Det är de läderartade bladen som är problemet! Anledningen till att jag har så svårt för kamelior är just de mörka läderartade bladen. De enkla blommorna och även vissa fyllda kamelior är ju vackra i sig, de liknar rosor på något vis. Det här är egentligen inte någon utställning i min smak men det var ändå skönt att få vandra bland blommande träd och buskar i ett vackert gammalt orangeri...när snön fortfarande ligger kvar utanför.  Det är alltså i Uppsala botans orangeri som Tage Andersen ställer ut sin imponerande kameliasamling ´´Fröjd och lidelse´´och det här kan man läsa om Tage på Wikipedia:

Tage Andersen, född 29 mars 1947 i Thy, är en dansk blomsterkonstnär.

Andersen är utbildad konditor, men kom i blomsterbranschen 1967 då han övertog en butik i Kjellerup. Senare flyttade han till Viborg, och frilansade över hela Danmark. 1973 flyttade han till Köpenhamn, där han 1976 övertog Sven Schaumanns butik påKongens Nytorv. Butiken flyttade 1987 till Ny Adelgade och bär idag Tage Andersens namn.

Som konstnär är han känd för sina säregna och ofta surrealistiska kompositioner, där han kombinerar material från naturen på ett nyskapande sätt. Han har ställt ut på Charlottenborg och Rosenborgs slott, samt 2002 på Statens Museum for Kunst. Han har även haft utställningar utanför Danmarks gränser. Andersen har också försökt sig på scenografi: 1990 i Herman Bang-uppsättningen Mellemakt på Det Ny Teater och 1995–1996 i H.C. Andersen på Gladsaxe Ny Teater. Han är också bistått drottningMargrethe II av Danmark och hennes hov med sina blommor.

1988 fick Andersen pris från Statens Kunstfond och 1998 mottog han Den Nordiske Havebrugspris.

Det blev även ett besök i Uppsala botans tropiska växthus och sammantaget blev det en mycket fin dag i lärdomens stad.

Papaya - Carica papaya

Kakao - Theobroma cacao

• Krukor gjorda av potatisskal som planteras tillsammans med växten.
• Komposterade bakterier som ska lösa problemet med mossa i gräsmattan.
• Ett ogräsmedel av växtextrat. Två veckor efter besprutning ska ogräset dö.
• Mycorrhia (svampars rötter) som är nödvändiga för de flesta träds etablering, nu finns gödselspjut som sätts ner i marken runt träden. Företaget Biobasiq säljer Mycordip, läs mer här. Övriga produkter finns på www.osmo.dk

 

 

 

 

Inne i växthuset blev det kaffe bland blommade blåregn och man fick känna på lite blomsterlycka den här blåsiga och lite kyliga marssöndagen i huvudstaden.

 

 

Genom immiga fönster kunde jag se att det gror bra i växthuset!

Så här ser perennplanteringarna ut nu på Rosendal...och på Engsholm. Det är ännu ingen brådska att börja ´´städa´´ i planteringarna i stockholmsområdet eftersom det med all säkerhet kommer kalla perioder ännu. Att ta bort det här skyddet nu vore inte snällt mot växterna. Jag väntar ett tag till i slottsparken. Nu vet jag inte hur de gör här på Rosendal men i Enköpings Drömpark så slår man ner allt detta rufs med trimmer och låter allt ligga kvar i planteringen för att det sedan ska brytas ner på plats och ge näring åt årets perenna blomning. Så....glöm det där att det ska vara städat och snyggt med öppen jord i planteringarna!

Under alla 13 år som jag jobbat i slottsparken så har jag haft stora problem med skogens rådjur som kommer in och äter knoppar av alla typer av växter, så fort man vänder ryggen till. Jag har provat det mesta och ibland tror man att man hittat lösningen, men rådjuren är inte dumma, de genomskådar ens försök att med olika lukter försöka skrämma bort dem. Efter ett tag är de tillbaka och äter lugnt och självklart av tulpanerna på våren och senare rosenknoppar mm.

Nu går företaget Motaväck ut med stora annonser och berättar att de nu äntligen hittat lösningen på problemet. Nu ska vi slippa våra vackra gäster i trädgårdarna. Med en apparat som sänder ut ett pulserande ljud som tydligen inte går att vänja sig vid så ska rådjuren fly platsen.

