Vitabergsparken
Av någon anledning har jag alltid missat den här festen, men någon vår kommer jag att ansluta mig till söderborna som firar in våren under det blommande trädet med sång av magnoliakören.
Sofia kyrka som invigdes 1906 har en dominerande plats högst uppe i Vitabergsparken och kyrkans spetsiga torn (som liknar stumpen av en spetsig blyertspenna) är ett känt landmärke, som syns över stora delar av Stockholm. Eftersom Sofia församling bildades först 1917 var Sofia kyrka till en början ett annex till Katarina kyrka. Innan kyrkan byggdes, lyste bergen vita av den ljusa bergarten som gett namn åt Vitabergen och platsen där kyrkan skulle byggas var då nästan helt utan grönska. Eller hur var det nu? Det sägs även att namnen kommer av att man en gång i tiden lade ut tyger för blekning här. Det spelar egentligen ingen roll. Vitan är Vitan helt enkelt!
Parken ingick i Lindhagenplanen som presenterades 1866 och var en idéplan hur Stockholms framtida stadsplanering skulle se ut, då stadens befolkning hade ökat kraftigt under den senare delen av 1800-talet. I Lindhagenplanen ingick förutom att dra fram ett nytt gatunät med bland annat breda avenyer, utan att ta hänsyn till den äldre bebyggelsen, att skapa stora parker i innerstaden. Stadsborna behövde som det hette ´´landtlig naturs välgörande inverkan´´.
Man ville föra in ljus och luft i den alltmer tätbebyggda staden och parkerna skulle ligga i närheten av bostäderna, för att bli en grön och vilsam plats att vistas på under den lediga tiden. De nya parkerna skulle anläggas på bergig mark som ändå var svår att bebygga och eftersom marken var kuperad så skulle den nya naturlika parkstilen passa bra i dessa områden. De andra bergsparkerna som anlades i staden under samma period var Tantolunden, Vanadislunden, Kronbergsparken och Tegnérlunden. Alla dessa parker är idag gröna lummiga platser i den ständigt växande staden.
Jag brukar börja min vandring nere vid Renstiernas gata och gå upp genom de gamla kvarteren med söderkåkar just nedanför kyrkan. Längs Bergsprängargränd, som nog är Stockholms enda gata belagd med grus och Mäster Pers gränd finns charmiga små röda kåkar som en gång var enkla arbetarbostäder. Under slutet av 1800-talet bodde Stockholms allra fattigaste människor här i Vitabergen.
´´Bergsprängargränd fick sitt nuvarande namn 1806 men vilken bergsprängare som gav gränden namnet är okänt. Annars bodde huvudsakligen varvs- och hamnarbetare samt diversearbetare här uppe. De hade stora familjer och de små trähusen med sina invånare hörde till de mest fallfärdiga och eländiga på det fattiga Södermalm. Exempelvis bodde här 1897 i en stuga om ett rum med kakelugn (12 m² golvyta och 1,85 meter rumshöjd) två hamnarbetarfamiljer bestående av fyra vuxna och två barn. Den ena familjen var inneboende och betalade 72 kronor i årshyra till den andra. Bergsprängargränd nr 6 är ett “halvt” putsat stenhus.´´
(Wikipedia)
Det var meningen att även dessa hus skulle rivas som så många andra gamla kåkar på berget när man förändrade området till parkmark. Efter en hel del protester fick de stå kvar och är nu i stället pittoreska och trevliga inslag i stadsmiljön på Södermalm. Från att ha varit fattigstugor har det i stället blivit hög status att bo i dessa gamla träkåkar som nu har modern standard och där många konstnärer och artister idag har sina hem.
Mellan hägg och syren 20 maj 2014
I en av de då omoderna söderkåkarna på Mäster Pers gränd, just nedanför kyrkan, bodde Ulf Lundell under en tid på 1970-talet. Huset hade han fått hyra i andra hand av sin goda vän Joakims pappa som var den berömda fotografen Christer Strömholm. Här skrev han Jack, hans första roman som blev en stor succé 1976 och som idag är en litterär klassiker, där handlingen delvis är förlagd just till huset och gården här på Mäster Pers gränd. En annan känd plats är granntomten där Svenska Ords lilla träkåk ligger ner mot Renstiernas gata. Den röda lilla söderkåken var Hasse & Tages skrivarstuga.
Den här söderkåken var högsäte för svensk humor under många år. Hit flyttade Hasse Alfredsson 1956 när han gifte sig och huset blev sedan skrivarstuga åt Hasse och Tage som bildade sitt företag Svenska Ord. Här skrevs revyer, sångtexter och sketcher som har blivit odödliga och man kan ana att det skrattats mycket i den här gamla stugan.
Vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice, fick många uppdrag i Vitabergens trädgårdar på 1980- och 90 talet. Vid Stora Mejtens gränd i norra delen av parken ligger Carl Antons hus vackert för sig själv, inbäddad i grönska med en liten skyddad gård mellan de två husen som tillhör platsen. Den skyddande grönskan tog ibland överhand och vi fick då rycka in för att såga ur vissa träd och ta bort sly som hade växt upp till träds storlek.
Carl Anton som är en vänlig man bjöd alltid in oss på kaffe efter utfört arbete. Mellan åren 1981-1995 sändes ´´Carl Anton i Vita bergen´´ på SVT där han bjöd in kända artister till varje program och där han själv ofta sjöng egna och andras lovsånger till sin stadsdel Södermalm. Under de här åren hade han inte många steg från sitt hem till amfiteatern där inspelningarna skedde. Den platsen används nu i stället av Parkteatern. 2012 renoverades huset och tomten och det är nu en ny hyresgäst i huset. Carl Anton bor numer på Katarina Östra Kyrkobacke.
De flesta av de numera stora träden i parken kom på plats mellan 1890-1910 och idag är skogslönn det absolut vanligaste trädet i parken. Vid en trädinventering 2005 fanns det bland annat 129 skogslönnar, 46 björkar, 45 askar, 37 lindar, 35 almar och 29 ekar. Eftersom almsjukan även drabbat Stockholm så har många sjuka almar sågats ner och det är nu endast ett fåtal kvar som fortfarande är friska i Vitabergsparken. I augusti klättrade jag upp i Sofia kyrkas torn för att ta översiktsbilder över parken och uppifrån tornet kunde jag se vilken kompakt grönska parkens träd har utvecklat med åren.
När jag stod högt där uppe i kyrktornet och blickade ut över inloppet till Stockholm från skärgården och hade hela parken under mig, så önskade jag att jag kunde komma tillbaka till tornet när alla lönnarna lyser i färgsprakande höstskrud.
Ett av problemen med trädbestånden (ca 500 träd) i parken idag är att många träd har vuxit upp från frö och på så vis inte fått den uppbyggnadsbeskärning som krävs för att bli ett stabilt och säkert parkträd. Många av de frösådda träden är flerstammiga vilket kan leda till svåra fläkskador då de växt sig stora. Parken har förvildats mer än det var tänkt då man inte alltid hållit efter sly, men det finns en trädplan för parken och åtgärder har vidtagits och jag hoppas att det även finns en långsiktig plan för Vitabergens träd.
Det är en avslappnad atmosfär och ett lugnt tempo i den här parken. Jag tror att de stora träden får mig att sakta stegen. Stora träd är viktiga för oss människor och kanske speciellt för oss som lever våra liv bland gator och höga hus. Jag får ungefär samma känsla när jag vandrar i Humlegården nere i stan. Skillnaden är att Vitabergsparken är en bergspark med stora nivåskillnader och en del riktigt branta backar.
Här ligger också Barnängens koloniområde som är ett av Stockholms äldsta, då föreningen bildades 1906. Området är bara en liten rest av ett stort koloniområde som förr sträckte sig ända ner till Hammarby sjö. En liten bit därifrån ligger Vintertullens koloniområden som inte har några kolonistugor utan endast odlingslotter. Det går att titta in i båda dessa områden, men bara över staketen. Man kan inte här som i Stockholms övriga koloniområden vandra inne bland lotterna, då dessa båda områden är låsta eftersom de haft problem med oönskade besökare.
Groens boské med lindar från 1700-talet. Efter en mycket olycklig avstyckning på 1970-talet, hamnade dessa lindar och det japanska magnoliaträdet på parkmark. Området borde givetvis ha fått fortsätta att tillhöra malmgården.
Träd
Acer campestre - Naverlönn
Acer platanoides - Skogslönn
Acer platanoides 'Schwedleri' - Rödbladig lönn
Acer pseudoplatanus - Sykomorlönn
Acer saccharinum - Silverlönn
Aesculus hippocastanum - Hästkastanj
Betula pendula - Vårtbjörk
Betula pubescens - Glasbjörk
Crataegus sp. - Hagtorn
Fraxinus excelsior - Ask
Fraxinus excelsior 'Diversifolia' - Helbladig ask
Magnolia kobus - Japansk magnolia
Malus x purpurea 'Eleyi' - Purpurapel
Populus balsamifera - Balsampoppel
Prunus avium - Fågelbär
Prunus padus - Hägg
Quercus robur - Skogsek
Salix alba 'Chermesina' - Korallpil
Sambucus nigra - Fläder
Sorbus intermedia - Oxel
Syringa reticulata - Ligustersyren
Tilia x europaea 'Pallida' - Kejsarlind
Ulmus carpinifolia 'Hoersholm' - Alm
Ulmus glabra - Skogsalm
Ulmus glabra 'Camperdownii' - Hängalm
Buskar
Cotoneaster bullatus - Häckoxbär
Crataegus sp. - Hagtorn
Euonymus europaeus - Benved
Rhamnus cathartica - Getapel
Rosa rugosa - Vresros
Rosa dumalis - Nyponros
Rosa canina - Stenros
Ribes alpinum - Måbär
Ribes niveum - Vit taggrips
Prunus spinosa - Slån
Spirea x vanhouttei - Bukettspirea
Syringa chinensis - Parksyren
Syringa josikaea - Ungersk syren
Syringa vulgaris - Syren
Sabucus nigra - Fläder
Symphoricarpos albus - Snöbär
Saknar Gropens malmgårds mandelträd och några äldre fruktträd och alla levande kulturminnen, äldre trädgårdsblommor i växtförteckningen.
Vackra och skickligt fotograferade hus i syréntid.
Hej! Så trevligt att du hittat hit! Jag har läst en hel del intressant av det du skrivit. Växtförteckningen gäller inte malmgården utan den öppna delen av Vitabergsparken. Nästa år ska jag ta fler foton inne i Groens malmgård, mandelträdet har jag på ett foto som inte ligger i det här blogginlägget. Tack för titten Nils-Erik!
