Tagetes har alltid varit något av en hatblomma för mig men det är inte den här stackars blommans fel utan hur vi har använt den genom åren. För mig har tagetes varit en växt som planterats i fula betongurnor vid bensinmackar eller i eternitbalkonglådor där blommorna blandats med alla möjliga andra färgglada kompisar. Man bör vara försiktig med vilka färger som ska vara grannar till orange...tycker jag. Bäst blir det om man blandar olika sorter av tagetes, olika stora blommor och olika färgnyanser, som på bilden från Bergianska högst upp. I somras har även jag upptäckt att om man använder tagetes på rätt sätt så kan man skapa riktigt effektfulla planteringar och det gäller att massplantera för att de ska komma till sin rätt. Orange är en färg som passar bäst på sensommaren och på hösten tycker jag.

Den över bilden är alltså från Bergianska trädgården här i Stockholm och den undre från Trädgårdsföreningen i Göteborg. Det känns som om tagetesen har fått en ny chans att visa vad den kan. Det gäller att våga och jag tror att man kan tycka om de flesta växter bara de får vara i en miljö där de passar.

Än så länge har vi endast haft den småblommiga kryddtagetesen i vår slottspark, och då planterad i köksträdgårdslandet. Den används som krydda i mat och i desserter och smaken går mot citrus. Man kan använda både blad, stjälkar och blommor. Men ett år hade sådde jag även den gräddvita sorten ´Vanilla F1´ också och den var ok.

Men vem vet...snart kanske vi vågar att göra något mer av den här sydamerikanska kämpen i parken. Men det gäller att hålla sig borta från de allra fulaste sorterna...som t.ex. ´Jolly Jester´

Det är kanske en liten bit kvar ännu tills det dyker upp tagetes i slottsparken...men vi har börjat diskutera det...chefen och jag! Och tittar man på Bergianskas häftiga planteringar eller Trädgårdsföreningens lite lugnare val, så blir man ju lite sugen på att vräka på med dem någonstans.
Eller blir det kanske för mycket orange? Ledsnar man på allt orange efter ett tag? Det kanske bara är kul en stund? Jag vet inte!

Tagetes kommer från Sydamerika och det finns väl inte någon mer lättodlad annuell. Den finns i många olika färgnyanser och höjder -  från 15-75 cm. Tagetes är ju också bra att plantera där rosor fått sin jord angripen av rundmaskar (nematoder) då den utsöndrar ett ämne som rundmasken inte tål.

Läs här när Lena Israelsson berättar om Tagetes ´Linné´.

Man kan tydligen framställa eterisk olja från tagetes.

Mandelmannen har befriat tagetesen säger han. Se här.

Hittade en sida på Allt om Trädgårds forum där man diskuterar vilka blommor som är fula. Se här.

Så nu är jag nyfiken att höra. Vad tycker ni om tagetes? Ärligt!


Kryddtagetes i köksträdgårdslandet

Trädgårdsböcker kommer ut på löpande band och tävlar väl med kokböcker om att vara facklitteraturens mest sålda genre. Men det är ganska sällan som jag blir överraskad eller känner att jag vill utöka sitt trädgårdsbibliotek med någon nyutkommen bok. Självklart finns det guldkorn bland de nyutkomna också men annars letar jag hellre i antikvariat och när jag någon enstaka gång hamnar på loppis. För ett tag sedan besökte jag Myrorna i Hjorthagen för att leta efter ett gammalt slagbord, men hittade såklart inget där. När jag gick förbi böckerna så hade de 50% rea på alla böcker den här veckan. Trädgårdsböckerna kostade där innan rean i genomsnitt...20-30 kr/st. Nu halva priset.

Jag köpte ett gäng slitna böcker från 1930-talet och så hittade jag en riktig skatt - den norska författaren Harald Thaulows bok Mina Rosor från 1949, tryckt på Klara civiltryckeri A.B. i Stockholm.

Den boken träffade mig direkt i hjärtat. Det är en bok om rosor, skriven av en författare som blivit fullständig förälskad i tehybridrosen Ophelia. I boken får man lära sig det mesta om rosor, hur man planterar dem, beskär dem och njuter av rosornas skönhet. Det som gör den här boken unik är att han talar till Ophelia som om hon vore en kvinna som han djupt förälskat sig i. Det skulle vara helt omöjligt att ge ut något liknande i vår tid och många skrattar nog gott eller fnyser åt det här...men jag tycker att det är både häftigt och vackert. Det blir liksom mer intressant att fånga in fakta när man befinner sig mitt i Ophelias och Haralds kärlekshistoria.
Intressant är också hur han besprutar rosen med DDT...
Jag skriver av direkt ur boken om hur Harald och Ophelia tillsammans lever ett år i en trädgård. Jag vet att det här är alldeles för mycket text för ett blogginlägg...men det får bli ett undantag.

Och jag tror att jag ska skaffa mig en Ophelia till slottsparken...

Hon heter Ophelia och jag älskar henne. Det blev kärlek vid första ögonkastet den dag jag såg hennes skönhet, hennes fulländade gestalt, hennes fullkomlighet.

