Refugium - ett ostört rum.
Bilden från Hans Drosts trädgård i Eriksdalslunden. Läs om Ingela Bendts bok Refugium...som betyder Ett ostört rum.
Texten är från några tidigare blogginlägg, men det här är ständigt återkommande tankar!
Ibland undrar jag varför jag dras till koloniträdgårdsområden allt mer. Till de små trädgårdarna med begränsade ytor och avsaknad av stora gräsmattor. Men det kanske inte är så konstigt ändå. Vissa dagar känns slottsparken så stor att jag har svårt att greppa hela denna trädgård. Idéer kommer och går. Det är så mycket man skulle vilja göra, men platsen i sig hindrar att genomföra många av idéerna. Det finns också tekniska och ekonomiska hinder för idéerna såklart.
Ibland kan jag sakna de där hemliga, ostörda rummen i slottsparken. Dit man tar sig genom gångar i någon vildvuxen del av trädgården.
Vår slottspark är mycket vacker och man har en fantastisk utsikt över vattnet och jag trivs oerhört bra i trädgården. Det är bara trädgårdsrummen som jag kan sakna.
Det är så många som fäller träd och grönska nu för tiden, för att få in mer sol i sina trädgårdar och de lummiga trädgårdsrummen blir alltmer ovanliga. Är det inte dags att börja bygga de där hemliga rummen i trädgårdarna igen?
I Hans Drots trädgård på 237 kvm I Eriksdalslunden här i Stockholm finns flera små rum som han även har döpt och det ger en fin känsla och intimitet.
Jag har 8 hektar trädgård i slottsparken, där varje plats bör vara så vacker som möjligt. Det ska blomma och planteringarna ska dra blickarna till sig. Jag vill visa och prestera. Försöka förverkliga de där trädgårdsdrömmarna som finns i huvudet. Visserligen har jag ingen press på mig att förändra, det är jag själv som skapar pressen ibland.
Jag kan ibland känna mig stressad och vilja dra tiden framåt. Till nästa år - då ska jag så, eller plantera det som verkligen ska bli bra. Nästa år!
Visst måste man planera framåt, det är en del av arbetet, men ibland måste man också kunna stanna upp och njuta av det som är just nu, resultatet av förra årets plan och längtan.
Funderar vidare över det här med den lilla trädgården. Jag kanske ska ha en liten trädgård på 300 kvm någon gång framöver. Där man kan ha kontroll över ytorna och där man liksom Hans Drost skulle ha sparsamt med blommor och i stället bygga sig ett lummigt paradis att gömma sig i. Lite vildvuxet och någon mil från det tätbebyggda. Ett ostört rum. Ett refugium.
Problemet är att jag nog inte vill ha en kolonilott eftersom jag behöver mer frihet, mycket mer frihet!
Att gå på led och ha gemensamma städdagar eller att sitta i möten och bestämma vilken höjd det ska vara på häckarna....nä, då spricker paradisdrömmen!
Men mitt lilla enkla torp eller refugium, kanske finns där ute någonstans i landet och bara väntar på mig? Torpet utan el och med en gammal vattenpump på gården.
Som av en händelse så har Allt om Trädgård ett reportage om ´´Torp kärlek´´ i senaste nummret 3-2010.
Du sätter verkligen på pränt det man känner att man vill uppnå! varför jag överhuvudtaget vill ha en trädgård, att bara kunna vara där...Och nu har jag ett namn på det också!
Jag har inte speciellt många läsare, men jag länkar iallafall till dig för jag tycker din blogg är helt otrolig!
Fint att du gillar, Ditte och nu har jag lagt din blogg i min favoritlista.
Tror du skulle trivas bra med ett litet ställe!
Bara älskar den gröna färgen på den lilla stugan!
Samuelstorp, ingen el, inget indraget vatten, mängder med kantareller i omgivningarna och gammal betesmark nära urskogen och myrarna, 15 mil från Stockholm.
Jag bor i en kolonistuga halva året och tycker att det är jobbigt med närheten av folk. Det är gott att ha ensamheten på Österlen när jag är där istället.
Härliga bilder. Alla borde få ha ett eget refugium!
/Annika
Tror, du en dag finder dit helt eget og specielle refugium.
Kan du ikke lave små uforstyrrede rum i slotsparken?
Ved godt, du skriver: "Det ska blomma och planteringarna ska dra blickarna till sig".
Jo - men ville det ikke også være tillokkende for gæsterne IKKE at kunne se, hvad der findes rundt næste hjørne? Små frodige rum i det store rum, hvor man kunne blive væk, gemme sig!?
Det lyder som en dejlig, dejlig bog Ingela Bendt har skrevet.
Og du har valgt musik, der lige netop passer til den rolige stemning, der hersker i et refugium.
Endnu en plan for fremtiden Hasse.
Bedste hilsner
Karen
Mariana: Ja färgen passar perfekt ihop med trädgårdens grönska.
Jennika: Det låter fint!
Leif: Förstår!
Annika: Visst, alla borde få gömma sig i grönska ibland.
Karen: Vår park är inte en visningsträdgård utan en plats där våra konferensgäster ska spela och leka när de inte konfererar. Våra stora ytor behövs för olika ändamål. Jag bara drömmer lite...
Konferencegæster kan måske også lege skjul i små hemmelige rum!!??
Det er dejligt at have drømme, så drøm du bare videre.
Bedste hilsner
Karen
Refugium är fantastiskt, näst intill vackrare i sitt förvildade förfall. Jag har stått på kö i några år till föreningen och skulle mer än gärna förvalta hans arv och ta det vidare. Tänk att starta när man fortfarande kan få hans tankar om allt. En ära med mycket nöje. Hoppas verkligen att den som får chansen att ta över förstår vilken skatt den får i sina händer.
