i Hjorthagen
     
    (null)
     Fina Lexus på väg hem från frisören i Hjorthagen
     
    Finaste Lexus vid Djurgårdsbrunnskanalen. Cecilias bild!
     
    Elfvik Lidingö

    Vecka 40 - Höst på Djurgården

     Vackra lysande benved
     
     

    30 september - måndag 

     

    Det väntas regn och blåst i veckan, men den här sista septembermorgonen på Blockhusudden var det helt stilla, med ett vackert ljus som trängde genom molnen. Grävningen för dränering kring huset på udden är klart och nästa vecka snickras en ny altan år Cecilia. Djurgårdsförvaltningen har nu börjat riva sina vackra sommarblomsplanteringar och snart kommer tusentals blomsterlökar att sättas i Djurgårdens trädgårdar och parker. När jag själv jobbade tyckte jag om att sätta lök, det är nästan som det första vårtecknet!

     

    Besökte ett nästan folktomt Skansen och brydde mig som vanligt endast om trädgårdarna. Jag har lite svårt för djur i fångenskap, även om jag vet att djurparker är viktiga, bland annat i sitt arbete att rädda utrotningshotade djur. I rosenträdgården blommade fortfarande flera olika rosor och i underbara Skogaholms herrgårds köksträdgård fotograferade jag ännu en gång min favoritvy in mot lusthuset. Den vyn finns som bloggens headerbild, likaså som omslagsbild på Stockholms gröna rums Facebooksida. Det lite hastiga Skansenbesöket avslutade jag vid vackra Skånegården, med sin fina trädgård där planteringarna omgärdas av låga buxbomshäckar. Alla dessa platser är mycket fina och jag försöker göra ett eller två besök på Skansen varje år.  

      

    Det bor nu fyra hundar på Blockhusudden, sedan den söta lilla valpen Ludde nu flyttat in hos Billy och Eva. På eftermiddagen var vi där för att hälsa Bichon Havanaise-valpen hjärtligt välkommen till udden. Han är alltså av samma ras som Lexus och vi hoppas att dom kommer att bli bästa vänner framöver. Ännu så länge får dom inte träffa varandra, eftersom Ludde måste vaccineras först. Tack för kaffet Billy och Eva!

     

     

    1 oktober – tisdag 

     

    Efter en sömnlös natt med axelvärk åkte jag till vårdcentralen hemma i Bromma och fick fungerande värktabletter. Troligen har jag fått en inflammation i axlarna efter att ha simmat fjärilssim och ryggsim på Skiathos...! 

     

     

    2 oktober – onsdag 

     

    Sov hela natten utan värk och vaknade utvilad och nöjd. Efter en lång frukost gav vi oss ut på morgonvandring, Lexus och jag. Vi gick genom den oktobertysta skogen bort till Manilla och sjövägen tillbaka. Villa Mullberget ska nu renoveras. Det mörka vackra huset som är ritat av stadshusarkitekten Ragnar Östberg och vars fasad består av mörkbrunt träspån. Det finns så många vackra byggnader längs stränderna på Djurgården och Villa Mullberget är en av favoriterna!

     

    Träd och buskar lyser allt mer av höstens härligt starka färger och i strändernas vildrosor finns i år ovanligt mycket nypon. När vi gick förbi Blockhusuddens brygga anlände den gamla båten Gurli, som byggdes 1871 på Bergsunds mekaniska verkstad på Södermalm. Hon hade med sig resenärer från Nackasidan, som när de steg iland stressade bort mot buss 69, för fortsatt färd in mot staden där arbete väntade. ´´Hemma´´ vid stenbryggan utanför lusthuset stod en man och fiskade, det såg fridfullt ut. Lexus och jag gick hem och vilade en stund efter vandringen.  

     

     

    Planteringarna med de vackra färgstarka sommarblommorna vid Rosendals slott, som i år varit så oerhört uppskattade, kommer nästa vecka att rivas eftersom vårens blomsterlökar ska sättas där. Idag fotograferade jag dessa planteringar för sista gången och de röda dahliorna XXL Taxco, var fortfarande helt fantastiska. Troligen kommer Cecilias växtarrangemang vid Rosendals slott i år att finnas på ett mycket speciellt ställe nästa år! Cliffhanger! Från slottsparken ser man nu nya Folke Bernadottes bro och det känns verkligen som om den här vackra undangömda slottsparken har blivit aningen mer exponerat sedan bron invigdes!

