Sommaren hänger löst
I trädgårdslandet blommar astrar, lövkoja, blomstertobak, sommarmalva, lejongap mm. och i perennplanteringarna blommar det fortfarande fint.
Men trots den vackra trädgården så fick jag smak på skogen i helgen och eftersom slottsparken gränsar till skogen så gick jag en liten sväng med kameran på jakt efter vackra svampar igen. Hade inte så mycket tid så de enda jag fick med på bild var några tickor. Jag bryr mig inte om de är ätbara eller inte, jag blir fascinerad av alla svampar.
I morgon har jag en ledig onsdag och det lockar att packa ryggan med kaffe och mackor och ge sig ut i någon gammal mörk skog igen. Eller så blir det en vandring bland koloniområdena Tanto och Eriksdalslunden för att kolla in alla sensommarblommor hos kolonisterna...eller så går jag runt en ö i stan som jag inte vandrat på tidigare. Jag bestämmer mig efter morgondagens frukost.
Björkticka
Min trogna följeslagare. Inte den modernaste och vackraste lilla traktor i världen kan få mig att släppa den här kärran. Jag tror att jag ska måla den i vinter.
Lövkoja
Echinacea ´Tomato Soup´ igen...
I svampskogen
Nu har jag tänkt igenom och förstått vad jag menar med de skrämmande granskogarna. Skogsbruksskogarna där alla granar har samma ålder och där floran och faunan är fattig, där vill jag fortfarande inte vandra.
Handlar det däremot om gammal skog med mossbevuxen mark med gamla träd som fallit och får förmultna ifred utan att någon kommer och ´´städar´´...då trivs jag mycket bra. Där harsyra och örnbräken växer tillsammans med svampar, där en bäck rinner sakta och där solljuset strilar vackert ner mellan trädkronorna.
Det blir något trolskt över en gammal granskog och när man vandrar under de höga trädkronorna infinner sig ett märkbart lugn. Man blir som omsluten av naturen och marken är mjuk att vandra på. Att sedan plötsligt kliva ut ur granskogen och se öppna landskap med ett torp i en glänta blir ännu en skön upplevelse.
Nästa typ av terräng blir ett bergigt landskap med blommande ljung, där man dricker kaffe på ett mossigt berg och där man inser att det är absolut tyst i skogen.
Så att...det blir nog flera skogsvandringar framöver. Jag har hittat ett nytt sätt att gå ner i varv och bli lugn av. Skogar finns på nära avstånd från Stockholm och man behöver ju inte alltid se vatten omkring sig.
Ingen svamp plockades men på nära håll studerades de fantastiska fruktkropparna där på den mossiga marken.
Tyst trädgård
Min nya Echinacea ´Tomato Soup´ passade fint ihop med randgräset tycker jag.
Slottsparken är helt tyst nu. Inga fåglar hörs åt något håll. Bara vindens sus i träden och konferensgästers röster någon gång.
Jag planterade ulleterneller i stora slänten och fortsätter att rensa och snygga till alla planteringar. Delar och flyttar om lite nävor. Funderar lite hur det skulle se ut i den stora slänten om nävorna drabbades av de stekelangrepp som Göteborgsnävorna råkat ut för. Nävorna spelar ju huvudrollen i slänten här.
Nu är det bara några dagar kvar på vår sista sommarmånad. På onsdag börjar hösten. I varje fall förhösten. Dags att börja planera lökplantering.
Kranssalvia, lavendel och ulleternell tillsammans med nedklippta nävor som har börjat grönska och blomma något igen.
Vitlysing Lysimachia clethroides är ny i parken.
En av mina favoriter Stenkyndeln är nästan omöjlig att fotografera...men jag gjorde det ändå. Calamintha nepeta som numera ska heta Clinopodium nep
Havtornen har börjat mogna och på måndag skördar jag.
Dagens planering - Svampsafari...
Angrepp på nävor
Det vore mycket tråkigt om det blev ett bestående problem över landet. Nävorna har huvudrollen i min stora slänt här i slottsparken.
Själv har jag inte sett något problem i min park som ligger sju mil söder om Stockholm. Hur ser det ut bland era nävor? Jag skulle bli tacksam om jag fick en rapport från trädgårdar över hela landet. Berätta hur era nävor mår och var ni bor...ni får gärna berätta hur ni mår själva också...
Läs här om steklar som angriper bl.a. nävans blad.
Bilderna har jag fått av Simon Irvine och fått tillåtelse att använda dem här.
Färgsprakande fototävling i oktober
Men i år har jag tänkt att det ska bli en färgsprakande tävling i oktober i stället. Oktober då träden byter färg, då klorofyllen lämnar bladen och kvar blir ett av naturens alla konstverk. I oktober då alla lönnar, lindar, aspar, askar mm. byter om till höstdräkt för att sedan bli avklädda och bli mer anonyma i naturen under ett halvår.
