Den första veckan var spikad med besök hos Hannu på Kinnekulle, vidare till en vän i Varberg. I Landskrona ska jag och kamrat Claes ta oss över till ´´pärlan i Öresund´´ Ven. Det blir sedan en natt på Ystads havsbad (där jag fick förmånen att bo genom reseföretaget Take offer och slutligen två dagar på Bornholm.

Men vart skulle jag då åka under den andra semesterveckan under ett par dagars roadtrip? Hur jag än letade så hittade jag inget lämpligt resmål så jag bestämde mig för att låta slumpen eller ödet om man så vill, bestämma. Jag tog den där kartboken över Sverige, blundade och bläddrade för att plötsligt dyka ner med pekfingret på den plats som jag skulle besöka. Jag öppnade ögonen och fingret hade hamnat på byn Gonäs som ligger strax utanför Ludvika i Dalarna. En ort som har 350 invånare, ingen butik, ingen bensinmack, i stort sett inget förutom naturen runt omkring och villorna där människorna bor. Eller?

Vem vet varför slumpen valde just Gonäs åt mig? Kanske att just den platsen kommer att betyda något speciellt för mig. Det visade sig senare att tre av mina Facebookvänner bor i närheten av Gonäs och att en god vän till mig har en granne med koppling till byn. I kommentaren här nedan av Lilla B fick jag också veta att Gubben i stugan finns i närheten. Det är en av mina favoritdokumentärer. Se youtubefilm.

Nu vet jag vilka platser jag ska besöka på orten och jag kommer att göra ett  bloggreportage från och om Gonäs och det kommer att bli seriöst, alltså inget ´´Stockholmaren som kom till hålan på landet och som hånar alla ställen som inte har tunnelbana ´´.

Jag respekterar alla människors val av boplats. Jag är själv född i Norrtälje och är ganska långt ifrån den typiska stockholmaren. Eller som kamrat Per skrev i sin blogg i morse - du är definitivt inte en "stockholmare", du är en stockholmare. En jäkla skillnad!

Glansmalva.

De första 21 åren av mitt liv levde jag i Roslagens huvudstad Norrtälje. När jag idag besöker min barndomsstad så dras jag automatiskt till ån. Den vackra ån som stilla flyter genom staden.

Vi bodde alldeles ovanför ån och hit gick vi, Kalle och jag. Vi letade mask bakom Pythagoras fabrik för att sedan tillbringa många sommardagar bakom ett metspö vid ån. På 60-talet släpptes avlopp ut i ån och fisken dög knappt åt katterna, men det var alltid lika spännande att se flötet dra iväg när man fick napp. Nu när vattnet är rent och fisken ätbar ser man inga barn med metspö här. De har nog helt andra intressen idag och högre krav på spänning än att se ett flöte dra iväg.

Förutom att besöka min mor idag så var det dags att kolla in årets konst i ån som har blivit ett årligt återkommande evenemang. Jag tog med min 85-åriga mor på vandring utefter ån för att fotografera årets konstverk. Men ganska snart insåg jag att årets konst inte alls intresserade mig som den gjort under föregående år. Riktigt svagt var det. Fastnade inte direkt för något verk även om Anders Janssons ´´Mathilda drömmer´´, se bilden ovan...var lite fin.

Vi var ganska överrens min mor och jag, att det här var inte kul. Hon hade en återkommande kommentar om åkonsten i stan där hon bott sedan hon var några år gammal - ´´Varför kan de inte visa något vackert någon gång´´. 
Så skärpning ni som arrangerar detta...ta i lite mer nästa år. Det här var för tamt. Jag har gillat mycket av det som visats tidigare. Vill inte ens visa på bild de övriga konstverken.

Men det är alltid lika rofyllt att vandra längs min vackra Norrtäljeå och vi avslutade vandringen med lunch vid Åtellets restaurang (de översta bilderna). Tack för en fin dag min fina mor!

Innan jag lämnade Norrtälje ville jag i efterhand gratulera min fina systerdotter Therese som fyllt år i veckan. Vi gick en liten vandring upp i Södra bergen. Med utsikten över stan framför oss hade vi ett fint möte, som alltid. När vi satt där så gled en Cadillac fram till utsiktsplatsen. Tänkte på en scen ur en amerikansk film när ett ungt par kör fram till utsiktskanten, med staden nedanför, redo att romantisera.
Skillnaden här var att fyra män i 60-årsåldern befann sig i bilen. Igår var det American Car Show i Socitetsparken här i stan och även om jag inte är direkt bilintresserad så hade det varit kul att sett alla de vackra gamla bilarna i parken.

 

 

 

 

Jag var på Lyran och drack kaffe. Lyran är ett konditori i Bredäng som har en fantastisk utsikt över Mälaren och bort mot mitt Bromma. Byggnaden uppfördes som sommarvilla 1867 i schweizerstil och namnet Lyran kommer av att konstnären Carl Gustaf af Leopold skapade en lyra i trä som står uppställd på gården och som är en hyllning till Carl Michael Bellman.
Det är något alldeles speciellt att sitta ute på verandan med utsikten och här finns massor av gott bakverk men idag nöjde jag mig med ett wienerbröd.

 

 

Hammarby sjöstad är ny stadsdel i Stockholm som först 2017 är helt färdigbyggd. Då kommer det att bo 25 000 människor här.
Det är fint runt Hammarby sjö men alla dessa hus med den moderna arkitekturen ligger alldeles för tätt tycker jag. Jag skulle känna mig oerhört instängd om jag bodde här, om man då inte har fri utsikt mot Hammarby sjö och det finns också takterrasser som säkert är helt fantastiska boplatser med utsikt in mot Södermalm. Kjell Bergqvist ska visst bo här.
Visst skulle man velat ha varit med när arkitekten ritade byggnaden på bilden här ovan. Gick han på starka mediciner eller vad rökte han? Inspirerad av Gaudi? Lunchen åt jag på Café Spoon Nautica.

Det är nog så att jag i mina bilder ofta förskönar mitt Stockholm. Bilderna ljuger inte men förskönar nog som sagt en aning. Jag skär bort det fula och det som stör idyllen. Det är meningen och tanken med bilderna.
Jag ser allt det andra också men jag vill att man även ska kunna koncentrera sig på det vackra som finns runt omkring oss. Det är så lätt att falla in i klagokören som mest ser klotter, nedskräpning och förstörelse. Det finns där och det är ett problem, jag vet det. Men jag tror att det är viktigt att vi ser det vackra också.

Bilden här ovan är tagen från ett utsiktstorn vid Liljeholmen och här har en uteliggare sin sommarplats. Det låg en del kläder och annat som markerade platsen och det är tragiskt att se hur vissa av oss lever. Även om jag blev aningen nedstämd av synen så måste man väl ändå säga att det är en väl utvald plats?

På många platser byggs det bostadshus längs kajerna i Stockholm nu där det tidigare funnits fabriker och andra arbetsplatser, som här på Liljeholmen. Vrider jag huvudet åt höger från min skrivarplats så ser jag över till Kungsholmen och Hornsberg där också en ny stadsdel snart är färdigbyggd och vid kajen där det tidigare var sandtag växer nu bostadshus upp. Förr var det livlig trafik med alla sandpråmar här nere på Ulvsundasjön, nu är det mest fritidsbåtar och turistbåtarna som tarfikerar sjön.

Lavendelhäckarna vid hotellet har sin bästa tid nu och ramar in planteringarna på ett fantastiskt sätt. I trädgårdslandet och runt slottet blommar sommarblommor och sallaten (inte sallad...det heter den först när den serveras) har nog aldrig varit så fin och Drömhörnan ser ut ungefär som jag drömde om.

Jag sneglar ibland ut mot Södertäljeviken där båtar far fram och tillbaka med semesterfria människor i vila och utan tider att passa. Jag känner ingen avundsjuka men däremot börjar längtan efter den där friheten bli allt starkare. Men jag är van vid augustisemester och trivs lite med att längta eller som hon sa Karin Boye - det är vägen som är mödan värd.
Det blir lite lugnare i augusti, inte så kravfyllt. Inte samma plikt att man måste sola, grilla, åka båt, paddla, spela brännboll eller bara vara sådär sommarlycklig hela tiden. I augusti är det tyskarna och jag som reser runt i Sverige.

Att rådjuren har minskat i antal är något som gynnar rosor mm i parken, men det finns ett annat djur som hotar och oroar och som kan bli en stor plåga om det vill sig illa. Det handlar inte om vildsvinen. Mer om dessa marodörer senare.

Jag gödslar sommarblommorna med flytande gödsel och i trädgårdslandet och i planteringar använder jag algomin och hönsgödsel. Jag vattnar i torkan och en gång har jag badat från bryggan i år. Jag har fått massor gjort i parken den här veckan och jag lyssnade samtidigt på sommarprogrammen i P1. Igår hörde jag Maria Wetterstrand och Thomas Johansson på poden.

Jag fick besök av Trosabygdens Trädgårdssällskap. Ett gäng glada, trevliga och intresserade personer som vandrade med mig i nästan två timmar i slottsparken. Det blev dock inte den där magiska kvällen som jag tänkt, med sol och vindstilla fjärd och fika på bryggan. Det blåste och himlen var grå. Men vi hade mycket trevligt ändå och de fikade i lä på borggården efter vandringen.

En av besökarna visade sig vara Gunnel Ginsburg som skrivit boken Ogräs - känn igen och ta bort, som finns i mitt trädgårdsbibliotek. Hon har även illustrerat många trädgårdsböcker som t.ex. Odla orientaliskt, Nya växthusboken och Jordens täppor.

Tomas Ledin har blivit delägare till Hässelby slott, eller Hesselby slott som det nu kommer att heta. Den andra ägaren är Svensk Inredning AB som även äger Ulvsunda slott här i västra Stockholm. Slottet ska nu bli ett musikslott säger Tomas Ledin och byggnaden kommer också att genomgå  en omfattande renovering. Kul med ett musikslott tycker jag.

Men du Tomas - jag hoppas att du inte glömmer bort den vackra lilla barockträdgården bakom slottet som har sett ganska ruffig ut länge nu. Som vanligt så väljer jag att visa de vackraste delarna på bild men det finns verkligen mycket att önska vad gäller skötseln i trädgården.
Varje gång jag kommer längst ner i den terrasserade trädgården där de olika växtkvarteren finns, så kliar det i fingrarna på mig att renovera alla dessa planteringar som vuxit igen och som inte passar in i den här miljön. Det skulle inte behövas så stora och kostsamma insatser för att snygga till den här delen av trädgården.
Det var lite bättre skötsel nu än när jag var här sist, men inte alls så som man skulle önska. I häckarna har vildskott av olika träd fått växa upp och det ser allmänt stökigt ut. Det kan ju vara så att parken inte ingår i köpet...att den sköts på annat sätt. Någon som vet?

Det här är annars en mycket fint anlagd trädgård och det är granar från 1960-talet som växer i parterrerna och jag tycker att det är helt strålande att använda vårt inhemska barrträd här. När de är tuktade så är det mycket vackert. Inga känsliga buxbom som behövs bytas ut med jämna mellanrum här inte, som på Drottningholm t.ex.

Men som sagt Tomas...sparka av dig sandalerna av plast nu och på med jobbarskorna och börja renovera planteringarna i den nedre terrasseringen, för du vet att sommaren är kort! Så det är bäst att sätta fart!

När vi ändå är inne på kändisar så åkte jag vidare ut till Järfälla och till Görvälns slott som jag besökte senast 2008 en dag i maj. Här ska TV spela in Stjärnorna på slottet den 1-12 augusti och då kommer det att vara avspärrat här, så ni som vill stalka Kim Anderzon, Louise Hoffsten, Christer Lindarw, Johan Rabeus och Johan Rheborg kommer nog inte att se så mycket utanför avspärrningarna.

Det är fint här ute. En lugn och skön miljö. Slottet ligger längst in i en Mälarvik och det är vackra omgivningar. Inte så piffigt i trädgården som inomhus. Det här är ett konferenshotell med mycket speciella övernattningsrum.
Hit ut kan man även åka bara för att äta middag (bäst att boka bord) eller ta en kaffe och en bulle. Nu i juli är dock slottet stängt för renovering.

Runt om i parken finns konstverk uppställda och det här med konst blir lite konstigt ibland. Jag hänger inte alltid med i konstnärens tankar och det är väl heller inte meningen. Det här ´´konstverket´´ som Sten Dunér så fint har skapat heter lite fyndigt ´´Klot´´ och jag skulle velat se in i Stens hjärna när han skapade detta klot. Fick hans fantasi spela helt fritt? Och vad kostar klotet?

Har börjat titta på en Nikon D5100. Någon som vet något om den kameran?