Min Ophelia har kind som en mognande persika, den ljusa färgharmonin, som minner om ung kvinnlighet, om jungfrun, som håller på att bli kvinna. Och när jag biter i en persika och förnimmer fruktens saft och doft, tänker jag på Ophelia. Kommer hon att besvara mina känslor?

Jag måste säga att Ohelia är till salu ganska billigt. I medvetenhet om sin skönhet och med sitt kvinnliga behov att vara älskad och åtrådd delar hon med sig åt tusenden och lever lycklig hos andra. Ja, folk tävlar rent av om att sälja Ophelia! Ingen skicklig yrkesodlare tvekar ett ögonblick att bjuda ut henne.

Lyckligtvis är min kärlek blind och fullständigt okänslig för vad som sker omkring mig. Ophelia, som jag satt bo åt i min bästa jord, är bara min. Så får vi leva livet tillsammans, hon och jag, i sol och regn, i vinterköld och sommarvärme.

Jag läste ditt namn på etiketten. Du såg så fattig och naken ut, när jag tog fram dig. Mossan föll av dina jordlösa rötter, den gula etiketten dinglade i sin tåt. Kunde jag vänta det som utlovats av det nakna grenverket, som växte upp ur okuleingsstället på din vilda rothals? Grön bark med dessa ögon mellan taggarna - nästan omärkliga utväxter, lite ljusare i färgen bara, som fanns kvar i bladfästena från fjolårets blad. Men där har du alla dina hemligheter gömda Ophelia! Först när värmen kommer i luften och till jorden, först när du satt rot och blivit saftspänd, ska du öppna dina ögon och se ut på världen och på mig.

Välkommen i min jord Ophelia! Det är livets hymn jag sjunger för dig - inte slutritualen, den med de tre skovlarna mull.

Jag har grävt en grop, lite djupare än dina rötter. Nederst har jag format jorden till en konisk tapp för att hjälpa dig att sprida rötterna på bästa möjliga sätt. Så sänker jag ned dig, tills okuleingsknuten kommer 5-6 cm under markytan, strör försiktigt av den bästa kompostjord jag har, så att den silar ned mellan rötterna, trycker till med handen, lägger på mer jord och trycker till hårt runt om.  Nu ska det vara livgivande vatten i massor, så att jorden genomvattnas ordentligt och riktigt slammas upp omkring rötterna, och när det är gjort, krattar jag över jorden jämnt och löst.

Så planterar jag dina systrar omkring dig, de blivande medtävlerskorna om min gunst och beundran. Åh, jag vet nog hur vackra de kommer att bli. Men tro mig Ophelia, jag kommer att bli dig trogen. De kan aldrig bli vackra nog dina pager och tärnor, dina hovmästare och hillebardiärer. Längst bak kommer klängrosorna att klättra på muren, höja sina standar och blåsa färgglada fanfarer för drottning Ophelia och hennes hov.

Nå, så börjar vi då Ophelia. Jag talar milt och trösterikt till dig som tandläkaren till en patient. Först försiktigt bort med alla smågrenar från okuleringsstället. Snart står de tre gröna, friska grenstumparna där ensamma med lovande ögon mellan törnerna. Fyra och tre ögon på den främsta och två på den bakersta grenen, som är lite svagare. Färdigt! Nu är det gjort, Ophelia och du har nio fina ögon kvar. Det är kanske litet för mycket, men du är av stark ras. Sov nu små ögon tills vårens värme och livets kraft väcker er.

Det är inte oss människor givet, kära Ophelia, att riktigt fatta, vad som egentligen sker under jorden, när du som vi säger slår rot. Du stod där på ett led i plantskolan sprudlande av liv, du hade utvecklat dig fullkomligt året efter okuleringen och drömde bara om att komma igen nästa år ändå kraftigare och med ändå fler praktfulla blommor. Grenarna fick gärna övervintra under snö och is och rötterna sänkas i dvala, det var i alla fall bara en skönhetssömn. Tusen rottrådar skulle darra av arbetsiver och återuppta kontakten med jorden på det område, där de låg färdigförgrenade.

Du kallas the-hybrid, Ophelia. Ordet kommer av R. thea (R. chinensis var. fragans) men vad som egentligen ligger i att beteckna dig som hybrid det kan ingen människa av i dag förklara. Du får förlåta, Ophelia, men ingen vet egentligen med bestämdhet, vilka dina föräldrar var. En världsberömd the-hybrid är du, men som hos många av de stora är ditt upphov höljt i dunkel. Men du är född i England hos den berömda rosenodlaren William Paul.

En förmiddag i vårens varma, skira luft står jag hos Ophelia och pratar med henne om tider som gått och dagar som kommer.

Kommer du ihåg skymningen under pappershuvan, som jag lyfte av på kvällen för att vattna dig och sedan satt på igen för att den skulle skydda dig mot morgonsolen? Jag sökte på den tiden en vakande blick i dina ögon och en kväll lät jag dig stå oskyddad. Dagen därpå stod du där i ljuset, och den varma brisen, som du älskar, kunde blåsa in skönhetens och välbefinnandes liv i dig.

Ophelia! Jag måste komma med en bekännelse! Sedan den dag jag började odla dig har jag skyddat dig mot sjukdomar och insektsangrepp bara genom att använda sunt förnuft. Sedan har jag läst åtskilliga böcker om rosor och funnit ingående beskrivningar - ofta instruktivt och skrämmande illustrerade - av alla de hemsökelser, som en stackars ros kan bli utsatt för, och botemedlen mot dem.

Om jag i mitt lättsinne och min okunnighet utsatt ditt dyrbara liv för fara, så må jag säga att alla dessa kusliga beskrivningar och bilder av svampfläckar, löss och alla slags larver, ja t.o.m. kräfta och rotröta, kanske hade skrämt mig, så att jag överhuvudtaget inte blivit rosenamatör. Och varför skulle jag dämpa lusten hos andra, jag som har tagit till uppgift att uppmuntra. Varför - när jag är så säker på att mina enkla arrangemang är tillfredställande.

Först och främst måste de rent yttre förhållandena vara gynnsamma - frisk, luftig jord, i vilken den naturliga jäsningen och förnyelsen försiggår normalt och där grundvattnet är bortdränerat och jordytan hålls lös. Om jorden är tung, ´´död´´ och sur, vantrivs växten, medan sporer till allahanda svampsjukdomar sätter sig fast och utvecklar sig. Och frisk luft måste det vara. Mjöldagg trivs i varm och stillastående fuktighet.

Innan vegetationen kommit igång, ger jag rosbädden en besprutning med svavelkalk (1 liter till 9 liter vatten) och krattar jorden till ett par tums djup. Min medicin består annars av två saker - men dessa håller jag alltid klara till omedelbar utryckning vid första bästa alarm - svave, i pulverform och en kanna med färdiglöst nikotinsulfat och DDT pulver. Mitt recept är 10 gr. 40-procentig nikotinsulfat och 50 gr, DDT till 5 liter vatten, med 50 gr. grönsåpa som bindemedel.

Hur rikt belönad har jag inte blivit sedan rosorna blev rotfästa, sedan de skjutit i höjden och givit mig fulländade, doftande blommor. Naturligtvis inte så många. Det får jag först nästa år, och blomningen kommer då minst ett par veckor tidigare, när plantorna inte behöver använda den bråda vårtiden för att etablera sig.
Fulländade rosor öppnar sig i min rosensäng, the-hybrider, remontanter, floribunda, alltefter var och ens särart.
Ophelia och hennes närmaste uppvaktning fick blommor! Du visade upp dina praktfulla färger och gav av din doft. Minnen, drömmen från i fjol var nu verklighet och gav mig det jag hade beundrat hos andra. Ophelias utveckling låg mig särskilt varmt om hjärtat. Slanka skott växte ut från ögonen på de tre korta grenstumparna, som fanns kvar efter vårbeskärningen.

Hösttecken
Ännu är det högsommar. Ophelia och hennes hov lever i en lycklig tid av fest, i strålande skönhet och härlig doft. Och jag som är den stolte slottsförvaltaren deltar i festen och lyssnar till både glädjehymner och klagovisor, som jag lärt mig att förstå. Den som verkligen vill kan tolka många tysta uttrycksformer för naturens språk.

Så är vår tillvaro slut för i år, Ophelia! Under vintermånaderna får jag bara gå och tänka på dig och längta. Har du sugit tillräckligt med saft och kraft in i ditt slumrande inre, medan höstsolen ännu lyste över dig? Ligger dina rötter ordentligt utspridda i jorden, som snart ska stelna omkring dem? Vilar du mätt och glad och har du i drömmen medvetandet om din skönhet, som du kommer att visa. när du vaknar upp ur vintersömnen?

Allt detta önskar jag dig och säger dig god natt, min älskade!

Klicka på bilderna!

Höstmånaden oktober är årets mest färgsprakande månad i vårt land och då borde man väl trivas och njuta av allt det vackra? Men nu börjar ju också mörkret lägga sig över landet och kylan sveper ner från norr. Nu kommer trädgårdsmästaren att frysa konstant fram till maj månad och som jobbpendlare så reser man i mörker och i halka.

Första halvan av oktober är dock utan tvekan fantastisk vacker med alla naturens färger. Vår gamla lindallé lyser som guld och att vandra genom den är som att gå i en gotisk katedral.

Löven börjar lämna träden och det gäller att hålla vägar och gångar rena för att de inte ska förvandlas till leriga och geggiga platser att gå på. I slutet av månaden pågår det mödosamma arbetet att få bort löven från parken. Mycket löv klipps sönder med gräsklipparen men det blir även enorma mängder löv som transporteras bort till vår lövkompost.

Båten tas ur sjön och i trädgårdslandet rensar jag bort det mesta och kör dit välbrunnen härlig kogödsel så att grönsaker och blommor ska trivas nästa år.

Agave, stamfuschior, pelargoner, änglatrumpeter och dahlior får sin plats i mitt trädgårdsrum där det är hyfsat ljust och svalt. Jag tänker att även jag skulle behöva vinterförvaras, men då ljust och VARMT.

Nu är det bara att hålla i sig och hoppas att man ska klara ännu en vinter och att trädgårdshjärtat sitter kvar i slutet av mars då säsongen startar upp igen. Trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar den 24 mars får bli starten på växtsäsongen 2011. Då är temat ´´Plats för sinnen, tid för grönska´´. Det gillas!

Från kylan in i värmen...

Änglatrumpterna...från kylan in i värmen!

 

Idag åkte jag iväg till grannbyn och lämnade priset i fototävlingen till den värdiga vinnaren Lars Forslin. Priset var några smaker från Engsholms Slott, som Mörköhonung från ön, egen äppel-cumberlandsås, hembakade Biscotti med pernod, kryddor mm.
Två trädgårdsnördar möttes och det blev en trevlig te-stund med samtal om fotografering, bloggar, hemsidor och lite om livet i stort.

Stilla morgnar som den här gör att man trivs i september månad. Att en tidig morgon anlända till slottsparken och se ut över det spegelblanka vattnet när solen går upp, blir en god start på arbetsdagen. Om ett lastfartyg sakta glider förbi på sin väg ut mot havet och försiktigt bryter den blanka vattenytan, blir det extra bonus.

Men även utan soluppgångar över stilla vatten, så är september en bra månad. En vacker månad, som har ett speciellt ljus i vilket växterna framträder så fint, speciellt de vita blommorna under gryningen och vid skymning.

September kan bjuda på soliga och riktigt varma perioder och i början av månaden känns hösten fortfarande långt borta. Jag brukar ta en semestervecka då och bege mig söderut i landet för att fånga in det allra sista av sommaren.

Äpplen och plommon plockas in till slottet och nere vid strandateljén sitter fortfarande gästerna ute på kvällarna och äter.

I trädgården trivs sommarblommor, perenner...och trädgårdsmästaren. Det är en tid då man börjar planera inför nästa säsong i trädgården. Man ser över sommarblommorna, vad som varit bra och vad som inte fungerat. Nu brukar jag också göra en del förändringar i perennplanteringarna. Flytta om växter, ta en bit gräsmatta här och där och utöka planteringarna...utan att någon annan än jag själv märker det.

I slutet av månaden börjar hösten kännas av med kyliga morgnar och löv som färgas. De fåglar som ska tillbringa vintern på varmare breddgrader börjar göra sig klara inför den långa resan och den verkliga höstmånaden oktober står för dörren...med mörker och kyla. Då går vi in i en period som inte passar en slottsträdgårdsmästare, inte på något sätt.

Men...september är en bra månad!

Min dotters bidrag till fototävlingen. Hamnade strax utanför 5 i topp-listan.

För att komma till inlägget - besök Sandras blogg här.

_________________________________________________________________________________________________________________

Ett annat besök i slottsparken var då Erik som jobbar vid Skillebyholm kom till oss och tog med sin bok från 1939 om trädgårdar i Sverige på 1930-talet och där Engsholm trädgård fanns med. Då arrenderade trädgårdsmästare Valter Jansson född 1893, trädgården som då hade fyra växthus och orangeri. Så här står det:

 

Engsholms Trädgård omfattar 7 tld. 4 växthus och 200 bänkfönster äro uppförda. På friland odlas alla sorters köksväxter, 360 fruktträd samt jordgubbar, hallon och vinbär. Under glas odlas 3 000 kg. tomater, 500 kg. gurkor och 200 kg. meloner samt vindruvor och persikor; 2 000 chrysanthemer och 100 cyclamen. I rörelsen sysselsättas 3 biträden; för driften 1 bil; bränslekostnaden uppgår till 450 kr. och produkterna avsättas i parti.

Tack så mycket för att vi fick scanna in bilden Erik och det var trevligt att träffa dig!
________________________________________________________________________________________________________________

Sedan var det ju då de 42 personer som i fredags fick följa med på en trädgårdsvandring i snö. En mycket märklig känsla att gå runt och berätta hur det ser ut när det blommar på sommaren...eller säga att de ska gå in på min blogg och titta i arkivet på maj-juni-juli. Jag försökte få dem att boka ett besök hos oss i maj eller juni också och lovade att det då kommer att bli en riktig blomstervandring.

 

Fototävlingen är över och nu återgår bloggen till det vanliga igen. Den här tiden finns inte så mycket att visa från parken...trodde jag. För det finns några riktiga tuffingar kvar ännu, som verkar stå emot allt väder. Det har varit många minusgrader och i fredags låg ett täcke med snö över slottsparken. Trots det så kämpar några rosor vidare och anstränger sig fullt ut för att gå i blom. Jag är inte riktigt kompis med den röda Ingrid Bergman här överst...i vanliga fall. Men nu tar jag av mig hatten för denna kämpe som blivit betad av rådjur hela sommaren men aldrig gett upp och just nu är den ståtlig som den äkta Ingrid Bergman och är en av de allra sista blommorna i trädgården för i år. Jag lovar att aldrig mer snacka skit om dig Ingrid.

Annars är det lövjobb som gäller nu. Tungt lövjobb. Men vi har koll... J och jag. Mitt 40:de höstarbete ska nog bli klart framöver.

En dag utan mobiltelefon och dator i parken. Morgonen var lite förvirrande då även plånboken lämnades hemma.

Priset till Lars Forslin kommer jag att överlämna personligen på onsdag. Vi bor ju i samma by!

Vidjehortensian är nästan lika vacker i det här stadiet tycker jag.


Slutet är nära tänker den gråtande rosen Westerland.



Clematis viticella


Stanwell Perpetual...vad säger man? Den blommar ännu!


Tack Chanette i köket för det fina fotbolls-hjärtat. Ha nu en skön vinter i Asiens värme!

Stort Grattis till Lars Forslin som vann med sin fantastiska bild ´´Steglits i höstsol´´
De som hamnade utanför den här listan kommer alla på 6:e plats tycker jag att vi säger. Jag vill tacka alla som medverkat och även alla ni som röstat, 187 röster kom in via mail. Det har varit så många otroligt fina bilder i år och kampen om 4-5:platerna har varit hård.
Priset till dig Lars kommer jag att berätta om i morgon kväll...men du vet ju redan att det blir en smak av Engsholms Slott. Grattis ännu en gång!

Om någon har frågor så maila mig.

...att lägga ut de 5 bilder som fick flest röster i fototävlingen Oktoberbilden. Jag kommer att vara lika dramatisk som i tidigare tävlingar genom att börja lägga ut bilden som kom på 5:e plats och sedan lägga ut bilder var 5:e minut fram till den segrande bilden.

Jag har räknat, och räknar fortfarande de röster som kommer in fram till 18.00. Jag hoppas att ni gillat tävlingen och att ni som deltar inte tar det här på så blodigt allvar. Själv tycker jag att det intressant att se hur olika man vill visa en oktoberbild och det har verkligen varit skiftande motiv.

Om det blir någon mer höstfototävlingtävling så kommer jag nästa gång att ha ett tema och man kommer att få rösta på tre bilder. Men det är långt till nästa höst. Först ska vi kriga oss igenom en mörk vinter och sedan njuta av vår och sommar igen.

I morgon bloggar jag på som vanligt igen.

I väntan på vinnaren...

Ikväll kl. 18.00 avgörs fototävlingen och ni som inte röstat, gör det nu! Hittills har 170 röster kommit in.

Hösten börjar gå mot vinter och i fredags fick vi en decimeter snö i slottsparken. Det såg märkligt ut då träden ännu inte släppt löven. Som tur var hade jag glömt kameran hemma...så att jag slapp fotografera eländet.

Tro det eller ej...men jag hade då en trädgårdsvandring i parken med 42 personer igår. Vi pulsade omkring i snön och jag fick mest berätta hur det brukar se ut...när slottsträdgården blommar! Nu blommade ingenting...eller en kämpande clematis viticella visade några blommor fortfarande. Den sena oktoberastern ´Lady in blue´ börjar blomma lite försiktigt nu men den orkar nog inte gå i blom som den tänkt.

Se denna otroligt vackra bild i bloggen Längs Kajen.

Man röstar på EN bild EN gång genom att skicka ett mail till mig på [email protected].

Lycka till nu alla deltagare och nu gäller det att MÅNGA röstar i tävlingen!

Bildens nummer och eventuella namn står ÖVER bilden.

1. Vajande vippor


2. Blad på vift

Man röstar på EN bild genom att skicka ett mail till mig på [email protected].

Lycka till nu alla deltagare och nu gäller det att MÅNGA röstar i tävlingen!

Bildens nummer och eventuella namn står ÖVER bilden.

40. Första mötet


41. Helt sanslöst rosa


42. En sista rest av sommaren


43. Sine tempore


44. Bubbel


45.


46. Oktoberfest


47. Och sedan bröt solen igenom


48. Sista bladet


49. Höstlöv


50. Sorbus koehneana


51. Dåtid


52. Höst med Häst är Bäst


53. The long sideway


54. Stilla rum


55.


56. Varmt, grått och ett mysigt litet liv


57.


58. Frostrosen


59. Aspdunge


60.


61. De sista skälvande...


62. Plattan


63. Höstskrudad medeltidsruin


64.


65.


66. Kopparhatten


67. Moppen


68. Frostig daggkåpa


69.


70. Skogsnymf


71. Vårlängtan


72.


73.


74. Höstfotvandring



75. Sprudlande kärlek


76. Jazzmusikern


77. Guld om natten


78.


79. Före stormen


80.

De två tidigare vinnarna. 2009 års vinnare till vänster - Prästgårdseva och till höger 2008 års vinnare Fundera grönt. Då skulle bilden tas i november. 2008 års tävling. 2009 års tävling.

Ikväll är det dags att publicera alla bilder i fototävlingen - Oktoberbilden. Det har kommit in många fina bilder och det har nog inte varit så här spännande motiv tidigare.

Jag blir tvungen att lägga bilderna i två inlägg då det blev så många och som vanligt är ordningen på bilderna lottade.

Den hårda blåsten igår har dragit ner massor av löv som fick riktning in i skogen och ner i sjön. Perfekt! Men det är en hel del kvar i träden och i trädgården blommar det ganska bra fortfarande. Efter allt grävande i min nya plantering behöver jag verkligen vila den här helgen. Det blir fotboll, lägga ut tävlingsbilder och ett besök i Roslagen. Jag önskar alla en riktigt skön helg och kom ihåg att rösta på bilderna när de ligger ute mellan 18-19 i morgon. Om ni ska jobba i trädgården i helgen...låt löven ligga kvar i planteringarna och klipp sönder löven som är på gräsmattan.

Kan man lita på alla de olika metoder och de som vill göra oss till harmoniska och lyckliga människor? Kanske att jag är alltför misstänksam som tror att alla...eller i varje fall de flesta säljer detta enbart för att tjäna stora pengar på vilsna människor. Visst förstår jag att utövare och experter inom området ska ha bra betalt för sina kurser mm. men jag har så svårt att lita på den här sortens information/reklam. Lika svårt som att lita på all annan information och reklam som sköljer över oss dagligen.

Jag har länge velat lära mig meditera för att få bort stress och oro ur kroppen. Men måste man gå kurser där man ligger barfota på golven i ABF-lokaler? Jag klarar inte sånt! Gillar inte kurser. Kan man lära sig att meditera med hjälp av böcker? DVD-filmer...som inte kostar tusentals kronor?

Nu är det Mindfulness - (medveten närvaro) som gäller och det låter ju underbart. Ett buddistiskt sätt att se på sin tillvaro, sin närvaro. Att finna lugn och harmoni. Låter bra för en stressad stockholmare. Men är det för flummigt? Jag vet inte...jag är bara så förbannat rädd för den kommande vintern, kylan och mörkret. Just därför har jag väl snart köpt på mig ett Mindfulness-kitt för att ha något att tro på.

Så fort mannen på filmen här ovan börjar berätta, med sin sövande röst...börjar jag direkt tänka på telefonförsäljare och TV-reklam. Men 2 minuter in i filmen så lockas jag lite av bilderna och av syntarna.

Man vill sälja detta till oss...ganska dyra prylar. Kan man lita på sånt här?

 

 

 

 

Det finns en del växter, speciellt buskar som inte anses som ´´fina´´ nog att ha i sin trädgård. Har man ett stort trädgårdsintresse och vill följa med i trender så bör man alltså inte ha simpla buskar som spirea, ölandstok eller häckoxbär i trädgården. De här buskarna var mycket populära på 60-talet och finns fortfarande kvar på bostadsområden och i äldre villaträdgårdar. Visst planteras dessa växter fortfarande, men om man brukar köpa sina växter på Zetas eller på andra ´´välsorterade´´  plantskolor...så kan dessa buskar vara svåra att få tag i där. De är inte ´´fina´´  nog. Om de finns där så har de absolut inte några stjärnor framför sig i katalogen.
Jag gillar bukettspirea och jag gillar även björkspirea ´Tor´ som är en låg buske som blommar fint och vars blad får vackra höstfärger. Däremot har jag väldigt svårt för norsk brudspirea.

Ok...vi har inte spirea och ölandstok i slottsparken men jag skulle mycket väl kunna tänka mig bukettspirea eller björkspirea på någon lämplig plats och jag har sett platser där ölandstok passar mycket bra. Bilderna är tagna i huset bredvid där jag bor, den gård som jag skötte fram till förra året.

Bukettspirea är en hybrid mellan flera arter och den blir upp till 2 meter hög och är härdig till zon 5. Det här är en mycket tålig buske som trivs på de flesta platser och i de flesta jordar. Den bör dock placeras i sol eller halvskugga för att blomma fint. Själv är jag inte alls förtjust när man gör en häck av bukettspirea då det kan bli lite väl mycket av de kritvita blommorna.
Man beskär den genom att gallra bort äldre grenar men den tål även att beskäras ner till 10 cm höjd om det är en gammal risig buske.

 

Väcks 4.45. Anlände till en kolsvart slottspark men gryningen var på gång och det såg ut bli en vacker dag. Klipper gräs och jobbar med löv fram till lunch. Sedan fortsätter arbetet med att släcka ner trädgården för i år. Agaven, änglatrumpeterna, stamfuschiorna och alla pelargoner får sin vinterplats inomhus. Jag gräver upp de 170 röda pelargoner i planteringarna på borggården och sätter dem i plastkrukor, plockar av alla blommor och de får sedan stå ljust och svalt i nästan åtta...alltså ÅTTA månader... då ingenting grönskar eller blommar i detta land.

Morgonen var kall, -3 i en by en bit härifrån. Det var vitt på gräsmattorna och jag frös kraftigt där på gräsklipparen och förstår fortfarande inte varför jag inte flyr till Medelhavsländerna när det blir vinter i Sverige. Fattar inte! Det blev en lång dag eftersom jag jobbar in tid till min lediga onsdag och jag övernattade i mitt rum. När jag slutade arbetsdagen och tog en stor kopp te med mig till rummet...så var oktoberhimlen sådär rödorange som den bara är i oktober. På rummet spelade jag Lilla Park-musik, drack te, såg på SVT-Play och somnade ovanligt tidigt.

Sedan var det bara att kasta sig över den där planteringen...där jag gräver bort såpnejlikans rötter. Den där vackra, oskyldigt rosa blommande växten har rötter ner till underjorden och att gräva bort alla rötter från en ganska stor plantering är en utmaning. Men jag ser framåt...mot nästa vår då jag ska plantera nya perenner här. Jag har redan flyttat dit en del pioner och nävor som jag delat...och Sweet Heidy har ju fått sin plats där!

Vinden har ökat och jag längtar efter stilla dagar igen. Visserligen har den nordliga vinden rätt riktning, med tanke på vilket håll de fallande löven blåser. Varje löv som försvinner in i skogen eller ner i sjön, tackar man för. Efter att ha grävt knäna trötta så åkte jag hemåt. Nu väntar jag in matchen och är på något märkligt sätt är jag optimistiskt och tror att Sverige slår Holland med 2-1. Tills dess ska jag ordna med de bilder som har kommit in idag.

Premiär! Det manchuriska valnötsträdet planterade jag i parken år 2000 och nu i år skördar jag nötter för första gången. 11 st. blev det. J och jag delade på en nöt och provsmakade och vi tyckte båda att det var gott. På torsdag ska resten av arbetskamraterna få provsmaka och nästa år hoppas jag att skörden blir betydligt större så att vi kan fylla stora skålar med manchuriska valnötter till gästerna.

Bilder kommer in hela tiden och det blir nog rekordmånga i år.

4 dagar kvar nu.

Fototävlingen! Bilderna blir mer intressanta om ni döper dem!

Hälsningar Hasse!

I augusti börjar skördetiden i slottsparken, grönsakerna skördas varje dag, äpplena börjar mogna på träden och vinbär och körsbär plockas in.
Under första hälften av augusti brukar jag befinna mig långt från slottsparken, oftast på Gotland eller på Österlen och lämnar då över skötseln av parken till mina arbetskamrater, främst då till vaktmästare J.
I slutet av augusti märker man tydligt hur kvällarna blir mörkare och nere vid strandateljén har gästerna kräftskivor och grillkvällar. Badvattnet brukar vara som varmast nu och det råder en ganska lugnt och skön känsla över den här månaden. Sommarstressen har lagt sig och det känns som om de flesta mår ganska bra, trots att friheten är över för den här gången och rutinerna börja styra ens liv igen.

Gräset växer ofta kraftigt nu då daggen hjälper till med fukten på nätterna. Det är en bra månad för perennerna och sommarblommorna som har sin bästa tid nu. Det är också nu som alla vita blommor märks så väl i gryning och skymning.

Glöm inte fototävlingen! Bilderna blir mer intressanta om ni döper dem!

Många gånger har jag vandrat förbi af Chapman där hon ligger på Skeppsholmen men jag har aldrig tidigare varit ombord. När vi vandrade runt ön den här fantastiskt vackra oktoberdagen, dotter och jag, såg vi att caféet ombord var öppet och det blev en stunds fotograferade (i det här inlägget är bilderna tagna av min dotter) och fika på akterdäck med utsikt över Södermalm och Gamla Stan.

Skeppet har legat här på Skeppsholmen och fungerat som vandrarhem sedan 1949. Hon byggdes 1888 i England, 1915 köptes af Chapman av ett rederi som använde henne som skolfartyg och Göteborg blev hemmahamn.

Fartyget genomgick en omfattande renovering som inleddes i oktober 2006 och färdigställdes i april 2008.

af Chapman är 74 meter lång och 11 meter bred.

Café af Chapman har under vinterhalvåret öppet lördag-söndag 11-17

Glöm inte fototävlingen! Bilderna blir mer intressanta om ni döper dem!

Hur går det med fotograferandet till fototävlingen? Hittar ni något bra motiv, något bra ljus? Just nu är ju oktober fantastiskt vacker och det är som om naturen bjuder upp till fest och visar sin allra färgstarkaste och pråligaste sida. Lönnar, lindar, aspar mm. sprakar av höstens färger i rött, orange och gult. Som om naturen vill bjuda oss på det här skådespelet innan hela landet förvandlas till en ganska ful plats...i ett halvår. Utan lummiga parker att gömma sig i eller mjuka lövträdsskogar att vandra i. Nu blir snart allt avklätt. Naket. Ödsligt. Granar, tallar och enar blir nu vinnare med sin eviga grönska.

Nu befinner vi oss mitt i den svenska sommaren, det är högsommar och semestertider. Grönskan blir allt djupare och i naturen blommar det inte så mycket längre, förutom alla ängens blommor och blommorna längs vägarna.
Vi är inne i rosornas och perennernas tid, de trivs i ljuset och i värmen. I köksträdgården frodas grönsakerna.

Ibland ´´drabbas´´ vi av riktigt heta perioder så här mitt i sommaren, som nu senast i somras då vi hade flera veckor med riktigt höga temperaturer. Ibland var det över 30 grader, vilket gjorde att det blev en ganska svår torka i slottsparken. Visst är det skönt med värme, men kanske aningen för varmt att jobba i ...eller kanske inte ändå. I skrivande stund blåser det och regnar hårt utanför mitt fönster den här oktobertorsdagen och jag byter gärna mot en vindstilla julidag med 33 graders värme.

På Wikipedia läser jag att juli innehåller årets 182:a till 212:e dag (183:e till 213:e vid skottår). Namnet kommer  från den romerska fältherren och stadsmannen Julius Caesar och månaden kallades tidigare i Sverige för hömånad.
Värt att veta: Juli börjar alltid på samma veckodag som april...!

Den här tiden brukar inte vara gräsmattornas tid då de ofta bränns av solen och gräset gulnar. Men i planteringarna på Engsholm blommar det ordentligt och där rosorna får vara ifred från rådjuren så spelar de en av huvudrollerna i skönhetstävlingen bland julis blommor. Pelargonerna är som vackrast nu och trivs gott i värme och i stark sol....ungefär som slottsträdgårdsmästaren som nu börjar se fram mot den där ledigheten i augusti.
Blir det Österlen eller Gotland?

I den gamla bondepraktikan kan man läsa om juli:

Juli- Hömånad

Idag fick vi på Engsholm besök av Allt om Trädgårds redaktion som skulle ha en dagkonferens och även lyssna på ett föredrag av Lena Israelsson. Jag gick några timmar i parken med alla dessa trevliga människor som tyvärr kom till ett mulet och blåsigt Engsholm denna oktoberdag. Jag kände mig tvungen att berätta hur det brukar se ut på sommaren, när vattnet runt om parken ligger spegelblankt, då solen värmer och fåglarna håller konsert i grönskan. De kan ju i och för sig se bilder från sommaren i bloggarkviet, men för att de verkligen ska få uppleva den där vackra försommarkänslan i parken så försökte jag locka hit dem igen, i juni nästa år. Det var riktigt trevligt att ha dessa gäster på Engsholm idag.

 

Allt om Trädgårds tidigare redaktionschef Viveka Ljungström har nu blivit chefredaktör. Jag är helt övertygad om att Viveka kommer att bli en helt strålande chefredaktör för Nordens största trädgårdstidning, trots att hon inte tycker om nävor, förutom Sweet Heidy och vit brunnäva.

 

Om maj månad är den vackraste tiden i slottsparken så är juni den skönaste. Värmen kommer och gästerna i parken börjar sitta ute allt mer och badar på kvällarna nere vid Strandateljén. Nu börjar det blomma ordentligt i perennplanteringarna och alla träd har den där skira vackra grönskan.
Juni är också den ljusaste månaden och fåglarna fortsätter sina konserter långt in på natten. Näktergalen håller mig vaken då jag sover kvar i mitt rum, men jag har svårt att bli arg på den fågeln.

Nu blommar pioner, nävor, akleja och iris. Att fånga juni på bild är en omöjlighet men alla vet ju ändå hur det känns i den här tiden. Midsommar avslutar månaden och semestertiden närmar sig. Slottsträdgårdsmästaren jobbar vidare i den här vackra tiden och tar sin semester i augusti i stället.

Engsholms slottspark i september

Juni månad i bloggarkivet:

2005
2007
2008
2009
2010

I maj månad är Engsholms slottspark som vackrast. Då blommar syrener och fruktträd och marken är fylld av gullvivor, mandelblom och förgätmigej. Att komma till parken en tidig majmorgon då fågelkonserterna är som starkast, ta fram sin gamla skottkärra och vandra ut i parken för att börja dagens arbete...är en otroligt skön känsla. Då kommer jag inte på något annat yrke som jag hellre skulle välja.

Visst slocknar haven av vitsippor i backarna runt slottet i maj månad men det är så mycket annat som tar vid och i mina planteringar börjar de tidigaste perennerna blomma, som rosenbräcka, vinteriberis, den vita kuddfloxen, ormöga och gulltörel.
De år som jag får ha tulpanerna ifred blir det extra vackert i slottsparken, men oftast så äter rådjuren upp dem redan så de knoppas. I slutet av månaden börjar den fantastiskt vackra pärlbusken blomma med sina kritvita blommor som verkligen ser ut som pärlor i knoppstadiet och de blommar vidare in i juni månad. I månadsskiftet maj/juni brukar jag ta ut mina sommarblommor som jag drivit upp från frö, jag sätter ut alla pelargoner på terrassen och i trädgårdslandet börjar jag med sådden av grönsaker.

I maj vill man bromsa och hålla kvar den vackra tiden...

Engsholms slottspark i september

Idag hade jag tillfälle att köra maskiner hela dagen utan att störa någon mer än mina arbetskamrater. Det började med gräsklippning och jag fortsatte med lövblåsen för att blåsa våra vägar och gångar rena från löv och avslutade med grästrimmern i trädgården. Ett djä... liv var det i den annars så tysta parken men i morgon kommer det inte att höras några maskiner...från mig i varje fall. Och alla ni djur som måste ha flytt i panik av allt buller, i morgon kan ni återvända, men snälla, låt mina växter vara ifred!
Innan jag återvände till stadens flöde så hann jag med att ta några bilder av den höstlika parken där det i varje fall blommar något på sina håll.

Vad är väl en skördefest på Öland utan pumpor! Hela ön var fylld av pumpor och utanför varje hus och vid varje gård fanns pumpor, grönsaker och marschaller under konstnärsnatten. Då var det öppet i alla ateljeer och butiker och det var vekligen skördefeststämning på hela ön. Själv hittade jag inget i konstväg som jag ville investera i så jag gick lös med kameran på pumpor av alla slag i stället.
Vid Eriksöre var det stor trängsel i mörkret och gärdena var fyllda med parkerade bilar. Det blev mat vid Blå porten i Alby och på lördagen vid Bo pensionat i Vickleby. En skön helg på en skön ö.

Tack!