Ljudet ska täcka en yta av 370 kvadratmeter och apparaten kostar 799 kr. Den drivs antingen med ström eller batteri. Läs mer om rådjursvakten här...och det är inte riktigt den första april ännu.
Jag välkomnar det här...men är en aning skeptisk ändå. Jag har stor respekt för de vilda djurens sätt att anpassa sig till olika situationer och miljöer. Men jag ska absolut prova detta! Jag hittar dock inte någon information om även människor hör ljudet? Vi vill ju skrämma bort rådjuren från parken...inte våra gäster!

Eftersom de går ut med att detta är en ´´bästsäljare´´ så är det säkert många trädgårdsmänniskor som provat detta...själv såg jag annonsen först idag. Men om någon provat rådjursvakten så berätta gärna om det verkligen fungerar!

Uppdaterat: Nu fick jag en kommentar av Ruben som hittade den här länken. Där fick jag alltså veta att apparaten ger ifrån sig ljud som även är irriterande för människor. Alltså...inget för oss på Engsholm. Det känns som om rådjuren fortfarande ligger steget före hos oss på Engsholm i varje fall!

Vi gillar trä, den här söderskepparen och jag. Jag minns så väl när vi utrustade våra träbåtar då jag var liten där i Roslagen och det känns fint att det ännu finns de som vill ägna tid åt att bevara dessa vackra båtar. Här på söder i Stockholm finns det fortfarande gott om träbåtsägare, tack och lov. Jag gillar Södermalm...mycket!

Kvilleeken/Rumskullaeken

Tiden verkar stressa människor idag. Tiden går liksom fortare nu för tiden. Hemma hos min mamma så tickar en analog klocka på väggen och det känns som om tiden har ett lugnare tempo där. 

Om man har en trädgård så är tiden viktig. Att vara trädgårdsägare eller att jobba i en trädgård innebär att man måste ha ett stort tålamod, i varje fall om man planterat buskar och träd. Jag får ofta frågan om vilka träd och buskar som växter fortast. Nu för tiden vill många av de nya trädgårdsägarna ha sina nyanlagda trädgårdar färdiga direkt. En nyplanterad häck kan ta många år innan den ger det skydd som man tänkt sig och eftersom vi lever i en så snabb tid så väljer många nu att köpa färdigvuxna häckar.
För mig är det i stället lite av tjusningen med trädgård, att se hur träd och buskar sakta anpassar sig till den nya platsen och börjar växa i sin egen takt. Snabbväxande häckväxter och buskar blir ofta inte det täta skydd som man vill ha.

Men allt ska ju gå så fort idag. Trädgårdslitteraturen är ofta i form av inspirationsböcker där vackra bilder fyller böckerna i stället för mer vetenskapliga betraktelser och det kommer ut tidningar och trädgårdsmagasin på löpande band. Vad gäller trädgårdsreportage på nätet så är det bloggar som gäller, eller twitter. Korta och slagfärdiga inlägg...helst med en liten rolig knorr som avslut. Långa utförliga texter tar för lång tid att ta sig igenom.
Ibland kommer jag på mig själv att tycka att vissa blogginlägg hos de bloggar jag läser...kan vara liiite väl långa. Men så sansar jag mig och blir glad åt texten som ger så mycket mer än det snabba och flyktiga. Bloggaren Prästgårdseva (bloggen Bakom häcken) som också tävlar i Isabellas bloggtävling, skriver ofta långa och intressanta inlägg om livet i sin vackra trädgård. Det finns fler och jag menar nu inte att de som skriver små korta inlägg inte skulle ha något att berätta. Jag lär mig fortfarande massor av de bloggar jag läser....både de som skriver kort och långt...och nu känns det som om det HÄR inlägget blir onödigt långt och att jag även kommit från ämnet...typ! Färdiga trädgårdar skulle det ju handla om! Och det kanske är fel att börja jämföra bloggar med traditionell trädgårdslitteratur. Jag gillar ju själv bloggvärlden och all fin kontakt man får genom att skriva en blogg.

Idag kan man i varje fall köpa sig en helt färdig trädgård med stora uppväxta träd och helt uppväxta häckar, färdig gräsmatta som rullas ut och extra stora perenner planteras. Klart! Om man har råd alltså.

