´´I trädgården vill vi visa mångfald och möjligheter inom trädgårdsodling och inspirera besökarna till egen odling. All odling är ekologisk och vi strävar efter att även vår övriga verksamhet ska bedrivas i riktning mot ett ekologiskt hållbart samhälle.
Vintervikens visningsträdgård anlades under kulturhuvudstadsåret 1998. Hösten 1999 bildades en ideell förening för att driva verksamheten vidare. Under åren har trädgården förändrats och utvecklats på många sätt. Den är numera stadsplanelagd, vilket medfört att föreningen kan satsa mer långsiktigt än tidigare.
Föreningen arrangerar också marknader och olika kulturevenemang, som musikkvällar, utställningar, midsommarfirande mm.
Verksamheten finansieras till största delen genom överskott från vår kaféverksamhet och medlemsavgifter. Det ideella arbetet som bedrivs i föreningens olika arbetsgrupper är också av avgörande betydelse. Föreningen har vid olika tillfällen fått bidrag från stiftelser, vilket bl.a. möjliggjort anläggandet av doftträdgården 2012/13´´(Från Vintervikens hemsida!) se mer här!
HITTA HIT
Trädgården ligger i en dalsänka mellan Aspudden, Liljeholmen och Gröndal, strax sydväst om Stockholms innerstad.
Adress Vinterviksvägen 30
Res kollektivt
Buss 133 från Liljeholmen
Snabbspårvägen tvärbanan Alvik-Gullmarsplan till hpl Gröndal
T-bana Aspudden alt. Liljeholmen
Det är bäst att de som driver Vintervikens hemsida får berätta om den här platsen. Jag nöjer mig med att säga att det är en fantastisk utflyktsplats i Stockholms närhet där man fikar/lunchar gott, mitt i en stor vacker örtagård.
25 juli 2012
25 juli 2012
25 juli 2012
25 juli 2012
25 juli 2012
16 juli 2013
Intill Vintervikens trädgård ligger Vintervikens kolonilottsförening som bildades 1975 och har idag 81 odlingslotter. Väntetiden för att få en lott utan stuga här, är ca 7 år. Bilden på den beslutsamma Slottsträdgårdsmästaren är tagen 18 juni 2011 i koloniområdet, året innan bokskrivandet!
Den här vackra lokalen finns i Nobels gamla dynamitfabrik en bit från Vintervikens trädgård.
´´År 1865 köptes hela området av Alfred Nobel som flyttade hit från Heleneborg på Södermalm eftersom verksamheten blev för farlig för allmänheten där. I Vinterviken anlade han en fabrik och testverksamhet för tillverkning av framför allt dynamit. Platsen var vald med omsorg, i en smal dalgång omgiven av höga berg med skog och direkt anslutning till Mälaren. Tillverkning av sprängmedel slutade 1921 och 1972 köpte Stockholms kommun området´´ (Wikipedia)
Den här platsen högt uppe på söders höjder har långt tillbaka i tiden kallats Fiskareberget, Fiskaretorget och Hökensberg och man tror att namnet Mosebacke kommer från en mjölnare som hette Moses vars kvarn fanns här på 1600-talet. I mitten av 1800-talet började torget anläggas första gången och efter den stora branden 1857, då 600 människor blev av med sina bostäder, fick torget en större yta. Mosebacke torg är tillsammans med Strömparterren och Berzelii park Stockholms äldsta allmänna parker. 1896 förändrades torget då många av de träd man ser idag, planterades.
Granne med torget ligger Mosebacke terrasser som sedan 1700-talet varit ett nöjescentrum på Södermalm. De byggnader som är framträdande på torget är Södra Teatern från 1859, arkitekt Johan Fredrik Åbom och det gamla vackra vattentornet, ritat av den kända arkitekten Ferdinand Boberg och stod färdigt 1896, samma år som den nyrenoverade parken var färdig.
26 april 2015
30 maj 2015 - Mosebacke sommarcafé
Rikstelefon från början av 1900-talet
29 september 2013 - Mosebacke café är ett mysigt sommaröppet café och vegetarisk lunchrestaurang mitt på Mosebacke Torg.
29 september 2013
29 september 2013 - Skulpturgruppen ´´Systrarna´´ som skapades av Nils Sjögren fick sin plats 1945, då parkanläggningen förändrades runt om skulpturen.
Sjögren inspirerades av en tragisk händelse som utspelats i Stockholm 1911, och som skildrats i dagstidningar och i ett skillingtryck. Två unga kvinnor dränkte sig då tillsammans i Hammarby sjö, en händelse som på sin tid blev mycket omtalad. I en artikel i Dagens Nyheter den 20 november 1911 ges en ledtråd till orsaken: "Det synes mellan dem ha existerat en svärmisk flickvänskap med något överspändt i sig". I tidningen berättas vidare att "de hade bundit samman sina kroppar med sina hattslöjor och fyllt sina väskor med stenar för att av deras tyngd dras ned i djupet - det var häraf tydligt att de båda unga flickorna sökt och funnit döden tillsammans".
Det är oklart om Nils Sjögren med hänsyn till dåtidens tidsanda har velat tona ned den troliga lesbiska bakgrunden till sitt skulpturmotiv genom att namnge den som Systrarna. I nutid har dock skulpturen kommit att uppmärksammas som en påminnelse av tidigare tiders stora svårigheter för människor att leva i en homosexuell relation. (Wikipedia)
Mosebacke Torg med vattentornet och Katarina kyrka. Bilden från 1896 tillhör Stockholms stadsmuseum.
1840 Ett ras gör att en grav öppnas - en av anledningarna till att parken kallas Spökparken
1874-1924 Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta äger fastigheten
1875 Spökparken förändras och blir på vissa håll till en engelsk trädgård
1907 Café Petissan i hörnan Drottninggatan och Kungstensgatan plockas ner och byggs upp på Skansen på 1930-talet då Stockholms högskola byggs på platsen
1926 Ny trädgårdsanläggning i den södra delen av Spökparken. Parken blir tillgänglig för allmänheten
1940 En kryddträdgård anläggs i den södra delen och trappan mot Holländargatan byggs
2008 Parken snyggas upp med nya gräsmattor och gångar
2018 Renovering av gräsmattor
Malmgården, eller köpmannapalatset med flyglar mot Drottninggatan 116, byggdes 1699-1701 och dagens spökpark var då Malmgårdens trädgård. Huset kallas Spökslottet och parken ligger mellan Drottninggatan, Kungstensgatan, Holländargatan och Rådmansgatan. Huset ägdes 1874-1924 av Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta. Den här parken besöker jag ofta under mina vandringar i området, Observatorielunden-Spökparken-Tegnérlunden-Centralbadets trädgård.
Spökparken är Stockholms enda byggnadsminnesmärkta park och anses vara kulturhistoriskt värdefull genom sin blandning av 1700-tals barockträdgård med lusthuset och den symmetriska uppbyggnaden kring en mittaxel och 1800-tals engelsk park med slingrande stigar och stora lövträd. Det var i slutet av 1600-talet som Hans Petter Scheffler från Holland anlade en stor trädgård på den här platsen och man tror att en del av trädgården då var i barockstil. När parken genomgick en stor förändring 1875, blev stilen mer engelsk med olika sorters träd som senare skapade en lummig grönska, men Spökparken har trots inslag av engelsk park en symmetrisk plan med mittaxel och blomsterkvarter. 1995 ersattes den murkna lindallén med nya lindar. Övriga träd i parken är bok, ask, hängask och hästkastanj.
I Spökparkens södra del tillkom en nyanläggning 1926 då parken även blev tillgänglig för allmänheten och 1940 anlades en kryddträdgård på platsen, då byggdes även trappan mot Holländargatan. Spökparken tappade under en lång tid sin glas och blev näst intill bortglömd, men idag är det ändå en fin plats där de höga träden mjukar upp i innerstaden och i parterrens planteringarna i södra delen är på somrarna fyllda med sommarblommor.
2008 renoverades parken, då nästan inget grus fanns kvar på gångarna och gräsmattorna var slitna eftersom platsen använts som hundrastgård. Nya gräsmattor och gångar anlades och man tog bort rhododendronbuskar och ersatte med syren och fläder.
Lusthuset i trädgården likar ett antikt litet tempel och finns kvar från Schefflers tid och ska ha byggts i samma tid som Spökslottet vid Drottninggatan. I Ingvar Storms fina bok ´´Lusthus i Stockholm´´ från 1981, läser jag:
På den stora tomten mot Holländargatan låg ett orangeri och en liten, i det närmast helt symmetrisk barockträdgård med en ´´vattenkonst´´ av täljsten, ´´130 stycken fruktträd´´, ´´10 stycken aprikosträd´´ och ´´5 stycken vinrankor´´
10 oktober 2021
Juni 2020
8 augusti 2015
8 augusti 2015
8 augusti 2014
16 oktober 2018
Café Petissan i hörnet Drottninggatan-Kungstensgatan vid Obeservatorielunden. Bild från Stadsmuseet 1885-1907.
Café Petissan 1902. Stadsmuseets bild från 1902.
Café Petissan. Stadsmuseets bild från 1902.
Spökslottet. Bild från Stadsmuseet 1948. Nu har Petissans vackra lilla gård och hus bytts ut mot det groteskt svulstiga högskolehuset, idag Folkuniversitetet.
I hörnet Drottninggatan-Kungstensgatan, finns ett stort ljust hus där Folkuniversitetet nu ligger, där låg tidigare det välkända caféet Petissan som 1907 plockades ner och byggdes åter upp på 1930-talet i Skansens hantverkskvarter och som är mitt absoluta favoritfikaställe när jag besöker Skansen.
