Stadsodlarfestivalen i Fatbursparken
Nu närmar sig hösten och med den alla skördefester runt om i landet. I Stockholm har ´´Peppar och Pumpa´´ ordnat härliga skördemarknader under flera år och nu i år fick de hela Fatbursparken intill Medborgarplatsen på Söder till sitt förfogande. Det var trevligt att vandra runt bland alla koloniföreningars försäljningsbord och lukta, känna och smaka på allt de odlat och tanken är väl att allt här ska vara ekologiskt? Författaren mm. Lena Israelsson (som förresten gjorde en intervju för DN om Slottsträdgårdsmästaren, en gång i tiden) är en av initiativtagarna till den här festivalen och med tanke på hennes glada humör, så känner hon sig säkert nöjd med denna folkfest mitt på Södermalm.
Glada Anna Lagerman från Allt om Trädgård, representerade Södra Årstalundens koloniförening.
Kvarteret Piskan hade en stor plats där även gårdens höns och tuppar visade upp sig. Lena Israelsson bor i kvarteret och skyddar sina höns så gott det går på gården...
Den här vackra prickiga temyntan köpte vi - Monarda punctata
Odlar-TV intervjuade Lena Israelsson. Till vänster, tvåan i Trädgårdskampen Jessica Lyon och i mitten Lisa Kwasniewski, som så gärna vill göra en TV-serie om Sveriges historiska trädgårdar!
...och smaka kunde man göra överallt!
Eva Israelsson sålde grönsaker och frukt från Tanto norra!
Jag försökte verkligen hitta på något kul att säga om den här bilden, men det blir bäst om den får tala för sig själv!
...och vad låg där i boklådan hos ´´Trädgård på Spåret´´?
Underbart god mat åt vi hos Rune Kalf-Hansen som ju i år öppnat den ekologiska snabbmatsrestaurangen Kalf&Hansen på Mariatorget. Här träffade vi också Allt om Trädgårds chefredaktör och förläggaren till min bok - Viveka Ljungström.
Stan är full av vatten!
31 augusti 2014
Den första april i år fyllde jag 60 år och blev ordentligt uppvaktad av släkt och vänner. Av min dotter fick ja en låda fint Iniesta-vin och vi fortsatte att fira genom att besöka Barcelona och Rom, och Ingela bjöd senare på en härlig Uffekonsert!
Jag fick även en dag på Stockholms vatten i present av min syster med sambo och systerdotter med sin sambo. Datumet var först tänkt den 28 juni, men eftersom vädret då inte var det bästa, flyttade vi fram vattenpresenten till 30 augusti och igår mötte jag upp Ingela, Ingmarie, Finn, Therese och Tobias vid kajakuthyrningen intill Långholmsbron. Att vi skulle paddla kajak visste jag, men det stundade även en överraskning.
I en veckas tid hade jag kollat väderprognosen och när jag vaknade den här lördagsmorgonen och såg ut över Kungsholmen, låg hela Stockholm inbäddad i en tät dimma. Jag oroade mig inte över det, utan visste att det bara var morgondimma. När dimman sakta lättade såg jag att vattnet låg helt stilla - perfekt för paddling! Tunnelbanan tog mig till Hornstull och jag vandrade ner mot Långholmen där alla väntade. Det blev en kort genomgång för oss som inte var vana paddlare, men vi kände oss även säkra eftersom Tobias och Therese själva jobbat hela sommaren med kajakuthyrning i Roslagen och är vana paddlare.
Att glida ut i Pålsundet mellan Långholmen och Södermalm kändes fantastiskt - hur många gånger har jag inte sett och fotograferat paddlare i den trånga kanalen, där Stockholms vackraste träbåtar har sin hemvist. Den här dagen var det även Båtklubbarnas dag där träbåtar, vackra som smycken, visades upp i kanalen. Jag började att paddla tillsammans med Ingela för att senare paddla i en enmanskajak och det var en fantastisk känsla att se Stockholm från vattnet och vistas så nära vattenytan. Vattnet låg sitlla och efter ett tag hade vi lärt oss hyfsat hur man tog sig fram. Tobias och Therese fotograferade medan vi andra hade fullt upp med paddlar och pedaler...!
Vi gled runt Långholmen och Reimersholme innan vi fortsatte bort mot Årsta holmar där vi vände. Att glida alldeles intill den djungellika naturen vid holmarna, där inte ett spår av människor syns, var fascinerande! Det var verkligen en skön paddling och när vi tre timmar senare återvände till Långholmen var det nästan svårt att lämna ifrån sig kajaken. Men det blir helt klart flera paddlingar i Stockholm och även på andra platser!
Nu väntade överraskningen och vi vandrade bort mot Bergsunds strand där Finn hade lagt till med sin snygga, coola Bayliner. Vi blev bjudna på en tur runt Lilla och Stora Essingen innan vi ankrade i Vinterviken där vi åt en fantastisk måltid i båten! Det här var en perfekt present och jag kände mig verkligen uppvaktad av mina fina vänner.
Stort tack för allt fixande, syster och systerdotter som så väl visste vad jag skulle uppskatta!
Paddlarbilderna har Tobias tagit, men även Therese och jag har använt iphonen några gånger!
Stilstudie av Therese
Magiska under...under Årstabron!
