Site Meter

Stockholmsvandringar 2010

Söders Katarina och Sofia 13 oktober
Bland skutor, caféer och palats på Strandvägen 22 augusti
Vandring runt Stockholms öar 2010
I väntan på 307:an
28 juli
Sommarblommor i Stockholm 2010
25 juli
Sommarvandring runt Djurgården
21 juli
Gamla Stan och Riddarholmen runt
17 juli
5000 nya rosor i Tessinparken
16 juli
Skeppsholmen och Kastellholmen runt
30 juni
Lilla Essingen runt
26 juni
Långholmen runt
9 juni
Södermalm runt
30 maj
Hemmavandring åt andra hållet
25 maj
Hemmavandring
19 maj
Den tysta staden
19 maj
En försommaronsdag i Stockholm 19 maj
Kungsholmen runt
16 maj
På jakt efter värmen i Stockholm
9 maj
Långvandring på Djurgården på långfredagen 2 april
Stadens själ
20 mars
Stockholms broar 28 februari
Traneberg - Minneberg - Sandvik
28 februari
Tranebergsbron
25 februari
Stockholms skrapor 4 januari
Iskallt på Skansen
4 januari


Långholmen 31 oktober 2010


Söders Katarina och Sofia

Glöm inte fototävlingen! Bilderna blir mer intressanta om ni döper dem!









Bland skutor, caféer och palats på Strandvägen
















Bild från 1917

Strandvägen är en märklig gata...eller väg då. Det är Stockholms allra finaste paradgata och de palatsliknande husen byggdes från 1860-talet fram till sekelskiftet då även lindalléerna planterades.
Det märkliga är att det blir en så stark kontrast mellan de förnäma palatsen och de halvskabbiga och charmiga skutorna längs kajen...även om det är ganska stränga regler att hålla skeppen i gott skick.
Kajen är nyligen renoverad och nu har här öppnats flera caféer. Här fanns tidigare bara en bensinmack och någon glasskiosk. Man har på något märkligt sätt också lyckats minska antalet parkeringsplatser...! Tidigare fanns efter kajen 190 parkeringsplatser och idag finns 105 platser kvar och bensinmacken är borta. Det är snyggt och välordnat men skutorna får vara kvar. Vågar inte tänka på hur Strandvägen skulle se ut om stora nya vräkiga båtar och fatyg fanns här i stället.

Stockholm har velat skapa ett Nyhavn/Köpenhamn här längs den nästan 1 km långa kajen men då får man nog byta ut palatsen här på Strandvägen mot mer levande byggnader först. Med levande människor i.
Men det är en mycket bra förändring som skett här längs Strandvägens kaj. Borta vid Djurgårdsbron ligger restaurang Strandbryggan och utefter kajen in mot stan ligger som sagt flera caféer bl.a. Kajplats 18. och Breeze.

Om man inte vill ta bussen ut till Djurgården så kan man vandra längs kajen här och njuta av de gamla skutorna och ´´rasta´´ vid något café. När jag inte har bilen med mig går jag alltid Strandvägen ut mot Djurgården och jag älskar skutorna som även är bostäder för vissa lyckligt lottade personer.
Och om man nu inte vill bo på en skuta kan man såklart bo i palatsen efter paradgatan. På Strandvägen 33 i Bünsovksa huset såldes en lägenhet på 289 kvm för runt 50 miljoner. Annars kan man hitta billigare lägenheter för runt 15-20 miljoner här.

Mina länkar - kategorier och arkiv fungerar inte för tillfället. Ska kontakta blogg.se nästa vecka.


I väntan på 307:an...

...som fick nya bromsar idag. Gick lite på stan under tiden.



Piperska muren på Kungsholmen. Jag är imponerad av skötseln i den här lilla barockträdgården. Har sällan sett så välskötta buxbomhäckar.


Sista biten av Norr Mälarstand in mot Stadhuset har det anlagts långa perennplanteringar men mängder av perenner som nu börjar blomma ut. Här i en ljusare del finns Perovskia och Röd Solhatt.


Det blev kaffe här vid Café Eldkvarn invid Stadshuset, med utsikt över vackra Riddarfjärden. Det var helt stilla och en behaglig temperatur. Lite folk...innan en karavan med bussar stannade och släppte ut turister som rusade in mot stadshusträdgården.



Inne i stadshusträdgården fanns stora sommarblomsurnor och ´´Gaura  "ger ett så vackert och sirligt intryck"... och bonariensis... som "svävar så vackert och fantasifullt ovanför alltihopa´´  ...som en kamrat så ironiskt uttrycker det. Kamraten tycker att det saknas fantasi i Stockholms sommarblomsplanteringar.



Stadshusbron med utsikt mot Riddarholmen.


Vid Norra Latins gård har man öppnat ett jättecafé i år. Här finns 450 sittplatser.



Blev överraskad...igen av Norra Bantorget som är som en stor blomsterbukett...eller har varit för några veckor sedan kan jag tänka. Nu börjar perennerna blomma färdigt, men här finns stora planteringar med nävor som är nästan en meter höga. Det är en stor satsning på perenna växter här och jag tycker att de lyckats mycket bra med anläggningen. Visst kan man bli lite trött på jättedaggkåpa...men den är ju bra i stora ytor.




"Mitt hjärta i världen" kallas Nils Dahlgrens skulptur i rostfritt stål som restes 1989 till minne av Olof Palme.

Just nu är det många som skriver frågar via mail och via gamla inlägg på dagens växt. Jag ska försöka svara på alla. Men det kan ta lite tid. En mättnad på både trädgård och blogg börjar komma smygande...




Sommarblommor i Stockholm 2010

Regn...




Efter ännu en natt med dålig sömn tog jag tunnelbanan in till stan strax efter klockan sex den här lördagsmorgonen för att kolla in årets sommarblommor. Sommarblommor - alltså annueller.
Jag hade tidigare sett från bilfönstret att färgerna i år går i vitt och lila och så lite gräs i planteringen, urnan eller krukan.

Jag klev av vid Hötorget och gick mot Segels torg som brukar smyckas med mängder av sommarblommor.
Stan var folktom sånär som på de som städade gator och torg och de som vattnade blommorna.
Tyvärr så tyckte jag att det såg ganska blekt ut i år runt Sergels torg. Allt krut verkar ha lagts runt slottet i år...av någon anledning.

PÅ Strömbron och vid Gustav Adofs trog har man ansträngt sig lite extra med blomsterarrangemangen. Det handlar mycket om lila och vita petunior, vita och ljusgula margeriter, gaura och jätteverbena på alla stadens platser och det är riktigt snyggt.
Lådorna som hänger längs hela västra sidan av Strömbron är fantastiskt fina och jag hoppas att dessa lådor  även kommande somrar får hänga där, även om inte prinsessor gifter sig.
Förra årets sommarblommor i stan.








