16 juni 2015

Vasastan (formellt Vasastaden) är en stadsdel i Stockholms innerstad, Norrmalms stadsdelsområde.

Vasastan begränsas i väster av Barnhusviken/Karlbergssjön, i söder av Tegnérgatan, i öster av Birger Jarlsgatan-Roslagstull-Roslagsvägen samt i norr av Brunnsviken och kommungränsen mot Solna (Norrtull-Norra Länken). Den gränsar till stadsdelarna Norrmalm, Kungsholmen, Östermalm och Norra Djurgården samt till Solna kommun. Antalet invånare uppgår till cirka 60 000 (1934 var antalet invånare hela 103 336).

På området låg tidigare de stora ägorna Rörstrand, Sabbatsberg och Bergianska trädgården. Den första stadsplanen togs fram 1880 och man började då bygga på området söder om Odengatan. Snart fortsatte byggandet även i utkanterna av stadsdelen. Birkastaden byggdes i huvudsak 1902–1912, Rödabergsområdet 1916-1927 och Atlasområdet 1925. (Wikipedia)

Dagens stilla vandring fick mig att förstå att Vasastan har överraskande många gröna rum och att Rödabergsområdet (som troligen fått namnet efter den rödfärgade granit som fortfarande finns här i bergen) är en mycket trivsam, vacker och lugn del av Stockholm. Torsgatan som går rakt igenom Rödabergsområdet  är dock en ganska stor och under vissa tider på dagen, trafikerad gata. Annars känns den här delen av Vasastan som en lugn småstadsidyll, men med lite högre hus än i småstäder, även om vissa av husen är lägre än de vanliga bostadshusen i Stockholm med 5-6 våningar. 1920-talsbyggnaderna är vackra och det här kan man läsa på Wikipedia:

Röda bergen utgör Stockholms största samlade innerstadsmiljö som präglas av 1920-talets stadsplaneideal och byggnader i storgårdskvarter. De grönskande miljöerna var det stadsmässiga svaret på trädgårdsstaden. Anläggandet av stadens mark samordnades med den enskilda för att skapa en genomarbetad stadsmiljö av hög kvalitet. Röda Bergen är därför som helhet sedan 1987 kulturskyddat som riksintresse. Stockholms stadsmuseum har bedömt att Rödabergsområdet har synnerligen stort kulturhistoriskt värde, vilket gäller såväl byggnadernas yttre som hela stads- och parkmiljön. 

I Röda bergen är det glest mellan caféer och restauranger, vilket kanske är en anledning till lugnet. Jag pratade med en äldre kvinna vid Sätertäppan som bekräftade att de här kvarteren verkligen var lugna och trivsamma att bo i. Stadsplanen för Rödabergsområdet har Per-Olof Hallman ritat, arkitekten och stadsplaneraren ritade även Lärkstaden på Östermalm (det kommer snart ett blogginlägg om Lärkstaden). Till skillnad från den stora Lindhagenplanen som format den största delen av Stockholms innerstad med spikraka gator och fyrkantiga kvarter, från slutet av 1800-talet och en bit in i det nya seklet, så var Hallmans ideal i stället mer romantiskt, där han följde och utnyttjade terrängen. Troligen samarbetade han med den dåvarande stadsträdgårdmästaren Mauritz Hammarberg.

Så här med facit i hand, skulle det varit bättre om denna Hallman fått levat och verkat lite tidigare, då det nya Stockholm skulle utformas. Albert Lindhagen med sin stora generalplan för huvudstaden och Per-Olof Hallman hade helt olika syn på hur Stockholm skulle se ut och hur människor skulle bo. Jag hade hellre sett fler sådana här bostadsområden än de strikta raka kvarteren som kommit till genom att varje nivåhöjning sprängdes bort och stora trädgårdar försvann.