Stanwell Perpetual är något så ovanlig som en pimpinellros som remonterar. Visserligen blommar den inte lika rikt på hösten men den blommar fram till första frosten.  Efter huvudblomningen brukar jag ta en häcksax och putsa till hela busken och då utvecklas nya friska skott som ger en lite blygare blomning till frosten kommer. Den härstammar från Storbritanien 1838 där den upptäcktes i London.
Rosen har ett kraftigt och brett växtsätt och blommar riktigt mycket i juni och kan behövas bindas upp då grenarna är något veka och böjer sig lätt.

I vår park är det den enda ros som får vara ifred från de vilda djuren och det kan bero på att grenarna är fyllda med små taggar. Jag har haft den i parken i åtta år och den har varit frisk varje år. Får några år sedan planterade jag även en Stavwell i vår stora perennslänt och i år kommer den nog att vara som bäst.
Den är ljust rosa med gul mitt och doftar helt underbart. Man kan använda den som solitär var som helst eller även som en lite exlusiv häckväxt. I Lars-Åke Gustafsson stora bok Rosor för nordiska trädgårdar skriver han att den gör sig utmärkt i historiska trädgårdar och parker....och då passar den bra hos oss. Med alla de här fördelarna är det här min absoluta favoritros....både mycket vacker och frisk.