Varför kallas platsen för Spökparken då? Det finns en del olika förklaringar men jag skriver av från infotavlan i parken:
´´År 1840 inträffade ett ras som gjorde att en grav i den norra delen av trädgården öppnades och kistan blev synlig. Vems grav det var vet man inte, men händelsen gav upphov till vilda fantasier. En annan förklaring till namnet Spökslottet är knutet till brukspatron Jakob Balthazar Knigge, som ägde huset i slutet av 1700-talet och var en man så grym och elak att det hette att fan själv hämtade honom med vagn och frustande hästar framför porten vid Drottninggatan. När Knigge stigit upp i vagnen for den iväg i onaturlig fart i skenet av gnistor och lågor´´
Bysistorget som ligger på Hornsgatan mellan Torkel Knutssongatan och Rosenlundsgatan på Södermalm, har på senare år blivit ett trivsamt och vackert litet torg intill den ganska hårt trafikerade Hornsgatan. De japanska körsbärsträden tävlar i skönhet med Kungsträdgårdens rosa alléer i månadsskiftet april/maj, om man nu tycker om rosablommande träd vill säga. Efter vår långa nordiska vinter så tycker jag personligen om allt som blommar i april, det må vara vilken färg och form som helst på blommorna.
Det som blir speciellt effektfullt här på Bysistorget, är färgkombinationen mellan de rosa blommorna och byggnadernas olika nyanser i gult. Från Bysistäppan som ligger i anslutning till torget, blickar sedan 1971 en kvinnogestalt, Bengt Lissegårds bronsskulptur "Ro", ut över Bysis torg. Det är en skön stämning här bland alla caféer och restauranger. Här ligger till exempel Sophies café i hörnan mot Torkel Knutssongatan, Mellqvist kaffebar och Legumés Vegetariska Matkafé. Här finns även en av mina favoritbokhandlare i stan - Bysis bok och papper där man ibland underhålls av soft livemusik i den trivsamma butiken. Man kan slå sig ner och bläddra i en bok till tonerna av lugn tradjazz eller visor.
När jag jobbade i trädgårdarna på Södermalm under 1980- och 1990-talen så var det en parkeringsplats där planteringarna nu finns på Bysistorget. 2004 kom planteringslådorna på plats med bland annat lupiner, lavendel, nävor, liljor och fackelblomster. Torget förändrades då på flera sätt, bland annat planterades de japanska körsbärsträden.
De upphöjda planteringarna har förändrats många gånger sedan de kom på plats. Personligen har jag lite svårt för de höga lådorna, men jag förstår att det inte skulle gå att ha lägre planteringar på det här livliga torget. Innan dagens plantering med tallar och perenner, som anlades under våren 2014, fanns här andra städsegröna växter som idegran som jag inte alls tyckte passade här. Däremot tycker jag att de nya tallarna är fantastiskt fina i sina bonsaiklippta form, beskärningstekniken kallas Niwaki. Kanske att man valt lite väl många olika sorters perenner i de här smala planteringstrågen. Det blir lite oroligt under tallarna tycker jag. Men man måste nog ge planteringarna några etableringsår.
Fakta: från Mynewsdesk Efter de hårda vintrarna 2010-2013 i Stockholm skadades idegranarna i planteringarna samtidigt som råttor hade gått hårt åt planteringarna på vissa ställen, därför togs beslut om en upprustning av planteringarna.
De nya planteringarna ansluter till det tidigare utförandet med bland annat 15 st. formbeskurna tallar i Bonsaiform (Pinus sylvestris) vanlig tall. Tallarna får sin form genom att de beskärs under ca 10-15 år på plantskolan och träden (skotten) beskärs på försommaren.
Nära 900 perenner av 80-tal olika arter ska också planteras. Ett antal av perennerna ska alltid blomma mellan april-december. Några exempel är vallmo, salvia, höstanemoner, färgkulla, kaukasisk förgätmigej och präriegräs. Materialet i de nya växtbäddarna har ett undre lager av grov pimpsten för att motverka att råttorna bygger bon och gångar i planteringarna.Läs mer här!
Bysistorget och den intilliggande Bysistäppan har fått sina namn efter det bysättningshäkte som låg på Hornsgatan 82B mellan 1782 och 1872. Häktet kallades Bysis eller Gamla Bysis.
Carl Mikael Bellman var i ekonomiskt trångmål på 1770-talet och sägs ha suttit i perioder på Bysättningshäktet.
Förra trafikborgarrådet Ulla Hamilton (M) berättar om 15 helt nya Bonsaitallar som planteras Bysistorget på Södermalm den 22 april 2014..
26 april 2014
26 april 2014 - De nya planteringarna ansluter till det tidigare utförandet med bland annat 15 st. formbeskurna tallar i Bonsaiform (Pinus sylvestris) vanlig tall. Tallarna får sin form genom att de beskärs under ca 10-15 år på plantskolan och träden (skotten) beskärs på försommaren.
29 december 2014
19 augusti 2015
Ungefär 200 (svårt att få fram rätt antal) nya Ginkgoträd planterades under från 2010 fram till 2013 utefter Hornsgatan på Södermalm i Stockholm för att förbättra miljön och de första 20 träden planterades när snön lagt sig på marken i december 2010 mellan Ringvägen och Rosenlundsgatan i många minusgrader. Att plantera dem i kyla och mörker är inte något problem eftersom träden då befinner sig i vintervila.
Under 2011 såg jag att alla träden klarat sig bra och ser ut att trivas utmärkt där utefter Söders mest trafikerade gata. Jag kommer givetvis att följa de här spännande träden och lägga till bilder när träden vuxit sig större. Ginkgo är ett mycket spännande alternativ till linden som gatuträd. 80-90 % av Stockholms gatuträd är lindar och det är mycket vanskligt att använda endast en art så flitigt. Skulle linden drabbas av någon allvarlig sjukdom som alm (almsjuka) och ask (askskottsjuka) så skulle det bli en katastrof i stan. Det behövs variation och när jag hörde att man valt Ginkgo till Hornsgatan blev jag mycket glad och jag kommer som sagt att följa utvecklingen av träden noga.På Vasa Reals skolgård på Hälsingegatan i Stockholm växer ett stort Ginkgoträd och i Bergianska trädgården finns några stora exemplar och även vid koloniområdena längs Årstaviken finns även några Ginkgoträd som visar att trädet trivs i Stockholm.
Det här är ett perfekt gatuträd, men som Rune Bengtsson skriver i sin bok Stadsträd från A-Z : ´´den enda begränsningen i Sverige är den låga sommartemperaturen. En framgångsrik användning av trädet i svensk stadsmiljö bygger därför på ett omsorgsfullt val av växtplats. Ju varmare läge framhävt genom lä, gott om hårdgjorda ytor, husväggar ju bättre. En varm och mycket väldränerad växtbädd ger också bättre övervintring.´´
Bilderna här är från 2012. Jag kommer att lägga till nya foton här under 2015.
Ginkgo-träden på Hornsgatan
Bysistorget 2006
Stadsmuseets bild från början av 1900-talet
Butiker vid Hornsgatan 76-78. Två kvinnor och ett barn utanför Gustaf Nilssons färghandel. Platsen är idag Bysistorget.
Växter i perennplanteringarna som planterades 2014
Nytorget är ett torg på Södermalm i Stockholm vid Nytorgsgatan. Det avgränsas i norr av Skånegatan och i öster av kvarteret Bondesonen Större. Vid Nytorget ligger ett flertal kaféer och populära barer och restauranger. På torgets gräsmattor samlas mycket folk om våren.
Torget har en central roll i Per Anders Fogelströms romaner i "stadenserien" (se Mina drömmars stad). Även idag finns arbetarbostäder i trä bevarade längs med torgets östra sida.
Nytorget har använts såsom bestraffnings- och avrättningsplats. Det ett av de tre torg där Gustav III:s mördare Johan Jacob Anckarström hudflängdes, d.v.s. piskades, i tre dagar. (Wikipedia)
Redan I slutet av 1600-talet formades den här platsen till ett öppet torg, men det var först i början av 1900-talet som man började anlägga planteringar på Nytorget. I parkens norra del planterades 1916 buskar och perenner och i början av 1920-talet anläggs murar, trappor, gångvägar och sittplatser. En 54 kvm stor fontänbassäng blev färdig 1921 på Nytorget vars hela yta är 4000 kvm. (De här uppgifterna har jag hämtat från Bertil Askers fantastiska bok ´´Stockholms parker´´)
På torgets östra sida finns en rad med vackra hus från 1700-talet och tidigt 1800-tal. Bakom husen ligger vackra små skyddade och sluttande trädgårdar. På 1980- och 1990-talet vårdade vi dessa trädgårdar då vi drev vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice. Här bodde till exempel Lena Nymans far konstnären Lennart Nyman och det hände några gånger att han bjöd in oss på kaffe när vi jobbade på gården. Innan Nytorget blev det levande torg som det är idag, var det en tom och tråkig plats. Nu upptar lekplatsen en del av parken, men här finns även under sommaren ett enklare café/glassbar och folk använder hela parken för vila och möten. På den västra sidan av torget ligger populära delikatessbutiken och restaurangen Urban Deli och flera caféer finns runt torget som Gino 7 knop, Gildas rum och Skåningen kaffebar.
2015 byttes den gräsmattan tyvärr ut mot plastgräs. Visst var det omöjligt att hålla gräsmattan fin med det slitage som uppstår i en så välbesökt park, men plast i våra parker känns inte alls bra.
Närheten till Vitabergen och den trevlig atmosfären runt Nytorget gör mig till en ständigt återkommande besökare.
Se många andra trädgårdar och parker i Stockholm här!
27 maj 2014
5 juli 2012
En av gårdarna vid Nytorget 5 juli 2012
I maj blommar syrener och rosenhagtorn på torget och inne på en av kulturhusens gårdar blommar pioner i en liten äng av prästkragar. I Karin Berglunds fina bok ´´Din trädgård´´ från 1996 finns en bild på sidan 70 där man ser en luktpion med prästkragar omkring sig i en gräsmatta. När den här bilden togs var vårt familjeföretag fortfarande vid liv och på den här gården vid Nytorget i Sofia församling på Södermalm, tyckte jag att de vilda prästkragarna skulle få vara kvar i de så annars välklippta mattorna, för att skapa en vacker ängskänsla på gården.
Björns trädgård är en liten park vid Götgatan på Södermalm i Stockholm, i anslutning till Medborgarplatsen. Ovanför trädgården ligger Stockholms moské och det stora bostadshuset "Söderslottet". Den äldre byggnad som finns i parken idag är resterna av Björns malmgård med anor från 1600-talet. Vissa delar av kvarteret Björns
Trädgård påminner idag fortfarande om mönsterträdgården som fanns här.
