Parken som anlades på 1790-talet efter ritningar av C.F. Adelcrantz, har sin bästa tid under vår och höst tycker jag. På våren lyser sluttningen ner mot Drottninggatan av en blå matta med Scilla sibirica och jag vet nog ingen plats där de blå scillamattorna är mer effektfulla. Slänten är verkligen vacker i april när man från Odenplan vandrar Drottninggatan fram på väg ner mot stan. 

 

Det gamla observatoriet byggdes 1748-53. Arkitekt var Carl Hårleman som vid den tiden var ansvarig för färdigställandet av Stockholm slott. Observatoriet byggdes med material som delvis kom från slottsbygget. När byggnaden var klar sattes ett staket upp runt hela den då kala kullen och sedan anlades den engelska parken på det som idag är en sista rest av Brunkebergsåsen, vilken en gång sträckte sig genom hela Stockholm. På 1700-talet var det här en plats långt ifrån själva staden. Utsikten från kullen var då åkrar, ängar, väderkvarnar, små träkåkar här och där och tobaksodlingar. Fram till början av 1900-talet fanns ett staket kvar som stängde in observatoriet och den grönskande lunden.

 

Parken genomgick en stor renovering 1929 då nya träd och buskar planterades. 

 

Läs mer om Observatoriet i Mira Mirakels blogg - klicka här!

Observatoriemuseet, som varit inrymt i byggnaden, har bland annat haft en världsunik temperaturslinga som visar medeltemperaturen under årets varmaste (juli) och kallaste (februari) månad från 1756 fram till idag. Observatoriemuseet stängdes i januari 2014.

Stockholms gamla observatorium, har även ett nytt teleskop i det närbelägna Magnethuset, som Stockholms amatörastronomer använder för observationer. (Wikipedia)