Årstavikens koloniträdgårdar
Genom åren har odlandet i koloniträdgårdarna förändrats en hel del. Där man förr odlade grönsaker, bär och frukt för att familjen skulle få näringsrik föda, där odlar man idag mest vackra blommor i stället. Jag hoppas och tror att man gör det för sin egen och för skönhetens skull och inte för att tävla med sina grannar.
Någon egen koloniträdgård kommer jag nog aldrig att skaffa mig, jag passar inte riktigt in i det där föreningslivet. Jag skulle nog få problem att hitta på anledningar till varför jag inte skulle kunna delta i föreningsmöten, vägmöten, vattenmöten, midsommarmöten eller skördemöten. Men jag älskar verkligen att vandra bland alla dessa små drömträdgårdar där antalet stilar är näst intill oändligt.
30 maj 2012
Medelåldern börjar bli hög på de flesta koloniområden och eftersom man står i kö i så många år för att få tillgång till en egen lott, så är ju de nytillkomna odlarna inte heller några ungdomar. Där de något yngre koloniägarna har sina lotter skiljer sig stilen ofta något från de äldre odlarnas. Färgtemat brukar vara lugnare och det finns ofta ett annat tänk i planeringen, men jag är ganska säker på att alla känner samma genuina trädgårdslycka.
Det där med form och färg kan tydligen uppfattas på helt olika sätt och här bland koloniträdgårdarna finns egentligen inga gränser hur färger kombineras. Ibland står jag framför en kolonilott och undrar - hur många olika färger och färgkombinationer finns det egentligen - tänker jag som trivs bäst med vitt, blått, grått och lila. Min förvåning över färgfesten brukar dock övergå i beundran, för vad vore koloniträdgårdarna här utan detta färgsprakande skådespel.
När ni besöker de här koloniområdena vid Årstaviken så gör ni klokast i att för en stund lämna era föreställningar om hur en liten trädgård ska eller bör se ut. Öppna i stället alla sinnen och njut av mångfalden av idéer och uttryck som finns här.
Den här södersluttningen är en mycket gynnsam plats för växter och man kan likna klimatförhållandena med Gotland och Skåne. Här finns på vissa lotter t.ex. mullbärsträd, näsduksträd, ginkgo och blåregn. Att följa en växtsäsong i koloniträdgårdarna vid Årstaviken är ett trädgårdsäventyr och jag blir alltid lika lycklig när jag på våren börjar min vandring bland alla dessa lotter. Vid Tanto södra finns ett hus med ett stort träd som växer inuti i huset och hela trädkronan fungerar som ett paraply över taket. Jag antar att man har byggt till huset och i stället för att såga ner trädet så har man byggt runt omkring Det strider självklart mot alla byggregler och Martin Timell skulle ha ´´gått i taket´´ om han såg detta. Själv älskar jag sådana här udda påhitt.
Det finns några perioder under växtsäsongen då det är extra vackert i de här koloniområdena.
- Den tidiga våren då växterna vaknar till liv efter vintern då blomsterlökar i alla regnbågens färger blommar, är den första speciella perioden.
- Början av maj är en annan mycket vacker tid, då magnolior lyser som smycken i sluttningarna och då även forsythior visar upp sin starka gula färg bland kolonistugorna. Man kan tycka vad man vill om forsythior men här gör de mig glad
- När syrenerna blommar senare i maj är det bedövande vackert i sluttningarna. Syrener växer i var och varannan trädgård och doften ligger skönt tung över Årstavikens trädgårdar - säger de som har sitt luktsinne kvar…!
- Den kanske mest praktfulla perioden är dock runt midsommar då paradisbuske, schersmin, weigela och fläder blommar. Man blir ju extra lycklig åt de här sent blommande buskarna eftersom de flesta prydnadsbuskar blommar i april-maj. Doftschersminens vita blommor tillsammans med paradisbuskens rosa klockor är en vacker kombination och trots mitt dåliga luktsinne så känner jag ändå svag doft av schersmin när jag vandrar här.
