Koltrasten väckte mig ännu en gång. Ett bättre läte en den harpa som spelar i mobilen 04.45 varje arbetsmorgon. En ledig torsdag! Jag såg ut över stan och himlen var blå. Bryggde extra kaffe och fyllde termosen. Packade ryggan med kamera, objektiv, kaffe och mackor. Vandrade upp mot tunnelbanan när klockan var halv sju. Trötta stockholmare läste i sina mobiler i tunnelbanevagnen. Fleet Foxes i mina lurarna. Klev av vid Slussen. Gick Hökens gata upp mot Mosebacke och tog fram kameran. Det var en underbar sommartemperatur och helt vindstilla. Södermalm vaknade försiktig och hundar rastades. Jag njöt och nynnade lite försiktigt när jag sakta vandrade längs Södermalms gränder. Sommar- och vandrarlycka. Frihet. Först tänkte jag att solljuset var för starkt. Att det blir för skarpa kontraster mellan ljus och skugga. Att bilderna inte skulle att bli bra. Sen tänkte om, och fortsatte att nynna och njuta av den sköna strålande sommarmorgonen. Jag fotar ju inte för en bok den här sommaren och behöver inte jaga rätt ljus som under förra sommaren. Staden låg vacker nedanför mig när jag kom upp på Fjällgatan. En stor kryssare låg för ankar framför Gamla Stan.. Vid Fjällgatan nr. 40, där Fogelström bodde under de sista åren, gick jag Sista Styvens trappor upp mot Anna Lindhagens täppa. Syrenerna bildade blomstertunnlar där jag gick. Mitt luktsinne är tyvärr svagt nu för tiden, men går jag riktigt nära så känner jag syrenblommornas doft, den doft som minner om kojan vi hade där i syrenhäcken, på gården, på Verkstadsgatan i Norrtälje en gång för länge sedan. Jag fortsatte bort mot Ersta terrass och tog ännu fler bilder ut över stan. Som en turist i min egen stad. Korsade Folkungagatan och tog mig in på Sågargatan, gatan som var vinjettbild till kultserien Söderkåkar från 1970. Syrener och åter syrener, vita och lila bondsyrener, Syringa vulgaris! Åsöberget och hela Södermalm är som en stor syrenbukett när maj möter juni! Ser bort mot Fåfängan och beslutar mig för att klättra upp dit. Vägen från Åsöberget går nedför Kvastmakarbackens trätrappor och kantas av vita syrener, som mot röda söderkåkar blir till vackra levande tavlor. Från Fåfängan har man den absolut bästa utsikten över Stockholm. Djurgården ligger som en stor grön trädgård på andra sidan inloppet till Stockholm. Berget vid Fåfängan svämmar över av syrener. Det här var helt enkelt en syrenvandring. Jag hade inte längre musik i öronen, utan ville höra stadens riktiga ljud. Visst bullrar, skramlar och brusar det från alla håll, men koltrasten överröstar många av ljuden i grönskan. Tog mig ner till Norra Hammarbyhamnen. Första kaffepausen blev vid kajen. Några fartyg gled förbi. Konstaterar att kaffe smakar extra gott under vandringspauser. Kajen bort mot Skanstullsbron är lång, men skön att vandra längs. Lite hårt med gatstenen kanske och inte så grönt, även om gårdarna har lummiga trädgårdar, och ett av fartygen som har sin plats vid kajen var fylld av växter. Ett trädgårdsfartyg. Tänker att jag vill bli en fartygsträdgårdsmästare. När jag passerat under Skanstullsbron, kom jag ut i en helt ny miljö. Ingen stenlagd kaj. Inga nya bostadshus i rader. Ingen strikt stadsplan. Här härskar den lummiga grönskan. Stränderna är mjuka och lite vilda. Gula ryssgubbar tillsammans med hundkäx. Apropå gul, Café Nyfiken Gul hade inte öppnat för dagen och inte heller Café Skrovet en bit bort, men jag hade ju kaffe kvar i min termos. Här börjar kolonisternas värld. 500 kolonilotter trängs längs Årstavikens norra strand. Erikdalslunden bjuder på mängder av spännande lotter. Inte bara Refugium. Vandrar en stund bland de små trädgårdarna och blev glad av alla idéer, färger och former. Syrenernas tid märks även bland lotterna. Jag kanske skulle passa på att be om ursäkt till kolonisterna i Eriksdalslunden och i Södra Årstavikens koloniförening för att jag i boken kallade hela den här sträckan för Tantos kolonier. Förlåt! Tog min andra kaffepaus på en brygga. Såg sedan att det berömda näsduksträdet blommade rikligt och flera andra vandrare stannade och såg beundrande mot trädet som planterades här på lotten 1975. Fortsatte upp till Kenneth vid Södra Årstavikens koloniförening. Kollade in hans stora blåregn som haft det tufft den gångna vintern. Vi diskuterade vintern som varit så svår för många växter. Mest för städsegröna växter, men även för rosor och andra buskar. Tjältorka! Jag vandrade vidare bort mot Tanto. Klättrade uppåt i den branta slänten där lotterna ibland ser ut som hängande trädgårdar. Tog mig ner mot lotten där ett träd växer mitt i ett hus (se boken Stockholms gröna rum). Möter upp Ingela och vi fikade i solen på trottoaren vid Café Copacabana. Sen cyklade hon vidare mot sitt klassrum. Själv gick jag bron över till Långholmen. Träffade Kerstin vid hennes underbara rosenäng. Hon fick en gång låna en bit mark av kommunen och 2001 planterade hon de första rosorna. Idag finns ungefär 100 olika rosor på ängen, som mer liknar en lund där under träden. Kerstin kan namnen på alla rosor och tulpansorter. Magiskt vackert är det senare när rosorna blommar. Se här. Tyvärr har den stränga vintern gått hårt åt hennes rosor som nästan uteslutande är gammaldags buskrosor. Jag tyckte att hon borde klippa ner de som haft det svårast och var torra, så att de skulle få nytt liv. Hon bjöd på en tulpanvandring där hon visade underbara sorter som växte bland den vilda floran. Tulpaner, akleja och hundkäx är vackra tillsammans. Borta vid Stora Henriksvik letade jag efter trädgårdsmästare Christina, men hon var inte där. Kastanjeträden blommade tillsammans med alla syrener och på badstranden nedanför solade vita stockholmare. Tyvärr har den besvärliga vintern skadat trädgårdens mullbärsträd som såg helt torrt ut. Hoppas verkligen att det finns liv från roten. Det här är ett av få mullbärsträd i Stockholm och som är ett rotskott från trädet i Södra Årstalundens koloniförening, som lyckligt nog såg friskt ut när jag gick förbi tidigare under dagen. Sista sträckan - Södermälarstrand bort mot Slussen och nu var benen trötta. Bygget av Citybanan fortsätter. 300 meter lång blir tunneln under Riddarfjärden och 2017 kan man åka pendeltåg under vattnet där. En helt fantastisk vandrardag gick mot sitt slut. Det var trångt på tunnelbanan hem mot Alvik. Snart vandrar jag igen, runt en annan Stockholmsö.