Site Meter

Vasastans gröna rum

 Titta in i Vasastans Gröna rum - 16 juni 2015! Bilden från Atlasområdet.
 

Vasastan (formellt Vasastaden) är en stadsdel i Stockholms innerstad, Norrmalms stadsdelsområde.

Vasastan begränsas i väster av Barnhusviken/Karlbergssjön, i söder av Tegnérgatan, i öster av Birger Jarlsgatan-Roslagstull-Roslagsvägen samt i norr av Brunnsviken och kommungränsen mot Solna (Norrtull-Norra Länken). Den gränsar till stadsdelarna Norrmalm, Kungsholmen, Östermalm och Norra Djurgården samt till Solna kommun. Antalet invånare uppgår till cirka 60 000 (1934 var antalet invånare hela 103 336).

 

På området låg tidigare de stora ägorna Rörstrand, Sabbatsberg och Bergianska trädgården. Den första stadsplanen togs fram 1880 och man började då bygga på området söder om Odengatan. Snart fortsatte byggandet även i utkanterna av stadsdelen. Birkastaden byggdes i huvudsak 1902–1912, Rödabergsområdet 1916-1927 och Atlasområdet 1925. (Wikipedia)

 

Inflammation i vänster arms senor, sa läkaren innan jag blev gipsad. Överansträngning efter förra veckans stress i Engsholms slottspark. Gipset ska sitta på i en vecka, men jag börjar nog jobba på måndag igen. Vad gör jag då hemma i Stockholm mitt i sommaren? Inte kan jag sitta inne i lägenheten i juni månad, så jag tog Nikon och begav mig in till Vasastan, stadsdelen som inte brukar synas så mycket här på bloggen mer än bilder från Sinnenas trädgård och Observatorielunden. Annars är Vasastan den stadsdel som jag endast brukar passera, men i slutet av 70-talet bodde jag ett år på Norrtullsgatan 57, 4 trappor upp. Efter ett år längtade tillbaka till Brommas grönska. 

 

Dagens stilla vandring med gipsad arm, fick mig att förstå att Vasastan har överraskande många gröna rum och att Rödabergsområdet (som troligen fått namnet efter den rödfärgade granit som fortfarande finns här i bergen) är en mycket trivsam, vacker och lugn del av Stockholm. Torsgatan som går rakt igenom Rödabergsområdet  är dock en ganska stor och under vissa tider på dagen, trafikerad gata. Annars känns den här delen av Vasastan som en lugn småstadsidyll, men med lite högre hus än i småstäder, även om vissa av husen är lägre än de vanliga bostadshusen i Stockholm med 5-6 våningar. 1920-talsbyggnaderna är vackra och det här kan man läsa på Wikipedia:

Röda bergen utgör Stockholms största samlade innerstadsmiljö som präglas av 1920-talets stadsplaneideal och byggnader i storgårdskvarter. De grönskande miljöerna var det stadsmässiga svaret på trädgårdsstaden. Anläggandet av stadens mark samordnades med den enskilda för att skapa en genomarbetad stadsmiljö av hög kvalitet. Röda Bergen är därför som helhet sedan 1987 kulturskyddat som riksintresse. Stockholms stadsmuseum har bedömt att Rödabergsområdet har synnerligen stort kulturhistoriskt värde, vilket gäller såväl byggnadernas yttre som hela stads- och parkmiljön. 

 

I Röda bergen är det glest mellan caféer och restauranger, vilket kanske är en anledning till lugnet. Jag pratade med en äldre kvinna vid Sätertäppan som bekräftade att de här kvarteren verkligen var lugna och trivsamma att bo i. Stadsplanen för Rödabergsområdet har Per-Olof Hallman ritat, arkitekten och stadsplaneraren ritade även Lärkstaden på Östermalm (det kommer snart ett blogginlägg om Lärkstaden). Till skillnad från den stora Lindhagenplanen som format den största delen av Stockholms innerstad med spikraka gator och fyrkantiga kvarter, från slutet av 1800-talet och en bit in i det nya seklet, så var Hallmans ideal i stället mer romantiskt, där han följde och utnyttjade terrängen. Troligen samarbetade han med den dåvarande stadsträdgårdmästaren Mauritz Hammarberg.

 

Så här med facit i hand, skulle det varit bättre om denna Hallman fått levat och verkat lite tidigare, då det nya Stockholm skulle utformas. Albert Lindhagen med sin stora generalplan för huvudstaden och Per-Olof Hallman hade helt olika syn på hur Stockholm skulle se ut och hur människor skulle bo. Jag hade hellre sett fler sådana här bostadsområden än de strikta raka kvarteren som kommit till genom att varje nivåhöjning sprängdes bort och stora trädgårdar försvann.

 

Väringatäppan på Väringsgatan.
 
Väringatäppan
 
Solvändan
 
Kvarteren är utformade så att husen ofta har belönats med en stor grön gård, som här vid Vikingatan-Väringgatan.
 
Den stora gröna gården vid Vikingagatan-Väringgatan.
 
Vem gillar inte fönsterluckor? Som här på Rödabergsgatan.
 
 Plötsligt öppnar sig en väg in till den vackra grönskande Hedemoratäppan! Det här var en ny plats för mig i Stockholm och det skulle komma fler för mig okända platser här i Vasastan!
 
I Hedemoratäppan rådde lugnet!
 
Ännu ett grönt rum, här på Torbjörn Klockares gata
 
En annan för mig okänd plats i huvudstaden är Sätertäppan, en mycket vacker och stillsam plats med vackra 20-talshus runt omkring.
 
Sätertäppan
 
En gata med låga hus som verkligen skiljer sig från den övriga stockholmsarkitekturen är Falugatan. En ren idyll i storstaden!
 
Hälsingehöjden
 
 
 Karlbergsvägens sista del bort mot väster är en grönskande del av Vasastan. På en karta från 1700-talet ser man att från Odenplan och ända bort till Karlbergs slott, fanns här stadens då ståtligaste allé. I slutet av 1800-talet måste allén lämna plats för den nya Karlbergsvägen. Den gamla landsvägen med den långa allén blev nu i stället en bred gata med små förgårdsträdgårdar på båda sidor.
 
Under mitten av 1900-talet togs förträdgårdarna bort - för trafikens skull, men nya alléträd planterades och mellan Torsgatan och Norra Stationsgatan finns fortfarande förträdgårdarna kvar - se bilderna här nedan. Tänk om hela långa Karlbergsvägen fått ha kvar alla sina små trädgårdar framför husen - så vackert det hade varit. Men Stockholm planerades under förra sekelskiftet inte för människor, utan för den kommande trafiken. Än idag är Stockholm i första hand stadsplanelagd för bilar!
 
Jag lämnade Rödabergsområdet och Karlbergsvägen för att fortsatta bort till Vasaparken - Vasastans största park. Det här är en av Stockholms största lekpatser, med bollplan - skridskobana på vintern och en stor lekplats för de minsta barnen. I den västra delen finns dock även lummiga gröna rum att gömma sig i. Här i parken blev det en stunds vila för den gipsade stadsvandraren och en ceasarsallad vid caféet.
 
Astrid Lindgrens terrass som ligger just intill Dalagatan 46 där hon bodde.
 
Sven-Harry Karlssons konstmuseum och konsthall vid Vasaparken som öppnade 2011. Huset är ritat av Anna Höglund på Wingårdh Arkitektkontor och inrymmer museum, konsthall, takterrass, restaurang, lägenheter och kommersiella lokaler.
 
Den lummiga delen av Vasaparken
 
Vasaparken mot Torsgatan
 
Nävor i Vasaparken
 
Fönsterluckor på Atlasgatan
 
Den sydligaste delen av Vasastan utgörs av järnvägen.
 
 Barnhusviken skiljer Vasastan från Kungholmen och här avslutade jag min vandring med gipsad arm och tog tunnelbanan hem till Bromma!

Kommentarer
Postat av: Gabrielle RW

Oj så många fina bilder. Här blir många igenkännanden. Jag bor ju i dom här krokarna. Numera nära Odenplan, men tidigare i Birkastan. Ändå är det flera av platserna som jag inte sett - som Väringatäppan.

Och så är du gipsad för seninflammation. Jag visste inte att man kunde bli gipsad för sånt. Själv har jag (suck! visst låter det löjligt!) inflammation i en senskida i vänster arm. Vi är "olyckssyskon" du och jag verkar det som. Men inget gips här, bara en skena.
Lycka till med armen och trevlig midsommar!

2015-06-17 @ 23:05:05
URL: http://rolandwalden.wordpress.com/
Postat av: Hasse Wester

Täpporna i Röda bergen är väldigt fina tycker jag. Vad gäller armen så är jag gipsad på översidan bara och det ska sitta på endast en vecka, så det är inte så farligt. Trevlig midsommar till dig och hoppas att din arm läker snart!

2015-06-18 @ 07:57:05
URL: http://gardener.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0