Mer om fototävlingen om en månad...nu njuter vi av sensommaren ett tag till.
Dagens låt
Skisser för nästa sommar...
Skånegården på Skansen
Jag tänkte därför att jag skulle göra om besöken under nästa år och skriva något liknande. Inga betyg och inte så mycket gnäll men uppdatera läget och ta nya bilder och vad jag hoppas något bättre bilder. Alltså har jag redan nu börjat skissa på planer inför sommaren 2011. Jag kommer att spana i Stockholms trädgårdar igen om 9 månader!
Bergianska trädgården
Berzeii park
Centralbadets trädgård
Drottningholms slottspark
Edvard Anderssons växthus
Kungsträdgården
Lusthusporten på Djurgården
Mariatorget
Millesgården
Piperska muren
Rosendals trädgård
Sinnenas trädgård
Skansens trädgårdar
Tessinparken
Ulriksdals slottspark
Waldemarsudde
Vinterviken
Tänkaren på Waldemarsudde
Dagens låt
Tyvärr har Kent tagit bort sina låtar från senaste albumet Skisser För Sommaren från Youtube.
Idag blev det Tomato Soup
Bilden på Tomato Soup är tagen inne i 307:an.
På vägen hem stannade jag vid Zetas trädgård för att handla några stora boll-chrysanthemum till några urnor där pelargonerna har sunkat ner sig efter allt regnande.
Tänkte passa på att köpa några av den där underbara Scutellarian men givetvis var den slut och jag lär få hänga på låset i april-maj i nästa år för att fånga in några. Om någon vet var de finns att köpa så är jag tacksam om ni vill berätta.
Vitlysing Lysimachia clethroides som blommar juli-september har jag tänkt på ett tag och det blev några sådana och sedan blev jag förälskad i en Echinacea som hette ´Tomato Soup´, en orange skönhet som jag bara måste köpa några av. Den blommar också från juli till september och blir 80 cm hög. Den kommer att bli en växt som drar till sig både fjärilar och konferensgäster tror jag. Jag kommer att placera den just intill en trappa där alla passerar. I år är den tanig och ung men till nästa år kommer den att lysa praktfullt där i planteringen.
Fotade nävan ´Rozanne´ som finns i en stor plantering vid parkeringen.
I de två buxbomrundlarna som jag i stora gräsmattan har jag haft vita rosenskära nu några år. I år fick de sällskap av den ljust gula Mignondahlian som ett test...och jag tyckte att det blev bra.
....och jag hoppas att Zlatan blir klar för Milan snart. Han passade aldrig in i Barcelona men jag tror att han kommer att klara sig mycket bättre i Milan...där han får självaste Ronaldinho som medspelare.
Sensommarblomning
Jag tycker om violverbena...
Bilderna är från Lusthusparken mitt emot Nordiska museet på Djurgården. Jag har nog aldrig sett en sådan höjd på en sommarblomsplantering där Solanumplantorna är stommen.
Mina två semesterveckor är över och i morgon väntar arbete igen. Jag har lite mer semester att ta ut så ännu är jag inte redo att gå in i den mörka, kalla, långa, tuffa tid fram till jul...eller till april rättare sagt. Förra vintern knäckte mig nästan totalt och jag vet inte hur jag ska förbereda mig för att gå in i vintern igen. Nej...jag ska inte åka skidor, varken på plan mark eller upp och ner för backar och jag har ingen möjlighet att bostätta mig runt Medelhavet under vintern. Medelhavsklimatet skulle annars passa mig perfekt.
De flesta säger att det är så omväxlande och bra med alla dessa årstider vi har i Sverige. Undrar igen varför det är så fint att hela tiden längta till en annan tid. Snart kommer den friska hösten då det är lätt att andas och så kommer tiden före jul då allt är så roligt, sen kommer snön och sen är det vår...och sommar. Det vore faktiskt bättre om årstidsskiftningarna var aningen lugnare. Som runt Medelhavet.
Jag jobbar hela vintern med olika uppdrag i parken och på fritiden får jag väl studera eller så. Gå någon kurs...som jag sagt de senaste 20 åren. Det ligger väl snart en hög med kurskataloger på hallgolvet och jag ska verkligen försöka hitta något som passar i vinter. Matlagningskurs kanske?
Jag åker i varje fall söderut några dagar i september. Lite västkust, lite nordvästa Skåne, lite Småland, lite kors och tvärs. Jag ska nu äntligen besöka Rumskullaeken utanför Vimmerby. Besöka Kumla sjöpark som invigs idag. Snoka rätt på sen blomning i Sverige helt enkelt.