De röda hjärtana har nog skapats här just för oss alla kärleksfulla stockholmare...
De röda blommorna är praktsalvia igen...de som får mig att rygga. Här har man planterat dessa röda hjärtan mitt i ljust rosa dubbla petunior. Innan jag såg att det var hjärtan undrade jag lite över den vågade färgkombinationen.


Gustv II Adolf vid sitt torg.




Operan



På Stortorget i Gamla Stan fanns det en hel del fotograferande japaner.


Förstörelse på Riddarhustorget. Annars ser jag sällan att ´´de´´ ger sig på planteringar och blomsterurnor. Även om jag i veckan läste om att ´´de´´  stulit två mycket värdefulla urnor på Waldemarsudde.



I Kungsträdgården blev jag plötsligt glad åt den här gula planteringen. Det var behagliga gula nyanser.








Sergels Torg


Sommarvandring runt Djurgården



Tidigt den här lediga onsdagen tog jag buss 69 från Fridhemsplan och landade vid Djurgårdsbron. Jag blev lite senare än tänkt eftersom jag inte hittade just den bussens hållplats vid Fridhemsplan, utan irrade runt och frågade och ingen visste. Men så till slut...

Egentligen borde man väl ligga på någon strand en sådan här het dag i juli, men jag blir bara rastlös då, så den här vandringen kändes som ett bättre val.
Torkan är mycket svår i Stockholm och det kändes som att Djurgården drabbats extra hårt. Det verkar inte bli något regn alls den här sommaren i Stockholm. Eftersom jag som vanligt startade min vandring tidigt på morgonen så är det folktomt sånär som på någon extra pigg joggare - inte så många som vandrar med hund här faktiskt. Jag hade kaffe med i termos men helt otippat, så glömde jag ta med något att äta och undrade vad som var öppet den här tiden på Djurgården. Jag hade t.o.m. glömt att ta med vatten.


Djurgårdsrondellen går i lila/vitt och gräs i år och det verkar som hela Stockholms innerstads sommarplanteringar går i blått/lila/vitt. Jag får kolla upp det senare.


Strandvägen till höger och till vänster ligger Djurgårdsbrons sjöcafé som har öppet mellan 10-24 varje dag och där man inte bara kan fika och äta utan också hyra cyklar och kanoter.


Vid Wasamuséet krattade parkarbetare gångarna. Gräset intill slipper de klippa den här sommaren...


Isbrytarcafé - det är väl dit man ska gå om man vill bryta isen då kanske.


Wasahamnen är gästhamn för fritidsbåtar och i bakgrunden ser man Katarina kyrka uppe på Södermalm.


I Djurgårdsstaden kämpar stockrosorna i torkan efter husväggarna och det är skillnad mot förra året.



Även uppe vid Prins Eugens Waldemarsudde märktes torkan men trots det har trädgårdsmästare Marina och hennes medarbetare fått den här vackra platsen att blomma fint ändå.


Och Auguste Rodins Tänkaren grubblar vidare...



Det finns gott om bryggor längs Djurgårdens stränder och det går utmärkt att bada här...men vissa bryggor är privata.


Små stränder finns det också gott om.


Café Ekorren vid Biskopsudden öppnar först 10 men jag tiggde lite vatten av kocken. Här kan man äta goda våfflor annars, även om det är en ganska märklig personal här. Som ibland glömmer vad deras uppgift är.

Längst ute på Manilla holme där till höger tog jag min första kaffepaus i skuggan innan jag vandrar vidare ut mot Blockhusudden. Det här är Djurgården för mig, många tänker nog mer på Grönan och Skansen när man nämner Djurgården, eller något obskyrt fotbollslag...!
Den delen av Djurgården där jag började min vandring idag, med Wasamuseet, Grönan och Skansen är såklart roligare om man har barn eller om man vill ha lite party. Det är bra att det finns flera olika alternativ här ute.

Men på något sätt skulle jag vilja att alla som bor i Stockholm någon gång i livet ställde klockan tidigt och gick runt den här fantastiska ön. Jag lovar, det är något helt annat än att gå på led här efter lunch en söndag. Det här är en magisk plats. Man har saltsjösidan med båttrafiken och hela inloppet till Stockholm och när man kommer in på norra sidan längs Djurgårdsbrunnskanalen blir allt tyst och stilla och stegen går långsammare, för mig i varje fall. Det är verkligen en varierande vandring, den här milen. Idag höll jag mig längs stränderna och gjorde ingen uppstickare till Rosendal,  som annars alltid annars lockar.

Föresten borde även turister ställa klockan och vandra runt här. Först därefter bör man bedöma Stockholm.

Här vid Täcka udden, det gamla Wallenbergnästet, som nu är Investors näste var det lite som i en annan värld. Runt den här stora tomten låg alla gräsytor helt gula och träd och buskar kippade verkligen för att inte stryka med i hettan. Men inne på Investors gård var allt grönt och frodigt, även alla gräsmattor!

En av få högsommarblommor som inte verkar bry sig om torkan är såpnejlikan.

Vid det gamla tullhuset på Blockhusudden blommade en del rosor efter väggen.

Café Blockhusporten längs ute vid Blockhusudden tillhör mina favvocaféer. Inte så mycket för vad som finns att äta där utanför att det har ett av Stockholm allra bästa lägen. Man hör verkligen hur vågorna sköljer in just nedanför där man sitter.
Men jag hoppas verkligen att de som driver caféet snart ska förstå att man inte kan stänga ett sådant här ställe kl 17.00 och ha stängt på måndagar. Öppet mellan 10-17 alltså. Men fantastiskt snällt att jag blev serverad en halvtimma innan öppningsdags. Tack för det, för att jag var mycket hungrig.


Byggnaden man ser är det omtalade Villa Parkudden som var tänkt som bostad åt prinsessan Madeleine och hennes ex. som lyckades slarva bort ett sånt här snyggt läge, ett av Stockholms bästa faktiskt, med utsikt över hela Stockholms inlopp från skärgården. 

Om man vill sitta vid bord så finns några sådan här uppställda här ute på Blockhusudden.

Renfanan är en annan högsommarblommar som inte bryr sig om torka.

Vid Lilla Sjötullsbron som går över Djurgårdsbrunnskanalen längst ut mot öster har man smyckat bron med olika hängpelargoner som gjorde mig glad i varje fall. Riktigt kul med lite färg mitt i den här ganska tunga grönska som råder nu i juli.


Djurgårdsbrunnsbron.


En bänk som behöver lite omvårdnad.


Idag gjorde Djurgården skäl för namnet. Jag mötte kungens får som var på väg ner för att bada i Djurgårdsbrunnskanalen. Det jobb som border collien gjorde för att hålla ihop de här virriga fåren, blev jag djupt imponerad av. Så otroligt fint han/hon höll samman fåren. Jag pratade en stund med ´´herden´´ och jag berömde hunden som verkar förstå vad jag sa och kom och satte sig tätt intill mig och såg upp mot mig.
Fåren kom på plats och ´´herden´´ sa lugnt till de tre bordercollierna att - gå och bada! Blixtsnabbt kastade de sig i vattnet och tycktes njuta av svalkan. Fåren kom från sitt bete vid Ståthållarängen invid Rosendal.


Vid ett tillfälle under vandringen bytte jag till mitt andra objektiv med vilket jag kan komma lite närmare och då kände jag för första gången att man blev påmind av den stora staden.
Snabbt av med det objektivet och tillbaka till den lugna idyllen här längs Djurgårdsbrunnskanalen.
Det är väldigt tyst här ute också och som jag brukar säga - skulle inte Djurgården...och Långholmen finnas i den här staden så skulle det inte vara så svårt att flytta här ifrån.






Vid Lusthusporten har man varje år sommarblomsplanteringar i olika färger. Det satt människor runt den blå-lila planteringen. Den röda praktsalvian Salvia splendens är verkligen min hatblomma nummer ett. Den ilskna giftiga röda färgen får mig att rygga och må illa faktiskt.


Dags att ta Djurgårdsfärgan mot Slussen.

De flesta åkte mot Djurgården nu när klockan var halv tolv och på Grönan åktes det karuseller. Jag tittade på ett plakat vilka artister som ska uppträda på Grönan i år och jag har bestämt mig att inte se Ulf Lundell där nästa helg. Jag kan omöjligt stå inpackade bland karuseller och lyssna på musik. Jag har sett Santana en gång i tiden på Grönan...det räckte. Märkligt att han inte kör sin vanliga Skansenkonsert som han alltid brukar...men det finns väl en förklaring. Men jag såg något ännu märkligare. Sophie Zelmani ska uppträda på Grönan. Hur ska hon nå ut med den stilla, vackra, späda musiken - på Grönan?


Slussen. Den här vandringen idag var en av de bästa jag gjort. Ofta när man vandrar i Stockholm måste man tänka på vart man riktar kameran för att inte få med något oönskat och fult, någon hemsk byggnade eller så. Här på Djurgården kan man rikta kameran åt vilken håll man vill. Allt är vackert.

Jag gjorde den här vandringen på Långfredagen i våras också och jag törs inte tänka på hur jag mådde då.
Idag var stegen lätta, trots hettan och visst känns det lite i knäna ikväll, men det är inga problem alls. Jag är glad att jag kan ta mig runt alla Stockholms öar men nu lär det väl dröja tills i höst då det lockar att gå runt Södermalm och Kungsholmen då träden klär sig i höstdräkt.

Jag tog tunnelbanan till Östermalmstorg och åt lunch med dottern i Humlegården och det var rikitgt skönt att sitta där i skuggan.
Sedan hem och jag somnade på balkongen, innan jag ´´satte mig framför datorn´´ och valde ut dessa bilder av 319 som fanns i kameran då jag kom hem.



Gamla Stan och Riddarholmen runt


Mariaberget på Södermalm från Riddarholmen.

Strax efter klockan sex tog jag tunnelbanan in till Gamla Stan för att vandra runt lite igen. Det var ganska folktomt den här lördagsmorgonen i stan och solen brände redan tidigt. Den här rundvandringen är inte speciellt lång och det passade bra nu när hettan ligger kvar över stan.
När jag kom upp från tunnelbanestationen vid Munkbrogatan gick jag motsols bort mot Kornhamstorg och vidare till Skeppsbron.


Det var folktomt hemma vid min station.


Invid Kornhamstorg


Den populära båtrestaurangen Flyt har jag aldrig besökt men borde kanske göra det i sommar.


Nästan helt folktomt på Skeppsbrokajen.



De 24 husen efter Skeppsbron började byggas under första hälften av 1600-talet då rika köpmän lät bygga hus med vackra gavlar vända mot Saltsjön. Den 19 kvarter långa Skeppsbroraden vars alla hus är i bra skick är en vacker vy då man närmar sig Stockholm med båt.


Här var det stort bröllop för en månad sedan...nu är det något lugnare.


Dagens bänk...tillägnad...kungen!


Om man heter Ernst Billgren så får man en sådan här bra plats att placera sitt konstverk som han kallar ´´Kyrka´´ och tillverkades år 2000 och som mest liknar en stor hög med elefantskit. Men vad vet jag om konst?


När jag gick där längs den folktomma Skeppsbrokajen hörde jag plötsligt någon prata engelska alldeles nere vid kajkanten.
Snett nedanför slottet poserar en ung kvinna på ett ganska utmanande sätt...i kort kjol och högklackat. Bakom den lilla byggnaden, ligger en fotograf på rygg och fotar den unga kvinnan och jag hör tydligt hur han säger:
- Yeah, that´s my baby, give me more, give me more....varpå hennes poser blev allt djärvare.

Vi fotade ganska olika motiv den här tidiga lördagsmorgonen, han den där liggande fotografen och jag. Men jag kunde inte låta bli att ta det här smygfotot när ingen såg på.

Strömparterren från 1830-talet på Helgeandsholmen. Operan vid Gustav Adolfs Torg i bakgrunden.


Jag fortsätter efter ´´stränderna´´ och kommer till Riksdagshuset med Stallkanalen.


Vasabron och stadshuset...och en skugga av fotografen.



Från Riddarhusets gård mot Riddarholmen.


Riddarholmsbron över till...Riddarholmen där jag vandrade på tak i maj 2009. På den här lilla ön intill Gamla Stan jobbar min syster. Hoppas att jag inte förstör din semester nu syster...om du ser det här inlägget?


I Riddarholmskanalen växer gula näckrosor och till höger går den hysteriskt trafikerade Centralbron som skär som en kniv tvärs genom Gamla Stan och Riddarholmen...en av de värsta våldtäkterna på vår huvudstad. Innan Centralbron kom till var här en idyll.


Café Riddarholmen...var stängt så här tidigt. Annars hade jag fikat här, med utsikt över Riddarfjärden.
Det är lite stökigt på Riddarholmen nu när man bygger Söderströmstunneln som blir färdig först 2017.


Vid Evert Taubes terrass ser man...som här på bilden Södermalm men också bort mot Långholmen och till höger Kungsholmen. Jag hade tur här. Bara en minut senare var terrassen fylld av turister som vällde ut ur tre bussar.



Undrar vilken byggnad han väljer, vår vän Evert? Stadshuset eller det djävulska bygget Waterfront vid centralen?
Han visar väl ganska tydligt ändå...


Waterfront. Jag tycker verkligen illa om det här bygget. Arkitekten måste ha gått på något riktigt starkt när han ritade det här...och vad hände med våra politiker som godkände bygget...och platsen? Och varför protesterade och protesterar inte vi Stockholmare? Vet inte...men helt plötsligt fanns de här byggnaderna...bara sådär!


Den här bilden ljuger en aning. Visst ser det lugnt och idylliskt ut? Man tycker nästan att man kan höra en hästkärra komma skramlande och en ångbåtsvissla på håll, men istället dånar Centralbron alldeles till vänster.


Hettan som varat i flera veckor i stan började bli besvärlig igen, redan klockan åtta då jag avslutade min vandring.  Jag gick in i de svala gränderna. Tyska kyrkans vackra klockspel spelade ´´Nu tacka Gud allt folk´´ och jag  tog en kaffefika på Café Kladdkakan på Stora Nygatan.


Så blev det tunnelbanan hem igen...för att skydda sig...och hålla sig undan för solen. Jag har nog av den i slottsparken och jag behöver inte mer brun färg på mig nu. Gamla Stans tunnelbanestation var även den folktom.



Andra rundvandringar:
Djurgården kommer snart en sommarvandring.
Kungsholmen
Hemmavandring
Hemmavandring åt andra hållet
Södermalm
Långholmen
Lilla Essingen
Skeppsholmen och Kastellholmen


Skeppsholmen och Kastellholmen runt



Vill man se Stockholm på bästa tänkbara sätt ska man absolut vandra runt Skeppsholmen och även gå upp på Kastellholmens berg. Här har man Stockholms innerstad runt omkring sig och man upplever samtidigt vilken livlig sjöfart det är på Stockholms vatten. Skeppsholmen ligger mycket centralt. Bara att gå från Kungsträdgården, förbi Grand och Nationalmuseum och sedan vandra över Skeppsholmsbron. Man missar knappast af Chapman, den vackra gamla segelskutan som ligger till höger och som nu är ett vandrarhem.

När jag besökte ön nu så fick jag alla vädertyper som tänkas kan och eftersom jag egentligen bara är en vanlig ´´kortknäppare´´  så hade jag vissa problem med ljuset kan jag säga. När jag gått ett varv...blev det ett helt annat ljus...så jag gick ett varv till.

Här efter kajerna ligger alla möjliga och omöjliga skutor och som folk bor på. Det är lockande att skaffa sig en skuta och det var faktisk en till salu.
Jag går ganska ofta här, kollar på skutorna, tar en kaffe vid Skeppsholmens kaffe & glass-fik. Ibland går jag upp på ön och besöker Moderna museet...inte så ofta, men det händer.

Kastellholmen har blivit en av mina favoritplatser i Stockholm. Att sitta högst uppe på berget och se inloppet till Stockholm är något man oftare borde göra. Ta med middagen upp hit och sitta här tills solen går ner. Måste göra det nu i sommar. Att man har skrikande Grönanbesökare på andra sidan, får man väl stå ut med.
Det är inte bara jag som har Kastellholmen som favoritplats...de vitkindade gässen trivs här och just nu skyddar de sina ungar noggrant.

Så alla ni som ska besöka Stockholm i sommar...släpp slottet, Sergels torg, NK och Gallerian för en stund och gå ett varv runt Skeppsholmen...och glöm absolut inte att gå över den lilla bron till Kastellholmen också!






Dom här vilsna damerna hittade jag inne på en gård. De ser ut att undra vart de ska ta vägen. Vart ska vi vara?



Skeppsholmens kaffe & glass ligger just vid kajen och här dricker och äter man på papper. Lite synd kanske...men det är helt ok.



Strandvägen på andra sidan.


Här ligger också restaurang Hjerta som har öppet tisdag-söndag kl. 11-22.



Då går vi över till Kastellholmen...


Här bor folk...det måste vara ett av Stockholms allra bästa läge. En vacker trädgård har de också! Huset byggdes på 1700-talet som sjukhus men det blev på 1800-talet bostäder åt underofficerare.


Vykorts-wannabe? Katarina kyrka syns där uppe på söder.


Idag har man glömt hur man byggde vackra båtar och skepp.




...och så lämnar vi Kastellholmen och går över till Skeppsholmen igen.



Så här kan man ju också bo i Stockholm!


Dagens långbänk. Det är inte jag som cyklar...


Det här är inte en bild av min funderande del av hjärnan utan ett konstverk som står en bit från Chapman. Det är säkert en välkänd och jätteduktig konstnär som skapat detta...!



Karta

Jag låter Wikipedia berätta om Skeppsholmens historia.

Skeppsholmen är en ö i Saltsjön i centrala Stockholm och är vid sidan av Kastellholmen en del av stadsdelen Skeppsholmen. Skeppsholmen har en broförbindelse med Blasieholmen kallad Skeppsholmsbron och till Kastellholmen via Kastellholmsbron.

På Skeppsholmen ligger fyra museer bland annat Moderna museet och Östasiatiska museet, och ön kallas därför även för Stockholms museiö.[1] Från Skeppsholmsbron syns Skeppsholmskyrkan och Amiralitetshusets tinnar och torn samt fullriggaren af Chapman som är förtöjd på holmens västra sida.

Skeppsholmen var under cirka 300 år flottans ö. Under denna tid uppstod ett flertal av de nuvarande byggnaderna, ritade av dåtidens främsta arkitekter som Nicodemus Tessin d.y., Johan Eberhard Carlberg och Carl Hårleman. De militära funktionerna fanns kvar till 1968. Därefter uppläts de gamla byggnaderna för museer, skolor och kulturinstitutioner.

På grund av vandrarhemmen i af Chapman och i Hantverkskasernen drar Skeppsholmen många unga inhemska och utländska besökare till sig. Ön förvaltas liksom Kastellholmen sedan 1993 av Statens fastighetsverk, som har som uppgift att bevara och utveckla området för framtiden. Båda öarna ingår i Ekoparken.

 

Nutid [redigera]

Några militära funktioner fanns kvar på Skeppsholmen ända fram till 1968, men redan tidigare började kulturinstitutioner flytta in i de gamla byggnaderna. Bland de första var delar av Kungliga Konsthögskolan som övertog Båtsmanskasernen redan 1953, följt av Moderna museet som invigdes 1958 i exercishuset samt Östasiatiska museet som öppnade i början av 1960-talet i gamla tyghuset. Moderna museet fick 1998 en ny byggnad ritad av den spanske arkitekten Rafael Moneo, här inryms numera även Arkitekturmuseet. Andra kulturella verksamheter på ön är Teater Galeasen i gamla torpeddepartementet, Fotografins hus i före detta mindepartementet och Svensk Form som håller till i Sjökarteverket.

Mellan åren 1997 och 2005 byggdes Stockholmsbriggen Tre Kronor af Stockholm. Stapelbädden var upplagd intill byggnaden Norra fundamentet och stockholmarna kunde se hur fartyget långsamt växte fram och bidra med pengar för bygget. Här, i Norra och Södra fundamenten, finns även Skeppsholmens folkhögskola. Skolan, vars huvudman är stiftelsen Skeppsholmsgården, har plats för 100 kursdeltagare och erbjuder bland annat musik- och båtbyggarkurser.

Skeppsholmen har av allmänheten främst förknippats med den stora fullriggaren af Chapman som legat förtöjd på holmes södra strand sen 1949 och fungerat som vandrarhem. Tillsammans med vandrarhemmet i intilliggande Hantverkskasernen och alla skolor på ön drar Skeppsholmen många unga människor till sig.

S/S Orion, tidigare tjänstefartyg för lotsverket, byggd 1929 och tagen ur drift 1979, är numera museifartyg. S/S Orion är sedan 2003 k-märkt och ligger i dag förtöjd cirka 50 meter nordost om Skeppsholmsbron. Den som är intresserad i gamla båtar kan se på ett 40-tal äldre privata fartyg som ligger längs östra och norra kajen. Här finns allt från trålare till fyrskepp och doften av äkta trätjära hänger i luften.

Ett sedan 1980 återkommande årligt evenemang är Stockholm Jazz Festival som i juli varje år går av stapeln på området för gamla örlogsvarvet nedanför Moderna museet.

 


Lilla Essingen runt



Mariebergssundet med Fredhäll på andra sidan.

Lilla Essingen ligger inte långt från mitt hem men det är inte en ö man besöker särskilt ofta. Det är väl heller ingen ö för turister att besöka direkt men man ser Stockholm från en ny vinkel och den här lilla ön är riktigt vacker på vissa ställen.

Förberedelserna till den här lilla runt-vandringen slog alla rekord. Jag packade ihop kameraprylar och åkte några broar bort, men på väg dit startade ett galet åskväder över stan och regnet vräkte ner så jag åkte tillbaka hem för att vänta in bättre väder.

Efter en timma försökte jag igen och började min vandring men när jag skulle ta första bilden upptäckte jag att batteriet låg kvar hemma i laddaren.

Hem igen.

Tillbaka igen och nu började jag vandringen på norra delen av ön men efter några tagna bilder upptäckte jag snart att batteriet inte var laddat och det dog. Tydligen hade det inte fått kontakt i laddaren där hemma.

Hem igen.

När jag för fjärde gången kom tillbaka undrade jag om det inte var meningen att jag ska går runt den här ön. Att någon/något vill hindra mig. Men när jag kom till den östra delen av ön och såg Västerbron på håll kunde jag bara konstatera att det var tur att min vandring blev uppskjuten eftersom himlen nu var full av vackra och spännande Disneymoln mot en blå himmel. Det var alltså förklaringen till att jag hindrades tidigare. Tack!

Nåväl...luften blev skön att andas efter regnet och växtligheten mådde lika väl som jag. Det är en liten ö det här, strandvägen runt är bara 2,2 km, perfekt för mina trasiga knän. Men det är ganska stora variationer av natur och bebyggelse och där jag började på norra delen vid Mariebergssundet är det lummigt och knäckepilar böjer sig ut över vattnet. Här går man på träbroar men när man når den östra delen så blir det grusgångar. Den här delen av Lilla Essingen har en fantastisk utsikt in mot Västerbron och stan och man har Långholmen, Gröndal och Stora Essingen runt sig.

De bostadshus som ligger vid den sydöstra delen har ett guldläge i stan. Husen vid sydvästra delen däremot ligger tyvärr alldeles för nära Essingeleden vilket gör att trafiken ständigt stör, Essingeleden är aldrig tyst. Bullret och att husen ligger så nära varandra är en stor nackdel även om de har en riktigt fin utsikt från sina lägenheter. Husen ligger alltså alldeles invid vattnet och flera stora badbryggor finns längs stranden.

På den västra delen av ön finns mark där de planerar att bygga ännu fler bostadshus och det blev starka protester när förslaget lades fram. Jag om någon månar väl om gröna lungor i stan och vill ha ännu fler parker, men här tycker jag inte att det gör så mycket om de bebygger den här rätt fula miljön, det är ingen vacker park och det ser ganska ruffigt ut. Läget är vackert med utsikt mot Fredhäll och Traneberg. Ibland känns det som om man måste protestera mot förändringar. Men jag ska erkänna att jag inte har någon direkt relation till Lilla Essingen. De som bor här kanske uppskattar den här platsen.





Träbroarna på norra delen av Lilla Essingen













Just intill det här bostadsområdet bullrar Essingeleden fram.



Kungsholmssidan med Fredhällsklipporna ligger på andra sidan Mariehällssundet


...och här försvinner Essingleden in i Fredhällstunneln.

Fakta från Wikipedia
De flesta villorna revs på 1930-talet för att lämna plats för hyreshus, vilket gjort att ön blivit ganska tättbebyggd. Sedan början av 1900-talet dominerades ön av två stora industrier; Primus fabriker som bland annat tillverkade det berömda portabla fotogenköket "Primus" och Lux fabriker som tillverkade "Lux-lampan" och dammsugare. Primus fabriker lades ned 1956, revs, och ersattes under 1960-och 70-talen av nya kontorshus som först inhyste AB Bahco huvudkontor och därefter de statliga myndigheterna Riksrevisionsverket, Statskontoret och datacentralen DAFA. Lux fabriker, numera Electrolux, ersattes av ett modernt bostadsområde under åren 2000-2007 och kallas i dag för Essinge Udde. En restaurang på Lilla Essingen bär idag namnet Restaurang Lux. Planer finns 2009 att bebygga "Primus-området" med bostadshus.

 

Lilla Essingen hade först en dragfärja för överfart till Kungsholmen, 1907 ersattes den med en betongbro, vilken 1936 ersattes med den nuvarande stålbron, Mariebergsbron. 1966 drogs Essingeleden fram tvärs över ön. Idag går det att ta sig till Lilla Essingen med hjälp av kollektivtrafik i form av buss 1 och 49.

 

På Lilla Essingen finns nio gator/vägar, Essinge brogata, Primusgatan, Patentgatan, Luxgatan, Strålgatan, Disponentgatan, Dagnyvägen, Montebellogatan och Josefinavägen. Essinge brogata och Primusgatan i det nya området, utgör huvudstråk med restauranger pizzerior, gym och affärer. Ön har 4607 invånare feb. (2009).

 

Lilla Essingen tillhörde tidigare Bromma socken, men införlivades med Stockholm 1916. Den fortsatte att tillhöra Bromma församling fram till 1 januari 1955, då Essinge församling bildades. Essingeöarna räknades tidigare till Västerort, men numera till Stockholms innerstad. På Lilla Essingens norrsida mot Fredhäll finns Lilla Essingens båtsällskap.

 

Mer om Lilla Essingen här.




Långholmen runt



Långholmen är nästan lika viktig för mig som Djurgården. Det är bara ca 3 km runt den här vackra ön invid Södermalm och det tog mig lite mer än en timma av slövandra idag. Som vanligt med pauser på berg och bryggor och med ständiga fotostopp.
Jag började vid pick-nickbryggan vid Långholmsbron och vandrade sedan västerut...alltså år vänster när man kommer över bron. Hela den här ön är oerhört lummig och ibland nästan djungellik. När man muddrade Pålsundet och Långholmskanalen en gång i tiden så lade man muddringsmassorna uppe på ön vilket gynnade växtligheten.

På Långholmen kan man bo i celler i det gamla fängelset som nu är vandrarhem och hotell, man kan konferera och äta gott på ön men jag nöjer mig att stryka längs stränderna den här gången. Kanske att jag snokar runt inne på ön någon annan gång.
Den vildaste och lugnaste delen av ön är den västra udden där man har utsikt över Essingeöarna och Marieberg på Kungsholmen. Längs den norra delen av ön ser man Kungsholmen med Norrmälarstrand och in mot stan. Man vandrar under Västerbron och på många ställen kan man hitta små picknick- eller badberg som här har kvällssol och jag antar att det är rusning till dessa små smultronställen under varma soliga dagar.

På den östra delen av ön ligger Mälarvarvet och här är det lite stökigare och mer levande och närmare Västerbron ligger husvagns och husbilscampingen. På en stor grusplan satt man på en solstol utanför husbilen...och njöt!

Planen var idag att antingen fika vid Bellmanmuseets trädgård eller vid Brofiken vid Långholmsbron där min vandring både började och slutade. Men Bellmansmuseet var abonnerat för konferens och Brofiket var stängt. Om jag hade vetat det hade termosen följt med idag också.

Nu har jag avverkat Stockholms största öar. Nästa gång blir det kortare vandringar och förhoppningsvis färre foton...jag är översvämmad av bilder här hemma och ligger kraftigt efter med lagring och överföring till externa hårddiskar. Det lär också bli betydligt mindre av både fotografering och bloggning nu när VM i fotboll börjar.
Jag kommer att berätta på fredag vad som händer i parken och sedan blir det lite paus här på bloggen.




Dagens bänk

















Pålsundsbron






Tidigare runt:
Djurgården runt
Kungsholmen runt
Södermalm runt


Södermalm runt



Just nu är det som allra vackrast på Södermalm i Stockholm, nu när alla syrener blommar som bäst. Syrener är verkligen en karaktärsväxt för Södermalm, bergen är fyllda av syrensnår som får växa vilt och vackert.

Södermalm runt

Tyska kyrkan i Gamla Stan slog sju när jag kom ut från tunnelbanan vid Slussen och började vandra bort mot Södermälarstrand. I vagnen på tunnelbanan satt tre killar på väg hem från en fest och ´´var fett sugna på fyllekäk från Donken´´. Jag hade kaffe och ostmackor i ryggan.
Det var ett hopplöst ljus för fotografering men det var en fantastiskt vacker morgon även om det var en aning kyligt. Det kändes skönt att vandra så här tidigt en söndagsmorgon.
Södermälarstrand är väl inte Stockholms roligaste kaj att vandra längs, men den här morgonen kändes allt bra.
Borta vid Pålsundet vid Långholmen kände jag mig hemma och helt omsluten av grönska. Den kanalen är som ett museum för gamla träbåtar och visst är det en helt annan känsla med träbåt än med plastbåtar?

Jag kom in på Bergsundsstrand och minns att någon gillade utsikten mot fabrikerna på Liljeholmen...något som jag inte lärt mig...ännu. Vid Tanto träffade jag min goda vän Åsa, som bor i närheten och vi hade en fin fikaträff på en bänk uppe i koloniområdet. Solen började värma och jag vandrade vidare längs Årstaviken och förbi den vackra Årstabron. Nu började parkvägen som går längs vattnet fyllas med joggande och snabbgående människor. Själv vandrar jag ju sjukt långsamt...dels för att skona knäna och dels för att jag inte vill missa något av allt det vackra.
Borta vid Eriksdalslunden tog jag vattenpaus hos Katarina som skriver bloggen Kollitott, i hennes mysiga trädgård och vi pratade en stund innan jag fortsatte min vandring.

En helt annan miljö väntar när man passerat under Skanstullsbron och kommer till Norra Hammarbyhamnen där relativt nybyggda hus (80-90 talen) kantar stranden och den långa breda kajen är stenlagd med smågatsten hela vägen bort mot Danvikskanalen. Där färjan går över till Hammarby Sjöstad finns en glasskiosk och jag köpte lakritsglass som jag åt vid kajen och hade då Hammarbybacken på andra sidan Hammarby Sjö. Men jag förstår inte varför man inte har caféer och restauranger på en sådan här plats?

Borta på den ostligaste udden av Södermalm ligger Fåfängan högt uppe på berget och jag klättrade upp dit för att få se Stockholm från ovan.
Det var ganska mycket folk som fikade eller åt där och jag tänkte att jag måste gå dit när jag inte är ensam och äta lunch eller bara fika. Utsikten är helt otrolig. Nu ville jag inte springa omkring bland alla människor och fotografera så jag gick ut bland syrenerna på berget i stället. Berget var fyllt av syrener och Stockholm blev nästan overkligt vackert härifrån.

Väl nere från berget gick jag Kvastmakartrappan upp mot Åsöberget och tänkte tillbaka på tiden när jag jobbade i vårt familjeföretag som skötte alla vackra gårdarna bland söderkåkarna. Fortsatte upp mot Fjällgatan men där var det för turistigt så jag vek av upp mot Stigbergsgatan i stället och vidare bort mot Mosebacke.
När jag kom ner på Södermalmstorg för att ta tunnelbanan hem igen från Slussen hade jag vandrat, vilat, fikat och fotat i sex timmar.
Det här var en helt otroligt skön vandring som jag helt klart kommer att göra om.


Södermälarstrand



Pålsundet


Långholmsbron mot Reimersholme.


Pålsundet


...och visst har vi hoppet kvar!!  Vi slog ju Väsby igår med 2-0...


Stranden vid Tantolunden



Årstabron




Årsta på andra sidan.


Här är Hans Drost hus...han med det ostörda rummet... Refugium.



Katarinas kollitott...


Hon låter syrenerna sträcka sig ut och över och sånt gillar vi...




Norra Hammarbyhamnen



Gårdarna vid Norra Hammarbyhamnen är riktigt fina på flera ställen.



Uppe vid Fåfängan.



Åsöberget med Kvastmakartrappan och med Sofia kyrka i bakgrunden.







Dagens bänk. Lotsgatan. Vinjettbilden till den gamla TV-serien Söderkåkar är tagen på den här gatan.


Stigbergsgatan.


Så här kan en trädgård se ut på Fjällgatan och här inne har jag tidigare jobbat.


Slutstation för min vandring runt Södermalm och med trötta ben tog jag tunnelbanan hem till Bromma igen.
Nästa gång väntar mindre öar i Stockholm där jag kan gå runt. Men i nästa vecka ska jag gå runt Öland!



...och hemma på kvällen...

Hemmavandring...åt andra hållet




Jag bor just intill Stockholms innerstad. På en återvändsgata i Traneberg.
På andra sidan Tranebergsbron ligger Kungsholmen. Det är mycket grönska runt omkring där jag bor så jag känner inte av någon ´´Stockholmsstress´´.
Förra gången jag hemmavandrade här på bloggen så gick jag bort mot Äppelviken och igår kväll gick jag åt andra hållet bort mot Ulvsunda slott.
Den här vandringen går efter lugnare och lummigare stigar och den här kvällen hördes både koltrasten och näktergalen inne i grönskan. Tyvärr så håller häggen på att blomma över men på vissa ställen fanns blommor kvar.


