Den här våren har jag beslutat mig för att samla ihop en del av Stockholms magnoliaträd/buskar i ett blogginlägg som kommer framöver. För 20 år sedan när jag jobbade i Stockholm var magnolia ett exotiskt inslag i huvudstaden och på några få platser fanns M. x soulangeana, M. stellata och M. kobus. Idag finns mängder av nya sorter som förädlats fram och som är både vackra och härdiga. De används till och med på flera platser i stan som gatuträd.
Av alla magnolior i Stockholm så har jag en speciell favorit (förlåt Vitabergsparken) och det är den ståtliga Magnolia kobus, som står perfekt placerad inne i det medeltida kvartert Cepheus i Gamla Stan. För en vecka sedan när jag besökte trädgården, blommade trädet endast i toppen. Idag stod det i full blom, men med fallande kronblad från toppen. Det här vackra smycket är bland det vackraste jag vet i trädväg när det blommar och jag är så tacksam att jag fick möjlighet att besöka gården idag igen. Stort tack för det Lisa i
Samfundets S:t Eriks butik.
Den här gården som inte är öppen för allmänheten, har en speciell historia - läs vidare i slutet av det här blogginlägget.
Från Wikipedia
En trång bakgård i kv Cepheus före 1930-talet Cepheus är ett av Gamla stans största och äldsta kvarter sydost om Stortorget. Stadsdelen med sina trånga bakgårdar, dit solen aldrig kom, dåliga sanitära förhållanden och trångboddhet gjorde att man på 1800-talet ansåg att Gamla stan var ”en kvarleva av medeltidens barbariska byggnadssätt”. Stadsdelen var mycket förslummad och kring 1800-talets mitt trängdes cirka 13 000 människor i förfallna kvarter. På 1840-talet lades de första regleringsplaner för Gamla stan fram, samtliga krävde en total rivning av bebyggelsen, med undantag för de stadskvarter väster om Stora Nygatan, som hade reglerats med stora rätvinkliga stadskvarter efter den "stora vådelden" år 1625. Kring sekelskiftet 1900 fick man upp ögonen för de historiska värden som Gamla stans bebyggelse representerade. Konstnären Carl Larsson, själv född på Prästgatan, menade i ett uttalande 1904 att om han vore miljonär, så skulle han inköpa husen i Gamla stan, restaurera dem så noga som möjligt till deras ursprungligs skick samt utrusta dem med moderna tiders bekvämligheter. Opinionen för Gamla stans bevarande blev allt större, men det dröjde till 1930-talet innan Carl Larssons saneringsvisioner blev verklighet.
På 1930-talet hade avskyn mot Gamla stans slumkvarter förbytts till stor respekt för stadsdelens historiska arv. År 1934 lät Samfundet Sankt Erik på prov sanera huset Kindstugatan 14 i kvarteret Cepheus. Resultatet ansågs mycket lyckat. Fastighetsägarna var dock helt ointresserade, hellre ville de sälja än betala för en stor rivning och ombyggnad. Därför bildades bolaget AB Stadsholmen med uppgift att restaurera och modernisera byggnaderna. Samfundet började systematiskt inköpa flera byggnader i kvarteret med pengar som hade lånats av staden. I kvarteret trängdes över 30 små byggnader kring trånga bakgårdar (några bara med en storlek av 2-3m²) och ett inre virrvarr av århundradens tillbyggnader. Medan andra stadskvarter i Gamla stan genomkorsas av gränder och gator, så var kv Cepheus en enda stor kompakt byggnadsvolym. År 1936 drogs ett omfattande saneringsprojekt igång under ledning av arkitekten Albin Stark. Tretton gårdshus revs och i stället anlades en sammanhängande innergård, där Gamla stans första större park skapades. I de moderniserade små lägenheterna flyttade i slutet av 1930-talet radikala arkitekter och unga nygifta par in. "Smekmånadskvarteret" blev för en tid namnet på Cepheus. Under de följande åren fram till 1970 rustades husen längs gatorna upp och moderniserades. Alla byggnader undersöktes avStockholms stadsmuseum som fann bjälklag och andra byggnadsdetaljer som överraskade med sin ålder och sitt kulturhistoriska värde. Albin Stark hade gjort upp liknande saneringsplaner för grannkvarteren Cassiopea, Ceres och Phaëton, planerna förverkligades dock bara i Cepheus.