På 1640-talet blev Hans Weyler ägare till tomten som numera kalls Björns trädgård. Egendomen övertogs av Kristian Osthoff som lät uppföra den nuvarande byggnaden, till en början fanns bara undervåningen. Nästa ägare, trädgårdsmästareåldermannen Fredrik Holmgren, byggde på en våning och genomförde en del ombyggnader. Efter Holmgren följde Sven Bergqvist, även han trädgårdsmästareålderman. Denne Bergqvist hade en dräng som hette Carl Gustav Björn. Han gifte sig med en av Bergqvists fem döttrar och blev så småningom en skickligare trädgårdsmästare än svärfadern. Han förvärvade egendomen efter Bergqvists död 1858 och köpte flera tomter i omgivningen. Björn satt även i Riksdagens andra kammare och i Stockholms stadsfullmäktige. Ur äktenskapet med Bergqvists dotter framgick en son, Carl Fredrik Björn.
Karl Fredrik Björn var medicine kandidat och hade bedrivit sina studier i Uppsala och vid Karolinska Institutet. Hans intresse för botanik och läkeväxter var stort. Därför anlade han en botanisk mönsterträdgård på Södermalm. Carl Fredrik Björn var också en förmögen fastighetsägare, som vid sin död 1915 testamenterade förmögenheten på 2,5 milj kr till en rad institutioner: Uppsala universitets botaniska trädgård, Ersta Diakonianstalt, Sophiahemmet, Röda Korset, Tekniska högskolan och en rad välgörenhetsanstalter fick stora belopp. Mest gick till Kungliga teatern och Kungliga Patriotiska Sällskapet som fick dela på 1 265 000 kr.
I parken återfinns skulpturenGrodan av Per Hasselberg, gjuten i brons 1943. Där finns också en lekplats och en skateboardpark. Björns trädgård har alkoholförbud dygnet runt. (Wikipedia)
Jag tog hjälp av Wikipedia eftersom jag inte har någon direkt relation till Björns trädgård. Det är en plats som jag inte brukar besöka under mina vandringar på Södermalm. Trädgården eller parken är en ganska stökig plats under vissa tider på dygnet, dagtid är den dock stökig på ett positivt sätt, då barn med sina föräldrar gör Björns trädgård till en levande plats på Södermalm just intill Medborgarplatsen. Ungefär 50 träd finns i parken förutom alléträden längs Götgatan. I boken ´´Malmgårdar´´av Birgit Lindberg läser jag att Carl Fredrik Björn tog över driften av en blomstrande handelsträdgård efter sin far. Trädgården blev till en park 1901, men hans intresse för botanik gjorde att han samlade örter, buskar och träd som han planterade i sin trädgård. Trädgården blev en idyll med silvergranar vid porten, syrener runt huset och stora blåregn. I trädgården fanns även pioner, rosor och andra blommor.
1925 anlades en lekpark i den nedre delen av trädgården och 1929 upprustades resten av Björns trädgård, då det planterades växter och gräsmattor anlades. Några år senare kom terrassmurarna till i norra delen och även murar vid Tjärhovsgatan.
I boken ´´Stockholm vår gröna stad´´ från 1998 skriver Matz Bolin utförligt om Björns trädgårds historia. Även i ´´Malmgårdar´´ finns en utförlig historia om platsen.
Till våren 2015 kommer muren vid restaurang Murasakis fyllas med växter. En växtvägg helt enkelt, som blir allt populärare runt om i Europa. Här kommer det att växa lingon, stensöta, smultron, gräs och olika sorters sedum som kommer att locka till sig bin. Vid mitt besök strax före jul 2014, såg det inte mycket ut för världen eftersom väggen var nyplanterad och det kommer så klart att ta några år innan full effekt uppnåtts.
´´Den nya vertikala trädgården som staden börjar bygga i höst är ett pilotprojekt med ny teknik som fastighetskontoret vill testa för att utveckla ekosystemtjänster på stadens fastigheter. Väggen kommer bestå av ett raster av betongelement som tillsammans med titandioxid ska bryta ner luftföroreningar från trafiken.
− Medan växterna filtrerar luften från skadliga partiklar bidrar den blandade betongen med att bryta ner giftiga kväveoxider, säger Emelie Bjurå, projektledare på fastighetskontoret.´´ skriver tidningen Stockholm Direkt.
9 maj 2015
Mäster Björns hus mitt i trädgården
17 april 2014
Tunnelbanebygget 1930-34
Klicka på bilden och läs om mjölkbaren i Björns trädgård 1937
Där Eriksbergsplan idag ligger vid Birger Jarlsgatan, låg tidigare det så kallade Träsktorget varifrån en rännil flöt längs nuvarande Birger Jarlsgatan, ner till Nybroviken vid nuvarande Berzelii park. I boken ´´Stockholm vår gröna stad´´ från 1998 kan man läsa:
Under 1600-talet hämtades vatten från Träsksjön till kungliga lustgården i Kungsträdgården i en ledning av borrade furustockar. På 1700-talet var vattnet ännu friskt och det fanns mängder av fisk.
På 1800-talet blev däremot sjön en avstjälpningsplats för sopor och latrin och det var ett stinkande vattendrag som rann där nu Birger Jarlsgatan går ner mot Nybroviken.
1915 började parkavdelningen snygga till sluttningen mellan Birger Jarlsgatan och Eriksbergsgatan, men samtidigt planerades det för en attraktivare anläggning med trappor, murar och gångvägar. Fontänbassängen var färdig 1923 och året efter planterades träd och buskar och gräsmattor anlades. Det blev en praktfull anläggning i nordisk klassicistisk stil.
I månadsskiftet mars-april förvandlas hela berget upp mot Eriksbergsgatan och Timmermansordens byggnad, till ett blått vattenfall av blommande scilla. På senare tid har dock Eriksbergsparken varit sliten och i stort behov av en uppsnyggning, vilket också har skett under 2013-2014, då en större upprustning genomförts.
Den renoverade fontändammen, trapporna och murarna har nu även blivit belysta och hela parken har fått ny belysning. Gräsytorna har renoverats, några nya pilträd planterats och beskärning av befintliga träd och buskar har utförts. En ny rosenplantering och flera nya buskträd kommer att få parken att blomma mer än tidigare. Mängder av vårlökar har planterats i de nya gräsytorna.
Vid mitt besök den 30 julii 2016 såg parken mycket prydlig ut och fontänerna fungerade som de skulle!
Den här lediga onsdagen hade jag tänkt grotta ner mig i novembermörkret och fotografera Stockholms trädgårdar och parker i svartvitt, denna färglösa årstid. Jag hängde på mig fotoväskan - jag har bytt från fotoryggsäck till axelväska - och vandrade upp mot tunnelbanan. Efter veckor av tungt gråväder, bröt solen fram en stund och dagen blev sedan ljusare än på mycket länge. Jag fick helt enkelt släppa tanken på det svartvita blogginlägget. I tunnelbanevagnen hördes musik från en självspelande violin. Elektronisk klassisk musik som gjorde mig nervös, klassisk musik ska spelas på riktiga instrument! Jag klev av vid Odenplan. Hängde på låset när Åhléns öppnade, för att köpa fingervantar. Vandrade Norrtullsgatan upp mot Observatorielunden, gick förbi nr. 3 där Jones antikvariat tidigare låg och där jag köpt så många böcker på 80- och 90-talet. Tiggare i varje gathörn och utanför butikerna. De blir fler och fler och det är så tragiskt.
Uppe vid Observatorielunden tar Drottninggatan vid och backen ner mot stan är den enda delen av gatan som är värd att vandra på, ner mot Centralbadets trädgård vid 88:an. Här finns små spännande butiker, caféer och ett trevligt folkliv. Fortsättningen av Drottninggatan söderut är en förstörd gata, efter det att det gamla Stockholm revs och det nya city stod färdigt på 60-talet. Värmde fingrarna en stund inne på Stockholms största antikvariat, Alfa, på Olof Palmes gata 20, där jag tittade runt bland många hyllmeter av Stockholmsböcker. Efter ett snabbt besök inne i Centralbadets trädgård, fortsatte jag med hastiga steg över det själlösa Sergels Torg, såg Beatrice Ask i en intensiv diskussion med en kvinna, tog vänster vid Jakobsgatan och vandrade ner mot Kungsträdgården. När jag närmade mig Jakobs kyrka och Operan, såg jag att rosorna lyste rött i planteringarna invid almarna i Kungsan. Eftersom vi inte haft några frostnätter i Stockholm så blommade både rosor och vissa sommarblommor som daggsalvia och rävsvansar. De röda enkla rosorna vet jag inte namnet på, men de är riktigt vackra. Den hemska gröna plastgräsytan runt Karl XIII:s staty har nu blivit isbana, där några isprinsessor på vingliga fötter gled runt till musik. Jag gick över till Berzelii park där sommarblomsplanteringen runt Berzelius var tömd, så också fiskdammen utanför Berns. Min dotter kom ut från sitt kontor som ligger i närheten och vi gick bort till Café Söderberg vid Jakobs kyrka.
Den stillsamma Prästgatan blev ett lätt val när jag tog mig genom Gamla Stan. Västerlånggatan är för rörig. För många butiker och för mycket folk som trängs. På parallellgatan Prästgatan vandrar man nästan ensam, här finns inga butiker, lugn och ro råder tills man når fram till Storkyrkoskolan. När jag vandrade förbi var det rast och en tuff fotbollsmatch pågick på den lilla planen, mitt bland medeltidshusen i det äldsta Stockholm. När jag passerade den slitna Slussen tänkte jag att måtte Plan B vinna. Den ombyggnad som det beslutades om, skulle fullkomligt förstöra den här oerhört känsliga platsen i Stockholm. Kopplingen mellan Gamla Stan och Södermalm. Att skymma utsikten och förstöra den öppna ytan skulle fördärva platsen där Mälarens kärlek till havet blandar sött och salt (även om nu Östersjön inte är direkt salt...). Harald Lindbergs trappor tog mig från Katarinavägen upp mot Mosebacke, men jag rekommenderar inte dessa trappor som tydligen inte finns med i stadens renhållningsrunda. Bättre att från Götgatan ta vänster vid Klevgränd, Ugglegränd (där Bellmans hus finns) eller Hökens gata. Så här års är Mosebacke torg inte mycket mer än Södra Teatern och Bobergs vattentorn. Det är kalt och tråkigt och jag vandrar vidare bort mot Katarina kyrka som är en av Stockholms absolut vackraste kyrkobyggnader. År 1990 gick jag en trädgårdsutbildning samtidigt som jag rehabilitera mitt tre gånger opererade knä, men min bror jobbade vidare uppe bland söders trädgårdar. På morgonen den 17 maj ringde han till mig och sa att kyrkan brann och att den inte skulle gå att rädda. Vi hade trädgårdar att sköta på Mäster Mikaels gata och på Högbergsgatan som ligger just intill kyrkan. Katastrof! Men lyckligtvis klarades sig de gamla kvarteren runt omkring. Kyrkan återuppbyggdes på ett fantastiskt sätt och 1995 invigdes den vackra byggnaden på nytt.
Jag fortsatte Mäster Mikaels gatan österut, tittade in på Glasbrukstäppan och gick sedan förbi Cornelisparken, korsade Katarinavägen och tog Fjällgatan bort mot Sista Styvens trappor. Där bodde Per Anders Fogelström i nr 30, Fjällgatan. Klättrade upp för trapporna och vände mig om. Där låg hela Stockholm under mig. Djurgården, Skeppsholmen och resten av huvudstaden norr om Södermalm. Anna Lindhagens täppa uppe på Stigbergsgatan hade friare utsikt ut över stan nu när träd och höga buskar är avlövade och de filosofer som annars brukar gömma sig på bänkar bland täta syrensnår, syntes inte längre till.
Nu befann jag mig i Sofia församling, Södermalms ostligaste utpost och jag gick Erstagatan upp till Bondegatan. Mitt mål var café Bakverket på Bondegatan 59. Där får man kaffe i kanna och de godaste kanelbullar man kan tänka sig, stora som semlor. Där inne i värmen satt jag en stund och funderad hur mycket jag kommer att stockholmsvandra och hur många cafébesök det blir den dag jag slutar arbeta? När jag sedan korsade Bondegatan för att gå in i Vitabergsparken mötte jag Carl Anton med fru och vi pratade en stund om tiden då min bror och jag brukade jobba i hans trädgård när han bodde där i parken. Jag berättade också om att jag nämnt honom i min bok i avsnittet om Vitabergsparken. Numer bor han inte kvar utan har en lägenhet på Katarinaberget med utsikt över stan. Hans gamla hus i parken är nyrenoverat och har nya hyresgäster. Vandrade vidare genom parken. Bergsprängargränd. Mitt mål var nu Medborgarplatsens tunnelbanestation och jag gick Skånegatan fram till Katarina Bangata och ut på Götgatan. Tog plats i tunnelbanevagnen där en dragspelare hade konsert och jag försökte få ögonkontakt med folket runt omkring, men alla stirrade ner i sina mobiltelefoner.
Café Söderberg
Kungsträdgårdens körsbärsträd väntar på aprilblomningen...
Berzelii park med Dramaten
Fart i Stockholms ström
Bokhäckarna framför Slottet och Riksdagshuset
Det var fler än jag som var ute och spatserade...
Prästgatans lugn i Gamla Stan
Katarina kyrka
En gård som vi en gång i tiden skötte om, på Mäster Mikales gata
Anna Lindhagens täppa på Stigbergsgatan
Ersta trappor med Sofia kyrka i siktlinje
Carl Antons gamla hem. Det var här ifrån han gick med sin gitarr till den direktsända TV-serien. Åren 1965–1995 presenterade han sommarunderhållning i Vitabergsparken, som under 1980- och 1990-talen även direktsändes i TV. Sofia kyrka i bakgrunden.
Nyrenoverad söderkåk vid Mäster Pers Gränd i Vitabergen
Nytorgets caféer vägrar ge upp sina uteserveringar
Den här lilla stugan fungerade som kiosk under Stockholmsutställningen 1897 på Djurgården och används nu som kolonistuga i Eriksdalslunden. Refugium på den översta bilden.
12 juni 2011 - Eriksdalslunden
30 maj 2012
Det finns nästan femhundra koloniträdgårdar utefter Årstavikens norra strand och under mina vandringar bland alla dessa små trädgårdar kännrer man av den trädgårdslycka som råder bland kollo-odlarna. På våren är det städning, sådd och plantering som gäller, under sommaren sköter man om sina trädgårdar, men man hinner säkert även med att njuta och vila emellanåt. På hösten är det skördetid och förberedelser inför vintern då dessa trädgårdar vilar i frusen jord.
Genom åren har odlandet i koloniträdgårdarna förändrats en hel del. Där man förr odlade grönsaker, bär och frukt för att familjen skulle få näringsrik föda, där odlar man idag mest vackra blommor i stället. Jag hoppas och tror att man gör det för sin egen och för skönhetens skull och inte för att tävla med sina grannar.
Någon egen koloniträdgård kommer jag nog aldrig att skaffa mig, jag passar inte riktigt in i det där föreningslivet. Jag skulle nog få problem att hitta på anledningar till varför jag inte skulle kunna delta i föreningsmöten, vägmöten, vattenmöten, midsommarmöten eller skördemöten. Men jag älskar verkligen att vandra bland alla dessa små drömträdgårdar där antalet stilar är näst intill oändligt.
30 maj 2012
30 maj 2012
30 maj 2012
Medelåldern börjar bli hög på de flesta koloniområden och eftersom man står i kö i så många år för att få tillgång till en egen lott, så är ju de nytillkomna odlarna inte heller några ungdomar. Där de något yngre koloniägarna har sina lotter skiljer sig stilen ofta något från de äldre odlarnas. Färgtemat brukar vara lugnare och det finns ofta ett annat tänk i planeringen, men jag är ganska säker på att alla känner samma genuina trädgårdslycka.
Det där med form och färg kan tydligen uppfattas på helt olika sätt och här bland koloniträdgårdarna finns egentligen inga gränser hur färger kombineras. Ibland står jag framför en kolonilott och undrar - hur många olika färger och färgkombinationer finns det egentligen - tänker jag som trivs bäst med vitt, blått, grått och lila. Min förvåning över färgfesten brukar dock övergå i beundran, för vad vore koloniträdgårdarna här utan detta färgsprakande skådespel.
När ni besöker de här koloniområdena vid Årstaviken så gör ni klokast i att för en stund lämna era föreställningar om hur en liten trädgård ska eller bör se ut. Öppna i stället alla sinnen och njut av mångfalden av idéer och uttryck som finns här.
Den här södersluttningen är en mycket gynnsam plats för växter och man kan likna klimatförhållandena med Gotland och Skåne. Här finns på vissa lotter t.ex. mullbärsträd, näsduksträd, ginkgo och blåregn. Att följa en växtsäsong i koloniträdgårdarna vid Årstaviken är ett trädgårdsäventyr och jag blir alltid lika lycklig när jag på våren börjar min vandring bland alla dessa lotter. Vid Tanto södra finns ett hus med ett stort träd som växer inuti i huset och hela trädkronan fungerar som ett paraply över taket. Jag antar att man har byggt till huset och i stället för att såga ner trädet så har man byggt runt omkring Det strider självklart mot alla byggregler och Martin Timell skulle ha ´´gått i taket´´ om han såg detta. Själv älskar jag sådana här udda påhitt.
Det finns några perioder under växtsäsongen då det är extra vackert i de här koloniområdena.
Den tidiga våren då växterna vaknar till liv efter vintern då blomsterlökar i alla regnbågens färger blommar, är den första speciella perioden.
Början av maj är en annan mycket vacker tid, då magnolior lyser som smycken i sluttningarna och då även forsythior visar upp sin starka gula färg bland kolonistugorna. Man kan tycka vad man vill om forsythior men här gör de mig glad
När syrenerna blommar senare i maj är det bedövande vackert i sluttningarna. Syrener växer i var och varannan trädgård och doften ligger skönt tung över Årstavikens trädgårdar - säger de som har sitt luktsinne kvar…!
Den kanske mest praktfulla perioden är dock runt midsommar då paradisbuske, schersmin, weigela och fläder blommar. Man blir ju extra lycklig åt de här sent blommande buskarna eftersom de flesta prydnadsbuskar blommar i april-maj. Doftschersminens vita blommor tillsammans med paradisbuskens rosa klockor är en vacker kombination och trots mitt dåliga luktsinne så känner jag ändå svag doft av schersmin när jag vandrar här.
I år besökte jag de här koloniträdgårdarna på midsommardagen. Med lätta steg och med de flesta sinnena i ordning, vandrade jag här i duggregnet tidigt på morgonen då de allra flesta nog sov av sig festen från dagen innan. Den här gången blev det inget medhavt kaffe på någon av bryggorna vid strandpromenaden, men jag hade trots det en fin stund bland alla blomstrande lotter. Jag såg inte många koloniägare på plats den här midsommardagen, men i någon trädgård rörde det sig bland buskarna och man kunde också se en och annan bakdel sticka upp ur trädgårdsland där man rensade ogräs och mördarsniglar.
7 juli 2012
Ulf Gråbergs barocklott i Tanto norra. 7 juli 2012
Perennernas tid börjar också på allvar vid midsommartid, då pioner, vallmo, iris, nävor och nepeta förgyller trädgårdarna. Tillsammans med rosor och vilda blommor som prästkragar och lupiner blir det sagolikt vackert och efter regnet den här midsommardagen kändes hela området mycket friskt och frodigt. När jag återvände upp till Ringvägen där jag parkerat min bil, blev det väldigt påtagligt hur tyst det är i sluttningen ner mot Årstaviken. Där finns ingen biltrafik och den stora sluttningen ner mot sjön dämpar stadens ljud. Väl uppe på Ringvägen blev kontrasten så stor att jag helst ville vända tillbaka ner mot den där vackra sluttningen igen. Vandrar man genom de här koloniområdena mitt i högsommaren så vilar ett skönt lugn i trädgårdarna. Man ser de annars så ivriga odlarna halvligga i någon skön solstol lyssnade på ´´Sommar´´ i P1. Växterna sköter sig själva för en stund.
Kenneth Nilsson 22 juni 2017
Kenneth Nilssons blåregnslott i Södra Årstalunden 30 maj 2012
23 maj 2018
I september är vi mitt i skördetiden och det doftar av mognad. Även om mörkret och kylan står för dörren i oktober, så kan en solig, frisk och krispig morgon bjuda på en fantastiskt fin vandring vid Årstavikens strand.. Grönsaker, bär och frukt skördas och man börjar se över sina trädgårdar inför vintervilan. Trädgårdssäsongen går mot sitt slut och man planerar och planterar inför nästa vår och sommar. Ibland undrar jag om jag verkligen kommer att kunna vara utan trädgård den dag då jag slutar jobba? Kanske att jag trots allt borde ställa mig i kö till en kolonilott och ha chans att flytta in i en stuga om sådär 20-25 år!
Det finns sex koloniföreningar vid Årstaviken.
Eriksdalslunden med sina 141 trädgårdar är det största och en av de äldsta områdena i Stockholms innerstad. Anna Lindhagen som jobbade med sociala frågor eller fattigvård som det då kallades, var en av dem som skapade Stockholms första koloniområden i organiserad form. Anna Lindhagen blev också ordförande i Föreningen koloniträdgårdar i Stockholm som hon själv bildade, året efter började Eriksdalslundens koloniområde anläggas på Södermalm.
I Eriksdalslunden finns mängder av spännande kolonilotter och små hus, bl.a. en kiosk från Stockholmsutställningen på Djurgården 1897 som nu används som kolonistuga och på tomten nedanför finns ett stort näsduksträd som nog är det vackraste jag sett och som när det blommar får trädgårdsfantaster i Stockholm att vallfärda dit, trädet planterades 1975 och har en mycket vacker uppbyggnad med sin genomgående stam.
I Eriksdalslunden hade Hans Drost sin trädgård som han kallar sitt Refugium vilket är latin och betyder tillflyktsort. Ingela Bendt har skrivit en vacker bok om den här speciella mannen och trädgården, hon har för övrigt själv en koloniträdgård i närheten. Trots att jag älskar lite vildvuxna trädgårdar så blev Refugium under Hans Drost sista år i trädgården kanske lite väl vild och den stora almen ovanför lade sina grenar över den lilla stugan, som med sin vackra gröna färg liksom flyter samman med grönskan omkring och blir en del av trädgården.Sedan några år tillbaka har Refugium fått en ny ägare.Trädgården med sina 237 kvm var, i viss mån fortfarande är en ljuvlig liten plats, ett ställe att gömma sig på under de stora träden och trots den livligt trafikerade strandpromenaden just nedanför så är det ett påtagligt lugn över platsen. Här stannar jag alltid en stund och vilar ögonen på den vilda lummiga trädgården och jag har Hans Drosts ord från boken i tankarna - ´´Trädgård för mig är att leka. Om kontrasten tuktat och friväxande, om hägnaden som skapar rum, om axlar, utblickar och växter som personligheter. Om trädgården som skönhetsupplevelse. Om tålamod, långsamhet som metod och om att kunna åldras med sin trädgård´´.
Jag instämmer fullt ut med min namne!
I Erikdalslunden har även min bloggkompis Katarina Nordgen sin fina lott. Katarina har skrivit böcker om Slottsträdgården Ulrikdals goda mat! Se här!
Södra Årstalunden har 59 trädgårdar och området nedanför Södersjukhuset var i början av 1900-talet bara ett brant berg ner mot Årstaviken, men de ivrigt intresserade blivande kolonisterna förvandlade snart platsen till ett terrasserad odlingsområde. Här drogs sedan järnvägen fram i slutet av 1930-talet och samtidigt byggdes Södersjukhuset högts uppe på berget vilket betydde att många kolonilotter försvann.
Vid Södra Årstalunden finns ett stort mullbärsträd vid klubbhuset och högre upp i sluttningen har Kenneth sin vackra trädgård, där huset och staketen är täckt av blommande blåregn i början av juni. Hemsida.
Tanto Mindre har 51 trädgårdar och bildades 1919. Hemsida.
Tanto Norra har 90 trädgårdar och ligger mot norr och alltså inte vid den långsträckta sluttningen längs Årstaviken som de andra områdena. Det är här Ulf som jobbar på Zetas trädgård håller till. Det är här han med formklippta buxbom i strikt symmetri har han skapat en barockträdgård i miniatyr. I hans trädgård finns förutom buxbom mängder av helt fantastiska växter som han komponerat ihop på ett mästerligt sätt. Vid mitt besök i början av juli blev jag helt hänförd av allt det vackra som blommade i perfekt färgharmoni i vitt, svagt lila och blått. Det som gör den här trädgården till den allra vackraste koloniträdgård som jag sett, är kontrasten mellan den strikt klippta buxbomen och det som ser ut som helt vilt växande perenner. Självklart är allt detta planerat in i minsta detalj. Det här är ingen slump utan ett planerat litet mästerverk! I samma område har vårt lands trädgårdsguru Lena Israelsson sin lott, där det odlas många olika sorters spännande grönsaker, men även vackra blommor. Jag ska försöka få en bild av Lena på sin lott under 2015. Hemsida.
Tanto Södra har 110 trädgårdar och är det första koloniområdet man möter om man kommer vandrande från Hornstull. Tittar man uppåt sluttningen alldeles i början av området så ser man ett hus med en stor alm som växer mitt i huset, upp genom taket! Från den övre delen av Tanto södra har man en strålande utsikt ut över Årstaviken och över till Liljeholmen. Högst upp på berget bor ett par som jag hälsade på förra sommaren. De har en stor tomt som ligger lite för sig själv och jag tycker nog att det är ett av de bästa lägena för en kolonilott här vid Årstaviken. På sommaren har de höns som hemtrevligt kacklar när man går förbi. Hemsida.
Zinkens odlarförening har 31 trädgårdar och är ett av Stockholms mindre koloniområden. Här låg tidigare en malmgård och i början av 1900-talet började man odla på den här platsen. Hemsida.
Jag har vid något tillfälle skrivit om skillnaden mellan en slottspark och en kolonilott och hur det skulle kännas att planera och sköta en trädgård som i stället för 8 hektar har en yta på 200 kvm. Tanken svindlar…
Hönslotten i Tanto södra 28 september 2011
Södra Årstalundens koloniområde 15 juni 2014
Mina favoritodlare här vid Årstaviken. Här poserar de framför sin Magnonlia 'Merrill' i Eriksdalslunden - 29 april 2012.
Parken som anlades på 1790-talet efter ritningar av C.F. Adelcrantz, har sin bästa tid under vår och höst tycker jag. På våren lyser sluttningen ner mot Drottninggatan av en blå matta med Scilla sibirica och jag vet nog ingen plats där de blå scillamattorna är mer effektfulla. Slänten är verkligen vacker i april när man från Odenplan vandrar Drottninggatan fram på väg ner mot stan.
Det gamla observatoriet byggdes 1748-53. Arkitekt var Carl Hårleman som vid den tiden var ansvarig för färdigställandet av Stockholm slott. Observatoriet byggdes med material som delvis kom från slottsbygget. När byggnaden var klar sattes ett staket upp runt hela den då kala kullen och sedan anlades den engelska parken på det som idag är en sista rest av Brunkebergsåsen, vilken en gång sträckte sig genom hela Stockholm. På 1700-talet var det här en plats långt ifrån själva staden. Utsikten från kullen var då åkrar, ängar, väderkvarnar, små träkåkar här och där och tobaksodlingar. Fram till början av 1900-talet fanns ett staket kvar som stängde in observatoriet och den grönskande lunden.
Parken genomgick en stor renovering 1929 då nya träd och buskar planterades.
Läs mer om Observatoriet i Mira Mirakels blogg - klicka här!
Observatoriemuseet, som varit inrymt i byggnaden, har bland annat haft en världsunik temperaturslinga som visar medeltemperaturen under årets varmaste (juli) och kallaste (februari) månad från 1756 fram till idag. Observatoriemuseet stängdes i januari 2014.
Stockholms gamla observatorium, har även ett nytt teleskop i det närbelägna Magnethuset, som Stockholms amatörastronomer använder för observationer. (Wikipedia)
11 april 2015
Höstbilder tagna från översta våningen i Läkarhuset på Odenplan 8 oktober 2013 - Gunnar Asplund är arkitekten till Stockholms stadsbibliotek (1928) och tänk att där inne bland alla 700 000 böcker...finns Stockholms gröna rum!
Från ett väntrum i läkarhuset på Odenplan
11 oktober 2013
Nedanför norra delen av Observatorielunden ligger Stadsbibliotekets trädgård. 8 augusti 2014
Café Himlavalvet
18 januari 2014
Källa: “Stockholm – en resa i tiden från ett sekel till ett annat" av Svante Björkum, Norstedts Foto SSM Ateljé Larsson 1902
Paraplyalmar - Ulmus glabra 'Pendula' runt Stadsbiblioteket 9 augusti 2012
Stockholms stadsbibliotek som innehåller 700 000 böcker, ligger i korsningen Sveavägen-Odengatan och invigdes 1928. Bland alla dessa böcker finns min bok ´´Stockholms gröna rum´´ och det känns väldigt fint! Stadsbibliotekets arkitekt var Gunnars Asplund som bland annat även ritat Skogskyrkogården med tillhörande byggnader och Göteborgs rådhus. Arkitekturen är tjugotalsklassicism med drag av funktionalism.
Runt byggnaden planterades paraplyalmar som passar mycket bra ihop med byggnadens arkitektur.
På södra sidan av byggnaden anlades en stor grund damm som kantades av pilar. Uppifrån Observatorielunden rinner en bäck vackert slingrande ner bland stenar och växter. Trädgården som ligger mellan Stadsbiblioteket och Handelshögskolan, skapades av byggnadens arkitekt Gunnar Asplund och i boken ´´Stockholms parker´´ beskriver Bertil Asker trädgården som ´´ett första prov på en ny, friare parkstilsinriktning´´ och stockholmarna tycker om den här parken där barnen kan leka i dammen.
Här finns skulpturerna ´´Ungdom´´ av Nils Möllerberg och ´´Dansande ungdom´´ av Ivar Johnsson.
21 augusti 2014
´Dansande ungdom´´ av Ivar Johnsson 21 augusti 2014
´´Tegnérlunden är en park i centrala Stockholm, på gränsen mellan stadsdelarna Norrmalm och Vasastaden. Parken passeras av Tegnérgatan som utgör gränsen mellan Norrmalm (i söder) och Vasastaden (i norr). Längs parkens västra sida går Upplandsgatan.
Tegnérlunden är en av de sex bergsparker som anlades i Stockholm i slutet av 1800-talet. I takt med att Stockholms befolkning ökade snabbt under den här tiden, byggdes nya bostäder över hela staden. Då bebyggelsen blev allt tätare blev samtidigt grönskan allt mer betydelsefull. I enlighet med Lindhagensplanen, en generalplan för Stockholm från sent 1800-tal, anlades naturlika parker med inhemska träd på bergiga och kuperade områden som var svåra att bebygga - Tegnérlunden var en av dem.
Nästan 900 träd och buskar planterades och parken stod färdig 1894. På 1940-talet anlades lekparken vid parkens västra sida och under samma tid utfördes en omfattande renovering av hela Tegnérlunden, bland annat så att större och sammanhängande gräsmattor skulle underlätta skötseln. Tidigare var gräsytorna små och utspridda i ett mönster med blomsterplanteringar och slingrande gångar. Nu anlades även bäcken som porlar ner mot lekplatsen och plaskdammen. Utefter bäcken planterades perenner som astilbe, silverax, klippstånds, svärdslilja, fackelblomster, träjon, rodgersia, vänderot, näckros och kabbleka. Många av de växterna finns även idag där bäcken rinner. Mot norr planterades 150 azaleor med liljekonvaljer och blåsippor som undervegetation.
Det var stadsträdgårdsmästare Holger Blom och framför allt hans medarbetare Erik Glemme som ritade den nya utformningen av Tegnérlunden och parkens har än i dag ungefär samma utseende som då, skillnaden är att träden nu är så mycket större. Lagom till att Stockholm blev kulturhuvudstad 1998, renoverades parken igen. Det gällde bland annat upprustning av bäckfåran där även nya växter planterades. Några träd togs bort och några nya planterades. Under 2011-2012 renoverade den västra delen av parken. Bäckfåran byggdes om ännu en gång och nu användes endast natursten och nya växter planterades.
På östra sidan kom nu den stora Strindbergsstatyn av Carl Eldh på plats. Det här är en av Stockholms mest groteska staty och personligen tycker jag att den förstör parkens östra del. Tegnérlunden är ingen park som jag brukar passera, men 2012 då jag fotade för boken ´´Stockholm gröna rum´´ gick jag alltid genom Tegnérlunden under min vandring från Sinnenas trädgård vid Vasaparken, till Centralbadets trädgård på Drottninggatan. Då pågick arbeten med bäckfåran och lekplatsen. Nu ska jag lära känna Tegnérlunden bättre och vistas mer i den här grönskande parken mitt bland alla bostadshus från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
´´I parkens nordöstra hörn finns sedan 1996 en liten bronsskulptur av Majalisa Alexanderson föreställande Astrid Lindgren som omfamnar ett barn. På skulpturen finns personer och citat ur hennes böcker. Flera av Astrid Lindgrens böcker har anknytning till Tegnérlunden. Exempelvis utspelar sig början av Mio min Mio här. Det är här pojken Bo Vilhelm Olsson möter anden som tar honom till Landet i fjärran.´´ (Wikipedia)
I parken finns en staty av Astrid Lindgren, skapad av Majalisa Alexanderson. Statyn kom på plats 1996.
I Tegnérlundens östra del finns Carl Eldhs stora staty av August Strindberg som färdigställdes till Strindbergs sista födelsedag 1912. År 1916 var fullskalemodellen färdig och 1942 uppsattes denna bronsskulptur i parken. På sockelns sidor finns scener ur Strindbergs litterära verk. (Wikipedia) Bild från 21 maj 2014
I parkens nordöstra hörn finns sedan 1996 en liten bronsskulptur av Majalisa Alexanderson föreställande Astrid Lindgren som omfamnar ett barn. På skulpturen finns personer och citat ur hennes böcker. Flera av Astrid Lindgrens böcker har anknytning till Tegnérlunden. Exempelvis utspelar sig början av Mio min Mio här. Det är här pojken Bo Vilhelm Olsson möter anden som tar honom till Landet i fjärran. (Wikipedia)
6 juni 2014
16 juli 2014
21 augusti 2014
April 2011
Trädbestånd i Tegnérlunden 2019
9 st. Acer platanoides - Skogslönn
8 st. Tilia x europaea - Parklind
7 st. Tilia cordata - Skogslind
3 st. Aesculus hippocastanum - Hästkastanj
3 st. Quercus robur - Skogsek
2 st. Tilia platyphyllos - Bohuslind
2 st. Amelanchier lamarckii - Prakthäggmispel
2 st. Ouercus cerris - Turkisk ek
2 st. Betula pendula - Vårtbjörk
1 st. Ulmus glabra - Skogsalm
1 st. Sorbus intermedia - Oxel
1 st. Prunus padus - Hägg
1 st. Prunus avium - Fågelbär
1 st. Tilia platyphyllos 'Rubra'
1 st. Quercus robur 'Pectinata' - Flikbladig ek
1 st. Quercus frainetto - Ungesk ek
1 st. Cladrastis kentukea - Gulved
1 st. Malus sp - Prydnadsapel
Juglans regia - Äkta valnöt
Innan parken skapades. Fotografi från Stockholmskällan 1885-1889. I bakgrunden syns bygget av Johannes kyrka som invigdes 1890.
Från Rålamshovsparken i väster till Stadshusträdgården i öster sträcker sig det här långa gröna parkstråket, som skapades 1941-1943 av dåvarande stadsträdgårdsmästare Holger Blom och hans medarbetare Erik Glemme. Från den stora öppna Rålambshovsparken vandrar man längs den lummiga parkvägen som följer stranden österut in mot stan. Det är en omväxlande vandring där träd och buskar skyddar mot parkeringen och gatan. Flera fint utformade bryggor med bänkar, sträcker sig ut i Riddarfjärden varifrån utsikten söderut mot Södermalm och Långholmen är mycket vacker.
Under 2018 fälldes många träd i syfte att öppna upp parkstråket och återställa den ursprungliga palnen. Genom åren har många träd och buskar kommit till.
Så här skrev jag i september 2018:
Egentligen var det för att titta till renoveringen av parkstråket vid Norr Mälarstrand som gjorde att jag gick hemifrån Brommanästet och in till Kungsholmen idag. Det har fällts popplar från 1970 och -80 talet och några gamla björkar som sjöng på sista versen. Parken som ritades av Holger Blom och Erik Glemme på 1940-talet skapades som en bit natur av Mälardalens flora och skulle endast innehålla inhemska växter.
På originalritningar finns 120 träd inritade och idag växer här 210 träd, vilket har gjort parkstråket mörkare än det var tänkt från början. Visst tycker jag om lummiga parker, men här vid Riddarfjärden var det meningen att det skulle finnas utblickar från flera håll och även siktlinjer i parken, som med åren försvunnit då många nya träd har planterats vid olika tillfällen genom åren. Som vid tidigare renoveringar 1967 och 2002. Personligen tycker jag inte att stora popplar hör hemma i små parker utan bör i stället få växa sig stora i de större parkerna, så jag ser inte något problem att dessa träd togs bort och ersätts med nya, som ska passa in i det ursprungliga tänket.
Nu har folk på Kungsholmen polisanmält fällningen och politiker har till och med blivit hotade av arga medborgare som inte tycker att träd ska fällas. Någon uttryckte till mig på Facebook när jag visade nya stadsträd i Stockholm, som kinesträdet, att på Kungsholmen tar man bort träd för att de inte är inhemska, för att i stället plantera nya sorter i stan. Nu var ju anledningen att försöka återgå till just den här parkens ursprung. Jag har jobbat med trädgårdsarbete i nästan 50 år och vet hur känsligt det är när träd sågas ner, men ibland känns det som om folk protesterar varje gång en motorsåg startas, oavsett syftet.
Jag tror nog att det här blir bra när de nya växterna får etablera sig och jag tror säkert att Holger och Erik hade förstått den här renoveringen. Är det någon som värnar om Stockholms grönska så är det väl jag, men i det här fallet så faller jag inte in i ledet bakom den protesterande massan. Visst finns det åtgärder som inte jag heller tycker om i den här renoveringen, som att de vackra häggmisplarna ska bytas ut, för att de inte anses som tidsenliga med originalplanen.
Jag fick en hel del kritik för mina åsikter! Självklart kommer jag att följa utveckligen och om 5-10 år så kommer troligen ingen att tänka på den här ´´dramatiska´´ förändringen. Vildrosor, slån och hagtorn är växter jag gillar. Det kommer att finnas gott om dessa inhemska växter på Norr Mälarstrand!
2019. Nyrenoverad del
14 augusti 2013
Norr Mälarstrands promenad-park som är ungefär 1 kilometer lång och 15 meter bred, är helt och hållet uppbyggd från grunden, allt från växter, klippblock och stenar. Växtligheten är alltså ingen rest av ett naturligt grönområde som man kanske först kan tro. Men tittar man närmare så förstår man dock att det här inte har tillkommit spontant och naturligt, utan är uttänkt och planerat in i minsta detalj.
Det mesta av växtligheten är dock sådant som växer naturligt runt Mälaren, även om mycket som inte fanns i grundplanen har kommit till under åren. Längs stranden mellan Rålambshovsparken och Kungsholmstorg sträcker sig knäckepilarna ut över Riddarfjärden och invid vattnet växer pestskråp, svärdslilja, strandklo, strandlysing och fackelblomster. Tidigare fanns efter stranden skjul, bryggor, bråte och upplag av grus och brädor.
Norr Mälarstrand med Högalid och Långholmen i förgrunden. Bilden tagen från Högalidskyrkans torn 2012
Stilen på parkanläggningen är funkis och så utmärkande för Erik Glemme och Holger Blom att den döptes till Stockholmsstilensom skulle bli berömd långt utanför Sveriges gränser. Att efterlikna naturen var viktigt - parkerna blev helt enkelt stiliserad natur.
´´Stockholmsstilen räknades på sin tid som världens mest progressiva parkpolitik´´
Senast 2002-2003 rustades parkstråket upp och idag är det en mycket populär vandring/jogging-sträcka. Här finns även caféer och restauranger efter stranden.
Norr Mälarstrand skulle bli Mälarens motsvarighet till Strandvägens paradgata mot saltsjön. Ragnar Östbergs Stadshus stod färdigt 1923 och husen närmast utefter Norr Mälarstrand är byggda i början av 1900-talet medan funkishusen mot väster kom till på 1930-1940-talen. De vackra husen med trappgavlar - nr 26-32 - ska föra tankarna till medeltida byggnader, är byggda under åren1923-1929.
15 juni 2013
6 juli 2013
15 juni 2013
15 juni 2013
Det tidigare enkla strandcaféet har blivit Mälarpaviljongen och förutom sitt fantastiska läge har café/restaurangen en egen trädgårdsmästare. Kristina Björk har förvandlat den här platsen till en mycket vacker trädgård där hon odlar allt från grönsaker, örter till perenner och olivträd i kruka. Långt ut på flytbryggorna finns planteringslådor med väl utvalda växter. Det är som ett litet flytande Rosendal här på Norr Mälarstrand. Under mina vandringar runt Kungsholmen eller runt Riddarfjärden brukar jag stanna här för att äta lunch, ta en kopp kaffe eller njuta av ett glas rött vin och låta fötterna vila i Riddarfjärdens svalka.
6 augusti 2012
Vid Norr Mälarstrands början eller slut, vilken man vill, står vårt pampiga Stadshus med stadshusträdgården. Stadshuset invigdes 1923 och arkitekt var Ragnar Östberg. Stadshusträdgården är sig i stort sett lik sedan den anlades samma år som stadshuset invigdes. Personligen tycker jag att gräsparterren är vansinnigt tråkig och ser egentligen bara bra ut högt uppifrån stadshusets torn. Gräset blir lätt slitet och fult. Fick jag önska så skulle gräsrutorna tas bort och att platsen i stället blir ett stenbelagt torg med en stor vacker fontän. Den fina broderiparterren i barockstil med buxbom mot väster, räcker gott som grönska på den här platsen där turisterna trängs på somrarna
Rangar Östberg hade i ritningen för gräsparterren önskat en viss blomning:
” På en ritning från 1922 står följande: I de öppna rutorna isås gräs med vitklöver och insattes en och annan låg krypande ört Lysimachia, Linaria, vildvioler av olika slag, m fl. På enstaka ställen kunna under sommarens lopp insättas granna blommor som ombytas. Likaså kunna i rutorna insättas Krokus, Chionotora, Scilla och vintergäck.”
Det sägs att det var Prins Eugén som bestämde att broderipareterren skulle anläggas i stället för tänkta större planteringar. Från början använde man liguster i stället för buxbom. Här finns också lågt klippta ekhäckar som ju är ganska märkligt. Jag har bara sett det en gång tidigare och det var i Ericsbergs slottsträdgård i Sörmland. Ekar som vill växa sig oerhört stora är väl det mest opassande man kan använda till en låg häck. Nu drabbas de också varje år av gråmögel. De höga pyramidpopplarna är ca 100 år gamla och kommer nog inte att få stå kvar så länge till eftersom den här arten inte brukar bli äldre och att det nu snart blir en risk att ha dem kvar.
Nog tycker jag att det här skulle kunna bli en mycket vackrare plats!
Valk-askar kallas de här spännande askarna på grund av de valkiga stammarna och jag vet tre stycken i Stockholm. Det sägs att de märkliga askarna har bildats genom mutation. Det flera hundra år gamla trädet på Långholmen invid Heleneborgs båtklubb, är ett av Stockholms märkvärdigaste träd, de andra två valkaskarna i Humlegården och i Ivar Los park på Bastugatan, har sina valkar närmast marken och är inte lika uppseendeväckande som Långholmens nästan groteska träd. Groteskt men vackert!
Trädet nämns i skrift att det fanns 1733 i fängelseträdgården.
Någon som vet fler sådana här askar?
Mitt i Humlegården står den här valkasken som brukar fungera som klätterträd till förskolebarnen.
Den här ihåliga valkasken vid ingången till Ivar Los park på Bastugatan, sjunger på sista versen, men vi hoppas att den hänger med i många år framöver!
Just den här bilden är tagen den 30 maj 2012 på Kindstugatan fram mot Brända Tomten, när hästkastanjen blommar. Trädet planterades någon gång på 1910-talet.
Ståtlig Magnolia kobus inne i kvartert Cepheus den 29 april 2015
Tyska brunnsplan när hästkastanjerna blommade i maj 2012. Jag försökte verkligen att vänta ut den där bilen.
De två vackra träden planterades här 1932. Innan fanns här två pyramidpopplar. I slutet av 1990-talet pågick en strid om dessa hästkastanjers vara eller inte vara. Många ville att de skulle tas bort och bytas ut till de smala popplarna igen, som inte döljde huset och brunnen. Tack och lov fick de stå kvar!
Erik Palmstedts vackra brunn från 1785 och hästkastanjerna från 1932 vid Tyska Brunnsplan.
Staden, Stadsholmen, Staden Mellan Broarna, Gamla Stan!
Stockholms äldsta medeltida kärna har haft flera olika namn under årens lopp och det var först 1980 som stadsdelen officiellt bytte namn från Staden Mellan Broarna till Gamla Stan, som den sedan början av 1900-talet verkar ha kallats av stockholmarna.
Stockholm är byggt på öar och kallas ibland för ´´Nordens Venedig´´ och om man bortser från City så är vår huvudstad en mycket grön storstad. Det ser man särskilt tydligt från Söders höjder eller när man bläddrar i böcker där bilderna är tagna från luften. I Gamla Stan ligger de medeltida kvartern tätt och lämnar inte mycket plats fär grönska, men det finns några undantag.
Den mest kända ´´förgröningen...´´ av Gamla Stan är kvarteret Cepheus vid Köpmangatan, Kindstugatan och Svartmangatan, där gårdshusen revs under en stor sanering/renovering som pågick från 1934 till 1979, utförd av Samfundet Sankt Erik. Gården är Gamla Stans enda större park kan man säga, men den är inte öppen för allmänheten. På 80-talet utförde vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice en del jobb här inne och nu blev jag insläppt för att fotografera trädgården.
På en mindre öppen kilformad plats där Själagårdsgatan och Kindstugatan möts, ligger Brända Tomten. Här låg tidigare ett hus som förstördes av en brand redan 1728 och har av olika anledningar inte bebyggts igen. Platsen nämns 1760 som Brända Tomten och fungerade som en vändplats i den trånga staden. Idag står en stor stolt hästkastanj som planterades på 1910-talet och bildar ett grönt tak över platsen, där sedan 2011 bageri/café/lunchrestaurang ´´Under Kastanjen´´ ligger och som blivit ett favoritställe när jag vandrar i Gamla Stan. Här kastar sig vildvinet mellan husen tvärs över Själagårdsgatan och skapar verkligen ett grönt rum inne i ett av Stockholms allra äldsta kvarter.
Fortsätter man Själagårdsgatan åt väster, kommer man fram till Tyska Brunnsplan, som är en öppen plats där brandförsvarets häst en gång i tiden skulle kunna vända och där Erik Palmstedts vackra brunn har haft sin plats sedan 1785. Två ståtliga hästkastanjer gör det här till ännu ett grönt rum i den den gamla staden. Tyvärr används platsen som parkering åt ett par bilar, vilket jag tycker är mycket märkligt.
Vid Tyska Stallplan ligger Storkyrkoskolan vars gård bildar gräns mot Prästgatan med en rad stora lindar med högt uppstammade kronor. På gården finns även häggträd och en stor hästkastanj.
En annan plats som blivit öppen i gränderna är Bollhustäppan invid slottsbacken och Finska kyrkan. Här låg sedan 1600-talet ett hus för bollspel och som på 1700-talet användes till teater. Den öppna platsen tillkom på 1960-talet då elverkstationshuset från slutet av 1800-talet revs. Ett stort vackert japanskt valnötsträd pryder tomten här vid Trädgårdsgatan. 2003 föll tyvärr det vackra kaukasiska vingnötsträdet här i en storm. En avlång damm omgärdas av växter (under våren tulpaner) och jag tycker väldigt mycket om den här platsen där valnötsträdet mjukar upp bland alla byggnader, som här har extra vackra fasadfärger.
Nedanför Sankt Göran och draken vid Köpmantorget finns ännu en grön plats vid Österlånggatan där stora avenbokar bildar ett grönt tak, där rådhusvin täcker muren upp på Sankt Göran och där fontäner plaskar så där lagom stilla. Caféerna och restaurangerna längs Österlånggatan har här en fin utsikt mot grönskan.
På Storkyrkans gård sträcker sig pyramidpopplar invid kyrktornet och en rad med hängaskar bildar lägre gröna tak. Inne på Tyska kyrkans gård finns en trädgård där hårt tuktade lindar utgör stommen, men där buskar och små gräsmattor ger grönska i alla nivåer. Formklippta hagtornsbuskar och forsythior tillsammans med syrener och en trädgårdsprakttry. En stor rönn böjer sig över Svartmangatan och lyser nu med klasar av röda bär.
Vid Baggensgatan finns en öppen grön plats, där ännu en stor hästkastanj breder ut sin vackra krona. Det finns många stora hästkastanjer i Gamla Stan och jag hoppas att de får stå friska framöver nu när hot om att kastanjemalen sprider sig upp i landet. På den här gården finns mängder av buskar, bland annat 7 buskpioner, ungersk syren, paradisbuske, eldtorn, någon högväxande oxbärsbuske och grönskan böjer sig vackert över staketet mot gränden.
Vid Gamla Stans tunnelbanestation finns en grön gård på Schönfeldts gränd, som vårt familjeföretag hade skötseln på under 1970-80-talet och där ett stort häggträd trängs mellan husen. Det trädet planterade vi någon gång på 80-talet. Grönskan finns kvar på gården, även om man efter senaste renoveringen kunde valt andra växter kan man tycka och häggträdet togs tyvärr bort.
Varje liten grön kvist som tittar fram mellan medeltidshusen gör mig glad och jag ser fram mot att magnoliaträdet vid Norra Benickebrinken ska växa till sig och att klättrande vildvin och rådhusvin här och där i gränderna ska få fastighetsägarna att ´´offra´´ några av sina välputsade fasader, för att Gamla Stan har verkligen välskötta fasader idag. Det är nästan så att man blir glad när man ser en sliten fasad där tidens tand har skapat känsla och liv åt byggnaden.
Det här inlägget kan kompletteras om jag hittar mer grönska i Gamla Stan!
Tyska Stallplan.
Svartmangatan. Borta vid Tyska kyrkan sträcker sig rönnen ut över gränden.
Trädgårdsgatan med Bollhustäppan till vänster.
Trädgårdsgatan fram mot Bollhustäppan där ett stort exemplar Japansk valnötsträd som skapar grönska i gränden. I Bengt Edlunds bok, Porträtt av ett träd, berättar han att trädet planterades 1965.
En stor fin klätterhortensia pryder väggen här vid Staffan Sasses Gränd.
Under kastanjen vid Brända Tomten - Själagårdsgatan och Kindstugatan.
Själagårdsgatan mot Brända Tomten.
Vildvin som kastar sig vilt och vackert över Själagårdsgatan i Gamla Stan, in mot Café Under Kastanjen på Brända tomten!
Köpmantorget med Sankt Göran och draken. 20 september 2018
Köpmantorget ner mot Österlånggatan. Rådhusvin på väggen och på muren får rådhusvinet sällskap av vildvin under avenbokens kronor.
Österlånggatan med avenboken nedanför Sankt Göran och drakens bronskopia från 1912 vid Köpmantorget.
Prinsessan.
Österlånggatan 20 september 2018
Baggensparken vid Baggensgatan med hästkastanjen som planterades i mitten av 1930-talet. Bild från 6 juli 2016
Här inne ligger kvarteret Cepheus och vi fick idag se gården då Lisa och Susanna på Samfundet Sankt Erik, öppnade och visade oss runt. Hä rinne på den här gården utförde vi några arbeten på 80-talet, när vi drev vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice . Trädgården anlades i slutet av 1930-talet i funkisstil och ritades av Sven A Hermelin och Inger Wedborn. Det var tydligen först tänkt att bli en mer strikt stilträdgård, men just under den här tiden hade funkisen sin stora inmarsch i landet då både byggnader och trädgårdar följde den nya stilen. Det syns tydligt på växtmaterialet - paradisbuskar, kornell, prydnadsapel, rhododendron, funkia, ormbunkar, höstanemoner mm. Kvarteret har en mycket vacker gård med olika rum där ett stort skönt lugn råder. Här måste väl alla boende trivas gott! I maj återvänder vi för att fotografera när buskar och träd blommar!
Från Wikipedia
En trång bakgård i kv Cepheus före 1930-talet Cepheus är ett av Gamla stans största och äldsta kvarter sydost om Stortorget. Stadsdelen med sina trånga bakgårdar, dit solen aldrig kom, dåliga sanitära förhållanden och trångboddhet gjorde att man på 1800-talet ansåg att Gamla stan var ”en kvarleva av medeltidens barbariska byggnadssätt”. Stadsdelen var mycket förslummad och kring 1800-talets mitt trängdes cirka 13 000 människor i förfallna kvarter. På 1840-talet lades de första regleringsplaner för Gamla stan fram, samtliga krävde en total rivning av bebyggelsen, med undantag för de stadskvarter väster om Stora Nygatan, som hade reglerats med stora rätvinkliga stadskvarter efter den "stora vådelden" år 1625. Kring sekelskiftet 1900 fick man upp ögonen för de historiska värden som Gamla stans bebyggelse representerade. Konstnären Carl Larsson, själv född på Prästgatan, menade i ett uttalande 1904 att om han vore miljonär, så skulle han inköpa husen i Gamla stan, restaurera dem så noga som möjligt till deras ursprungligs skick samt utrusta dem med moderna tiders bekvämligheter. Opinionen för Gamla stans bevarande blev allt större, men det dröjde till 1930-talet innan Carl Larssons saneringsvisioner blev verklighet.
På 1930-talet hade avskyn mot Gamla stans slumkvarter förbytts till stor respekt för stadsdelens historiska arv. År 1934 lät Samfundet Sankt Erik på prov sanera huset Kindstugatan 14 i kvarteret Cepheus. Resultatet ansågs mycket lyckat. Fastighetsägarna var dock helt ointresserade, hellre ville de sälja än betala för en stor rivning och ombyggnad. Därför bildades bolaget AB Stadsholmen med uppgift att restaurera och modernisera byggnaderna. Samfundet började systematiskt inköpa flera byggnader i kvarteret med pengar som hade lånats av staden. I kvarteret trängdes över 30 små byggnader kring trånga bakgårdar (några bara med en storlek av 2-3m²) och ett inre virrvarr av århundradens tillbyggnader. Medan andra stadskvarter i Gamla stan genomkorsas av gränder och gator, så var kv Cepheus en enda stor kompakt byggnadsvolym. År 1936 drogs ett omfattande saneringsprojekt igång under ledning av arkitektenAlbin Stark. Tretton gårdshus revs och i stället anlades en sammanhängande innergård, där Gamla stans första större park skapades. I de moderniserade små lägenheterna flyttade i slutet av 1930-talet radikala arkitekter och unga nygifta par in. "Smekmånadskvarteret" blev för en tid namnet på Cepheus. Under de följande åren fram till 1970 rustades husen längs gatorna upp och moderniserades. Alla byggnader undersöktes avStockholms stadsmuseum som fann bjälklag och andra byggnadsdetaljer som överraskade med sin ålder och sitt kulturhistoriska värde. Albin Stark hade gjort upp liknande saneringsplaner för grannkvarteren Cassiopea, Ceres och Phaëton, planerna förverkligades dock bara i Cepheus.
De här rhododendronbuskarna är från parkens barndom i slutet av 1930-talet.
Tre glada tjejer inne på gården vid kvarteret Cepheus. Susanna och Lisa från Sankt Erik och Ingela i mitten!
Magnoliaträdet står som ett smycke mitt i trädgården.
Utanför tunnelbanestationen finns fem stora robiniaträd och vid Schönfeldts gränd syns häggträdet till höger i bild. Tyvärr har häggen nu tagits bort!
Häggträdet i blom 17 maj 2012. Häggen sågades ner 2015 eller 2016.
Ingen grönska här, men Prästgatan är så vacker ändå!
Prästgatan.
Häggträdet sträcker sig mot en av få icke nyrenoverade fasader i Gamla Stan, här mittemot skolgården vid Prästgatan.
Storkyrkans gård. Sex paraplyaskar planterades 1970 då parken rustades upp.
von Bysings café - nytt fikaställe under Årstabroarna
Det har tidigare saknats ett bra café när man vandrar utefter Årstavikens stränder, men nu har von Bysings Café vid Molitors gamla malmgård öppnat! Precis under Årstabroarna i Tanto ligger det här helt underbara fikastället som har den där speciella caféatmosfären som gör att man trivs - läget vid vattnet, vänligheten, musik på lagom nivå, gott kaffe och goda bakverk. Caféet har öppet torsdag-söndag under september och under helgerna i oktober.
Här vid Molitors malmgård från 1700-talet finns en av Stockholms äldsta parklindar, som planterades någon gång på 1600-talet. Den har en omkrets på över fem meter och räknas till Sveriges tio mest värdefulla lindar.
Malmgården har sitt namn efter apotekarsläkten Molitor, som invandrade från Tyskland vid mitten av 1600-talet. Familjen Molitor var känd för sin medicinalväxtträdgård, som förmodligen låg vid malmgården. Gårdens första byggnader uppfördes i början av 1700-talet. Här gick gamla vägen från Brännkyrka och här låg också
Dantobommen, en av Stockholms många tullar. På Petrus Tillaeus karta från 1733 finns de första husen inritade.
Av malmgårdens medicinalträdgård finns idag inget kvar, bara huvudbyggnaden och en putsad stenbyggnad samt ett rödmålat timrat uthus som står intill Årstavikens strand. Tidigare fanns ännu en flygelbyggnad i sten, vilken revs, samt en byggnad i trä som brunnit ner. Enligt vissa dokument skall även ett uthus och ett lusthus ha funnits på egendomen. När östra Årstabron byggdes i slutet av 1920-talet hamnade byggnaden i skuggan av denna bro och när västra Årstabron byggdes i början av 2000-talet hamnade båda byggnaderna under bron.
Linden från 1600-talet
Så här mysigt har de inrett caféet till julen 2014
Ulrikdals Slottspark och Slottsträdgården Ulriksdal
Carl Hårlemans boskéer i Ulriksdals slottspark. Boskéer är gröna rum som här omsluts av ca tre meter höga häckar, i det här fallet har lind använts. Dessa boskéer planterades i mitten av 1700-talet och på informationsskylten i slottsparken läser jag att det på den tiden även ingick även ask och lönn i de här boskéerna och att de då var fyra meter höga. På den tiden använde adeln de gröna rummet till fest och bus och då fanns inte de buxbominfattade planteringar som idag pryder de hemliga rummen.
Framför slottet hade mopedklubben Styrfart fototräff!
Hos Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulrikdal, såg självplocksfältet ut som ett stort blommande hav! Hela den här trädgården blir bara bättre och bättre för varje gång som jag besöker den. Med känsla för det vackra och smakfulla, både i butik, växthus, trädgård och café, har man skapat ett litet trädgårdsparadis här!
26 april 2015 
30 maj 2012
2019. Nyrenoverad del