Dagens Ulf citat - ´´Hon kan bli min frihet´´
Sallat i Bergianska
Plocksallat ´Decor´
Kål
Vitkål ´Kilaxy´ F1
Savojkål ´Colorosa´
Rödkål ´Mammoth Red Rock´
Brysselkål ´Brilliant´ F1
Blomkål ´Panther´
Svartkål ´Nero di Toscana´
Squashen växte bra.
Sommarblommor i Bergianska trädgården
Gullskära ´Cosmos sulphureus´
Inkakrage ´Tithonia rotundifolia´
Silveröga ´Arctotis venusta´
Solbrud ´Helenium autumnale´
Jätte-Eternell ´Xerochrysum bracteatum´
Kranskrage ´Glebionis coronaria´
Stor gemsrot ´Doronicum plantagineum´
Gazania x pavonia
Gaillardia aristata
Enköpings broar
Mina länkar - kategorier och arkiv fungerar inte för tillfället. Ska kontakta blogg.se nästa vecka.
Myrnäva - Geranium soboliferum
Efter sökning på internet läste jag att man bör ha den i ett skuggigt läge, att den inte bör utsättas för direkt sol. Men i Drömparken är den placerad på flera olika ställen där det är ganska soligt. Men...hur ofta är det direkt och stark sol i Sverige?
Bland skutor, caféer och palats på Strandvägen
Bild från 1917
Det märkliga är att det blir en så stark kontrast mellan de förnäma palatsen och de halvskabbiga och charmiga skutorna längs kajen...även om det är ganska stränga regler att hålla skeppen i gott skick.
Kajen är nyligen renoverad och nu har här öppnats flera caféer. Här fanns tidigare bara en bensinmack och någon glasskiosk. Man har på något märkligt sätt också lyckats minska antalet parkeringsplatser...! Tidigare fanns efter kajen 190 parkeringsplatser och idag finns 105 platser kvar och bensinmacken är borta. Det är snyggt och välordnat men skutorna får vara kvar. Vågar inte tänka på hur Strandvägen skulle se ut om stora nya vräkiga båtar och fatyg fanns här i stället.
Stockholm har velat skapa ett Nyhavn/Köpenhamn här längs den nästan 1 km långa kajen men då får man nog byta ut palatsen här på Strandvägen mot mer levande byggnader först. Med levande människor i.
Men det är en mycket bra förändring som skett här längs Strandvägens kaj. Borta vid Djurgårdsbron ligger restaurang Strandbryggan och utefter kajen in mot stan ligger som sagt flera caféer bl.a. Kajplats 18. och Breeze.
Om man inte vill ta bussen ut till Djurgården så kan man vandra längs kajen här och njuta av de gamla skutorna och ´´rasta´´ vid något café. När jag inte har bilen med mig går jag alltid Strandvägen ut mot Djurgården och jag älskar skutorna som även är bostäder för vissa lyckligt lottade personer.
Och om man nu inte vill bo på en skuta kan man såklart bo i palatsen efter paradgatan. På Strandvägen 33 i Bünsovksa huset såldes en lägenhet på 289 kvm för runt 50 miljoner. Annars kan man hitta billigare lägenheter för runt 15-20 miljoner här.
Mina länkar - kategorier och arkiv fungerar inte för tillfället. Ska kontakta blogg.se nästa vecka.
Vilt i Humlegården
Humlegården är en rätt trist park i Stockholms innerstad men idag blev jag positivt överraskad av allt gräs runt Linnés staty. Här brukar det vara strikt och välordnat. Det var befriande ängslikt och vilt i år. Tack för det!
Sedan vandrade jag till Djurgården längs Karlavägen. Fikade på Djurgårdsbrons sjöcafé. Fotade sommarblommor. Gick Strandvägen tillbaka mot stan och nu är det en vanlig helg...på måndag 4.45 vaknar jag till ´´En historia´´ igen och åker till slottsparken igen.
Johannes kyrka
Oscars kyrka
Vägen
som önskade att hitta rätt.
Som driven av en hunger, eller oro,
likt en längtan om att stillas och bli mätt.
Min vän, du längtar efter att få komma hem,
men den som söker, kan aldrig finna den.
L. Ejde
Självplock
Det ser heller inte ut som om någon har plockat en enda av denna märkliga blomma...vem vill ha något sånt här i en vas?
Nu är jag inte någon plockare så jag lämnade Slottsträdgården Ulriksdal utan en enda blomma eller kålhuvud eller något annat. Men det är ju en perfekt plats för de som vill skapa sina egna buketter (290/kr kilo för snittblommorna) eller skörda fräscha grönsaker här och det är ett vackert fält med blommor och grönsaker. Prislista här.
..och när man plockat sig trött så kan man vila här. Rappne tänker då på allt!
Lite meditationsmusik om någon annan blev upprörd av den röda färgen...
