• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Från Lyran till Vinterviken

     Konditori Lyran. Villan byggdes som sommarhus 1867 och hundra år senare öppnades ett konditori i den märkliga byggnaden.
     

     

    24 september 2020

     

    Det är sällan jag besöker de södra förorterna och när jag någon gång gör det så väljer jag de vackraste platserna att fotografera på. Så som jag gör var jag än befinner mig. Det har faktiskt hänt att jag fått kritik att jag enbart fokuserar på det som är vackert, att jag inte visar hela platsen, även det som eventuellt inte är så tilltalande. Att det är finare på mina bilder än det är i verkligheten. Den kritiken är så märklig att jag inte ens orkar kommentera. Som tur är så uppskattar de flesta att jag väljer det vackra i stadens gröna rum!

     

    Nåväl, idag tog jag bilen till Konditori Lyran i Mälarhöjden och gick bort till Vinterviken. Sommarvärmen är kvar trots att vi närmar oss oktober, 21 grader idag och vindstilla. På Pettersbergsvägen gick jag förbi villor som hängde i branten ner mot Mälaren, med storslagen utsikt över vattnet och över till ´´mitt´´ grönskande Bromma. Inga skrytbyggen direkt, utan hyfsat enkla hus, men med tanke på bilarna som stod parkerade utanför, kan jag tänka att det inte är trädgårdsmästare som bor här direkt. Här och där finns dock vackra äldre trähus bevarade från en helt annan tid då stockholmare hade sina sommarhus här och då platsen kallades Fridhem. På Wikipedia läser jag att det var Sandbergs hushållerska Emma Hedin, som när orten skulle fastslå ett namn, förslog Mälarhöjden. Heder åt Emma!

     

    På en brygga nästan framme vid Vinterviken pratade jag en med en ´´bryggdykare´´, en man med en kraftfull magnet som kan lyfta upp till 400 kilo. Om han nu skulle orka lyfta det...

    Han stod där på bryggan och fiskade upp järnskrot som låg på botten och berättade att han fått upp fyra stycken soptunnor på några dagar. Annars var det cyklar och annat rostigt bråte som låg i en hög på bryggan. Bottnarna i våra sjöar och hav är människans dolda soptippar. Det som inte syns finns inte. Människan och naturen! Både besviken och förbannad vandrade jag vidare. 

     

    Vid Vinterviken vände jag och tog mig tillbaka till Konditori Lyran, där jag fikade och vilade mina vandrarben som trampat en mil idag.

     

     
     
     Jag var på Lyran...
     
    Klubbensborg. Carl Mikael Bellmans syster och svåger bodde på 1770-talet inte långt härifrån på Hägerstens gård. Bellman själv har vistats på Klubben, hans epistlar "Rörande kortspelet på Klubben" (nr 42) och "Angående landstigningen vid Klubben i Mälaren en sommarafton 1769" (nr 49) tilldrar sig här. Gamla "Värdshuset Klubben", den höga gulmålade trävillan kallades tidigare "Bellmanvillan" men har idag återfått sitt tidigare namn. (Wikipedia)
     
    Pettersbergsvägen i Mälarhöjden
     
    Vinterviken
     
     Med magneten som klarar upp till 400 kilos tyngd, fiskar den här hjälten upp metallskrot dom dumpats i Mälaren. Ett grillgaller blev fyndet när jag tittade.
     
     

    Brännholmen - Östra Lagnö

     
    När man börjar andas långsammare och djupare.
    När man glömmer allt annat och sjunker in i platsen där man vistas.
    När vågor sakta bryter sköljer in mot berget, som fortfarande är varma.
     
    Inte en människa så långt ögat når.
    September är en vilsam månad.
     
     

    Dahlior vid Österåkers konsthall - Länsmansgården

     

    En lördagsmorgon på Långholmen

     
    Det var en aning höstkänsla i luften, när jag på morgonen med hyfsat raska steg vandrade mot Långholmen. 8 grader, vindstilla, molnfri himmel och med lugn klassisk musik i öronen, gick jag över de två stora broarna med målet inställt på ´´min´´ brygga vid Pålsundet. Pigg i kropp och själ, kändes det skönt att möta morgonen på vackra Långholmen. Kaffet på bryggan smakade som vanligt extra gott när jag befinner mig på lugna, vackra platser och jag satt länge och såg när några träbåtar sakta gled förbi. Jag har 3-4 favoritbryggor i Stockholm och det här är en av dem.
     
    Efter vandringen runt ön träffade jag min fina kompis Åsa vid hennes kolonilott, för att fika och prata om livet. Vi har haft ett liknande år så här långt och det känns alltid lika bra att prata en stund.
     
    I veckan installerade jag vandrarappen Social Steps, där man vandrar digitalt med sina vänner. Man ser alltså hur långt de vänner man valt har gått. Tanken är att trigga oss att gå mer och upplägget i appen är kul. Mina fyra vänner tycker nog att det är lite orättvist att tävla mot en helt ledig person, som kan gå när det passar. Men som sagt, tanken är att få folk att röra på sig.
     
     
     
     







    September på Mariaberget

    Ännu en gång mitt favorithus/trädgård - Öbergska gården på Torkel Knutssongatan
     
     Lilla Skinnarviksgränd
     
    Monteliusvägen
     
    Olle Adolphsons park. 
     
    Pryssgränd - på begäran av en följare...
     
    Bastugatan-Blecktornsgränd
     
     Café Mariaberget i samma gatukorsning.
     
    Blecktornsgränd
     
    Batugatan, i det här huset bodde Olle Adolpson en tid i hans ungdom. Nu är hans park granne.
     
    En port på Bastugatan. Ser ni stadshuset långt där borta på Kungsholmen?
     
     Ännu ett möte med Olle!

    En mulen måndag på Södermalm/Sofia

    Groens vackra malmgård på Malmgårdsvägen
     
    Långa huset på Lilla Mejtens gränd
     
     
    14 september 2020
     
     

    Jag älskar mulna, stilla måndagar i Stockholm!

     

    En lugn morgon på Söders gator, när jag skulle fota söderkåkar och Sofia församling på östra Södermalm brukar ofta vara en ganska stilla plats, om man räknar bort Nytorget då. Hösten närmar sig och jag ville se de vackra söderkåkarna inbäddade i trädgårdarnas grönska, innan höstens starkare färger tar över och påminner oss om att vi har en lång mörk och kall tid framför oss.

     

    Jag och många med mig, är mycket tacksamma över att dessa underbara kulturhus som förvaltas av AB Stadsholmen, lämnats kvar som små reservat när rivningsvågen gick som värst över vår huvudstad. 700 hus revs i City på 50- och 60-talet, men även här på Söder försvann mängder av gamla hus. Självklart är det bara en romantisk dröm att alla gamla trähus skulle fått finnas kvar här, när det behövdes fler och moderna bostäder. Men jag tillåter mig själv att drömma mig bort i den där romantiska drömmen, med grönskande idyller i stället för breda gator med femvåningshus. Jo jag vet, jag är född och uppvuxen i en småstadsidyll…

     

    Dessa idylliska kåkar där många konstnärer idag bor och som är en dröm för många att bo i, var en gång i tiden de allra sämsta bostäderna i Stockholm, utan några bekvämligheter alls, där de fattigaste bodde.

     

    Under 80- och 90-talet hade vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB, skötsel av många av dessa vackra trädgårdar och minnen dyker alltid upp under mina besök på Söders höjder. På Lotsgatan träffade jag ett trevligt par som följer mig på sociala medier och som bor i kvarteret. Alltid trevligt att möta följare av Stockholms gröna rum.

     

    Den här dagen koncentrerade jag mig på att ta bilder på husen i Sofia församling, men jag ska försöka hinna med Katarina, Maria och Högalid också. Dagens kaffepaus blev på Fjällgatans café, där jag satt en lång stund och såg ut över mina drömmars stad och tog in all grönska som trots allt finns i denna storstad. Plötsligt kom ett stilla regn från Djurgården över mig och jag vandrade sakta vidare tillbaka till bilen som var parkerad intill Vitabergsparken.

     
     
     
    Svenska ords stuga i Vitabergsparken
     
    I Vitabergsparken finns även stugan där Ulf Lundell bodde på 70-talet och där han skrev Jack. Mäster Pers gränd!
     
    Bergsprängargränd i Vitabergsparken
     
    Här på Bergsprängarfränd bor Monica Nielsen
     
    Malmgårdsvägen
     
    Kvastmakargatan
     
    Kvastmakartrappan
     
    Kvastmakargatan. I det här huset är Melinda Kinnaman och hennes halvbror Joel Kinnaman uppvuxna.
     
    Längst ut på Åsögatan finns detta vackra timmerhus
     
    I Per-Anders fogelströms stad-serie, lät han det här huset bli bostad åt Henning och Lotten
     
    Lotsgatan som fanns som vinjettbild till TV-serien Söderkåkar
     
    Här på Skeppargränd bodde under den tid vi jobbade i dessa trädgårdar, en man som ville att vi skulle ta bort alla syrenbuskar i trädgården! De skräpade så när blommorna vissnade och föll till marken...
     
    Det nyplanterade gullregnet i Anna Lindhagens täppa, har fått för sig att blomma nu.
     
    Anna Lindhagens täppa och huset där Per-Anders Fogelström bodde
     
     Anna Lindhagens täppa

    Min ö i Stockholm

     Favoritbryggan vid Karlbergssjön
     
     
    4 september 2020
     
    Kungsholmen runt har blivit min vanligaste vandring nu för tiden och det beror både på att jag kan gå dit från mitt hem på andra sidan Ulvsundasjön och för att jag tycker så mycket om att gå utefter dessa omväxlande stränder. Det blir alltid medsols vandring eftersom jag inte vill börja med att klättra i Fredhällsklipporna, som kräver att man håller tungan väldigt rätt i mun och har full koll på sina fötter. Men bergen är verkligen en härlig avslutning på vandringen och det blir 17 000 steg (1 mil) när jag landat hemma i nästet igen. Från mitt fönster ser jag Kungsholmen varje dag, det är därför jag kallar den min ö i Stockholm.
     
    Den här dagen fick jag mitt favoritvandringsväder, 18 grader och molnigt, men ändå ett vackert behagligt ljus. Nu när inte solvandrarna var ute, blev det lugnt på strandpromenaderna och alla Kungsholmens bryggor var lediga - som gjort för brygghäng med fika. 
     
    Kaffe med kanelbulle på Café Eldkvarn vid Stadshuset är tradition och jag satt alldeles vid kajkanten och njöt av utsikten över Riddarfjärden. Några paddlare gled sakta förbi och en större båt lämnade Norr Mälarstrands kaj. Jag var helt ensam på caféet, men plötsligt kommer ett ungt par som kastade sig i vattnet med en vattentermometer, som visade den perfekta badtemperaturen, 20 grader. 
     
    Utefter Norr Mälarstrand var det som vanligt ganska mycket folk, men borta vid Smedsuddsbadet blev det lugnare igen och när jag till slut klättrade i Fredhällsklipporna var jag nästan ensam. Under tidiga morgnar och sena kvällar trivs jag bäst att vandra runt ön och när det inte är vår med fågelsång, brukar jag lyssna på ljudbok eller på musik. Idag blev det Historiepodden. 
     
    Jag har faktiskt inte så mycket emot att vi nu går mot hösten. Har tänkt renovera lite hemma i nästet och jag har tre nyutgivna böcker av Klas Östergren, Ernst Brunner och Björn Ranelid (som säger att han skrivit ett litterärt mästerverk), som väntar på att bli lästa. Spanska ligan i fotboll börjar snart igen och det ser till slut ut som om Messi trots allt stannar i Barcelona!
     
    Jag har ett gott liv nu och på söndag hämtar jag min bästa kompis Lexus igen, som är nyfriserad!
     
     
     
    Det nyrenoverade Karlbergs slott
     
    Äggpaus på en brygga vid Barnhusviken
     
     
     


    Artipelag på Värmdö

     
     
    31 augusti 
     
    Flera gånger har jag varit på väg till Artipelag på Värmdö både för att äta, se på någon utställning och på omgivningarna. Den här lite blåsiga dagen blev det äntligen av, även om både konsthallen och restaurangen var stängda. Men jag vandrade runt lite i skogen och längs vattnet på de enormt långa träspängerna i lärkträ, bort till Plensas skulpur Ainsa. 
     
    Nästa gång kommer jag att se någon utställning och äta här. Kanske en stilla höstdag!
     
     
     
     
     



    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails