Site Meter

Ännu en vandring in i förvandling...

Det var inte mycket som stämde idag där i Uffe Lundells text. Kanske en önskedröm...

Jag tog i stället en sovmorgon, med en lugn balkongfrukost i solen. Eftersom jag jobbade i lördags så kunde jag med gott samvete var helt fri den här onsdagen. Omfamnad av Stockholms arbetande skara på väg till sina jobb, stod jag där inträngd i tunnelbanevagnen på väg mot Fridhemsplan. Jag vandrade över den fortfarande så tråkiga Kronobergsparken (den ska tydligen snyggas till) på väg in mot stan. Jag gick genom Polishusparken och trängdes sedan sen stund med japanerna vid stadshusets trädgård. Målet var Centralbadets lugna trädgård där första fikastoppet hägrade. Där inne jobbade trädgårdsarbetare med att rensa ogräs i planteringarna och jag tänkte tillbaka på tiden då vårt familjeföretag skötte trädgården. Nu hette företaget Jains Trädgård från Tullinge. Under valnötsträdet drack jag mitt kaffe och lyssnade på sparvarnas tjatter och på Adolf Fredriks kyrka som slog tio.

I Humlegården förundrades jag över hur friska träden var. Almar, askar, ekar och alla andra träd var så gröna och frodiga. Från almarna snöade frön ner mot marken där de i drivor drog omkring för att hitta en perfekt groplats. På väg mot Berzelii park gick jag in på Hedengrens bokhandel vid Stureplan för att hålla lite koll på boken, som ännu en gång hade hamnat i fönstret bland stockholmsböcker. I Berzelii park hade man nu börjat byta ut alla rhododendron som dött av den hårda vintern och nu hoppas vi att de hinner etablera sig innan ännu en nordisk vinter ska pröva dem. Fortsatte genom Kungsan och in i Gamla Stan där mitt andra fikastopp blev vid ´´Under Kastanjen´´ som är min favoritplats i Gamla Stan där vid Brända Tomten.

Jag klättrade upp på Söder och vandrade en stund på Monteliusvägen där utsikten över Stockholm är mycket vacker. Tyvärr blev jag en aning förbannad på allt klotter utefter gångvägen. Snart är varje brädbit på planket mot trädgårdarna fullklottrade. Man målar om, men klottrararna är där direkt efter. Vi har olika skönhetsideal vi människor!

Ute på Långholmen träffade jag trädgårdsmästare Christina vid Stora Henriksvik och vi sörjde tillsammans att mullbärsträdet i trädgården hade dött under vintern. Hon skulle försöka få tag i ett nytt rotskott från trädet i Tanto, där hon en gång fick skottet som utvecklades till det fina trädet som de haft i trädgården sedan invigningen 1992. Hon berättade även att kaniner från Kungsholmen nu har kommit över och de äter upp hennes sallat och kålplantor. Suck! Vi drack vårt kaffe och jag åt min sedvanliga morotskaka och gladdes ändå över den vackra platsen innan jag drog mig hemåt mot Bromma för att ladda för nya arbetsdagar i Engsholms slottspark.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0