I år besökte jag de här koloniträdgårdarna på midsommardagen. Med lätta steg och med de flesta sinnena i ordning, vandrade jag här i duggregnet tidigt på morgonen då de allra flesta nog sov av sig festen från dagen innan. Den här gången blev det inget medhavt kaffe på någon av bryggorna vid strandpromenaden, men jag hade trots det en fin stund bland alla blomstrande lotter. Jag såg inte många koloniägare på plats den här midsommardagen, men i någon trädgård rörde det sig bland buskarna och man kunde också se en och annan bakdel sticka upp ur trädgårdsland där man rensade ogräs och mördarsniglar.
Perennernas tid börjar också på allvar vid midsommartid, då pioner, vallmo, iris, nävor och nepeta förgyller trädgårdarna. Tillsammans med rosor och vilda blommor som prästkragar och lupiner blir det sagolikt vackert och efter regnet den här midsommardagen kändes hela området mycket friskt och frodigt. När jag återvände upp till Ringvägen där jag parkerat min bil, blev det väldigt påtagligt hur tyst det är i sluttningen ner mot Årstaviken. Där finns ingen biltrafik och den stora sluttningen ner mot sjön dämpar stadens ljud. Väl uppe på Ringvägen blev kontrasten så stor att jag helst ville vända tillbaka ner mot den där vackra sluttningen igen. Vandrar man genom de här koloniområdena mitt i högsommaren så vilar ett skönt lugn i trädgårdarna. Man ser de annars så ivriga odlarna halvligga i någon skön solstol lyssnade på ´´Sommar´´ i P1. Växterna sköter sig själva för en stund.
I september är vi mitt i skördetiden och det doftar av mognad. Även om mörkret och kylan står för dörren i oktober, så kan en solig, frisk och krispig morgon bjuda på en fantastiskt fin vandring vid Årstavikens strand.. Grönsaker, bär och frukt skördas och man börjar se över sina trädgårdar inför vintervilan. Trädgårdssäsongen går mot sitt slut och man planerar och planterar inför nästa vår och sommar. Ibland undrar jag om jag verkligen kommer att kunna vara utan trädgård den dag då jag slutar jobba? Kanske att jag trots allt borde ställa mig i kö till en kolonilott och ha chans att flytta in i en stuga om sådär 20-25 år!
Det finns sex koloniföreningar vid Årstaviken.
Eriksdalslunden med sina 141 trädgårdar är det största och en av de äldsta områdena i Stockholms innerstad. Anna Lindhagen som jobbade med sociala frågor eller fattigvård som det då kallades, var en av dem som skapade Stockholms första koloniområden i organiserad form. Anna Lindhagen blev också ordförande i Föreningen koloniträdgårdar i Stockholm som hon själv bildade, året efter började Eriksdalslundens koloniområde anläggas på Södermalm.
I Eriksdalslunden finns mängder av spännande kolonilotter och små hus, bl.a. en kiosk från Stockholmsutställningen på Djurgården 1897 som nu används som kolonistuga och på tomten nedanför finns ett stort näsduksträd som nog är det vackraste jag sett och som när det blommar får trädgårdsfantaster i Stockholm att vallfärda dit, trädet planterades 1975 och har en mycket vacker uppbyggnad med sin genomgående stam.
I Eriksdalslunden hade Hans Drost sin trädgård som han kallar sitt Refugium vilket är latin och betyder tillflyktsort. Ingela Bendt har skrivit en vacker bok om den här speciella mannen och trädgården, hon har för övrigt själv en koloniträdgård i närheten. Trots att jag älskar lite vildvuxna trädgårdar så blev Refugium under Hans Drost sista år i trädgården kanske lite väl vild och den stora almen ovanför lade sina grenar över den lilla stugan, som med sin vackra gröna färg liksom flyter samman med grönskan omkring och blir en del av trädgården.Sedan några år tillbaka har Refugium fått en ny ägare.Trädgården med sina 237 kvm var, i viss mån fortfarande är en ljuvlig liten plats, ett ställe att gömma sig på under de stora träden och trots den livligt trafikerade strandpromenaden just nedanför så är det ett påtagligt lugn över platsen. Här stannar jag alltid en stund och vilar ögonen på den vilda lummiga trädgården och jag har Hans Drosts ord från boken i tankarna - ´´Trädgård för mig är att leka. Om kontrasten tuktat och friväxande, om hägnaden som skapar rum, om axlar, utblickar och växter som personligheter. Om trädgården som skönhetsupplevelse. Om tålamod, långsamhet som metod och om att kunna åldras med sin trädgård´´.
Jag instämmer fullt ut med min namne!
I Erikdalslunden har även min bloggkompis Katarina Nordgen sin fina lott. Katarina har skrivit böcker om Slottsträdgården Ulrikdals goda mat! Se här!
Södra Årstalunden har 59 trädgårdar och området nedanför Södersjukhuset var i början av 1900-talet bara ett brant berg ner mot Årstaviken, men de ivrigt intresserade blivande kolonisterna förvandlade snart platsen till ett terrasserad odlingsområde. Här drogs sedan järnvägen fram i slutet av 1930-talet och samtidigt byggdes Södersjukhuset högts uppe på berget vilket betydde att många kolonilotter försvann.
Vid Södra Årstalunden finns ett stort mullbärsträd vid klubbhuset och högre upp i sluttningen har Kenneth sin vackra trädgård, där huset och staketen är täckt av blommande blåregn i början av juni. Hemsida.
Tanto Mindre har 51 trädgårdar och bildades 1919. Hemsida.
Tanto Norra har 90 trädgårdar och ligger mot norr och alltså inte vid den långsträckta sluttningen längs Årstaviken som de andra områdena. Det är här Ulf som jobbar på Zetas trädgård håller till. Det är här han med formklippta buxbom i strikt symmetri har han skapat en barockträdgård i miniatyr. I hans trädgård finns förutom buxbom mängder av helt fantastiska växter som han komponerat ihop på ett mästerligt sätt. Vid mitt besök i början av juli blev jag helt hänförd av allt det vackra som blommade i perfekt färgharmoni i vitt, svagt lila och blått. Det som gör den här trädgården till den allra vackraste koloniträdgård som jag sett, är kontrasten mellan den strikt klippta buxbomen och det som ser ut som helt vilt växande perenner. Självklart är allt detta planerat in i minsta detalj. Det här är ingen slump utan ett planerat litet mästerverk! I samma område har vårt lands trädgårdsguru Lena Israelsson sin lott, där det odlas många olika sorters spännande grönsaker, men även vackra blommor. Jag ska försöka få en bild av Lena på sin lott under 2015. Hemsida.
Tanto Södra har 110 trädgårdar och är det första koloniområdet man möter om man kommer vandrande från Hornstull. Tittar man uppåt sluttningen alldeles i början av området så ser man ett hus med en stor alm som växer mitt i huset, upp genom taket! Från den övre delen av Tanto södra har man en strålande utsikt ut över Årstaviken och över till Liljeholmen. Högst upp på berget bor ett par som jag hälsade på förra sommaren. De har en stor tomt som ligger lite för sig själv och jag tycker nog att det är ett av de bästa lägena för en kolonilott här vid Årstaviken. På sommaren har de höns som hemtrevligt kacklar när man går förbi. Hemsida.
Zinkens odlarförening har 31 trädgårdar och är ett av Stockholms mindre koloniområden. Här låg tidigare en malmgård och i början av 1900-talet började man odla på den här platsen. Hemsida.
Jag har vid något tillfälle skrivit om skillnaden mellan en slottspark och en kolonilott och hur det skulle kännas att planera och sköta en trädgård som i stället för 8 hektar har en yta på 200 kvm. Tanken svindlar…
Vackert, en lisa för själen...
2o15 blire te å gärä utflykter dit...
Längtar...
Gör det Manfred, du kommer säkert att tycka om den här platsen!
Underbara bilder och härlig läsning!
Tack Anonyma kompis!