Bland solhattar och solbrudar i Enköpings Drömpark
Kransveronika Veronicatrum virginicum´Fascination´
Fackelblomster och Silvermartorn
Grå frossört Scutellaria incana blev en av favoriterna idag.
Kransveronika Veronicatrum virginicum´Diana´
Solbrudar och solhattar...
Trädgårdssolbrud Helenium 'Flammendes Käthchen´
Myrnäva Geranium soboliferum som blommar mycket bra nu när de flesta nävor är klara för länge sedan.
Kände att jag behövde ännu en dos av Piet så jag begav mig till Sveriges närmaste stad idag och gick omkring och blev lycklig ett tag av den här platsen som är så hysteriskt vacker. Idag drogs jag till kransveronikorna, till fackelblomster, till astrar, kärleksblomster och till solhattar (Echinacea) och solbrudar...och till allt vackert prydnadsgräs.
Det är inte helt lätt för en stressad 08:a att orientera sig med hjälp av kartan med växtlistor som man hämtar i ett skåp i parken, men om man bara försöker lugna ner sig en aning så funkar det utmärkt. Det ska finnas ca 350 olika sorter av perenner och gräs här.
Nya delens växtlista
Gamla delens växtlista
Jag gick bort till hamnen och tog en kaffe och en strömmingsmacka innan jag begav mig hem till tvättstugan. En bra semesterdag här hemma.
Starka färger i Ystad
Inget sirligt och svävande här inte. Stadsträdgårdsmästare Jörgen Gend tycker tydligen om staka färger. Lite vågat och riktigt häftigt tycker jag. Som Mariana sa i kommentaren så passar färgerna bra mot tegelväggarna och de gula träfasaderna intill.
Fyra årstiders park i Sölvesborg
Läge: Vid hamnen i Sövesborg
Skötsel: Mycket bra
Växter: Här finns ca 20 olika prydnadsgräs och 85 olika sorters perenner. Se här
Historia: Parken invigdes 2009 och man hade då planterat 15 000 plantor. Piet Oudolf är skaparen av dessa planteringar.
Café: Ritz Conditori vid torget
Hemsida: Fyra årstiders park
Förra året tipsade någon mig (minns inte vem) att besöka Sölvesborgs hamn och se ´´Fyra årstiders park´´ som Piet Oudolf skapat åt kommunen här. Parken invigdes 2009 och man har här planterat 15 000 plantor. Egentligen borde jag väl inte ha blivit så överraskad att det blev så här fantastiskt bra när Piet varit inblandad, men som perennintresserad så blir man helt lycklig av den här platsen. Parken har fått sitt namn därför att den är vacker under hela året men har sin allra bästa tid i augusti. Mitt i vintern när rimfrosten klär vinterståndarna borde man också besöka Fyra årstiders park.
Piet Oudolf har valt växter så att parken ska blomma under hela växtsäsongen men jag tror att jag kom hit under den bästa tiden nu den 15 augusti då väldigt många olika perenner blommade.
T.ex. blommar här sju olika Echinacea - `Jade´, Orange Meadow Brite´, ´Rubinglow´, ´Rubinstern´, ´Sunset´, ´Vintage Wine´ och ´Purple Rubinglow´ och att han gillar Agastache ' Blue Fortune' är uppenbart (jag gillar också anisört). Jag vet inte hur det såg ut här innan den här strandparken kom till men det måste vara ett lyft för staden och en favoritplats för många att vila vid, en plats att se solen gå upp eller se växterna i skymningsljus. Jag skulle i varje fall hänga här ofta om jag bodde i Sölvesborg.
Man blir förvånad att Piet Oudolf skapar vackra parker i små städer som Enköping och Sölvesborg. En stor eloge till de som står bakom detta i kommunen. Sölvesborg har nu verkligen placerat sig på Sverigekartan vad gäller vackra perennparker.
Fick den här fina översiktsbilden av Ann-Sofi. Den är tagen den 13 juli. Tack för den!
Brösarps backar
Innan jag lämnade Österlen för den här gången gick jag upp på Brösarps backar den här tidiga söndagsmorgonen. De här backarna är avlagringar från senaste istiden och betas ständigt av kor, hästar och får. Här har man spelat in Bröderna Lejonhjärta och Bregott-reklam. På våren växer här backsippa, gullvivor och mandelblom.
Brösarps backar är den norra porten till Österlen vars kust sträcker sig till Ystad och som mestadels är en enda lång underbar sandstrand.
Det blev en fin avslutningsplats, kor och hästar betade på avstånd och man såg långt trots det dis och dimma. Jag satt en stund på den högsta kullen och såg ut över landskapet innan jag en aning tveksamt lämnade Österlen och gav mig av mot de mörka vassa granarna i norr.