Långholmens kajakuthyrning
Äntligen fick vi glida fram på vattnet i Pålsundet!
Utanför Sjöboden på Långholmen, som vårt forna familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice, hyrde under 90-talet. Sjöboden som Magnus Härenstam senare tog över och jag tror att han fortfarande har kontrakt på det röda trähuset vid sjön.
Pålsundet mellan Långholmen och Södermalm.
En paus vid Långholmens strandbad där jackan åkte av!
Efter paddlingen, ett glas rosé innan vi fortsatte till Vinterviken.
Tobias och Finn när vi passerar Fredhällsklipporna på Kungsholmen. I bakgrunden min hemmaby Bromma!
Dagen går mot sitt slut...
Tack för en skön båttur Finn och Ingmarie, här vid Bergsunds strand.
Ulrikdals Slottspark och Slottsträdgården Ulriksdal
Carl Hårlemans boskéer i Ulriksdals slottspark. Boskéer är gröna rum som här omsluts av ca tre meter höga häckar, i det här fallet har lind använts. Dessa boskéer planterades i mitten av 1700-talet och på informationsskylten i slottsparken läser jag att det på den tiden även ingick även ask och lönn i de här boskéerna och att de då var fyra meter höga. På den tiden använde adeln de gröna rummet till fest och bus och då fanns inte de buxbominfattade planteringar som idag pryder de hemliga rummen.
Framför slottet hade mopedklubben Styrfart fototräff!
Hos Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulrikdal, såg självplocksfältet ut som ett stort blommande hav! Hela den här trädgården blir bara bättre och bättre för varje gång som jag besöker den. Med känsla för det vackra och smakfulla, både i butik, växthus, trädgård och café, har man skapat ett litet trädgårdsparadis här!
Varje år, lika vacker pumpatunnel i Ulriksdal!
Vila den sista semesterdagen!
Gloruis tacca
Älskade daggsalvia!
Östermalmsvandring
Runt statyn av Berzelius gick planteringen i vit och rött och var vackrare än jag någonsin sett den.
18 augusti 2014
Östermalm brukar kallas Sveriges förnämsta stadsdel, men som också anses som lite tråkig och som långt ifrån har till exempel Södermalms folkliv och puls. Jag har själv tyckt att det är ganska tråkigt att gå längs gatorna på Östermalm, men jag har börjat ändra mig. Det där med att Östermalm inte har samma puls som de övriga stadsdelarna har ju sina fördelar. Här finns ingen motsvarighet till söders hårt trafikerade Götgatan eller Hornsgatan eller Kungsholmen och Vasastans Sankt Eriksgatan, utan det känns tryggt och lugnt att vandra.
Här finns också mängder av vackra byggnader och även gröna ytor som Humlegården, Stureparken, Erikbergsparken, Karlaplan och Karlavägen och Hedvig Eleonoras kyrkogård vid Östermalmstorg. Det är inte lika tätt mellan caféerna som i övriga Stockholm, men letar man så kan man hitta man mysiga ställen. Den här sommaren har även Östermalm fått en plats i mitt stockholmshjärta och nu har jag till och med min tandläkare här. Men om man ska köpa sig en lägenhet i något av de vackra husen, så behöver man en helt annan ekonomi än vad en trädgårdsmästare har...!
Vid dagens vandring har jag klivit över Östermalms gränser några gånger, då jag tittade in i Berzelii park och tog mig över Djurgårdsbron till Strandcaféet på Djurgårdssidan och även sträckt ut mig till Villa Källhagen öster om Diplomatstaden, som ju egentligen också ligger just utanför Östermalms gräns...men annars har jag hållit mig inom gränserna.
Från Wikipedia
Östermalm avgränsas i väster av Birger Jarlsgatan i hela dess längd, Valhallavägen, därefter en linje ned till Djurgårdsbrunnsviken och i vattnet till Nybroviken. Östermalm kallades tidigare Ladugårdslandet, vilket anspelar på att där fanns fyra kungsladugårdar: Medelby, Kaknäs, Unnanrör och Vädla. Av dem lever endast namnet Kaknäs kvar. Den första stadsplanen för Östermalm, gjord 1640, omfattade främst gatorna kring Östermalmstorg. På den tiden var Östermalm ett populärt utflyktsmål och gårdarna användes mest som sommarställen. Med tiden blev en allt större del av områdets befolkning militärer. Ladugårdsgärdet blev känt som en fattig och smutsig stadsdel. I mitten av 1800-talet skedde en omfattande ombyggnad av stadsdelen varefter antalet förmöget folk ökade. Det gamla namnet ansågs därmed opassande och 1885 antogs det nya namnet Östermalm.
Stockholms restauranger och caféer har verkligen komponerat sina blomsterlådor och urnor på ett professionellt och vackert sätt de senaste åren. De här fina lådorna finns utanför Berns salonger i Berzelii park, men jag ser samma tendens på många ställen i stan.
Strandvägen under augustimolnen
Fika på Strandcaféet
Rondellen vid Djurgårdsbron är väldigt vacker i år!
Ständigt uppkopplad i mobilen...
I Humlegårdens lindalléer.
Bilderna nedan är från Floragatan och Villagatan som ligger mellan Karlavägen och Valhallavägen och nu tar jag hjälp av Wikipedia igen...
