Fruktträdgården och engelska parken vid Tyresö slott
I flera år har jag planerat att fotografera Tyresö slotts fruktträdgård när äppelträden blommar, men det har alltid kommit något annat i vägen. Idag fick jag äntligen se de gamla träden i blom. Från restaurangen kan man nu blicka ut över de blommande träden och bättre utsikt är svårt att hitta tycker jag. Här finns sorter som Säfstaholm, Gul Richard, Vitgylling, Maglemer och Transparente Blanche.
Tyresö slottspark finns om ett kapitel i min bok Stockholms gröna rum. Och här kan man läsa mer om den vackra parken på bloggen!
Det är något speciellt med Tyresö slottspark. Jag har många favoitträdgårdar och parker i Stockholm med omnejd, men det finns nog ingen annan plats som är så rofylld och som får mig så lugn som är i den engelska parken vid Tyresö slott. Den engelska parken anlades på 1780-talet av Fredrik Magnus Piper, som också skapade den engelska parken vid Drottningholms slott. Den naturlika parken var på modet och Tyresö slottspark var en av de första i sitt slag i Sverige.
Att vandra på de slingrande gångarna omgivna av stora mattor av gullvivor och skirt grönskande gamla träd, är något man skulle vilja göra varje dag. Visserligen vandrar jag på ängar av gullvivor, förgätmigej och mandelblom (som är en fantastisk florablandning) i ´´min´´ slottspark på Engsholm varje arbetsdag, men där är det ju trots allt mest jobb som gäller! Här kan jag slå mig ner och vila under en gammal ek hur länge jag vill...
Bron över till Notholmen där jag drack mitt kaffe.
Premiär för Stora Henriksvik och för häggblomningen!
10 maj 2015
Älskade Långholmen! Min favoritö i Stockholm!
Magnifika häggar blommar nu på holmen och personligen slår de allt vad magnolior heter! Det är en speciell känsla med hägg och syren. Doften, minnena från barndomen, det vilda och ostyriga. Den här häggen vid Långholmens badstrand knockade mig fullständigt idag!
Hemliga gröna rum under häggen...
Så har då äntligen Stora Henriksvik slagit upp portarna för säsongen och det blev årets första fikastund på favoritstället. Trädgårdsmästare Christina som har ritat och anlagt den här 1700-talsträdgården var i full färd med att dela sockerrot. Läs mer om Christina och även Kerstin med Rosängen här!
Trädgårdsmästare Christina med sin sockerrot
Päronträdet blommar!
Tyvärr verkar det som om Stora Henriksviks café endast har öppet under helgerna i år!
Vid Kerstins Rosäng börjar hennes vackra tulpaner att visa upp sig!
...och äntligen börjar det röra sig vid de gamla träbåtarna i Pålsundet.
Den här dammen har anlgts enbart för grodornas skull! Sånt gillas! Läs mer här!
Den här häggen tar stöd och lutar sig mot det enorma pilträdet.
Mellan magnolia och hägg och syren...
Den här vyn har jag fotograferat många gånger och kommer att göra det även i fortsättningen. Platsen är belägen innan man kommer fram till Waldemarsudde från parkeringen räknat.
9 maj 2015
Just nu går vi in i tiden mellan hägg och syren. Den svindlande vackra tiden, som är så kort att en viss stress infinner sig hos stockholmsvandraren. Tiden som jag längtat efter sedan den slutade förra året! Under vinterhalvåret brukar jag titta på filmen ´´Mellan hägg och syren´´ där Gunnar Brusewitz läser texten så poetiskt. Den allra vackraste perioden är när syrenerna börjar slå ut i blom, men när de sedan blommar färdigt, blir det lite lugnare för oss som jagar blommor med kamera.
Ibland önskar jag att jag kunde gå ut på vandring utan att ta med mig kameran och i stället bara njuta med ögat och att ´´slippa´´ dokumentera med digitala bilder, det jag ser. Men det skulle såklart vara helt otänkbart! Den här dagen blev det dock inte någon skön stilla vandring med kaffetermos i ryggan. Nej, det blev mer som ett arbetspass. Jag håller på att slutföra mitt uppdrag att fotografera Stockholms magnolior och tog bilen till hjälp, något som jag aldrig annars gör. Några timmars vandring på söder med fika på Gunnarssons på Götgatan hann jag vi varje fall med!
Dagen började med ett kort besök på Djurgården för att se om häggarna hade börjat blomma. Jag ställde bilen vid Biskopsudden och gick bort mot Prins Eugens Waldemarsudde. Bokens försommargrönska lyste i backarna och på marken böjde sig trötta vitsippor efter vårens intensiva blomning. Nu började i stället den här delen av Djurgårdens karaktärsblomma - ängsbräsman slå ut! Under den gamla kvarnen gungade utslagna häggklasar i vinden, vilket bekräftade att vi kliver in i den där magiskt vackra tiden. På Wudden blommade även tulpaner och det var lika vackert som alltid hos prinsen. Läs mer om Waldemarsudde här!
Grönskan på Djurgården är nästan bländande när boken vecklar ut sina löv.
Galleriterrassen på Waldemarsudde. En underbar plats, men nu har jag äntligen kommit på vad det är som stör mig varje gång jag befinner mig här. Det är Prins Eugen som har anlagt den här platsen där allt är skapat som ett vackert konstverk...förutom pyramidpopplanrna nere vid sjön! Jag avskyr verkligen pyramidpopplar! Raden med popplarna stör utsikten och gör strandlinjen stel och otrivsam.
Nu vet jag att man inte ändrar något av trädgårdens planering här. Prinsen testamenterade platsen till staten 1947 och tanken var väl att bevara platsen som ett museum. Men tänk tanken att det i stället står en rad med fruktträd vid stranden i stället? Jag förstår självklart tanken med pyramidpopplarna, att på grund av dess smala kronor, gör att man ser sjön genom träden. Jag skulle ändå vilja se en rad med mjukare äppelträd eller körsbärsträd. Men som sagt, det här är det enda som som stör mig. Alla som känner mig vet att jag verkligen älskar den här platsen på Djurgården! Jag undrar vad trädgårdsmästare Marina tycker om popplarna...
Häggblomning vid Waldemarsudde!
Mitt nästa mål var Gröndal och i rondellen vid Djurgårdsbron stannade jag till för att ta bilden av tulpaner genom bilrutan.
När jag körde Fleminggatan fram på Kungsholmen såg jag något som blommade mellan husen vid S:t Eriksområdet - ett stort bostadsområde som byggdes på 1990-talet. Jag tycker verkligen om det här området med vackra hus, trivsamma gårdar och den stora ovala Grubbensparken som omsluts av hus. Det jag såg från Fleminggatan var gatan Grubbensringen som var kantad med prydnadskörsbärsträd. Prunus avium 'Plena' och det jag tror är Prunus serrulata 'Kanzan' - rätta mig om jag har fel! Fantastiskt vackert var det vid den här lugna gatan. Mer om S:t Eriksområdet här!
Efter mitt besök i Gröndal där staden planterat magnolior som gatuträd, parkerade jag bilen på Malmgårdsvägen och tog bland annat en bild av den här Magnolia 'Yellow River' som passar utmärkt här på Vintertullstorget.
Till slut fick jag ändå vandra några timmar på Södermalm och den här vackra blomsterportalen leder in till Nytorget.
På Gotlandsgatan ligger lekparken Bryggartäppan som är uppbyggd i ´´Mina drömmars stad-anda´´, med miniatyrhus där miljön föreställer söders kåkar på 1800-talet. Per Anders Fogleströms ´´stadserie´´ lär ha sålts i 5 mljoner ex. och från början var det tänkt att min bok skulle heta ''Mina drömmars gröna stad''. Här blommar flera stora fruktträd och det måste vara en kul plats att leka på!
Det är vackert överallt nu och likt bomull bäddar prunusblomningen in stadens parker. Här i Björns trädgård vid Medborgarplatsen är nog blomningen ´´värst´´! Barnen leker under ett tak av päron- och körsbärsblomning.
Läs mer om Björns trädgård här!
Nytorget var välbesökt den här lördagen. I år har även det här torget fått konstgräs, som i Kungsträdgården och jag är fortfarande kluven till materialet. På håll ser det väl fint ut och konstgräset tål att användas. Den tidigare gräsmattan var väldigt sliten. Jag tror att jag helt enkelt avstår från att ha en åsikt om plastgräset!
Kungliga Myntets gård på Kungsholmen var vackrare än någonsin...
Mellan magnolia och hägg - tiden innan mellan hägg och syren
3 maj 2015
Nu är Sinnenas trädgård så där fantastisk som jag skrev om i boken. Ibland tänker jag att jag kanske tog i för mycket, men i morse kunde jag ännu en gång konstatera att trädgården är helt ljuvlig! På mjuka slingrande gångar i den lite skuggiga lunden, växer vita balkansippor, hundtandsliljor, julrosor och kungsängsliljor.
I Sinnenas trädgård vill jag stanna länge...
Väldigt sällan, men ibland, gifter sig (jag hatar det uttrycket) narcisser och tulpaner. Som här!
Norra Bantorget har snyggats till igen och nu var vårfägringen vacker runt skulpturen Mitt hjärta i världen till minnet av Olof Palme som avtäcktes 1989, utfört av Nils Dahlgren, Den vackra Magnolia 'Galaxy', växer fint varje år sedan den planterades 2009.
Magnolia 'Galaxy' vid Norra Bantorget
På Norra Bantorget har det även planterats två nya magnolior - namnen ska jag ta reda på - dels den här som ser ut som en soulangeana och dels en gulblommande just intill.
Vårblomsterprakt vid Norra Bantorget
Magnolia x soulangeana vid Borgarhuset i Högalid. Magnolians tepaler (kronblad) har tydligen blivit drabbad av frost och fått bruna fläckar - soulangeanan är frostkänslig!
Vid kolonierna utefter Årstaviken blommade många magnolior!
Det gör mig ledsen varje gång jag nu för tiden besöker den här lotten. Hans Drost ´´Refugium´´ som Ingela Bendt skrev en vacker bok om 2008. Då var det här en hemlig, magisk plats som jag ofta besökte. Här blev jag lugn och kände så mycket för min namnes gömställe och jag älskade den då vildvuxna, gömda trädgården. Den nya ägaren är säkert duktig och händig. Han har byggt en redskapsbod och målat om huset i en grön färg som inte alls smälter in i grönskan runt omkring, så som den tidigare färgen gjorde. Trädgården är tuktad till bristningsgränsen och från och med nu kommer jag inte längre att kalla den här platsen för Refugium. Det här är nu en helt vanlig kolonilott i Eriksdalslunden. Läs om Refugium här!
Trädgård på spåret!
Vissa magnolior i Eriksdalslunden är verkligen magnifika, som den här jätten. Jag gissar på M. kobus eller M. Merrill, men jag ska forska vidare vad det är för sort.
En svensk kolonilott!
Längs Eriklundsgatan är Prunus x yedonensis (Tokyokörsbär) helt fantastiska nu! Vackrare än Kungsans Accolade!
Häggens blommor då? Jo, idag öppnar de sig försiktigt i söderlägen och till nästa helg är det väl dags att gå på häggspaning!
Magnolian blommar i kvarteret Cepheus
Den här våren har jag beslutat mig för att samla ihop en del av Stockholms magnoliaträd/buskar i ett blogginlägg som kommer framöver. För 20 år sedan när jag jobbade i Stockholm var magnolia ett exotiskt inslag i huvudstaden och på några få platser fanns M. x soulangeana, M. stellata och M. kobus. Idag finns mängder av nya sorter som förädlats fram och som är både vackra och härdiga. De används till och med på flera platser i stan som gatuträd.
Av alla magnolior i Stockholm så har jag en speciell favorit (förlåt Vitabergsparken) och det är den ståtliga Magnolia kobus, som står perfekt placerad inne i det medeltida kvartert Cepheus i Gamla Stan. För en vecka sedan när jag besökte trädgården, blommade trädet endast i toppen. Idag stod det i full blom, men med fallande kronblad från toppen. Det här vackra smycket är bland det vackraste jag vet i trädväg när det blommar och jag är så tacksam att jag fick möjlighet att besöka gården idag igen. Stort tack för det Lisa i Samfundets S:t Eriks butik.
Den här gården som inte är öppen för allmänheten, har en speciell historia - läs vidare i slutet av det här blogginlägget.
Från Wikipedia
En trång bakgård i kv Cepheus före 1930-talet Cepheus är ett av Gamla stans största och äldsta kvarter sydost om Stortorget. Stadsdelen med sina trånga bakgårdar, dit solen aldrig kom, dåliga sanitära förhållanden och trångboddhet gjorde att man på 1800-talet ansåg att Gamla stan var ”en kvarleva av medeltidens barbariska byggnadssätt”. Stadsdelen var mycket förslummad och kring 1800-talets mitt trängdes cirka 13 000 människor i förfallna kvarter. På 1840-talet lades de första regleringsplaner för Gamla stan fram, samtliga krävde en total rivning av bebyggelsen, med undantag för de stadskvarter väster om Stora Nygatan, som hade reglerats med stora rätvinkliga stadskvarter efter den "stora vådelden" år 1625. Kring sekelskiftet 1900 fick man upp ögonen för de historiska värden som Gamla stans bebyggelse representerade. Konstnären Carl Larsson, själv född på Prästgatan, menade i ett uttalande 1904 att om han vore miljonär, så skulle han inköpa husen i Gamla stan, restaurera dem så noga som möjligt till deras ursprungligs skick samt utrusta dem med moderna tiders bekvämligheter. Opinionen för Gamla stans bevarande blev allt större, men det dröjde till 1930-talet innan Carl Larssons saneringsvisioner blev verklighet.
På 1930-talet hade avskyn mot Gamla stans slumkvarter förbytts till stor respekt för stadsdelens historiska arv. År 1934 lät Samfundet Sankt Erik på prov sanera huset Kindstugatan 14 i kvarteret Cepheus. Resultatet ansågs mycket lyckat. Fastighetsägarna var dock helt ointresserade, hellre ville de sälja än betala för en stor rivning och ombyggnad. Därför bildades bolaget AB Stadsholmen med uppgift att restaurera och modernisera byggnaderna. Samfundet började systematiskt inköpa flera byggnader i kvarteret med pengar som hade lånats av staden. I kvarteret trängdes över 30 små byggnader kring trånga bakgårdar (några bara med en storlek av 2-3m²) och ett inre virrvarr av århundradens tillbyggnader. Medan andra stadskvarter i Gamla stan genomkorsas av gränder och gator, så var kv Cepheus en enda stor kompakt byggnadsvolym. År 1936 drogs ett omfattande saneringsprojekt igång under ledning av arkitekten Albin Stark. Tretton gårdshus revs och i stället anlades en sammanhängande innergård, där Gamla stans första större park skapades. I de moderniserade små lägenheterna flyttade i slutet av 1930-talet radikala arkitekter och unga nygifta par in. "Smekmånadskvarteret" blev för en tid namnet på Cepheus. Under de följande åren fram till 1970 rustades husen längs gatorna upp och moderniserades. Alla byggnader undersöktes avStockholms stadsmuseum som fann bjälklag och andra byggnadsdetaljer som överraskade med sin ålder och sitt kulturhistoriska värde. Albin Stark hade gjort upp liknande saneringsplaner för grannkvarteren Cassiopea, Ceres och Phaëton, planerna förverkligades dock bara i Cepheus.
Prunus- och magnoliatider i Stockholms gröna rum
Rådhuset
Magnolia på Pokalvägen Reimersholme. Högalidskyrkan i bakgrunden.
En gård på Långholmen
Militärstabsbyggnaden på Östermalmsgatan 87
Den här våren har jag tänkt fotografera så många magnolior som möjligt i Stockholm. Jag ställde en fråga till de 1700 personer som följer bokens Facebooksida om de visste var det växte magnolior i huvudstaden och jag fick mängder av svar. Nu gäller det att hinna plåta den här korta blomningen och eftersom den här växten blommar under olika tider på grund av art/sort och placering, så blir det ett evigt rännande fram och tillbaka med kameran. Tanken är att det ska bli ett blogginlägg med stadens magnolior.
Vår på Östermalm
18 april 2015
I veckan fick Hedvig Eleonoras kyrkogård en udda gäst. En tjädertupp från de stora skogarna, gick lugnt omkring och betade på kyrkogården när jag gick förbi och många hade samlats utanför smidesstaketet för att fånga gästen på bild. Den hade tydligen vandrat omkring på kyrkogården sedan i onsdags. Jag läste att det är första gången sedan 1911 som en tjäder har synts i Stockholms innerstad, den gången på Kungsholms kyrkogård.
Ett annat trevlig inslag vid Hedvig Eleonora var den glada forsythian som lyste som guld framför kyrkan på Östermalmstorg. Den här ståtliga kyrkan ritades av arkitekt Göran Josuae Adelcrantz och invigdes 1737.
Stureparken som ligger vid Engelbrektsgatan har blivit en riktigt trevlig park efter en viss upprustning, där en del nya, både träd, buskar och perenner har planterats. Här finns också den allra tidigaste blommande Prunus x subhirtella 'Autumnalis' som ibland kan blomma mitt i vintern. Nu blommar Prunus Accolade i den här fina parken. Det är ett skönt lugn här inne, med vackra byggnader som omsluter den ganska anonyma parken på Östermalm. Den här parken ska jag fotografera flera gånger i sommar.
Stureparken - Prunus Accolade
Den högt belägna Engelbrektskyrkan genomgår just nu en renovering och det höga tornet är klätt med byggnadsställningar. Jag märkte att scillans tid nu börjar närma sig sitt slut för i år och det är nog sista helgen som vi kan njuta av de blå mattorna i Stockholm. Nu kommer i stället ett helt artilleri av blommande träd och buskar, tulpaner och perenner och som vanligt undrar jag hur jag ska hinna med att se allt det vackra!
Engelbrektskyrkan som invigdes 1914 här i Lärkstaden på Östermalm och ritades av Lars Israel Wahlman i jugend och nationalromantisk stil. Den här kyrkan har en speciell betydelse för mig eftersom min mormor och morfar gifte sig här 1922.
Min mormor Tekla och morfar Carl Bernhard - som var sjökapten - gifte sig i Engelbrektskyrkan den 29 december 1922 då kyrkan var endast var 8 år gammal. Vigeselförrättare var Teodor Lindhagen. Anledningen till valet av kyrka var nog därför att Tekla bodde och jobbade som hembiträde på Östermalmsgatan 62 och från 1921 på Lilljansplan 3.
Tekla arbetade som hembiträde åt familjen Altoff på Östermalm, som hade sommarbostad på Yxlan i Roslagens skärgård. Tekla som från början kom från Västergötland, följde med ut till skärgården på somrarna. Carl Bernhard ägde tillsammans med sina föräldrar granntomten och på något sätt måste de ha fått kontakt där vid tomtgränsen. Carl Bernhard levde då i ett olyckligt äktenskap och som tur var uppstod det kärlek med hembiträdet hos grannen. Efter en tid skiljde sig Carl Bernhard och gifte sig sedan med den 17 år yngre Tekla. 1925 föddes min mor och jag är evigt tacksam att de möttes där på Yxlan den där sommaren på 1920-talet. Carl Bernhard som var född 1866, hann jag tyvärr aldig träffa då han lämnade jordelivet 1944. Tekla dog i Norrtälje 1973. Idag bor min äldsta syster och hennes man på Carl Bernhards tomt på Yxlan. Vad hade hänt om inte min mormor hade fått anställning hos Altoff på Östermalm? Då hade det här blogginlägget inte blivit av. Tanken svindlar...
Jag kunde inte låta bli att ännu en gång gå upp till den vårblommiga Eriksbergsparken vid Birger Jarlsgatan för att fånga scillan en sista gång för i år. Det vackra pilträdet blir allt grönare och tornet bakom pilen tillhör Johannes kyrka.
Eriksbergsgatan
Min vandring idag gick till största delen på Östermalm, stadsdelen som får en allt finare plats i mitt stockholmshjärta. Att det här är de allra rikaste stockholmarnas stadsdel, bryr jag mig inte så mycket om. Jag är mer intresserad av parkerna och de vackra husen. Det råder även ett skönt lugn inne bland Östermalms kvarter. Om man bortser från Birger Jarlsgatan och Vallhallavägen som är kraftigt trafikerade, så är det nästan idylliskt i de inre kvarteren där gatorna bjuder på fantastiska husfasader. Ibland kanske de är lite väl utsmyckade, men det var förra sekelskiftets stil. Eftersom jag själv bor i ett funkisområde från 1930-40 talet i Bromma, så njuter jag av Östermalms utsmyckade fasader. En annan anledning till att jag har fått en speciell känsla för Östermalm, kan vara att det här är min kära dotters stadsdel! Här vandrar hon till och från jobbet varje dag och berättar ibland om något vackert som hon ser och som hennes far borde fotografera.
Vid Tessinparken finns en gård som fullständigt tar andan ur en, just nu i körsbärsblomningen.
En vilande man och krokus vid Tessinparken.
Under katalpaträdet vid järnaffären på Karlaplan har det planterats mängder av vårblommande lökar och det är just nu oerhört vackert under det spännande trädet som blommar mitt i sommaren. Läs mer om katalpa här!
I Karlavägens allépark har någon smyckat Leo Holmgrens ´´Ung man med handduk´´. Här finns en lista på all konst vid Karlavägen.
Körsbärsblommans dag i Kungsträdgården och jag kände att jag redan efter några minuter i trängseln under träden, blev lite trött på allt rosa. Jag blir lugnare av den vita prunusblomningen...
Det blev västerbottenpaj och kaffe tillsammans med goda vänner vid Grillska husets cafe´ i Gamla Stan. Uppe på terrassen in mot gården till kvarteret Cepheus njöt vi av vårsolen och inne på gården gick den japanska magnolian hemligt i blom...
Pojken som tittar på månen (Järnpojken) hade fortfarande påskgodis omkring sig. Den här Sveriges minsta offentliga staty (15 cm hög) har jag berättat om tidigare, att han kläs med mössor och halsdukar av okända människor och att det betyder lycka i livet om man lämnar en slant och klappar pojken på huvudet. Det är Liss Eriksson som har skapat den här fina statyn som kom på plats här på Bollhustäppan i Gamla Stan 1967.
...och jag kan inte låt bli att bli glad av vaktparder och beridna högvakter och allt vad det heter. Jag är allt annat än royalist, men jag gillar det här. Inte för att jag tycker att det är tjusigt och stiligt, utan för att det nästan blir ett komiskt inslag i dagens stadsbild. Ungefär som Schweizergardet vid Peterskyrkan i Rom. Och så gillar jag leendet på ryttaren i bilden ovan...
Ännu en scilla-vandring i Stockholm
12 april 2015
Först vill jag varna känsliga personer för det här blogginlägget. Är man känslig för frosseri, bör man lämna bloggen nu. Ni som vågar fortsätta får följa med på en vandring bland många platser i Stockholm där markerna är fyllda med scilla och just nu fångar de blå haven all ens uppmärksamhet. Jag njuter fullt ut av scilla-frosseriet!
Scilla siberica härskar verkligen i sluttningarna vid Obsan (Obeservatoreilunden) nu i april. Som blå vattenfall rinner de ner från sluttningarna. Det är den ryska blåstjärnan som växer här och det finns inte ett spår av Vårstjärnan (Scilla forbesii) som annars är den vanligaste scillan i Stockholm och som på ett helt annat och ljusare sätt lyser upp markerna. Men jag känner lite extra kärlek för den här blygare och mörkare arten, som böjer sina blommor mot marken och som skapar den där djupa blå färgen som kontrasterar så vackert mot den begynnande grönskan. Här är det trybuskarna som grönskar tidigast.
Se fler Scilla-platser i Stockholm här!
Obeservatorielundens sluttningar med stadens gator i bakgrunden.
Mitt första mål under dagens vandring var dock Kungsholms kyrkogård där Vårstjärnan (Scilla forbesii) blommade tätt och skapade ett underbart ljus på kyrkogården. Alla kyrkogårdar borde verkligen plantera vårstjärna i stora mattor för att på så vis skapa en ljusare stämning över platsen som förknippas med död och sorg. Det blir som en hyllning till de som tidigare levat och som nu har sin gravplats invid dessa vackra blommor.
Kungsholms kyrkogård ligger i en södersluttning i kvarter som jag tycker mycket om. Kungsholms kyrka invigdes 1688 men har byggts om flera gånger sedan dess och dagens torn kom till i början av 1800-talet. Det blev tyvärr ingen bild av kyrkan idag, men jag har som plan att alla kyrkogårdar i Stockholms innerstad ska få ett eget blogginlägg i sommar.
Vårstjärnor i Kungsholms kyrkogård, med Bergsgatans husfasader i bakgrunden.
Vårstjärna (Scilla forbesii) i Serafimerlasarettets park mot Hantverkargatan.
Serafimerlasarettet, vardagligt ofta kallat Serafen, var Sveriges första sjukhus öppnat 1752. Serafen låg på Kungsholmen i Stockholm och fanns kvar till 1980. De före detta sjukhusbyggnaderna ligger mitt emot Stockholms stadshus och inhyser sedan 1983 bland annat kvartersakuten Serafen med husläkare, sjukgymnaster, barnavårdscentral och vaccinationsmottagning. (Wikipedia)
Min vandring i Stockholms norra innerstad gick först genom Kungsholmen, då jag tog tunnelbanan till Fridhemsplan och gick upp mot Kronobergsparken vars vårflora inte hade vaknat den här morgonen då dimman fortfarande låg tät över staden. Men den lättade efter en stund och när jag kom fram till Polishusparken såg jag att man hade röjt kraftigt bland parkens stora buskar. Säkert helt nödvändigt, men jag gillar ju det vilda och lite rufsiga...!
När jag sedan gick över Stadshusbron över till Norrmalm, kom solen fram och efter ett cafébesök inne i Centralbadets trädgård gick jag bort mot Adolf Fredriks kyrkogård, vars mark på långt håll lyste av scilla och vårlök. Vid den här vackra kyrkan ligger Olof Palme begravd och vid graven stod en ung man väldigt länge med blicken riktad mot gravstenen. Visst var det väl så att vårt land förändrades efter mordet på Olof Palme? På kyrkogården ligger även Johan Tobias Sergel och Hjalmar Branting begravda.
Jag måste bara berätta om en märklig upplevelse inne i Centralbadets trädgård där jag tog mitt förmiddagskaffe. Centralbadets trädgård ligger mitt i City och är omringad av ganska höga hus, vilka bildar ett skydd mot stadens ljud. Det är sällan mycket folk här inne och idag såg jag endast några få människor i den vackra trädgården. På Drottninggatan utanför trängdes folk som vanligt. En koltrast satt uppe i den stora höga almen och sjöng så att det ekade mellan husen. Jag hämtade mitt kaffe och placerade mig under valnötsträdet. Kaffet var gott och koltrastens sång var mästerlig. Förutsättningarna var perfekta för en stilla fikastund, men plötsligt tillkommer två ljud som förändrade allt.
Centralbadets spaanläggning har även högtalare ut mot den lilla uteserveringen och helt plötslig strömmade sådan där hopplös meditationsmusik ut i parken, den kanske funkar vid massage eller vid någon annan spabehandling, men inte i en trädgård. Samtidigt kom fyra unga män från vårt östra grannland och satte sig en bit ifrån. Glada och trevliga killar, men de uppskattade kanske inte tystnaden och koltrastens sång så som jag gjorde. Nu hörde jag inte längre koltrasten utan en blandning av svävande meditationsmusik och högljudda glada finska killar. Jag blev inte på något sätt förbannad utan tyckte att situationen nästan blev rolig. Det blev ingen påtår den här gången.
Blå och vit vårstjärna (Scilla forbesii) på Adolf Fredriks kyrkogård.
Helt underbara vårblomsterängar på Adolf Fredriks kyrkogård vid Sveavägen.
Byggnadskontraster på Kammarkargatan vid Adolf Fredriks kyrkogård.
Uppe vid Tegnérlunden växte porslinshyaciant i sluttningen upp mot den groteska statyn av Strindberg.
Jag korsade Odengatan och gick Norrtullsgatan fram. I nr. 57 bodde jag ett år i slutet av 70-talet. Då var det här min gata och mina kvarter för ett tag. Jag gick förbi det som förr var Hamburgerbryggeriet och där min dotter som en av de absolut första, fick plats i det då nyöppnade dagiset. Vid Tre Liljors plan där vi bodde, fanns tidigare en liten lekplats som vi ibland besökte, men nu var där en park i stället. Bilden ovan kommer från Matteus skolgård - råd till eleverna att ta med sig i livet.
Det blev både kyrkogårdar och sjukhusparker idag och jag vilade en stund inne på den lugna gården till Norrtulls sjukhus där bofinken sjöng.
Det här stackars huset som står mitt i den stressiga trafiken vid Sveaplan tillhörde en gång Cederdals malmgård som en gång i tiden låg mycket lantligt här.
Cedersdals malmgård uppfördes i början av 1700-talet för tobaksplanteraren Peter Cedersgren. År 1809 omtalas “Tobaks-Planteraren Peter Cerdergrens Tomter, Cedersdal Kallad”. Den lilla träbyggnaden med gul målad fasad och brutet tak är en av de sista resterna av ett stort antal malmgårdar i området vid Norrtull. År 1783 byggdes huset om för rådman Widberg. Cedersdals tomt gav namnet åt Cedersdalsgatan som sträcker sig förbi norr om Cedersdals malmgård. På tomten står fortfarande en samtida tobakslada som användes för torkning av bladen.
Byggnaden är blåklassad av Stockholms stadsmuseum vilket innebär att det kulturhistoriska värdet anses motsvara fordringarna för byggnadsminne. (Wikipedia)
Vid Cederdalsgatan finns fortfarande de gamla nödbostäderna kvar från 1919 och de här gårdarna skötte vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice på 80-talet och jag gick upp för att se hur det såg ut idag.
Nödbostäder i Stockholm tvingades fram av den nödsituation som rådde på bostadsmarknaden under första världskriget. Redan tidigare hade bostadssituationen för arbetarfamiljer och "mindre bemedlade" blivit allt värre. En av orsakerna var industrialiseringen, som resulterade i en enorm inflyttning till Stockholm, vars folkmängd nästan fördubblades mellan 1880 och 1900. (Wikipedia)
Vanadislunden med nödbostäderna.
Högst uppe i Vanadislunden var det fest!
En flod av rysk blåstjärna och porslinshyacint ledet fram till den märkliga Stefankyrkan i sluttningen från Vanadislunden ner mot Frejgatan. På den intressanta bloggen Miras Mirakel kan man läsa mer om byggnaden - se här!
Dagens kyrkobyggnad föregicks av ett litet träkapell i hörnet av Frej- och Tulegatan som restes 1899 av Sällskapet för främjande av kyrklig själavård. Sällskapet uppförde ett flertal kapell i den vid tiden snabbt expanderande stadens nybyggda delar. Byggnaden fick namnet S:t Stefanskapellet och sörjde för initialt för själavården för de fattiga invånarna i det område som kom att kallas Sibirien.
År 1901 signerade arkitekten Carl Möller ritningarna för en permanent kyrka som uppfördes inte långt ifrån kapellet. Kyrkan stod färdig 1904, varvid kapellet monterades ned och flyttades till Aspudden. Där fick det namnet Sankt Sigfrids kyrka.
(Wikipedia)
Vårstjärna (Scilla forbesii) i sluttningen ner mot Frejgatan.
Även Eriksbergsparken vid Birger Jarlsgatan blommade blått av Scilla forbesii.
Ovansidan av Erikbergsparken är fylld av underbar vårflora. Den lilla sluttande parken har nyligen renoverats och jag ser fram mot att se resultatet i sommar.
Krokus framför Kungliga biblioteket i Humlegården.
Vackra Floras kulle i Humlegården har också sin scillamatta.
Där långst bort i bild står Linné och väntar på att Humlegården ska börja grönska.
En annorlunda och spännande vandring blev det idag och med kameran full av scilla-bilder tog jag tunnelbanan hem igen.
Här kan ni se min vandring på en suddig karta....
Stockholmsvandringar
I Stockholm finns det miltals med stränder och kajer att vandra utefter och jag brukar välja platser där vattnet hela tiden är nära. Men jag vandrar även inne bland stadens gator, gränder, torg, trädgårdar och parker. Huvudstaden bjuder dessutom på 14 öar och 57 broar. Jag har även hittat det vackra som finns inne i Södra Djurgården!
Många vandrar, går, promenerar, flanerar eller spatserar för att få bättre kondition och för att kanske tappa några kilo. Det är inte av den anledningen som jag vandrar i huvudstaden. Jag går långsamt och de som ibland följer med mig har oftast svårt att hålla mitt låga tempo. Jag vandrar för att upptäcka nya platser och studerar noggrant omgivningarna - trädgårdar, parker, natur, arkitektur, båtar, skepp och någon enstaka gång människor...! Det blir många stopp under vandringarna, då jag fotograferar, sitter på bryggor eller på caféer. Nu vandrar jag vidare...
Klicka på länkarna nedan!
Kort Djurgårdsvandring på långfredagen
Hav av Scilla utanför Nordiska museet.
3 april 2015
På Lejonslätten mitt emot Nordiska museet växer täta bestånd av Snöklockor. Det är en av de vackraste vårlökarna. Vissa kallar den för klosterlilja, men enligt SKUD så ska den heta snöklocka på svenska. Det vetenskapliga namnet är Leucojum vernum.
Porslinshyacinter mot Villa Lusthusportens vackra staket.
Hybridkejsarolvon vid Galärparken
Hybridkejsarolvon igen, mot Villa Lusthusportens staket, igen.
Häggens blommor gör sig klara att dränka backarna runt Waldemarsudde och Frisen park på södra Djurgården med ljuvliga vita doftande underverk. Det här är häggens rike och jag skulle vilja vistas här dygnet runt när de blommar. Tillsammans med syrener är häggen min absoluta favorit av alla växter. Se förra årets häggspaning i de här trakterna - här!
Gräsmattorna fylls av scilla vid ´´Gamla huset´´ på Prins Eugens Waldemarsudde
Snart utblommade snödroppar i Frisens park
Inne i Rosendals butik hade vårlökarna kommit lite längre...
Maj och juni är bästa tiden i Stockholms trädgårdar
De flesta i Sverige har sin semester i juli och det är då många besöker vår vackra huvudstad. För de som vill se trädgårdar och parker så blommar då rosor, många olika perenner och sommarblommor. Men det man då missar är senvårens/försommarens fantastiska blomning av träd och buskar. Det är i slutet av maj och i juni som det är som allra vackrast - så för er som ska besöka Stockholm i år - tidigarelägg era semestrar till maj-juni...!
Klicka gärna på länkarna för att komma till de olika trädgårdarna.
Tidig vår på Adolf Fredriks kyrkogård
När jag ändå var i kvarten eftersom jag lämnade tillbaka en bok på Stadsbiblioteket på Sveavägen, gick jag förbi Adolf Fredriks kyrka där jag vet att mattor av vintergäck brukar lysa under tidig vår. Några enstaka snödroppar eller vintergäck kan få vem som helst att smälta efter en lång mörk vinter, men när så här stora mattor breder ut sig då inget annat blommar eller grönskar, blir det extra effektfullt.
Jag funderar dock över placeringen av den blå sandbehållaren mitt inne på kyrkogården! Hur tänkte man där? Den störde verkligen min bild, men att använda Photoshop till att ´´ta bort´´ den, varken kan eller vill jag.
Vid Olof Palmes grav fanns mycket blommor kvar efter årsdagen av hans död den 28 februari. Efter mordet 1986 förändrades Sverige för alltid. Jag lyssnar just nu på den mycket bra biografin om Gösta Ekman, ´´Farbrorn som inte ville va´ stor´´. Där berättar Gösta om ett tillfälle då han satt på en restaurang och när Olof Palme kom fram till bordet och pratade som en vän, avspänt och helt utan vakter.
Stadsministern gick ju även ensam med Lisbet den där kvällen när de varit på bio och sett ´´Bröderna Mozart´´ på Grand som ligger nära Adolf Fredriks kyrka och då hans liv släcktes i hörnet Sveavägen-Tunnelgatan. Tunnelgatans sträckning från Sveavägen ner till Norra Bantorget döptes redan i april samma år, om till Olof Palmes gata.
Prins Eugens ek på Waldemarsudde
Jag låter Wikipedia få berätta om den mäktiga gamla eken vid Prins Eugens Waldemarsudde! Bilden tog jag i juni 2011.
Prins Eugens ek är en ek i Stockholm, på Djurgården, som växer i parken norr om Prins Eugens Waldemarsudde och har fått sitt namn efter Prins Eugen. Eken anses vara den största levande eken på Djurgården och i hela Stockholms stad. Eken var ursprungligen trestammig. År 2006 var Prins Eugens ek 21 meter hög. Stammen hade då ett omkrets om 9,2 meter och en volym om 45 kubikmeter. Åldern uppskattas till mellan 300 och 400 år. Nedanför eken står ett litet vitt lusthus. Här fanns förut en hälsobrunn. Eken hade ursprungligen tre stammar men ett blixtnedslag på 1950-talet gjorde att en av de stora stammarna föll ner och ett stort hål öppnades in i den ihåliga eken. Den stora håligheten plomberades (fylldes) med betong, en metod som användes för flera djurgårdsekar under 1900-talet, men inte längre idag.
Ytterligare ett blixtnedslag träffade eken och en av de två återstående stammarna sprack. För att rädda trädet monterades ett tiotal stag mellan stammar och grenar. Eken förankrades även i berggrunden med hjälp av en kätting och kronans grenar kapades en bit in på de livskraftiga delarna för att avlasta trädet. Numera är betongfyllningen från 1950-talet ersatt av ett metallnät med lös ekbark utanpå. På grund av ihåligheten är ekens väggar bara ett par tre decimeter i tjocklek.
År 1925 hade ekens stam ett omkrets på 7,25 meter. År 2006 var jätteekens omkrets 9,2 meter. Om den tredje stammen funnits kvar hade den förmodligen varit drygt 9,5 meter. Den genomsnittliga årstillväxten under de sista 80 åren var således knappt 3 cm. Prins Eugens ek har alltså vuxit riktigt bra – trots blixtarnas härjningar. Trädet står vid en fuktig sänka som kallas för 'Kärret'. Det kan vara en av förklaringarna till ekens höga tillväxt, liksom att den är flerstammig. Tillväxtdata tyder på att eken kan vara mellan 300 och 400 år gammal. I parken finns ytterligare en gammal ek, som står vid entrén till galleriet. "Trädgårdseken" med en sittbänk runt stammen avbildades år 1902 av Prins Eugen. Av denna ek återstår dock endast en död trädruin. (Wikipedia)
Mars 2011
Vinterkörsbär blommar på Östermalm
Vinterkörsbär - Prunus x subhirtella 'Automnalis' blommar nu på Karlaplan (nedersta bilden) och i Stureparken (de övriga) på Östermalm. Exemplaren på Karlaplan är i buskform och ännu inte stora, men i Stureparken finns ett träd som säkert är 4-5 meter högt. Media brukar tycka att det här är en stor händelse, när blomningen inträffar tidigt i januari eller februari, men det är inte alls ovanligt om vintern är mild. Det händer i sällsynta fall att vinterkörsbärsträd till och med blommar lite försiktigt redan i december. Det här alltså en buske eller ett litet träd med en höjd på 3-5 meter som blommar med dubbla vitrosa blommor och som får oss nordbor att få glädjefnatt när vi hittar de här lite blyga blommorna mitt i vintern!
På Sankt Eriksgatan ska även kejsarolvonet ha börjat blomma, har jag sett på sociala medier.
Skisser för sommaren
- Har du inte sett allt som finns att se i Stockholms parker?
Det där har jag hört flera gånger. Stockholms gröna, små och stora rum är många fler än man kan tro och det som gör att jag återvänder till parkerna och trädgårdarna är att de ständigt förändras. Sommarblomsarrangemangen är olika varje år och det tillkommer ibland nya perenner i planteringar. Träd och buskar växer, åldras och dör.
Något som många av oss nog tycker är självklart, är att så många gator i Stockholm kantas av träd. De flesta är lindar, eftersom det är ett så bra och tåligt träd, men under de senaste åren har allt fler lite udda och spännande träd börjat användas. Gatuträden lever i en tuff miljö i hårda ytor och med risk att bli skadade av trafik eller förstörelse av olika slag. De träd som planteras nu för tiden får mycket bättre växtbäddar än tidigare, då man nu skapar så kallad skelettjord där trädens rötter klarar sig bättre. Enkelt uttryckt är skelettjord en blandning av mullhaltig jord och bergkross som varvas i lager, vilket gör att rötterna förhoppningsvis inte kommer att lida av syrebrist som ofta är ett problem med gatuträd.
Jag är väldigt intresserad av stadens träd, men tiden räcker inte till att gå på djupet vad gäller vilka träd som finns var runt om i innerstaden, men i framtiden kommer jag att ägna mer tid åt det. Nu har jag i varje fall haft kontakt med Björn Embrén, Stockholms stads trädexpert som ansvarar för gatuträden och han har berättat att många nya spännande träd har planterats i Stockholm under 2013 och 2014 och fler blir det i år. Nu väntar jag in vår och sommar så att jag får börja fotodokumentera de nya träden. Vad sägs om att i Stockholm kunna njuta av Snödroppsträd, Amerikanskt judasträd, Guttaperkaträd, Korstörne, Kinesisk sekvoja, Carya, Diospyros och även mängder av olika magnolior.
Förutom att snoka rätt på nya träd i Stockholm så kommer jag att fortsätta skriva om stadens gröna rum i sommar, om dess historia och vilka växter som finns. Efter det att min bok ´´Stockholms gröna rum´´ kom ut, har gröna rum för mig blivit ett samlingsnamn för offentliga parker och trädgårdar, planteringar på torg, gatuträd, gröna promenadstråk, Stockholms gröna öar som Djurgården, Skeppsholmen och Långholmen, trädgårdar vid sjukhus, muséer och andra institutioner.
Jag har en lista på många platser som jag ska fotografera när syrener, äppelträd mm. blommar, men ofta hinner jag inte med en bråkdel av det jag planerat i förväg, eftersom jag även har ett arbete att sköta. Men i år ska jag i varje fall försöka vara i rätt tid då äppelträden blommar i Skansens trädgårdar och i Tyresö slottspark! För tillfället är jag sjukskriven för mina trassliga trasiga knän, men snart klättrar jag åter i fruktträden på Engsholm med sekatör och såg!
Boken fyller 2 år!
Nu är det 2 år sedan det första exemplaret av boken ´´Stockholms gröna rum´´ kom hem till mig med bud en iskall februaridag. Det blev en mycket speciell dag! Med skakiga händer drog jag försiktigt ut boken ur det vadderade kuvertet och började försiktigt bläddra i den bok som vi kämpat så intensivt med under 2012.
Nu har den där speciella känslan släppt för länge sedan och boken är historia, även om jag ibland fortfarande brukar titta efter den om jag passerar en bokhandel på stan. Dom som nämner något om boken idag frågar ofta hur många exemplar som sålts och jag svarar ärligt som alltid att jag inte vet. Jag tror inte heller att jag vill veta. Den här ganska smala stockholmsboken har självklart inte vält kiosker över landet, men jag tror ändå att den finns i ganska många bokhyllor och det gör mig oerhört glad och stolt. Här beskriver jag hur boken kom till!
Nu har jag gått vidare och dom som är intresserade av Stockholm och dess gröna rum kan fortsätta att följa mig både på bloggens Stockholmssida och på bokens Facebooksida, två platser som är något av en fortsättning av boken.
I samband med att boken nu har födelsedag, roade jag mig att Googla på den och jag vet inte vad som är värst - att googla på sig själv eller på en bok som man skrivit? Jag rodnar och skäms lite, men här nedan är i varje fall några länkfynd från Google!
Boken finns att köpa här!
Bilder på bokens Facebooksida - Januari
1. Rosendal
2. Fåfängan
3. Engsholms vinterallé
4. Gula huset på Waldemarsudde
5. Trädet i planket på Kvastmakarbacken
6. Vitsippor vid Bellmansro på Djurgåden (ursäkta upplösningen, hittar inte originalet)
7. Astrid Lindgren i Tegnérlunden
8. Fjäderholmarna
9. Tyresö slott
10. Bänk vid Waldemarsudde
11. Brygga vid Blockhusudden på Djurgården
12. Sturehovs slottspark
Drottningholms lindar från 1998 och framåt
Bild från 2012. När bilden togs, var det bara ett år sedan dessa lindar planterades här närmast slottet.
Efter att ännu en gång sett Monty Dons film ´´Franska trädgårdar´´ kunde jag se att slottsparken vid Vaux le Vicomte som ligger 5 mil sydost om Paris, verkligen varit en förebild för Tessin d.y. när han i slutet av 1600-talet ritade Drottningholms slottspark. Den här januaridagen vandrade jag i det som är Sveriges stolthet vad gäller barockparker, bland annat för att titta till lindalléerna, där träden är utbytta under perioden 1997-2011. Träden ser friska ut, men den komplicerade uppbyggnadsbeskärningen har fått många att undra om de trädansvariga verkligen vet vad de gör. Självklart vet dom det. Läs mer om beskärningen längre ner i det här inlägget.
Genom åren hade röta, svampangrepp och hård beskärning i kombination med dåliga markförhållanden försvagat lindarna i parkens alléer och det beslutades att alla träd skulle bytas ut i olika etapper. Några anekdotträd skulle dock få bli kvar, som ett minne från de gamla alléerna. 1997 fälldes de första 168 lindarna och jag var där en helg och såg de gamla lindarna där de låg på marken. Nya växtbäddar gjordes noggrant i ordning inför planteringen av de nya lindarna. Det stora arbetet med att byta ut parkens lindar hade inletts och under åren som det omfattande arbetet pågick besökte jag parken med jämna mellanrum för att följa den spännande och ofrånkomliga förnyelsen av alléerna.
I en artikel i Dagens Nyheter från 3 november 1991, som jag sparat, finns att läsa:
Av parkens 846 lindar, har inventeringen visat att endast 88 träd är i prima skick, inte stympade och rötangripna. Så gott som alla dessa är 150 år eller yngre. 99 träd är i mycket dåligt skick, lever möjligtvis 5 år till.
I en annan artikel i Dagens Nyheter från 2 september 1997, kan man läsa:
När den första etappen av träd skulle fällas (ca 200 st) hade slottsträdgårdsmästare Dan Haubo tänkt anlita en skogsmaskin, men föraren vägrade göra jobbet. De ihåliga gamlingarna skulle kunna smulas sönder av skogsmaskinens gripklor och falla över föraren. Det vore livsfarligt. Alltså drog på onsdagen två erfarna skogsarbetare, specialister på att fälla träd manuellt ingång arbetet. De kommer att vara klara på endast två dagar. I veckohelgen sker röjning.
De 350 lindar som planterats närmast slottet är framdrivna med sticklingar från parkens gamla lindar. De övriga lindarna i parken är av sorten Tilia x europaea ´Pallida´ vars klon är känd från tidigt 1600-tal och ett av de äldsta träden av ´Pallida´ i Sverige, finns för övrigt i Svartsjö slottspark på Färingsö och kallas Drottning Kristinas lind och även ett mäktigt exemplar i Berzelii park. Den här sorten av parklind har en ganska smal krona med korta lite hängande sidogrenar vilket gör att man slipper de annars breda trädkronorna i parkens alléer.
Alla de cirka 840 nya lindarna i parken ser välmående ut och jag imponeras av det arbete som lagts ner för att förnya alla dessa alléer. 2011 planterades de sista lindarna och nu ska träden uppbyggnadsbeskäras på ett ganska avancerat sätt (kandelaberbeskärning) så att man får den perspektiveffekt som man eftersträvar i parken och tanken är att man från de mer öppna alléerna i mitten, ska kunna se slottets flyglar.
Januari 2018. Lindarna har beskurits och jag har så svårt att förstå den här uppbyggnadsbeskärningen.
Bild från 2015 - De senast planterade träden kom på plats 2011.
Bild från 2015
Bild från 2015. Träden längst bort i parken som planterades 1998
Bild från 2015 - Ett av parkens anekdotträd
Bild från 2014
Bild från 2013
Bild från 2012
Bild från 2012 - Just de här träden har haft sin plats här endast ett år när bilden togs.
Bild från 2012
Bild från 2011 - De sista träden i parken planteras närmast slottet. Den här sista etappens lindar är uppdrivna från sticklingar som togs 1995-96 av parkens gamla lindar och kallas här för ´´historiska lindar´´.
Bild från 2011
Bild från 2011
Bild från 2011 - Kandelaberbeskärning
Bild från 2011
Bild från 2009 - Här har ännu inte lindarna närmast slottet fällts
Bild från 2009
Bild från 2009
Bild från 2009
Slottsparkarkitekt Lena Löfgren-Uppsäll förklarar beskärningsmetoden. 2008
I Drottningholm är avståndet mellan de två mittersta raderna större, ca 12 m, än det i de yttersta trädraderna som är 7 m. Träden planterades inom raderna på ett avstånd av ca 7 m. Måtten utgår från mått i aln.
I den mittersta raden skulle trädkronorna inte växa ihop mellan raderna, utan trädkronorna skulle beskäras så att den ljusstrimma föll ner på marken mellan raderna. Inom raderna däremot skulle träden växa ihop. I de yttre raderna skulle träden växa ihop både mellan raderna och i raderna.
På så vis bildades tre alléer av de fyra trädraderna. I mitten fick man en ´´öppen´´ , ljusare allé där man genom trädkronorna såg slottets flyglar när man vandrade i alléerna från väster mot öster. De båda yttre alléerna skulle bilda täta ´´lövgångar´´, som gav skugga och viss enskildhet.
För att åstadkomma detta skulle stamhöjderna för träden vara något lägre i de yttre alléerna och lite högre i den ´´inre´´ allén. D.v.s. träden i de båda mittersta raderna hade lite högre stamhöjd mot mitten och lite lägre stamhöjd mot yttersidorna. Även valven i mittallén och de yttre skulle variera något, med högre valv i den mittersta allén än i de yttre.
Från slotters andra våning skulle alléerna även utgöra en tredimensionell ram runt barockträdgården, som man kunde se ut över. Trädens topphöjd utgick därifrån från slottets andra våningshöjd, med en återbeskärnigshöjd på ca 6-8 (10) m. Denna höjd sammanföll även delvis med höjder på stegar och höjder på andra beskärningsställningar man hade i trädgårdar/parker förr.
Alléerna skulle heller inte växa ut över barockträdgårdens andra kvarter som broderparterren, vattenparterren och de olika boskéerna. Skälen för detta var för att upprätthålla trädgårdens komposition och avgränsning mellan olika delar. Men om trädens kronor, t.e.x. lind, fick växa ut över omgivande trädgårdsanläggningar fick man även problem med trädrötter i dessa.
I Drottningholm har träden beskurits med en blandning av traditionell beskärning och hamling d.v.s. lindarna har kapats på en lägre nivå ca 2-4 m från vilken man fått nya toppskott. Så småningom upphörde kapningen på denna nivå och mna lämnade ca 5-7 huvudgrenar som sedan återkapades/hamlades på ca 6-8 (10) m:s höjd med vissa tidsintervaller, som har varierat över tiden. Trädkronornas yttre beskärning putsades/beskars så att de höll sig inom alléområdet och valven i alléerna putsades också. Träden i alléerna fick genom ovan beskriven beskärning s.k. ´´kandelaberform´´ d.v.s. de hade en tjockare stam med ca 5-7 huvudgrenar i kronan från vilken finare grenar växte.
Detta är bakgrunden till den beskärning vi nu bygger upp de förnyade lindarna i barockalléerna i Drottningholm med. Under de allra första åren utför vi bara traditionell uppbyggnadsbeskärning av träden där vi tar bort felriktade grenar och gör viss urgallring i kronorna. Men efter ca 5-7 år får träden en annorlunda uppbyggnadsbeskärning än ´´vanliga´´ parkträd.
Träden i Drottningholms barockalléer ska inte ha en genomgående stam, utan få flera huvudstammar enligt ovan, så att de får ´´kandelaberform´´.
Målet med beskärningen är att åstadkomma träd och alléer med det utseende och de funktioner som de lindalléer man ville ha från början och som de gamla alléerna haft sedan dess.
Vänliga hälsningar
Lena LU
Tack för det svaret. Mycket intressant att man följer de gamla reglerna. Det ska bli oerhört intressant att fortsätta följa utvecklingen i parken.
För alléer i barockträdgårdarna hade man olika stilideal för hur de skulle se ut, fungera och beskäras. Lindalléerna i Brottningholms barockträdgård anlades som s.k. ´´vita´´ , (med ´´sand´´ under alléerna), fyraradiga alléer, enligt förebilder från Frankrike. Hur de skulle utföras, vilka proportioner, mått mm man skulle ha finns bl.a. beskrivet i olika franska trädgårsböcker från 16- och 1700-talet liksom av Tessin d.y., som ju var arkitekten för större delen av Drottningholms barockträdgård.
I Drottningholm är avståndet mellan de två mittersta raderna större, ca 12 m, än det i de yttersta trädraderna som är 7 m. Träden planterades inom raderna på ett avstånd av ca 7 m. Måtten utgår från mått i aln.
I den mittersta raden skulle trädkronorna inte växa ihop mellan raderna, utan trädkronorna skulle beskäras så att den ljusstrimma föll ner på marken mellan raderna. Inom raderna däremot skulle träden växa ihop. I de yttre raderna skulle träden växa ihop både mellan raderna och i raderna.
På så vis bildades tre alléer av de fyra trädraderna. I mitten fick man en ´´öppen´´ , ljusare allé där man genom trädkronorna såg slottets flyglar när man vandrade i alléerna från väster mot öster. De båda yttre alléerna skulle bilda täta ´´lövgångar´´, som gav skugga och viss enskildhet.
För att åstadkomma detta skulle stamhöjderna för träden vara något lägre i de yttre alléerna och lite högre i den ´´inre´´ allén. D.v.s. träden i de båda mittersta raderna hade lite högre stamhöjd mot mitten och lite lägre stamhöjd mot yttersidorna. Även valven i mittallén och de yttre skulle variera något, med högre valv i den mittersta allén än i de yttre.
Från slotters andra våning skulle alléerna även utgöra en tredimensionell ram runt barockträdgården, som man kunde se ut över. Trädens topphöjd utgick därifrån från slottets andra våningshöjd, med en återbeskärnigshöjd på ca 6-8 (10) m. Denna höjd sammanföll även delvis med höjder på stegar och höjder på andra beskärningsställningar man hade i trädgårdar/parker förr.
Alléerna skulle heller inte växa ut över barockträdgårdens andra kvarter som broderparterren, vattenparterren och de olika boskéerna. Skälen för detta var för att upprätthålla trädgårdens komposition och avgränsning mellan olika delar. Men om trädens kronor, t.e.x. lind, fick växa ut över omgivande trädgårdsanläggningar fick man även problem med trädrötter i dessa.
I Drottningholm har träden beskurits med en blandning av traditionell beskärning och hamling d.v.s. lindarna har kapats på en lägre nivå ca 2-4 m från vilken man fått nya toppskott. Så småningom upphörde kapningen på denna nivå och mna lämnade ca 5-7 huvudgrenar som sedan återkapades/hamlades på ca 6-8 (10) m:s höjd med vissa tidsintervaller, som har varierat över tiden. Trädkronornas yttre beskärning putsades/beskars så att de höll sig inom alléområdet och valven i alléerna putsades också. Träden i alléerna fick genom ovan beskriven beskärning s.k. ´´kandelaberform´´ d.v.s. de hade en tjockare stam med ca 5-7 huvudgrenar i kronan från vilken finare grenar växte.
Detta är bakgrunden till den beskärning vi nu bygger upp de förnyade lindarna i barockalléerna i Drottningholm med. Under de allra första åren utför vi bara traditionell uppbyggnadsbeskärning av träden där vi tar bort felriktade grenar och gör viss urgallring i kronorna. Men efter ca 5-7 år får träden en annorlunda uppbyggnadsbeskärning än ´´vanliga´´ parkträd.
Träden i Drottningholms barockalléer ska inte ha en genomgående stam, utan få flera huvudstammar enligt ovan, så att de får ´´kandelaberform´´.
Målet med beskärningen är att åstadkomma träd och alléer med det utseende och de funktioner som de lindalléer man ville ha från början och som de gamla alléerna haft sedan dess.
Vänliga hälsningar
Lena LU
Tack för det svaret. Mycket intressant att man följer de gamla reglerna. Det ska bli oerhört intressant att fortsätta följa utvecklingen i parken.
Bild från 2008
Bild från 2008
Bild från 2008
Bild från 2006
Bild från 2006
Bild från 1998. Den här och de efterföljande bilderna har jag kopierat från pappersfoton från en gammal analog kamera. Jag ber om ursäkt för kvaliteten, men jag tyckte att det var intressant att få med när de första lindarna planterades i parken.
Bild från 1998
Bild från 1998
Bild från 1998
Bild från 1998
Bild från 1998. Lindar från Tyskland väntar på sin plats i Drottnigholms slottspark.
Stockholms vita rum
12 januari 2015
Snön yrde över stan när jag tittade ut från min varma lägenhet i morse och det var upplagt för en innedag med boken i soffan, mycket kaffe och med täcket uppdraget till hakan. Men jag längtade ut på vandring, så jag kastade mig ut bland folk i yrsnön. Jag klev av tunnelbanan vid Odenplan som så många gånger förr och vandrade Drottninggatan ner mot stan, med fotostopp vid Observatorielunden, Tegnerlunden och Centralbadets trädgård , som så många gånger förr! Tanken var att fånga parkerna insvepta i gnistrande vit nysnö, men värmen bland husen i stan gjorde att träden inte riktigt ville klä sig i vitt. Det ska mycket till innan jag kallar vinterdagar för vackra, men mycket nysnö i trädgårdar och parker kan få mig att gilla!
Det var fint att se sjöfåglarna äta sig mätta vid Strömmen där snön föll tungt och blötte ner kameran. Det blev hastiga plåtningar. Inne på Bollhustäppan i Gamla Stan var ´´Pojken som tittar på månen´´ vinterklädd i stickad mössa och halsduk. Snyggt! Jag har berättat om honom förr - Sveriges minsta offentliga staty som är 15 cm hög och restes här 1967. Han blir klädd av hemliga beundrare och många offrar pengar till pojken samtidigt som man klappar på hans blankslitna huvud för att önska sig lycka i livet. Innan jag åkte hem handlade jag mat vid Munkbrohallen vid Gamla Stans tunnelbanestation.
Nu har jag inlett mig 45:e arbetsår och kämpar vidare med halvtrasigt knä, men med en stark längtan till våren och att få sätta fingrarna i jorden igen. Arbetsresorna går fortfarande i mörker både till och från slottsparken. Det dröjer ett tag till innan man märker att det blir ljusare. Arbetet består i att klippa mer mängder med vilda buskar, slån, vildrosor, hagtorn mm. för att öppna upp för ännu vackrare utsikt mot sjön. Det finns tillräckligt med blommande vilda buskar runt slottet.
Sedan fångade jag upp på Facebook att AoT:s chefredaktör och förläggaren till min bok, Viveka Ljungström nu själv ger ut en trädgårdsbok tillsammans med trädgårdsarkitekten Karin Janrik. Boken som heter ´´Vackrare trädgård med arkitektens verktyg´´ kommer till försäljning på nätet den 3 mars. Lycka till med boken!
På tavlan står det vilka vi är!
´´Pojken som tittar på månen´´ var ordentligt och vackert klädd på Bollhustäppan i Gamla Stan där han suttit sedan 1967.
Fiskare på Strömparterren
Där borta! Säger Karl XII i Kungsträdgården
Observatorielunden
Centralbadets trädgård
Gatstenarna var som konstverk!
Stockholms katalpa-träd
Catalpa x erubescens (hybrid mellan Kinesisk katalpa C. ovata och C. bignonioides) Bergianska trädgården i juli 2012
Nu har jag uppdaterat det här blogginlägget flera gånger eftersom jag fått nya ´´fakta´´ under den senaste tiden. Den här gången tänker jag inte spekulera så mycket utan inrikta mig på de dokumenterade fakta som Bergianska trädgården har.
Det finns inte så många katalpa-träd i Stockholm och enligt Bergianska trädgården så ska flera träd av arten som finns i innerstaden, härstamma från det gamla trädet som står intill orangeriet i Bergianska trädgården.
Gunvor Larsson på Bergianska trädgården beskriver katalporna så här:
C. x erubescens : Bladen, luktar inte oangenämt om man gnuggar bladen, de varierar i form från brett hjärtlika till svagt tre-loberade, 20-30 cm långa, de är rödaktiga vi lövsprickning. Blomställningen är ca 30 cm, yvig och rikblommig.
C. bignonioides blad luktar illa när de gnuggas, bladformen är brett hjärtlik, 10-20 cm långa, de är inte rödfärgade vid lövsprickning. Blomställningen är mer kompakt ca 10-15 cm
Det har diskuterats fram och tillbaka varifrån stadens katalpor härstammar och jag ska försöka reda ut den här röran så gott det går. Vi tar träd för träd.
____________________________________________________________________________________________________
Bergianska trädgårdens hybridkatalpa ( Catalpa x erubescens)
Den här gamla kämpen har hängt med i många år, men under de stränga vintrarna 2010-2011 fick trädet skador och beskars ganska kraftigt. Trädet mår fortfarande dåligt och trädgårdsmästarna på Bergianska säger att trädet har svamp. Vi får se hur länge det vackra trädet klarar sig, varje år som går nu är bonus! Trädgårdsmästarna har dock sticklingsförökat katalpan och planterat ut två unga exemplar vid regnskyddet bakom Institutionsbyggnaden. Åldern på det gamla trädet vet jag inte, men jag ska försöka ta reda på det. Helt säkert är i varje fall att det här är en Catalpa x erubescens!
____________________________________________________________________________________________________
Karlaplans hybridkatalpa ( Catalpa x erubescens) 1980
Det har funnits delade meningar om varifrån det här stora vackra trädet på Karlaplan just utanför järnaffären, härstammar ifrån. De, han, hon eller hen som driver bloggen Arboarkticum skriver så här till mig:
´´För några år sedan var vi i kontakt med Gunvor Larsson på Bergianska och hennes historia stämmer i stora drag med den du redogör för ovan (En text som jag nu raderat). Men vi har också varit i kontakt med Ulf Lindahl (Träd i Stockholm) som i sin tur pratat med Rune Bengtsson, som borde vara bättre insatt. Rune menar tvärtemot Gunvor att skylten Catalpa bignonioides på Karlaplan har fog för sig. Av samma uppfattning är också en annan Rune, nämligen Rune Brand (född 1948), tidigare stadsträdgårdsmästare i Hässleholm och idag föreståndare för Örtagårdens plantskola i Vinslöv. I sin ungdom var Rune en av de medhjälpare som var med och planterade ut minst tre katalpor i Stockholm. En bignonioides på Karlaplan, samt en hybridkatalpa på Rosendalsterrassen på Djurgården och en dito i Bergianska´´ .
Jag mailade själv Gunvor Larsson nu i början av januari 2015 och hon berättar att katalpaträdet på Karlaplan är sticklingsförökad från Bergianskas träd och att det finns dokumenterat. Plantan skänktes till Stockholms stad 1980.
I boken ´´Träd i Stockholm´´ där Per Ola Fritzon är fotograf och en av författarna, kallar han Karlaplans katalpa för Catalpa bignonioides, trots att Bergianska har dokumenterat att trädet är en stickling från deras Catalpa x erubescens!
Gunvor Larsson berättar vidare att:
Jag har varit i kontakt med Per Ola Fritzon, god vän med Rune Bengtsson, som tidigare jobbade med träd i Stockholms stad. Det är också Per Ola som tagit alla bilder och lagt grunden för boken 'Träd i Stockholm'. Han säger att Rune ändrade sig angående bestämningen av katalpan vid Karlaplan sedan jag visat Bergianskas katalpa.
Per Olas bilder i på Karlaplans-katalpan indikerar att det verkligen är en C. x erubescens.
Per Olas bilder i på Karlaplans-katalpan indikerar att det verkligen är en C. x erubescens.
Så utan tvivel så är Karlaplans träd C. x erubescens.
____________________________________________________________________________________________________
Rosendals katalpa ( Catalpa x erubescens)
I Bergianska trädgårdens register finns dokumenterat att arkitekt Bauer på Rosendahl har fått plantor av C. bignonioides var. aurea, C. x erubescens var. japonica och C. x erubescens (stickling från samma individ som vid Karlaplan) 1977 av oss. Dessa träd finns inte kvar hos oss.
Idag finns två katalpor på Rosendahl, vilka det är vet vi inte, vi kan inte heller vara säkra på att det är de som kommer från oss som står där. (Gunvor Larsson) (Det här trädet ska jag fotografera under 2015)
Idag finns två katalpor på Rosendahl, vilka det är vet vi inte, vi kan inte heller vara säkra på att det är de som kommer från oss som står där. (Gunvor Larsson) (Det här trädet ska jag fotografera under 2015)
____________________________________________________________________________________________________
S:t Paulsgatan 5:s katalpa ( Catalpa x erubescens)
Enligt tidningsartikeln (se länk nedan) som handlar om när katalpan i Etnografiska museets trädgård planterades 2011, skänkt och planterat av Fredrik von Feilitzen, så kommer även trädet på S:t Paulsgatan från Bergianskas katalpa och det är Fredrik von Feilitzen som står bakom även detta träd. Jag har jobbat på den här gården på 1990-talet och tyckte alltid att tädet såg så exotiskt ut.
____________________________________________________________________________________________________
Etnografiska museets katalpa 2011
I Lars Epsteins blogg läser jag att katalpan som planterades i juni 2011 i museiparken, är en stickling från Villagatans träd och som drivits upp av Fredrik von Feilitzen som också planterade trädet på S:t Paulsgatans gård. Sticklingen till museiparken drevs upp i en kruka i fem år innan den planterades ut. Det verkar ju vara en hybrid som från början härstammar från Bergianska trädgården - men helt säker kan man inte vara...!
____________________________________________________________________________________________________
Villagatans katalpa ( Catalpa x erubescens)
Det vackra trädet på Villagatan är sticklingsförökat från Bergianska trädgården och Fredrik von Feilitzen står bakom även detta träd.
____________________________________________________________________________________________________
Katalpor blir sällan över 100 år, så det gäller att föröka och nyplantera kontinuerligt runt om i staden. Jag vet att det finns privatpersoner som tagit frön från dessa träd och drivit upp egna små träd. Det kan väl inte vara olagligt vad jag vet - men det är viktigt att dokumentera varifrån plantorna härstammar - tycker jag!
Vad gäller förökning av hybriden C x erubescens så bör man sticklingsföröka den. Bergianskas Gunvor Larsson igen:
Jag har sett Arboarctikums blogg, att de har tagit frön från Karlaplans katalpa. I beskrivningarna jag läst står det att hybridens frö är tomma och det kanske stämmer att 80 eller 95% av alla frön den bildar är tomma men det kanske är så att några är matade. Dessa kan ju då klyva ut som hybrider ofta gör och ge avkomma som påminner mer om en av föräldraarterna.
I Bergianska har vi aldrig sett några fröplantor självså sig i närheten av trädet...
I Bergianska har vi aldrig sett några fröplantor självså sig i närheten av trädet...
Nu har jag även sett ett katalpa-träd i Tanto Mindre koloniområde och om något vet varifrån just det trädet kommer så vore jag tacksam för den informationen.
Om någon vet andra katalpa-träd i Stockholm så får ni jättegärna höra av er!
Karlaplans katalpa - Catalpa x erubescens
Villagatan Catalpa x erubescens
I Norra Djurgårdsstaden finns nu en gata med Katalpaträd (jag ska ta reda på adressen inom kort)