Vacker vattenkraft i Hallamölla
I natt bor jag bra vid Brösarps gästgifveri.
Hämtar från www.christinehof.nu
Hallamölla är en historiskt intressant plats. Här har Verkeån drivit kvarnhjul sedan 1500-talet. Dagens Hallamölla byggdes under 1800-talet och drevs med vattenkraft från Skånes högsta vattenfall ända fram till det att kvarnrörelsen lades ner vid årsskiftet 1948-49. Anläggningen är ännu intakt, vid full drift utvecklas en effekt på 75 hästkrafter. Den kan ses i bruk varje år på “Möllornas dag”.
Naturen runt Hallamölla är också värd ett besök. Här forsar Verkeån ner för Skånes högsta vattenfall och forsärla, kungsfiskare och strömstare trivs i de strida strömmarna.
Backåkra
Jag vet, det blir mycket strand och hav, men hela Österlens kust är ju en enda lång sandstrand!
- Vaknade i ett rum utan fönster, eller med ett litet fönster i ena kortsidan av rummet, där solen sken in på mig efter nattens hårda åskväder.
- Jag har redan ändrat uppfattning om Backåkra vandrarhem. Jag fick en tyst natt. Hörde inte en människa och frukostbuffén var helt strålande. Flera olika hembakta bröd och allt annat man kan önska till en frukost. Riktigt bra!
- Vandrade genom de där ko- och hästhagarna på väg mot havet och stannade till vid Dag Hammarskölds Backåkra och han hade verkligen valt en plats att få vara ifred på. Vid havet låg en tråkig camping där folk nästan bodde på varandra. Jag vandrade efter stranden bort från campingen och sanden var blöt efter regnet. Satt en lång stund och såg ut över havet.
- Hade ett ärende in till Simrishamn. Åt en fantastisk paj på Thulins på Storgatan.
- Stannade i Skillinge och gick en sväng med kameran. Så fint. Alla jag såg inne på tomterna pratade en dialekt som jag....kände mig hemma med...! Undar om det bor några skåningar kvar här?
- Satt några timmar nere vid Kyls strandbad. Precis vid strandkanten så att vågorna just nådde fötterna. Brassen och en bok...slumrade till ibland, till ljudet av vågorna.
- Handlade hos Handlaren i Löderup.
- Åt en rödspättefilé vid Löderups strandbad.
- Jag har fixat bra boende fram till måndag. Jag stannar på Österlen, här trivs jag och här känner jag mig lugn. Västkust och Köpenhamn får vänta lite.
Spår efter en vandrare med hund.
Backåkra vandrarhem
Dag Hammarskölds Backåkra.
Hästarna och korna höll sig på avstånd och om man är ko- eller hästrädd så kan man vara lugn. De äter hela tiden.
Sirligt och svävande
Apotekarens trädgård i Simrishamn. Fantastiska möbler!
Gaura som "ger ett så vackert och sirligt intryck"... och Jätteverbenan... som "svävar så vackert och fantasifullt ovanför alltihopa".
Så uttryckte en vän, angående det här valet av sommarblommor...lite ironiskt sådär eftersom hon menar att just dessa två växter har använts alldeles för mycket i våra urnor och planteringar under en tid.
Själv måste jag nog säga att jag fortfarande faller helt och hållet...men kanske det är rosenskäran som räddar de här planteringarna. Bilderna är tagna i Bergengrenska trädgården i Simrishamn.
I Bergengrenska parken satt några unga människor och av dem sjöng Olle Adolpsons Trubbel och spelade gitarr ... och det var mycket bra.
Ale kor, skepp, skärmflygare och...stenar.
De 48 stenarna i den här skeppssättningen från Vendeltiden (600 e kr.) är en stor turistattraktion på Österlen.
Jag har varit här flera gånger, senast förra försommaren. Idag var det ett lite suddigt väder men ett långt led av människor travade trots det upp för de branta backarna för att se denna historiska plats.
Men...den här gången fick stenarna konkurrens av två skärmflygare som hade uppvisning vid stupet ner mot havet och även av Briggen Tre Kronor...som jag såg byggas på Skeppsholmen hemma i Stockholm. Hon låg nedanför och var vackrare än någonsin. Lägg till alla underbara kor som klättrade helt obehindrat i de branta sluttningarna och som lite lojt tittade upp på skärmarna som flög över deras huvuden. När dessa flygare gled genom luften…var det folktomt vid stenarna. Tänkte att idag vill vi människor att det ska hända något. Döda stenar i rad kan inte tävla med djärva skärmflygare eller vackra briggar.
Ale stenar är resta på en magiskt vacker plats med vidsträckt utsikt ut över havet och vad man än tittar på här uppe så är platsen fantastisk.