Hos Splendor Plant i Jonstorp kan man köpa färdiga häckar som avenbok, bok, liguster och gran. Höjden på de plantor man saluför är upp till 180 cm.

Där kan man inte som privatperson köpa växter, men om man anlitar ett företag som gör jobbet så kostar plantorna:

• Avenbok - 180 cm, upp till 24 st så kostar den färdiga häcken 540 kr/metern och från 25 plantor och fler 475 kr/metern.
• Liguster - 180 cm, 400 kr/metern eller 350 kr/metern
• Bok - 180 cm, 660 kr/metern eller 580 kr/meterna

Tönnersjö Träd i Halmstad säljer stora träd och på deras hemsida finns även en prislista.

Nordplant utanför Gävle är en partiplantskola som endast säljer till företag. Härifrån har jag handlat flera träd och även vår Rosa rugosa-häck.

Färdig gräsmatta kan man köpa vid Mälarturf om man bor i min del av landet.

Det här olivträdet såg jag på plantskolan Plant Center Vivai San Tor San Lorenzo i Italien. Det 800 år gamla trädet kostade 35 000 kr.

Jag är verkligen ingen tävlingsmänniska, inte på något sätt, och jag bloggar inte för att finnas på listor eller för att få priser, men nu har jag blivit nominerad till Isabellas bloggpris. Isabellas är den för Sverige nya trädgårdstidningen som nu vill att tio  trädgårdsbloggare (nio kvinnor och jag) ska tävla om vilken som har den populäraste (eller nåt) bloggen.

Jag tvekade länge men sedan tänkte jag att...vad gör man inte för konsten...!

Röstningen börjar i dag och pågår ända fram till den 23 maj. I menyn här till vänster finns en klickbar banner som tar er till röstningen på Isabellas Facebooksida. 

Sådana här tävlingar brukar innebära att man uppmanar folk att rösta...tjatar på arbetskamrater och släktingar och med återkommande blogginlägg och Facebookstatus tigger och ber om att få röster. RÖSTA PÅ MIG!!

Så kommer jag alltså inte att bete mig, utan jag säger som Michelle sa i  'Allå, 'allå, 'emliga armén - ´´listen very carefully, I shall say this only once´´ och må bästa man/kvinna vinna!

Nu har båda dessa växtbutiker sina sortimentlistor klara för 2011 på pdf-filer:

Det var innan jag började titta i Zetas katalog där jag genast blev intresserad av en hel del nyheter....många vill-ha-perenner t.ex. Äntligen har också Lavendeln ´Munstead´kommit tillbaka till Zetas, det är den klart bästa lavendeln tycker jag.

Nästa gång som jag känner mig mig gnäll-nödig...så ska jag sansa mig lite...!

Jag läser växtkataloger om alla nyheter. Växtförädlare verkar vara ett bra yrkesval nu för tiden. Jag kan ibland bli ganska trött på det stor utbud av nya växter som vi stackars konsumenter ska välja bland.
Det känns krystat på något sätt att hela tiden förädla nya sorter av både anueller, perenner, buskar och träd och det är inte alltid för att förbättra egenskaperna hos en art, utan mest för att ändra något i utseendet, för att locka oss att köpa det nya.

Nu tycker jag visst att det är kul med nya växter men det blir lite väl mycket kan man tycka.

Ny++   - - ’Madeleine’ vit 65:-
Ny++ - - ’Roma’ rosa 65:-
Ny++   - - ’Shaggy’ vit/gröna toppar 65:-

Först vill jag säga att det känns smått att skriva om växters avstånd nu när man borde skriva vad man tycker om kärnkraft och vår överanvändning av energi och människors lidande i stället.

Ett fel som trädgårdsnybörjare brukar göra är att plantera växter alldeles förr tätt. Ibland kommer jag till trädgårdar och ser att man nyplanterat perenner och buskar alldeles intill varandra, för att snabbt fylla ut planteringarna. De stackars växterna strävar uppåt och får inte den plats att breda ut sig och få sitt naturliga utseende.

Även om det kan se glest ut vid nyplantering så kommer växterna till slut att växa samman på ett vackert sätt. Man kan inte skynda på genom att tätplantera. Tålamod är något som varje trädgårdsägare måste lära sig.

