• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Vecka 41 - Är alla bilder redan tagna?

     En fråga på Fotografiskas sida:
     

    Jag har fotograferat i ganska många år, ofta på resor, och alltid tyckt att det är roligt. Kanske till och med det roligaste med att resa. Men i somras drabbades jag av en känsla av meningslöshet. Jag såg många fina motiv, men lyckades inte motivera mig att ta upp kameran. Det gjorde mig nedstämd, men jag kunde inte låta bli att tänka att alla bilder kanske redan är tagna och att det faktiskt inte längre är meningsfullt att fotografera?
    /Maria

    Läs svaret här!

     
     
     
     
     
    Lillsjön runt
     
     
    Broarna och bryggorna vid Lillsjön i Bromma
     
     Vid Lillsjöån ligget detta vackra hus. Synd att man valt den fula parkvägsbelysningen!
     
     Koloniföreningen Iris-Lillsjön. Det här är lotten där de två männen har 69 stycken olika rosor! Eller var det 70?
     
     
     

    7 oktober – måndag

     

    När man som jag bor på två ställen, tar det en stund innan jag förstår var jag befinner mig när jag vaknar på morgonen. Den här morgonen vaknade jag i Brommanästet, där det inte fanns någon Lexus som ville gå ut och det kändes lite tomt. Senare på morgonen gick jag ut själv och tog tunnelbanan till Slussen. Vandrade Hökens gata upp till Mosebacke och fortsatte bort mot Fjällgatan. Nu är det skönt att vandra i Stockholm igen, då inte gatorna är fyllda av turister och storstaden känns ganska ´´lugn´´. Trädens höstfärger glänste i förmiddagssolen, men fram på dagen tornade mörka moln upp sig i norr. Någonstans måste det ha regnat eftersom en spektakulär regnbåge böjde sig över staden och som fick Stockholmarnas Instagram att svämma över.

     

    Innan jag besökte Vitabergsparken åt jag lunch på Därmedpasta på Folkungagatan och med ny energipåfyllning vandrade jag in i parken som ännu inte bjöd på några större färgskådespel, trots alla lönnarna. Men det är alltid fint att vandra i Vitan! Mitt knä trasslar lite, så det blev ett ganska kort besök på Söder den här gången. På morgonen hade jag beställt ett nytt knäskydd och klockan 17 på eftermiddagen levererades det till min dörr. Så oerhört fort det går att beställa varor nu för tiden och frakten var gratis!

     

     

    8 oktober – tisdag

     

    Idag var det dags för min fina vandrarkompis Lexus att klippa sig. Tre eller fyra gånger om året åker vi till Hjorthagen där duktiga Rebecka friserar honom och det brukar vara en av de jobbigaste stunderna i hans hundliv. Att först bli badad (han hatar vatten) och sedan stå still på ett bord under en lång tid, är något som han brukar tycka väldigt illa om, men idag hade han stått helt stilla och låtit sig bli klippt utan minsta gnäll. En stolt husse hämtade honom och vi åkte direkt till matte Cecilia på jobbet för att visa. Tack för ett mycket bra jobb Rebecka!

     

    Under tiden som Lexus klipptes, gick jag förbi Stockholms stadion på Valhallavägen och fotade vildvinet mot tegelväggarna på den gamla vackra stadion som byggdes till sommar-OS 1912. Stockholms stadion är den äldsta olympiska arena som fortfarande är i aktivt bruk, läste jag på Wikipedia. Jag fortsatte grannen i söder som är Kungliga Musikhögskolan på Valhallavägen 105, vars stora vita campus invigdes 2016. Där inne i de moderna lokalerna med den enorma takhöjden, finns restaurangen Oktav, där jag tog en kaffe med macka för PJ/student-priset 40 kronor.

     

    På vägen hem till Bromma igen, blev det ett kort besök i Bergianska trädgården, där jag egentligen hade tänkt att besöka Victoriahuset där världens största näckros finns. Men de hade tyvärr stängt för säsongen och öppnar i maj 2020.

     

    Idag revs de vackra sommarblomsplanteringarna vid Rosendals slott och senare i veckan sätts mängder av blomsterlök inför våren! Vackra narcisser och tulpaner kommer då att pryda slottsparken. Jag har växtlistor på sorterna, men berättar inget nu, det blir en överraskning i vår. Bara att skriva ´´vår´´ får mig att må gott!

     

     
     
     
    Tågresa till Enköping
     
     
     Fridegårdsparken i Enköping
     
    Drömparken
     
    Pastor Spaks park med de underbara Taxus häckarna
     
    Sommarblommor vid Gustav Adols parken
     
    Höstanemoner vid Klosterparken
     
     Vid Enköpings stadion
     
     

    9 oktober – onsdag

     

    Enköpingståge, först står det sen går det…sjöng Totte Wallin på 80-talet.

    Den här molniga förmiddagen tog jag mig till T-centralen och satte mig på Enköpingståget som tog mig till Sveriges närmaste stad. Det var dags för årets besök i de fina parkerna, som gjort staden så berömd bland trädgårdsintresserade människor runt om i landet. Här finns framför allt den vackra Drömparken från 1996, som en av världens mest kända trädgårdsdesigner Piet Oudolf har ritat, men i den lilla staden finns även många små så kallade fickparker som är mycket fina. I alla parkerna finns växtlistor i små lådor och man hittar verkligen ett spännande växtval vart man än kommer och staden var nog först i Sverige med att använda så stora mängder av perenner i de offentliga parkerna. Varför Enköping blivit en känd parkstad beror mycket på den förra stadsträdgårdsmästaren Stefan Mattson, som var den som utvecklade stadens parker på ett helt nytt sätt. Han var också den som knutit kontakten med Piet Oudolf och fått honom att skapa den mycket fina Drömparken.

     

    Jag ställde alltså bilen hemma och tog tåget, vilket jag tycker är ett perfekt sätt att förflytta sig på. Att luta sig tillbaka med kaffe och en ljudbok i öronen och samtidigt se landskapet glida förbi utanför fönstret. Väl framme gick jag den långa Drottninggatan ner mot stan och i Pastor Spaks park beundrade jag de böljande idegranshäckarna i den fina lilla parken med sin cirkelrunda rosenträdgård. Eftersom jag visste att det var regn på väg, skyndade jag mig först till Drömparken, som är den viktigaste parken i Enköping. Där är det vackert vilken tid på året man än kommer. Visst hade de allra flesta perennerna blommat färdigt för i år, även om det fanns vissa astrar mm. som fortfarande gav lite färg åt planteringarna. Annars är det prydnadsgräset som märks mest nu och som det alltid finns gott om i Piet Oudolfs trädgårdar. De höga runda rummen av bok, känns ännu högre nu än då jag senast besökte trädgården och de är verkligen mäktiga i sin kontrast mot alla olika perenner på marken.

     

    Regnet började falla och jag vandrade utefter ån, där de fina små broarna som vanligt var smyckade med sommarblommor, som nu befann sig i höstfasen och där oktoberfärgerna på träd och buskar skapade en fantastisk fin miljö, som jag fotade med kameran under paraplyet. Efter en hyfsad lunch, fortsatte jag att vandra längs ån vid den långa fina Klosterparken. Vart man än går i Enköping finns perenner i planteringar, i refuger och i rondeller och det är ofta målat med stora breda penseldrag, som man brukar säga när mängder av samma sort använts återkommande. Jag besökte några små parker till i regnet innan jag gav upp och tillbaka mot tågstationen igen och hängde en timma på Konditori Drott, som ligger mitt emot stationshuset. Kaffe och kanelbulle! På hemresan gick jag igenom mina regniga bilder och var ändå glad att det inte varit stark sol, som jag inte tycker om att fotografera i.

     

     

    10 oktober – torsdag

     

    Jag har bott i Bromma i 44 år med ett avbrott på ett år i slutet av 70-talet då jag bodde på Norrtullsgatan i Vasastan och ibland blir jag en aning trött på den här platsen. Flygbuller och brusande trafik på Drottningholmsvägen och Ulvsundavägen, är inte idealiskt för någon som är extremt ljudkänslig. Jag har ju också blivit bortskämd med att vistas så mycket på lugna östra Djurgården de senaste fyra åren. Men så ibland förstår jag ändå varför jag bosatte mig här i Bromma. Utefter stränderna finns fantastiska strandpromenader och känner man för att vandra långt, så leder promenaden ända ut till Hässelby.

     

    Trots att jag bott här så länge, har det aldrig blivit av att gå runt vår insjö Lillsjön, som genom en liten vacker å vid Ulvsunda slott har förbindelse med Mälaren, som genom Slussen har förbindelse med Östersjön, som i sin tur har förbindelse med Öresund som hör ihop med Nordsjön/Atlanten. Lillsjön har alltså kontakt med världens alla stora hav. Tanken svindlar!