Vad gäller min vistelse på Österlen så trivs jag mycket bra. Jag är fullkomligt förälskad i det här landskapet. Däremot har jag beslutat att aldrig mer bo på vandrarhem. Jag har två nätter kvar. Sedan kommer jag aldrig mer i detta liv att sova tillsammans med dessa campingmänniskor.
Jag vet att jag är extremt ljudkänslig och att ett vandrarhem då är ett mycket dåligt val. Vandrarhemsfolket verkar ägna största delen av dagen till att laga frukost, lunch, middag och kvällsmål och där emellan diska och skramla med alla sina hushållsprylar. Dom hinner ju knappt med något annat. Har dom inte semester? Det skramlas och slås i dörrar hela tiden. Jag får ju aldrig sova. Till och med på nätterna fixas det i köken. Skramlas med skålar och kastruller. Lagar folk mat på nätterna också?
Det ser ut som ett julbord när de dukat upp i köket. Själv bränner jag lite tevatten och brer två mackor.
Nej…nästa gång blir det hotell eller att jag hyr något annat boende.
Ikväll har jag loggat in på ett halvsunkigt vandrarhem i en del av Österlen där jag inte är riktigt hemma. Men det är ok, lite nytt och spännande. Jag ska vandra 1,5 km i morgon bitti när jag tagit för mig av frukostbuffén som de faktisk har här. Jag ska vandra genom kohagar i det här böljande landskapet ner mot havet och besöka Dag Hammarskölds Backåkra.
På lördag eller söndag drar jag mig uppåt igen. Vill nog vara lite fri hemma i Stockholm också innan jobbet drar igång igen.
Sandhammaren
Landskapet, havet och ljuset
Det är nog så enkelt att jag trivs speciellt bra i det här mjuka böljande landskapet med det märkligt vackra ljuset och närheten till havet och det öppna landskapet. Inga vassa granskogar eller kantiga berg. Landskapet här lugnar mig och all stress och oro rinner av.
Egentligen borde jag stanna här mycket längre och man kan ju undra varför jag inte bosätter mig här eller på Gotland...
Haväng
Brantevik
Stranden vid Knäbäckshusen
Brantevik
I rörelse...
Allsång med Lasse
Iväg till Scen 2 där Laleh skulle vara. Hon knockade i varje fall mig med sin sprudlande glädje och enorma värme på scen. Hon trivdes till 100 % som det såg ut och log genom hela sina 40 minuter och var helt strålande bra. Hennes ´´snö´´ var kvällens höjdpunkt. Så otroligt vackert, bättre än studioinspelningen och det var riktigt kul att se henne ikväll.
Så till kvällens huvudattraktion och Sveriges största artist nu vad jag förstår. Jag var förväntansfull eftersom jag gillar Winnerbäck men hade aldrig sett honom live. Om det var bra plats att röra sig på det leriga området tidigare...så var det inte det nu kan jag säga. Folk hade kommit för att se Lasse såklart.
Han började ensam på scen med sin gitarr och körde några låtar så. Jag blev nog lite chockad direkt...av publiken! Visst var publiken i alla åldrar men det var 20-35 åringar som kunde varenda textrad och som gallskrek ut texterna, som hördes och märktes mest. Även i ballader så skreksjöng folk. Jag vet själv att jag inte är någon konsertmänniska då jag inte ens kan se Ulf längre men då tänkte jag att Winnebäck skulle passa bättre...han är inte så rockig.
Men jag fick samma känsla här ungefär. Det är inte de här Winnerbäcklåtarna som jag spelar hemma. Jag tycker bäst om hans senaste musik men här var det övervägande hans säkra kort, allsångslåtarna som gällde. Och jag är inte mycket för allsång. Jag vet...konserter ska väl vara så här. Folk ska kunna texterna och sjunga med. För min del är jag nog mer intresserad av att höra artisten sjunga än de röster jag hade runt mig. Och jag gillar artisten Winnerbäck...inte idolen Winnerbäck. Så...nä, jag blev ganska besviken faktiskt. Det lyfte riktigt bra några gånger som när han gjorde Järvägsspår. När en favorit som Ingen soldat kom så kändes det som om jag hamnat i ett väckelsemöte och jag hörde knappt Lasse.
Jag kommer att fortsätta lyssna på Winnerbäcks skivor därför att jag tycker han har gjort så mycket bra. Men någon konsert blir det inte mer för min del.
Vinnare ikväll blir Laleh med sin glädje och värme...och med bra musik.
Nu drar jag till Österlen.
Vi ses!
Och under träden låg ett hus...
Vid den lilla byn vid Grödinge kyrka ligger det här gamla torpet som jag blev förälskad i vid första ögonkastet. Under alla år som jag åkt här har jag fascinerats av att man låter huset falla ihop och dö på ett värdigt sätt. Inte att någon med en traktorskopa river ner det på några sekunder, det hus som stått här så länge.
Jag är medveten om att huset en dag inte orkar hålla sig uppe och jag kommer då att stanna och ta de sista bilderna av huset under träden....eller vem vet vem som faller först, huset eller jag?
Tankarna glider iväg hundra år tillbaka i tiden och man undrar hur huset då såg ut och vad det användes till.
Jag tycker det är vackert med förfall och tankar om förgänglighet i den snabba tid vi lever i. Så här vill även jag åldras...
...och jag vet...jag ska nog inte äga ett hus!
Den här bilden är från 2006.
En historia från Evangeline 1988
EN HISTORIA
Jag hörde en historia om en man som var på driv
Han visste inte längre vad han ville med sitt liv
Och han kom till ett vägskäl
och han stannade där och han tvekade länge
Han sa: Vem vet vart vägarna bär
Då kom där en kvinna på väg in mot stan
Hon hade trasiga kläder och i handen höll hon ett barn
Och dom gjorde sällskap och dom gick hela dan
Dom gick hela natten men aldrig nådde dom stan
Dom kom till en trädgård som växte vild och stor
och under träden låg ett hus
Han sa: Här är det ingen som bor
Dom hade gått flera mil men här tog vägen slut
Och dom stannade där för att vila ut
Och dom blev kvar där som om dom kommit hem till sist
Och dom älskade sitt hus och dom älskade sin trädgård
och dom älskade varandra och hon födde flera barn
och dom höll fred som kvinna och man
Och det sägs att dom bor kvar där än
Lundell 1988
...och så fotbollsspelarna. Vilken blir världens bästa Messi, Sneijder eller Xavi?
För 1 år sedan
För 2 år sedan
För 3 år sedan
För 4 år sedan
För 5 år sedan
Vila
På söndag ska jag se Winnerbäck, Zelmani och Laleh på Långholmen och på måndag drar jag ner till Österlen. Jag tar med datorn men jag vet inte om jag kommer att roadblogga den här gången. Känns inte så nu.
Och ni följer väl listan med vem som blir världens bästa fotbollsspelare? Det kommer till en spelare varje dag. Kolla här.
Lilla slottsträdgården på Läckö
Jag hade genom Instagram tagit kontakt med trädgårdsmästare Simon Irvine och vi bestämde oss för att ses för att hälsa i trädgården. Flera gånger under en femton års period har jag besökt Läckö och varje gång har Simon haft semester, men nu var han äntligen på plats.
När man genom entrétrappan vandrar ner till den vackra köksträdgården som är skyddad av murar åt alla håll, omfamnas man av höga kungsljus och ålandsrot som växer vilt och vackert bland trapporna, där även pipörten fortfarande blommar. Den här dagen klipptes buxbomhäckarna, som inramar de olika odlingskvarteren och snören var spända för att häckarna skulle bli perfekt formade. Det var trevligt att få prata en stund med den legendariska trädgårdsmästaren som skapat denna vackra köksträdgård, på en plats där det för 28 år sedan endast fanns en gräsmatta. Det här är alltså hans verk och redan från början planerade han in den fantastiska pergolan mitt i trädgården, som först nu ser ut som han tänkt. Inne i pergolan finns bänkar där de som söker skugga kan vila. Vila i skugga vill man ju göra hela tiden denna heta sommar.
Simon Irvine är trädgårdsdesigner och har bland mycket annat skapat rosenträdgården i Wij trädgårdar i Ockelbo och har även gett ut två böcker, Om trädgårdar från 1998 och I kökslandet från 2004. Han är verkligen så som man förställer sig en riktig trädgårdsmästare, kunnig, lågmäld och vänlig, och med rätt outfit. Han berättade att hans hatt finns att köpa på NK i Stockholm! Simon som är 66 år och inte har några planer på att gå i pension, är utbildad vid Royal Botanic Gardens i Kew och har bl. a varit trädgårdsmästare hos National Trust.
Hämtat från Simons hemsida:
Simon Irvine är en flitigt anlitad och mycket uppskattad föreläsare
och har medverkat i många olika sammanhang – på universitet och
olika trädgårdsutbildningar, på konferenser om trädgårdsterapi, om trädgård och mat och om trädgårdsturism, på bibliotek och museer,
hos studieförbund, trädgårdssällskap och andra kulturorganisationer.
Trädgården är vacker med sitt läge vid Vänerns strand, men visst märks det att vi befinner oss i en extremt het sommar. Även om trädgårdens växter får det vatten de behöver så är som om de kämpar i den brännande solen. Grönsakerna som är sådda i svängda vackra linjer ser som vanligt fina ut och kålen är fantastisk. Odlingarna är självklart ekologiska och allt ätbart tar restaurangen hand om!
Det gick inte att vistas så länge i trädgården då solen brände över växter och människor, så vi åkte bort och checkade in där vi skulle bo. På Läckö Strand finns olika boenden, camping, vandrarhem och Bed & Breakfast. Vi hade valt B&B och det var ett helt ok rum - vi skulle ju bara bo där i en natt. Vi tog bilen för att utforska omgivningarna lite och upptäckte att det fanns ett café som heter Djurgårdsuddes café och även gästgiveri Traneberg, vilket var mycket märkligt, Jag bor ju i Traneberg hemma i Stockholm och Cecilia bor på Blockhusudden på Djurgården. Vi brukar säga udden. Någon slags tecken kanske?
Vi åt nere vid Spikens fiskehamn innan vi återvände till Läckö Strand, där vi tillbringade kvällen vid sandstranden, med utsikt över Europas fjärde största insjö. Det blev en riktig mysig kväll då temperaturen var mer anpassad för oss nordbor. Jag brukar inte ha problem att bada i ganska kallt vatten, men när jag gick i här kändes det som om någon stack knivar in i benen. Så oerhört kallt var vattnet. Konstigt efter den långvariga värmen i hela Sverige.
Den här platsen med sitt höga läge på en udde vid Vänern sydligaste strand är fantastiskt vacker och köksträdgården har ett perfekt läge med sol nästan hela dagen och med skyddande murar runt trädgården.
Vi tar det ännu en gång! Jag är ingen köksträdgårdsodlare. Därför tänker jag inte ge mig på att kommentera odlingarna här utan nöjer med att tycka att trädgården är vacker och det är inte bara den långa pergolagången som är vacker utan jag tror att jag faller för växternas varierade höjder som t.ex. stora höga ´´häckar´´ med bl.a. rosenbönor som ger en skön rumskänsla i den nedersta delen av trädgården.
Jo just det! Extra plus till trädgårdsmästarens klädsel. Snyggt!
mindre besk (en besökare berättade att han sett hela fält av friséesallat med kupor över sig nere i Normandie).
Blev verkligen en helt annan, och grymt god, smak tack vare detta förfarande; de vita, krusiga bladen var mjälla och krispiga och restaurangen tryfferade den "vanliga" bataviasallaten med dem.´´
De är tre som ansvarar för den här trädgården med Simon Irvine som nu var på semester. Tobias visade sig vara en mycket växtkunnig och trevlig ung man som vid mitt besök skulle ha en visning för en större grupp.Automatisera monotona trädgårdssysslor
- Det finns ett tilltagande intresse för att automatisera monotona trädgårdssysslor. Robotgräsklippare kommer i framtiden att vara lika självklara som diskmaskiner och tvättmaskinen är i dag i människornas vardag säger…en Business Development Manager från Husqvarna.
Visst är det spännande att en Business Development Manager kan blicka in i våra framtida trädgårdar?
Det finns ett tilltagande intresse att automatisera de monotona trädgårdssysslorna...hur vet man det? Vilka står bakom den undersökningen? Man kan ana...
Ibland undrar jag vart trädgårdsyrket är på väg. Det känns ibland som om hela den här branschen är kidnappad av folk som vill göra stora pengar på trädgårdshypen. Undrar om det genuina trädgårdsintresset finns hos de som utvecklar alla prylar...som man MÅSTE ha i sin trädgård?
Miljövänligt med en robotklippare? Absolut!
Känslan att ha robotar i våra trädgårdar? Nä!
Eller är jag bara negativ mot utvecklingen? Jag kanske bara behöver semester...
Den här modellen kostar nästan 40 000:-
Manchuriska nötter och pionvallmo
Det är sjukt mycket att göra den här veckan. Efter den långa torrperioden har allt växande fullständigt exploderat efter allt regnande. Gräset växer hysteriskt, ogräset på gångarna likaså och listan är fortfarande lång på allt som sak piffas innan jag lämnar slottsparken.
För första gången ser det ut att bli nötter på det manchuriska valnötsträdet som jag planterade 2001 och surkörsbärsträdet Fanal dignar av bär som jag ska skörda på torsdag.
Den rufsiga pionvallmon sådde jag i planteringen inne i trädgårdslandet i maj och idag började den blomma. Den heter Papaver somniferum och kanske kan användas mot min urusla nattsömn?
I morgon pausar jag från parken och kommer att besöka en vacker trädgård...långt hemifrån!
I feel alright
jag har lämnat en hel del bakom mig
det här är nytt.
det nya kommer inte när man räknat
ut att det ska komma
det bara är där en dag, man har styrt
sig dit men man har inte märkt det
eller så har det tagit så lång tid att
man glömt bort när man
började med det.
(Ulf Lundell från ´´En öppen vinter´´)