Jag minns att jag vid några tillfällen har planterat perenner hos kunder och som inte alls blivit nöjda med att jag planterat växterna så glest. Trots att jag förklarade hur växterna utvecklas så är det som om man inte förstår. Man vill få färdigt! Direkt!

Att plantera häckar är något helt annat - se här.

Några exempel på planteringsavstånd - perenner.

• Jättedaggkåpa  40 cm c/c
• Höstanemon 35 cm
• Stenkyndel 35 cm
• Riddarsporre 35-40 cm
• Löjtnantshjärta 50 cm
• Echinacea 30 cm
• Rosenflockel 60-70 cm
• Spansk näva 40 cm
• Solbrud 30-50 cm
• Julros 40 cm
• Dagliljor 40 cm
• Lavendel 25 cm
• Kantnepeta 35 cm
• Rodgersia 50-70 cm
• Stäppsalvia 35 cm
• Violruta 50 cm

Det har varit en lång väntan på våren, speciellt när man börjar längta redan i oktober. Men nu kan man väl snart säga att det är vår även här på 59:de breddgraden. Jag hörde på nyheterna i feberdimmorna igår att våren nått Stockholm.

Bland alla 2507 inlägg sedan 2005 så besöks mina 197 inlägg av ´´Dagens växt´´ allra mest och efter att ha tittat in på Google analytics statistik såg jag att lavendel fortfarande är överlägset mest besökt och speciellt söker man efter ´´beskärning av lavendel´´. Undrar just vilken växt som jag ännu inte skrivit om, som skulle kunna hota lavendel?

Här är tio i topp.

1. Lavendel
2. Olivträd
3. Blåregn
4. Doftschersmin
5. Stockros
6. Buxbom
7. Näsduksträd
8. Manschuriskt valnötsträd
9. Rosenskära
10. Mammutträd

Våren är på väg och i takt med att snön på många håll i landet sakta smälter undan ser vi resultatet av vinterns påfrestningar. Buskar kan ha varit nedtyngda av snömassor, träd med försvagningar i greninfästningar kan ha drabbats av fläkskador. En del vintergröna växter har kanske "tappat formen" orsakat av snötyngd eller drabbats av fläkskador på grund av dubbelstammighet i kombination med med invuxen bark. Skotten hos växter med begränsad vinterhärdighet kan vara intorkade. Saltstänk kan ha påverkat träd och buskar.

Genom att vid nyplantering välja buskarter som tål snötyngd och överskottning har vi i själva verket löst problemet. Är skadan redan skedd kan buskar som skadats av snötyngd förstås åtgärdas genom beskärning. Många av våra prydnadsbuskar skjuter dessutom rikligt med nya skott efter beskärning.

En lätt och förebyggande beskärning under slutet av jas-perioden kan avsevärt minska risken för skador till följd av snötyngd, på både prydnadsbuskar, rosor och mindre robusta barrväxter.

Snöskador på vintergröna växter som tuja förebygger vi genom en bra uppbyggnads-beskärning. När plantan är ung och nyetablerad kan vi enkelt åtgärda dubbeltopparna med sekatören. Inte minst gäller detta för klippta vintergröna häckar som byggs upp med genomgående stam och där växttypen är sådan att den utvecklar dubbelstammighet.

Ett gott råd för klippta häckar i allmänhet, förutom en omsorgsfull uppbyggnadsbeskärning, är att häckbasen hålls bredare än toppen, dvs en svagt pyramidal form. På det sättet minskar inte bara risken för att häcken "faller isär", vi ger även solljuset möjlighet att nå nederdelen av häcksidorna med resultatet att häckarna blir täta och fina även nere vid marken.

Läs mer om detta på Peters hemsida Växtteknik i Gränna.

Drottningholms slottspark

Jag tycker om gräs men jag är inte lika förtjust i gräsmattor. En gräsmatta är arbetskrävande och miljövidrig om man klipper den med motorklippare. Det är en bit trädgård där man knappast kan tala om biologisk mångfald. I mattan finns i stället några få väl utvalda grässorter som ska tåla slitage och vara härdiga. Mattan bör alltid vara välklippt och bör då klippas 1-2 gånger i veckan. Vanlig klipphöjd med en rotorklippare är 3-5 cm och med en cylinderklippare 2-3 cm. För att den ska växa bra, så att man får nöjet att klippa den 1-2 gånger i veckan...så måste man gödsla den fyra eller fem gånger under växtsäsongen. De som vill ha en golfgreen i sin trädgård får ofta problem med att det växer ogräs i gräsmattan och framför allt MOSSA!

Nej, hade jag en egen trädgård idag så skulle jag inte ha någon gräsmatta...kanske en liten bit till trädgårdsmöblerna då. Annars skulle jag anlägga en äng i stället. Där fjärilar, andra insekter och fåglar trivs bättre. Kanske att jag skulle tillägga att jag nu pratar om min egoträdgård. Jag förstår självklart att det är fint att ha gräsmattor när man har barn som vill leka där...och var spelar man fotboll om inte på en gräsmatta!!

HISTORIA

Det har blivit tradition att syster och jag ser Vårsalongen på Liljevalchs. Här kan man se bra konst, dålig konst, ointressant konst, obegriplig och helt skruvad konst. Om det inte hade varit för Nils Wåhlins oljemålning ´´Inne blir ute´´ som visar hur Stureplan tas över av naturen...så hade årets vårsalong blivit ganska ointressant. Men det är alltid spännande att se så mycket konst som spretar åt alla håll. Wåhlins Stureplan var helt fantastisk och det var länge sedan jag gick igång så på ett konstverk. Det är svårt att visa så här eftersom det är en mycket stor tavla.

Sol över Djurgården och vi gick en sväng på Skansen efter all konst. Det var ett bra sätt att ta sig tillbaka till verkligheten. Skånegården är favoritplatsen och där droppade det från taken och ormhasselns hanhängen gör sig redo att sprida sitt pollen som normalt sker i mars-april.

Vi hade en fin dag på folkliga Djurgården!

Gulliver resting av Niklas Asker

Jälva midsommar av Daniel Andersson Paulsson

Det finns ingen anledning att vända ryggen åt Karola Messners fantastiska Cycle of life som är snidat ur ett stycke lindstam.

Kunglig frukost av Sigrid Nathorst-Windahl

Frankenstein heter Karin Aurans stol som är tillverkad av lera, sand, halm, papper, torv och kobajs...!

Jag längtar efter jord. Jag vill gräva. Rensa ogräs. Så och plantera och se förändringarna som sker varje dag i en trädgård. I fem månader har det inte skett några förändingar alls i slottsparken. Det är snö som gäller och fortfarande är det mycket snö kvar.

Det som gör mig lycklig nu är att fåglarna börjat sjunga och att det är ljust på morgnar och eftermiddagar men jag vill ha fler plusgrader så att snödrivorna smälter.

Den här söndagsmorgonen just innan Vasaloppet ska starta så känns solen extra stark över Stockholm och jag ska snart bege mig ut i huvudstaden på jakt efter vårtecken.

Ha en skön söndag i marssolen alla besökare!

Jag läser vidare i Lotte Möllers ´´Trädgårdens natur´´  och säger till mig själv hela tiden att ´´just så tycker jag också´´. Som det här med alltför välstädade trädgårdar som skapar en nästan steril miljö där småkryp och andra djur inte alls trivs. Men det klart -  många trädgårdspedanter ser ju djuren som fiender. Fåglar och igelkottar skräpar ner i trädgården och larver och andra kryp som förstör det vackra som planterats.

Men borde vi inte se trädgården som en bit natur som man får äran att sköta om och där ingår ju även alla småkryp. De måste också finnas med i den där lilla biten av natur för att samspelet ska fungera.

Vi mår dåligt när de vackra fjärilarna minskar i antal men även om vi planterar ´´vackra fjärilsväxter´´  så kanske miljön i trädgårdar (och framför allt i jordbrukslandskapet) nu för tiden inte är anpassat för fjärilar.

Många insekter ser vi ju som skadegörare på våra växter...vilken ju också är sant men allt som lever utsätts någon gång för sjukdomar eller problem av något slag. Vad gör det att en eller annan blomma eller buske får löss eller får några blad uppätna av någon stekellarv? Om allt är perfekt så skulle vi nog inte uppskatta växternas skönhet. Nu pratar jag inte om megaproblem som den spanska skogssnigeln...som vi har tagit hit tillsammans med tjusiga växter från andra länder. Det är en historia för sig.

´´Exotiska dyrbarheter imponerar sällan på småkryp, eftersom samspelet mellan fauna och flora ju har utvecklats under många, långa årtusenden. Våra fåglar och insekter behöver ek och björk, prästkragar och slånbuskar, ängsgräs och hassel. Däremot har de svårt att se poängen med rhododendron, forsythia och gladiolus, som ju vänder sig till en helt annan publik. En nordeuropeisk fjäril känner sig lika malplacerad i en trädgård med idel importerad växtlighet som en japansk fjäril på en svensk sommaräng.

Sedan finns det faktiskt en del importerade växter som våra smådjur gillar högt, trots att relationen mellan dem inte alls är mångtusenårig. Dit hör fjärilsbusken som gör skäl för sitt namn. Liksom höstastern och kärleksörten är den en fantastisk nektarkälla för flera olika sorters fjärilar. Gullriset uppskattas av ett stort antal insekter, vars larver inte trivs på någon annan växt. När man suckar över hur det sprider sig som det värsta ogräs kan man trösta sig med tanken på hur glada insekterna blir. Indiankrasse är också en bra insektsplanta.

Men viktigast är ändå den inhemska floran. Blomsterängen som på senare tid blivit många trädgårdsodlares dröm, är en önskedröm även för insekter och småkryp´´

Ja...jag älskar verkligen den här boken.

Jag tänker också på alla nyheter bland växter som vi bara måste ha i trädgården. Nu har jag två trädgårdsmässor framför mig här i Stockholm och jag kommer säkert att sukta efter nya växtsorter som visas upp. Ser man i alla växtkataloger så ökar antalet både arter och sorter kraftigt hela tiden och visst är det  väl så för många av oss, att ju mer ovanliga och svåra växter vi har...ju finare är det? Men som Lotte Möller säger...vi får inte glömma bort vår inhemska flora.

Nu går jag och tränar! Ha en fin dag!

Den 19 juni 2010 gick jag över Västerbron som var helt öde precis när prinsessan Victoria och Daniel gifte sig i Storkyrkan. Kyrkans torn såg jag här från bron mellan Kungsholmen och Södermalm.

Först trodde jag att alla dessa hänglås hade något att göra med de stackars människor som tagit sitt liv genom att hoppa härifrån. Men hänglåsen visade sig betyda något helt annat. Det här är kärlekslås som ger evig kärlek.

Men alltså...jag är lite kluven till den här handlingen. Lås som symboliserar kärlek. Det känns inte ok. Jag tycker i stället om textraden i Uffes ´´Hon gör mig galen´´ där han sjunger - hon kan bli min frihet.

Detta kan man läsa på Wikipedia:

Kärlekslås är en gammal österländsk tradition, som innebär att ett brudpar sätter fast ett hänglås med sina initialer vid en bro och slänger sedan nyckeln i vattnet.^[1] På vissa platser låser paren två hänglås i varandra. Enligt legenden varar genom denna akt kärleken för evigt.

Ursprungligen kommer kärlekslås-traditionen från Kina,^[1] där det finns kärlekslås på flera platser längs den Kinesiska muren. På 1980-talet kom de första kärlekslåsen till Ungern. Numera är det en ritual som utövas över hela världen exempelvis i Ryssland, Sydkorea, USA och Italien. I Italien finns kärlekslås på bland annat Ponte Vecchio i Florens och Ponte Milvio i Rom. På vissa ställen har traditionen fått negativ respons; så exempelvis skrev tidningen Folket om hänglåsen Ponte Milvio att "På mindre än ett år överöstes gatlyktan vid Roms äldsta bro Ponte Milvio av hänglås. Grannar klagade över skadegörelse och när gatlyktan till sist kollapsade under alla hänglås utfärdade borgmästaren ett förbud mot fler kärlekslås."^[1]

Den 12 januari 2009 kom traditionen även till Sverige och Stockholm, när ett par låste fast ett hänglås med sina initialer på Västerbrons högsta ställe och sedan kastade nyckeln över axeln ner i Riddarfjärden. I december 2009 fanns redan ett 40-tal hänglås på Västerbron.