     

    Vandringen började här hemma vid Brommanästet och jag gick efter strandpromenaden bort till Ulvsunda slott och följde sedan ån till Lillsjön, som jag idag äntligen lärde mig känna. Trots att det går ganska stora trafikleder runt sjön, ser man varken bilar eller moderna hus under vandringen, med några få undantag. Den täta vegetationen gör att ljud dämpas och det blev en mycket fin liten vandring den här dagen. Fina rödmålade träbroar leder fram till vandringsleden runt sjön och på bron stod en äldre man och fiskade. Vid en brygga längre bort blickade jag ut över sjön och såg bara natur förutom den gamla kvarnen som står i den trafikerade korsningen Ulvsundavägen och Kvarnbacksvägen. Men härifrån bryggan såg kvarnen ut att vara placerad mitt ute i naturen och det kändes som om jag förflyttades några hundra åt bakåt i tiden, utan bilar och flygplan. Kunde nästan se framför mig en något berusad Bellman sitta här vid stranden med sin luta. Undrar om jag inte skulle passat bättre in i 1700-talet!

     

    Borta vid koloniföreningen Iris-Lillsjön som bildades 1916, var jag tvungen att gå in och titta en stund. I måndags var det premiär på TV-programmet Paradiset Iris som spelas in här och jag kände igen några av de stora lotterna. När jag åter nådde de röda träbroarna vid Ulvsundavägen, bestämde jag mig för att åter vandra här i vår när fåglarna sjunger igen och då hägg och syren blommar.

     

     

    11 oktober – fredag

     

    Visst är det skönt att vara pensionär, men när man blir äldre kommer ju även krämporna och det tar tid innan värkande leder mjukas upp på morgonen. Jag har nu börjat vinterträna lite här hemma för att försöka lura artrosen. Vågar inte tänka på hur det skulle bli om jag inte längre kan vandra som jag brukar!

     

    Stockholm - Nordens Venedig - har många öar att vandra runt. Idag valde jag Lilla Essingen. Sträckan runt ön är endast 2,3 kilometer lång och passade bra idag när knät fortfarande bråkar. Röntgen på måndag. Egentligen är Lilla Essingen ingen favoritö i stan, men utsikten in mot Västerbron med Riddarholmen och Gamla Stan i bakgrunden är magiskt vacker och jag minns en morgon vid femtiden för sju år sedan, då jag fotograferade soluppgången härifrån. Västerbron har aldrig varit vackrare än den morgonen.

     

    På Fotografiska museets sida läste jag en fråga, om alla bilder redan är tagna? Att det på två minuter idag tas lika många bilder som under hela 1800-talet. Det äldsta bevarade fotot togs 1827. Ganska ofta nu för tiden känner jag att det är svårt att hitta intressanta motiv. Allt är liksom redan gjort! På sociala medier finns nästan oändligt med bilder och scrollar man på Instagram så finns det inget slut. Jag tänker att jag måste börja minska på antalet bilder i bloggen och bara visa de som jag tycker allra bäst om. Min dotter säger ibland att jag borde variera med fler närbilder och jag kanske ska lyssna på henne...

     
     
     
    Södermalm
     
     
    Långa huset på Lilla Mejtens gränd
     
    Vildvin och Clematis tillsammans på Fjällgatan
     
     Violruta i Anna Lindhagens täppa
     
     
     
    Östermalm
     
     
    Seated man av Sean Henry
     
     Danderydsgatan
     

     

    12 oktober – lördag

     

    Så stod jag då framför den nya skulpturen, som ser så märkligt levande ut där intill KB i Humlegården. Sean Henrys fantastiska skapelse Seated figur avtäcktes den 28 september och föreställer en vanlig man som är på väg till eller ifrån sitt arbete. Till skillnad från alla kungligheter, vetenskapsmän eller andra berömda personer som vanligtvis står staty, är det här en man av folket, som vilar en stund med sina tankar framför Linnéstatyn. Skulpturen är tre meter hög och har fått sin plats här som en del i firandet av att Humlegården fyller 400 år. Tyvärr är mannen bara på tillfälligt besök i Humlan fram till våren 2020.

     

    Från Humlegården fortsatte jag bort till den trevliga södra delen av Danderydsgatan, som inte liknar någon annan gata på Östermalm, där arkitekturen oftast brukar vara alltför prålig och ibland ganska sträng. På Danderydsgatan är de smakfullt färgade byggnaderna med sina tre, fyra våningar och med de små trädgårdarna framför husen, en trevlig plats, även om fastighetspriserna här inte är lika trevliga!

     

    När jag googlar på gatan, hittar jag en artikel som fick mig att fundera över mitt ordval - trevlig. 2016 såldes ett av husen till tidigare Ericsson-chefen Carl-Henric Svanberg för 120 miljoner kronor och var det dyraste huset som såldes det året i Sverige. Renoveringen har sedan kostat cirka 50 miljoner. Jag ler lite när jag läser att han fick avslag av Stadsbyggnadsnämnden, när han ville bygga till en balkong på fastigheten. Allt går inte att köpa för pengar, tack och lov. Hans segelbåt ska dock vara dyrare än huset, den kostade 190 miljoner. Häpp!

     

    Anledningen till mitt besök på Danderydsgatan idag var att jag sett en bild av glödande vildvin som täcker en vacker husfasad. Efter att ha tagit några foton vandrade jag vidare genom Ellen Keys park och bort mot Odenplan, där jag tog tunnelbanan hem till mitt enkla lilla Brommanäste, där jag har en liten balkong!

     

     

    13 oktober – söndag

     

    Det blev en gnistrande vacker höstdag och vi åkte ut på Lidingö och hem igen, körde på en fågel…nej det gjorde vi inte! Men vi åkte ut på Lidingö i varje fall och vi gick ute vid Elfvik där naturen var klädd i vacker höstskrud. Vi fikade inne på Elfviks Gärdsbistro, dit Lexus fick följa med in och det blev en skön avslutning på veckan.

     

     

     

     
     
     Stockholms stadion på Valhallavägen
     
     Vildvin vid Artemisgatan i Hjorthagen
     
    (null)
     Fina Lexus på väg hem från frisören i Hjorthagen
     
    Finaste Lexus vid Djurgårdsbrunnskanalen. Cecilias bild!
     
    Elfvik Lidingö

    Vecka 40 - Höst på Djurgården

     Vackra lysande benved
     
     

    30 september - måndag 

     

    Det väntas regn och blåst i veckan, men den här sista septembermorgonen på Blockhusudden var det helt stilla, med ett vackert ljus som trängde genom molnen. Grävningen för dränering kring huset på udden är klart och nästa vecka snickras en ny altan år Cecilia. Djurgårdsförvaltningen har nu börjat riva sina vackra sommarblomsplanteringar och snart kommer tusentals blomsterlökar att sättas i Djurgårdens trädgårdar och parker. När jag själv jobbade tyckte jag om att sätta lök, det är nästan som det första vårtecknet!

     

    Besökte ett nästan folktomt Skansen och brydde mig som vanligt endast om trädgårdarna. Jag har lite svårt för djur i fångenskap, även om jag vet att djurparker är viktiga, bland annat i sitt arbete att rädda utrotningshotade djur. I rosenträdgården blommade fortfarande flera olika rosor och i underbara Skogaholms herrgårds köksträdgård fotograferade jag ännu en gång min favoritvy in mot lusthuset. Den vyn finns som bloggens headerbild, likaså som omslagsbild på Stockholms gröna rums Facebooksida. Det lite hastiga Skansenbesöket avslutade jag vid vackra Skånegården, med sin fina trädgård där planteringarna omgärdas av låga buxbomshäckar. Alla dessa platser är mycket fina och jag försöker göra ett eller två besök på Skansen varje år.  

      

    Det bor nu fyra hundar på Blockhusudden, sedan den söta lilla valpen Ludde nu flyttat in hos Billy och Eva. På eftermiddagen var vi där för att hälsa Bichon Havanaise-valpen hjärtligt välkommen till udden. Han är alltså av samma ras som Lexus och vi hoppas att dom kommer att bli bästa vänner framöver. Ännu så länge får dom inte träffa varandra, eftersom Ludde måste vaccineras först. Tack för kaffet Billy och Eva!

     

     

    1 oktober – tisdag 

     

    Efter en sömnlös natt med axelvärk åkte jag till vårdcentralen hemma i Bromma och fick fungerande värktabletter. Troligen har jag fått en inflammation i axlarna efter att ha simmat fjärilssim och ryggsim på Skiathos...! 

     

     

    2 oktober – onsdag 

     

    Sov hela natten utan värk och vaknade utvilad och nöjd. Efter en lång frukost gav vi oss ut på morgonvandring, Lexus och jag. Vi gick genom den oktobertysta skogen bort till Manilla och sjövägen tillbaka. Villa Mullberget ska nu renoveras. Det mörka vackra huset som är ritat av stadshusarkitekten Ragnar Östberg och vars fasad består av mörkbrunt träspån. Det finns så många vackra byggnader längs stränderna på Djurgården och Villa Mullberget är en av favoriterna!

     

    Träd och buskar lyser allt mer av höstens härligt starka färger och i strändernas vildrosor finns i år ovanligt mycket nypon. När vi gick förbi Blockhusuddens brygga anlände den gamla båten Gurli, som byggdes 1871 på Bergsunds mekaniska verkstad på Södermalm. Hon hade med sig resenärer från Nackasidan, som när de steg iland stressade bort mot buss 69, för fortsatt färd in mot staden där arbete väntade. ´´Hemma´´ vid stenbryggan utanför lusthuset stod en man och fiskade, det såg fridfullt ut. Lexus och jag gick hem och vilade en stund efter vandringen.  

     

     

    Planteringarna med de vackra färgstarka sommarblommorna vid Rosendals slott, som i år varit så oerhört uppskattade, kommer nästa vecka att rivas eftersom vårens blomsterlökar ska sättas där. Idag fotograferade jag dessa planteringar för sista gången och de röda dahliorna XXL Taxco, var fortfarande helt fantastiska. Troligen kommer Cecilias växtarrangemang vid Rosendals slott i år att finnas på ett mycket speciellt ställe nästa år! Cliffhanger! Från slottsparken ser man nu nya Folke Bernadottes bro och det känns verkligen som om den här vackra undangömda slottsparken har blivit aningen mer exponerat sedan bron invigdes!

     

    Barcelona slog Inter i Champions league, trots uruselt spel! 

     
     
     
     
    Skansens trädgårdar
     
     
     
     
     
    Rosendals slott
     
     
     

    3 oktober – torsdag 

     

    Regn och blåst under hela natten och jag börjar faktiskt bli lite sänkt av höstens annalkande mörker och kyla. Nu gäller tjocka kläder, varma element, stora mängder stearinljus och heta bad i åtta månader, innan ljuset och värmen återvänder i vår och det är nu när mörkret blir allt mer påtagligt som pensionärslivet sätts på prov. Det gäller att ha en plan och intressanta uppdrag för att härda ut.  

     

    Idag började Djurgårdsförvaltningen sätta blomsterlök på Rosendalsterrassen. För att få maximal effekt, sätts narcisslökarna tätt och runt dammen blir det nu nio olika sorter.  

     

     

    4 oktober – fredag 

     

    Som vanligt var jag alldeles för tidig, när Lexus skulle vaccinera sig vid Sundbybergs veterinärpraktik. Så innan det var dags för sprutan i nacken, gick vi omkring en stund i det gamla villaområdet Duvbo, Lexus kissade och jag tittade in i de gamla trädgårdarna. Förra året då vi besökte den här praktiken, tyckte vi att bemötandet inte var så som man förväntar sig, men tänkte att vi kanske hade otur och råkade ut för någon stackare som hade en dålig dag. Idag när Lexus ropades upp och vi fick komma in i ett litet undersökningsrum, svarade inte ens veterinären på min hälsning och hon brydde sig inte heller om att hälsa på Lexus, som självklart kände sig stressad i den här miljön. Jag sa att han är en ganska känslig kille, så han kommer nog att skrika när han får sin spruta. Hon svarade inte utan frågade om hon skulle sätta på munkavle på honom. Det får du avgöra sa jag, han brukar inte bita. Det är väl inte jag som ska avgöra det, jag känner inte hunden, svarade hon surt.  

     

    Under hela besöket kändes veterinären arg, sur och otrevlig och det var verkligen inte det Lexus och jag behövde den här förmiddagen. Ska inte en veterinär vara vänlig mot djur som de ska behandla och som befinner sig i en stressad miljö. Har man vanligt folkvett så hälsar man väl även på sina kunder. Jag har alltså ännu en gång råkat ut för en människa som fullständigt har missuppfattat sin roll i arbetslivet. Vi betalar ju för att veterinären den här gången ska utföra en vaccination! Jag vill verkligen inte bli bemött på det här sättet när jag köper en tjänst, vad det än handlar om. Speciellt när det handlar om min bästa och underbara kompis. Jag kommer aldrig någonsin att sätta min fot på detta ställe igen!

     

     

     

    5 oktober - lördag 

     

    Färden gick mot Roslagen för att hälsa på min syster på skärgårdsön Yxlan. Hon blev ensam nu i somras då hennes man Johan plötsligt lämnade jordelivet och nu kämpar hon vidare på sin vackra skärgårdstomt, dit min morfars far Knut Söderholm anlände på 1870-talet och som varit i släkten sedan dess. Vi hade en trevlig stund med god lunch och utsikt över Furusundsleden, där en ensam segelbåt krängde i vinden, när vi åt den goda smörgårdstårtan.

     

     

    6 oktober - söndag 

     

    Cecilia, Lexus och jag åkte till återvinningscentralen i Bromma med ett stort lass skräp! Och Hammarby vann över Djurgården!!! Jag vet att jag ofta befinner mig på Djurgården, men Bajen är lagen i mitt hjärta här i Sverige! Den största platsen i fotbollshjärtat tillhör Barcelona!

     

    Nu väntar en Brommavecka, men på tisdag åker jag med Lexus till frisören…

     

       (null) (null)Åka bil! På väg mot Roslagen!

     

     Grannens valnötsträd
     
    (null)
     Välkommen till Blockhusudden Ludde!
     
    (null)
    (null)
     Lökplantering vid Rosendalsterrassen. Cecilias bild!
     
     Stanna bilen, sa Cecilia! Hon hade sett tre lönnar som intill varandra befann sig i olika faser nu i oktober! Tack för dina fantastiska ögon...
     
     

    Vecka 39 - Jag har varit i Paradiset

     Torpet Paradiset. Till höger om torpet växer syrener. Alltid syrener vid gamla torp!
     
    Örnbräken lyser som guld 
     
    Paus vid sjön Trehörningen
     
     Min vandringssträcka idag
     
     Det var länge sedan jag skogsvandrade, men nu packade jag ryggan och begav mig av för att söka efter Paradiset! I boken ´´Alla dessa promenader i Stockholmstrakten´´ hade jag markerat en plats som jag länge velat besöka. Kanske mest för att platsens namn och att jag skulle få använda bloggrubriken ´´Jag har varit i Paradiset´´. Idag blev det äntligen av. Bilresa 40 minuter till skogsområdet Hanveden som ligger i de sydligaste delarna av Huddinge.
     
     
     
     

    23 september – måndag

     

    Brommavecka och jag vaknade exakt den tid, 04.45 då väckarklockan ringde när jag förr jobbade som trädgårdsmästare på Engsholms slott. Låg kvar en stund i sköna sängen och förstod inte hur jag orkade gå upp den här okristliga tiden varje morgon i 20 år, för att sedan åka de sju milen till slottsparken. Gick upp, tände ett ljus och njöt av morgonkaffet.

     

    Packar upp väskan igen. Att bo på två ställen kan vara lite förvirrande och det gäller att hålla ordning på kläder och prylar. Alltid glömmer jag något. Det känns som att flytta in till stan efter att ha varit på landet i stillhet och tystnad i en vecka, när jag byter lugna Blockhusudden mot bullriga Bromma. Men jag har fått för mig att jag behöver känna storstadspulsen ibland, även om jag börjat tvivla om det verkligen stämmer. Ljudkänslig som jag är stör jag mig på alla möjliga och omöjliga ljud i storstaden. Uppvuxen i en småstadsidyll kommer jag aldrig lära mig att i rätt tempo röra mig bland folk i Stockholm. Kan liksom inte falla in i stadsrytmen. Stannar för ofta för att titta på något träd, en rabatt eller en husfasad och risken att bli trampad på eller påkörd av en elsparkcykel är alltid stor.

     

    Ännu en gång klev jag av tunnelbanan vid Odenplan och vandrade upp mot Observatorielunden och Drottninggatan. Inne i Spökparken blommade nävan Rozanne som måste vara en av de allra bästa perenner man kan ha i trädgårdar och parker. Den blommar ljuvligt blått, oavbrutet under hela säsongen, utan att den behöver klippas ner på något sätt. Den är vackrast nu på förhösten när plantorna växt sig stora under sommaren. Jag fortsatte Drottninggatans backe ner mot stan och jag tycker mycket om den här delen av Drottninggatan, där det fortfarande finns många små äldre butiker, caféer och en lagom stadspuls utan biltrafik.

     

     

    Inne i Centralbadets trädgård är det inte mycket som blommar just nu, men det är alltid skönt att kliva in från den något hetsiga Drottninggatan, trots att den är bilfri, till den här vackra, lugna och lummiga cityoasen, Den enorma almen som står vid restaurangen och dammen, ser fortfarande frisk ut och jag bävar för tiden då även denna jätte kommer att drabbas av den fruktade almsjukan. I det stora valnötsträdet som står vid entrén till badet, finns en hel del valnötter, trädet som en gång fick liv här genom att en hyresgäst på gården drev upp trädet från en nöt. Det fanns ännu ett valnötsträd som drivits upp av samma granne och som stod närmare portalen vid dammen, men den tog tydligen för mycket plats och fälldes. En skylt har satts upp vid dammen att det är förbjudet att mata fiskarna, de får näringsrik mat av de som sköter dammen och jag tänker tillbaka på tiden då vårt familjeföretag skötte trädgården och gjorde rent fiskdammen varje höst. Mer om det finns att läsa i min bok Stockholms gröna rum.

     

    På Norra Bantorget var parken lugnare än på länge. Under sommaren har det bott mycket folk på den stora platsen framför Brantingmonumentet och det har knappt varit möjligt att passera platsen. Nu var det lugnt och stilla och parkbesökare kunde åter sätta sig på soffor för att vila en stund. Perenner blommade fint och det var en skön stämning den här soliga septemberdagen, men det borde dock finnas ett litet enkelt café här tycker jag. Kanske uppe på monumentplatsen? Café Branting…

     

    Jag gick genom Klara kyrkogård och gatorna bort mot Kungsträdgården, där jag hade som mål att dricka kaffe vid Tehuset under almarna, men det var tyvärr stängt, så jag gick till grannen Café Söderberg. Det blev allt annat än en trevlig fikastund, med ett kaffe som smakade gift, fick jag även lyssna till två kvinnor som på ett överlägset sätt satt och bräckte varandra med berättelser om sina resor. Sommarblommorna blommar nu som bäst nu i Kungsan och de enkla röda rosorna är fantastiska. Av Bodil Hammarberg på Stockholm stad, fick jag reda på att rosen heter Golden eye, en rotäkta kanadensisk sort som blommar mycket länge och blir ungefär 1 meter höga. En modern buskros som saknar doft.

     

     

    När jag på vägen till Kungsan passerade Brunkebergstorg funderade jag på hur stadsplanerarna tänkte när torget nu vid renoveringen skulle bli ett öppet och levande torg igen, så som det en gång i tiden var. Problemet här är att alla gamla vackra byggnader som en gång fanns här är ersatta med iskalla och helt skönhetsbefriade byggnader. Tanken med alla magnolior både på torget och längs Malmtorgsgatan är mycket bra, men det räcker inte. Den här platsen är och förblir en tråkig och kall baksida mitt i centrala Stockholm.

     

     

    25 september – onsdag

     

    Förra veckan åkte vi förbi en park som jag inte tidigare uppmärksammat i Sundbyberg. Vid Hamngatan ligger Tuvanparken som kopplas ihop med Strandparken nere vid Bällstaån. Tuvanparkens nedre del är renoverad och byggd i etager ner mot Hamngatan, med sittplatser och perennplanteringar. På förmiddagen åkte jag dit för att nosa lite närmare i parken. Sundbyberg som är min grannby, har växt otroligt mycket under de senaste 10-15 åren och bland annat längs Bällstaån har nya bostadsområden byggts. Det ser ganska trevligt ut vid ån, med bryggor och stora träd har sparats längs stränderna.

     

    Den nya delen av Tuvanparken var färdig 2013 och strandparken som fortsätter med etager mot Bällstaån blev klar 2017. Jag tycker om valet av perenner med många olika sorters prydnadsgräs, höstanemoner, stenkyndel, höstastrar, solhattar mm. Nere vid stranden ligger Restaurang Brasserie 19 som har uteservering med kvällssol mot ån. Jag tyckte om den här platsen och jag kommer att återkomma i vår när magnolior mm. blommar i parken.

     

     

    Den här kvällen skulle jag få använda min julklapp som jag fick av Cecilia. Det var biljetter till ett föredrag på Stockholms slott, där Christopher O’Regan skulle berätta om mordet på Gustav III år 1792, eller rättare sagt varför han blev mördad och om ett nytt sätt att se på Gustav. Men först åkte jag ut lite tidigare till Blockhusudden för att hämta Lexus och vi gick en långpromenad i det vackra septembervädret. Vi vandrade längs kanalen där lönnarna på norra sidan börjar skifta färg lite försiktigt. En stillsam septemberkänsla rådde vid vår vackra kanal.

     

    Vi tog Djurgårdsfärjan från Allmänna gränd på Djurgården till Gamla Stan, som äntligen blivit lugnare då de största turistskarorna nu lämnat Stockholm för i år. Vi gick sakta Österlånggatan fram där folk fortfarande satt på uteserveringar, vidare Köpmangatan upp till Grillska husets café på Stortorget, där vi åt varsin god räksmörgås. Vi satt vid fönstret mot Köpmangatan och njöt av mitt sällskap och lugnet i Gamla Stan.

     

    Innan föredraget började, fortsatte vi att vandra i den gamla medeltidsstaden och gick ner Mårten Trotzigs smala gränd mot Västerlånggatan. Att hela gränden nu för tiden är fullständigt sönderklottrad är fruktansvärt tråkigt, men jag orkar faktiskt inte längre bli förbannad. De unga ´´konstnärerna´´ går ändå inte att stoppa.

     

    Det var fullsatt i slottets lokal, som tillhör de äldsta norra delarna som hängde ihop med det gamla sagoslottet Tre kronor som brann 1697. De nya delarna klarade sig mirakulöst från den stora branden och Tessin kunde fortsätta med sin plan att bygga det nya slottet i stram romersk barock. Christopher O’Regan är en mycket bra talare och jag saknar honom i TV-programmet ´´Det sitter i väggarna´´ även om jag inte har något emot hans ersättare Rickard Thunér. När Christopher kom, hade han sin 4-åriga dotter och exfrun med sig och han började föredraget med att berätta om sin privata status just nu. Att han hoppade av ´´Det sitter i väggarna´´ därför att är han har delad vårdnad om dottern, eftersom han är skild och att det skulle vara omöjligt att fortsätta spela in TV-programmet.

     

    Föredraget handlade om synen på Gustav III. Vem han var som person och ledare av Sverige! Om han verkligen var den envåldshärskare och diktator som många historiker skrivit om. På 1700-talet var det fortfarande kungen som styrde och stod för landets politiska beslut. Bilden av Gustav III brukar vara den lite fjolliga teaterkungen med ljus röst och med fransk brytning, och att folket som levde i fattigdom inte direkt såg upp till sin kung. Det Christopher nu berättade, var att han inte alls hade någon ljus röst eller bröt på franska och att han tog viktiga politiska beslut som gynnade borgare, bönder och fattigt folk i landet. Han var alltså en omtyckt kung av den breda massan. Hans motståndare var i stället adeln, som blivit av med sina uppdrag som kungens närmaste män när viktiga politiska beslut skulle fattas. Resten är historia som vi alla lärt oss, att han blev skjuten på maskeradbalen 1792 av Ankarström och att han efter 13 dagar på slottet dog av skadorna.

     

    När vi på kvällen vandrade i gränderna på väg mot Djurgårdsfärjan, hade jag fått en något annorlunda bild av Gustav III. Men det är svårt med historia, vem i hela världen kan man lita på? I mängder av historieböcker och i museum, framstår kungen fortfarande som den lite fjolliga teaterkungen, hatad av folket. O’Regan har forskat om 1700-talet och om Gustav III under en lång tid och jag väljer att tro på hans ord! Tack för en intressant kväll på Stockholms slott Cecilia och Christopher!

     

     
     
     
     
    Spökparken
     
     Nävan Rozanne är som finast nu i Spökparken på Drottninggatan. Mer om Spökparken här!
     
     
    Kungsträdgården
     
    ’Golden eye’ heter den vackra röda rosen i Kungsträdgpården och den tillhör en grupp rotäkta kanadensiska rosor som man har tagit fram för offentlig miljö. De är mkt tåliga och blommar länge.
     
     Klara kyrka! Tyngd av tiden! Stockholms-Tidningens klocka är ett ur och en skulptur i hörnet av Vattugatan 12 och Klara södra kyrkogata på Norrmalm i Stockholm. Skulpturen skapades 1903 av Gottfrid Larsson och urverket levererades av Linderoths urfabrik.
     
     
     
     
    Centralbadets trädgård
     
     
    Valnötsträdet vid entrén var fylld av nötter och jättealmen i Centralbadets trädgård på Drottninggatan 88, är fortfarande frisk. 
     
     
     
    Tuvanparken - Strandparken i Sundbyberg
     
     
     
     
     
    Brunkebergstorg
     
     
     Brunkebergstorg har renoverats för att bli ett ´´levande´´ torg igen, så det det en gång i tiden var. Jag vet inte vad jag ska säga, för mig är det fortfarande en anonym baksida. Trots alla vackra magnolior på torget och längs Malmtorgsgatan, blir inte Brunkebergstorg varken vackert eller levande och jag tycker att det är de vansinnigt fula byggnadernas fel. 
     
     Så här såg Brunkebergstorg ut i början av 1900-talet. Bild från Stockholmskällan.
     
     

     

    26 september – torsdag

     

    Det var länge sedan jag skogsvandrade, men idag packade jag ryggan och begav mig av för att söka efter Paradiset! I boken ´´Alla dessa promenader i Stockholmstrakten´´ hade jag markerat en plats som jag länge velat besöka. Kanske mest för att platsens namn och att jag skulle få använda bloggrubriken ´´Jag har varit i Paradiset´´. Idag blev det äntligen av. Bilresa 40 minuter till skogsområdet Hanveden som ligger i de sydligaste delarna av Huddinge. GPS:en hjälpte mig som vanligt, men väl framme blev jag lite osäker, så jag stannade och frågade en man som stod och eldade i en tunna på sin tomt.

     

    -       Hej, jag letar efter Paradiset, sa jag! Då är du på rätt väg, fortsätt 500 meter, svarade mannen, utan att spinna vidare på mitt ´´skämt´´. För de boende här har väl namnet inte riktigt samma tyngd som hos mig. Nåväl, jag parkerade bilen och gick upp till det gamla torpet Paradiset. Torpets namn nämns första gången 1830 i en husförhörslängd, men jag skulle vilja veta vem som en gång döpte torpet så vackert! Var det en kvinna eller en man, en romantiker eller kom namnet till av ironi under de svåra tiderna som rådde på 1800-talet?

     

    På en anslagstavla fanns en karta med olika vandringsleder och jag valde den 5 kilometer långa Sameleden. Namnet kommer av ett sameläger som ordnades vid sjön Trehörningen någon gång på 1950-talet. Med långsamma steg började jag vandra vägen in i skogen. Solen värmde skönt, örnbräken lyste som guld under träden och redan efter 1,5 kilometer kom jag fram till den vackra insjön Trehörningen, där jag ´´slog läger´´, drack mitt kaffe med mackor och kokta ägg på en berghäll vid stranden. Jag kände att det här var precis det jag behövde just nu. Total tystnad, inte en människa i närheten, mitt enda sällskap var en dagslända som satte sig på mitt knä. Eftersom klockan var elva, så befann den sig någonstans mitt i livet och jag tror att den fick ett fint liv med bra väder, den här dagen vid vackra Trehörningen. Tidigare i livet har jag inte brytt mig så mycket om insjöar. Det var havet, skärgården och havsvikar med min båt som gällde. Nu på äldre dar uppskattar jag även en stilla insjö i skogen, där stillhet och tystnad råder.

     

    Fortsatte min vandring i skog och hällmarksterräng där tallar dominerade, med inslag av gran och björk. Över sten och tallrötter, backe upp och backe ner, njöt jag av tystnaden och jag förundrades över att jag så väl hörde mina egna andetag. Jag mötte två personer under min vandring och kände mig verkligen ett med naturen. Vanligen älskar jag frodiga, lummiga och vackra lövskogar, men jag har även lärt mig tycka om de här lite karga tallskogsmarkerna där blåbärsris, mossa och lavar täcker marken. Min andra kaffepaus tog jag på en mossig sten mitt bland alla tallar och hoppades att det var långt kvar till torpet där jag började vandringen.

     

    Till sist såg jag ändå torpet Paradiset mellan björkstammarna och min vandring närmade sitt slut. Det här gjorde verkligen gott för kropp och själ och jag hoppas att jag kan skogsvandra ännu en gång innan vintern tar oss…

     

     

    27 september – fredag

     

    Om man hänger på låset när Slottsträdgården Ulriksdals café öppnar, kan man i lugn och ro beställa fika och få en bra plats att sitta på. Kommer man en halvtimma efter 11 då de öppnar, är det kö långt ut i växthusen. Vi tycker inte om köer så vi hängde på det där låset och fick en bra plats i ett lugnt rum, där vi åt våra mackor, drack vårt kaffe och te och Lexus åt sin pannkaka. I växthusen blommade det fantastiskt som vanligt och nu var det cyklamen i olika färger som märktes mest. Cecilia hittade en ny fin sort av ´´Plättar i luften´´ med större blad och som nu pryder hennes fina varma hem ute på Blockhusudden. Jag träffade Arne där på Ulriksdal, en gammal Säbyholms-kursare från 1990, som var på plats för att hämta växter. Han balanserar nu på gränsen mellan trädgårdsarbete och pension.

    Vi förkovrade oss i trädgårdskonsten på Säbyholm tillsammans med Gustav Mandelmann det året!

     

    För övrigt har Winnerbäck släppt ny härligt deppig höstmusik och jag har fastnat för en serie med 55 avsnitt på Netflix, som varken handlar om seriemördare eller collageungdomar.

     

     

    28 september – lördag

     

    Efterlängtat regn över huvudstaden!

     

     

    29 september – söndag

     

    Tidig vandring med Lexus hemma i Bromma, där lönnarnas löv nu startat sin färgfest! Helt tyst ute innan flyget kommer igång klockan nio och naturen ser nöjd ut efter regnet igår. Nästa vecka vandrar vi längs stränder och i skogar på Djurgården igen.

     

     
     
    Gamla Stan
     
     Sönderklottrad Mårten Trotzigs gränd. Men vi hade trots det en fin kväll i Gamla Stan!
     
     Mängder med hortesior pryder planteringarna längs Minnebergs bostadsområde.
     
     
     
    Slottsträdgården Ulriksdal
     
    På lördagen var Cecilia på Cirkus och såg Häxorna i Eastwick, men innan det började besökte hon Skansenbutiken som ligger intill och där hittade hon ett ex av min bok. Märkligt, den har inte funnits där eller någon annastans på flera år, eftersom den är slut på förlaget. Den kanske hade gömt sig bakom några andra böcker i hyllan!
     
     
     

    Våren vs. hösten i Stockholm!

     
     

    Vecka 38 - Invigning av en kunglig bro och ett hundbageri!

     
     
     Johannelunds gård i Bromma
     
     
     
     
     
    Bergianska trädgården
     
     
    Violspikklubba - Datura stramonium
     
    Kaukasisk vingnöt
     
    Katalpa
     
    De två magnoliorna vid granhäcken har växt till sig mycket fint i år. Magnolium kobus och Merrill.
     
     Ullungsrött - Sorbus 'Dodong' 
     
     

     

    16 september - måndag 

     

    Nu blir tomten på udden en arbetsplats en tid framöver. Altanen rivs och det ska bli en ny, men först i vår.  En liten grävare, en traktorgrävare  och en stor lastbil är placerade på tomen, där det nu även grävs för dränering runt huset.  V i kan inte längre öppna dörren ut till altanen och gå ut på tomen den vägen som vi brukar, men de här jobben var välbehövliga, så det får vara stökigt ett tag för att få allt ordnat.  

     

    Det blåser, men här på Blockhusudden är det lä. Träd och byggnadsställningar har fallit i Stockholm, men vindarna har lugnat sig nu. Vi åkte till Bergianska trädgården en stund, Lexus och jag och vandrade runt för att  på bild fånga det som blommar där i september. Praktfulla prakttidlösa växte i planteringar och på gräsmattor och  senblommande perenner som astrar och kärleksört  prydde de olika kvarteren. Vi vandrade bort till tornet innan vi lämnade den botaniska trädgården för den här gången. Vid Erik Dahlbergsgatans korvkiosk  åt vi korv  innan vi återvände till udden där det var hög aktivitet med markarbetena.  

     

     

    17 september – tisdag 

     

    Idag invigdes äntligen Folke Bernadottes bro som nu går mellan Rosendal på Södra Djurgården och Gärdet på norra sidan. Bron har planerats länge, men i somras lyftes gång- och cykelbron på plats, just där Karl XIV:s pontonbro en gång i tiden gick och jag provgick den  nya fina bron ganska tidigt , med tillåtelse av brobyggarna. Men idag var det invigning på norra sidan med pompa och ståt. Kungen och Drottningen var på plats och klippte bandet. Men först hälsades alla välkomna av riksmarskalk Fredrik  Wersäll  innan kungen höll sitt tal. Vid invigningen medverkade även hovtrumpetare Olle Hermansen och Brasskvintett ur Livgardets dragonmusikkår Lexus och jag befann oss på bryggan nedanför Rosendals slottför att ta bilder när kungaparet och sedan allmänheten vandrade över mot Rosendal. I bland blir jag lite full i skratt när det blir så här högtidligt, jag vet inte varför. Kanske för att kungen såg så oerhört sur och arg ut under hela vandringen över bron och upp mot Rosendals slott.

     

    Efter det att Kungaparet och alla andra premiärgått  bron över till Rosendalssidan, vandrade de upp för backen vid den gamla iskällaren mot Rosendals slott spark, där lunch från Rosendals trädgård väntade vid långbord i det stora tält som rests över Cecilias fantastiska listplanteringar , där  sommarblommorna fortfarande var fräscha. De fantastiska färgstarka planteringarna hamnade alltså ´´inomhus´´ bland de vackert dukade borden. Men det var nog fler än jag som tyckte att de blå mattorna som lagts ut som golv, knappast matchade färgerna i blomsterrabatterna.  Efteråt hörde jag att lunchgästerna hade varit mycket nöjda. 

     

    Lexus och jag åkte hem till Brommanästet eftersom kvällen bjöd på Champion leaguepremiär och Cecilia hade kräftskiva med Djurgårdsförvaltningen, i samma tält som  Kunga-lunchen serverades  – i Rosendals slottspark!  Det var också skönt att för en stund komma ifrån bullrande grävmaskiner på udden. 

     

     

    18 september – onsdag 

     

    Tidig vandring med Lexus i skogarna utanför mitt Brommanäste, med landande  flygplan ovanför oss. Där har vi ett  problem i Bromma, att flygplatsen ligger i ett tätbebyggt område så nära centrala Stockholm! En galen placering av en flygplats. Förr fanns ett stort motstånd och ett krav att lägga ner Bromma flygplats , som stör så många boende i Bromma. Nu för tiden hör jag aldrig några protester. 

     

    Vi gick förbi  vackra Johannelunds gård, eller Norrgården som den även kallas på Missionsvägen inne i det underbart lummiga området vid koloniområdena. Gårdens byggnader uppfördes 1798 av den förmögne grosshandlaren och skeppsredaren Abraham  Keyser. Här har det varit behandlingshem för missbrukare och även för barn med ADHD i åldern 7 till12 år. Nu är gården såld och alla byggnader totalrenoveras, men jag vet  ännu inte vem/vilka som köpt fastigheten. Priset vid försäljningen av de mycket slitna men vackra byggnaderna på sammanlagt 900 kvm yta, var 15 miljoner.  Jag blev besviken när jag såg att den gamla grusvägen från varvet bort till  Johannelunds gård nu asfalterats , vilket förstör den lantliga känslan  som fanns här 

     

    Efter alla sköna vandringar med Lexus på vackra Djurgården, var det ändå härligt och uppfriskande att vandra hemma i Bromma på nya vägar och stigar.  Det finns vackra platser i Bromma också, även om det är mycket lugnare på Djurgården vad gäller trafik. På eftermiddagen  var jag tillbaka i det lugnet 

     

    Cecilia och hennes arbetskamrater på Djurgårdsförvaltningen besökte Tessinska palatset, med den fantastiska lilla barockträdgården och jag blev djupt avundsjuk eftersom jag aldrig fått tillfälle att se den här spännande platsen. Jag får väl skriva till landshövdingen och fråga om jag får ta några bilder inne i ´´hans´´  trädgård.   

