Vad händer med Rozanne?
Jag älskar nävor och tycker om att komponera lite vilda planteringar med olika sorters geranium. En av våra absolut mest populära och älskade perenner, nävan Rozanne mår inte längre så bra på alla ställen i Sverige. Förra året fick jag meddelade från Simon Irvine att han upptäckt problem med den här vackra nävan. Nu varnade Maj-Lis Pettersson för Rozanne och berättar i Odla med P1 att den har dött bort på flera platser i landet och att det verkar som en svampsjukdom har fått fäste i just den här nävan. Det här är mycket sorgligt eftersom den stora fördelen med Rozanne har varit att den blommar mycket länge utan att man behöver klippa ner den.
Visst är det bra med långblommande perenner men varför kan vi inte längre nöja oss och njuta av perenner som blommar i 3-4 veckor? Det här med att ta fram nya perenner går i en rasande fart och jag tror inte att de testas någon längre tid innan de släpps på marknaden. Alla dessa nya vackra och populära sorter av Echinacea har ofta problem att klara våra vintrar, men nävor har hittills klarat sig bra. Mina Rozanne i slottsparken mår hittills bra, bara det att rådjur eller harar har ätit upp några plantor...
Nu är jag väldigt intresserad av att höra hur era Rozanne ute i landet mår. Kommentera här på bloggen så får vi en bild av läget.
Visst är det bra med långblommande perenner men varför kan vi inte längre nöja oss och njuta av perenner som blommar i 3-4 veckor? Det här med att ta fram nya perenner går i en rasande fart och jag tror inte att de testas någon längre tid innan de släpps på marknaden. Alla dessa nya vackra och populära sorter av Echinacea har ofta problem att klara våra vintrar, men nävor har hittills klarat sig bra. Mina Rozanne i slottsparken mår hittills bra, bara det att rådjur eller harar har ätit upp några plantor...
Nu är jag väldigt intresserad av att höra hur era Rozanne ute i landet mår. Kommentera här på bloggen så får vi en bild av läget.
Ännu en vandring in i förvandling...
16 juni 2013
Det var inte mycket som stämde idag där i Uffe Lundells text. Kanske en önskedröm...
Jag tog i stället en sovmorgon, med en lugn balkongfrukost i solen. Eftersom jag jobbade i lördags så kunde jag med gott samvete var helt fri den här onsdagen. Omfamnad av Stockholms arbetande skara på väg till sina jobb, stod jag där inträngd i tunnelbanevagnen på väg mot Fridhemsplan. Jag vandrade över den fortfarande så tråkiga Kronobergsparken (den ska tydligen snyggas till) på väg in mot stan. Jag gick genom Polishusparken och trängdes sedan sen stund med japanerna vid stadshusets trädgård. Målet var Centralbadets lugna trädgård där första fikastoppet hägrade. Där inne jobbade trädgårdsarbetare med att rensa ogräs i planteringarna och jag tänkte tillbaka på tiden då vårt familjeföretag skötte trädgården. Nu hette företaget Jains Trädgård från Tullinge. Under valnötsträdet drack jag mitt kaffe och lyssnade på sparvarnas tjatter och på Adolf Fredriks kyrka som slog tio.
I Humlegården förundrades jag över hur friska träden var. Almar, askar, ekar och alla andra träd var så gröna och frodiga. Från almarna snöade frön ner mot marken där de i drivor drog omkring för att hitta en perfekt groplats. På väg mot Berzelii park gick jag in på Hedengrens bokhandel vid Stureplan för att hålla lite koll på boken, som ännu en gång hade hamnat i fönstret bland stockholmsböcker. I Berzelii park hade man nu börjat byta ut alla rhododendron som dött av den hårda vintern och nu hoppas vi att de hinner etablera sig innan ännu en nordisk vinter ska pröva dem. Fortsatte genom Kungsan och in i Gamla Stan där mitt andra fikastopp blev vid ´´Under Kastanjen´´ som är min favoritplats i Gamla Stan där vid Brända Tomten.
Jag klättrade upp på Söder och vandrade en stund på Monteliusvägen där utsikten över Stockholm är mycket vacker. Tyvärr blev jag en aning förbannad på allt klotter utefter gångvägen. Snart är varje brädbit på planket mot trädgårdarna fullklottrade. Man målar om, men klottrararna är där direkt efter. Vi har olika skönhetsideal vi människor!
Ute på Långholmen träffade jag trädgårdsmästare Christina vid Stora Henriksvik och vi sörjde tillsammans att mullbärsträdet i trädgården hade dött under vintern. Hon skulle försöka få tag i ett nytt rotskott från trädet i Tanto, där hon en gång fick skottet som utvecklades till det fina trädet som de haft i trädgården sedan invigningen 1992. Hon berättade även att kaniner från Kungsholmen nu har kommit över och de äter upp hennes sallat och kålplantor. Suck! Vi drack vårt kaffe och jag åt min sedvanliga morotskaka och gladdes ändå över den vackra platsen innan jag drog mig hemåt mot Bromma för att ladda för nya arbetsdagar i Engsholms slottspark.
Jag tog i stället en sovmorgon, med en lugn balkongfrukost i solen. Eftersom jag jobbade i lördags så kunde jag med gott samvete var helt fri den här onsdagen. Omfamnad av Stockholms arbetande skara på väg till sina jobb, stod jag där inträngd i tunnelbanevagnen på väg mot Fridhemsplan. Jag vandrade över den fortfarande så tråkiga Kronobergsparken (den ska tydligen snyggas till) på väg in mot stan. Jag gick genom Polishusparken och trängdes sedan sen stund med japanerna vid stadshusets trädgård. Målet var Centralbadets lugna trädgård där första fikastoppet hägrade. Där inne jobbade trädgårdsarbetare med att rensa ogräs i planteringarna och jag tänkte tillbaka på tiden då vårt familjeföretag skötte trädgården. Nu hette företaget Jains Trädgård från Tullinge. Under valnötsträdet drack jag mitt kaffe och lyssnade på sparvarnas tjatter och på Adolf Fredriks kyrka som slog tio.
I Humlegården förundrades jag över hur friska träden var. Almar, askar, ekar och alla andra träd var så gröna och frodiga. Från almarna snöade frön ner mot marken där de i drivor drog omkring för att hitta en perfekt groplats. På väg mot Berzelii park gick jag in på Hedengrens bokhandel vid Stureplan för att hålla lite koll på boken, som ännu en gång hade hamnat i fönstret bland stockholmsböcker. I Berzelii park hade man nu börjat byta ut alla rhododendron som dött av den hårda vintern och nu hoppas vi att de hinner etablera sig innan ännu en nordisk vinter ska pröva dem. Fortsatte genom Kungsan och in i Gamla Stan där mitt andra fikastopp blev vid ´´Under Kastanjen´´ som är min favoritplats i Gamla Stan där vid Brända Tomten.
Jag klättrade upp på Söder och vandrade en stund på Monteliusvägen där utsikten över Stockholm är mycket vacker. Tyvärr blev jag en aning förbannad på allt klotter utefter gångvägen. Snart är varje brädbit på planket mot trädgårdarna fullklottrade. Man målar om, men klottrararna är där direkt efter. Vi har olika skönhetsideal vi människor!
Ute på Långholmen träffade jag trädgårdsmästare Christina vid Stora Henriksvik och vi sörjde tillsammans att mullbärsträdet i trädgården hade dött under vintern. Hon skulle försöka få tag i ett nytt rotskott från trädet i Tanto, där hon en gång fick skottet som utvecklades till det fina trädet som de haft i trädgården sedan invigningen 1992. Hon berättade även att kaniner från Kungsholmen nu har kommit över och de äter upp hennes sallat och kålplantor. Suck! Vi drack vårt kaffe och jag åt min sedvanliga morotskaka och gladdes ändå över den vackra platsen innan jag drog mig hemåt mot Bromma för att ladda för nya arbetsdagar i Engsholms slottspark.
Randomresa 2013. - Asa, den vackra byn där ingen bor
Det var månsken över byn Asa den här kvällen i maj, då vi anlände till vandrarhemmet Friheten som ligger i den gamla skolan - i byn där inga människor bor. Här finns kyrkan, vandrarhemmet (tidigare skolan) och på andra sidan sjön liggerAsa herrgård från senare delen av 1700-talet och som idag är en konferensanläggning som även anordnar bröllop. De som jobbar, eller förr i tiden jobbade vid dessa ställen, bor eller bodde i byarna runt omkring.
Vi blev positivt överraskade av hur öppet och vacker den lilla byn låg intill Asasjön, med ängsmark och åkrar runt omkring. När jag i höstas kastade pilen på Sverigekartan och hamnade mitt i djupaste Småland, såg jag framför mig en by omringad av mörk och dyster granskog, i stället för detta öppna landskap. Det här var vår tredje slumpmässiga resa i Sverige och vi fortsätter att upptäcka Sverige genom att låta slumpen, eller om det är ödet - bestämma vårt mål.
Blothögen
Herrgården hade inga gäster den här kvällen och på vandrarhemmet bodde endast en person i huvudbyggnaden. Själva skulle vi bo i trädgårdsmästarbostaden som låg just intill och vi fick rummet som hette ´´Syren´´. Det blev en vacker och stilla kväll på altanen, med vin och tända ljus, och på andra sidan sjön hördes näktergalen.
Jag begav mig ut ganska tidigt nästa morgon, för att ta bilder av byn och jag gick ner till sjön som låg blankt och vacker den här lite molniga morgonen. En bil åkte oväntat förbi uppe vid vandrarhemmet, vilket tydde på mänskligt liv i bygden. Vid stranden finns en Blothög - en grav från bronsåldern, alltså tiden 1700 f.kr - 500 e.kr och år 1858 hittades i sjön ett 55 cm långt svärd av brons som nu finns på Statens historiska museum i Stockholm. Det sägs även att guden Oden ligger begravd nedanför herrgården...
Det finns flera vandringsleder i bygden, med olika längd och så här skriver man på vandrarhemmets hemsida -
Vandrar du söderut längs leden, eller svänger av längs Långanäsvägen kommer du till Asas skogstempel eller skogskyrkan. I detta enkla, vackra rum susar granarna och mossan ligger mjuk över stenarna. Nästan varje år väljer brudpar att bli vigda i harmoni med naturen och varje sommar hålls ett par gudstjänster här.
Det blev till slut ett kort besök vid Asa kyrkogård, för att sedan äta en lätt frukost innan vi packade och städade syrenrummet. När vi checkade ut i herrgården, pratade vi en stund med ägaren Magnus Lilja som berättade lite om trakten och utanför i den skira majgrönskan klipptes gräset i herrgårdsträdgården.
Den här är en stilla och vacker liten plats mitt i Småland som både Ingela och jag tyckte om, men nu väntade Österlen, med stora fält av blommande äppelträd och rapsfält invid havet.
Tack för oss, nu lämnar vi rummet Syren i Trädgårdsmästarbostaden i vandrarhemmet Friheten.
Vandrar du söderut längs leden, eller svänger av längs Långanäsvägen kommer du till Asas skogstempel eller skogskyrkan. I detta enkla, vackra rum susar granarna och mossan ligger mjuk över stenarna. Nästan varje år väljer brudpar att bli vigda i harmoni med naturen och varje sommar hålls ett par gudstjänster här.
Det blev till slut ett kort besök vid Asa kyrkogård, för att sedan äta en lätt frukost innan vi packade och städade syrenrummet. När vi checkade ut i herrgården, pratade vi en stund med ägaren Magnus Lilja som berättade lite om trakten och utanför i den skira majgrönskan klipptes gräset i herrgårdsträdgården.
Den här är en stilla och vacker liten plats mitt i Småland som både Ingela och jag tyckte om, men nu väntade Österlen, med stora fält av blommande äppelträd och rapsfält invid havet.
Tack för oss, nu lämnar vi rummet Syren i Trädgårdsmästarbostaden i vandrarhemmet Friheten.
Trädgårdsmästarbostaden
307:an vilar innan färden fortsatte mot Österlen!
Från herrgården
Slottsträdgårdsmästaren och Engsholm i God & Gårdar
Slottsträdgårds
mästaren och Engsholm i Gods & G
Stockholm blommar igen
Som jag har väntat och längtat! Äntligen börjar Stockholm blomma igen efter en hysteriskt lång och svår vinter. Nu kan jag kliva av tunnelbanan vid S:t Eriksplan för att börja vandra min vanliga vandringsväg med början vid Sinnenas trädgård vid Vasaparken och vidare in mot stan. Inför bok-fotograferingen förra året gick jag här många gånger, men i år känns det inte lika viktigt - men lika härligt! Vägen brukar vara Sinnenas trädgård - Tegnérlunden - Norra Bantorget - Centralbadet - Kungsträdgården - Berzelii park - Humlegården (vilken jag inte hann med idag).
Berzelii parks nya anläggning var inte färdig vid den här vackra tiden förra året, det är därför det inte finns så många blommande bilder i boken från den här anrika gamla parken. Nu i år kan jag njuta av den nya avdelningen med magnolior som blev underbart vacker med en perfekt placeringen. Jag blev dock lite ledsen över att det gått fel med etableringen av vissa växter här. Mer om det senare!
Berzelii parks nya anläggning var inte färdig vid den här vackra tiden förra året, det är därför det inte finns så många blommande bilder i boken från den här anrika gamla parken. Nu i år kan jag njuta av den nya avdelningen med magnolior som blev underbart vacker med en perfekt placeringen. Jag blev dock lite ledsen över att det gått fel med etableringen av vissa växter här. Mer om det senare!
Stockholmsvandringar 2013
Över Gamla Stans takåsar - 1 oktober
Söder glöder - 27 september
September i de gröna rummen och bokhandlarnas dilemma - 25 september
Ännu en vandring in i förvandling... - 16 juni
Södermalm runt i syrenernas tid - 2 juni
Från mässhall till slottspark
Så var det slut på vårens mässor i Stockholm och efter att ha signerat boken under tre dagar på Nordiska trädgårdar, så känns det skönt att återgå till vårstädningen av slottsparken i morgon.
Mässan var tråkigare än tidigare år tycker jag, men publikmässigt blev det tydligen rekord, under lördagen var det över 20 000 besökare och nästan omöjligt att ta sig fram inne i mässhallen. Jag är inte rätt person att berätta om allt möjligt och omöjligt som fanns att se på mässan - det finns massor av bra bloggare som är bättre på det.
Det har gått bra med försäljning och signering och jag har träffat massor av trevliga människor i helgen. Vet inte hur många böcker jag har signerat, men många blev det! Jag fick äntligen träffa Gunnel Carlson och Annika Christensen som jag tidigare alltid lyckats missa på mässorna och Peter Englander sålde sin nya fina bok intill mig i Allt om Trädgårds monter. Kamrat Per kom och vi diskuterade bl.a. Uffe Lundells medverkan i boken. Min syster Ingmarie besökte mig igår och även min fina vän Ingela. Men det mest oväntade besöket ägde rum idag då min dotter dök upp - något som jag aldrig trodde skulle ske på en trädgårdsmässa och det gladde mig mycket. Tack alla ni som besökt mig i helgen!
Det känns gott att möta vårvärmen, vänta in blommor och grönska som åter ska skapa gröna rum i vår huvudstad.
´´Odlarens handbok´´ blev idag vald till Årets trädgårdsbok av Gartnersällskapet. Stort Grattis till författaren André Strömqvist!
Mässan var tråkigare än tidigare år tycker jag, men publikmässigt blev det tydligen rekord, under lördagen var det över 20 000 besökare och nästan omöjligt att ta sig fram inne i mässhallen. Jag är inte rätt person att berätta om allt möjligt och omöjligt som fanns att se på mässan - det finns massor av bra bloggare som är bättre på det.
Det har gått bra med försäljning och signering och jag har träffat massor av trevliga människor i helgen. Vet inte hur många böcker jag har signerat, men många blev det! Jag fick äntligen träffa Gunnel Carlson och Annika Christensen som jag tidigare alltid lyckats missa på mässorna och Peter Englander sålde sin nya fina bok intill mig i Allt om Trädgårds monter. Kamrat Per kom och vi diskuterade bl.a. Uffe Lundells medverkan i boken. Min syster Ingmarie besökte mig igår och även min fina vän Ingela. Men det mest oväntade besöket ägde rum idag då min dotter dök upp - något som jag aldrig trodde skulle ske på en trädgårdsmässa och det gladde mig mycket. Tack alla ni som besökt mig i helgen!
Det känns gott att möta vårvärmen, vänta in blommor och grönska som åter ska skapa gröna rum i vår huvudstad.
´´Odlarens handbok´´ blev idag vald till Årets trädgårdsbok av Gartnersällskapet. Stort Grattis till författaren André Strömqvist!
Signering av boken på Nordiska Trädgårdar
En aning nervös, satt där på Tvärbanan mot Stockholmsmässan och funderade hur det skulle bli att sitta i Allt om Trädgårds monter och signera boken. Skulle det komma någon alls, eller skulle jag sitta där med min penna och känna mig helt vilsen?
Innan jag började ´´jobba´´ vandrade jag runt på mässan, träffade vänner och såg Hannu prata om sin nya fina bok. Att få några ord med Peter Englander (som också ger ut ny bok) var inte lätt, då han säkert var en av mässans mest uppvaktade personer. Hur ska jag göra med mitt blåregn och liknande frågor, fick han svara på från människor som hela tiden slet och drog i den stackarn.
Det fanns några platser som fick mig att stanna till i detta hav av montrar och trädgårdsmänniskor, som Skansens äng med gärdsgård och höns, Rosendals vårblommor och Anders Kjellsons lite galna växthus. Sedan blev jag förälskad i Ann Larås och Maria Bremefors balkong ´´Kardinalens fest i renässansträdgården´´ och jag tyckte även om Hillevi Liljeströms ´´In my green zone´´
Så blev det då dags för signering och där stod redan en trogen blogg-FB-vän och väntade på att köpa boken och det kom flera vänner och även många okända för att köpa boken. Som en mormor och morfar som köpte boken till Klara - som föddes dagen innan, och mannen som ville att jag skulle skriva Wester i boken. Men vad är ditt eget namn, frågade jag. Jag heter också Wester, sa han och jag skrev ´´Till Wester från Wester´´. De två timmarna gick fort där bland vännerna från Allt om Trädgård och andra kompisar. Idag fortsätter jag och nu känns det inte lika skrämmande längre.
Vandrarvän i gröna rum
Min vandrarvän blev inte tackad i boken. Därför gör jag det här i stället.
Under förra sommaren blev det väldigt många gröna rum-vandringar, mycket caféhäng och en ständig jakt på det rätta ljuset runt om i Stockholms trädgårdar och parker. Många gånger var Ingela med och hon är den bästa vandrarvän man kan tänka sig. Positiv, snäll, peppande och intresserad av Stockholm, både när det gäller gröna rum, gator, torg och ekologiskt inriktade caféer.
Mycket tid ägnades åt bokprojektet och under hela sommaren gick Nikon varm bland blommor och grönska, och vi hade alltid roligt. Tidiga morgnar då den största delen av Stockholms befolkning sov, smög jag dock omkring ensam med kameran för att fånga morgonljuset. Men som sagt...många gånger hängde söderbönan Ingela med. Tusen tack min vän!
I framtiden når man staden genom naturkorridorer
De gröna stråken luckrar upp staden och släpper in ljus och luft. Så långt som möjligt in i stadens inre delar bör stråken sträcka sig. Genom parkstråken når man ut till landet till fots, på cykel, på skidor. De stora infartsvägarna till staden förlägges intill grönstråk. Hittills har infarterna visat upp stadens fulaste ansikte med slumartad bebyggelse som sugit sig fast vid vägen. I framtiden når man staden genom naturkorridorer, befriade från bebyggelse och lokal trafik.
(Ur Stadsträdgårdsmästare Holger Bloms skrift ´´Kampen mot stenstaden´´ från 1947.
Men vad hände? Holger Blom var stadsträdgårdsmästare i Stockholm mellan åren 1938-1971 och fick kämpa förgäves för sin vision om de gröna korridorerna. Stockholm växte och växer fortfarande med en hisnande hastighet och marken där Holgers naturkorridorer skulle leda in till huvudstaden är nu i stället fylld av mestadels fula tättbebyggda bostadsområden, katastrofala marknadsplatser och ett nät av breda hårt trafikerade vägar. Den vackra naturromantiska bild Holger målade upp, får vi i stället tänka oss i våra drömmar om den sköna gröna staden.
Som tur är har vi i Stockholm våra vackra parker som hela tiden utvecklas, för det mesta till det bättre. Stadens centrala gröna rum som Humlegården, Berzelii park och Kungsträdgården är sköna platser att vistas på mitt i storstadens puls. I Vasastan, Kungsholmen, Norrmalm, Östermalm och på Söder finns hela tiden parkplaner om förbättring av våra gröna oaser och jag ser fram mot att följa alla spännande förändringar framöver. Men jag ser ändå framför mig Holgers gröna stråk, där man lugnt och fridfullt kunde gå eller cykla ut från Stockholm genom grönskande naturkorridorer ut mot landsbygden.
Idag är Pia Krensler stadsträdgårdsmästare i Stockholm och jag undrar hur hennes visioner om ett framtida grönt Stockholm ser ut?
Engsholms slottspark - 2012
Rent förbannad - 4 oktober
Boken kommer att heta ´´Stockholms gröna rum´´ - 28 oktober
Stanwell Perpetual - 9 juni
Pärlbuske - 9 juni
Rosenskära - 9 juni
Slån i maj - 18 man
Vila - 11 maj
Blommande bergskörsbär - 7 maj
9 frågor (intervju i Expressen) - 4 maj
En majdag i två slottsparker - 3 maj
Gladgul - 24 april
Romantiken flödar - 14 april
Mistel i äppelträdet - 6 mars
Vecka 10 - 4 mars
Magin som får mig att fortsätta - 29 februari
Vad gör en trädgårdsmästare på vintern? - 1 januari
Att fotografera trädgårdar
Efter sommarens stora mängd bilder till boken har jag insett att det viktigaste fortfarande är att hitta det rätta ljuset. Hur många gånger har man inte väntat bort, eller fram solen eller väntat in fluffiga vackra moln eller spännande dimma. Att ta närbilder på växter är inte speciellt svårt, men att ta översiktsbilder av trädgårdar där skuggor och olika gröna nyanser ställer till det - är inte helt lätt.
Kvaliteten på kameran är självklart en viktig del i jakten på den perfekta bilden och att behärska tekniken i dessa kameror förstås Till och med kameror i mobiltelefoner håller hög klass idag. Nya Iphone 5:s kamera är riktigt bra för att sitta i en telefon!
Jag skrev för några år sedan ett inlägg där jag undrade vad som är lämpligt att göra med sina bilder i till exempel Photoshop. Hur mycket kan man (får man) manipulera med sina bilder. Ska man visa en så sann bild som möjligt eller får man fixa till dem i något bildprogram? Egentligen är det väl ganska ointressant vad man gör med sina bilder. Man har manipulerat med bilder i alla tider i mörkrum och nu i datorer. Det är väl ändå bilden i sig man ska tycka om. Själv putsar jag till mina bilder lite försiktigt.
Kvaliteten på kameran är självklart en viktig del i jakten på den perfekta bilden och att behärska tekniken i dessa kameror förstås Till och med kameror i mobiltelefoner håller hög klass idag. Nya Iphone 5:s kamera är riktigt bra för att sitta i en telefon!
Jag skrev för några år sedan ett inlägg där jag undrade vad som är lämpligt att göra med sina bilder i till exempel Photoshop. Hur mycket kan man (får man) manipulera med sina bilder. Ska man visa en så sann bild som möjligt eller får man fixa till dem i något bildprogram? Egentligen är det väl ganska ointressant vad man gör med sina bilder. Man har manipulerat med bilder i alla tider i mörkrum och nu i datorer. Det är väl ändå bilden i sig man ska tycka om. Själv putsar jag till mina bilder lite försiktigt.
En helg på Krusenberg herrgård
Vi levde herrgårdsliv i helgen. Utanför Uppsala på en naturskön plats vid Mälaren ligger Krusenberg herrgård där det råder en stillsam och vänlig atmosfär. En bra plats för en oro-stressad trädgårdsmästare som genast varvade ner och började gå ännu långsammare än vanligt. Vi satt på bryggan och såg solen då och då kämpa sig igenom de tunga molnen. Någon paddlade kajak och andra bastade i det gamla svinhuset som givetvis har byggts om till en modern spa-anläggning och även om man säkert fortfarande kan se ett eller annat svin här, så tror jag ändå att det råder harmoni på Krusenberg. Herrgårdens exteriör ser ganska sträng ut men väl inne i de vackra rummen möts man av värme och vänlighet. Hösthelgen var vacker på alla sätt och rådjurs-sadeln smakade gott till det italienska vinet på kvällen. Morgonen efter toppade Krusenberg med en fantastisk frukostbuffé. Ett vackert rum fyllt av alla de läckerheter man kan tänka sig gjorde att det blev en lång frukost den här morgonen...
Jag tycker om allt som har med äpplen att göra. Trädet, blomningen, frukten och pajen. Därför blev jag glad åt parkens 130 äppelträd där vi sakta vandrade runt bland alla de 37 olika sorterna. Fruktträdgården började anläggas redan på 1840-talet och vid sekelskiftet 1900 fanns här 700 äppelträd. Här hittade vi flera träd av underbara Åkerö och bland många andra sorter fanns här Gubbäpple, Grågylling, P.J. Bergius, Melon, Maglemer och de egna sorterna Krusenberg och Brita Horn. Eftersom jag i förra veckan fick reda på att jag har gallsten så bör jag sluta äta äpplen, vilket känns lite tråkigt. ´´Ett äpple om dagen håller doktorn borta´´ heter det ju, men för mig är det tydligen tvärtom. Nu kunde jag inte motstå att gnaga lite på ett Åkerö och får väl ta konsekvenserna. Vid receptionen ligger kartor över fruktträdgården där sortnamnen är utmärkta. Där fanns också papperskassar och man fick lov att plocka med sig en kasse äpplen hem. En härlig herrgårdsvistelse var det och det känns som om man vill börja planera för nästa herrgårds/slottsvistelse. Det doftade äpplen i 307:an på väg mot Stockholm igen
Krusenberg har anor från 1600-talet och det har här legat ett slott tidigare som ritades av Tessin d.ä. men som totalförstördes i en brand 1717. Byggnaden idag är från 1802 och på övervåningen där vi drack kaffe efter middagen, hänger en sen reproduktion av Gustaf Cederströms ´´Karl XII:s likfärd´´ som är en av Sveriges mest kända tavlor. Originalet som målades 1884 på Krusenberg där Cederstöm växte upp, finns på Nationalmuseum i Stockholm där jag många gånger har beundrat den märkliga tavlan.
Krusenberg har anor från 1600-talet och det har här legat ett slott tidigare som ritades av Tessin d.ä. men som totalförstördes i en brand 1717. Byggnaden idag är från 1802 och på övervåningen där vi drack kaffe efter middagen, hänger en sen reproduktion av Gustaf Cederströms ´´Karl XII:s likfärd´´ som är en av Sveriges mest kända tavlor. Originalet som målades 1884 på Krusenberg där Cederstöm växte upp, finns på Nationalmuseum i Stockholm där jag många gånger har beundrat den märkliga tavlan.
Rent förbannat
Tar mig ur sängen 04.45. Letar efter kläder. 307:an på E4:an. Mörkt. Hetsig trafik. Långtradare som kör snabbare än personbilar. Växlar mellan P2 och P4 på radion. Stämplar in i slottsparken. Brygger kaffe. Snyggar till terrassen. Dricker morgonte. Planterar blomsterlök. Flyttar en pion. Sågar bort stamskott på träd. Plockar äpplen. Lyssnar i Spotify i mobilen på Uffes nya helt fantastiska album ´´Rent förbannad´´. Kantskär stora perennslänten. Tittar till Drömhörnan. Goda korvar i alla former till lunch. Gräver vidare. Afternoon tea. Plockar ihop verktyg och maskiner. Stämplar ut. 307:an på E4:an igen. Stannar vid Plantagen och köper pärlhyacinter. Landar i nästet. Skriver vidare på boken. Ska lämna materialet i helgen. Tvättstugan väntar...och Champion leaguematch Barcelona-Benfica. Så! En dag i en trädgårdsmästares liv.
Semester
Augusti är alltid välkommen. Förutom att jag då kan ta lite semester så njuter jag av både ljuset och mognaden. Visst blir kvällarna mörka nu, men de är oftast varma och fyllda av syrsornas sång. Som gjorda för sent trädgårdshäng eller stilla vandringar längs kajerna i Stockholm.
Trött och sliten lägger jag nu trädgårdsverktygen på hyllan ett tag. Det är dags för några veckors vila från trädgårdsarbetet och jag lämnar nu en putsad och blommande slottspark bakom mig. Men först ska jag jobba halva fredagen, allt på min ´´att göra lista´´ är inte avbockat ännu.
Nu väntar trädgårdsfotografering, sitta i skuggan och läsa eller skriva, dricka vin, äta gott, hänga på många caféer, vandra, vara uppe på nätterna, gå upp tidigt på morgnarna, gå på bröllop, putsa på 307:an...nej förresten...glöm det, låna ett torp på Kinnekulle, skriva mera där, vandra i omgivningarna, kanske cykla bort till Hannu och fika, kanske besöka Läckö slott, men det primära på Kinnekulle är att vila och skriva boken.
Ses!
Trött och sliten lägger jag nu trädgårdsverktygen på hyllan ett tag. Det är dags för några veckors vila från trädgårdsarbetet och jag lämnar nu en putsad och blommande slottspark bakom mig. Men först ska jag jobba halva fredagen, allt på min ´´att göra lista´´ är inte avbockat ännu.
Nu väntar trädgårdsfotografering, sitta i skuggan och läsa eller skriva, dricka vin, äta gott, hänga på många caféer, vandra, vara uppe på nätterna, gå upp tidigt på morgnarna, gå på bröllop, putsa på 307:an...nej förresten...glöm det, låna ett torp på Kinnekulle, skriva mera där, vandra i omgivningarna, kanske cykla bort till Hannu och fika, kanske besöka Läckö slott, men det primära på Kinnekulle är att vila och skriva boken.
Ses!
Fjäderholmarna som en blomsterbukett
22 juli 2012
Jag vet inte hur många gånger jag sneglat ut mot Fjäderholmarna under mina vandringar runt Djurgården. Man ser dem så väl när man rundar Djurgårdens östra udde vid Blockhusudden och jag har varje gång tänkt att jag ska ta båten ut din någon dag. I 37 år har jag bott i Stockholm och aldrig besökt Fjäderholmarna, Stockholms närmaste skärgårdsöar, men idag den 22 juli 2012 blev det äntligen av.
Min dotter bjöd sin far på resa och lunch ute på den vackra ön. För att vacker var den verkligen. Det högsta berget ut mot farleden var som en stor blomsterbukett av veronika och johannesört. På varje yta av berget blommade det och jag antar att den här försommaren varit gynnsam för örterna. Jag har aldrig tidigare sett sådana mattor av veronika. Det låg folk och solade överallt så man fick vara lite försiktig med kameran.
Den här ön var en överraskning för mig, jag hade inte väntat mig att det skulle vara så många olika naturtyper på den här lilla ytan. Förutom alla klippor och stränder gick man genom en bit lummig lövskog och lite längre bort fanns en talldunge.
Det fick också plats med många restauranger och hantverksbodar mm. på ön.
Det var en perfekt söndag och lite semester från allt som sker den här sommaren och jag kommer med all säkerhet att återvända många gånger hit ut. Om igen...jag älskar Stockholm!
Tack min fina dotter!
Min dotter bjöd sin far på resa och lunch ute på den vackra ön. För att vacker var den verkligen. Det högsta berget ut mot farleden var som en stor blomsterbukett av veronika och johannesört. På varje yta av berget blommade det och jag antar att den här försommaren varit gynnsam för örterna. Jag har aldrig tidigare sett sådana mattor av veronika. Det låg folk och solade överallt så man fick vara lite försiktig med kameran.
Den här ön var en överraskning för mig, jag hade inte väntat mig att det skulle vara så många olika naturtyper på den här lilla ytan. Förutom alla klippor och stränder gick man genom en bit lummig lövskog och lite längre bort fanns en talldunge.
Det fick också plats med många restauranger och hantverksbodar mm. på ön.
Det var en perfekt söndag och lite semester från allt som sker den här sommaren och jag kommer med all säkerhet att återvända många gånger hit ut. Om igen...jag älskar Stockholm!
Tack min fina dotter!
Den här eken kallas Jenny Linds ek efter en sägen som säger att den berömda sångerskan från Nyckelviken, där hon bodde under några somrar på 1860-talet skulle ha rott över till den stora Fjäderholmen för att sitta och läsa eller meditera under just denna ek. (Från en informationstavla)
Förbannad och besviken
Först vill jag säga att Stockholm är en fantastiskt vacker stad och jag har idag varit på platser som varit oerhört vackra.
Under mina Stockholmsvandringar brukar jag alltid visa upp det som är allra vackrast. Jag väljer medvetet bort det som stör skönheten och jag har ibland fått en aning kritik för det, att jag inte visar verkligheten. Men jag visar alltid verkligheten, jag väljer bara att rikta min blick och kameralinsen åt det vackra. Idag gör jag ett undantag eftersom jag blev riktigt förbannad där i Vitabergsparken i morse. Det jag inte fick med på bild är vilka enorma mängder sopor som renhållarna får ta hand om varje morgon. Att det klottras borde man väl vara van vid, men ibland blir jag så fruktansvärt trött.
Under mina Stockholmsvandringar brukar jag alltid visa upp det som är allra vackrast. Jag väljer medvetet bort det som stör skönheten och jag har ibland fått en aning kritik för det, att jag inte visar verkligheten. Men jag visar alltid verkligheten, jag väljer bara att rikta min blick och kameralinsen åt det vackra. Idag gör jag ett undantag eftersom jag blev riktigt förbannad där i Vitabergsparken i morse. Det jag inte fick med på bild är vilka enorma mängder sopor som renhållarna får ta hand om varje morgon. Att det klottras borde man väl vara van vid, men ibland blir jag så fruktansvärt trött.
Om dessa ´´konstnärer´´ nu måste spraya på något, varför gör man det i en park?
Jag pratade med både renhållarna och de här tjejerna som sommarjobbade med att måla över klottret - jag vill inte ens kalla det grafitti...för då blir det här eländet en konstart. De här tappra personerna verkade ganska luttrade. Det är ett jobb liksom. Vitabergsparken är en mycket vacker park där uppe på Söder men idag kändes det ganska trist att vara där och jag tog 307:an ut till Djurgården i stället. Så...nu har jag gnällt klart och det här var alltså ett undantag. Nästa blogginlägg blir det nog vackra blommor som dominerar.
Jag pratade med både renhållarna och de här tjejerna som sommarjobbade med att måla över klottret - jag vill inte ens kalla det grafitti...för då blir det här eländet en konstart. De här tappra personerna verkade ganska luttrade. Det är ett jobb liksom. Vitabergsparken är en mycket vacker park där uppe på Söder men idag kändes det ganska trist att vara där och jag tog 307:an ut till Djurgården i stället. Så...nu har jag gnällt klart och det här var alltså ett undantag. Nästa blogginlägg blir det nog vackra blommor som dominerar.
Våra sjuka träd
Vi människor fascineras av trädens storlek, styrka och ålder men även om träden utstrålar styrka och är växternas kungar och drottningar i naturen så är de samtidigt känsliga och mottagliga för många olika angrepp. I alla tider har träd drabbats av svampangrepp av olika slag men just nu känns det som att angreppen kommer tätare än normalt och drabbar samtidigt flera av våra mest älskade träd.
En orsak till att skadliga svampar sprids är att vi alltmer flyttar växter mellan länder. Sedan kan man ju fråga sig om hur olika metoder av skogsbruk framkallar alla dessa problem för träden. Det är ju knappast ett naturligt sätt för träden att leva, denna monokultur där samma art upptar enorma ytor. Hur blir det då med den biologiska mångfalden?
Almsjuka
Almen är ett vanligt och omtyckt parkträd i stora delar av Sverige, arten är nu hotad i hela landet. Den svåra almsjukan upptäcktes på 1920-talet men kom till Sverige på 1950-talet. Det var dock först på 1980 och 90-talet som smittan blev ett allvarligt problem för hela södra Sveriges almbestånd. I England har 25 miljoner almar dött av almsjukan. Almsjuka orsakas av två svampar Ophiostoma novo ulmi och Ophistoma ulmi som täpper till trädets ledningsbanor där vatten och näring transporteras, vilket gör att trädet vissnar och dör. Om almen är kraftigt drabbat kan det dö samma år som svampen nådde trädet. Svampen sprids av almsplintborren som är en skalbagge.
Almens toppgrenar i kronan drabbas först och symptomen är att bladen blir bruna, rullar ihop sig och vissnar.
Det finns ännu inget sätt att bekämpa almsjukan på, vare sig på kemisk eller biologisk väg.
Sjuka träd måste avverkas, och trädstammarna forslas bort eller oskadliggöras.
Hittills har inte några kemiska medel visat sig effektiva mot holländsk almsjuka.
Sjuka träd måste avverkas, och trädstammarna forslas bort eller oskadliggöras på
annat sätt
Tusen och åter tusen almar har dött i södra Sverige och stora vilda bestånd i Skåne är nu borta. Spridningen av almsjukan har nu nått Mälardalen där träd i bl.a. Stockholm (där det finna väldigt mycket alm) Uppsala och Västerås drabbats. Även på Gotland har man upptäckt almsjukan.
Illustrationerna är hämtade från jordbruksverkets hemsida.
Askkottsjuka
Ask i Engsholms slottspark
Nästa träd som drabbades allvarligt av svampar var asken. Askskottsjukan upptäcktes 2003 i Sverige men problemet har funnits i Polen och Litauen i ca tio år. Svampen som spridit sig till våra svenska askar heter Chalara fraxinea och sprids med sporer. Här är det alltså inte insekter som sprider svampen utan vinden.
Både unga och gamla askar drabbas och det är de nya skotten som blir angripna och fjolårets nya knoppar slår inte ut på våren.
Nästa träd som drabbades allvarligt av svampar var asken. Askskottsjukan upptäcktes 2003 i Sverige men problemet har funnits i Polen och Litauen i ca tio år. Svampen som spridit sig till våra svenska askar heter Chalara fraxinea och sprids med sporer. Här är det alltså inte insekter som sprider svampen utan vinden.
Både unga och gamla askar drabbas och det är de nya skotten som blir angripna och fjolårets nya knoppar slår inte ut på våren.
Forskningen har inte hittat någon direkt anledning till att svampen har fått ett sådant grepp över våra askar just nu och det sägs att hela vårt askbestånd är i fara. Det vore ju en katastrof på samma sätt som hur våra almar drabbats av almsjukan.
I Litauen har 60% av askbeståndet dött. Hos oss är Skåne, Öland och Gotland värst drabbat hittills. I Engsholms slottspark har jag sett skador på många askar under några år, men de lever fortfarande och jag vet inte hur lång tid det brukar ta innan trädet dör av angreppet eller om några träd kan återhämta sig.
I Litauen har 60% av askbeståndet dött. Hos oss är Skåne, Öland och Gotland värst drabbat hittills. I Engsholms slottspark har jag sett skador på många askar under några år, men de lever fortfarande och jag vet inte hur lång tid det brukar ta innan trädet dör av angreppet eller om några träd kan återhämta sig.
Läs mer på Svenska Trädföreningens hemsida.
Ekdöden
Ek på Eldgarnsö
Quercus robur är det latinska namnet på ek och robur betyder styrka. Eken är ju symbolen för styrka i vår natur. Men nu drabbas ekar runt om i landet av ekdöden som inte är en ny sjukdom utan fanns redan på 1700-talet i Europa och säkert även mycket längre tillbaka i tiden.
Quercus robur är det latinska namnet på ek och robur betyder styrka. Eken är ju symbolen för styrka i vår natur. Men nu drabbas ekar runt om i landet av ekdöden som inte är en ny sjukdom utan fanns redan på 1700-talet i Europa och säkert även mycket längre tillbaka i tiden.
Vad är då ekdöden? Jo symptomen är ett glest bladverk och det förekommer fler döda grenar än normalt i kronan och skottbildningen på stammen är kraftigare än vanligt. Stamskador kan också förekomma och då är risken stor för angrepp från honungsskivling som lätt får fäste i försvagade träd och gör stor skada. En drabbad ek dör långsamt även om något träd ibland kan återhämta sig helt. Det var på 1980-talet som ekdöden började uppmärksammas i Sverige.
Träd står kvar, de flyr inte när fara hotar utan får kämpa på plats mot sjukdomar och inkräktare. I de allra flesta fall gror ett träd på en väl utvald plats men ibland gror fröet på en mindre bra plats med dåliga markförhållanden. Det är de träd som först drabbas av svampsjukdomar och andra angrepp. Precis som det mesta i naturen, de svagaste stryker med först.
Det har diskuterats länge om luftföroreningar skulle vara orsaken till att träd förlorar motståndskraft mot olika angrepp men det är svårt att hitta bevis för det, även om nog de flesta förstår att träden stressas av en dålig miljö.
Klimatförändringar med extrem torka eller andra extrema förhållanden försvagar också trädens motståndskraft mot angreppen.
Forskarna kallar ekdöden för en komplex sjukdom då flera olika orsaker gör att ekarna drabbas. Huvudorsaken är svampen från Phytophthora-gruppen som förstör trädets finrötter, de andra orsakerna är förändringar i grundvattennivån och väderleken. Trädet blir då försvagat och klarar inte att stå emot andra svampangrepp och attacker från skadeinsekter.
Det är svårt att hitta färska uppgifter på hur Sveriges ekar mår idag men jag får söka vidare och uppdatera det här inlägget. Det uppmärksammades ofta i media för tio år sedan att ekar mådde dåligt i södra Sverige och att träd dog.
Plötslig ekdöd
I USA har man stora problem med det som kallas plötslig ekdöd och orsakas av svampen Phytophthora ramonum.
Så här skriver jordbruksverket på sin hemsida:
Det är svårt att hitta färska uppgifter på hur Sveriges ekar mår idag men jag får söka vidare och uppdatera det här inlägget. Det uppmärksammades ofta i media för tio år sedan att ekar mådde dåligt i södra Sverige och att träd dog.
Plötslig ekdöd
I USA har man stora problem med det som kallas plötslig ekdöd och orsakas av svampen Phytophthora ramonum.
Så här skriver jordbruksverket på sin hemsida:
P. ramorum
I EU har P. ramorum främst konstaterats i handeln på prydnadsväxter som rododendron men även i vissa arter av olvon, Viburnum spp. samt i Camellia. Ett fåtal större träd har angripits i England och Nederländerna, till exempel rödekQuercus rubra, och bok, Fagus sylvatica. Under 2009 konstaterades ett stort angrepp i nyplanterade rododendron av EU-ursprung i en nyanlagd park i mellersta Sverige. Samtliga växter förstördes.
i EU
I EU har P. ramorum främst konstaterats i handeln på prydnadsväxter som rododendron men även i vissa arter av olvon, Viburnum spp. samt i Camellia. Ett fåtal större träd har angripits i England och Nederländerna, till exempel rödekQuercus rubra, och bok, Fagus sylvatica. Under 2009 konstaterades ett stort angrepp i nyplanterade rododendron av EU-ursprung i en nyanlagd park i mellersta Sverige. Samtliga växter förstördes.
Bokarna i Pildammsparken
Bokar på Djurgården
Bokarna i Pildammsparken i Malmö är sjuka och det är ännu en gång algsvampar från gruppen phytophthora som är orsaken och det finns inga kemikalier som biter på denna svamp. Man forskar nu på naturliga bekämpningsmetoder.
Det finns flera tusen bokar i parken, många över 100 år gamla och bokarna hotas nu att helt slås ut av svampen. En tysk trädexpert vid namn Thomas Jung har undersökt Pildammsparkens bokar och han är helt säker på att smittan förts in från nyplanterade träd och buskar i parken.
Smittan har troligen funnits i tio till femton år och kan ha fått den här explosiva utvecklingen av den extremt regniga sommaren 2007. Man tror att parkens bokar kan vara döda inom tio år och kanske att det även går ännu snabbare.
Bokarna i Pildammsparken i Malmö är sjuka och det är ännu en gång algsvampar från gruppen phytophthora som är orsaken och det finns inga kemikalier som biter på denna svamp. Man forskar nu på naturliga bekämpningsmetoder.
Det finns flera tusen bokar i parken, många över 100 år gamla och bokarna hotas nu att helt slås ut av svampen. En tysk trädexpert vid namn Thomas Jung har undersökt Pildammsparkens bokar och han är helt säker på att smittan förts in från nyplanterade träd och buskar i parken.
Smittan har troligen funnits i tio till femton år och kan ha fått den här explosiva utvecklingen av den extremt regniga sommaren 2007. Man tror att parkens bokar kan vara döda inom tio år och kanske att det även går ännu snabbare.
Ungefär 50 bokar har avverkats i parken och troligen kommer det att fällas mängdvis av bokar framöver. Det är ju enormt sorgligt och ett hårt slag för Malmös fina park. Jag har inte hittat något material om att smittan på bokar har spridit sig eller upptäckts på något annat ställe i Skåne.
I februari 2012 kommer nordisk expertis på phytophthora att samlas på SLU i Alnarp.
Jag lånar Sydsvenskans faktaruta:
I februari 2012 kommer nordisk expertis på phytophthora att samlas på SLU i Alnarp.
Jag lånar Sydsvenskans faktaruta:
Så angriper Phytophthora- svampen träden
Aggressiva algsvampar av släktet Phytophthora förstör trädens finrötter och orsakar sår på rothals och stam. De två sorterna cactorum och plurivora, som konstaterats i Malmö, är ett par av de allra farligaste.Vanliga symtom är glesare kronor, minskad förgrening och blad främst på grenarnas ytterdelar.
I slutfasen syns ”blödande” stamsår, vilket betyder allvarliga vävnadsskador i rotsystemet.
Hela scenariot kan ses i Pildammsparken.
När trädets fotosyntes och transport av näringsämnen och vatten förstörs, drabbas det av minskad tillväxt och död. Försvagade träd blir mottagliga även för andra infektioner och parasiter.
Att den svårdiagnostiserade smittan går på bokträd är en nyhet för svenska forskare. Sedan symtomen upptäcktes har sjukdomsförloppet utvecklats mycket snabbt.
Säkra diagnoser på smittans utbredning på bok har gjorts i Torup, Alnarp och på Söderåsen.
Hästkastanjens problem
Hästkastanjer på WaldemarsuddeHästkastanjen står på tur som nu drabbats av kastanjemal och bakterien ”bloedingsziekte” vilka är allvarliga skadegörare på hästkastanj.
Läs mer på Jordbruksverkets hemsida här.
Frågan kvarstår - är det vi människor som rubbar naturens balans? Vi kanske inte ska flytta omkring växter från olika länder. Vi har en fantastisk vacker natur i Sverige, räcker inte den?
Det stora trädgårdsintresset som ständigt ökar kanske inte bara är av godo? Vi vill ha fler exotiska växter från hela jordens länder i våra trädgårdar. Jag vet att det tävlas bland trädgårdsägare vem som har mest udda och speciella växter.
Det finns idag gatu- och parkträd runt om i landet som kanske inte alls borde vara här och det kommer ständigt nya.
Tanken på att linden skulle drabbas av någon elak svamp skrämmer mig. Lindar är det absolut vanligaste gatuträdet i Sverige och hittills så finner de sig i att stå där i långa rader i hårdgjorda ytor av asfalt och betong.
Har vi verkligen tillräcklig kunskap om hur träden vill leva? Lägg till problemet med alla luftföroreningar...så känns det väldigt mörkt just nu.
Det finns idag gatu- och parkträd runt om i landet som kanske inte alls borde vara här och det kommer ständigt nya.
Tanken på att linden skulle drabbas av någon elak svamp skrämmer mig. Lindar är det absolut vanligaste gatuträdet i Sverige och hittills så finner de sig i att stå där i långa rader i hårdgjorda ytor av asfalt och betong.
Har vi verkligen tillräcklig kunskap om hur träden vill leva? Lägg till problemet med alla luftföroreningar...så känns det väldigt mörkt just nu.
Ginkgo biloba
Bergianska trädgården 12 oktober 2013
Ginkgo biloba växer vild i Kina på vissa håll och man tror att trädets närmaste släktingar är barrträd och kottepalmer och de lär härstamma från växter som fanns för 100 miljoner år sedan. Det sägs att det finns träd som är 1500 gamla invid några kinesiska tempel.
Trädet är tåligt och står emot föroreningar, det är robust och långlivat och klarar sig upp till zon 2 i Sverige. Ginkgo biloba blir ungefär 15 meter högt hos oss (30 meter på sin naturliga växtplats men i Sydkorea lär det finnas ett träd som är 61 meter högt) och har ett lummigt och vackert utseende. De läderartade, solfjäderformade och ljust gröna bladen är egentligen barr och de blir vackert gula på hösten. Han- och honblommor sitter på kortskotten på skilda träd.
Ginkgo som vill ha en skyddad växtplats är vanlig i parker och trädgårdar i hela Europa och används också ofta som gatuträd i New York. I Sverige planterades Ginkgoträd längs Nygatan i Trelleborg redan på 50-talet och jag måste försöka fotografera den där allén vid något tillfälle. Det här är ett perfekt gatuträd, men som Rune Bengtsson skriver i sin bok Stadsträd från A-Z :
´´den enda begränsningen i Sverige är den låga sommartemperaturen. En framgångsrik användning av trädet i svensk stadsmiljö bygger därför på ett omsorgsfullt val av växtplats. Ju varmare läge framhävt genom lä, gott om hårdgjorda ytor, husväggar ju bättre. En varm och mycket väldränerad växtbädd ger också bättre övervintring.´´
209 nya Ginkgoträd planterades under från 2010 fram till 2013 utefter Hornsgatan på Södermalm i Stockholm för att förbättra miljön och de första 20 träden planterades när snön lagt sig på marken i december 2010 mellan Ringvägen och Rosenlundsgatan i många minusgrader. Att plantera dem i kyla och mörker är inte något problem eftersom träden då befinner sig i vintervila.
Under 2011 såg jag att alla träden klarat sig bra och ser ut att trivas utmärkt där på Söders mest trafikerade gata. Träden finns nu utefter hela sträckan från Hornstull till Blecktornsgränd. Under 2014 kommer planteringen att fortsätta från Långholmsgatan till Hornstulls strand. Jag kommer givetvis att följa de här spännande träden och lägga till bilder när träden vuxit sig större. Ginkgo är ett mycket spännande alternativ till linden som gatuträd. Sammanlagt planterades 209 träd på Hornsgatan.
80-90 % av Stockholms gatuträd är lindar och det är mycket vanskligt att använda endast en art så flitigt. Skulle linden drabbas av någon allvarlig sjukdom som alm (almsjuka) och ask (askskottsjuka) så skulle det bli en katastrof i stan. Det behövs variation och när jag hörde att man valt Ginkgo till Hornsgatan blev jag mycket glad och jag kommer att följa utvecklingen av träden noga.
På Vasa Reals skolgård på Hälsingegatan i Stockholm växer ett stort Ginkgoträd - som ska fotograferas i sommar. I Bergianska trädgården finns några stora exemplar och koloniområden längs Årstaviken finns även några Ginkgoträd.
Trädet är tåligt och står emot föroreningar, det är robust och långlivat och klarar sig upp till zon 2 i Sverige. Ginkgo biloba blir ungefär 15 meter högt hos oss (30 meter på sin naturliga växtplats men i Sydkorea lär det finnas ett träd som är 61 meter högt) och har ett lummigt och vackert utseende. De läderartade, solfjäderformade och ljust gröna bladen är egentligen barr och de blir vackert gula på hösten. Han- och honblommor sitter på kortskotten på skilda träd.
Ginkgo som vill ha en skyddad växtplats är vanlig i parker och trädgårdar i hela Europa och används också ofta som gatuträd i New York. I Sverige planterades Ginkgoträd längs Nygatan i Trelleborg redan på 50-talet och jag måste försöka fotografera den där allén vid något tillfälle. Det här är ett perfekt gatuträd, men som Rune Bengtsson skriver i sin bok Stadsträd från A-Z :
´´den enda begränsningen i Sverige är den låga sommartemperaturen. En framgångsrik användning av trädet i svensk stadsmiljö bygger därför på ett omsorgsfullt val av växtplats. Ju varmare läge framhävt genom lä, gott om hårdgjorda ytor, husväggar ju bättre. En varm och mycket väldränerad växtbädd ger också bättre övervintring.´´
209 nya Ginkgoträd planterades under från 2010 fram till 2013 utefter Hornsgatan på Södermalm i Stockholm för att förbättra miljön och de första 20 träden planterades när snön lagt sig på marken i december 2010 mellan Ringvägen och Rosenlundsgatan i många minusgrader. Att plantera dem i kyla och mörker är inte något problem eftersom träden då befinner sig i vintervila.
Under 2011 såg jag att alla träden klarat sig bra och ser ut att trivas utmärkt där på Söders mest trafikerade gata. Träden finns nu utefter hela sträckan från Hornstull till Blecktornsgränd. Under 2014 kommer planteringen att fortsätta från Långholmsgatan till Hornstulls strand. Jag kommer givetvis att följa de här spännande träden och lägga till bilder när träden vuxit sig större. Ginkgo är ett mycket spännande alternativ till linden som gatuträd. Sammanlagt planterades 209 träd på Hornsgatan.
80-90 % av Stockholms gatuträd är lindar och det är mycket vanskligt att använda endast en art så flitigt. Skulle linden drabbas av någon allvarlig sjukdom som alm (almsjuka) och ask (askskottsjuka) så skulle det bli en katastrof i stan. Det behövs variation och när jag hörde att man valt Ginkgo till Hornsgatan blev jag mycket glad och jag kommer att följa utvecklingen av träden noga.
På Vasa Reals skolgård på Hälsingegatan i Stockholm växer ett stort Ginkgoträd - som ska fotograferas i sommar. I Bergianska trädgården finns några stora exemplar och koloniområden längs Årstaviken finns även några Ginkgoträd.
Bild från Dagens Nyheter i december 2010
Ros - Stanwell Perpetual
Stanwell Perpetual är något så ovanlig som en pimpinellros som remonterar. Visserligen blommar den inte lika rikt på hösten men den blommar fram till första frosten. Efter huvudblomningen brukar jag ta en häcksax och putsa till hela busken och då utvecklas nya friska skott som ger en lite blygare blomning till frosten kommer. Den härstammar från Storbritanien 1838 där den upptäcktes i London.
Rosen har ett kraftigt och brett växtsätt och blommar riktigt mycket i juni och kan behövas bindas upp då grenarna är något veka och böjer sig lätt.
Rosen har ett kraftigt och brett växtsätt och blommar riktigt mycket i juni och kan behövas bindas upp då grenarna är något veka och böjer sig lätt.
I vår park är det den enda ros som får vara ifred från de vilda djuren och det kan bero på att grenarna är fyllda med små taggar. Jag har haft den i parken i åtta år och den har varit frisk varje år. Får några år sedan planterade jag även en Stavwell i vår stora perennslänt och i år kommer den nog att vara som bäst.
Den är ljust rosa med gul mitt och doftar helt underbart. Man kan använda den som solitär var som helst eller även som en lite exlusiv häckväxt. I Lars-Åke Gustafsson stora bok Rosor för nordiska trädgårdar skriver han att den gör sig utmärkt i historiska trädgårdar och parker....och då passar den bra hos oss. Med alla de här fördelarna är det här min absoluta favoritros....både mycket vacker och frisk.
Den är ljust rosa med gul mitt och doftar helt underbart. Man kan använda den som solitär var som helst eller även som en lite exlusiv häckväxt. I Lars-Åke Gustafsson stora bok Rosor för nordiska trädgårdar skriver han att den gör sig utmärkt i historiska trädgårdar och parker....och då passar den bra hos oss. Med alla de här fördelarna är det här min absoluta favoritros....både mycket vacker och frisk.