På 1870-talet började man exploatera området norr om Humlegården och man ville här skapa en villastad efter engelskt mönster. Här hade Stockholms byggnadsförening med bankiren J. Henrik Palme som initiativtagare köpt upp ett stort antal tomter. Kvarteren fylldes ursprungligen med förnäm villabebyggelse som stod klar omkring 1890. Här skulle det även finnas små förgårdar mellan gatan och husen, men dessa markerades aldrig i stadsplanen.
Arkitekterna Axel och Hjalmar Kumlien flyttade in i egna villor i Villastaden. Deras hus var de tidigaste som blev färdiga i denna stadsdel,och under den första byggnadsperioden var de mest betydande arkitekterna. Brödernas gemensamma arkitektkontor var 1878— 1891 inrättat i Hjalmars hus på Villagatan 9
Med tiden kom stigande markpriser och fastighetsspekulation att innebära att flertalet villor revs och ersattes med praktfulla flerbostadshus samt att förgårdarna bebyggdes. Idag finns bara ett fåtal villor kvar, vilka används som kontor eller ambassader. Särskilt känt är huset i hörnet av Villagatan och Östermalmsgatan, där Ivar Kreuger, grundaren bl. annat av Svenska Tändsticks Aktiebolaget, bodde i många år.
I Villastaden finns även ett flertal utländska ambassader.
På Villagatan hitta jag bland de palatsliknande byggnaderna, ett stort vackert Katalpaträd som jag ska försöka se blomma nästa år.
Karlavägens vackra allé fram mot Karlaplan
Jag vet inte vad som hänt med Karlaplans fontän som aldirg är igång vid mina besök. Någon som vet? Träden runt Karlaplnas runda park är alm och lever alltså farligt nu när almsjukan nu härjar vilt här i Stockhokolm också. Stadens viktigaste almar sägs vara de här runt Karlaplan, Kungsträdgårdens almar och Sveavägens gatuträd. Det sägs att det syns tecken på almsjukan i Kungsträdgårdens almar men jag har inte hört något om dessa träd.
En annan del av Östermalm är Diplomatstaden med Nobelparken som ligger öster om Djurgårdsbron och det är lika bra att Wikipedia får fortsätta att berätta historia.
Diplomatstaden är ett område inom stadsdelen Östermalm i Stockholms innerstad, som utmärks av tolv palatsliknande villor eller townhouses från 1910- och 1920-talen, Engelska kyrkan samt ett antal mer sentida beskickningsbyggnader.
Områdets villakvarter beboddes i början huvudsakligen av förmögna privatpersoner, men kom efter hand att domineras av ambassader och residens[1]. Under 1950-talet påbörjades parallellt uppförandet av modernare ambassadbyggnader norr om Dag Hammarskjölds väg.
Diplomatstaden är klassad som riksintresse för kulturmiljövård,[2] och områdets villor betingar de högsta priserna i Sverige
Vacker plantering vid Nobelgatan 13
Helga Holm (vardagligt endast Helga) är en nutida fullskalerekonstruktion av ett medeltida långskepp (båt nr 5 från utgrävningarna på Helgeandsholmen). Helga Holm ägs, seglas och underhålls av den ideella föreningen Föreningen Medeltidsskeppet Helga Holm. 1993 gjordes en seglats med Helga Holm till Gotland. Skeppet har även varit med i film och TV ett flertal gånger. (Wikipedia)
Hedvig Eleonoras kyrkogård vid Storgatan.
Ännu en vandring runt Kungsholmen
20 juli 2014
Fördelen för mig att vandra runt Kungsholmen är att jag inte behöver förflytta mig med bil, buss eller tunnelbana för att ta mig till vandringsplatsen, det är bara att vandra över min Tranebergsbro här hemma, över till Kungsholmen. De tre stora öarna i stan som jag brukar vandra runt har ungefär lika lång vandringssträcka - en dryg mil. Djurgården och Södermalm är mina andra ´´stora´´ vandringsöar men idag var det Kungsholmens tur...igen! För visst har jag visat den här vandringen flera gånger tidigare på bloggen - men upprepningar är väl samma sak som trygghet - som i och för sig är motsatsen till äventyr! Ja ja, det kommer nog äventyr också framöver! Jag har svårt att välja vilken av dessa öar jag tycker bäst om att vandra runt, alla är lika fantastiska på sitt sätt, men kanske att Kungsholmen känns mest hemma eftersom jag ser över dit varje dag från mitt fönster.
Den här gången gick jag motsols och började med att klättra i Fredhällsklipporna, där torkan verkligen satt sina spår. Johannesört, baldersbrå och några eftersläntare av blodnäva är de tappra kämpar som fortfarande blommar, om än lite hängiga där i bergsskrevorna. Det är torrt i Stockholm. Vi behöver regn. Mycket regn. Men det är ju svårt att klaga när sommarmorgonen bjuder på värme och nästan obefintliga vindar. Fast, inget favoritfotoväder direkt.
Det gäller att hålla tungan rätt i mun, titta var man sätter fötterna och hålla i kameran i ett stadigt grepp när man klättrar i Fredhällsklipporna, även om ordentliga smidesräcken följer stigen och trapporna. De här klipporna är populära platser att vistas på när solen går ner över Bromma på andra sidan sjön. Mina bilder på bergen blev så ansträngda av solen att jag tyvärr inte kan visa den fina utsikten. Borta vid Marieberg tänkte jag ta första vattenpaus på min favoritbrygga vid Mårten Triewalds malmgård, men den vinda och sneda bryggan var upptagen av ett äldre par som tog sitt morgondopp, så det var bara att vandra vidare. Klockan var halv åtta då jag började min vandring och som vanligt var det joggare och hundägare som jag mötte. Vid Smedsuddsbadet var det öde, men skulle jag kommit tillbaka mitt på dagen så skulle badstranden helt säkert vara packad av soldyrkare. Under den här vandringen hade jag valt klassisk musik i lurarna, jag behövde det. Men när jag startade hemma i Bromma lyssnade jag på mitt favoritprogram på P2 - Klingan, som spelar världsmusik, musik man sällan eller aldrig hör på P4:s spellistor som envisas med att endast spela listpop från USA, England eller Sverige. I programmet spelades Stefan Sundströms ´´Resa med lätt bagage´´ som blev en helt perfekt vandringslåt borta vid Fredhällsklipporna. Så här tycker jag att Stefan ska låta! Mer sånt!
Vid Norrmälarstrand tittade jag in på Restaurang Mälarpaviljongen för att se om trädgårdsmästare Kristina Björk var på plats. Jag såg henne inte, men jag blir alltid lika imponerad av vad hon skapat på den här platsen. Den här restaurangen/caféet har blivit en prunkande trädgård, med växter perfekt sammansatta i färg och form. Gillar man både mat och trädgård och inte har tänkt sig till Rosendal, så ska man absolut besöka Mälarpaviljongen. Det hade ännu inte öppnat vid mitt besök, men jag hade ju ändå ställt in mig på Café Eldkvarn borta vid Stadshuset, där man sitter med sitt kaffe vid Riddarfjärden, alldeles vid kajkanten. Nu hade inte heller Eldkvarn öppnat och mitt kaffesug blev bara värre. Den här gången hade jag inte tagit med någon termos och det misstaget gör jag inte om igen! Är man tidigt ute så kan man inte vara säker på att hitta öppna caféer. Men, efter att ha vandrat Karlbergskanalen bort mot Hornsberg, fick jag till slut mitt kaffe. Jag hittade ett café som heller inte öppnat, men jag frågade om det gick att få köpa en slät kopp kaffe. Det bjuder vi på sa den unge mannen bakom disken, som blev dagens hjälte!
Kaffet drack jag sedan på kajen vid Hornsbergs nya strandstråk, där flera restauranger och caféer har öppnat i samband med att de nya bostadshusen blivit klara. Strandvägen är som en lång badplats med badstegar ner i Ulvsundasjöns vatten och eftersom så många solade längs strandpromenaden så kunde jag givetvis inte fotografera...! Här finns i stället andras bilder! På andra sidan sjön såg jag mitt hem och min balkong och jag ökade stegen en aning för att ta mig hem igen.
Tidigare vandringa runt Kungsholmen
Klättring i Fredhällsklipporna.
På andra sidan ligger Långholmen. Högalids kyrktorn syns i bakgrunden.
Smedsuddsbadet
Vattenpaus vid Västerbron
Här i den lummiga grönskan börjar Norrmälarstrand från väster.
Mälarpaviljongens delvis flytande trädgårdar...
Nej, Tore Strindsbergs staty Crokus från 1925 föreställer inte en kvinna som kollar sin mobiltelefon!
Stadshusträdgården...som skulle kunna bli så mycket vackrare!
Stadshusbron
Här försökte jag lägga fokus på blommorna i den tänkta kontrastbilden, men som vanligt hamnade fokus på mitt hatobjekt i Stockholm - Waterfront!
Friskt blommande fackelblomster vid strandkanten bryr sig inte om torkan som råder.
Vildvin är en perfekt och vacker lösning om man vill klä in fula murar och staket.
Barnhusbron är en rest av ett galet projekt som Hjalmar Mehr och hans maffia lämnat kvar, dom som en gång lät riva hela city. Den här överdimensionerade bron var tänkt att binda samman en stor bred trafikled vid Norrmälarstrand som skulle kopplas på Essingeleden. Jag säger bara - riv skiten!
Karlbergs slott
I huset högst upp till höger i bild, i hörnlägenheten högst upp, har jag min bostad - mitt näste!
På väg hem igen över Tranebergsbron!
Två trädgårdsmästare på Långholmen
Långholmen är en av mina absoluta favoritplatser i Stockholm och jag besöker den gröna vackra ön så ofta jag kan. Det är en lagom vandring runt den 1,3 kilometer långa ön som har en omväxlande och vacker natur. Här på ön finns två trädgårdsmästare som jag alltid besöker under mina vandringar, det är två kvinnor som skapat fantastiska trädgårdar på var sitt håll, bara några stenkast från varandra. Christina började anlägga sin malmgårdsträdgård i 1700-talsstil i början av 1990-talet och Kerstin tog första spadtaget i sin Rosäng i början av 2000-talet.
Långholmens rosäng
Fritz Nobis
21 maj 2014
När jag för första gången besökte Långholmens rosäng var min första tanke att det här ju ingen äng utan mer en lund och jag blev en aning förundrad över att rosorna trivdes så bra under de höga trädkronorna här i Långholmens djupa grönska. Rosor och rosenträdgårdar brukar annars vara placerade i full sol i ganska öppna lägen. Men vem som helst kan se att Kerstins rosor mår mycket bra och jag måste säga att rosorna blir så mycket vackrare här, där skugga och solljus vandrar över hennes mer än hundra olika sorter. Skuggspelet gör platsen mer spännande än en traditionell rosenträdgård som saknar stora hästkastanjer och lönnars skuggande kronor. För några år sedan besökte jag platsen med min kamera en tidig morgon innan jag åkte ut till min slottspark vid Engsholm. Klockan var inte ens fem när jag smög omkring blad de vackraste av rosor just när morgonsolens strålar letade sig ner genom de höga träden.
Platsen där ängen/lunden idag ligger var tidigare en grusplan där parkarbetarna hade sina omklädningsrum och fikarum i vagnar fram till slutet av 1990-talet.
Så här skriver Kerstin om starten i sitt blogginlägg!
När jag kom på idén att odla gammeldags rosor på en grusplan på Långholmen så läste jag runt på nätet för att få en uppfattning om vilka rosor som kunde vara lämpliga p.g.a. sin tålighet i olika avseenden: sjukdomsresistenta, skugg- och köldtåliga, förnöjsamma vad gäller jordmån. Skrev en lista och åkte till Plantagen vid Bergianska.
Där köpte jag rugosarosen Hansa. Ett förträffligt köp! Hansa är en fantastisk ros. Den 10 juli 2001 åkte jag så till Zetas och inhandlade där Albarosen Belle Amour. Mer blev det inte första året.
Läs gärna hennes fina blogg här!
Vänliga personer på Stadsdelsförvaltningen på Södermalm har verkligen förstått Kerstins dröm om en vacker rosäng och har gett henne tillstånd till att en av Långholmens vackraste trädgårdar ska få fortsätta att lysa för Kerstin och för oss beundrare. Nu är inte detta endast en plats för rosor, utan under vår och försommar så har här med Kerstins hjälp, växt fram en fantastiskt vacker blomsteräng framför rosenkvarteren. Vid vårt besök i början av juni i år var ängen helt i min smak, där hundkäx och akleja spelade huvudroller. Men ännu tidigare på våren, finns här ljuvliga tulpaner, spännande sorter som tittar upp här och där i den vilda floran.
Det är alltid lika trevligt att besöka Kerstin som oftast är på plats och hon berättar med stor entusiasm och kunskap om sina rosor, tulpaner och andra växter. Ett stort tack för allt vackert du skapat här för din egens skull men även för alla oss som vandrar förbi. Vi ses snart igen...när rosorna blommar som bäst!
När min bok ´´Stockholms gröna rum´´ släpptes förra våren kändes valet av trädgårdar mycket bra - förutom att Kerstins rosäng inte kom med, som jag bestämt. Men mitt i den roliga men arbetsamma processen att skriva bok, föll Kerstins vackra rosäng bort och jag tycker att det är lika jobbigt varje gång jag ser den här fantastiska platsen. Självklart skulle den varit med! Men jag lovar att i ´´Stockholms gröna rum del 2´´ så ska Kerstins trädgård få en framträdande plats...!
8 juni 2014
Det här är den första rosen (tillsammans med en rugosa 'Hansa') kom kom på plats - albarosen Belle Amour som var den ros som fick Kerstin att vilja fortsätta att plantera rosor. (Kerstins bild)
Stora Henriksvik
Även om det är mycket arbete i trädgården så ser man att Christina njuter bland grönsaker och blommor!
När vi drev vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice och skötte om många av Stockholms kulturhus trädgårdar, hyrde vi Sjöstugan invid badplatsen på norra Långholmen. Därifrån såg vi hur Stora Henriksviks trädgård växte fram i början av 1990-talet. Men det tog faktiskt många år innan jag för första gången steg in i trädgården och tog min första kopp kaffe på det ställe som kom att bli mitt favoritsommarcafé i huvudstaden.
Christina sköter fortfarande om sin vackra trädgård och även om söta kaniner idag ställer till vissa problem i odlingarna, så är trädgården lika vacker som vanligt. Det lär bli många fikabesök även i år här i den av stora vackra träd skyddade trädgården invid Mälarens strand
De hade en dröm om en 1700-talsträdgård, om ett café och om ett mindre museum för vår stora tidlösa skald Carl Michael Bellman. Christina som alltid varit intresserad av trädgård och trädgårdshistoria drömde om få skapa en historisk trädgård och skissade på hur den skulle kunna se ut. En dag hamnade denna skiss i stadshuset där kommunalfullmäktige höll sammanträde och där skissen på den tänkta trädgården blev mycket uppskattad. Det skrevs avtal med staden och det beslutades att Lars Helgö och Christina Trapp skulle få starta sin verksamhet vid Stora Henriksvik och nu började en ny tid i platsens brokiga historia. Huset som var förfallet och stått tomt sedan 1978 skulle renoveras och en 1700-talsträdgård skulle anläggas på marken ner mot Mälaren. Drömmen hade blivit sann och nu väntade mycket arbete med både hus och trädgård. Under sommaren 1992 öppnades Bellmansmuseet med caféet som kom att heta Blå Kanin efter den krog som låg här på 1700-talet.
Det första året fick marken ligga orörd och där växte då ogräs som tistlar, skräppor och brännässlor. Året efter var det dags att börja anlägga den nya trädgården. Christina läste på om 1700-talsträdgårdar och Stora Henriksviks trädgård kom att likna en malmgårdsträdgård som adel och borgare i staden anlade på 1700-talet vid sina bostäder för att odla nyttogrödor till husbehov. Odlingskvarteren är uppdelade i korsform där de fyra kvarteren på uråldrigt arabiskt vis symboliserar det som en gång var världsdelar. De fyra gångarna var Edens floder som mynnade ut i den runda planteringen i mitten som skulle förställa paradisets källa.
I ett av kvarteren odlas perenna kryddväxter som salvia, mynta och timjan som är både vackra och användbara. I de tre andra kvarteren finns olika sorters grönsaker som sallat, böner, persilja, rotfrukter och kål som används inne i caféet.
Till trädgården valde Christina ut tidstypiska växter som skulle växa tillsammans med grönsakerna, bl.a. den ljuvligt vackra sommarkyndeln med sina små ljuslila blommor, kornvallmo, prästkragar, ringblommor, kvanne, isop, kungsljus, bolltistel, malvor, anisört, myntor, malört, nepeta och luktärter.
Här växer sallat i olika sorter i svängda rader tillsammans med kål, mangold och andra grönsaker. Sommarblommorna blandar sig lite vilt och charmigt bland kryddväxter och grönsaker, vilket gör den här platsen till den lustgård som den faktiskt är.
Här trivs jag...
Rosängens äng blommar på Långholmen
Kerstins rosäng blir bara vackrare och vackrare för varje gång som jag ser den, hur vacker kan den egentligen bli? Nu i helgen var den som ett enda blomsterparadis där aklejor och hundkex stod för huvudprakten. Och snart blommar rosorna, vilket Nikon och jag väntar otåligt på...
Syrenfrossa på söder
Kära gamla Bergsprängargränd i Vitabergsparken!
27 maj 2014
...och här bor Monica Nielsen
Nytorgets prakt!
Bland träd och buskar så håller jag syrener som de allra vackraste, eller häggen...! Det var någon som uttryckte att det även är lite sorgligt med syrenblomningen, att det är slutet på våren och början på sommaren. Just nu så är det i så fall en fantastisk avslutningssermoni i Stockholms parker och trädgårdar!
Vitabergsparken blommar
20 maj 2014
En gång när jag inte jobbar längre, ska jag följa varje timma mellan hägg och syren i Vitabergsparken.
Det finns en gammal vildvuxen trädgård i Vitabergsparken som gömmer sig innanför höga plank och storvuxna buskar. Här växer knotiga gamla fruktträd och vilda buskar som tack och lov inte beskärs så ofta som de borde. Av den anledningen har de vuxit i höjd och böjer sig vackert över gångarna och blommar oerhört rikligt i maj. Groens malmgårdsträdgård är en av Stockholms äldsta, hemligaste och vackraste trädgårdar. Malmgårdens huvudbyggnad byggdes i början av 1700-talet av den holländska vinhandlaren Verner Groen, men en trädgård har legat på platsen sedan 1670 då den berömde arkitekten Carl Hårlemans farfar Christian Hårleman lät anlägga en trädgård där det bland annat planterades 300 fruktträd. Där fanns också växthus och orangerier där man odlade meloner, citroner och vindruvor.
På våren när det japanska magnoliaträdet blommar ovanför Groens malmgård, öppnar man upp den lilla handelsträdgården som drivs i mindre skala sedan början av 80-talet och här finns även ett litet enkelt café. I den vackra lummiga trädgården odlas grönsaker biodynamiskt till försäljning och man kan även få låna en sax för att komponera sin egen bukett av trädgårdens sommarblommor. En dag i augusti besökte jag handelsträdgården när stockrosorna växte höga invid växthuset.
Det är något med den här platsen som tar mig långt tillbaka i tiden. Trots de höga husen på andra sidan Malmgårdsvägen så känns det som om man befinner sig i tidigt 1800-tal. Vid bostadshuset är växtligheten vilt frodig, där träd och buskar fullständigt omfamnar byggnaden på ett vackert sätt och jag hoppas att jag någonsin slipper se den här mystiskt underbara trädgården ´´snyggas till´´.
1983 bildades ´´Stiftelsen Malmgårdsvägen Vita Bergen´´ och där man kan läsa i ????
Stiftelsens ändamål är att bedriva läkepedagogisk verksamhet med ungdomar och socialterapeutisk verksamhet med vuxna. Detta arbete skall bedrivas som dagverksamhet i delvis skyddad form men med en viss öppenhet som kan göra platsen till en självklar träffpunkt för människor.
Rudolf Steiners antroposofiska människosyn skall ligga till grund för hela verksamheten.
Läs mer om Vitabergsparken här!
Mäster Pers gränd och Bergsprängargränd bäddas in av hägg och syren i maj månad och får mig som nästan helt tappat mitt luktsinne att fyllas av häggen och syrenernas fantastiska doft.
I hägg och syren
De gamla kulturhusen i parken renoveras med jämna mellanrum. När min far, bror och jag en gång i tiden drev vårt företag Norrtälje Trädgårdsservice, så blev min bror och jag en gång inbjuden på den här tomten av en gammal man som bjöd på kaffe.
Trädgårdsvandring i marschtakt
1 maj 2014
Den första maj har jag som tradition att besöka Bergianska trädgården, men i år bröt jag den vanan och begav mig in till stadens centrum. I Centralbadets trädgård blommade häggen och på marken lyste röda tulpaner över något blygare växter som myskmadra, spetsmössa, vit löjtnantshjärta och ormöga.
Borta vid Humlegården var det stor uppslutning av 1 maj-demonstranter som grupperade sig i ordnade led. Själv letade jag efter blommande hägg. Musikanterna spelade ´´Internationalen´´ och självklart så kom vi in i den takten som satt i även när jag gick från tunnelbanan hemma i Bromma.
Humlegårdens roliga valk-ask
Jo, häggen blommade i Humlan också, mot Kungliga biblioteket.
På Kungsgatan jobbade min granne Anders med att fotografera demonstrationståget.
Nu är det gott att leva!
27 april 2014
Äntligen fick Olle Adolphson sin park på Mariaberget. En av hans mest kända visor, "Trubbel", utgår från barndomshemmet på Bastugatan 32, huset som kallades Gröna Villan och som nästan är granne med den här lite hemliga trädgården vid Lilla Skinnarviksgränd. Jag genar ofta genom den obebyggda tomten när jag är på väg ut mot Monteliusvägen för att njuta av utsikten, men för mig är den här lummiga lilla trädgården lika vacker, om inte vackrare än utsikten över huvudstaden. Just nu i slutet av april är den skira grönskan och de späda växterna som försiktigt sträcker sig mot ljuset, så fantastiskt hoppfullt att mitt trädgårds/naturhjärta spritter som i Olles vårcalypso. Nu väntar jag på att syrenerna ska börja blomma.
Parken eller trädgården, invigdes i torsdags den 24 april då skyltarna sattes upp men jag tror (och hoppas) att den ska få behålla lite av det hemliga och gömda även i framtiden. I morse tog vi med oss frukosten upp till Olles trädgård, där vi satt på trappan och njöt av koltrastens sång, den stora almens blomning, tulpanernas rodnande knoppar, storramsens ljusa grönska, vitsippor, lungört och utsikten över Riddarfjärden nedanför. Grannkatten kom smygande och trampade så försiktigt bland grönskan att inte ett grässtrå förstördes.
Men vi satte på oss en lagom sur min när hundägarna kom in för att rasta sina hundar och undrade om det inte borde sättas upp ännu en skylt utanför trädgården. Även om hundägarna idag är duktiga på att plocka upp efter sig så var det ytters nära att deras kompisar idag trampade i de små planteringar som anlagts med en sådan känsla, där löjtnantshjärtan, pioner, flox mm. kommer att bli som smycken i Olles trädgård. Annars var vi ensamma i trädgården den här morgonen och jag kunde inte låta bli att pilla lite på mobilen och fick den att spela Olles ´´Nu är det gott att leva´´. Innan vi gick fick vi dock besök av en grupp på 20-30 stycken morgontidiga vandrare som ville titta in i Stockholms nyaste park.
Den underbara lungörten trivdes gott i trädgårdens lundmiljö
Grinden ut mot Monteliusvägen
En bit längre bort på Bastugatan ligger Ivar Lo:s park varifrån man har en fantastisk utsikt över stan - här ser man granngården med sina äppelträd, som jag en gång i tiden beskurit då vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice skötte dessa trädgårdar.
Nere på Bysistorget här på Söder har det planterats bonsaiklippta tallar som är helt underbara. de kommer att bli fantastiska kompisar till Hornsgatans alla ginkgoträd. Ett mycket bra val! Jag gillade ju aldrig de tidigare planteringarna.
På Mariatorget var det sedvanligt ett trevligt folkliv med mycket blommor och lite loppis.
Vi vandrade bort mot östra Södermalm och passerade Carl Antons skrivarstuga som hänger ovanför Stadsgården.
Mellan Fjällgatan och Stigbergsgatan finns många gamla kulturhus som bevarats och jag älskar den här miljön av gamla hus och trädgårdar som lagom vilt klättrar i sluttningarna.
Lönnanrnas blomning dominerar i trädens kronor nu
Den japanska magnolian blommar som bäst i Vitabergsparken och som en skyddsmadonna står Elsa Borg med händerna beskyddande över två barns huvuden. "Vita Bergens drottning" var socialt engagerad och inrättade bl a barnhem, skyddshem för kvinnor och missionshem. Hon var bosatt i Groens malmgård helt nära den magnolia under vilken skulpturen står.
Det här var årets skönaste dag med sol, lagom värme, mycket att se och med fint sällskap på vandringen. För att ytterligare bygga på lyckan så satt dessa unga män och sjöng och spelade gitarr under magnoliaträdet och dom spelade några av Uffe Lundells låtar...
Carl Antons tidgiare bostad i Vitabergsparken. Nu är det nya hyresgäster i huset som förvaltas av Stadsholmen.
På Nytorget var det Scoter-träff och hårda män i skinnjackor vakade stolt över sina hojjar.
Nytorget var som en enda stor fest och idag visade Södermalm verkligen sin bästa sida
På Svartensgatan vid Katarina kyrka hittade min vandrarvän den här blomman i stenläggningen och jag undrar om den var bestämd från början eller om det var en spontan handling av stensättaren.
Efter en lång vandring så tog vi en öl på ett fartyg vid Söder Mälarstrand. Ölen var kall och god och ovanför oss hängde husen på Mariaberget.
En perfekt dag! Men snälla du som satte upp den här skylten - ta bort och gör om!
Skärtorsdagsvandring på Söder
18 april 2014
Scillan har hittar en perfekt plats i Högalidparkens norrsluttning ner mot Högalidsgatan och jag blir glad när jag ser att buskar och träd får växa lite som de vill. Tänk att det blir så mycket mer spännande när naturen får bestämma. Prydnadsbuskar och träd behöver inte alltid vara putsade och beskurna efter böcker. Tack för den här lilla biten av vild natur i Stockholm.
Björns trädgård vid Medborgarplatsen på Söder är en park som jag nästan aldrig besöker. Parken kanske inte har, eller har haft det bästa rykte, men idag var det rent idylliskt med lekande barn, fikande söderbor och blommande prunusträd. Det blev ett besök som måste uppföljas när andra träd börjar blomma och då måste vi också ännu en gång fika på mysiga Café Tjärhof på Tjärhovsgatan just intill.
Scilla och porslinshyacint invid Lasse i Parken vid Hornstull.
Stora Henriksvik på Långholmen öppnar inte förrän den första maj.
I vanliga fall brukar jag gilla kontraster. Men...
Stockholmsvandringar 2014
Klicka på länkarna för att komma till vandringarna!
November i Stockholm - 19 november
Minnenas sorl på Södermalm - 18 oktober
Gamla Stans gröna rum - 20 september
Stan är full av vatten - 31 augusti
Djurgården runt - med båt - 21 augusti
Östermalmsvandring - 18 augusti
Ännu en vandring runt Kungsholmen - 20 juli
Fläderblomtider i de gröna rummen - 5 juli
Alternativt nationaldagsfirande - 6 juni
Syrenfrossa på Söder - 27 maj
Djurgårdens syrener - 25 maj
Vitabergsparken blommar - 20 maj
Häggspaning på Waldemarsudde - 11 maj
Trädgårdsvandring i marschtakt - 1 maj
Nu är det gott att leva - 27 april
Skärtorsdagsvandring på Söder - 18 april
En dag på Djurgården - 5 april
En dag på stan i slutet av mars - 24 mars
En dag på stan i slutet av mars
Trollhasseln blommar länge under tidig vår och lyser upp trista februari-marsparker, som här i Berzelii park.
24 mars 2014
Intill Trollhasseln finns en körsbärskornell (Cornus mas) och några blir säkert lite förvirrade av de här tidiga gula blommorna på de annars så kala buskarna. Nej det är ju inte Forsythia!
Uppe i Jakobs kyrkas torn stod jag en sommardag 2012 och tog översiktsbilder till boken. Vaktmästare Jorma var en vänlig man som guidade turen upp i tornet.
Överallt pratas om att de japanska körsbärsträden blommar i Kungsträdgården och visst blommar de lite försiktigt redan, men den normala blomtiden är i slutet av april. Det är möjligt att huvudblomningen kommer igång något tidigare i år. De blommade ju förresten med några blommar redan i januari denna milda och medgörliga vinter.
I strömmen var fisket igång...
...och på kajen var det glad vårpicknick!
På Strömparterren hade man börjat arkadklippa lindarna.
På Kindstugatan i Gamla Stan är det inte alltid så lätt att se när det är vår. Idag såg jag!
Det finns en butik på Stora Nygatan i Gamla Stan som skiljer sig från det mesta och på något märkligt sätt så lockas jag in där. Då ska man veta att jag inte är direkt intresserad av loppisbutiker eller liknande. Jag tror inte att butiken har något namn, det finns i varje fall ingen skylt, men den är öppen sju dagar i veckan! Inne i butiken är kaos ett alldeles för lindrigt uttryck. Det går nästan inte att ta sig in i lokalen som fullständigt svämmat över med prylar av alla slag. ´´Det är kunderna som rör till´´ sa ägaren!
Jag ryggar instinktivt alltid tillbaka när jag ser uniformer, allt från lapplisornas till militärernas dräkter (förutom vaktparadens) och här inne finns mängder av gamla militäruniformer. Idag frågade jag ägaren hur affärerna gick och han berättade att det inte längre finns några samlare i Sverige. Allt som är värt att samla på har försvunnit från landet påstod han. Han själv däremot var en samlare av rang, med Sveriges största vapen- och uniformsamling, säger han!
Affärerna går inte så lysande och han tror inte att butiken kommer att fortsätta så länge till. I fjorton år har han sålt prylar här på Stora Nygatan. När han började ojja sig om att Sverige i stort sett avskaffat försvaret och militären, och kom in på samtalsämnen som var alldeles för tunga för mig den här vårdagen, då backade jag ut ur kaoset - eller det som är värre en ett kaos - drog in den friska Gamla Stanluften i lungorna och vandrade bort mot tunnelbanan.
Någonstans bakom det gröna tyget, finns kassan.
På NK hade Anders Stålhand fixat vår i form av fem meter höga blommande körsbärsträd! Snyggt jobbat!