     

     
     
     
     
    Invigning av Folke Bernadottes bro
     
     
    Kungalunch bland trädgårdsmästare Cecilias sommarblommor!  Cecilias bild
     

     

    19 september – torsdag 

     

    På morgonen när grävaren startade sitt arbete på tomten med återfyllningen efter isoleringen av grunden, gick Lexus och jag en långvandring bort till Hundudden. Jag hade Lexus en bra bit framför mig i långkoppel på skogsstigarna och kände ett lyckorus den här sköna septembermorgonen med dofter av höst i naturen.  På måndag är det höstdagjämning och nu väntar jag på den vackra färgsprakande hösten, innan naturen går i vintervila och min vårlängtan startar på allvar.  Oktober och november brukar gå bra, men december, januari och februari blir säkert lika tuffa som alltid. Lika bra att redan nu börja ladda med böcker, mängder av stearinljus och tjocka kläder . 

     

     

    20 september – fredag 

     

    Tidiga morgnar är dagens bästa tid. Jag uppskattar tystnaden och stillheten och aldrig smakar kaffet så gott som då. Det är på morgnarna som det är lättare att både läsa och att skriva, då hjärnan inte är full av intryck från det som hänt.   

     

    Lidingöbro värdshus som ligger på Norra Djurgården revs 2010 efter det att byggnadens skötsel blivit eftersatt sedan värdshuset stängde sin verksamhet 2004. Från den här platsen byggdes i början av 1800-talet en flottbro över till Lidingö och var då en av Europas längsta flottbroar.  Lidingöbros värdshus invigdes 1823 och har byggts om många gånger genom åren och efter rivningen 2010 planerades ett nytt hotell på platsen, men ännu står tomten tom och väntar på vad som ska hända.   

     

    I den här lilla byn finns många vackra trähus med fantastiska lägen vid vattnet och man får känslan av att ha kommit till en bortglömd plats, där en påtaglig stillhet råder. Lexus och jag vandrade hit från Blockhusudden på den fantastiska skogsstigen och vilade en stund vid stranden, där flottbron en gång hade sitt fäste.   

     

    På Odengatan 100 öppnade förra söndagen Sveriges första hundbageri, där  små bakelser och alkoholfri hundöl finns att köpa. Idag besökte vi bageriet vars lokaler är små, men med en härlig stämning bland de lösa hundarna som for omkring och hälsade på varandra. Lexus är en försiktig kille och var lite avvaktande i början innan han till slut kände sig lite mer bekväm.  På övervåningen planeras ett hundspa  med kloklippning och massage. Vi köpte ett kit med fyra olika sorters  bakelser och en kycklingsmakande hundöl. På kvällen hemma på udden skulle Lexus ta sin fredagsbärs och äta vegetariska bakverk . Problemet var att han inte tyckte om något av det vi köpt. Han nosade försiktigt på ´´gobitarna´´ och gick sedan därifrån. Han fi ck lite falukorv i stället, som han snabbt slukade! 

     

     

    21 september - lördag 

     

    Pelargoner och fikonträdet fick idag sin vinterplats vid källarfönstret, där temperaturen kommer att vara lagom för att de ska klara den tunga, mörka, kalla vinter som väntar. Vattnade ligusterhäcken, rosor och perenner. Det var många år sedan höstregnen kom och gjorde gott åt växerna som skulle gå i vila.

     

     

    22 september - söndag 

     

    Tidigt på morgonen gick Lexus och jag ännu en gång bort till Lidingöbro, dels för att det är en så skön vandringsstig i en lång lövsal och dels för att jag tog med mig kameran för att ta några bilder. Ännu en underbar vandring med min fina kompis. Nu väntar en Bromma-vecka med bullrande trafikleder och flygplan som går in för landning just ovanför mitt tak.  

     

    Just det - Anna Ternheims nya album är underbart!

     

     
     
     
    Dog Bakery på Odengatan 100
     
      (null)
    Förutom hundöl med kycklingssmak fanns här vegetariska bakelser...som inte alls intresserade Lexus!
     
    (null)
     
     
     
    Lidingöbro
     
     
    Brostugorna
     
    Stigen mellan Djurgårdsbrunnskanalen och Lidingöbro går genom en lång grönskande tunnel.
     
    Hösten närmar sig!
     
    (null)
    Vi ses om en vecka, bästa kompisen Lexus!
     


    Vecka 37 - Hundvecka

    (null)
    (null)
     Briggen Tre Kronor
      (null)
    Min dagliga utsikt när jag befinner mig ute på udden!
     
     
    Den här veckan har Nikon vilat och alla bilder är tagna med min Iphone - så ursäkta bildkvaliteten!
     
     
     

     

    9 september – måndag

     

    Under en längre tid har Marabouträdgården i Sundbyberg renoverats och nu återstår endast plantering av växter utefter gången där bänkarna står. Jag frågade en trädgårdsarbetare där idag som berättade att växterna ska planteras om några veckor och jag får väl försöka vara på plats då och tigga växtlistor…!

    På något sätt har jag alltid haft lite svårt för den här trädgården, som har andats så mycket 60-tal med sina rododendron, måbärsbuskar, oxbär, perenner som plymspirea och funkia och sommarblommor i grälla färger. Men de senaste åren har det skett en klar förbättring vad gäller växtvalet i trädgården. Till exempel  har mängder av vackra astrar har planterats, som tillsammans med strålrudbeckia bildar fina höstplanteringar.

     

    Parken skapades mellan 1937 -1955 i ett samarbete mellan arkitekter, landskapsarkitekter och konstnärer. Här var tidigare mark bestående av allt från klippor till sank mark och rivningshus, som förvandlades till en lummig park med en betydande samling skulpturer.

     

    Idag tog jag hem appen 112 som alla borde ha i sin telefon. När man ringer SOS från appen, så anges den exakta positionen vid samtalet.

     

     

     

    10 september – tisdag

      

    Den vackra Briggen Tre Kronor fortsätter att segla här utanför Blockhusudden och jag kan inte se mig mätt på denna skönhet. Greppar kameran så fort jag får se henne, men det går aldrig att fånga den på bild, så som jag tänkt. Tre Kronor sjösattes 2005 och har sin hemmahamn på Kastellholmen och för en tusenlapp kan man segla en halv dag och då får man äta på skeppet. Det finns några motiv som mina följare på sociala medier tycker extra mycket om, det är bland annat riktigt mörka stockrosor och Briggen Tre Kronor. Idag uppskattades bilden av briggen ordentligt på Facebook med över 770 likes! En person berättade att hon hade gift sig på briggen! Länge leve Briggen Tre Kronor!

     

    För 100 år sedan låg mängder av segelfartyg i Stockholms hamn. Idag har gigantiska kryssare tagit över Stockholms vatten. Ibland önskar jag att jag levt i Stockholm vid förra sekelskiftet trots fattigdom, sjukdomar och dåliga bostäder, men då staden inte var byggd för bilar och då malmarna inte var fullt utbyggda. När stora trädgårdar låg utefter det som nu är Sveavägen, när naturen ännu inte tappat greppet om malmarna och då stadens ljud var helt andra än idag. Jag vet att jag romantiserar tider då fattigdom rådde i vår huvudstad, men jag tillåter mig själv att göra det. Nu blev det som det blev och jag får fortsätta att med hjälp av kameran, söka upp det som fortfarande är vackert i våra drömmars stad.

     

    Idag var det sommarvärme när jag vandrade med grabbarna Lexus och Lincoln. 22 grader och ljumma sydliga vindar. Vi befinner oss i skarven mellan sensommar och förhöst. Det är inte helt harmoniskt att vandra med dessa hundkompisar, Lexus behöver mycket tid för att försiktigt lukta noggrant på väldigt många platser, vilket jag är van med, medan 1,5 åriga Lincoln far runt som ett yrväder och har inte tålamod att stanna upp för länge. Under vandringen vid strandpromenaden träffade jag en följare av Stockholm gröna rum, som stannade och pratade en stund. Hon visste att jag skulle ha två hundar den här veckan. Alltid trevligt att möta följare!

     

     

    11 september – onsdag

     

    Brottades med morgontrafiken i huvudstaden på väg ut mot Djurgården, där jag fortsätter som dag-husse åt två fina grabbar den här veckan. Känslan när jag öppnar dörren ute på Blockhusudden, då Lexus och Lincoln hoppar och dansar av glädje, är fantastisk. Att vara så välkommen är en mycket bra start på en dag!

    Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare planterar växter med höstkänsla i urnor och gör snyggt inför nästa veckas invigning av Folke Bernadottes bro.

     

    Klippte gräs. Flyttade lavendel inför det som komma skall nästa vecka.

     

    Läste att det finns planer att Stockholms stad ska ta efter Malmö stad, vad gäller problemet med elsparkcyklarna. Där samlas sparkcyklar som ligger slängda in och bolaget som äger cyklarna får lösa ut dem med 500 kr styck. Hämtas de inte ut, skrotas de. Mycket bra! Jag är ingen motståndare till elsparkcyklar, men som det nu är finns inga regler alls. Sparkcyklar ligger slängda överallt och de flesta som använder det här nya sättet att ta sig fram, bryr sig inte ett dugg om trafikregler. De kör mot rött och korsar trafikerade gator på ett livsfarligt sätt.

     

     

     
     
     
     
     
     
    Rosendals slottspark
     
     
    (null)
    (null)
    (null)
     Lyxigt partytält i Rosendals slottspark, där sommarblommorna fortfarande är fantastiska.
     
     
     
     
    Marabouparken i Sundbyberg
     
     
     Här ska det snart planteras nya växter och jag väntar med spänning vad det ska bli!
     
     Balkongen hemma i Brommanästet i september och kaffekoppen har sin plats!
     
     

    12 september – torsdag

     

    Den gamla pensionerade slottsträdgårdsmästaren jobbade i trädgården på Blockhusudden denna sköna septemberdag. Det tog emot att slakta sommarblommorna i de stora lådorna, men altanen ska rivas nästa vecka och en grävare ska in på tomten. Lavendel och clematis fick tillfällig plats tills den nya altanen blir färdig i vår. Det kändes skönt att få trädgårdsjobba med jord och växter!

     

    Tre sköna vandringar med två sköna hundkillar längs Djurgårdens stränder.

     

     

    13 september – fredag

     

    Innan jag träffade Lexus och Lincoln den här morgonen, åkte jag till Rosendals slott där det stora tältet över de fantastiska listplanteringarna nu håller på att resas. Här ska det bli en tillställning nästa vecka och det var härligt att se trädgårdsmästare Cecilias blommor ingå i rummet där lunchen ska serveras. Sommarblommorna håller fortfarande en mycket bra kvalitet på grund av den ständiga skötseln och vi får hoppas att de behåller sin skönhet även under nästa vecka.

     

    Det är väldigt sällan som jag hittar ny musik som intresserar mig nu för tiden, men nu lyssnar jag om och om igen på Lana Del Rays nya album och det här kommer att bli min musik i höst! Tänk att vandra en dimmig novembermorgon med den här musiken i lurarna!

     

     

    14 september – lördag

     

    Efter en vecka hos oss på udden, var det dags för Lincoln att flytta hem till sig igen. Han är ett charmtroll och ett yrväder som skapat många skratt och trots att Lexus - liksom jag - kräver en del ensamtid, så har han med all säkerhet haft en rolig vecka. Den alltid så snälla Lexus har tagit hand om sin kompis på bästa sätt och jag tror att Lincoln haft en fin tid hos oss, med många vandringar och mycket kärlek.

     

     
     
     Nu i september är kaskadpelargonerna som vackrast på Lilla Sjötullsbron som går över Djurgårdsbrunnskanalen.
     
     
     
     Lexus och Lincoln
     
     
    (null)
    (null)
    Cecilias bild
     
    (null)
    (null)
    (null)
     Puss!
     
    (null)
     

    Vecka 36 - Varken sommar eller höst

     
    Kungsträdgården
     
    Molins fontän
     
     Aster 'Twilight' 
     
     

    2 september – måndag

     

    Det var härligt att få träffa Lexus igen efter semesterveckan på Skiathos och trädgården där ute på udden var som vanligt ett blomsterparadis. Vid Rosendals slott blommade planteringarna helt fantastiskt fortfarande och skillnaden var nu att även lejongapen blommade fullt ut, över alla de andra färgstarka blommorna. De här planteringarna har uppskattats enormt i år av både trädgårdsfolk och ´´vanliga´´ människor, precis som det ska vara! Det här är Stockholms absolut vackraste planteringar i år!

     

     

    3 september – tisdag

     

    Brommaflyget väckte mig klockan sju. Jag brukar vakna tidigare, men den här morgonen sov jag till första flyget bullrade utanför sovrumsfönster, på väg mot Bromma flygplats. Sol och 15 grader. Nästan hösttemperatur. Långfrukost!

     

    Jag hade ett ärende i city och mitt i folkmassan tänkte jag att jag kanske trots allt bor i fel stad. Mina drömmars stad kanske inte är Stockholm. Efter en vecka i Skiathos underbara lilla stad, med slingrade smala gränder bland blyblommor och bougainvillea, vita fasader med blå dörrar och trappor med alldeles för höga steg, kändes Stockholms som en enda stor alarmerade katastrofplats att vistas på. Halvspringande människor, stressig biltrafik, eltrampcyklar överallt och breda raka trottoarer. Tur att jag så ofta befinner mig ute på den lugna delen av Djurgården.

     

    Efter lunch med dottern, vandrade jag igenom Kungsträdgården och borta vid planteringarna invid Jakobs kyrka blommade sommarblommorna och jag tyckte att det såg ok ut, men i jämförelse med Djurgårdens planteringar kändes de ganska tråkiga. De spegelvända perennplanteringarna mot Strömmen var dock mycket fina och jag tycker verkligen om Aster ´Twilight´ som nu lyser starkast i Ulf Nordfjells skapelser. Planen idag var att fotografera på Mariaberget, men Söders backar avskräckte. Jag har fortfarande ont i benen efter våra klättringar upp till hotellet på Skiathos. Valde Kungsholmen i stället och vandrade Norr Mälarstrand västerut.

     

    Mycket har skrivits och sagts om renoveringen av den långa promenadparken längs Norr Mälarstrand, som skapades av Holger Blom och Erik Glemme på 1930-talet. Många träd har fällts och folk har protesterat vilt. Själv har jag lite avvaktande betraktat vad som skett. Efter nästan 50 år som trädgårdsarbetare vet jag att gröna rum ibland måste ses över och föryngras, för att få nytt liv och kunna leva vidare in i framtiden. Tanken att återställa växtmaterialet till det som Blom och Glemme en gång bestämt, har jag en viss förståelse för. Inhemska växter. Mälardalens träd, buskar och markflora. Ängar i stället för gräsmattor. Genom åren har det tillkommit mänger av olika växter som hamnade utanför den ursprungliga planen.

     

    Men idag när jag gick igenom det nyrenoverade parkstråket tyckte jag att det såg väldigt tråkigt ut. Visst, ett sådant här projekt måste få några år på sig, växter måste få tid att etablera sig och framför allt måste ängarna få tid att ´´sätta sig´´. På många ställen har ängar tagit de tidigare gräsmattornas plats och tanken är god! Men som sagt, den här septemberdagen kändes det lite trist och som så många gånger tidigare i parker och trädgårdar, fungerar inte skötseln. Hur ser skötselplanen ut? Att planera och anlägga räcker inte, det är lika viktigt att underhålla trädgårdarna/parkerna. Trädgårdsskötsel måste få högre status i Sverige. Det måste få kosta! Vem berömmer en bra planerad trädgård om den ser ovårdad ut?

     

    Jag tog tunnelbanan hem från nyrenoverade stationen Fridhemsplan som öppnade igår igen, efter att ha haft stängt under hela sommaren.

     

     

    4 september – onsdag

     

    Jag parkerade bilen på Torkel Knutssongatan, gick upp mot Bastugatan och svängde direkt in på Kattgränd. Fortsatte Monteliusvägen fram till Olle Adolphsons park, där höstanemonerna blommade vackert intill bysten av Olle. Den här fantastiska utsiktsvägen invigdes 1998 efter många års planering och protester från hyresgästerna i de vackra gamla husen, som nu skulle få en parkväg mellan sina tomter och utsikten.

     

    Jag minns att paret Leif Zetterling och Lena Söderblom på Bastugatan 28 protesterade extra högt, med Leif vid pennan eftersom han då skrev för Dagens Nyheter. Nu är det här inte privatägda tomter, utan stadens mark som förvaltas att det kommunala bolaget AB Stadsholmen, så det var inte mer än rätt att alla fick ta del av den fantastiska platsen på Mariaberget. Utsikten mot Riddarfjärden och in mot Kungsholmen och centrala Stockholm är enastående, men tyvärr förstörs den här unika platsen på sina håll av klottrare, som bombar stenmurar och plank med sitt kladd. Jag försöker att undvika titta, men blir lika förbannad varje gång jag ser förstörelsen

     

    Jag läser just nu Rikard Larssons nya bok om Mariaberget och det kändes extra fint att vandra här på en av Söders finaste platser idag.  Ivar Lo:s park på Bastugatan 26 är idag en lekplats som måste ha Stockholms bästa läge. Här fanns tidigare charmiga gamla söderkåkar, som revs på 1930-talet och tanken var att fortsätta riva de gamla fina husen här på berget. Med starka protester stoppades tack och lov de vansinniga idéerna. Innan husen revs på 26:an, spelades filmen Söderkåkar in där på 30-talet, med Edvard Persson och Dagmar Ebbesen. Vår stora arbetsförfattare Ivar Lo Johansson bodde mitt över gatan i nr 21 fram till sin död 1990 och jag såg honom vandra längs gatan ibland. Nu är hans lägenhet ett författarmuseum, som jag besökte 2014.

     

    I boken om Mariaberget kan man läsa om den stora branden här 1759. Den 19 juli började det brinna i en bod hos fiskhandlare Sjöberg på Brännkyrkagatan i kvarteret Svalgången, där det nu är bostäder åt pensionerade konstnärer. Omkring 300 hus i 20 kvarter brann ned, kan man läsa i boken. Inne i lekparken finns en stor gammal ask med ihålig stam, som nu blivit koja åt barnen och i slänten ner mot Monteliusvägen sitter folk på sommaren och ser solen gå ner i väster. Ibland anordnas även viskvällar.

     

     I trädgårdarna här på norra sidan av Bastugatan hade vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB trädgårdsskötseln på 1980-1990-talet och vi jobbade på platser som tillhör de allra vackraste i Stockholm. Jag känner till varenda syrenbuske här och önskar att jag kunde komma in på gårdarna idag och se vad som förändrats. Minnena från dessa gårdar är många.

     

    Kaffet med kanelbullen tog jag nere på Mariatorget på mitt favoritkondis Chic och jag satt på trottoarserveringen mot Swedenborgsgatan och åt den ljuvligaste bullen man kan tänka sig.

     
     
     
     
    Rosendals slott
     
     När jag befinner mig på Djurgården kan jag inte låta bli att ännu en gång fotografera blomsterprakten i Rosendals slottsträdgård!
     
     
     
    Blockhusudden
     
     
     
     
    Södermalm
     
     
    Rangströmska villan vid Monteliusvägen
     
    Lilla Skinnarviksgränd
     
    Ivar Lo:s park på Bastugatan 26
     
     
     

    6 september – fredag

     

    Tillbaka på udden och jag vandrar i Djurgårdens skogar med min kompis Lexus igen. September är en märklig månad, varken sommar och eller höst. En avvaktande tid, inför vad som komma skall. Nu behöver vi vänja oss vid mörkret igen, leta fram lite tjockare kläder och trots bra vantar och sockor, kommer jag snart att lida av kalla händer och fötter fram till maj månad 2020. Jag kommer aldrig att tycka att det är charmigt med våra växlande årstider. I trädgården blommar fortfarande mängder av sommarblommor, vissa perenner, clematis Summersnow och jag hoppas att det är långt till första frosten.

     

    På eftermiddagen kom Lincoln hit till udden. Han är också en Bichon Havanais och tillhör en kompis till Cecilia. Hon ska åka på semester i en vecka och vi får äran att ha den här härliga lilla killen på 1,5 år i en vecka. Han grät efter sin mamma några timmar, men sedan började han känna sig lite mer hemma på udden och förstod att han hamnat hos vänliga människor. Underbart snälla Lexus tog emot sin kompis på bästa sätt, lånade ut bollen och lät honom äta sin mat. Nästa vecka när Cecilia jobbar ska jag ta dagpassen och vi får se vad vi tre grabbar hittar på!

     

     

    8 september – söndag

     

    Solen och jag steg upp samtidigt klockan sex och vattnet ut mot skärgården låg helt stilla. Väckte hundar och även C som skulle jobba. Nu laddar jag för en hundvecka på udden!

     

     
     
    Lincolns mamma åkte till Grekland! Lexus förstår inte varför han är så lessen!
     
    Lincoln och Lexus
     
    Dotter och Lexus
     
    Cecilia och min dotter riggar för hundfotografering vid Waldemarsudde! Lexus är en van fotomodell, men Lincoln förstod ingenting av det här!

    Vecka 35 - Skiathos och Skopelos

     Maratha beach
     
     
    25 augusti - 1 september 2019
     
     
    Förra året besökte jag den vackra grekiska ön Skitahos med min dotter och nu reste Cecilia och jag dit för en veckas vila på vackra stränder och vandringar i den mysiga staden. Att åka på solsemester är inget som jag brukar göra, även om det blivit några sådana resor de senaste åren. Jag har ofta svårt att vara stilla och trivs bättre i skuggan än i solen, men på något sätt blir jag lugn på den har vackra ön och tycker till och med att det är skönt att vara i solen ibland, med en ljudbok i örat! 
     
    På förmiddagen landade vi på den extremt korta landningsbanan på Skitahos och tog taxi till hotellet. När vi skulle checka in upptäckte jag att jag glömt mobiltelefonen i taxin. Panik! Men med hjälp av hotellpersonalen kontaktades alla taxibilar och vi fick napp direkt. Föraren hade hittat den i baksätet och skulle lämna den på hotellet när han fick tid, vilket dröjde till sent på eftermiddagen. En något annorlunda start på en semestervecka, men allt löste sig och vi kunde börja vår semestervecka.
     
    Skiathos stad är en av de trivsammaste städer jag vet och att vandra i de slingrade gränderna bland vita hus med blå fönsterkarmar och dörrar, är verkligen njutbart. Restauranger finns överallt, både i gränder och på torg, men även längs vattnet.
    Det finns även en lång affärsgata med mängder av butiker, till Cecilias glädje!
     
    Under veckan besökte vi flera olika stränder och tyckte bäst om de mindre och lugnare platserna. Favoriterna blev den vackra ön Tsougria med sin härliga strand. Där finns ingen bebyggelse utan endast en enkel strandbar. Det sägs att The Beatles en gång i tiden vill köpa ön. Porto Paradiso är en strand vid busshållplats 13 som är mycket vacker och den stora Koukonaries beach är också väldigt fin och räknas som en av Greklands bästa stränder, även om den var aningen för stor för oss.
     
    En dag klev vi av på fel busshållplats och hamnade av misstag på Maratha beach som blev en ny favorit, en liten lugn strand med bara en rad solstolar och en liten strandbar där vi åt. På ön går endast en busslinje som börjar vid hamnen med nr 1 och med nr 26 vid Koukonaries beach. Bussen går fram och tillbaka på samma väg och det är väldigt enkelt att hitta de platser man ska besöka - även om vi då gick av lite fel en gång...
     
    Vi hade en helt fantastisk vecka och för en gång skull var jag glad åt sol och värme varje dag.
     
    När jag klev ur taxin hemma i Bromma öste regnet ner!
     
    Bilderna i det här blogginlägget är tagna av både mig, Cecilia och personalen på restaurang Windmill!
     
     
     
    En tidig morgon vid Porto Paradiso
     
    Maratha beach
     
     
    Den sällsynta svarta svanen som trivs i bräckt vatten, finns vid Koukonaries beach, där en liten insjö har ett utlopp i havet.
     
    Så här skriver Wikipedia om de svarta svanarna - Den svarta svanens ursprungliga levnadsområde är Australien, Nya Zeeland och omliggande öar. Dock var svanen utrotad från Nya Zeeland innan européer upptäckte ön år 1642. Den återintroducerades emellertid 1864 och finns idag över hela Nya Zeeland. I Europa förekommer ett fåtal förrymda svarta svanar som häckar. Svanen föredrar sjöar med sötvatten och bräckt vatten. 
     
     
    Maratha beach där Cecilia tittar ut mot en av världens största yachter, Al Mirqab som är 133 meter lång!
     
    (null)
    Ön Tsougria
     
     Koukonaries beach, eller koko som vi säger!
     
    (null)
    Jag beställde en liten öl, undrar hur en stor ser ut?
     
     
     
     
    Restaurang Windmill
     
     
    På en höjd i staden finns den fantastiska restaurangen Windmill i en gammal kvarn. Utsikten över staden och havet är bedårande och vi gick dit upp en kväll eftersom vi skulle bli bjudna på middag av min dotter, som var där några veckor innan oss. Hon hade bokat bord åt oss på kvarnens lilla balkong som är belägen över de övriga platserna och det kändes väldigt speciellt att sitta där under kvällen.
     
    Utsikten var som sagt helt fantastisk och efter en stund gick solen ner bakom bergen, vilket gjorde att temperaturen blev behaglig. Det blev verkligen en magisk kväll där på balkongen och vi åt fantastisk mat och drack gott vin. Den vänliga personalen fotograferade oss eftersom vi ville spara den här stunden även på bild.
    Ett stort tack min kära dotter för denna underbara middagsstund!
     
     
    Vår matplats på balkongen
     
     
     
    Skiathos stad
     
     På en klippa ic havet ligger en underbara liten restaurang som syns på bilden innan. Här ska tydligen Goldie Hown och Kurt Russel, som har sommarhus på Skitahos, äta ibland. Mörkret föll och vi hade en mycket fin stund, även om katterna var extra ´´tiggiga´´ här. 
     
     Blyblommor fanns överallt i gränderna. Trumpetrankan hängde också över murar i stan och runt om på ön, men bouganvillian började blomma över.
      
    Trumpetranka
     
    Här på restaurang Gravisi åt vi en kväll under citronträdet
     
     Restaurang Maria - två bilder ihopsatta!
     
     
    Hotel Rene
     
    Vårt hotell ligger mycket vackert högt över stan och det var verkligen en match att ta sig upp för de grymt branta backarna, men det var det värt. Vi gillar utsikt! Ibland tog vi taxi den kort biten från stan, men annars har vi kämpat på, då och då sjöng vi på någon märklig vandringssång...
     
    Här åt vi vår frukost
     
     
     
    Skopelos
     
    Det blev en dagsutflykt till grannön Skopelos där staden är mysig med smala gränder.  
     
    På underbara Vrachos café och bar tog vi varsin drink innan vi återvände till Skiathos.
     
     På Skopelos och Skiathos spelades den första Mama Mia-filmen in!
     
     


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails