Bragevägen

 

 

 

 

 

Om stadsplaneraren Per Olof Hallman skapade vackra kvarter för ´´vanliga´´ stockholmare vid Röda Bergen i Vasastan, så blev Lärkstaden på Östermalm en plats för maktens män. Idealet var den engelska trädgårdsstaden. Röda Bergen och Lärkstaden är inga platser i huvudstaden som besöks så flitigt av turister, men jag tror att de skulle få en annan och mer vidgad bild av staden om de även besökte dessa platser. 

 

Det är skönt att vandra i kvarter där gatorna följer terrängen och höjdskillnader, svänger och slingrar sig fram, som här i Lärkstaden och i Röda Bergen. Jag tror att stadsplanerare Per Olof Hallman håller på att bli min idol faktiskt! Men det finns såklart stora skillnader mellan folkets Röda berg och den fina Lärkstaden. Här är det kända arkitekter som skapat palatsliknande byggnader, som trots att de är vackra kan se lite tunga och dystra ut. Vissa fasader är ljusa men det är övervägande handslaget mörkt tegel som använts. I kvarteren nordväst om Engelbrektskyrkan finns ganska lågt sammanbyggda enfamiljshus med tillhörande trädgårdar. Utefter Bragevägen väster om kyrkan är de pampiga husen fristående, med små trädgårdar vid entréerna.  Lärkstaden sträcker sig österut mot den trafikerade Valhallavägen, men idag höll jag mig inne i de lugna kvarteren. 

 

Typiskt för Hallmans stadsplan är att grönskan i kvarteren är viktig och för en trädgårdsmästare (för tillfälligt med gipsad arm) är det fint att se vackra byggnader omslutna av grönskande gårdar. Lärkstadens enda park heter Balders hage och sträcker sig längs Friggatan. I den långsmala parken vandrar man på en slingrande stig och här kan man slå sig ner på en bänk och fundera över varför Per Olof Hallman inte fick fler uppdrag i Stockholm, även om han även utformade bland annat Eriksbergsområdet, Diplomatstaden, Blecktornsparken, Gamla Enskede och Aspudden. Några caféer finns det knappast i de här kvarteren. Jag gick ner till Ellen Keys park och tog en kaffe på Café & Bistro Birger.