Första gången jag kom till Gotland och Visby var sommaren1967 tillsammans med mina föräldrar och lillasyster. Då bodde vi inhyrda i ett hus i Björkhaga utanför Klintehamn. Sedan dess är jag förälskad i Gotland och jag tycker att Visby är Sveriges vackraste stad....om jag inte räknar med Stockholm som ju är mina drömmars stad. Men Visby känns ändå som hemma på något sätt.

Staden är mycket gammal och man vet väl inte riktigt hur länge det bott människor på platsen. Den äldsta byggnaden är Kruttornet som uppfördes år 1151. Just vid detta kruttorn är ingången till staden när jag kommer från hamnen och ska bo på Lybska gränd, det är där som Sveriges vackraste parkeringsplats ligger.

• Visby har 23 000 invånare, varav 2 600 innanför murarna.
• Gotland är 17 mil lång och 5 mil bred
• 57 600 invånare på ön.
• Gotland har årligen 800 000 turister.
• Visby innanför murarna blev 1995 med på UNESCO:s lista över världens kultur- och naturminnen.
• Medeltidsveckan i Visby infaller alltid vecka 32.
• Stockholmsveckan i Visby infaller alltid vecka 29. Om ni inte är under 25 år...håll er borta från Visby den veckan.

För min egen del trivs jag bäst i Visby just efter Medeltidsveckan. Inget ont om Medeltidsveckan men jag tycker att Visby är som vackrast när det inte är för mycket folk i gränderna.
Att sakta vandra runt i Visby är som meditation och klyschan att man känner historiens vingslag...är man nästan tvungen att använda här. Det är ett märkligt lugn över Visby i augusti, som om staden lagt sig till ro efter sommarens anstormning. Nu kan man ta sig fram som man vill och sitta på någon av torgets restauranger och äta gott på kvällarna eller fika sig fram på olika caféer under vandringen...utan att trängas.

Högst uppe i staden...ovanför domkyrkan är utsikten fantastiskt vacker. Där uppe ligger små hus som klättrar på branten och jag undrar just vilka som får möjlighet att bo där...med den vidunderliga havsutsikten.
Men mina favoritkvarter är ändå de som ligger mot botaniska och bort mot Nordeport.

Botaniska trädgården i Visby ägs av föreningen DBV - De badande vännerna som grundades 1814 i staden.
Sedan en tid står dock Visby kommun för driften av trädgården och en morgon då jag besökte platsen så höll fyra trädgårdsarbeterskor på att snygga till trädgården. Det här är en av mina absoluta favoritplatser vad gäller trädgårdar.
Varje dag gick vi till botaniska och vi besökte även trädgården en natt.

Nu är det slut på semestern. Vardagen och verkligheten tränger sig på allt mer och i morgon ringer klockan 4.45 igen....och ingen morgonvandring i Visby botaniska....och inget hav att blicka ut över. Svårt känns det....

Det finns inga skyltar hit, enbart de som sitter uppe vid vägen mot Fårö, man får chansa helt enkelt och det är ett medvetet sätt att ta sig fram till Fabriken Furillen. Fram till 1970-talet låg här en kalkstensindiustri och nu har området på nordöstra Gotland förvandlats till en plats som lockar författare och musiker bl.a. då de anser att miljön är lämplig till att sätta fart på kreativitet och att den udda miljön så markant skiljer sig från allt annat.

Så här skriver Gotland.nu om platsen:
Boende som saknar motstycke på Gotland. Ute på den karga ön Furillen, inrymt i en gammal fabrik, ligger ett fantastiskt läckert hotell. Alla rum har egen ingång, wc, dusch, tv samt kylskåp. Inredningen är exklusiv och utsikten magnifik. Här är absolut bästa stället att beskåda höststormarna väl skyddad innanför de stora fönstren med tårna nedstuckna i en lammfäll.

Jag har nog inte så utvecklat sinne för de här miljöerna men jag förstår att människor letar efter nya grepp och visst finns det någon typ av lugn här men kanske mer en känsla av övergivenhet med tanke på den verksamhet som en gång fanns här.
Den bästa känslan var när vi tog en kaffe inne på caféet som var mycket smakfullt inrett och med en helt unik atmosfär.
Det var ett spännande besök och det ska bli spännande att se vad som händer med platsen i framtiden. Vi fortsatte vår färd upp mot ännu ett kargt landskap...Fårö.

Egentligen är jag för trött för att sammanfatta veckan på Gotland men jag har fortfarande sand i skorna från Fårö och en stark Visbykänsla och vill försöka förmedla dessa känslor.
Vädret har inte spelat någon som helst roll under veckan som gått utan det är alla upplevelser som varit det väsentliga. Det har i alla fall oftast varit sol och en behaglig temperatur och som vanligt så har de största intrycken kommit från norr. Fårö, Hallshuk och underbara Visby gjorde att Gotland fortfarande är min favoritplats i Sverige tillsammans med Österlen. Jag får aldrig nog av att vandra i Visby och längtan att få bo här blir allt starkare.

I Visby har jag denna gång varit på O´Learys och sett Zlatan debutera i Barcelona och jag hade 16 TV-skärmar omkring mig och jag tackar dig K som ordnade den här kvällen så fint. Tack också för den där natten i botaniska med levande ljus och vin...och med mörkerfotografering av trädgårdens växter.

Vi har tackat av dagen vid solnedgången över havet varje kväll och vi har sett mycket av Gotland...alldeles för mycket egentligen. Södra delen borde inte fått vårt besök.
Vi har vandrat på sandiga och steniga stränder. Vi har stått på klippor, raukar, klintar och hukar och havet har alltid varit nära.

Att bo på Lybska gränd har blivit en självklarhet då jag besöker Visby och jag kan inte tänka mig att bo bättre här i Sveriges vackraste stad, stort tack för den här gången B på Lybska. Gotland och Visby är en plats som jag alltid kommer att återvända till och en liten plan har redan börjat gro om att återvända i höst.

Om man ska samla på vackra platser här i livet så kommer Hallshuk för mig att ligga högt upp på listan, Jag hittade hit första gången 2007 och tyckte att jag hittat Gotlands vackraste plats. Skulle känslan hålla i sig även den här gången?

Nere i hamnen var allt stilla och en man tog sin lilla båt för att ge sig ut och vittja näten..
Platsen hade kvar sin magi även den här gången och kanske känslan blev ännu starkare nu där uppe på klippan...eller huken som det heter, utsikten är fantastisk. Att horisontlinjen är sned....ska jag ändar hemma med PS.

Det finns nu en hemsida om Hallshukar där man kan läsa att det byggdes en kristen kyrka på platsen redan på 1100-talet.
Jag kommer att sitta på Hall många gånger i mitt liv.

Gotland är lika varmt, vänligt och vackert som alltid och bilen står som vanligt parkerad vid Kruttornet i Visby och jag bor ännu en gång vid den vackra medeltidsgränden. Visby är nästan helt avfolkat på turister och jag tror aldrig jag sett Visby så folktomt. Det blir en oerhört vilsam stämning över stan,  stress och oro är som bortblåst och vi trivs. Idag åker vi mot öster där lugnet nog är ännu mer påtgligt.

Malta är Europas sydligaste stat och det bor endast 400 000 människor på den här ön i Medelhavet. Valletta är huvudstad med strax över 7000 invånare och den största delen av befolkningen bor i Sliema och som Wikipedia berättar ´´Sliema är ett stort kommersiellt centrum i landet, med många butiker, restauranger och kaféer. Maltas bästa hotell finns även i staden´´. Min dotter och jag bodde i Sliema och vi bodde på ett av stans bästa hotell. The Palace Hotel ligger en liten bit upp från havet vilket gör att man inte störs på natten av utelivet och den ganska trafikerade gatan som går utefter havet. Det femstjärniga hotellet var så snyggt som man kunde förvänta sig och toppade med en helt fantastisk takterrass med en pool som tycktes sväva av sig själv och sammankopplas med havet när man simmade i den.
Eftersom jag är ljudkänslig så finns dock ett problem med hotellet. Det ligger granne med kyrkan Chapel of Our Lady Grace och vars klockor slår hej vilt när de vill...även på natten...och ofta...väldigt ofta. Det blev till att stänga balkongdörren och dra igång fläkten som inte var helt tyst.

Hur kul är det att titta på andras semesterbilder? Jag lovar att inte visa alla ca. 500 bilder som jag har med mig hem och så mycket trädgårdsbilder är det inte heller. Att ha fyra dagars ledighet på en ny plats som lockar med många vackra utflyktsmål att besöka kan vara lite stressande. Eftersom vi hade semester så vägrade vi att fara runt hela ön under alla dagarna. Den första dagen tog vi en hop-on/hop-offbuss och den turen tog hela dagen och förde oss till den vackra fiskebyn Marsaxlokk där alla de färglada små båtarna fyller hamnen. Vägarna på Malta måste vara Europas sämsta och bussens hastighet på vissa ställen var ungefär i den takt jag brukar vandra runt Djurgården. Inne i städerna kör folk som galningar och att åka taxi på Malta får nog upplevelsen av  Insane att blekna.

Höjdpunkten av det vi såg på Malta var St. Peters Pool som är en vik omsluten av kritvita kalkstensklippor. Ett drömställe för badare och speciellt för de som vill dyka från klippor ned i Medelhavets salta vatten. En mycket vacker plats!
Att ta sig dit är dock inte helt lätt. Vi åt vid en liten restaurant vid hamnen där vi pratade med en inföding som berättade hur man skulle ta sig till St. Peters Pool och det lät ganska besvärligt.
- Om ni inte vill att jag ska skjutsa er...för en liten betalning, avslutade han.
Vi ville själva ta oss till platsen och vi kanske ångrade oss mitt i vandringen. I 30 gradig värme och stekande sol klättrade vi upp för sluttningen och efter 45 minuter var vi framme och kastade oss i vattnet. Senare såg vi mannen från hamnen som körde turister fram och tillbaka med sin bil. Vi tyckte dock att det var värt att kämpa oss fram till den populära badviken.

Vi hoppade på bussen igen som nu tog oss till den blå grottan vid Wied Iz-Zurrieq där vi åkte en liten båt som körde runt bland grottor i bergen.

Dagen efter åkte vi en båttur runt den stora hamnen vilket gav en bra översikt över Valletta och Sliema.
Vi hade även planerat att bege oss upp till den kända Blå lagunen och till ön Gozo men vi orkade helt enkelt inte....vi hade för lite tid, det var för vamt och vi vill ta det lugnt de två sista dagarna, så vi blev kvar på hemmaplan. Badade på taket och vid den märkliga stranden som inte är någon sandstrand utan en klippstrand som ser ut att vara format av sandstensbetong eller liknande. Innan resan hörde jag både gott och ont om Malta och man måste veta att vid turistorterna där man bor finns inga långa sandtränder. Man badar från den här hårda stranden och man tar sig ner i vattnet bl.a. på badstegar.  Det finns sandstränder på norra delen av ön.

Den roligaste badstunden var nog längst inne i hamnen vid St. Julian där man badade bland katedraler mitt i centrum av staden och där det var fin sandbotten.

Malta är en ganska karg ö i Medelhavet och eftersom jag har haft en perfekt vistelse de här fyra dagarna så kommer jag att minnas platsen med värme...i dubbel bemärkelse, det var runt 30 grader hela tiden. En ö i Medelhavet är väl alltid en bra plats att vara på och även om ön kanske inte är den vackraste i Medelhavet så finns det många vackra platser att besöka. Vi var båda överrens om att höjdpunkterna var vårt underbara hotell och St. Peters Pool men hamnen är också mycket vacker och de platser på norra ön som vi inte hann med är säkert också värda ett besök.

Efter en katastrofal landning på Skavsta flygplats klev vi ur planet....i mörker, regn och 13 grader. Hemma i Sverige igen.
På flygbussen hem mot Stockholm var det tyst och regnet smattrade mot fönsterrutorna. Senaste bussresan gick utefter havet mellan St. Julian och Sleima. På den bussen spelades popmusik på hög nivå och människor babblade hela tiden och det var hett.
Jag tyckte mycket om den här resan och vi har skrattat mycket och vi har sett mycket på kort tid och vi har även vilat.
Nu packar jag om för resan till Gotland i morgon och att väderleksrapporten ser ganska dyster ut gör inte så mycket. Vi kommer att utforska ön ändå och njuta av augustilugnet på den magiska ön i Östersjön...K och jag.

Takpoolen vid The Palace Hotel



Några morgnar smög jag upp tidigt, gick ut på balkongen och såg solen gå upp över havet.

Jo just det....det finns väldigt många på Malta som heter Borg i efternamn...

Jag åt frukost klockan sju på Hällsnäs (där tågen gick utanför fönstret hela natten) för att sedan ta mig mot botaniska och slottsskogen (Slottis). Göteborgs trafiknät är mycket märkligt...som om någon släppt ner tvåfiliga vägar huller om buller och byggt en massa mot och rondeller överallt. Kör man fel får man vända i Oslo eller i Malmö. Väl framme fick jag en lugn och skön tid inne i vackra botaniska trädgården. Någon slottsskog blev det inte den här gången....heller!

I ett mycket stilla tempo vandrade jag omkring och njöt av vackra växter och anläggningar och det blev många foton.
Hela tiden hade jag snödroppsträdet i tankarna...det står just innan japandalen och jag önskade att det börjat blomma men jag ville dra ut på det i det längsta och inte stressa.

I backen upp mot klippträdgården hade de stora azalea- och rododendronbuskarna börjat blomma och vad man än tycker om rododendron så kunde jag inte låta bli att tycka att det var vackert här. Med just rododendron är det mycket viktigt att man hittar rätt plats för dem att växa på och här har man verkligen lyckats. Hela landet svämmar över  av felplacerade rododenronbuskar vilket gjort att man tagit avstånd från dem.

Klippträdgården här är av världklass och det blommade några buskar och klippväxter lite här och där. Nu närmade jag mig snödroppsträdet.....spänningen steg...

Nu är jag hemma i Stockholm igen och kan se tillbaka på en mycket fin vecka. Österlen var ju huvudmålet och jag fick se äppelträden blomma även om jag var lite för tidig för att se alla stora fält av äppelträd blomma samtidigt., men de första dagarna var magiskt vackra. Nu vet jag att om man vill se Österlen från sin allra bästa sida ska man åka dit vecka 20, 21 eller 22.
Det är inte vanligt att man som trädgårdsmänniska flyr sin trädgård för att besöka vackra platser ute i landet den här tiden på året, men nu vet jag hur Skåne ser ut i mitten av maj och jag kommer alltid att minnas det. Nu väntar en massa arbete och visst är jag nyfiken hur slottsparken ser ut. Det blev 210 mil på vägarna.

Nu ligger dessa trädgårdsspaningar ute:
Slottsträdgården i Malmö
Alnarpsparken
Wrams Gunnarstorp

Dagens låt
Tempel med U.L.

Väderprognosen spådde regn och åska och jag fick bråttom att bege mig till Alnarp för att kunna fotografera i parken. Att ta sig ut från Malmö och till slut hamna i Alnarp krävde tre stopp för att få hjälp av hjälpsamma skåningar.
Alnarpsparken var nästan exakt som jag tänkt mig. Skulle jag av någon märklig anledning bo i de här trakterna skulle jag tillbringa mycket tid i den här parken. Här kan man verkligen lära sig och uppdatera kunskap om träd och buskar. Att se de enorma blåregnen som klädde in hela ena sidan av slottet fick en att tappa andan....helt galet stora blåregn. Nästa gång jag tappade andan var när jag såg enorma fält av blommande ramslök i den vackra och vilda delen av parken. Det kommer trädgårdsspaningar på de här trädgårdarna senare.

Ramslöken (Allium ursinum) blommar.



Malus ´Snowdrift´ i malusavdelningen.


Pärlbuske (Exochorda racemosa) och rödblommig hästkastanj (Aesculus x carnea)

Jag tog 110:an uppåt landet och fick tillbaka en bra känsla igen, känslan som jag tappade i Malmö, en vacker väg med stora rapsfält och ett vackert landskap, Uffe i stereon. Nu var målet Wrams Gunnarstorp som jag så många gånger planerat att besöka och efter några frågor om vägen (nästa år sitter en GPS i bilen....helt klart) så kom jag fram till slottet och jag var helt ensam på platsen.
Närmast slottet är det privat område men man är välkommen att besöka trädgården bakom slottet där de gamla buxbombuskarna från 1600-talet står som monument från en annan tid. Nu fick jag en en sådan där nästan religiös känsla igen....då jag vandrade runt de stora höga och formklippta gamla buxbomen och när jag blundade kunde jag nästan se hur man på 1600-talet planterade de små plantorna här bakom slottet. Linné var här på sin Skånska resa 1749 och berömde de fantastiska plantorna. Det här besöket var en av höjdpunkterna under resan.

När jag ändå åkte förbi måste jag bara besöka vackra Norrvikens trädgårdar igen (var ju där förra året) och det ångar jag inte....näsduksträdet blommade som bäst och det var vackert även på andra platser i parken.

Norrvikens trädgårdar



Körsbärsträdgården


Näsduksträdet (Davidia involucrata) blommar som bäst nu.

Mitt nästa boende blev Hällsnäs utanför Göteborg som ligger långt ut på en udde och jag fick ett bra rum...eller lägenhet.
I morgon åker jag tidigt till Göteborg och besöker botaniska och slottsskogen för att sedan dra mig hemåt.
.

Onsdag
Efter frukosten på Baskemölla vandrarhem lämnade jag det vackra Österlen för den här gången och tog 11:an mot Malmö. Jag valde klassisk musik i bilen för att in i den längsta och på något sätt hålla kvar känslan av Österlen. Rapsfälten blev allt större här inåt landet och ju närmare Malmö jag kom försvann lugnet jag kände på Österlen allt mer och det började dyka upp Macdonald´sskyltar och fula köpcentrum efter vägen och vägnäten gick i varandra på något märkligt sätt., omlott. Inne i Malmö kom stressen över mig då bilar låt 2 cm bakom mig därför att jag körde sakta och inte hade en aning om vart jag skulle åka...ens åt vilket håll! Lovar att ge tillbaka i Stockholm....! Eller inte.

Hittade till sist turistinformationen vid stationen, hämtade en packe kartor. Åkte ut mot Limhamn och såg stranden där man har utsikt mot Öresundsbron och Turning Torso. Det regnade men solen sken över Danmark och visst var det  här en fin strand!

Besökte Pildammsparken och Slottsträdgården och fick blandade känslor....hade nog väntat mig lite mer av Slottsträdgården, på caféet jämförde någon Slottsträdgården med Rosendal i Stockholm. Visst ligger den här trädgården fint vid kanalen men det spelar ingen roll hur många kanaler de gräver här...något Rosendal blir det inte.

Slottsträdgården


Här på västra sidan var syrenerna helt utslagna.



Turning Torso


Sommarblommor på Gustav Adolfs torg

 Plötsligt känns de planerade och  ordnade trädgårdarna inte lika intressanta längre nu när man sett hur naturen komponerat allt det vackra på Österlen....visserligen med lite hjälp av människor. Mer om parker och trädgårdar i Trädgårdspanaren senare. 

Jag fick min lägenhet inne i stan och ägaren (en bekant hemifrån) och jag åt middag på Lilla Torget. Ska jag vara ärlig så funkar inte Malmö för mig...får helt fel känsla av den här stan...flåt alla Malmöbor. Men Lilla Torget är en fantastisk plats som jag gärna skulle vilja ha i Stockholm, det finns ingen motsvarighet där hemma.

Lägenheten var riktigt fin och låg centralt men jag längtade redan bort och hade mentalt redan börjat resan uppåt.

Byn Vitaby som ligger några km från Kivik på Österlen fick ett uppsving då järnvägen till Ystad byggdes och stationen här stod färdig 1901, därefter kom järnvägshotellet och lanthandeln. Idag används tågstationen endast för en museijärnväg.

Vid torget hålls varje år i mitten av maj Vitby marknad. 255 invånare fanns här i byn 2005.

Det här inlägget är till dig Katarina som föll för den här byn.

Det kom en äldre kvinna förbi med sin hund då jag tog alla foton på hus och trädgårdar och jag förklarade att jag tyckte att det var så vackert.

- Nej fy...de är så misskötta nu för tiden, det växer ju t.o.m. maskrosor på gräsmattorna, sa hon. Hon förstod nog inte riktigt varför vi tyckte att de lite ruffiga och vilda trädgårdarna var så vackra och att husen hade ett charmigt förfall.

Självklart förstår även jag att det inte får fortsätta att förfalla men just det lite planerat halvruffiga är vackrare än det strikt perfekta (jag skulle nog vara en dålig husägare). Växter som får växa ut och sträcka sig över gångar och staket i stället för att de putsas och friseras.

Antagligen var många av fastigheternas ägare för gamla för att orka sköta sina hus och trädgårdar men det kan också vara så att stadsbor i karriären köpt upp gårdar här och att de sedan inte har tid att  sköta om sina fastigheter....bara en fundering.

Just den här trädgården och huset var mycket nära det jag föreställer mig mitt drömstället.

Järnvägshotellet

Ännu en uppdatering: Har just landat i Hällsnäs utanför Göteborg efter att ha sett Alnarp, Wrams Gunnarstorp och Norrvikens trädgårdar på vägen upp. I morgon blir det botan i Göteborg och kanske Trädgårdsföreningen. Efter det drar jag hemåt mot huvudstaden. Intrycken är många men österlenkänslan finns kvar och dominerar. Berättar mer i helgen.

Uppdatering: Ber om ursäkt för den katastrofala text jag skrivit nedan (putsad nu),  var väl antingen trött, eller så var det för mörkt eller så borde jag låtit bli vinet. 

Nu är jag i Malmö och det blev en kraftig kontrast mot Österlens vackra landskap och sköna atmosfär. Besökte pildammsparken och slottsträdgården idag, mer om det senare. I morgon åker jag till Alnarp och Vrams Gunnarstorp och sedan upp mot Göteborg. Känns som om jag upplevt det bästa och nu kan inget mäta sig med de första dagarna på Österlen.

Sista kvällen på Österlen för den här gången och kvällen var fylld av näktergalens sång. I morgon drar jag till Malmö.

Nej det här funkar inte, det tar för mycket tid att blogga under resan. Det får ordnas hemma senare.

Måste  bara berätta att då jag tidigt  i morse besökte Stenshuvuds nationalpark och det var en sådan där morgon då det är så vackert att man blir förbannad som någon sa, kom jag fram till parkeringen där det endast stod några få bilar parkerade. Jag ställde mig bredvid en Chevrolet Trailblazer och plötsligt slog det mig att en känd rockpoet som bor i närheten har just en sådan bil. 

Under min vandring där i den fantastiska naturen där solen strilade ner mellan de skirt gröna boklöven funderade jag på vad jag skulle säga om jag mötte Ulf Lundell på en av hans vandringar och kom inte riktigt på vad jag skulle säga....man måste ju var försiktig med den mannen som inte är så mycket för uppvaktning av fansen direkt. Det slog mig också att jag just den här dagen hade på mig en munktröja som jag köpte på hans Omaha-konsert i Globen i mars. Plötsligt ville jag inte alls möta honom och väl framme vid bilen hade han åkt. Kollade bilnumret och det var verkligen hans bil.

Så här der det ut efter 9:an och det är alltså livsfarligt för en växtintresserad person att köra bil här.

Blommande blåregn i Simrishamn

Tulpaner i Simrishamn

Favorit i repris
.