Backen utanför mig är fylld av ramslök nu.


Kungsholmen, Kristineberg på andra sidan.


Minnebergs bostadsområde ligger alldeles vid vattnet.



Här brukar Minnebergarna grilla och bada på sommarkvällarna.



Johannelunds koloniområde var det full aktivitet och många rumpor stack upp bland grönskan...det rensades ogräs.



Vid Ulvsunda slott blommade äppelträden.


De här markerna ska bebyggas med radhus och villor. De har inget kulturhistoriskt värde...det är ju bara äppelträd, säger man. Här har jag sprungit ett och annat frivarv i brännbollskamper då min dotter var liten och klassens familjer träffades här. De här äppelträden finns snart inte mer. Man kanske skulle kedja fast sig vid något träd när de ska sätta igång här.






De här husen fotade jag i vintras också.




Nästa inlägg ska handla om trädgård igen och om det besvärliga med utplanteringen av sina sommarblommor som man sådde i feb-mars.


Hemmavandring

Tog med kameran på min hemmavandring, vilket jag inte brukar göra. Det var ett märkligt ljus på eftermiddagen, disigt.


Jag börjar hemma på min gård...


Kungsholmen - Kristineberg på andra sidan...där jag gick i lördags.



Tranebergsbron


Knäckepilar växer lite som de vill.


Fredhäll och Lilla Essingen på andra sidan. I mitten syns tornen av Högalids kyrka.



Tranebergsstrand med Sjöpaviljongen



Strindberg


Stora Essingen på andra sidan, där jag ska gå runt någon dag framöver.



Stora sjövillan i Äppelviken byggdes 1847



Tillbaka hemma vid mig. Det här 1700-tals husets övervåning är till salu för 8 miljoner...för bara övervåningen.


Den tysta staden


Skånegården på Skansen



I Skansens rosengård finns nu detta hav av tulpaner och det är så fint komponerat. Vitt-lila i början av trädgården och starkare färger i rött och gult längre bort där Linnés staty finns.



Vid Café Petissan hade jag planerat att sitta en timma och njuta av den här miljön, men de hade inte vett att hålla öppet för en tidigt vandrande slottsträdgårdsmästare. Senast jag var här var i början av januari då det var isande kallt ute och vi värmde oss inne i det trånga caféet.



Vägen ut mot Waldemarsudde var försommargrön.


...och tänkaren sitter där som vanligt och funderar...



Här på Waldemarsudde finns både harmoniska färgkombinationer av tulpanerna men även mer spännande blandningar. Gillade verkligen den röd/polkagris/vit/svarta planteringen.


Vissa skulpturer är ganska vågade. Vad säger en sann feminist om den här? Menade bara om det här skulle vara ett fotografi skulle det inte vara ok att visa offentligt. Om nu inte bilden var tagen av någon berömd fotograf vill säga.


Det är Padus tid nu. Häggens tid. Prunus padus. T.o.m. med jag känner en svag doft och går jag tätt intill så känner jag den starka doften.

Dagens låt

Runt

Det är runt som gäller nu. Nu har jag gått Djurgården runt (som jag måste göra om nu när det är grönt) och Kungsholmen runt. Gillar att gå runt. Kvar att fotografera mig runt i Stockholm är väl:
  • Södermalm runt
  • Stora Essingen runt
  • Lilla Essingen runt
  • Gamla Stan och Riddarholmen runt
  • Långholmen runt
  • Reimersholme runt
  • Skeppsholmen runt
Kungsholmen
Djurgården



En försommaronsdag i Stockholm


Strömgatan med Sagerska palatset och UD.


Nyrenoverade Norrbro och operan...med häggmispel i förgrunden.

Att jobba in onsdagar är nog bland det bästa jag hittat på under senare tid. Jag kämpar gärna på lite längre de andra dagarna i veckan för att få en ledig dag mitt i veckan. Onsdagar har för mig blivit viktigare och skönare än helgdagar då det alltid är mycket folk på de platser som jag tycker om att besöka. Idag hade jag mycket svängrum ute på Djurgården och njöt fullt ut av värmen och av den vackraste platsen i Stockholm...i Sverige...i världen?
Nu är det häggen som har huvudrollen bland blommande växter...och tulpaner då. Häggen slår det mesta bland blommande träd med sina vita vackra blomklasar och den härligt gröna färgen på bladen...och t.o.m. jag känner en svag doft. Sedan gillar jag att den växer så vilt och kastar sig in lite som den tycker i olika miljöer, både i naturmarker och i trädgårdar och av som vanligt när det sker efter naturens regler...så har den en förmåga att hitta vackra platser att växa på.

Tror att jag snart ska gå runt hela Djurgården igen, som jag gjorde på långfredagen. Det är oerhört mycket vackrare nu. Problemet när man är ute tidigt på Djurgården är att caféer inte öppnat utan brukar öppna först elva...och jag glömmer ju alltid fikatermosen hemma...

Först lite bilder från stan där man ser tulpaner vart man än vänder sig nu.
Funderade även på hur den här platsen kommer att utsmyckas om en månad när det blir bröllop i stan.



På Strömparterren fanns massor av tulpaner...och några fiskare.


Riksdagshuset


Tulpaner och slottet


Strömparterren med den oerhört vackra kastanjen

Djurgårdsinlägget kommer ikväll

Dagens musik


Kungsholmen runt


Fredhäll

Trots det mulna vädret kände jag för att göra en vandring runt Kungsholmen och i morse kvart i åtta begav jag mig av. Knäskydden var på och kameran var laddad. Att gå över Tranebergsbron en söndagsmorgon är en märklig känsla. Här brukar det ofta vara köer och man stressar över med bilen på väg till jobbet eller in till stan. Nu var det helt stilla förutom någon taxibil.

Jag började min Kungsholmsvandring i Fredhäll och jag bestämde mig för att hela tiden gå efter stränderna. Borta vid Fredhällsbadet började klättringen i bergen där stigen slingrar sig upp och ner. Ett järnräcke finns på de mest besvärliga platserna och utsikten är mycket fin hela vägen bort mot Marieberg.
Jag tycker om att vandra innan staden vaknat och till att börja med var det bara jag ute i min vanliga lugna takt, sen kom hundarna som släpade på sina trötta hussar och mattar. Sedan kom joggarna med ansträngda ansiktsuttryck.

När jag avverkat Fredhäll gick jag ner mot Marieberg där jag faktiskt aldrig tidigare gått. Konstaterar ännu en gång att Stockholm är en fantastisk stad med alla sina öar. Nu har träden börjat grönska och även om den här dagen inte bjöd på något solsken så njöt jag fullt ut av min stilla vandring. Ljuset för fotografering var väl inte det bästa men jag får väl göra om vandringen en halvsolig sommardag.

Vid Norrmälarstrand vilade jag en stund på en bänk. Längre bort mot stadshuset lägger man om stenläggningen och det ser ut att bli mycket bra och borta vid stadshuset gick turisterna omkring och fotade vilt.
Nästa etapp började vid norra Kungsholmen och längs Klara sjö, Barnhusviken och Karlbergskanalen. Här kantas stränderna av knäckepil som lutar sig ut över vattnet och på sommaren brukar det vara livlig båttrafik här.

Det vita Karlbergs slott ligger vackert på Vasastan-sidan och båtklubbarnas bryggor är fyllda med fritidsbåtar längs Kungsholms strand.
Sedan kommer jag fram till det som måste vara Stockholms minsta koloniområde, Karlbergs Bro som anlades 1909 och endast har 19 platser.
Jag passerar Länkarnas hus och kommer sedan fram till Hornsberg som genomgår en fullständig förvandling. Här låg tidigare ett stort sandtag och nu byggs ett helt nytt bostadsområde som jag ser från mitt fönster på min Brommasida.

Uppe i bergen vid Kristineberg sätter jag mig och vilar igen och ser mitt hus och balkong på andra sidan sjön. Jag tar mig upp på Tranebergsbron och vandrar sakta hemåt igen. Knäna höll bra, men jag har också tagit det lugnt och det tog ju faktiskt tre och en halv timma. Jag gillade verkligen den här vandringen och kommer med all säkerhet att göra om den...nästa gång åt andra hållet.



Bergen vid Fredhäll har kvällssol och är en perfekt plats för middag och kvällsdopp.



Prunus padus trivs i bergen här...




Här brusar Essingeleden ständigt och här åker jag fram och tillbaka till slottsparken.


Marieberg


Smedsudden


Norrmälarstrand som anlades i början av 1940-talet.


Café Mälarpaviljongen vid Norrmälarstrand






Vid stadshusparken var det svenskt.


Nästan under hela den här vandringen njuter jag av det vackra Stockholm...utom då jag ser dessa vidriga hus vid Centralstation...och undrar vem som vill sitta på dessa bänkar?


Barnhusviken


S:t Eriksgatans hus på Vasastansidan.


Karlbergs slott




Karlbergs-Bro koloniområde



Karlbergskanalen


Nya bostadsområdet vid Hornsberg, Minneberg i bakgrunden på Brommasidan.


Vad sägs om en fotbollsplan inramad av magnolia?


Kristineberg. Där på andra sidan ligger mitt hus i Traneberg.


Jag vandrar tillbaka till Bromma och jag har avverkat ca. 12 km +  bron....på 3,5 timmar! Här vandrade jag över på nyårsafton också. En helt annan vandring.



På jakt efter värmen i Stockholm




  • Tänkte att känslan av den riktiga våren och värmen fanns inne i stan.
  • Tunnelbana tidigt in till St. Eriksgatan. Fortfarande lika svårt att åka T-bana. Vet inte vart jag ska titta. Pillade med mobilen.
  • Vandrade upp i Vasaparken och svängde in mot Sinnenas trädgård. Kungsängsliljorna värmde mig där.
  • Gick Drottninggatan ner mot stan från Odenplan.
  • Inne i Centralbadets trädgård började det försiktigt att grönska.
  • Jag gick vidare mot Kungsträdgården...där det var ett liv och ett kiv...som Strindberg sa och mitt bland de blommande körsbärsträden var det Wakeboardtävling.
  • Tog tunnelbanan hem igen från Hötorget där hela torgplatsen var en enda stor loppis.
  • Det var 5 grader när jag åkte in och 10 grader när jag kom hem. Vårvärmen fördubblades under de timmar jag var inne i stan!


Sinnenas trädgård

Där får jag vila och Sinnesro
I Sinnenas trädgård
Får jag lukta på de vackraste blommor
Och få ro i en orolig själ
(Mats Mannheim)






Centralbadets trädgård



På Hamngatan lägger man räls till spårvagnen. På 1960-talet tog man bort rälsen från Stockholms gator.





Spotify har blivit ännu bättre nu. Visste ni att man kan spela sina egna mp3-filer i Spotify?
Och i koloniområdena är det generationsskifte. Läs här i DN.


Nu lyfter man båtarna i kanalen




I slow motion vandrade jag idag omkring i Eriksdalslundens och Tantos koloniområden på Södermalm här i Stockholm. Någon enstaka kolonist påtade i jorden eller med sekatör i handen gick lös på rosorna som även här haft det svårt i vinter.
Det här är enormt charmiga områden med en fantastisk utsikt över Årstaviken. Här klättrar verkligen de små stugorna på varandra i den branta sluttningen och de som haft turen att fånga en sådan här kolonitomt, släpper den nog inte i första taget.

Charmigt är det som sagt, det är lite sådär bohemiskt stökigt och ruffigt med blommor och bråte om vartannat. Längre fram på säsongen är det dock mer välstädat på tomterna. Det enda som stör en trädgårdsmästare är att man misshandlat så många fruktträd, prydnadsträd och buskar. Jag vet hur stränga regler som gäller i ett koloniområde vad gäller höjd på häckar mm. Men man får tydligen beskära träd och buskar hej vilt och hur man vill. Just nu innan det blir grönt så ser man verkligen hur illa det står till med kunskapen att beskära träd och buskar. Kan man inte hålla beskärningskurser inom föreningarna?

Områdets som redan är vackert skulle bli ännu vackrare om träd och buskar fick behålla mer av sina naturliga former i stället för att formklippas till bollar mm. Jag förstår att man vill ha utsikt och att träden inte får breda ut sig på de här små tomterna, men det är just då som det är viktigt att kunna beskära på ett riktigt sätt.  Och snälla ni, plantera inte rhododendron i den här miljön och i detta söderläge.
Det var inte meningen att jag skulle kritisera efter den här sköna vandringen i det här fantastiska området. Men jag kan ju inte låta bli när jag ser växter som misshandlats. Jag trivs här och kommer att återkomma när fruktträden blommar och då hoppar jag över kritik och jublar över fruktträdens blomning i stället.





Långholmen




Visst...nu lyfter man båtarna i kanalen. I Ulf Lundells sagoligt vackra men smärtsamt sorliga ´´Jag saknar dig´´  så sjunger han att ´´man lyfter båtarna ur kanalen´´  det är höst och olyckligt. Jag funderar på att vända på hela den där texten och göra låten till en hyllning till våren...och livet i stället.

Längst ute på den här bryggan satt vi den något kyliga 15 april förra året och åt kycklingsallad och kejsarolvonen uppe i koloniträdgården ovanför blommade. Nu har bryggan sjunkit ner i kanalen och något kejsarolvon blommade inte trots att det är den 25 april.


Bänken har i varje fall klarat vintern...


...och i Bellmanmuseets trädgård ligger fortfarande jorden naken och öde.


Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails