Nu har jag skördat havtorn från de ryska buskarna Romeo och Julia. 2005 planterade jag tre Julia och en Romeo i parken, läs här.
Visserligen hade kockarna också skördat i veckan men jag tog det sista på buskarna.
Nu ska det tillverkas gelé och sorbet mm. i slottsköket. Havtorn innehåller tio gånger mer c-vitamin än apelsiner.
Läs mer på den fantastiska platsen WIKIPEDIA. Eller på den här sidan. Havtornsrecept.

Internet har blivit en enorm källa för all slags information och vi som länkar till Wikipedia på våra bloggar kan samla hur mycket ´´fakta´´ som helst med hjälp av dessa länkar. Om man idag googlar på något så hamnar bloggar väldigt högt upp på träfflistan och det gör mig lite orolig. Hur tillförlitlig är den information vi får från bloggar när vi ´´googlar´´?

Wikipedia är ett digitalt uppslagsverk på internet eller rättare sagt en encyklopedi och då måste man väl lita på innhållet....eller?
Wikipedia grundades 2001 och där kan användare lägga in text och bilder. Det som gör mig lite orolig är på vilket sätt allt material granskas...hur mycket fel finns det i Wikipedias 325 000 artiklar skrivna av 127 000 användare?
Så här skriver Wikipedia själva om problemet:
´´Alla som har tillgång till internet kan skriva på Wikipedia och påverka dess innehåll. Detta är en av Wikipedias styrkor, men också en av dess svagheter. Inga garantier lämnas för korrektheten i innehållet´´.

Kanske det känns säkrare att gå till bokhyllan och söka info i uppslagsverket, trycksvärta på papper liksom. Men det finns en klar svaghet och det är ju att böckerna inte uppdateras där i bokhyllan.
Jag jämförde information om hur många invånare New York har. I mitt uppslagsverk som hunnit bli 20 år gammalt (herregud....tyckte att jag köpte det för några år sedan...) står det att New York har 7,1 miljoner invånare. Wikipedia anger 8,3 miljoner. För att inte tala om alla ´´nya´´  länder som tillkommit i Östeuropa som inte finns angivna i mitt uppslagsverk. Där kan man i stället läsa om Sovjetunionen och Tjeckoslovakien.

Man kan även som registrerad användare  skriva om sig själv i Wikipedia.  Hittade den här informationen på internet:
´´Någon med Aftonbladets ip-adress har redigerat svenska Wikipedia så att Aftonbladets Sigge Eklund bland annat hegemoniskt beskrivs som “en förgrundsgestalt för den svenska bloggvärlden´´
Spännande...jag tror att jag ska registrera mig på Wikipedia och skriva något om Slottsträdgårdsmästaren....

Wikipedia är väl inte den största faran då man söker information på nätet utan det är väl egentligen alla bloggar och privata hemsidor som kanske inte alltid är så tillförlitliga vad gäller fakta om det man söker. De bloggar man hamnar på vid googlande kanske man inte ska tro blint på utan dubbelkolla med NE eller liknande. ´´Fakta´´ kanske har förvrängts eller förändrats en aning när de hämtats från källan. Man kanske skarvar lite för att göra det hela mer intressant eller förskönar eller tvärtom....och vem granskar bloggar?
Jag kan i stort sätt skriva vad som helst på min blogg om någon sällsynt växt och jag tror att de flesta köper det som de läser.

Det finns ju inte så mycket att göra åt det här problemet utan det är ju helt enkelt internets för- och nackdelar jag pratar om. För visst finns det massor med fördelar med bloggarna och med Wikipedia. Man kan t.ex. i bloggar nisha sig ordentligt i alla möjliga och omöjliga ämnen och man kan göra sin röst hörd i alla sammanhang. Jag älskar internet och kanske inte älskar Wikipedia men jag tycker om platsen.
Jag kommer att fortsätta googla och då hamna på Wikipedia eller på bloggar och jag kommer med all säkerhet att lära mig massor men samtidigt kommer jag att vara försiktig med att tro på äktheten i all information och om jag ska använda den i min blogg så kommer jag att dubbelkolla med flera källor innan jag publicerar.

Skillnader mellan Nationalencyklopedin och Wikipedia

Nationalencyklopedin

• NE skrivs och granskas av experter.
• NE:s artiklar är proportionerligt utbredda över alla områden.
• NE är både en uppslagsbok och ett lexikon i ett.
• NE innehåller inget klotter.
• NE innehåller cirka 190 000 artiklar.^[4]
• NE.se innehåller cirka 460 000 artiklar, varav 64 000 är gratis tillgängliga utan prenumeration.^[5]
• NE har funnits på nätet sedan 2000 och i bokform sedan 1989.

Wikipedia

• Wikipedia är snabbare med uppdateringar och korrigeras ständigt.
• Wikipedia är gratis.
• Wikipedia innehåller 324 438 artiklar, varav alla är gratis tillgängliga.
• (Nästan) alla bilder på Wikipedia är fria, d.v.s. får användas av allmänheten.
• Wikipedia har inte begränsat med utrymme och kan därför utforska ämnen på djupet.
• medan NE har 4000 skribenter, har Wikipedia för tillfället 126 238 registrerade användare (och ett stort antal oregistrerade).
• Wikipedia ökar antalet artiklar snabbare än NE.
• Wikipedia har funnits på nätet sedan 2001.

Kvällens låt
.

Den här sommardahlian är oftast enkelblommande men det finns sorter som är dubbla också. Jag såg de vita och gula mignondahliorna första gången på Waldemarsudde här i Stockholm och tyckte genast om dem.
Det var ganska svårt att hitta fröer med Weibulls har dem och där kan man antingen köpa 5 gram för 189 kr eller 20 gram för 545 kr.

I år är det första gången som jag sår den här dahlian och efter många om och men i mina dåliga uppdrivningslokaler så blommar de nu mycket fint i parken och jag har fått en ny favorit bland sommarblommor.
Man blir glad av den här blomman. Blommorna ser också glada ut på något vis...i varje fall den gula. Jag har ofta svårt för gula färger men den här tycker jag om. De är stadiga och friska och blir ungefär 25-30 cm höga.

Det gäller att klippa bort det som blommat över så att nya blommor får lättare att bildas. Det finns inte så mycket info om den här sommardahlian men den kommer ursprungligen från USA där dahlior är populära.

Jag har övervintrat knölarna i en pappkartong i ett svalt utrymme med mycket bra resultat.

När jag var i Visby senast så förstod jag vilka bra egenskaper den här starkväxande klätterväxten har. Dels växer den fort och galet (om man snabbt vill dölja något fult t.ex.) sedan blommar den från juli-oktober. Det som slog mig var att jag egentligen borde ha en bokharabinda vid vår torrstubbe i slottsparken där jag nu har den vackra honungsrosen. Inte för att den här vilda klättraren skulle vara vackrare utan för att den blommar i rätt tid. Vår honungsros blommar när verksamheten är stängd för semester i juli.

Den kallas ´´arkitektens tröst´´  därför att den snabbt kan dölja fula byggnader mm. och den kan bli upp till 15 meter.
Växten hittades i slutet av 1800-talet i Turkestan och växer bl.a.  i Afganistan, Pakistan och Kina. Hos oss klarar den sig upp till zon 4 sägs det men jag tvekar lite, enligt Zetas katalog klarar den sig till zon 2 eller möjligen i zon 3, där står också att den inte äts av rådjur.
Jag vet inte att jag sett en bokharabinda i Stockholmsområdet. Någon som vet?
Min pappa planterade en i Roslagen på 70-talet men den dog efter några år.

Man kan beskära den hårt och den blommar på årsskotten och det är också en stor fördel. Beskärningen utför man på vårvintern. Den bör placeras i sol men tål en del skugga också.

Den har alltså en enorm växtkraft och man bör tänka på att den kan leta sig in under takpannor och in i springor på byggnaden och ställa till en del besvär.
Bokharabindan kan förökas genom avläggare eller sommarsticklingar.

Läs mer om bokharabindan här.

Den växt som kallas silverregn heter Fallopia baldschumanica, F. aubertii och har upprätta blomklasar till skillnad från bokharabindans hängande.

 

Google
.

Botaniska trädgården i Visby ägs av föreningen DBV - De badande vännerna som grundades 1814 i staden.
Sedan en tid står dock Visby kommun för driften av trädgården och en morgon då jag besökte platsen så höll fyra trädgårdsarbeterskor på att snygga till trädgården. Det här är en av mina absoluta favoritplatser vad gäller trädgårdar.
Varje dag gick vi till botaniska och vi besökte även trädgården en natt.

Nu är det slut på semestern. Vardagen och verkligheten tränger sig på allt mer och i morgon ringer klockan 4.45 igen....och ingen morgonvandring i Visby botaniska....och inget hav att blicka ut över. Svårt känns det....

Det finns inga skyltar hit, enbart de som sitter uppe vid vägen mot Fårö, man får chansa helt enkelt och det är ett medvetet sätt att ta sig fram till Fabriken Furillen. Fram till 1970-talet låg här en kalkstensindiustri och nu har området på nordöstra Gotland förvandlats till en plats som lockar författare och musiker bl.a. då de anser att miljön är lämplig till att sätta fart på kreativitet och att den udda miljön så markant skiljer sig från allt annat.

Så här skriver Gotland.nu om platsen:
Boende som saknar motstycke på Gotland. Ute på den karga ön Furillen, inrymt i en gammal fabrik, ligger ett fantastiskt läckert hotell. Alla rum har egen ingång, wc, dusch, tv samt kylskåp. Inredningen är exklusiv och utsikten magnifik. Här är absolut bästa stället att beskåda höststormarna väl skyddad innanför de stora fönstren med tårna nedstuckna i en lammfäll.

Jag har nog inte så utvecklat sinne för de här miljöerna men jag förstår att människor letar efter nya grepp och visst finns det någon typ av lugn här men kanske mer en känsla av övergivenhet med tanke på den verksamhet som en gång fanns här.
Den bästa känslan var när vi tog en kaffe inne på caféet som var mycket smakfullt inrett och med en helt unik atmosfär.
Det var ett spännande besök och det ska bli spännande att se vad som händer med platsen i framtiden. Vi fortsatte vår färd upp mot ännu ett kargt landskap...Fårö.

Egentligen är jag för trött för att sammanfatta veckan på Gotland men jag har fortfarande sand i skorna från Fårö och en stark Visbykänsla och vill försöka förmedla dessa känslor.
Vädret har inte spelat någon som helst roll under veckan som gått utan det är alla upplevelser som varit det väsentliga. Det har i alla fall oftast varit sol och en behaglig temperatur och som vanligt så har de största intrycken kommit från norr. Fårö, Hallshuk och underbara Visby gjorde att Gotland fortfarande är min favoritplats i Sverige tillsammans med Österlen. Jag får aldrig nog av att vandra i Visby och längtan att få bo här blir allt starkare.

I Visby har jag denna gång varit på O´Learys och sett Zlatan debutera i Barcelona och jag hade 16 TV-skärmar omkring mig och jag tackar dig K som ordnade den här kvällen så fint. Tack också för den där natten i botaniska med levande ljus och vin...och med mörkerfotografering av trädgårdens växter.

Vi har tackat av dagen vid solnedgången över havet varje kväll och vi har sett mycket av Gotland...alldeles för mycket egentligen. Södra delen borde inte fått vårt besök.
Vi har vandrat på sandiga och steniga stränder. Vi har stått på klippor, raukar, klintar och hukar och havet har alltid varit nära.

Att bo på Lybska gränd har blivit en självklarhet då jag besöker Visby och jag kan inte tänka mig att bo bättre här i Sveriges vackraste stad, stort tack för den här gången B på Lybska. Gotland och Visby är en plats som jag alltid kommer att återvända till och en liten plan har redan börjat gro om att återvända i höst.

Om man ska samla på vackra platser här i livet så kommer Hallshuk för mig att ligga högt upp på listan, Jag hittade hit första gången 2007 och tyckte att jag hittat Gotlands vackraste plats. Skulle känslan hålla i sig även den här gången?

Nere i hamnen var allt stilla och en man tog sin lilla båt för att ge sig ut och vittja näten..
Platsen hade kvar sin magi även den här gången och kanske känslan blev ännu starkare nu där uppe på klippan...eller huken som det heter, utsikten är fantastisk. Att horisontlinjen är sned....ska jag ändar hemma med PS.

Det finns nu en hemsida om Hallshukar där man kan läsa att det byggdes en kristen kyrka på platsen redan på 1100-talet.
Jag kommer att sitta på Hall många gånger i mitt liv.

Gotland är lika varmt, vänligt och vackert som alltid och bilen står som vanligt parkerad vid Kruttornet i Visby och jag bor ännu en gång vid den vackra medeltidsgränden. Visby är nästan helt avfolkat på turister och jag tror aldrig jag sett Visby så folktomt. Det blir en oerhört vilsam stämning över stan,  stress och oro är som bortblåst och vi trivs. Idag åker vi mot öster där lugnet nog är ännu mer påtgligt.

Det sägs att vi svenskar är ett köande folk. Vi står lydigt och tålmodigt i välordnade köer och väntar på vår tur. I butiker, på flygplatser vid bankomaten mm köar vi. Rättvist och självklart tycker vi. Utländska besökare från sydligare breddgrader skrattar åt oss.
En dag gick vi till McDonalds på Malta och det var ganska mycket folk därinne eller det var folksamling framför kassorna, ungefär som när man är på konsert. Det fanns ingen kö att ställa sig i för att vänta på sin tur utan här fick man kämpa sig fram, knuffas bland folk och verkligen göra sig sedd. Till slut tröttnade jag på att släppa fram bedjande människor utan trängde mig bestämt fram till kassorna så att barn och äldre föll handlöst i golvet (nä..inte riktigt men nästan). Det kanske ska vara så att starkast vinner.

Jag hörde på radio för ett tag sedan om en man som var på väg hem från krogen sent en natt och tänkte ta en korv vid en korvkiosk där det stod några framför honom i kön. Då kommer det två tjejer fram och ställer sig före alla andra. När de väntande protesterar säger den ena tjejen:
- Ni är så typiskt svenska som måste köa till allting....och då var hon svensk själv.

Jag förstår inte riktigt varför det skulle vara så fel att vänta på sin tur. Den som kommer först ska bli serverad först och den som kommer sist ska bli serverad sist....ska det vara så svårt? Eller är det så ´´typiskt svenskt´´ att vänta på sin tur?
I kön till gaten när planet skulle ta oss hem så kommer vissa personer helt självklart och går förbi hela kön och ställer sig vid sidan av de som står först och smyger sig in....varför då? Undrar hur de tänker?
Är jag bara tråkigt typisk svensk eller finns det någon mer som tycker att kösystem är bra och rättvist....hur astråkigt det än är att stå i en kö.
Hur är det i England eller i USA? Någon som vet?

Nu ska jag snart åka och ställa mig i kön vid färjan i Nynäs som ska ta mig till Gotland och den här gången ska inte tidsmarginalerna vara så stora som de brukar vara.

Malta är Europas sydligaste stat och det bor endast 400 000 människor på den här ön i Medelhavet. Valletta är huvudstad med strax över 7000 invånare och den största delen av befolkningen bor i Sliema och som Wikipedia berättar ´´Sliema är ett stort kommersiellt centrum i landet, med många butiker, restauranger och kaféer. Maltas bästa hotell finns även i staden´´. Min dotter och jag bodde i Sliema och vi bodde på ett av stans bästa hotell. The Palace Hotel ligger en liten bit upp från havet vilket gör att man inte störs på natten av utelivet och den ganska trafikerade gatan som går utefter havet. Det femstjärniga hotellet var så snyggt som man kunde förvänta sig och toppade med en helt fantastisk takterrass med en pool som tycktes sväva av sig själv och sammankopplas med havet när man simmade i den.
Eftersom jag är ljudkänslig så finns dock ett problem med hotellet. Det ligger granne med kyrkan Chapel of Our Lady Grace och vars klockor slår hej vilt när de vill...även på natten...och ofta...väldigt ofta. Det blev till att stänga balkongdörren och dra igång fläkten som inte var helt tyst.

Hur kul är det att titta på andras semesterbilder? Jag lovar att inte visa alla ca. 500 bilder som jag har med mig hem och så mycket trädgårdsbilder är det inte heller. Att ha fyra dagars ledighet på en ny plats som lockar med många vackra utflyktsmål att besöka kan vara lite stressande. Eftersom vi hade semester så vägrade vi att fara runt hela ön under alla dagarna. Den första dagen tog vi en hop-on/hop-offbuss och den turen tog hela dagen och förde oss till den vackra fiskebyn Marsaxlokk där alla de färglada små båtarna fyller hamnen. Vägarna på Malta måste vara Europas sämsta och bussens hastighet på vissa ställen var ungefär i den takt jag brukar vandra runt Djurgården. Inne i städerna kör folk som galningar och att åka taxi på Malta får nog upplevelsen av  Insane att blekna.

Höjdpunkten av det vi såg på Malta var St. Peters Pool som är en vik omsluten av kritvita kalkstensklippor. Ett drömställe för badare och speciellt för de som vill dyka från klippor ned i Medelhavets salta vatten. En mycket vacker plats!
Att ta sig dit är dock inte helt lätt. Vi åt vid en liten restaurant vid hamnen där vi pratade med en inföding som berättade hur man skulle ta sig till St. Peters Pool och det lät ganska besvärligt.
- Om ni inte vill att jag ska skjutsa er...för en liten betalning, avslutade han.
Vi ville själva ta oss till platsen och vi kanske ångrade oss mitt i vandringen. I 30 gradig värme och stekande sol klättrade vi upp för sluttningen och efter 45 minuter var vi framme och kastade oss i vattnet. Senare såg vi mannen från hamnen som körde turister fram och tillbaka med sin bil. Vi tyckte dock att det var värt att kämpa oss fram till den populära badviken.

Vi hoppade på bussen igen som nu tog oss till den blå grottan vid Wied Iz-Zurrieq där vi åkte en liten båt som körde runt bland grottor i bergen.

Dagen efter åkte vi en båttur runt den stora hamnen vilket gav en bra översikt över Valletta och Sliema.
Vi hade även planerat att bege oss upp till den kända Blå lagunen och till ön Gozo men vi orkade helt enkelt inte....vi hade för lite tid, det var för vamt och vi vill ta det lugnt de två sista dagarna, så vi blev kvar på hemmaplan. Badade på taket och vid den märkliga stranden som inte är någon sandstrand utan en klippstrand som ser ut att vara format av sandstensbetong eller liknande. Innan resan hörde jag både gott och ont om Malta och man måste veta att vid turistorterna där man bor finns inga långa sandtränder. Man badar från den här hårda stranden och man tar sig ner i vattnet bl.a. på badstegar.  Det finns sandstränder på norra delen av ön.

Den roligaste badstunden var nog längst inne i hamnen vid St. Julian där man badade bland katedraler mitt i centrum av staden och där det var fin sandbotten.

Malta är en ganska karg ö i Medelhavet och eftersom jag har haft en perfekt vistelse de här fyra dagarna så kommer jag att minnas platsen med värme...i dubbel bemärkelse, det var runt 30 grader hela tiden. En ö i Medelhavet är väl alltid en bra plats att vara på och även om ön kanske inte är den vackraste i Medelhavet så finns det många vackra platser att besöka. Vi var båda överrens om att höjdpunkterna var vårt underbara hotell och St. Peters Pool men hamnen är också mycket vacker och de platser på norra ön som vi inte hann med är säkert också värda ett besök.

Efter en katastrofal landning på Skavsta flygplats klev vi ur planet....i mörker, regn och 13 grader. Hemma i Sverige igen.
På flygbussen hem mot Stockholm var det tyst och regnet smattrade mot fönsterrutorna. Senaste bussresan gick utefter havet mellan St. Julian och Sleima. På den bussen spelades popmusik på hög nivå och människor babblade hela tiden och det var hett.
Jag tyckte mycket om den här resan och vi har skrattat mycket och vi har sett mycket på kort tid och vi har även vilat.
Nu packar jag om för resan till Gotland i morgon och att väderleksrapporten ser ganska dyster ut gör inte så mycket. Vi kommer att utforska ön ändå och njuta av augustilugnet på den magiska ön i Östersjön...K och jag.

Takpoolen vid The Palace Hotel



Några morgnar smög jag upp tidigt, gick ut på balkongen och såg solen gå upp över havet.

Jo just det....det finns väldigt många på Malta som heter Borg i efternamn...

På flera håll har jag hört att Rosendals trädgård skulle ha tappat lite av den stjärnglans som har legat över den här trädgården på Djurgåden under många år. Jag har varit där ute flera gånger i år och har nog inte funderat så mycket över att något skulle blivit sämre, så jag bestämde mig för att kolla läget denna lediga onsdag. 

Redan vid åttatiden var jag på plats och jag var den enda besökaren den här vackra vindstilla morgonen i början av augusti.
Trädgårdspersonalen var i full färd med att göra trädgården snygg genom att kratta alla gångar och snygga till bland självplocket vid sommarblommorna.

Kritiskt vandrade jag runt och fotade överallt och vart jag än såg så var det mycket vackert. Det blommade helt otroligt ute på fälten med självplock och perennplanteringarna var vackra trots att den bästa blomperioden redan varit.
Jag tyckte att allt såg prydligt och vackert ut. Nedgången kanske rör caféet?  Jag fikade där förra helgen och morotskakan smakade lika bra som alltid. Men jag vet ju inte hur det var med det andra som säljs.
Borta vid kålträdgården vet jag att det såg lite tomt ut förra gången jag var här, nu gick jag inte bort dit.

Ni som besökt Rosendal kan väl berätta hur ni upplever platsen i år jämfört med tidigare år?
För mig är Rosendal fortfarande en favoritplats i Stockholm.

Planteringen heter skymning

Den här nyanlagda örtagården med de blå betpngmurarna har jag lite problem med - får lite rysningar av den blå färgen.

Här på Blockuddens café blev jag lovad kaffe trots att de skulle öppna först två timmar senare. Jag satt där och väntade och lyssnade på vågorna som sköljde upp mot den lilla stranden och tänkte mig en fin morgonfikastund på det café som har Stockholms bästa läge. Plötsligt kommer en nästan ilsken man och säger att jag måste lämna platsen då han ska stänga grindarna.
- Jag har blivit lovad kaffe, försökte jag och nästan vägrade lämna min plats. Jag blev lovad kaffe av kvinnan som släppte in mig!
- Vi öppnar om två timmar, sa han.
Vid utgången frågade jag om öppettiderna.
- Det står på skylten där, sa han och pekade.
Hej och hå - här var det knappast service och gästvänlighet av högsta klass. Synd på ett så fint ställe. Hade han bara förklarat på ett trevligare sätt hade jag såklart förstått, men att nästan bli utkastad då man först blivit lovad kaffe.....!
Kanske dags att Blockhusuddens café börjat fundera över hur man behandlar sina gäster och även ser över öppettiderna. Man kan inte stänga ett sådant här ställe kl 17.00 och man borde faktiskt spontanöppna för morgonvandrande slottsträdgårdsmästare.....

Dagens låt.
.

Apotekarrosen är en av de äldsta odlade rosorna med och känd sedan 1300-talet men det sägs på vissa håll att den odlades långt före Jesu födelse av perser.
Officinalis ansågs tidigare ingå i den engelska ätten Lancasters vapensköld och av den anledningen kallas rosen i England för ´Red Rose of Lancaster´.
Apotekarrosen är en buskros inom Gallica-gruppen och har ett tätt och brett växtsätt. Om den är odlad på egna rötter så skjuter den massor av rotskott.

De karminröda blommorna med gul mitt är stora och halvfyllda och har en fin stark doft. De blommar från slutet av juni till slutet av juli.
Kan ibland angripas kraftigt av mjöldagg när den blommat färdigt. Den är ganska anspråkslös vad gäller jord och kan växa bra på magra jordar. Den är härdig och tålig. En självklar ros i en örtagård eller i en köksträdgård. Bilderna visar vår apotekarros som jag planterade förra året.

Augusti är den månad då fågelsången börjar tystna. De enda fåglar jag hör i parken nu är svalorna som fortsätter kackla och göra flyguppvisningar hela dagarna. Gråsparvarnas kvitter i slånsnåren hörs också men annars har konserterna i skogarna runt slottet tystnat för i år. Ett annat augustitecken är att jag börjar se kockar i vita rockar i trädgårdlandet som skördar grönsakerna som jag med mycket möda odlat från frö.
Ikväll jobbade jag sent och fixade i köksträdgårdslandet. Det var helt vindstilla och solen sken länge rakt in bland grönsaker och trädgårdsmästare.

Nu när fågelsången tystnar allt mer så tar syrsornas läte vid (de gnider täckvingarna mot varandra) och ikväll var det stor syrskonsert i parken. Det kändes riktigt mycket augusti, en månad som jag tycker mycket om. Tempot blir lite lugnare och sommarstressen lägger sig. Man behöver inte börja packa för strandliv så fort solen tittar fram mellan molnen och man behöver inte planera resor hit och dit i sommar-Sverige.
Nu kan man istället sitta ute i mörka ljumma kvällar med tända ljus och lyssna på syrsorna...om man befinner sig på landet. I stan kan man t.ex. äta middag på bergen utefter Brommas eller Fredhälls stränder eller sitta på ett café och njuta av stan.

Nu börjar det även bli skönt att vandra efter Stockholms kajer eller ´´strosa´´ på Djurgården igen och jag tror att kaffet smakar bättre på stans caféer nu i augusti än vad det gjorde i juli...
Nu börjar också fotbollssäsongen ute i Europa och speciellt då i Spanien även om inte ligan startar förrän i september. Den blir ju högintressant i höst med Zlatan som ny i Barca och Kaka och Ronaldo i Real Madrid.

Verksamheten är igång igen här vid slottet och det var skönt att se folk röra sig i parken efter fem veckors ensamhet. Ikväll sover jag kvar i rummet med utsikt och nu ska jag gå ner till bryggan och ta ett kvällsdopp.

Dagens låt...och årets största radiohit

05.00 Vaknade av mobilen trots att det var söndag. Det var fotboll på TV. Barcelona är i USA för att spela träningsmatcher och mötte nu Beckhams LA Galaxy där Barca vann med 2-1.
07.00 Tog bilen in till stan för att fånga morgonljuset. En fiskare vid strömmen hade fått en gädda på nästan 5 kg som låg på trottoaren.....gäddan alltså. Fotade lite i Kungsan...det blev inget bra.
07.30 Vandrade runt i Vita Bergen för att fota. Det blev inget bra.
08.30 Vandrade runt i Eriksdalslundens koloniområde och fotade. Det blev inget bra.
09.00 Blev bjuden på te som hette koloni hos bloggaren Kollitott vid hennes lott. Det var trevligt. Hon hade lugna färger i sin trädgård.
10.00 Gick bort mot Tantos koloniområde och fotade. Det blev inget bra. Undrar just varför jag skulle fånga den här söndagens ljus. Tog en kaffe på café Rackaren vid Tanto innan jag återvände till hemmet. Koloniträdgårdarna prunkade verkligen där uppe på söder och de små trädgårdarna var fyllda av blommor i alla färger och jag blev helt yr i huvudet.  Längtade efter steniga stränder på östra Gotland. Tror att jag känner en trädgårdsmättnad just nu och behöver se annat än blommor......och uppdraget gör mig en aning trött och stressad....samtidigt som det är lite spännande...
12.00 Somnade.
14.30 Jobbade vidare.
18.00 Sitter på balkongen och läser, tar ett glas vin och kollar på den intensiva båttrafiken nere på sjön. Känns tomt när jag tittar bort mot Fredhäll...

För ett år sedan
För två år sedan
För tre år sedan
För fyra år sedan

 

 

 

Alcea ficifolia
Det är lite rörigt den här med stockrosor för att det finns även en perenn stockros som heter Alcea ficifolia som ursprungligen var gul men som nu även finns i rosa, rött och vitt. Den är dock vanligast som gul och den blir upp till 170 cm hög och blommar från juli till september. Den brukar inte angripas av rost.
På Zetas trädgård i Stockholm kan man köpa Alcea rosea (A. ficifolia) i blandade färger men även den vita Alba och den purpursvarta Nigra för 45 kr. st. Sorten pleniflora har fyllda blommor och är mer kortlivad enligt Zetas katalog.

Förökning

Lätt är det inte. Men jag kämpar på med det där uppdraget....det där hemliga uppdraget som jag inte får prata om...eller skriva om.
Blir det som det är tänkt lär det synas framöver. Men det är inte säkert ännu. Jag är kluven till det hemliga. uppdraget...men jag har har ju bestämt mig och det får väl bli som det blir. Det är inget märkvärdigt....men ändå. På onsdag har jag gjort mitt och sedan är det bara att vänta.....

Igår hörde jag en intervju med Ulf Brunnberg på radio. I intervjun berättade han om sin 13-åriga dotter och hur han aldrig pratat med henne som till ett barn utan som till en vuxen person....och att han aldrig dragit henne i barnvagn. Det är inte min grej att dra barnvagn, sa han. Intervjun slutade med att han tyckte att feministröreleser var totalt onödiga....varför ska man skapa krig mellan könen avslutade han. Stackars lilla dotter Brunnberg....

Dagens låt