     

    Barcelona slog Inter i Champions league, trots uruselt spel! 

     
     
     
     
    Skansens trädgårdar
     
     
     
     
     
    Rosendals slott
     
     
     

    3 oktober – torsdag 

     

    Regn och blåst under hela natten och jag börjar faktiskt bli lite sänkt av höstens annalkande mörker och kyla. Nu gäller tjocka kläder, varma element, stora mängder stearinljus och heta bad i åtta månader, innan ljuset och värmen återvänder i vår och det är nu när mörkret blir allt mer påtagligt som pensionärslivet sätts på prov. Det gäller att ha en plan och intressanta uppdrag för att härda ut.  

     

    Idag började Djurgårdsförvaltningen sätta blomsterlök på Rosendalsterrassen. För att få maximal effekt, sätts narcisslökarna tätt och runt dammen blir det nu nio olika sorter.  

     

     

    4 oktober – fredag 

     

    Som vanligt var jag alldeles för tidig, när Lexus skulle vaccinera sig vid Sundbybergs veterinärpraktik. Så innan det var dags för sprutan i nacken, gick vi omkring en stund i det gamla villaområdet Duvbo, Lexus kissade och jag tittade in i de gamla trädgårdarna. Förra året då vi besökte den här praktiken, tyckte vi att bemötandet inte var så som man förväntar sig, men tänkte att vi kanske hade otur och råkade ut för någon stackare som hade en dålig dag. Idag när Lexus ropades upp och vi fick komma in i ett litet undersökningsrum, svarade inte ens veterinären på min hälsning och hon brydde sig inte heller om att hälsa på Lexus, som självklart kände sig stressad i den här miljön. Jag sa att han är en ganska känslig kille, så han kommer nog att skrika när han får sin spruta. Hon svarade inte utan frågade om hon skulle sätta på munkavle på honom. Det får du avgöra sa jag, han brukar inte bita. Det är väl inte jag som ska avgöra det, jag känner inte hunden, svarade hon surt.  

     

    Under hela besöket kändes veterinären arg, sur och otrevlig och det var verkligen inte det Lexus och jag behövde den här förmiddagen. Ska inte en veterinär vara vänlig mot djur som de ska behandla och som befinner sig i en stressad miljö. Har man vanligt folkvett så hälsar man väl även på sina kunder. Jag har alltså ännu en gång råkat ut för en människa som fullständigt har missuppfattat sin roll i arbetslivet. Vi betalar ju för att veterinären den här gången ska utföra en vaccination! Jag vill verkligen inte bli bemött på det här sättet när jag köper en tjänst, vad det än handlar om. Speciellt när det handlar om min bästa och underbara kompis. Jag kommer aldrig någonsin att sätta min fot på detta ställe igen!

     

     

     

    5 oktober - lördag 

     

    Färden gick mot Roslagen för att hälsa på min syster på skärgårdsön Yxlan. Hon blev ensam nu i somras då hennes man Johan plötsligt lämnade jordelivet och nu kämpar hon vidare på sin vackra skärgårdstomt, dit min morfars far Knut Söderholm anlände på 1870-talet och som varit i släkten sedan dess. Vi hade en trevlig stund med god lunch och utsikt över Furusundsleden, där en ensam segelbåt krängde i vinden, när vi åt den goda smörgårdstårtan.

     

     

    6 oktober - söndag 

     

    Cecilia, Lexus och jag åkte till återvinningscentralen i Bromma med ett stort lass skräp! Och Hammarby vann över Djurgården!!! Jag vet att jag ofta befinner mig på Djurgården, men Bajen är lagen i mitt hjärta här i Sverige! Den största platsen i fotbollshjärtat tillhör Barcelona!

     

    Nu väntar en Brommavecka, men på tisdag åker jag med Lexus till frisören…

     

       (null) (null)Åka bil! På väg mot Roslagen!

     

     Grannens valnötsträd
     
    (null)
     Välkommen till Blockhusudden Ludde!
     
    (null)
    (null)
     Lökplantering vid Rosendalsterrassen. Cecilias bild!
     
     Stanna bilen, sa Cecilia! Hon hade sett tre lönnar som intill varandra befann sig i olika faser nu i oktober! Tack för dina fantastiska ögon...
     
     


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails