• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Stockholm Stockholm stad i världen

    Rosen heter Stockholm och borde finnas överallt i Stockholms gröna rum.
     
     
    I år har jag följt växtligheten i Stockholm extremt noggrant från den första vintergäcken och kommer att leta rätt på den allra sista blomman sent i höst. På så vis har jag nu koll på när de flesta växter börjar blomma i huvudstaden. När jag tittar tillbaka på växtsäsongen så inser jag ännu en gång hur vacker Stockholm är, staden i världen som är och förblir mitt hem.
     
    Hösten närmar sig alltmer och jag hoppas att den blir vacker och färgsprakande, innan all växtlighet går i vintervila. Regnet öser ner utanför mitt fönster och Lexus sover i sin mjuka säng intill mig. Varken han eller jag har någon tanke på den vanliga långpromenaden bort mot koloniområdet den här morgonen. Idag får det i stället bli korta promenader med regnrockarna på.
     
    Den här bloggen kommer att få nytt liv framöver, då jag har planer på att börja skriva Stockholmsdagboken igen. Tills dess finns jag på Stockholms gröna rums Facebooksida, se här och på Instagram.
     
     

    Semestervecka i Gryts skärgård och i Västervik

     
    Min dotter och jag besökte Gryts skärgård och Västervik och det blev en mycket fin resa med vackra och spännande platser där jag aldrig tidigare varit. Ibland måste jag nog lära mig att lämna Gotland och Österlen, för att se andra platser i vårt vackra land. 
    Bilderna kommer från både min och min dotters kameror!
     
     
     
     
    Kärlekens trädgård i Lilla Vik
     
     
     
     
    Först var det kärleken mellan en kvinna och man. Stödjande, bekräftande, som gav frihet att vara och utvecklas efter egna förutsättningar. Sedan var det kärleken till kunskap, inhämtad med den vetenskapliga metoden, ifrågasättande, baserad på fakta och utfallet av observation och praktiska försök.
     
    Det var också kärleken till en bygd och dess människor, vänliga och hjälpsamma. Sist men inte minst kärleken till ett markområde med dess former och möjligheter. Kärleken till livet självt låg under allt. Livet som är nyckfullt och innehållsrikt, som ger ständigt nya möjligheter och utmaningar.
    (Ur boken Kärlekens trädgård på Lilla Vik - En dröm som blev verklighet - av Karola Messner och Jan Gillqvist.) 
     
    Dessa två läkare började skapa sitt blomsterparadis 1996 och idag är det Karola själv, med hjälp av en annan kvinna, som sköter och förvaltar denna fina trädgård. Kärlekens trädgård är belägen som ett blommande smycke i en skogsglänta långt ifrån trafikerade vägar. Vid entrén började vi följa en utstakad stig genom en skogsträdgård där mängder av olika spännande träd och buskar växer intill vackra dammar och som till sist mynnar ut i en färgsprakande rosenträdgård med tusentals rosor varav 450 är olika sorter.
     
    Man bör ha klart för sig att detta inte är något rosarium där rosorna har placerats för skapa färgharmoni, utan det är helt enkelt en kaskad av färger som tillsammans blir till ett härligt skådespel. Stommen i rosenträdgården är den 30 meter långa rosenallén med stora bågar där klätterrosor och buskrosor blommar i månadsskiftet juni-juli, med bland annat honungsrosor, Flammentanz, New Dawn, Constance Spry, Adelaine d´Orleans, Maidens Blush och Ghislaine de Féligonde.
     
    Det var verkligen en upplevelse att se detta livsverk av paret som kom att ägna sina liv åt denna plats. Förutom mängder av rosor, buskar och träd finns här även hela 700 rhododendron som växer längs stigen ut mot berget vid havet. Här kan man sitta en stund på en bänk och blicka ut över havet för att smälta alla intryck från den fantastiska trädgården. 
     
    Karola som även är mycket kunnig om människans historia, visade oss en stor väggmålning där hon målat viktiga händelser genom tiderna. Vi kom överens att livet är en kamp, men att en vacker trädgård och naturen skapar en balans som får oss att tycka att det är gott att leva - trots allt!
     
    De vita skulpturerna i trädgården har Karola skapat och symboliserar en man och en kvinna i fullständigt och jämlikt samspel. I boken skriver de att några liknande skulpturer finns såvitt de vet inte någon annanstans i konsthistorien.
     
     
     
     
     
     
    Utflykt till Harstena
     
     
     Det här är M/S Svanö som trafikerar Arkösund-Harstena.
     
     
    Den gamla underbara skärgårdsbåten M/S Ellen, som byggdes 1885 tog oss med sina lugna 7 knops hastighet ut till vackra Harstena i havsbandet där vi vistades i tre timmar. Men just innan båten skulle gå spelades i båten ´´Små lätta moln´´ med Pugh Rogerfeldt och det var precis som det såg ut på himlen denna vackra morgon och jag ägnade en extra tanke åt Pugh.
     
    I bageriet på Harstena köpte vi fikabröd som vi åt på släta klippor med utsikt mot havet. Intill bageriet finns en liten tjärn med röda näckrosor, som härstammar från sjön Fagertärn i Tivedskogen, som jag besökt en gång i tiden. Den röda färgen kommer av en mutation, en slumpvis förändring i arvsanlagen och det sägs att de röda näckrosorna tyvärr minskar i antal i Fagertjärn. Ingen vet varför.
     
     
    Harstena är en mycket vacker skärgårdsidyll och så här beskrivs platsen på Wikipedia:
     
     
    Harstena är en ö belägen i Gryts norra skärgård inom Valdemarsviks kommun i Östergötland. Ön är bland annat känd för den säljakt som förr bedrevs, men även som en av observationsplatserna i Sveriges Radios sjöväderprognos. Ön är ett populärt besöksmål och på sommaren utgår dagliga båtturer från hamnarna i FyruddenTyrislöt och Arkösund. I byn finns ett litet bageri och vid hamnen finns restaurang, handelsbod och rökeri.
     
     
     M/S Ellen och M/S Svanö inför resan hem till fastlandet.
     
     
     
    Lillön på Gränsö
     
     
     
    Just intill Västervik ligger vackra Gränsö, där man kan hitta underbara klippor mot havet, som här vid Lillön.
     
    En pensionär kan också ha semester!
     
     Det här är det närmaste ett utebad jag kommit denna sommar - hittills!
     
     
     
    Underbara Västervik (Westervik)
     
     
     
     
    Då jag inte enbart är intresserad av trädgårdar och växter utan även av arkitektur och stadsplanering, blev jag positivt överraskad av Västerviks bebyggelse. Här har man varit nog med att behålla och renovera de äldre trähusen och även byggt nya hus i trä som smälter in i den gamla bebyggelsen.
     
     
     
    I det här mysiga gårdshuset bodde vi alldeles intill kvarteret med de ljuvliga Båtsmansstugorna, där det fanns ett mysigt café som stängde så fort de fick syn på oss! Vid cafébordet på tomten drack jag mitt morgonkaffe bland dahlior, malvor och tomatplantor.
     
     
     
     
    Stegeborgs slottsruin
     
     
     
    Vid stranden intill Stegeborgs slottsruin finns en mycket vacker örtagård som även smyckats med rosor.
     
     
     
     
    Söderköping
     
     
     
     
    Söderköping är en plats som jag enbart passerat på väg mot Österlen och inte ägnat någon större tanke åt. Jag visste att många scener från filmerna om Madicken hade spelats in i staden och har förstått att det måste finnas vackra och idylliska platser. Den här gången tog vi tid på oss att känna in den gamla staden, där gatorna var fyllda av blommande stockrosor.
     
    Vid Göta kanal ligger den berömda glassbaren Smultronstället och vi tänkte att vi skulle köpa varsin glass. Men den kö som fanns fram till glassen var bland det konstigaste jag sett i köväg. Det skulle säkert ha tagit över en timma för att få sin glass, det tålamodet hade vi inte. 
     
     
     I Söderköping finns Sveriges äldsta bokhandel, som kändes lite högtidligt att besöka.
     
     
     
    Gryts skärgård
     
     
     I Gryts skärgård, men på fastlandet några mil från Valdemarsvik, bodde vi de tre första dagarna och för en ljudkänslig stockholmare var det som bomull för själen att uppleva total tystnad. Inte ens fåglarna hördes längre och en flugas surr som bröt tystnaden blev väldigt påtagligt. En stig ledde ner till havet där en bänk var placerad på berget - som om den stod där och väntade på mig. 
     
     

    Parksoffor i tiden på Södra Djurgården

     
     
     Just nu pågår den trevliga och intressanta utställningen ´´Parksoffor i tiden - till nytta och prydnad´´ som pågår till 6 oktober. Sofforna är uppställda i en rad framför den långsmala planteringen med fantastiiska sommarblommor, som med en mjuk sväng leder fram mot Skansens norra entré Hazeliusporten. Här visas tio olika parksoffor som funnits på Djurgården från 1800-talet och fram till idag. Utställningen är verkligen värt ett besök då man kan slå sig ner på någon av sofforna och se ut över alla fantastiska sommarblommor i planteringen som Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare kallar ´´Långkorven´´
     
    Under mina vandringar i Stockholms gröna rum, pausar jag såklart då och då på en parksoffa och mina favoriter här är Böjsoffan och Stockholmssoffan!
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     

    Midsommar på Kallgården i Jämtland

     
     
     
    Det blev en vacker och mycket trevlig midsommar hos systerdotter Therese, hennes man Tobias och lilla Eira, som från och med januari i år driver Hotell Kallgården, några mil från Åre i Jämtland. Hotellet ligger högt och utsikten över ängarna ner mot kyrkan och den vackra Kallsjön är fantastisk och när Åreskutans toppar bjöd på snö under hela midsommaren, blev det en aning magi! Ovanför hotellet där familjen bor mycket fint, dukades långbord i trädgården på midsommarfafton och nedanför låg sjön spegelblank i den ljusa sommarnatten.
     
     
     
    Hotell Kallgården är ett familjeägt fjällhotell med anor från tidigt 1900-tal och erbjuder en vidunderlig utsikt över Kalldalen, Åreskutan och Kallsjön. Här hittar du lugnet med närheten till naturen.  
    (Från Hotell Kallgårdens hemsida)
     
    Besök hemsidan för att boka boende! 😀 Klicka här 
     
     
    Tack Therese, Tobias och övrig personal, vi hade en fantastisk vistelse på det underbara hotellet och jag kan verkligen rekommendera att besöka denna vackra plats.
     
     
     
    Blommande syrener, snö och 30 grader varmt under midsommaren
     
     Utsikt från restaurangens terrass
     
     Min kära syster och jag plockade blommor på midsommaraftons morgon. Snön låg kvar på Åreskutan.
     
    Tobias, Therese och Eira. (Systers bild)
     
    Den underbara skogsstjärnan hittade vi nere vid sjön
     
    Nere vid sjön finns en fin liten badplats och en brygga med bänkar!
     
     Advent är aldrig långt borta...
     
    Gulliga midsommarfina Eira
     
    Midsommarfirande vid hembygdsgården.
     
     Fina tjejerna Therese och Eira
     
    Som vanligt är jag mycket gladare än vad jag ser ut...
     
    Therese och Tobias underbara lilla Eira var midsommaraftonens charmtroll och glädjespridare!
     
     
     
    Ristafallet
     

    Jag lånar från Wikipedia

    Ristafallet är ett vattenfall i Undersåkers socken i västra Jämtland och är ett av Sveriges största fall. Fallet ligger längs Indalsälven, 17 kilometer öster om Åre, en knapp kilometer från E14 och en campingplats ligger i omedelbar anslutning till fallet. Den ligger 355 meter över havet.

    En fridlyst, skogbevuxen ö delar av fallet i två delar, den norra och den södra delen. Ön skärmar av fallets halvor, så att den norra halvan inte går att se från den södra stranden och vice versa. Hela området har formen av en jättelik amfiteater. Fallet är totalt ungefär 50 m brett, 14 m högt och flödet är mellan 100 och 400 m³/s, beroende på årstid. Både uppströms och nedströms fallet finns sportfiske efter framförallt öring, och nedströms även harr.


    Bloggen lever

     
     
     
    Jag har inte övergett den här gamla bloggen som i juni fyller 17 år, men det här året håller jag på med ett projekt att följa det som växer och blommar i Stockholms trädgårdar och parker i bild och text. Ingen vet vad som sedan händer med materialet.
     
    Nästa år kommer jag troligen att börja blogga som vanligt igen och kanske i dagboksform igen.
     
    Trevlig försommar ni som fortfarande tittar in i bloggen!


    Som att rista runor

     
    (null)
     
    Det som en gång var en självklarhet är inte längre lika viktigt för mig. Bloggen har varit min dagbok i snart 17 år och blev med tiden en självklar plats där jag med ord och bilder berättade det jag upplevde i trädgårdar, i naturen och under mina resor.
     
    Bloggar är troligen snart helt borta i den flora av sociala medier som nu finns på nätet. Det har helt enkelt blivit ett alltför omfattande och besvärligt sätt att berätta det man vill visa och uttrycka. Om jag nu för tiden skriver ett blogginlägg känns det som att rista runor, det är enklare att lägga ut några bilder på Facebook eller Instagram och berätta med en mening vad som finns på bilderna.
     
    Sedan reklamen började ta över alltmer i bloggen, har det blivit väldigt svårt att läsa den i mobilversionen, så om det fortfarande finns några bloggläsare kvar, rekommenderar jag att använda dator. 
     
    Det blir allt glesare med blogginlägg nu, men jag kommer att fortsätta lägga ut inlägg, dock inte lika intensivt som tidigare. 
     
     
     
     

    Det är över nu och nu börjar det!

     
     
     
     
    Covid 19 räknas inte längre som samhällsfarlig sjukdom och tillvaron börjar försiktigt gå mot det normala igen. Det som jag ännu inte vågat mig på är att åka tunnelbana och buss, annars besöker jag butiker och hänger på caféer. Sprita händerna kommer jag dock att fortsätta att göra framöver.
     
    Om det är något gott som kommer av allt detta elände vi varit med om i två år, så är det att det inte längre behöver vara självklart att hälsa på varandra med kramar och handhälsningar. Jag har nog aldrig varit riktigt bekväm med alla dessa kramar. Men det är underbart att hela tiden slippa tänka på smitta och studera hälsostatistik så fort man vaknar på morgonen. Nu får vi verkligen hoppas att Ryssland inte invaderar Ukraina...
     
    Fokus just nu är att välkomna de tidigaste vårblommorna, vintergäck såg jag redan i slutet av januari och nu ser jag snödroppar på många ställen. Trots vintergäck och snödroppar så är det ändå något alldeles speciellt när trollhasselns trassliga blommor vecklar ut sig och på lördagen besökte jag Bergianska trädgården där den kinesiska trollhasseln just börjat blomma vid den japanska dammen.
     
     
    Inne i Medelhavsrummet i Edvard Andersons växthus hälsade jag på det lilla persikoträdet i kruka, som börjat blomma! 
     
     
     

    Januarivandring runt Djurgården

     
    Årets första vandring runt Djurgården och kanalen låg helt stilla på morgonen
     
    Blockhusuddens strand
     
    ...och vem möter jag exakt när jag passerade bryggan på udden? Jo den här kompisen och hans matte som bor just ovanför och som var på väg att morgonvandra. Så fint att få träffas en liten stund på helgen och vi ses igen på måndag Lexus!
     
    Biskopsudden
     
    Prins Eugens Waldemarsudde
     
    Jag får vänta några månader innan det blir fika på Café Ektorpet.
     
     Än så är det långt till vår...


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails