• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Vecka 13 - Isolering och naturvandringar

     
     
     
     
    Måndag 23 mars - Rönningesjön i Täby
     
     
    Första kaffepausen tog jag uppe på Skansberget
     
     

    Vaknar ännu en dag till en nästan overklig tillvaro, men den här måndagen hade jag bestämt mig för att varken läsa, höra eller se några nyheter, för att en enda dag återgå till normala tankar.

     

    Nu har jag också bestämt mig för att skriva lite i den här blogg-dagboken igen - trots allt, för att berätta om vad jag gör i min isolering och under mina många och ibland långa vandringar. Det blir lite som terapi i dessa märkliga tider då så mycket har förändrats.Tanken var ju att jag skulle skriva dagbok från midsommar 2019, till midsommar 2020 och jag tror att jag ska klara det.

     

    Vi översköljs nu dygnet runt av nyheter, information och statistik om det skrämmande viruset. Jag hoppas verkligen att vi alla nu hjälps åt att minska smittspridningen och även om Coronaproblemet kommer att vara länge, så finns det ett slut någonstans i sommar, eller i höst. Ingen vet! 

     

    Att vandra i Stockholm och längs naturstigar, är något jag gjort under en mycket lång tid, men nu blir det oftare än någonsin. Mest för att skingra besvärliga tankar och oftast hjälper det! En plan för veckans vandringar är klar och jag kommer mest att vandra i naturen utanför stan, skogen har som bekant läkande krafter.

     

    Jag försöker hålla mig så långt ifrån människor som möjligt nu och den enda jag träffar någon gång ibland är min dotter, men vi håller också ett avstånd eftersom hon rör sig inne i stan på dagarna. Min planerade vårresa till södra Sverige och till Öland i slutet av april, måste jag självklart ställa in. Tråkigt bland annat för att jag hade tänkt se blomsterlök-utställningen på Sofiero.

     

    Min vandring idag runt Rönningesjön i Täby blev överraskande positiv för mig. En omväxlande sträcka på drygt 6 km med skog, höga berg, Rönninge by med anor från järnåldern och en skön vandring längs den vackra västra stranden. Bilen parkerade jag vid Skavlötens friluftsgård och tog min första kaffepaus högt uppe på Skansberget, med en fantastisk utsikt över stora delar av Täby. Precis mitt över sjön ligger Ängsholmsbadet, där jag kafferastade nästa gång.

     

    Utan vetskap om vad som hände runt om i världen vandrade jag sakta runt sjön och njöt av en skön marsdag med fågelsång och med hyfsat positiva tankar. Jag mötte en man med tre hundar i skogen och vi konstaterade att det är just i skogen man bör vara nu.

     

    Väl hemma igen tog jag trots allt till mig nyheterna. Det fanns inte mycket ljus i den rapporteringen.

     

     
    Vackert läge vid sjön, men kanske en aning för nära Roslagsbanan...
     
     
     
     
     
    Tisdag 24 mars - Svartsjö slott
     
     
     
     Grundrester av det gamla vasaslottet från 1500-talet, framför dagens rokokoslott från 1700-talet.

     

     

    Normalt brukar jag inte umgås med så många människor, så egentligen lider jag inte direkt av min ensamhet nu i isoleringen. Självklart skulle jag vilja träffa min dotter mycket mer och några till, men vi vet ju alla vad som gäller en tid framöver. Givetvis saknar jag även väldigt mycket att vandra med min bästa kompis Lexus.

     

    Något som jag också saknar är att besöka caféer under mina vandringar, det var länge sedan jag hängde på ett café med kaffe och en kanelbulle. Kanske inte så viktigt i dessa tider när det främst gäller att hålla sig frisk och det är i och för sig ganska mysigt att packa med sig den lilla kaffetermosen i ryggan och välja en lämplig plats att rasta på nu när våren är här.

     

    Jag lever som i min egen bubbla just nu och behöver inte tänka på att förlora ett jobb och pensionsutbetalningen kommer som vanligt – än så länge. Min isolering går fortfarande ut på att inte komma i kontakt med människor och att försöka vandra så mycket som möjligt, handlar gör jag på morgonen när ICA öppnar klockan sju. Skulle jag bli smittad, får jag inte drabbas av panik. Jag är ju frisk för övrigt och känner mig stark!

     

    Färden idag gick ut till Svartsjö slott på Färingsö, för att gå vandringsleden på 6,5 kilometer runt sjön Svartsjöviken. Svartsjö slottspark brukar jag besöka en gång om året och den vackraste tiden är senare på våren när vitsippor och liljekonvaljer täcker marken och då alla hundratals lindar i den engelska parken börjar veckla ut sina ljusgröna blad. Hit återvänder jag med all säkerhet i april/maj. Rokokoslottet från 1730-talet är beläget vid Svartsjöviken som är vik till Mälaren. Intill slottet finns ruinrester av ett gammalt fantastiskt vackert Vasaslott från 1580-talet, men som brann 1687. Det nuvarande slottet är ett statligt byggnadsminne sedan 1935 och idag finns här bland annat ett kontorshotell och konferensanläggning, men även ett Tårtcafé som är öppet året runt på lördagar och söndagar

     

    Min vandring idag gick främst över det öppna slättlandskapet där sånglärkans ivriga kvittrande följde mig hela tiden. Även tofsvipan hade kommit och inne i slottsparken höll bofinkarna konsert. Fågellivet var precis lika ljuvligt som vanligt i mars månad. Invid stora snår av slån och skydd från vinden, rastade och jag och drack mitt kaffe och blickade ut över den näringsrika sjön och jordbruksmarkerna runt omkring. 

     

    De mörka nyheterna fortsatte och det känns som om hela världen släcker ner det som annars snurrar på högvarv. Kanske snurrat lite för mycket? Lena Mellins artikel i Aftonbladet om hur läget vänt i Kina, gav en aning av hopp i den svåra tid vi befinner oss i.

     
     
    Drottning Kristina lind, som Gustav II Adolf lät plantera 1630 i slottsparken, den sägs vara Sveriges största lind.
     
    Det finns en Kunglig Djurgård även här...
     
    Trollmarker
     
     
     
    Onsdag 25 mars
     
     
    Kan inte bestämma mig för om det är vackert eller hotfullt!  När jag vaknade klockan 5 var koltrastens sång det enda jag hörde!
     
     

    Igår kväll var jag övertygad om att jag drabbats av Coronaviruset. Med en märklig och obehaglig känsla i kroppen gick jag och lade mig tidigt och var beredd på det värsta. Men på morgonen klockan fem när solen föreberdde sig att gå upp över Kungsholmen, skuttade jag piggt ur sängen igen och var redo för nya äventyr denna vackra våffeldag. 

     

    Vandrade en stund vid Årstavikens kolonilotter för att försiktigt se hur långt blomstervåren kommit i stan. Jag väljer ju annars att vandra i naturen nu i smittans tid, men den här dagen blev jag lite sugen på trädgård och hittade en hel del vackert att vila ögonen på. Det är en nästan skrämmande känsla att vistas i stan nu och jag höll ett ordentligt avstånd från de få människor jag mötte. I morgon blir det en stilla naturvandring igen, med kaffe och mackor i ryggan.

     


     
     
    Tysta gatan på Östermalm (där maskiner gräver upp hela gatan just nu - inte tyst)
     
    En gård vid Tessinparken
     
    Bysistorget på Söder
     
    Jag vet inte vilket jag tycker bäst om, de gudomligt vackra vårstjärnorna eller det vårgröna gräset!
     
    Så ska en trädgårdsgång se ut!
     
    I Kenneth Nilssons vackra kolonikott i Södra Årstalunden såg jag dessa fantastiska ungerska blåsippor!
     
     
     
     
    Torsdag 26 mars - Angarnssjöängen
     
     
     
     
     

    Letade efter någon enda liten positiv nyhet i morgonsändningarna, men utan resultat. Coronaviruset sprider sig alltmer över världen och ingen vet när detta elände ska få ett slut!

     

    Flydde stan igen och begav mig till Angarnssjöängen i Vallentuna, ett naturreservat med vandringsled runt en stor våtmark och som lär vara en av Stockholms läns bästa fågelsjöar. Under hela sträckan på nästan 7 kilometer, underhölls jag av underbart kärleks-skränande sjöfåglar, men när jag ibland passerade skogsbackar, hördes den skönsjungande bofinken inne bland träden. Lycka!

     

    Runt sjön finns flera fornlämningar från bronsålder till yngre järnålder. Det här vattnet var då en havsvik med förbindelse till Trälhavet, vilket förklarar att området tillhör de som är rikast på fornminnen i Sverige.

    Att kalla mig själv för ett fornminne där på vandringleden, är väl att ta i. Trots att jag inte hade något högt tempo under min färd, kände jag mig pigg och stark i det vackra vårvädret. Jag mötte ibland några andra vandrare och som vanligt höll vi ett ordentligt avstånd när vi hälsade på varandra. Det blev två långa kaffepauser i solen, för att sedan på den sista sträckan balansera på många och långa spänger ute i våtmarken. Glad och lagom trött av vandringen återvände jag hem till min isolering i Brommanästet.

     

    WHO hade idag ´´uppmuntrande nyheter´´ kring läget i Italien, men det blev bara en liten notis i en av våra tidningar. Positiva nyheter drunknar oftast i allt det mörka och vad som var uppmuntrande framgick inte ens.

     

     
     
    Runor som ristats för vår skull, som Ulf Lundell sjunger.
     
     Efter ett tag förstod jag varför de flesta hade stövlar på sig...
     
     
     
     
    Fredag 27 mars
     
      (null)
     

    Vaknade till en förtrollande vacker soluppgång över Kungsholmen, åter igen med koltrastsång ute i de månghundraåriga ekarna här utanför. Jag försöker verkligen att ta till mig det som är vackert nu i den här skrämmande tiden. Strax efter klockan sex på morgonen gick jag och några andra PJ:n omkring i ICA Alvik för att handla. Ett mycket bra initiativ av ICA att hålla öppet på tisdagar och fredagar från klockan sex, för oss som är lite rädda och som gått i pension.

     

    En dag utan vandring!

    Nina Simone sjöng för mig när jag putsade fönster.

    Tränade.

    Lunch på balkongen i solen.

    Bilvård!

    Såg på TV-serier.

    Läste i boken ´´Vårt gröna Stockholm´´

    Vet inte vad WHO menade med ´´uppmuntrande´´ i Italien igår, idag dog nästan 1000 italienare. Hörde på nyherna att Italien har världens äldsta befolkning, efter Japan.

     

     

    (null)

    Nu slutar snart streptocarpus i mina fönster att blomma för den här gången! Fina har ni varit!
     
     
     
    Söndag 29 mars
     
     
    Askrikegatans tidiga tulpaner på Gärdet
     
     

    När jag tittar ut genom fönstren här hemma, ser jag knappt en enda människa. Jag tror att vi är ganska bra på att isolera oss i Sverige ändå. Men det är ju ett bedrägligt lugn där ute. Allt är sig likt förutom att det är ganska folktomt, men vad som händer inne på sjukhusen ser vi inte. Lördagskväll i Stockholms innerstad igår, strax efter lön och gatorna var nästan helt tomma visade bilder i en av våra tidningar. Jag försöker hålla mig till DN och inte klicka in på de skräckrubriker som Expressen och Aftonbladet tävlar om. Det är nog som det är! DN har även släppt hela tidningen fri nu, så att alla på ett förhoppningsvis sakligt sätt kan ta del av det som händer.

     

    DN:s chefredaktör Peter Wolodarskis ledarartikel idag känns som mycket kloka ord och det är nog hög tid att börja ta krafttag även i Sverige. Skidanläggningarna i fjällen ska hålla öppet som vanligt i påsk, när alla Alpernas anläggningar är stängda. Vågar inte tänka på hur Coronaviruset kommer att spridas under påskhelgen. Skidåkning känns väl inte livsviktigt just nu va? Stanna hemma i stället!

     

    Tack kära dotter för vandringen på Gärdet och för maten som vi åt på en parkbänk i Tessinparken. Gärdets gårdar blommade vackert och det blev lite bubblande trädgårdslycka när jag såg de tidiga tulpanerna på Askrikegatan. Det kändes mycket skönt att få ses lite trots att vi hade en hockeyklubbas avstånd från varandra…

     

    Nu lämnar vi den här mörka veckan bakom oss och kastar oss in i vecka 14. Något personligt glädjande i allt det svåra, är att jag ska få träffa Lexus några dagar igen och jag funderar om jag ska göra pannkakstårta på min födelsedag den 1 april. Bara för hans skull!

     

    Var rädda om er där ute och glöm inte att tvätta händerna ofta!

     
     
    Tessinparken
     
     Askrikegatan igen...
     
     
     
     
     

    Vårdsätra strandpromenad i Uppsala

     
     
    Det händer alltid något med mig när jag ser byggnader eller trädgårdar i förfall. Då menar jag inte något som är misskött av ägaren, utan en plats som är lämnad och där naturen sakta men bestämt tar över. Som en kontrast till allt det som är perfekt i vår tid. Jag tror att jag trivs bäst i det som är slitet och nött.
     
    Min älskade dotter hade letat fram en vandring utanför Uppsala som hon tyckte skulle passa oss den här märkliga tiden som vi nu befinner oss i. Helst hade jag velat ha heltäckande skyddsdräkt under vandringen, men jag var försiktig när vi mötte folk där på Vårdsätra strandpromenad.
     
    Det blev en mycket skön vandring i vårsolen, vilket gjorde att jag kände mig bättre än på länge. 
    Tack för att du alltid finns, i både lyckliga och besvärliga tider min fina dotter!
     
    I maj då häggen blommar, återvänder jag hit!
     
     
     
     

    Coronavandring i en tid av förändring

     
     
     
     
    För att fly från folk och mörka nyheter och för att skingra besvärliga tankar, vandrade jag i skogen. Sträckan runt Källtorpssjön vid Hellasgården på drygt en halv mil i ganska tuff terräng, gjorde gott den här soliga vårdagen. Nere på låglänta delar av vandringleden hölls en fantastisk vårkonsert av bofinkar, som gjorde mig både lycklig och lite sorgsen. I meditationstempo vandrade jag vidare upp i de höga bergen, där jag drack mitt kaffe med utsikt över skog och sjö. 
     
    En citronfjäril följde mig längs stigen en stund och bäckar porlade på sin väg ner mot sjön. Jag mötte några andra PJ:n som troligen också Coronavandrade i naturen och vi hälsade på varandra på avstånd. Här ute i skogen kände jag inte av kaoset som råder, men grubblade på de förändringar som drabbat mig personligen.
     
    Jag kommer hädanefter inte att vistas på Djurgården som tidigare. C och jag har gått skilda vägar och jag trodde att jag även förlorat min bästa vandringskompis Lexus, men idag fick jag veta att jag får lov att ha honom ibland. Underbara Lexus och jag kommer även i år att vandra tillsammans och njuta av alla årstider i Stockholm. Den glädjen fick mig att glömma elaka virus från Kina!
     
    Vi ska ses den 1 april på min födelsedag och det kommer att bli den bästa födelsedagen någonsin!
     
     
      (null)
     
     
    Min bästa kompis Lexus!
     
     
     

    Coronatider

    Den här ensamma svanen följde mig hela tiden när jag vandrade längs ån mellan Lillsjön och Ulvsvundasjön här i Bromma. Den sneglade ständigt upp på mig, som om den ville säga något. Eller var den bara hungrig? Vandra med svanar...
     
     
     
     
    Det är som att vakna upp in i en mardröm varje morgon just nu. Nyhetssändningarna är fyllda av mörka nyheter, men det känns egentligen meningslöst att lyssna på alla experter på virussjukdomar och vad som blir följderna av smittan, eftersom det är ett helt nytt virus som ingen har någon erfarenhet av. Är det här naturens straff till oss människor, som är så ovarsamma om vår vackra planet.
     
    I normala fall brukar jag leta vårtecken nu och njuta av att dagarnas ljusa tid blir allt längre. Bofinken brukar dyka upp så här i mitten av mars, vilket alltid är en högtidsstund för mig, men i år har jag annat att fokusera på. Hela världen håller andan! Hur omfattande blir den här smittspridningen och Sverige är som vanligt alldeles för försiktiga när det gäller att ta besvärliga beslut, som att stänga skolor mm. så som våra grannländer nu gjort. 
     
    Själv har jag isolerat mig i mitt Brommanäste eftersom jag nu tillhör en riskgrupp och har handlat på mig en del livsmedel, så att jag klarar mig ett tag om det skulle bli brist i butikerna. Det kommer rapporter om att mjöl och toapapper är slut i de flesta butiker. Toapapper verkar vara det viktigaste att bunkra när det är kristid...! Handspriten var slut överallt, men det kom in ett litet lager i veckan och min dotter hann köpa varsin flaska till oss. 
     
    Det som skrämmer mest är att sjukvården inte är rustat för en sådan här omfattande pandemi och skulle smittan släppas fri så finns det inte hjälp för alla. För att fly från all denna oro, så vandrar jag långt på dagarna och jag är mycket glad att det stora problemet som jag haft under hela vintern, med mina värkande leder nu är över och jag går obehindrat, nästan hur långt som helst...
    Som en skön vandring runt Långsjön vid Segeltorp idag, där Herrängens gård med anor från 1600-talet ligger, en underbart vacker gård där folk satt på uteserveringen i marssolen. De vackra byggnaderna ligger omslutna av gamla ekar, stora syrenbuskar och knotiga gamla äppelträd. Hit återvänder jag med all säkerhet i slutet av maj!
     
    För att hitta något ljus i mörkret, har jag planerat min vårresa till södra Sverige, i slutet av april och har bokat boende på flera olika platser. Efersom jag reser ensam i bilen så blir själva resan säker, men på platserna där jag ska bo, kanske smittan finns, så vi för se hur det blir! 
     
     
     

    Kejsarolvon vid Landstingshusets trädgård

     
     
    Kejsarolvon är en vanlig buske i våra trädgårdar och parker, men jag har aldrig tidigare sett en trädgård med så många exemplar planterade tillsammans som i Landstingshusets trädgård på Hantverkargatan. Vanligast är att den planteras ensam eller instoppad i annan växtlighet och anledningen är att den efter blomning är en mycket oansenlig buske.
     
    Guldstjärna åt den/de som vågat planera denna trädgård på detta sätt. Just nu är det en fantastik blomstereffekt som drar blickarna till sig för de som passerar. De här blommande kejsarolvonen gjorde min dag den 11 mars 2020!
     
     
     

    En bro av guld och ett irriterande virus

     
     
     
    När det mesta just nu känns mörkt och sorgligt med oro för virus mm. var det spännande och lite kul att den omtalade guldbron skulle anlända till stan idag efter 70 dygn på sjön. Den gyllne bron tillverkades i Kina och den långa frakten nådde idag äntligen sitt slutmål. Men innan jag begav mig till Kastellholmen varifrån jag skulle se fartyget komma, fikade jag med kompis Per på Café Under kastanjen i Gamla Stan. Han har för övrigt första parkett att se fartyget med bron från sitt kontorsfönster på Skeppsbron. Det var skönt att få prata en stund på stamfiket, där jag nog var en av de första gästerna när caféet öppnade för ett antal år sedan.
     
    Jag placerade mig på berget vid Kastellholmen. Berget där jag egentligen inte alls borde vistas just nu, men det var en bra plats att se det enorma fartyget glida in till Stockholm med sin guldbro. Mycket folk hade samlats på lämpliga platser, för att se fartyget som nådde sitt mål klockan 14. Jag filmade och tog mina bilder innan jag hastigt drog mig bort från folkmassorna, eftersom jag är försiktig så att jag inte hamnar bredvid någon skidåkare som besökt norra Italien. Jag åker varken tunnelbana eller buss nu, utan jag gick hemifrån Bromma in till stan och tillbaka hem igen senare på eftermiddagen. 24 000 steg blev det, hyfsat för en gammal PJ med halvtrasiga knän.
     
    Nu ska bron monteras och bli den nya länken mellan Gamla Stan och Södermalm. Den nu gula bron ska sedan målas i guldfärg. Jag som inte direkt hoppar högt av lycka åt den nya slussen, tyckte ändå att det var lite högtidligt idag. Och vem vet, det stora Slussenbygget kanske inte blir så hemskt när allt blir färdigt. Vi får se...
     
     
    Läs om tillverkningen av bron här!
     
     
     
      
     Här vid Slussen ska bron nu monteras
     
     
      (null)
     
     
     

    Vecka 10 - En hyllning till alla kvinnor idag!

     Margaretha Krook (1925-2001) staty vid Dramatiska teatern sedan 2002. Konstnär - Marie-Louise Ekman
     
     En hyllning till Sara Danius (1962-2019) på Norrmalmstorg! Blomsterklänningen är skapad av Hanna Ericsson på Floristkompaniet
     
     Elsa Borg (1826-1909) i Vitabergsparken sedan 1972. Konstnär Astri Taube
     
     Astrid Lindgrens (1907-2002) staty av Hertha Hillfon restes vid Junibacken på Dkurgården 1996.
     
     Konstnären Erik Rafael-Rådberg skapade statyn av Jenny Lind (1820-1887). Rest 1924 vid Djurgårdsbrunnsviken vid Södra Djurgården.
     
    Statyn av Fredrika Bremer (1801-1865) i Humlegården är skapad av Sigrid Fridman och rest 1927. 
     
     Ellen Key (1849-1926) i Ellen Keys park. Konstnär Sigrid Fridman. Rest 1953.
     
     
    Det är Interflora som ligger bakom dessa fantastiska utsmyckningar av kvinnliga statyer inför den internationella kvinnodagen 8 mars. På hemsidan kan man läsa:
     
    I samband med Internationella kvinnodagen vill vi med hjälp av våra blommor och florister rikta ljuset mot kvinnan. Dels för att hylla, men också för att lyfta den ojämna fördelningen mellan kvinnor och män i det offentliga rummet. Endast cirka 10 % av Sveriges statyer föreställer namngivna kvinnor – något som formar vår världsbild, inte minst våra barns.  Vi vill bidra till en jämnare fördelning och har därför inrättat The Power of Flower Fund med målet att skapa ytterligare en kvinnlig, namngiven staty under 2021. 
     
     
    Streptocarpus i mitt fönster i mitt Brommanäste
     

     

     

    2 mars – måndag

     

    Oron sprider sig över vår planet. Hur rädd ska man vara för Coronaviruset egentligen? Ska jag börja bunkra konserver och isolera i mig i Brommanästet? Jag har slutat att åka tunnelbana och buss och aktar mig för folksamlingar, men det brukar jag i och för sig nästan alltid göra.

     

     

    Jag borde veta att sådana platser som Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården har måndagsstängt!

    Vandrade i trädgården en stund i stället. Kejsarolvon, trollhassel och vintergäck har snart blommat färdigt för i år, men jag hittade några riktigt svullna och färgade blomknoppar på ett par tidigblommande rhododendron.

     

    På Verkstadsgatan i Hornstull, köpte jag några kanelbullar, men vågade inte sitta där och fika utan åkte hem. Tvättade händerna noggrant innan jag gick lös på stans godaste kanelbullar.

     

     

    89 000 smittade av Coronaviruset nu.

    3000 döda.

    15 smittade i Sverige.

    5 i Stockholm.

     

    I slutet av veckan var siffrorna betydligt högre, 147 smittade i Stockholm

     

    Ser SVT:s Dokument utifrån om Coronaviruset. Riktigt skrämmande!

     

     

    Från det stora till det lilla – blogg.se där jag har min blogg, har ändrat i sina regler och tagit bort PRO-medlemskap som jag alltid betalt varje månad för att slippa reklamen som jag tycker stör i bloggen. Nu får jag stå ut med panorama-annonsen högst upp i bloggen, det finns inget alternativ. Men ni får jättegärna klicka på annonserna, då får jag poäng av blogg.se, som jag får olika fördelar av. Bland annat att bloggen kommer att synas bättre här på Internet…

     

     

      

    3 mars – tisdag

     

    Hägrar måste ha av ett av fågelvärldens mest groteska läte. Trots det blir jag glad när jag hör allt detta anskrämliga kraxande vid Isbladskärret, där de stora fåglarna nu ser över sina bon inför vårens kärleksfest.

    Tibasten blommar ute på Blockhusudden!

     

     

     
     
    Tidig rhododendron i Bergianska trädgården
     
     Storblommig vinteralpros - Rhododendron mucronulatum 'Cornell Pink'  i Bergianska trädgården
     

     

      

    6 mars – fredag

     

    Utefter Strandvägens kaj städar just nu dykare botten från mängder av bråte. Här på botten har dykarna bland annat hittat 90 elsparkcyklar, en bil, 100 vanliga cyklar, TV-apparater, mängder av bilbatterier och varuvagnar mm. Och det här var endast på en begränsad sträcka. Hur tänker dessa människor som slänger allt detta i sjön och varför gör man det? Jag hittar inte riktigt ord vad jag tycker om det här idiotiska beteende. Strandvägen är Stockholms finaste paradgata, med Sveriges dyraste lägenheter och det är verkligen en vacker väg ut mot Djurgården. Men under ytan…

     

    Jag vandrade Strandvägen in mot stan för att fotografera de kvinnliga skulpturerna som prytts med blommor inför den internationella kvinnodagen på söndag. Igår sprang min dotter förbi Norrmalmstorg och sköt några bilder i farten på den fantastiska blomsterskapelse som är en hyllning till Sara Danius med sin spektakulära klänning som hon bar under nobelfesten 2018. Mitt inlägg på Stockholms gröna rums Facebooksida med dessa bilder slog alla tidigare rekord med råge. Att Sara var mycket omtyckt framgår tydligt av kommentarerna.

     

    Inlägget hade på söndagen gillats av över 6000 personer och delats 1800 gånger.

     

    Men jag hade startat mitt fotouppdrag den här dagen med att besöka Junibacken på Djurgården, där Astrid Lindgren står, eller rättare sagt sitter staty och vår fantastiska sagotant var verkligen inbäddad med vackra blommor denna kyliga morgon. Jag fortsatte bort mot platsen där Jenny Linds staty är belägen. Vår världsberömda sångerska som i år firas lite extra, eftersom det är 200 år sedan hon föddes. På Framnäs udde står statyn av ´´Den svenska näktergalen´´ sedan 1924 och blickar in mot land, idag vackert smyckad med gula blommor. Vattnet låg spegelblankt och jag tror att Jenny skulle varit stolt över den vackra platsen och av utsmyckningen med blommorna.

     

    Inne vid Dramaten hade även Margaretha Krooks staty klätts med vackra blommor och den lite hårda och tuffa kvinnan mjukades upp en aning av alla blommor. Trots att jag fått bilder av dottern på Sara Danius fantastiska blomsterklänning på Norrmalmstorg, ville jag själv ta några foton, men ljuset var svårt i det starka solskenet. Jag avslutade dagens fotouppdrag med att besöka Fredrika Bremer i Humlegården som med mer sparsamma färger klätts med blommande växter. I morgon ska jag fota ytterligare tre blommande kvinnor.

    Innan jag återvände hem blev det en god lunch med kära dottern.

     

     

    7 mars – lördag

     

    På morgonen nådde Stockholms gröna rums Facebooksida 6000 följare!

     

    Vi gick runt Lötsjön i Sundbyberg.

     

    Här slutar veckodagboken, nu blir det vanliga blogginlägg, när jag har något som jag vill visa! Tack för att ni hängde med!

     

     
     
    ...och i Kungsträdgården blommar körsbärsträden Prunus Accolade, vidare denna långa vår!
     
     Dykarfynd utefter Strandvägens kajbotten
     
     Underbara Lexus. Cecilias bild!
     
     

    Kornettblomma - Streptocarpus x hybridus

     
     
     
     
    Streptocarpus eller kornettblomma fanns alltid hemma hos min mamma i Norrtälje där hon pysslade om dem där de stod i sitt österfönster. Jag älskar blommorna, speciellt de blå sorterna, men har alltid haft lite problem med bladen, som inte alls är lika eleganta som blommorna. Kornettblomman har förädlats kraftigt genom åren och jag hittar ingen information om varifrån växten härstammar.
     
    I ett österfönster trivs de bäst och där har de hamnat för första gången hemma hos mig i Bromma. Brännande sol i ett söderfönster fungerar inte alls, annars är de lättodlade och det man bör tänka på är att inte vattna för mycket, utan i stället mår de bra om jorden torkar en aning mellan vattningarna. Ge dem gärna svag flytande näring då och då. 
     
    På vintern bör de stå ljust och svalt, just det läget som är svårt att hitta i en lägenhet, men över stekande element i torr luft, lever kornettblommorna ett farligt liv. Omplantering sker på våren och då kan man även passa på att ta bladsticklingar, som man sätter i jord.
     
     
     .
     


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails