• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Vecka 23 - Sista veckodagboken

     
     
    Djurgårdsbrunn
     
     Nostalgi
     
     

    2020 är ett deppigt år, men varje gång jag hämtar Lexus för att ha honom några dagar, förvinner genast det dystra. I morse började vi med att gå slingan runt Kaknästornet, det blev varmt tidigt så vi tog några vattenpauser under vägen. Vi har känt varandra i nästan 5 år nu och den lilla killen har verkligen förändrat mitt liv. Det är så enkelt det är att umgås med en hund, i varje fall med Lexus!

     

     

    Under vår andra vandring hemma i Bromma, roade jag mig med att se vilka blommor som växte efter vår väg. Hundkex och midsommarblomster som är så fantastiska tillsammans, de rapsliknande ryssgubbarna lyser nästan ilsket gult och den vita löktraven som tycks växa överallt, börjar nu blomma klart för i år, den gula skelörten dominerar på många platser och förgätmigej charmar väl alla. Bland buskar och träd är det syrenernas, hagtornets och hästkastanjens tid. Häggblomningen har helt slocknat för i år. Hagtornets kritvita blommor lyser verkligen i skymningen och är en mycket god ersättare för prunus- och malusträdens blomning.

     

     

    När vi kom hem blev vi bjudna på fika på gården av grannen Ove. Det var trevligt att prata en stund i skuggan, vi har ju både trädgård och fotboll som gemensamt intresse.

     

     

    Inför vår tredje vandring ville jag hitta skugga, denna heta dag då temperaturen steg till 27 grader som mest. Vi kom överens om att gå runt sjön Judarn borta vid Åkeshov och det blev en perfekt promenad i djungellik natur dit solen inte nådde.

     
     
    Traneberg
     
    Grönskande vandringsstigar hemmavid
     
     Grannen Ove bjuder mig och Lexus på fika ute på gården.
     
     
     
    Judarn
     
     När jag tittar bakåt i bilen...
     
     
     
     
     
    Tisdag 2 juni
     
     
    Kyrksjölöten i Bromma
     
     
     

    Morgonens luft var klarare att andas än under gårdagens högsommarvärme. Värmen igår kom verkligen som en överraskning och under natten hade både Lexus och jag oerhört svårt att sova i den varma lägenheten, trots försök med både öppet fönster och en bullrande fläkt.

     

     

    Vi gick efter stranden bort till Äppelviken, där gårdarna vid Stora Sjövillan svämmade över av syrener.

     

     

    En mycket skön kväll i solen på Gärdet, när vi hälsade på min dotter.

     

     
    Bromma
     
    Tulpanernas tid går mot sitt slut
     
     Om ett täcke för några sekunder skulle vara på golvet, är Lexus där direkt och börjar bädda
     
     
    Gärdet
     
     
     
     
     
     
    Onsdag 3 juni
     
     
    Hagaparken
     
    Stora pelousen
     
     

    Vi vandrade i Hagaparken och jag tror aldrig tidigare att jag tyckt så mycket om den här stora vackra naturparken som den här förmiddagen. Den underbara junigrönskan med blommande midsommarblomster och den bästa vandrarkompisen vid min sida…eller lite före mig rättare sagt! Inga bilder idag på koppartälten, ekotemplet eller Haga slott. Idag var det fokus på naturen.

     

     

    Fotade syrener i Bergianska trädgården

     

     

    Tanken var att skriva den här bloggdagboken från midsommar 2019 till midsommar 2020. Jag nådde inte riktigt ända fram, utan avslutar här. Nu drar jag mig tillbaka ett tag och försöker hitta glädjen och lusten att skriva och fotografera för Stockholms gröna rum igen. Tack alla ni som följt med. Hoppas att snart vara tillbaka!

     

    Här finns årets alla veckor samlade!

     

     

     
     
     Men allt är inte pelouser, slott och tempel i Haga. Här finns även fantastiskt vackra skogsområden.
     
    Det enkla caféet i Hagaparken, som jag märkligt nog aldrig besökt. När jag gick förbi doftade det wienerbröd...
     
    Stora Finnstugan från 1700-talet. Hej Malin och Frank, som bor här!
     
    Vår fikaplats i Haga!
     
     Stora ängsytor med midsommarblomster finns i Haga, men vädligt svårt att fotografera i stekande sol.
     
     
    Syrentider i Bergianska trädgården
     
     
     
     
    Torsdag 4 juni
     
     
     
     
     
     
     
     

    Vecka 22 - Syrentider

     
     Kvastmakarbacken
     
     
     
    Måndag 25 maj
     
     
    Ulriksdals slottspark
     
     
     

    Äntligen måndag! Jag trivs bäst i vardagar nu för tiden och lycka var att få börja veckan tillsammans med Lexus. Vi gick en lång morgonpromenad efter stranden bort till Äppelviken, jag doftade på syrener och Lexus på något helt annat utefter vår vandringsväg. Frukost och balkonghäng när vi kom hem.

     

    Innan jag lämnade Lexus, besökte vi Ulriksdals slottspark där syrenerna ännu inte riktigt slagit ut, men inne i Hårlemanska boskéerna lyste mängder av färgglada tulpaner. Här fanns nästan hela färgskalan, vågat och vackert! Det hade jag nog inte tyckt för tio år sedan då allt skulle vara romantiskt och harmoniskt, men nu är det helt ok att blanda färger mer fritt tycker jag. Det här blev jag glad av!

     

    Åkte förbi Oxenstiernsgatan där den gamla Radioeken tidigare stod. Den berömda eken sågades ned 2011 och jag var med och protesterade här på bloggen. Förra veckan läste jag i lokaltidningen att en ny ek hade börjat gro ur stubben. Jag blev tvungen att åka förbi och det var som jag trodde, en björk hade växt upp i den näringsrika myllan i stubben!

     

     

    Premiär för nya trädgårdsprogrammet på TV4, Karl Fredrik på Österlen. Programmet gick i samma anda som Mandelmanns i Djupadal några mil norrut. Lustfyllt, glatt och lite galet. På Facebook hyllades programmet. Själv undrar jag var Sveriges svar på Monty Don är?

     

     

    Kan vi inte bara lugna ner tempot en aning i våra trädgårdsprogram. Lite mer trädgårds-kontemplation, poetiskt och vackert i stället för detta lite galna?

     

     
    Hårlemans boskéer
     
     Ulriksdals slottscafé har utökat sin uteservering i år.
     
     
     
     
     
     
    Tisdag 26 maj
     
     
    Långholmen
     
     

     

    Sommarkläder på när jag i värmen åkte mot Långholmen, till ännu ett mysigt frukostmöte med kompis Åsa vid hennes kolonilott. Jag gillar verkligen de här frukostträffarna på den gröna vackra ön, vi har alltid mycket att prata om och det blir många skratt. I år när jag valt att inte besöka Djurgården, blir Långholmen min favoritö i mina drömmars stad.

     

     

    Efter vårt morgonmöte gick jag bort till den stora flytbryggan nedanför Stora Henriksvik, där jag satte mig ner och läste Lotte Möllers fantastiska bok Trädgårdens natur. Båtar passerade och bryggan gungande sakta i vågorna. Några äldre kvinnor badade vid stranden och kajaker gled fram på det spegelblanka vattnet. Vilken underbara sommarmorgon!

     

     

    På eftermiddagen träffade jag mina goda vänner Per och Catherine i Tanto och vi gick bort till Södra Årstalundens koloniområde. Där satt vi några timmar och pratade, runt omkring oss blommade det i alla lotterna och utsikten över Årstaviken var som alltid underbar. Vid stränderna var det väldigt mycket folk på filtar med picknick i eftermiddagssolen, med hyfsat avstånd från varandra. Mådde mycket gott i bilen på vägen hem, efter en dag med så fina möten.

     

     
    Här på den gungande bryggan satt jag och läste Lotte Möllers fantastiska bok Trädgårdens natur
     
     Långholmens vandringsstigar är fantastiska
     
     
    Södra Årstalundens koloniområde
     
     Catherine och Per - goda vänner. En fin stund vid Årstaviken.
     
     
     
     
     
    Onsdag 27 maj
     
     
    Södermalm
     
     

     

    Syrenvandring på Mariaberget och Skinnarviksberget på Södermalm och jag kände tydligt att jag inte blir lika syrenlycklig som jag brukar bli nu i hänryckningens tid. I år saknar jag den där syreneuforin som brukar bubbla i bröstet på mig. 2020 är verkligen inte ett bra år och jag längtar till 2021!

     

     

    Hade tänkt mig en lugn dag hemma med boken på balkongen, men jag blev ganska snabbt rastlös och drog på mig vandringsskorna och travade iväg över Tranebergsbron över till Kungsholmen. En mils vandring runt holmen i lagom tempo, med några kaffepauser på mysiga bryggor.

     

     

    Borta vid Fredhällsklipporna blommade blodnäva, tulkört, tjärblomster och getrams. Där i de branta klipporna började det regna, vilket jag inte var klädd för och jag vandrade i hårda vindar och spöregn tillbaka över Tranebergsbron hem till nästet, där jag vred ur kläderna och tog ett varmt bad. Fick ihop nästan 23 tusen steg idag och kände mig ovanligt pigg.

     

     
     Gamla Lundagatan
     
     Monteliusvägen med Tyska kyrkan i Gamla Stan i bakgrunden
     
     
     
    Tessinparken
     
     Nu blommar de 150 hästkastanjerna runt Tessinparken, fantastiskt vackert
     
     
     
    Kungsholmen runt
     
     Stadshusets går är nästan helt tom. Här brukar det vara fullt av turister
     
     Håret växer, senast jag klippte mig var i februari.
     
    Blodnävor vid Fredhällsklipporna
     
     Jag är glad att jag fortfarande fixar sådana här passager i Fredhällsklipporna
     
     
     
     
     
    Torsdag 28 maj
     
     
    Roslagen
     
     
     
     

    Vaknade med en stark längtan till Roslagen och Norrtälje, där jag bodde mina första 21 år i livet. Men egentligen var det inte staden Norrtälje jag längtade mest efter, utan Rådmansö där vår familj hade sommarställe, där jag själv haft två olika sommarhus och där jag hade min båt.

     

     

    Mitt första stopp på den här nostalgiresan var Riddersholms naturreservat vid Kapellskär på Rådmansö, där vi vandrat mycket genom åren. Jag gick ingen vandringsled idag utan tog den korta vägen ut till udden som vetter mot ytterskärgården och bänkbordet allra längs ut blev min fikaplats. Här finns små sandstränder på båda sidor om udden och man får verkligen en liten bit av skärgården på ett enkelt sätt här, utan båt. Mitt sällskap var en tärna som fiskade alldeles intill och några skärgårdssvanar som gled förbi. Vandrade tillbaka till bilen i underbara hassel-lundar med en mycket rik och frodig markflora.

     

     

    Andra stoppet blev Gräddö båthamn där jag haft flera olika båtar på 1980–90-talet. Det kändes både fint och lite sorgligt att vandra bland de gamla slitna bryggorna och båthusen. Fina minnen dök upp och när jag stod uppe vid Kvarnuddens café och såg ner mot min gamla båtbrygga, kände jag tydligt att jag fortfarande har en hel del rottrådar kvar i Roslagens mylla. Kanske att jag är lite av en rospigg än idag…

     

     

    Det som jag dragit mig för länge, blev dagens höjdpunkt, att åka förbi och återse våra tidigare sommarställen. Jag började med mitt första sommarhus som jag ägde när min dotter var barn och tonåring och såg vilken mysig idyll det blivit, nu när syrenerna som jag planterade för 30 år sedan blivit stora och tomten var fylld av förgätmigej och gullvivor. Jag åkte även förbi mina föräldrars sommarhus som ligger på andra sidan sjön och det såg nästan exakt likadant ut som när min mamma lämnade Rådmansö 2007.

     

     

    Mitt andra sommarställe som jag sålde en bit in på 2000-talet, hade en fantastisk fin kuperad tomt med olika trädgårdsrum där jag planterade mängder av växter. Av olika anledningar sålde jag dessa mysiga platser och idag tänker jag att jag borde nog behållit något av dem. Just nu skulle det ha varit underbart att ha en liten stuga att bo i under sommaren. Men men… jag vet i varje fall vad jag ska skaffa mig, om de där stående lottoraderna någon gång ville ge mig en högvinst.

     

     

    Det blev en ganska hastig vandring i Norrtälje, där jag en gång i tiden föddes och växte upp. Idag är det endast utefter den vackra ån som jag får känsla för min gamla hemstad. Staden har förändrats så oerhört mycket sedan jag flyttade därifrån 1975, men jag förstår såklart att det måste ske en utveckling. Att bevara en romantisk idyll, fungerar tyvärr inte.

     

     

    Åkte kustvägen hem mot Stockholm och stannade en stund vid Penningby slott där näktergalen sjöng och jag vandrade stigen runt i den bortglömda slottsparken. Marken var helt täckt av spansk körvel som fått sprida sig över stora ytor. Visst såg jag lite midsommarblomster, gullvivor och rödblära, men körveln har verkligen tagit över hela den gamla slottsparken.

     

     

    I bilen hem började jag lyssna på Folkhälsomyndighetens presskonferens på P1 om Corona-viruset, men slog snabbt över till min Spotifylista.

     

     

     
    Underbara Riddersholm på Rådmansö
     
    Gräddö hamn
     
    Vår första lilla stuga på Rådmansö
     
    Vårt andra sommarhus på Rådmansö
     
     Det nya Norrtälje
     
    Nej, jag tror inte att jag någonsin kommer att tycka om dessa höghus.
     
     
    Penningby slott
     
     Rödblära i Penningby slottspark
     
     
     
     
     
    Fredag 29 maj
     
    Buskpion vid Södra Årstalundens koloniområde
     
     

    Fotade näsduksträdet som börjat blomma i Erikdalslunden, en buskpion i Södra Årstalunden och syrener på Grev Turegatan på Östermalm. Fikade i en solstol på Brofiket vid Långholmsbron och vandrade runt Reimersholme.

     

     
    Näsduksträdet vid Eriksdalslunden har börjat blomma!
     
    Nu inleds rosensäsongen!
     
    Syrener på Grev Turegatan - Östermalm
     
     Födelsdagskalas på sjön vid Långholmen
     
     
     
     
    Lördag 30 maj
     
     
    Syrener vid Kvastmakartrappan
     
    Kvastmakartrappan
     
     

    Sex på morgonen klev jag ur bilen vid Anna Lindhagens täppa på Stigbergsgatan för att fotografera syrener vid de gamla söderkåkarna. Gatorna låg öde och jag fortsatte sedan till Åsöberget, där Kvastmakartrappans syrener nu blommade som bäst. Trätrapporna längst ute på Åsögatan där jag fotat syrener så länge jag kan minnas är verkligen en av mina favoritplatser nu i hänryckningens tid.

     

     

    Salladen med bland annat cocosost, sötpotatis, granatäpple och grönkål från Body Buddy på Smålandsgatan 24, som dotter och jag åt till lunch på Gärdet, slog allt annat i salladsväg jag ätit. Så gudomligt god! En skön dag i sommarväder och äntligen blev jag av med lite huvudhår. Ute i grönskan klippte min dotter bort mina lockar.

     

     

    Fika på en filt i Tessinparken och det var mer folk än jag någonsin sett där. Några två meters avstånd från varandra gällde knappast och det var som om inget virushot någonsin existerat. Men det var fint att vistas ute bland folk, med ordentligt avstånd.

     

    Jag vet inte vad jag ska säga om Coronaläget i Sverige, som är det land i världen där flest människor dör av Covid 19 nu, i förhållande till folkmängd. Trots allt så är fotbollsligor runt om i Europa på väg att starta upp i juni och jag kommer att se alla matcher som jag kan. Abstinensen är riktigt svår nu. Tyska ligan har redan varit igång några veckor.

     
     
     
     
    Syrener i Anna Lindhagens täppa
     
     
     
    Gärdet
     
    I den vackra gläntan på Gärdet börjar kirgislöken att gå i blom
     
     
     
     
     
    Söndag 31 maj
     
     
    Nynäshamn
     
     Under äppelträds-fika på Lövhagens kaffeservering
     
     

    Dagens utflykt gick till Nynäshamn. Mysig fikastund på Lövhagens kaffeservering och vandring längs klipporna i vacker skärgårdsmiljö vid Knappelskär.

     

     

    Stark längtan till Gotland när jag körde förbi hamnen.

     

     

    I morgon hämtar jag Lexus, som ska vara hos mig några dagar igen! Underbart!

     

     

    Nu går vi in i juni månad och vecka 23. Så här såg den veckan ut för två år sedan – se här!

     

     

    Ha en skön vecka i sommarvärmen kära följare!

     

     

     
     Knappelskär
     


    Vecka 21 - Naturen är min trädgård

     

     
     
    Måndag 18 maj
     
     
    Eldgarnsö
     
    Päronallén vid Eldgarnsö
     
     
     

    Tidigt ute på balkongen i solen med Ulf Lundells bok Vardagar 3.

     

     

    Det är midsommarafton 2019 och Ulf har varit i Stockholm en tid för att repa inför sommarturnén. Bor på Sheraton och går stavgång på Söder och Långholmen. Är ensam i stan hela midsommarhelgen. Äter Branteviksill och dricker alkoholfri öl på rummet.

     

     

    I samma stad och i samma tid, befann jag mig ute på Blockhusudden bland blommande rosor och scherminer och firade en skön midsommar. På midsommarafton bestämde jag mig för att börja skriva den här veckodagboken som kommer att avslutas nu i midsommar om fyra veckor. Från midsommar 2019 till midsommar 2020, som det var sagt. Se här!

     

     

    Det var den gamla vackra vildvuxna päronallén som fick mig att åka ut till Eldgarnsö. Det är ju päronblomningens tid nu och Mälaröarna lockade. Vandringsleden i naturreservatet är 7 kilometer och jag tog mig fram i meditationstempo den här dagen.

     

     

    Den fantastiska päronallén leder upp mot en fastighet i den lilla mycket vackra byn vid stranden av Mälaren. Att näktergalen sjöng i de höga blommande päronträden och att göken gol någonstans inne i skogen, störde inte direkt.

     

     

    Markfloran bestod av vitsippor i slutskedet, gullvivor, maj-smörblommor, liljekonvaljer i knopp, vårärt mm. Trots min ko-skräck, blev jag tvungen att vandra intill mängder av betande kor i en hage. Vågade inte ha ögonkontakt utan sneglade snabbt åt sidan, så som Lexus brukar göra när vi går förbi hästarna på Gärdet. Drack mitt kaffe på ett berg vid Mälarens strand och satt länge och lyssnade på vågorna.

     

     

    Inne i en vacker lund stod fyra äldre människor och undrade över en blomma. Jag fick rycka in och berätta att den vackra blomman heter vårärt. En man frågade om jag var växt-expert. Inte alls sa jag, men jag har jobbat med växter i hela mitt arbetsliv. Då har du säkert en perfekt trädgård hemma? Nej jag har ingen trädgård, svara jag och om jag hade haft det skulle den vara långt ifrån ´´perfekt´´. Naturen är min trädgård, utan tuktade växter och raka kanter!

     

     
     
     Magiska aplar
     
     
     
     
    Tisdag 19 maj
     
     
    Kärsön
     
    Drottningholms slott
     
     

     

    Årets vackraste morgon!

     

    Jag var tidigt ute vid Kärsön som ligger just innan Drottningholm på Mälaröarna, för att gå den 6 kilometer långa och ganska kuperade vandringsleden. Inte en enda människa såg jag den här morgonen, endast fåglar och betande får. Så underbart! Mälarens vatten låg helt stilla, solen sken genom ett svagt dis och jag vandrade sakta längs stränderna. Som vanligt så här års höll fåglarna konsert i skogen och bilarnas störande ljud från Drottningholmsvägen försvann allt mer ju längre in på ön jag kom.  Det blev till slut helt stilla. Första paus på en slät klippa vid stranden och skulle jag lagt mig ner hade jag säkert somnat i stillheten.

     

     

    Efter halva sträckan nådde jag fram till en fantastisk skog i fuktig strandmark, där blommande hägg växte i stora bestånd. Inte lika översållade av blommor som de som står fritt i öppen mark, utan lite mer försiktigt, vilket var minst lika vackert, där inne i den djungelliknande naturen. Klättrade upp på toppen av det högsta berget på ön, där rep fanns så att man kunde dra sig upp för den branta slänten. Men jag rör ju ingenting nu i smittans tid, så jag klättrade upp ganska obehindrat ändå. Det är inget fel på min kondition och jag känner mig pigg och stark. Utsikten var mycket vacker över det spegelblanka vattnet bort mot Drottningholms slott.

     

     

    När slottet skymtade mellan träden från stigen, började jag samtidigt höra bruset från bilarna på Drottningholmsbron och den stilla vackra morgonmagin bröts plötsligt. En man i en röd kajak paddlade förbi och jag fotade honom framför slottet. När jag kom fram till Brostugan där jag startat min vandring, tänkte jag att om det varit normala tider nu, skulle jag tagit en kopp kaffe och en macka på Brostugans mysiga servering. Jag har många fina minnen från den här platsen som jag besökt ända sedan jag flyttade till Stockholm i början på 70-talet.

     

     

    Jag tycker mycket om att vandra runt Kärsön, som inte ligger så långt från mitt Brommanäste och nästa gång jag känner att jag behöver en lugn plats i naturen nära stan, återkommer jag hit en tidig morgon.

     

     

    På eftermiddagen besökte jag Bergianska trädgården som nu är underbart vacker med sina blommande träd. När jag skulle fotografera de vackra prydnadsaplarna, stod människor där intill och pratade. I evigheter. Det brukar sällan stanna någon under träden här, men nu stannade dom och jag väntade, något irriterad. Vill helst inte ha med människor i mina natur/trädgårdsbilder. När de väl flyttat på sig hade det vackra fotoljuset försvunnit.

     

     

    Jag fortsatte att läsa Ulf Lundells bok Vardagar 3 och han skriver ´´Lär att fjärilsbuskar på latin är buddleja´´. Visst, det var jag som lärde honom det på hans Instagram!

     

     

    Han skriver vidare om sommaren: 

     

    Jag tror att det enda jag gillar med sommaren i det här landet är ljuset och färgerna. Allt annat under dom här tre månaderna känns onormalt. Som en lång paus från verkligheten. En slags sysslolöshetens dvala.

     

    Jag ser kanske inte lika pessimistiskt på sommaren, men jag förstår ändå hur han menar.

     
     
     
    Häggskogen
     
     Drottningholm till höger
     
     Brostugan
     
     
     
    Bergianska trädgården
     
    Stort treblad
     
    Fingertandrot
     
    Buskstjärnblomma och tandrot
     
     Victoriahuset
     
    En tidig morgonen just utanför min port i Bromma.
     
     
     
     
     
     
     
    Onsdag 20 maj
     
     
    Wira bruk
     
    Restaurangen
     
     
     

    Många tycker säkert att jag är lite galen som nästan varje dag, far runt i naturen och ibland med försiktighet även inne i stan, för att vandra och fotografera. Förutom att jag tycker om att uppleva nya platser och även att återbesöka favoritställen olika tider på året, så handlar det även om att inte fastna hemma i någon Coronatristess. Att sitta still och vänta ut Covid 19.

     

     

    Åkte norrut idag, en timma med bil från stan och hamnade bland gamla smedjor och stugor vid Wira bruk, som anlades 1630 för tillverkningen av vapen till stormaktstidens ständiga krig. Nu finns här museum, restaurang och Wägerths konstsmide, där tre smeder tillverkar vackra smidessaker. I nätbutiken har jag nu beställt en ljusstake som jag tyckte mycket om.

     

     

    Den här onsdagen i smittans tid, var jag nästan ensam i den vackra lilla bruksorten. I ömsom sol, ömsom regn gick jag en stund i den vackra bruksmiljön. När/om allt blir som vanligt igen, vill jag gärna äta något gott här på restaurangen. Wiraspelen, ett historiskt musikskådespel hålls här varje år en vecka efter midsommar. Undrar hur det blir i år? Ser på hemsidan att biljetter ännu inte är släppta, i avvaktan på info om Corona-restriktioner.

     

     

    Lunch hemma i Brommanästet. Blev rastlös och gick nåra timmar i ett apel- och häggblommande Bromma. Vandrade runt Lillsjön, som har blivit min vanliga runda i år. Näktergalen sjöng starkt vid den lummiga stranden, när jag satt där och lyssnade på dagens presskonferens om Coronaviruset. Det blev en mycket märklig kontrast. Ander Tegnell som betättade hur många som dött i smittan sedan igår, med näktergalen i bakgrunden. Det är verkligen en märklig tid vi lever i. Vid Lillsjöån mot Ulvsundasjön böjer sig en stor blommande apel och doppar sina grenar i vattnet. En bit bort satt en häger vid stranden och väntade på mat.

     

     

    Där häggen började blomma tidigt, har blommorna snart gjort sitt för i år och framför Alviksskolan där både hägg och syren blommar mycket tidigt, tar syrenerna nu helt över. Jag tror dock att häggen har en bra stund kvar att blomma på mer normala ställen och nästa vecka inleds den riktiga syrenveckan i huvudstaden!

     

     

    C frågade om jag kunde ha Lexus lite mer när Djurgårdsförvaltningen ska plantera sommarblommor under två veckor innan midsommar. Ingenting kan vara mer självklart. Klart att jag vill ha Lillkillen.

     

     

    Det börjar bli ensamt, även för en ensamvarg. Längtar efter sällskap tillsammans med nära och kära och jag ser verkligen fram mot att möta min dotter i morgon. Det är röd dag och ledigt.

     

     

    Längtar även efter att få resa iväg. Packa resväskan och dra mot nya resmål. Men ett hus med strandtomt är i varje fall hyrt till sensommaren, två timmars bilfärd från stan.

     

     
     Katten framför huset förstärker idyllen
     
     
    Bromma
     
    Tidiga syrener framför Alviksskolan i Traneberg
     
    Apeln vid Lillsjöån
     
    Lillsjöån
     
    Rastplats med näktergalssång och Corona-presskonferens
     
     Utanför min bostad
     
     
     
     
    21 maj - Kristi himmelfärdsdag
     
     
    Storängsudds naturreservat på Ingarö
     
     
     

    Nästa naturparadis att besöka blev Storängsudd på Ingarö. Vi vandrade på slingrande stigar i hagar och i mycket vackra lövskogsmarker med gamla ekar, lindar och stora vildaplar. Markfloran var fantastisk med stora bestånd av gullvivor, mängder av Adam och Eva i de magra områdena invid bergen, kungsängsliljor som just börjat blomma på en äng vid stranden, tandrot, midsommarblomster, mandelblom, maj-smörblomma och många andra vårblommor.

     

     

    Haloumisalladen från Phil´s burger åt vi på berget vid Baggensfjärden. Bergen och klipporna var perfekta för picknick, sol och bad. Min dotter bar papperspåsen med maten dit och fick då kommentaren av en förbipasserande Fjällräven-vandrare - ´´Vissa passar bättre i ett köpcenter´´. Hur orkar folk bry sig så mycket om andra? Var den personen passar bäst vågar jag inte skriva här…

     

     

    Men av allt det vackra vi såg den här dagen, var det den där undangömda platsen i skogen som vann våra hjärtan. Det var som ett stort sommargrönt altare i naturen, med friskt grönt gräs som täckte en kulle under träden. Vi vilade en stund för att känna in den nästan andliga stämningen. Fågelsången och ljuset som strilade ner genom den skira grönskan, gjorde det här till en mycket vacker och speciell plats.

     

     

    Storängsudd har varit betesmark och äng sedan mycket lång tid tillbaka, men markerna började växa igen när ängsbruket med slåtter upphörde vid 1800-talets slut. Idag betas området av får för att hålla öppet så mycket som möjligt. Vid östra delen av naturreservatet finns ett gravfält från yngre järnåldern med 25 kända gravar.

     

     

    Hit vill vi gärna återvända!

     

     
     
     Naturvandraren med sin vandrarstav.
     
     Adam och Eva
     
    Vi hittade en vacker grönskande kulle mitt inne i skogen.
     
     En stor favorit har börjat blomma - midsommarblomster!
     
     
     
    22 maj - fredag
     
     
    02.50 och koltrasten sjöng
     
     
     
    Långholmen
     
    Fina Stora Henriksviks trädgård med sitt underbara café som har öppet mellan 11-17
     

     

    Startade dagen tidigt med en mycket stilla vandring runt ett folktomt Långholmen. Molnfri himlen och glittrande vatten runt den vackra ön. Syrenerna hade precis börjat slå ut, men ljuset var för strakt för fotografering. Gick en stund i Kerstins vackra Rosäng, som verkligen inte bara är en plats för rosor. Hennes ängar är fantastiskt vackra och är nu fyllda av tulpaner och narcisser, som passar bra in bland perenner och vild flora. En rödhake satte sig någon meter från mig som om den ville hälsa och vi hälsade! Hundkex har börjat blomma vilket gladde mig och nu har verkligen  ´´den gröna ön´´ börjat göra skäl för namnet.

     

     

    Åkte bort till Marabouparken i Sundbyberg för att titta till de nyplanterade perennerna efter den långa gången vid stora gräsytan och för att se hur långt parkens berömda rhododendron kommit. Det var endast några tidiga sorter som börjat blomma. Perennerna såg lite trötta ut tycker jag. Hade jag haft skötseln så hade jag luckrat jorden och inte haft så torrt som det var idag. Tänker ännu en gång att trädgårdsskötsel inte har lika hög status som planering och anläggning. Men men, det kanske blir bra. Nepeta växte utefter hela kanten.

     

     

    Väldigt fin tulpanplanteringen utefter gräsmattan mot de höga buskarna!

     

     

    Det var länge sedan jag besökte Bosse Rappnes Ulriksdal och saknar det. Beundra alla fina blomsterarrangemang, handla något och avsluta med fika. 

     

     

    Saknad över att ha läst ut  872 sidor Vardagar 3. Fint att läsa om dig E.

     

     
     Det blev inget kaffe på min favoritbrygga den här gången
     
     
    Marabouparken
     
     
     
     
     
     
    Lördag 23 maj - lördag
     
     
    Prydnadsaplar i Alvik
     
     
     
     
    Så kom äntligen min fina kompis Lexus till mig igen och vå åkte till Bockholmen i Bergshamra och vandrade en stund, innan det blev dags att landa hemma i Brommanästet. Där vandrade vi en stund i regnet och det snöade från körsbärsdträden. Blev hög av syrendoft när jag satte näsan i en blomma. 
     
     
     
    Traneberg
     
      
    Sinnenas trädgård
     
     
     
     
     
     
     
    Söndag 24 maj
     
     
    Velamsunds naturreservat i Nacka
     
     Lexus blev lite trött i benen i de branta sluttningarna...
     
     
     
    Avslutade veckan i naturen vid Velamsunds naturreservat i Nacka kommun. Vandringen var skön längs sjön och klättringen högt upp i blårbärsskogen var spännande! Men dagens stora händelse blev ändå när jag äntligen fick hänga en stund på ett café. Med borden långt från varandra njöt jag av fikat tillsammans med dotter och Lexus. Senast jag besökte ett café var i februari. 
     
     
    Hästkastanjerna blommar i stan
     
     
     
    Nu går vi in i syrenerna vecka i Stockholm och jag tror att jag sätter mig i en syrenberså och blir kvar där hela veckan.
     
     
     
     
    Första café-fikat sedan februari. Det kändes ljuvligt för två lurviga gubbar...
     
     Lexus håller ställningen under bordet
     
     




    Vecka 20 - Mellan hägg och syren

     
     Underbara Centralbadets trädgård en tidig söndagsmorgon
     
     
     
    Måndag 11 maj
     
     
    Drottningholms slottspark
     
     
     

    Anledningen till att jag åkte just till Sturehovs slottspark i Botkyrka den här morgonen, var att jag ville höra om näktergalen anlänt och börjat sjunga. Fågeln med den vackra men lite märkliga sången brukar även komma till min lilla skog hemma i Traneberg, men ute vid Sturehovs slottspark hör jag den alltid först. Det är nästan omöjligt att se den här skönsångare som helst sjunger på nätterna, men visst hörde jag den nu bland blommande hägg ner mot bryggan, där den sjöng duett med en koltrast. De här två vår-virtuoserna gjorde verkligen min dag.

     

    Jag gick ner i den stora öppna delen av parken, där alla hundratals knuthamlade lindar står på rad. Utanför parken sjöng sånglärkan sin lite stressiga men fantastiska vårsång högt över åkrarna. Lindarna var nyligen hamlade och började nu utveckla små gröna blad i knutarna.

     

    Jag fortsatte ner till bryggan och såg över till Ekerö på andra sidan Mälaren. Det mysiga krukmakeriet, som ligger i anslutning till parken var givetvis stängt så här tidigt på morgonen och slottscaféet vet jag inte ens om det är öppet över huvud taget denna märkliga vår, men troligen på helgerna i varje fall.

     

    Den här kyliga morgonen var jag helt ensam i den vårvackra slottsparken och det var njutbart att stilla vandra omkring i ensamheten, förutom två hästar som betade i hagen intill slottet. Det var mycket länge sedan som jag kände en sådan sinnesro och om jag kunnat måla hade jag hellre skapat tavlor i parken den här morgonen, i stället för att fotografera. Då hade det varit lättare att fånga stämningen.

     

    Eftersom mitt nästa stopp idag var Drottningholms slottspark, tog jag färjan över från Slagsta till Jungfrusund på Ekerö och vidare mot Drottningholm. Men när jag passerade Ekebyhov såg jag att de stora fälten nedanför det gamla träslottet lyste av blommande raps och självklart svängde jag av för att ta några bilder på den gamla Ekebyhovseken som nu hade blommande raps omkring sig.

     

    Väl framme vid Drottningholm parkerade jag vid Kina slott och gick bort mot kungen och drottningens bostad. Det som förvånade mig var att det blommade så oerhört mycket gullvivor vid boskéernas höga lindhäckar. Jag har nog aldrig varit i parken just den här tiden förut och tyckte att de vackra vivorna livade upp de strikta boskéerna. Sneglade på några av de 800 lindarna som planterades efter den stora renoveringen av alléerna och kunde inte låta bli att ännu en gång förundra mig över den märkliga uppbyggnadsbeskäringen. Det ser helt galet ut, men vi väntar och ser hur de utvecklar sig. Det känns ändå som om något gått fel på vägen…

     

    Fontänerna plaskade i den stora barockparken och trots all strikt ordning och alla märkliga lindar, tycker jag mycket om att vandra här i Tessins skapelse.

     

     
     
    Sturehovs slottspark
     
     I Sturehovs slottspark står två bokar intill varandra, en vanlig bok och en blodbok. Jag tycker att de möts i en kram och det känns ju extra fint i dessa tider när vi människor ska hålla oss ifrån varandra...
     
     
     
    Ekebyhov
     
     Ekebyhovseken med ett stamomfång på 10 meter.
     
     
     
     
     
    Tisdag 12 maj 
     
     
    Mariaberget på Söder
     
    Ett av favorithusen på söder ligger här på Ludvigbergsgatan.
     
     

    Tidigt på morgonen började jag läsa Ulf Lundells nya bok Vardagar 3 som släpptes vid midnatt på Bookbeat. Den riktiga boken som är beställd är på väg, tills dess läser jag i mobilen. Det är som vanligt underbar läsning om hans ´´lilla´´ liv på den mycket vackra Österlengården, men även funderingar kring det mesta som händer i världen.

     

    Som vanligt är det som att flyta på en våg när man läser, så oerhört följsamt vilket gör att det är svårt att lägga ifrån sig boken när man väl börjat läsa. Jag vill bara höra mer av hans naturskildringar, om vad han läser, lyssnar på och vad han tycker om det mesta. 


    När jag kommer till juli månad i den här dagboken upptäcker jag plötsligt att han börjar skriva om en kvinna som en gång i tiden var min kärlek och som fortfarande är en mycket god vän till mig. Eftersom hon nämns flera gånger i juli och augusti, blev nu boken ännu mer intressant än den redan var!

     

    Det är egentligen endast under tidiga söndagsmorgnar som jag besöker innerstaden nu i smittans tid, men idag gjorde jag ett undantag då jag tog bilen upp till Mariaberget på Söder för att vandrade en stund. Den här delen av Södermalm är ju inte direkt innerstaden tycker jag och det kändes ganska riskfritt eftersom få människor befann sig där. Just när jag kom upp till Monteliusvägen blev himlen nästan svart söderut, samtidigt som solen sken över Södermalm vilket skapade ett dramatiskt och vackert ljus. Som om inte det var nog, började det försiktigt snöa i solskenet en kort stund, trots 8-10 plusgrader. Men jag blir knappast förvånad av någonting längre, detta första år i vårt nya 20-tal.

     

    Inne i Olle Adolphsons park som ligger i anslutning till vackra Monteliusvägen med sin storslagna utsikt över Stockholm, blommade tulpaner och pärlhyacinter och grönskan var skönt maj-skir. Att jag inte tog en enda bild över utsikten mot Riddarfjärden och Stadshuset, beror nog både på att jag gjort det så många gånger tidigare och på att syrenerna ännu inte gått i blom. När de väl börjar blomma, kommer jag att återvända hit.

     

    På Bastugatan såg jag trädgårdsarbetare komma ut från Stadsholmens kulturhusträdgårdar med gräsklippare och trädgårdsverktyg. På 80-90 talet var det vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice som skötte Stadsholmens trädgårdar runt om i stan, bland annat dessa vackra söderkåkar med sina fantastiska trädgårdar. Idag såg jag att PEAB stod för trädgårdsunderhållet här på Bastugatan.

     

    Resten av dagen läste jag Vardagar 3 och drack mycket kaffe!

     

     
    Från slutet av Bastugatan går Kattgränd ner mot dessa trappor.
     
    Ett annat favorithus på Söder, Öberska gården vid Torkel Knutssongatan 9-11. Här fanns en klädesfabrik som hade sin verksamhet från slutet av 1700-talet fram till mitten av 1800-talet, då huset byggdes om till lägenheter. 
     
     Lilla Skinnarviksgränd med ingången till Olle Adolpsons park
     
     Olle Adolpsons park
     
     
     
     
     
    Onsdag 13 maj
     
     
    Gärdet
     
    Lejonkungen Lexus
     
    Min dotter och Lexus som är bästa kompisar, spanar ut mot Gärdet
     
     

    När jag var på väg för att hämta Lexus (en underbar Bichon havanais) vid Djurgårdsbrunn, åkte jag förbi Valhallabageriet på Valhallavägen 174 och det var mycket nära att jag stannade för att köpa några av deras fantastiska kanelbullar, men jag besöker ju inte butiker längre så jag åkte vidare. Försökte tänka bort smaken av bullarna.

     

    WHO säger att Covid 19 är här för att stanna och att vi måste lära oss att leva med viruset. Det bli såklart mycket lättare när vi om ett år får ett vaccin, som förhoppningsvis ska fungera.

     

    2 grader och regn på morgonen när vi åkte hem mot Bromma, där vi gick en kort promenad i regnet och kom hem som två blöta hundar. Vilodag inne i värmen, jag läste V3 och Lexus låg på rygg och sov. Den här lilla killen gör verkligen mitt hem till en varm plats! Vid nästa promenad föll snöblandat regn och vi blev lika blöta igen. Naturen tog tacksamt emot nederbörden.

     

    Kvällen blev solig och skön och vi vandrade med min dotter på Gärdet där hon bor. Satt länge och njöt av kvällssolen som värmde gott på den här fina platsen i Stockholm.

     
     
     Två vandrare på Gärdet
     
     
     
     
     
    Torsdag 14 maj
     
     Hägg som blommar invid Disponentvillan utanför mitt Brommanäste. Här bodde Sven Wolter några år på 1990-talet.
     
     

    Sol och vindstilla och vi gick långt innan frukosten. Häggblomningen var fantastisk och körsbärsträden blommade fortfarande, men kommer snart att bytas ut mot syrenblomning. Förgätmigej kantar stigarna men vitsippornas tid är över, högre örter och gräs tar över i backarna där sipporna slocknar. Tack för i år skogens vackra vilda anemoner!

     

    Vi åkte ut till rapsfälten vid Ekebyhov på Ekerö, där jag var tidigare i veckan för att fotografera den gamla eken. Den här gången gick vi vandringssträckan på en halv mil inne i skogen och som vanligt infinner sig ett skönt lugn där inne bland stigarna, som slingar sig under de höga träden.

     

    Kvällsvandring vid Lilla Skuggan på Norra Djurgården där fåren nu släppts ut på bete och några av dem åt av en stor häggbuske. Häggens doft ligger nu skönt tung över Stockholm och jag njuter av den starka doften, som många inte tål. Strindberg som under en tid bodde på Djurgården, skriver om tiden i maj månad ´´När häggen sprider sin stank över backarna försvinner jag härifrån´´

     
     
     
    Ekebyhov
     
     Här vistas vi mycket nu för tiden, inne i skogens lugn.
     
     
     
    Bromma
     
     
     
     
    Norra Djurgården
     
     Under en vandring i Norra Djurgården dyker det här ansiktet upp. Tänker att det är Coronaviruset som visar sig...
     
     
     
     
     
    Fredag 15 maj
     
     
    Lilla Essingen
     
    Purpurapel vid Lilla Essingen
     
     Pärlbuske och nepeta
     
     

    Tidigt på morgonen vandrade Lexus och jag bort mot koloniområdet Johannelund. Vi befinner oss nu i årets vackraste tid  ´´Mellan hägg och syren´´ och för några år sedan hade jag en idé om att skriva ännu en bok, som skulle ha just den titeln. Det var meningen att det skulle bli en poetisk/romantisk berättelse i text och bild om den här magiska perioden och självklart skulle historien om skomakarens korta semester bli med. Men bokprojektet skulle bli för smalt och idag är det bara de riktigt etablerade författarna som kan fortsätta att ge ut böcker i vår digitala tid, så jag fortsätter i stället med min blogg.

     

    Det finns inget bättre än att morgonvandra med min bästa kompis Lexus i den här underbara tiden då äppelträden nu går i blom. Tänker på Beppe Wolgers text i ´´Sakta vi gå genom stan´´

     

     

    På Västerbron, i den himmelska ron
    en spårvagn går ensam och tom
    alla hus, målar natten i ljus
    hemligt går träden i blom

     

     

    På förmiddagen vandrade vi runt Lilla Essingen, där jag såg att både pärlbusken och nepetan hade börjat blomma mot en husvägg i söderläge. Två favoriter som jag vårdade ömt i Engsholms slottspark när jag jobbade där mellan åren 1998 - 2017.

     

    Det är alltid sorgligt att lämna Lexus, men som tur är kommer vi snart att ses igen. Innan vi skiljdes åt gick vi runt elljusspåret vid Kaknäs och i skogen såg vi knoppande liljekonvaljer.

     
     
     Nu är det dags att åka hem till Djurgården igen Lexus
     
     
     
    Kaknäs
     
    En helt fantastisk apel vid Kaknäs
     
     
     
     
    Lördag 16 maj
     
     
    Brantingsgatan på Gärdet
     
    Prinus serrulata 'Kanzan'  på Brantingsgatan 
     
     

    Äntligen fick vi mötas en stund. Viktiga och nära släktingar ute i sagolikt vacker natur, med ordentligt avstånd från varandra. Lunch vid stranden och trevliga samtal. Värme och gemenskap, vilket kändes extra gott i dessa tider. Lilla söta Eira snart 5 månader gammal hade vi inte träffat sedan i vintras, hon är nu en glad och pigg liten tjej, älskad av alla!

     

    Näsuddens naturreservat visade sig vara en mycket vacker plats där de gamla slånsnåren nu skummade vita och den underbart blommande häggen fanns runt oss under hela vandringen. Hagmarker med mängder av gullvivor och inne i lundarna blommade fortfarande vitsippor och även den ganska ovanliga tandroten. Vissa passager utefter vandringsstigen var paradisiskt vackra med åldrade träd och buskar, där häggen på vissa ställen vävdes ihop med knotiga gamla vildaplar.

     

    Hit vill jag verkligen återvända. Snart!

     

    I bilen idag hörde jag musik från en italiensk Pucciniopera och fick åter igen en mycket stark längtan till Italien!

     

     

    Trailer på TV4 om ett nytt trädgårdsprogram – Karl Fredrik på Österlen! Vet inte om jag ska skratta eller gråta…

     
     
     
    Näsudden, Åkersberga
     
    Den vackra och inte allför vanliga tandroten växte i skuggiga lundar
     
    Min syster och nu mormor till Eira, lär henne om naturen.
     
     De här kära släktingarna lever tätt, men dotter och jag håller oss på avstånd! Vi får kramas ett annat år...
     
     
     
     
     
    Söndag 17 maj
     
     
     
     

    Gatorna inne i stan låg öde när jag tidigt vandrade med min Nikon. Blev lite avundsjuk på en man som vandrade genom Tegnérlunden med en pigg liten Bichon havanais. Det är trevligare att vandra med hund.

     

    Centralbadets trädgård var magiskt vacker nu när häggen och prydnadsaplarna blommade tillsammans vid dammen. Allt är så oerhört vackert nu mellan hägg och syren, men Covid 19 stör. Varje dag. Sveriges dödssiffror är värst av alla länder just nu. Gjorde vi verkligen rätt? Borde vi inte satt oss i strängare karantän ändå. 

     

    Det är märkligt hur man anpassar sig, jag minns knappt hur det var innan detta hemska virus drabbade världen. När man kunde träffa sina nära och kära på ett normalt sätt, gå på caféer, se på fotboll och när man inte gick omvägar då man mötte folk ute. Tänker att vi levde i paradiset då, även om vi knappast uppskattade tillvaron då, så som vi kanske borde gjort.

     

    Från det ena till det andra...jag upptäckte till min glädje att ett tulpanträd har planterats i den nya lilla parkdelen nedanför Obeservatorielunden, mot Drottninggatan! Massplantering av tulpaner i planteringen intill.

     

    Efter att ha fotat tulpanerna vid Sofiahemmet återvände jag hem till mitt Brommanäste, där det blev läsdag.

     

    Vecka 20 blev en mycket bra vecka, med sällskap av Lexus och släktträff ute i vacker natur.

     

    Ha en fin vecka 21 nu alla följare och var rädda om er!

     

    För två år sedan såg kommande vecka 21 ut så här

     

     
     
    Paraplyalmarna vid Stockholms stadsbibliotek
     
    Syrener som slagit ut i Tegnérlunden
     
    Tomma gator i huvudstaden tidigt på söndagsmorgonen, här Rådmansgatan
     
    Mina pelargoner som heter Österlen
     
    Läsdag, V3. Plötsligt kom ett flygplan över huset, på väg in mot landning på Bromma! Underbart, det var länge sedan! Längtar efter det bullrande Brommaflyget, efter att allt ska bli som vanligt igen. 
     



    Vecka 19 - Med lust och fägring stor

     Groens malmgård är en av de vackraste trädgårdar som jag känner till. En secret garden på Söder i Stockholm.
     
     
     
     
    Måndag 4 maj
     
     
    Riddersvik
     
     
    Ridderviks gård i Hässleby
     
     

    Tog bilen och drog västerut mot Hässelby. Stannade först vid Hässelby slott, där jag blev positivt överraskad av att skötseln blivit så mycket bättre i den vackra parterren med de tuktade granhäckarna. Tidigare har den här trädgården varit ordentligt eftersatt, men nu ser allt riktigt prydligt ut. Tittade även lite i koloniträdgårdarna intill, men där fanns ännu inte så mycket att glädjas åt.

     

    Något som definitivt inte var något att glädjas åt här vid slottet, var den ´´skog´´ av magnolia som planterades på stadens mark utanför slottsparken 2014. Jag minns när den förre trädexperten på Stockholms stad, Björn Embrén och jag skojade om att vi skulle åka ut dit med färdtjänst om 20 år för att vandra i en skog med storväxta magnoliaträd.

     

    Idag kunde jag konstatera att nästan alla träd är döda, eller döende. Efter mitt besök hade jag mailkontakt med nuvarande trädexperten på Stockholms stad, Britt-Marie Alvem och hon tror liksom jag att de var de extremt torra somrarna 2017 och 2018 som tog livet att alla dessa fina magnolior. Men fick de verkligen tillräckligt med vatten? Hörde även från annat håll att markarbetet innan planteringen inte blev så som magnolior vill hade det. Nu får vi se om det blir någon återplantering framöver, just nu finns inga sådana planer enligt Britt-Marie.

     

    Det väntades regn fram på dagen så jag skyndade mig vidare ut till Riddersviks gård, som var mitt andra mål i min Hässelbyutflykt idag. På den här vackra platsen gifte sig min systerdotter Therese med sin Tobias 2012 och idag vandrade jag lite i de mycket vackra omgivningarna. Hit ut har inte den moderna staden växt sig så våldsamt, utan här finns fortfarande en lantlig miljö med en underbar lövskog, fylld av vitsippor just nu. I närheten låg tidigare Stockholms stads trädskola som tyvärr lades ned 2008.

     

    Therese och Tobias vigdes inne i den här vackra skogen och festen hölls sedan inne på herrgården. Vandrade en stund längs Riddersviks strandpromenad, men borta över Mälaröarna blev himlen plötsligt mörk och åskan mullrade. Det blev dags att dra sig tillbaka hem till Brommanästet igen.

     

    Och regnet kom! Och åskan!

     

    Fick mail från en känd fotograf som ville veta platser i Stockholm där det växer mycket syrener. Prins Eugens Waldemarsudde på Djurgården, Åsöberget och Skinnarviksberget på Söder, svarade jag!

     

    Två leveranser kom hem till min dörr på kvällen. Livsmedel från Mathem och hundmat och lite annat till Lexus från Arken zoo.

     
     
     
     Innan regnet
     
     
    Hässelby slott
     
     De tuktade granhäckarna i Hässelby slottspark
     
     
     
    Traneberg/Bromma
     
     På Tranebergsvägen, precis mittemot Alviksskolan. Det här är en plats där både hägg och syren blommar oerhört tidigt varje vår. Inget var förändrat i år!
     
     
     
     
     
     
     
    Tisdag 5 maj
     
    Bromma
     
     
    Min favoritstig här vid strandpromenaden hemma i Bromma
     
     

    Lexus hälsade på och vi fortsatte på temat från förra veckan, att vandra runt sjöar i Bromma. Förra veckan gick vi runt Judarn och Kyrksjölöten, idag vandrade vi runt Lillsjön, som ligger närmast min bostad. I lätt regn gick vi sakta fram i en härligt stark doft av hägg och med blommande körsbärsträd och slånbuskar med frodig grönska omkring sig. Vi tittade in i koloniområdet Paradiset Iris som ligger just invid sjön och jag förstår varför Kanal 5 valde det här området när de skulle göra en serie om ett kollo-odlare i Stockholm. Det finns flera väldigt speciella små trädgårdar här där kreativiteten flödar, ibland är det kitschigt som det brukar vara i koloniområden, men ofta även smakfullt vackra lotter.

     

    Tittade ännu en gång på Trädgårdstider på SVT, programmet som jag tidigare helt gett upp. Nu njuter jag av trädgårdsarbetet som visas och just den här tiden på året finns det stunder då jag kan sakna mitt arbete som Slottsträdgårdsmästare vid Engsholm slott, där jag jobbade i 20 år innan jag gick i pension. Arbetet med att skapa nya växtkompositioner och att dagligen se över parkens planteringar mm. Nu känner jag mig i mycket god form igen, utan minsta värk i lederna, det som jag plågades av i vintras. Men allvarligt talat så njuter jag av tillvaron nu och vill inte in i något ekorrhjul igen och idag fick jag trots allt sätta fingrarna i jord igen när jag planterade penséer på balkongen! En liten stund av trädgårdslycka!

     

    På kvällen vandrade vi bort till Äppelviken och maj månad är verkligen fantastiskt vacker just nu. Det händer till och med att jag glömmer Covid 19 för en stund, när körsbärsträden och häggarna fullständigt knockar mig.

     

    Jag har sagt det många gånger, men jag mår så bra av att ha min lilla kompis hos mig, det blir liksom en väldigt hemtrevlig känsla i det annars så tomma nästet.

     

     
     Lexus och jag vandrade i duggregnet runt Lillsjön i Bromma
     
    Koliniområdet Paradiset Iris, känt från TV. Kanal 5.
     
    Ulfsunda slott med underbara ranunklar och kungsängsliljor.
     
     
     
     
     
     
     
     
    Onsdag 6 maj
     
    Rönningssjön i täby
     
     
    Badplatsen
     

    Blommande hägg och körsbärsträd, vitsippor, berusande vårdofter och underbar fågelsång med koltrasten som leadsinger. Jag älskar verkligen tidiga morgonvandringar med Lexus längs stränderna här i Bromma. Maj är den vackrast månaden på året och jag njuter av den blomstertid som nu kommer - eller som redan är här!

     

    Tidigare i våras, den 23 mars gick jag ensam runt Rönningesjön i Täby. Dystra tankar då. Viruset som härjade hade ännu inte peakat och jag var nyseparerad. Idag hade jag min kära vandringskompis Lexus med mig på vandringen runt den vackra sjön och jag mådde oerhört mycket bättre den här gången. Vi fikade i ett gammalt lusthus vid stranden och aldrig har väl kaffet smakat bättre. Hägg och vitsippor kantade vår väg längs stranden och inne i skogen, och vi höll ordentligt avstånd från alla vi mötte.

     

    När jag lämnat Lexus vid Djurgårdsbrunn igen, åkte jag hem genom stan och såg att det var mycket folk på uteserveringarna den här vackra vårdagen. Men möjligen var avståndet två meter till grannen, det var svårt att se.

     
     
     Kom nu Hasse, nu ska vi fika här i lusthuset vid sjön!
     
     
     

     
    Torsdag 7 maj
     
     
    Norra kyrkogården
     
     

     

    Frukost på en solig balkong och fortfarande inga störande flygplan över hustaket. Igår kom dock ett landande plan på väg mot Bromma flygplats, det strök som vanligt över mitt hustak och jag blev faktiskt glad. Tänkte tillbaka på tiden som vi levde innan Covid 19, då allt var som vanligt.

     

    Saknade morgonpromenaden med Lexus idag…

     

    En vilodag från allt vandrande, men gick trots allt en stund på vackra Norra kyrkogården, eftersom jag fått tips av Malin på Djurgårdsförvaltningen, att det nu blommar mängder av ängsbräsma mellan gravarna. Och som det blommade! Älskar den här 3-4 decimeter höga ljusrosa blomman, som sprider sig lätt och fort där den trivs. Blomman lättar verkligen upp den dystra stämningen på en begravningsplats och borde finnas på många fler kyrkogårdar. Jag satte mig på en bänk i blomsterhavet och fick en skön trädgårds/natur lyckostund där bland alla gravstenar.

     

    Ängsbräsman fanns även i Engsholms slottspark när jag jobbade där och hoppas att den fortfarande får växa fritt, men risken är att robotgräsklipparna startas upp för tidigt på säsongen och tuggar i sig allt vad ängsblommor heter.

     

    Lugnet på kyrkogården passade utmärkt nu och mina steg var långsammare än vanligt. Träffade en av trädgårdsmästarna som jag tidigare mött några gånger och vi pratade en stund om den märkliga tid vi lever i. Att det ändå fungerar att jobba utomhus med trädgård nu och att de som gräver gravarna verkligen måste hålla sig friska nu.

     

    Uppmärksammade ännu en gång hur väl hängande träd passar på en kyrkogård. Här finns mest hängalm som inte växer sig så stora och de är underbart vackra nu i den skira grönskan, med mattor av ängsbräsman under sig.

     

     

     
    Mängder av den underbara ängsbräsman sprider sig alltmer på Norra Kyrkogården.
     
    Ängsbräsma
     
     August Strindbergs plats!
     
     Den här jordhögen var för mig lika vacker som alla blommande körsbärsträd och det var nära att jag kastade mig över högen för att få känna jord mellan mina fingrar...
     
     
     
     
     
     
    Fredag 8 maj
     
     
    Tyresö slott
     
     

     

    Tyresö slott är en av de vackraste slottsparkerna jag vet här i Sverige och den engelska parken med sina slingrande stigar bland alla gamla vackra träd, är nu helt fylld av gullvivor och vitsippor. Det var så oerhört vackert att det blev svårt att ta in. Den här engelska parken skapades på 1780-talet av Fredrik Magnus Piper som bland annat även lät anlägga Drottningholms engelska park med sina dammar. Den engelska parken som strävar efter att likna naturen, anses ibland som den sista stora trädgårdsstilen efter renässansträdgårdarna och barockens strikta parker.

     

    Många vårar har jag besökt Tyresö slottspark, men aldrig tidigare har jag sett så mycket gullvivor som i år. Som vanligt är det omöjligt att fånga dessa blommande ängsmarker på bild med kameran. Midsommarblomster som jag älskar, har börjat utveckla sina blomknoppar och när de här favoriterna väl börjar blomma, återkommer jag till Tyresö slottspark! Tänk midsommarblomster och hundkäx tillsammans!!!

     

    Jag hade kaffe med mig och satt på bryggan ute på Notholmen och njöt av den här sköna fredagsmorgonen. Caféet hade öppet och jag såg trots allt två gäster som satt på uteserveringen och jag sneglade avundsjukt när jag passerade. Jag funderade på när jag senast besökte ett café? Efter att ha tittat tillbaka i den här blogg-dagboken såg jag att det var den 25 februari då jag drack kaffe och åt en semla på Thelins konditori i Fältöverstens köpcenter, när Lexus var hos hundfrisören. Två veckor senare lämnade jag Kungliga Djurgården.

     

     Det finns platser som jag har svårt att lämna och idag kändes det som att jag ville bli kvar här i Tyresö slottspark bland alla vårblommor och tänkte att jag är nog lite avundsjuk på trädgårdsmästare Antoine som får vistas här hela tiden.

     

    Lustgården ges årligen ut av Föreningen för Dendrologi och Parkvård. Skriften vänder sig till en kvalificerad och engagerad krets av personer med intresse för träd och parker. Författarna är botanister, landskapsarkitekter och andra specialister.

     

    Det här kan man läsa på bakpärmen på den bok som jag fick idag, en mycket fin utgåva då Lustgården fyller 100 år och där några av mina bilder finns med!

     

    Funderar lite på den här veckodagboken och ska verkligen försöka hålla ut till midsommar som var bestämt. Från midsommar 2019, till midsommar 2020. Det lär bli en helt annan midsommar det här året!

     

     

     
     Även ute på Notholmen fanns mängder av gullvivor. På bryggan drack jag mitt kaffe.
     
     Notholmens café var öppet, men jag vågade mig inte dit...
     
     Skogvaktarens stuga från 1920-talet ser ut att vara hämtat ur en saga. Markis Lagergren som ägde Tyresö slott från slutet av 1800-talet inspirerades av Marie Antoinettes jaktstuga i Versailles när han lät uppföra sin stuga i slottsparken. 
     
     
     
     
     Lördag 9 maj
     
     De knuthamlade svartlindarna (Tilia americana) börjar försiktigt grönska i sina knutar vid Tekniska högskolan.
     
     
     
     
     
     
    Söndag 10 maj
     
     
     Sofia kyrka omfamnad av blommande körsbärsträd och päronträd.
     

     

    Vaknade tidigt med en stark längtan upp till Vitabergsparken på Södermalm. Efter en snabb frukost befann jag mig i den stora vackra parken redan 05.30. Solen fanns där bakom lagom tunna moln och 8 grader fick duga.

     

    För mig är Groens malmgård Stockholms vackraste trädgård med sin vildvuxna charm. Här tuktas inte växtligheten bara för tuktandets skull, som så ofta är fallet i trädgårdar och parker. Storvuxna blommande träd bäddar in den vackra malmgårdsbygganden från 1700-talet och just intill entrén blommar nu min stora favorithägg. Varje vår vid den här tiden besöker jag den här platsen och blir lika lycklig varje gång, i år betydde besöket mer än vanligt.

     

    Jag såg inte många människor den här morgonen och det var fantastiskt att sakta få vandra runt med kameran på Söder igen. Visst älskar jag att vistas i naturen, född Rospigg som jag är, men främst är jag ändå en stadsvandrare. I Stockholms gröna rum trivs jag och älskar att följa årstiderna i stadens trädgårdar och parker. Coronaviruset har dock satt stopp för mina vanliga vandringar i år, men nu har jag hittat ett sätt att fånga en del av det som händer i stadens grönska. Riktigt tidiga söndagsmorgnar då staden är tom på folk, vågar jag mig ut en stund, för att ta lite bilder.

     

    Åsöberget var syrenerna startklara inför årets vackraste blomning och knopparna hade börjat öppna sig en aning. På andra sidan vattnet ligger Djurgården som en nästan främmande plats nu, men jag hoppas att kunna ta till mig den vackra ön igen, någon gång i framtiden. Nästa söndagsmorgon kommer jag nog att återvända till Södermalms syrener för att se om de börjat blomma ordentligt.

     

    På den senaste veckan har Stockholms träd blivit gröna, till och med ekarna och i den skira grönskan blommar körsbärsträd och hägg. Förutom den stundande syrenblomningen, vet jag inget vackrare!

     

    Det är fruktansvärt tråkigt att inte kunna träffa människor som man vill, men som tur är möter jag min dotter ett par gånger i veckan, fortfarande utomhus med två meters avstånd. Hon handlar åt mig, så det går ingen nöd på mig. Håret växer vilt och jag undrar om min frisör finns kvar i branschen, eller om han fått gett upp. Nu väntar vi in vecka 20 och jag hoppas verkligen att viruset lugnar ner sig nu. Så här såg det ut under vecka 20 för två år sedan – klicka här!

     

    Var rädda om er där ute, håll av avstånd, tvätta händerna och var vänliga mot varandra i isoleringen! 🙂

     

     
    Svenska ords stuga i Vitabergsparken, där Hasse och Tage skrev sina historiska revyer, filmmanus mm. 
     
     En gård i Vitabergsparken
     
    Stig Claessons park
     
    På Åsöberget är syrenerna redo att gå i blom. Djurgården syns i bakgrunden.
     
     Även vid Kvastmakartrappan är syrenblomningen på gång att starta...
     
     


    Vecka 18 - Mitt hjärta i världen

     Det fantastiska körsbärsträdet vid Bergiusvägen i Ekhagen/Norra Djurgården
     
     
     
    Måndag 27 april
     
     
     
    Åkeshov och sjön Judarn
     
     
     Åkeshovs slott
     

     

    Just nu är det svårt för mig att berätta med ord och bild vad som händer i Stockholms trädgårdar och parker, men jag längtar verkligen efter att få bevaka huvudstadens gröna rum igen. Fram till dess fortsätter jag med mina naturvandringar och möjligen några få besök med bilen in till stan under tidiga söndagsmorgnar, när staden är tom på folk.

     

    Hämtade min kompis Lexus och vi åkte i den täta morgontrafiken ut till sjön Judarn här hemma i Bromma. Där fann vi lugnet som vi sökte och gick i stilla tempo runt den vackra sjön i skogen. Vild natur mitt i tätorten. Vid ängsmarkerna runt omkring blommade stora skummande slånsnår och naturen grönskade allt mer.

     

    Nu är vi på väg mot årets vackraste månad och jag ska försöka uppskatta naturens och trädgårdarna skönhet även i år, trots allt. Men det är inte helt lätt, eftersom allt känns nedsmittat och skrämmande den här våren. Jag har i år inte alls uppskattat körsbärsblomningen så som jag brukar, men jag hoppas verkligen att hägg och syren kommer att ha samma inverkan på mig som vanligt, när de väl börjar blomma.

     

    Tänker att det här bedrövliga året kan få rusa fram, så att vi får starta om i våren 2021 i stället. Det nya glada 20-talet som vi gick in i, blev inte riktigt som vi tänkt oss.

     

    Den enda som jag kommer riktigt nära nu är min fina kompis Lexus – Bichon havanais. Flera har undrat varför jag inte skaffar mig en egen hund nu när jag lever ensam, men det är ju inte en hund jag behöver, det är just Lexus! Det är en fantastisk lösning som Cecilia kommit på, att jag får ha honom några dagar varannan vecka. Ibland lite mer. Hoppas verkligen att det här ska fungera.

     

    På eftermiddagen gick vi i det vackra vårvädret bort till Ulvsunda slott. Vi mitt i vitsippornas tid och överallt lyser de i den skira grönskan. På min gård såg jag att förgätmigej hade börjat blomma och även gulsippor i en vild trädgård intill, tillsammans med den besvärligt invasiva, men vackra Vincan.

     

    Naturen är inte drabbat av det här viruset, utan mår i stället bättre än på mycket länge nu när fabriker står still över världen och trafiken minskar både på marken och i luften. Apropå luften så är den betydligt renare i storstäderna världen över nu. Coronaviruset renar vår planet. Tänk att det kan komma något gott ur detta helvete!

     

    Skön kvällsvandring i ett stilla regn.

     

     
     
    Slånets tid!
     
    Min underbara vandrarkompis Lexus är van att posera!
     
     Sjön Judarn i Bromma
     
     
     
    Gärdet
     
     
    Hundcaféet Himmelska hundar i Tessinparken känner Lexus väl till och det verkade som om han ville in och beställa något från menyn, troligen ''Bosses lilla''
     
     Starrängen
     
     
     
     
     
     
     
    Tisdag 28 april
     
     
    En regnig dag i Traneberg
     
     
    Lexus spanar på vitsippor
     

    Regnet smattrade mot fönstren när vi vaknade och Lexus var inte speciellt intresserad av att gå ut när jag tog fram kopplet, utan hoppade i stället upp i soffan och la sig på sin mjuka favoritfilt med en djup suck. När vi en timma senare trots allt vandrade lite här i Traneberg med regnkläder på, hade regnet förvandlats till blötsnö och vi längtade båda två in till värmen igen…

     

    Njuter av Lexus sällskap. Vilken fantastisk harmoni han skapar runt omkring sig den här vänliga lilla varelsen.

     

     

     
    Pannkaksparty i Brommanästet
     
     Vi saknar verkligen dom Europeiska fotbollsligorna! Eller hur Lexus?
     
     
     
     
     
     
     
     
    Onsdag 29 april
     
     
    Kyrksjölötens naturreservat i Bromma
     
     
    Slånbärstunneln vid Kyrksjölöten
     
     

    Morgonvandring med Lexus i grönskande, blommande och vårfräsch natur, men med underliga känslor i kroppen. Coronaoro varje dag i denna ljuvligt vackra tid med underbara fågelkonserter och med en fantastisk vandrarkompis. Det blir en märklig känslokrock som jag ibland har svårt att hantera. Våren ska ju vara glädjens tid! Fullt ut!

     

    Vi vandrade runt Kyrksjölöten här i Bromma och slåntunneln som jag såg där tidigare i våras, var nu som en skummande välkomnande portal in till vandringen runt den lilla sjön. Årets första blommande hägg fick jag se och nästa vecka blir nog en ´´häggvecka´´ här i Stockholm.

     

    Efter lunch och vila, åkte vi mot Djurgårdsbrunn där jag skulle lämna Lexus till Cecilia igen, men först vandrade vi stigen runt Kaknästornet, där det oftast är lugnt, med få vandrare/löpare. Nu var skogen full av pensionärer med kartor. Virrade runt som yra höns överallt. Jag höll ordentligt avstånd vid möten. Orienterarna verkade inte bry sig det minsta om avstånd, utan var helt fokuserade på sina kartor. Jag är också pensionär nu, men är aldrig i flockar. Det blev ingen fridfull vandring den här gången. Måste leta mig ut från stan igen nästa vecka. Långt ut!

     

    Skulle fota magnolior i Norra Djurgårdsstaden på hemvägen, men de hade blommat klart för i år.

     

    Dystra Coronanyheter. Ingen peak nådd ännu. Ingen vändning. Bara denna förbannade platå som vi befinner oss på hela tiden. Italien, Spanien och Frankrike som varit värst drabbade i Europa, har haft sin vändning och går nu sakta mot ljusare tider. Troligen! Vem vet vad Covid-19 hittar på härnäst! Ett forskarteam i Minnesota förutspår att det kan dröja fram till 2022 innan coronaviruset är under kontroll. Men varför ska vi tro de det? Ingen vet hur detta ska sluta.

     

    Längtar efter fotbollskvällar med min dotter och att kunna åka till Barcelona och se vårt lag på plats igen! Längtar efter att resa igen! Upptäcka nya vackra trädgårdar i Europa. Kommer det någonsin bli möjligt igen?

     

    Ulf Lundells hela sommarturné är inställd, såklart. Det blir alltså inget augustibesök på Skansen i år! Det blir inte så mycket i år över huvud taget!

     

     
     Kom igen nu Hasse...
     
     
     
     
     
     
    Torsdag 30 april
     
     
    Norra Djurgården
     
     
    Kardemummas gamla torp vid Ekhagens strandbad.
     
     

    Vandrade en stund vid Ekhagen på Norra Djurgården. Gick förbi revyförfattaren Kardemummas gamla mysiga torp vid Ekhagens strandbad. Erik Zetterström som han hette dog 1997, 92 år gammal. Minns när jag fotade tomten i juni 2018, då det var så underbart vackert med blommande schersminer och krolliljor. Se här!

     

    Fotograferade ett enormt stort och vackert körsbärsträd i blom i början av Bergiusvägen i Ekhagen. Men nu börjar snart alla Prunusträd bli klara med sin blomning för i år, det finns dock några sorter som blommar sent, främst Prunus ’Kanzan’ med sina mörkrosa blommor. Sedan väntar jag på hägg och syren!

     

     
     Bergianskas plommonträd blommar!
     
     
     
     
     
     
    Lördag 2 maj
     
     
     En ny dag börjar, denna tunga, skrämmande, tråkiga och sorgliga vår
     
     
    Stavsnäs by
     
    Stavnäs hembageri var en stor frestelse, men jag vågar inte vistas bland folk nu.
     

     

    Parkerade vid Stavsnäs hembageri. Hembageri låter som poesi just nu, liksom café, konditori och kaffestuga. Platser som jag inte längre kan besöka. På uteserveringen satt folk och åt och fikade, som om inget var förändrat. Hela vår tillvaro är ju förändrad. Över hela planeten!

     

    Vi vandrade den 5 kilometer långa sträckan runt Stavsnäs, åt lunch på en brygga, vilade vid en strand och lyssnade på koltrast och bofink i skogen bakom oss, på vågorna som rullande in mot stranden. Tog en glass vid Stavsnäs brygga och njöt av friheten.

     

    Ännu en härlig utflykt i Coronatider. En flykt från vår smittade stad.

     

     
     
    Östersjövikens badplats
     
    Här åt vi vår medhavda lunch från Kale & Crave. Den nya restaurangen på Roslagsgatan 2, har Swedish House Mafia medlemmen Sebastian Ingrosso startat tillsammans med några kompisar och serverar enbart hälsosam mat. Min sallad var fantastisk! 
     
     Gubben har hittat sin stuga...
     
     
     
     
     
    Söndag 3 maj
     
     
     Kungsträdgårdens tulpaner!

     

     

    Så gick jag där i innerstaden med min kamera igen, den här tidiga söndagsmorgon och det kändes som jag var helt ensam i stan, förutom några flåsande innerstadsjoggare. Planteringarna runt skulpturen ´´Mitt hjärta i världen´´ som restes 1989 till minne av Olof Palme i Norra Bantorgets park, brukar fullständig svämma över av narcisser i så här i början av maj, men nu syntes bara enstaka vårblommande lökväxter. Däremot blommade mängder av Narcissen ´Actea´ i de långa upphöjda planteringarna runt parken. Lite besviken vandrade jag vidare i ganska rask takt, eftersom jag ville bli klar med fotograferingen innan stockholmarna vaknade.

     

    Den här morgon blev en stund av lycka, då jag åter igen gick de vanliga vandringsstråken i mina drömmars stad. SMHI hade lovat moln med glimtar av sol, vilket kändes som perfekt fotoväder för mig som har svårt att ta bilder i starkt solljus. Bakläxa för SMHI den här morgonen, eftersom solen sken från en klarblå himmel vilket i och för sig var skönt, men bilderna blev inte riktigt som jag tänkt mig.

     

    Det är alltid en speciell känsla att gå in i Centralbadets trädgård och känslan idag var skönare än någonsin. Den gamla krokiga häggen vid dammen, var översållad av blommor och några päronträd höll också på att gå i blom. Den vackra markfloran bestod av vitsippor, myskmadra, ormöga, lungört och en del tulpaner och narcisser.

     

    Vid Brunkebergstorg och på Malmtorgsgatan blommade fortfarande alla magnolior, även om de nu är i slutfasen. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Brunkebergstorg efter det att all grönska som tidigare fanns här skrapades bort och i stället blev det en ganska steril, hård och kall plats, men är ett torg omgärdat av så hemska byggnader då spelar det egentligen ingen roll hur man utformar parken. Det är dömt att misslyckas, men de 24 magnolior som planterats här, både som träd längs Malmtorgsgatan och som buskar på torget, är fantastiska och när träden framöver vuxit till sig ordentligt så blir det helt säkert en annan känsla här.

     

    Huvudsyftet med min morgonvandring var att ta bilder på alla tulpanerna i de stora urnorna i Kungsträdgården. Det var som vanligt fantastiskt vackert med olika färger och former och med slottet i bakgrunden. Jag tog mina bilder i det besvärliga ljuset och inte en enda människa störde i bilderna. Fortsatte mot Gamla Stan och på den öde Strömbron kom fem ryttare i lugnt tempo som hälsade glatt och nedanför slottet stötte jag ihop med ett gäng från högvakten som var ute och spatserade. Här kände jag mig inte ensam.

     

    Avslutade min något stressiga fotovandring i Gamla Stan, där jag som vanligt besökte Järnpojken på Bollhustäppan, innan jag vandrade tillbaka till Wallingatan där jag parkerat bilen. 

     

    Frukost nummer två i solen på balkongen när jag kom hem halv nio!

     

     

    Vecka 18 är till ända och nu kastar jag mig snart in i vecka 19.

     

     

    För att se vecka 19 för två år sedan, klicka här!

     

     

    Ha en skön vecka alla följare, var rädda om er och håll avstånd!

     

     

     
    Norra Bantorgets Magnolia 'Galaxy' och skulpturen ´´Mitt hjärta i världen´´
     
    Narciss 'Actea'  vid Norra Bantorget
     
    Häggen blommade inne i Centralbadets trädgård
     
    Magnolior på Brunkebergstorg
     
    Gulblommande magnolia vid Jakobs kyrka
     
    Järnpojken som alltid brukar vara klädd på något vis, var helt naken så jag plockade en blomma åt honom!
     
    Magnolior vid Centralstationen
     
    (null)
    Ett öde Stockholm på söndagsmorgonen!
     
     Hemma i trygga Brommanästet igen. 
     
     
    Inget tycks vara som vanligt i år, men den gamla båten med tändkulemotor som nästan dagligen går förbi nere på sjön, visade sig för första gången i år! Det kändes fint! Höj volymen och lyssna till tändkulan, ackompanjerad av koltrasten. 
     
     
     

    Vecka 17 - Stockholm ligger öde och världen håller andan

     Berzelii parks magnolior tidigt på söndagsmorgonen.
     
     

    Just nu kan jag tyvärr inte bevaka det som händer i Stockholms parker och trädgårdar, så som jag alltid brukar göra annars. Jag vågar inte utsätta mig för risken att bli smittad bland alla människor som rör sig inne i stan. Fortsätter i stället att vandra i naturen utanför huvudstaden, tills detta är över - med undantag för ett hastigt besök tidigt på söndagsmorgonen då Stockholm låg öde.

     
     
     
     
     
     
    Måndag 20 april
     
     
     
    Hansta naturreservat
     
     
     

     

    På vägen mot Hansta naturreservat passerade jag Järvafältets stora bostadsområden, vilka byggdes som en del av miljonprogrammet.  Mellan 1965-1975 byggdes efter regeringens beslut, en miljon lägenheter i landet för att få bort bostadsbristen. 

     

    Kontrasten blev nästan bedövande när jag bara någon kilometer från de stora bostadsområdena, kom in på stigar med urskogsliknande natur. På jakt efter stora vitsippsmattor hade jag fått tips om det relativt unga naturreservatet som skapades 1999. Här finns gravfält och boplatser från förhistorisk tid, men just nu i april är det vitsipporna som helt och hållet tar över, i varje fall mitt intresse. 

     

    Bilen parkerade jag vid Hägerstalunds Wärdshus och gick sedan några hundra meter till vitsippsstigens entré. Det började lite försiktigt med fina bestånd som växte under knotiga gamla ekar och jag njöt verkligen av mängden sippor. En liten bit längre in på den mjukt slingrande stigen började magin på allvar. Under dessa månghundraåriga ekar och gamla hasselbuskar, öppnade sig täta mattor av vitsippor så långt ögat nådde.

     

    Jag har aldrig tidigare sett så mycket vitsippor och kände mig helt yr av lycka när jag med min kamera försökte fånga på bild om så bara en lite bit av detta paradis. Helst hade jag velat luta mig mot en gammal ek för att sitta där och blicka ut över markerna, tills alla dessa vitsippor blommar klart! Vitsippor förökar sig med krypande jordstammar och kan där de trivs, som här i Hansta, bilda väldigt stora bestånd.

     

    Idag har jag inlett en ny vårtradition! Från och med nu kommer jag varje vår att besöka denna fantastiska plats och jag kommer även åka hit under försommaren när ekarna börjar grönska.

     
     
     
     
     
     
      
     
    Tisdag 21 april
     
     
    Kottlasjön runt på Lidingö
     
     
     
     

    Med nytvättad bil och med sommardäcken på, åkte jag mot mötesplatsen vid Djurgårdsbrunn för att få låna Lexus över dagen.

     

     ´´Vi åkte ut på Lidingö och hem igen´´ som Niklas Strömstedt sjunger, men innan vi åkte hem igen vandrade vi runt Kottlasjön, som visade sig vara en helt underbar sträcka på fem kilometer. På en mjukt slingrande stig i skogen längs den södra stranden, gick vi i motsols riktning runt sjön och jag kände mig faktiskt bubblande lycklig den här morgonen. Trots den hemska tid vi befinner oss i. Det finns inget bättre än att vandra med Lexus och även om vi inte kan kommunicera med ord, trots att jag ofta pratar med honom, så förstår vi varandra fullständigt.

     

    Trasthagen vid norra stranden var en fantastisk liten by med vackra trähus som uppfördes på 1880-talet och jag fick en sådan där skön idyllisk Astrid Lindgren-känsla. Vi fikade vid stranden i ett underbart sommarväder, med en temperatur som nosade på 20 grader mitt på dagen.

     

    Fem kilometer avverkade vi ganska fort, så vi beslutade att bege oss till Bergianska trädgården också, för att fota lite blommor! Det underbara Tokyokörsbärsträdet hade gått i blom och värmen gjorde att buskarnas och trädens svällande knoppar började öppna sig överallt. Även om jag hade haft förmåga att skriva som Karin Boye, så hade jag nog inte vågat beskriva den här tiden så här (dikten anses av många som erotisk):

     

     

    Ja visst gör det ont när knoppar brister.

    Varför skulle annars våren tveka?

    Varför skulle all vår heta längtan

    bindas i det frusna bitterbleka?

    Höljet var ju knoppen hela vintern.

    Vad är det för nytt, som tär och spränger?

    Ja visst gör det ont när knoppar brister,

    ont för det som växer

    och det som stänger.

     

    Ja nog är det svårt när droppar faller.

    Skälvande av ängslan tungt de hänger,

    klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -

    tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

    Svårt att vara oviss, rädd och delad,

    svårt att känna djupet dra och kalla,

    ändå sitta kvar och bara darra  -

    svårt att vilja stanna

    och vilja falla.

     

     

     

    Invid det lilla vita vattentornet/pumphuset på höjden, åt vi vår medhavda lunch och njöt en lång stund av tystnaden, blommorna och värmen. Lexus la sig i skuggan bakom bänken när han fått sin korv och jag drack mitt kaffe med påtår. En av få harmoniska stunder denna vår.

     

    Eftersom jag inte har någon trädgård att jobba med nu, eller som jag dagligen kan följa, får Bergianska bli min plats i år! Inte att jobba i, men att ofta besöka och följa hela växtsäsongen. Årskortet som jag köpte till Edvard Andersons växthus har jag dock ingen glädje av, eftersom jag på grund av smittorisken inte vågar gå in där!

     

    Lämnade Lexus igen vid Djurgårdsbrunn. Tack för idag, vi ses på måndag igen!

     

     
     
     
     
    Bergianska trädgården
     
     
    Körsbärsplommonträdet vid Japanska dammen blommar som bäst nu.
     
    Allts om blommar välkomnas nu, även starkt blommande rhododendron!
     
    Det underbara Tokyokörsbärsträdet!
     
    Vi tog vår lunch vid det lilla vattentornet och det blev lite för mycket sol för min fina vandringskompis, som lade sig i skuggan bakom bänken!
     
     Skön vandring vid Brunnsvikens strand
     
     
     
     
     
    22 april - onsdag
     
     
    Om jag längtar efter att få sitta på Stora Henriksvik och fika? Jovars!
     
     

    Enligt flera experter kommer troligen Coronavirusets spridning att klinga av här i landet i slutet av maj eller i början av juni. Skulle det stämma så betyder det att jag äntligen kan börja träffa de som står mig nära på ett normalt sätt igen, stadsvandra med min kamera, gå på caféer och kanske till och med resa lite i Sverige. Hoppas verkligen att det stämmer, men det låter för bra för att vara sant. Det känns som om vi fastnat i en Coronatid.

     

    Läste Jonatan Unges krönika i Aftonbladet där han berättar om stockholmshatet i Skåne. Cecilia Hagens son Jonatan som är född på Djurgården, bor tydligen i Malmö nu. Han berättar att stockholmare kallas för pestinfekterade löss och råttor som det borde vara skottpengar på. Hm! Det kanske blir svårt att resa i Sverige ändå…

     

    Det var evigheter sen vi sågs senast, men idag satt Per och jag två meter ifrån varandra på favoritbryggan vid Pålsundet på Långholmen och pratade. En mycket trevlig stund och det kändes lyxigt att få träffa en kompis i verkligheten. Paddlare i kajaker gled sakta förbi på det stilla vattnet och med 17 grader och värmande sol kändes det som en skön svensk sommardag. Tittade också på Per och Dans fina träbåt Tea, som fått bordläggningen lackad flera gånger och glänste nu som guld. Sjösättning i kanalen om två veckor!

     

    Brofiket hade öppnat vid Långholmsbron, där det satt mycket folk på uteserveringen, men det var faktiskt långt mellan borden. På andra sidan Långholmen ligger Stora Henriksvik som är ett av mina favoritcaféer under sommaren och när jag gick förbi där idag fick jag en enorm längtan att sitta i det vackra trädgårdscaféet med något trevligt sällskap. Kan det vara möjligt någon gång i juni kanske?

     

    Vid badstranden nedanför låg folk på filtar och solade, mycket glest. Tänk om allt hade varit som vanligt nu, då hade varenda stockholmare jublat åt den här fantastiska vårdagen. I stället kom negativa nyheter angående dödsiffran i Sverige som ökar igen. Vi får nog vänta länge på riktigt positiva siffror. Coronaviruset styr fortfarande hela vår tillvaro. 

     

    Satt på balkongen och läste. Försökte verkligen att njuta av värmen och solen, men det var omöjligt.

     

      

    Förberedelser för en ny säsong i Stora Henriksviks trädgård 
     
     Per med sin Tea
     
     Isoleringsnästet. Takarbetare på grannhuset...
     
     
     
     
     
    Torsdag 23 april
     
     
    Flaten runt
     
     Bäcken från Flaten till Drevviken
     
     

    Det är tio år sedan jag senast gick runt sjön Flaten och då var det den 1 september. Idag tyckte jag att det skulle passa bra igen med den 8,5 km långa vandringen i det strålande vårvädret. Parkerade vid Flatenbadet och började gå medsols. Tog stigen ner mot sjön Drevviken, som egentligen är en vackrare sjö än Flaten, med sina vikar och sköna natur längs den norra stranden.

     

    Just när jag nådde stranden där stora gamla ekar växte i backarna, hörde jag taltrasten som ju har den mest underbara sången man kan tänka sig. Svårt att rangordna fågelsång, men den ligger mycket högt upp på min lista över skönsångare. Speciellt vackert var det vid bron över den lilla bäcken som är Flatens utlopp i Drevviken. Stigen kantades av vitsippor och på skuggiga platser dröjde sig blåsippor kvar.

     

    Tillbaka vid Flaten och den högt belägna hällmarkstallskogen, där det blev kaffe uppe på det högsta berget med utsikt över hela sjön. Fram på dagen började allt fler människor leta sig ut på vandring, vilket störde mig. Såg flera stycken! Människor! Och så dessa frustande, spottande och snorande joggare, som fick mig att lämna stigen flera gånger. Ångrade mig att jag inte startat tidigare på morgonen, men det blev ändå en fantastisk vandring och oftast hade jag faktiskt stigen helt för mig själv. På många platser finns härliga klippor vid stranden att rasta på och jag tror nog att jag ska ta med mig den stora kaffetermosen nästa gång.

     

    Stillheten i skogen gjorde att min takt blev mycket långsam. Inte motion, snarare meditation och tankning av naturens kraft. Den sista sträckan förbi Listuddens koloniområde, var markerna i skogen utanför fyllda av vitsippor och i lotterna pysslade folk med sina stugor och växter.

     

    Vad skulle jag göra utan dessa sköna naturvandringar i Coronans tid!

     

    Den här våren vandrar jag ensam och det har trots allt sina fördelar. Jag har börjar vänja mig och trivas med min nya tillvaro och känner mig lugnare. Drömmer mina egna drömmar. Fri som en fågel!

     

     

    Tänker på Luffarvisan:

     

    Han går så långt som vägarna räcker,
    han har en oro och en längtan i sitt blod.

    Och när som sola skin
    då far vanvett i'n,
    det är det som ger honom hans mod.

    Han vill va fri som en fågel,
    fri som en fågel.

     

      

    Dystra Coronasiffror idag. Antal smittade och döda ökar i Stockholm igen. Suck!

     

     
    Sjön Drevviken
     
    Några blåsippor som dröjer sig kvar.
     
     Sjön Flaten
     
     
     
     
     
     
    Fredag 24 april
     
     
    Morgon på Långholmen
     
    Från Långholmens högsta topp!
     
     

    Dagarna är ensamma i isoleringen, men i onsdags träffade jag Per på Långholmen och i morse var det dags att besöka den vackra holmen igen, då jag åt frukost med Åsa vid hennes kolonilott ovanför Sjötullen. Så underbart trevligt att någon enstaka gång få träffa goda vänner trots dessa besvärliga tider. Det fungerar faktiskt om man sitter med ordentligt avstånd från varandra.

     

    Efteråt var det meningen att jag skulle ha fortsatt upp till Vitabergsparken med min kamera. Det är ju så mycket som jag skulle vilja fotografera i stan nu när våren är så vacker. Men jag vände på Södermälarstrand. Vågade inte. Huvudstaden är fortfarande en smitthärd och eftersom så många inte bryr sig om att hålla avstånd, lär smittan spridas vidare länge till. Flockimmuniet! Återvände till min isolering i Brommanästet.

     

    Åter igen dystra Coronasiffror! Hur ska allt detta sluta? Och när?

     

    Lyssnar på Other lives nya album ´´For Theire Love´´.  Mycket bra, med pärlor som som We wait, Hey Hey I och Sideways!

     

     
     Frukost med Åsa vid hennes kolonilott
     
     
     
     
     
     
    Lördag 25 april
     
     
     Underbara gullvivor vid en gård på Gärdet.
     
     

    Vandrade omkring på Gärdet tillsammans med min dotter, två meter från varandra och vi satt i mysiga Tessinparken en stund. Dotter handlade åt sin far, som inte ska vistas i butiker och ut från köpcentrumet Fältöversten kom hon ut med en fantastisk bukett med vita syrener och underbara pioner. Vad kan pigga upp bättre i dessa tider än vita syrener! Men det är verkligen tortyr att inte kunna ge min fina snälla dotter en kram!

     
     Den vackra buketten som jag fick av min älskade dotter. Vita syrener och pioner!
     
     
     
     
     
     
     
     
    Söndag 26 april
     
     
    Berzelii park
     
     

    Fokus låg helt och hållet på att tidigt ta mig in till stan med bilen, för att hastigt fota i några av stadens parker. Så fokuserad att jag för en ganska lång stund på morgonen glömde att hela vår jord är ockuperad av ett ilsket virus.

     

    Halv sju satt jag i bilen och körde på tomma gator mot Humlegården, där jag sedan var helt ensam förutom en parkarbetare som plockade skräp. Fortsatte sedan till Strandvägen där jag parkerade och gick in i Berzelii park. Det var länge sedan jag besökte dessa parker och det kändes märkligt att gå här med min kamera igen. Känslan var allt annat än trevlig, kände mig jagad på något sätt och det blev mycket korta besök. Satt snart i bilen igen på väg hem till Brommanästet, där jag sjukligt noga tvättade händerna med tvål och vatten och sedan handsprit!

     

    När jag körde på stadens tomma gator tänkte jag på textraden i Kents låt Pärlor – Stockholm ligger öde och världen håller andan.

     

    Längtar ut till lugnet i skogen och i morgon ska jag hämta Lexus igen, eftersom han ska vara hos mig några dagar. Då ska vi bege oss ut i naturen igen!

     

    Var rädda om er där ute! May the force be with you!

     

    Hälsningar Hasse Wester/Stockholms gröna rum!

     

     
    Humlegården
     
     Stockholm ligger öde
     
     
     
     
     
     

    Vitsippor i Hansta naturreservat

     
     

    På vägen mot Hansta naturreservat passerade jag Järvafältets stora bostadsområden, vilka byggdes som en del av miljonprogrammet.  Mellan 1965-1975 byggdes efter regeringens beslut, en miljon lägenheter i landet för att få bort bostadsbristen. 

     

    Kontrasten blev nästan bedövande när jag bara någon kilometer från de stora bostadsområdena, kom in på stigar med urskogsliknande natur. På jakt efter stora vitsippsmattor hade jag fått tips om det relativt unga naturreservatet som skapades 1999. Här finns gravfält och boplatser från förhistorisk tid, men just nu i april är det vitsipporna som helt och hållet tar över, i varje fall mitt intresse. 

     

    Bilen parkerade jag vid Hägerstalunds Wärdshus och gick sedan några hundra meter till vitsippsstigens entré. Det började lite försiktigt med fina bestånd som växte under knotiga gamla ekar och jag njöt verkligen av mängden sippor. En liten bit längre in på den mjukt slingrande stigen började magin på allvar. Under dessa månghundraåriga ekar och gamla hasselbuskar, öppnade sig täta mattor av vitsippor så långt ögat nådde.

     

    Jag har aldrig tidigare sett så mycket vitsippor och kände mig helt yr av lycka när jag med min kamera försökte fånga på bild om så bara en lite bit av detta paradis. Helst hade jag velat luta mig mot en gammal ek för att sitta där och blicka ut över markerna, tills alla dessa vitsippor blommar klart! Vitsippor förökar sig med krypande jordstammar och kan där de trivs, som här i Hansta, bilda väldigt stora bestånd.

     

    Idag har jag inlett en ny vårtradition! Från och med nu kommer jag varje vår att besöka denna fantastiska plats och jag kommer även åka hit under försommaren när ekarna börjar grönska.

     
     
     


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails