Bokhandeln svämmar över av trädgårdsböcker numer. Vet inte hur många nya vackra trädgårdsböcker som kommer varje år, för min del så tycker jag att man kunde skala bort stora delar av flödet. De flesta är inspirationsböcker, inte mycket att läsa i.
På skördefesten i Tanto tidigare träffade jag författarinnan Ingela Bendt och vi pratade ett tag. Jag köpte hennes bok Refugium och hon fick adressen till min blogg, vet inte om hon kommer ihåg adressen och tittar in här. Det var ett trevligt möte. Ska jag vara ärlig så kände jag inte till henne då och hade inte hört talas om boken och inte heller om den speciella mannen i den gröna stugan borta vid Erikdalslunden som boken handlar om. Nu har jag sett platsen och jag har även läst boken.



På något vis kände jag på mig att den här boken var något extra. Hur kan man inte få de aningarna när man läser i bokens början om vad Refugium står för, hör här:

Refugium. Ordet betyder tillflykt. Ett ostört rum. En intim plats som föder samtal. Refugium handlar om en stilla plats mitt i stan, en koloniträdgård belägen på sydsluttningen av Södermalm. Det är en hemlighetsfull men samtidigt exponerad trädgård, skapad av den tyske trädgårdsfilosofen och f d landskapsarkitekten Hans Drost. Boken är en resa i ord och bild genom hans universum, både genom den inåtvända trädgård han har skapat och genom hans minnen, som spänner en båge tillbaka till nazitidens Tyskland. Refugium är en annorlunda trädgårdsbok, som manar till eftertanke och stillhet.

Boken handlar om ett möte mellan en författarinna (eller säger man författare om båda könen?) och en äldre man som i sitt arbetsliv var landskapsarkitekt och som skaffat sig en kolonistuga vid Eriksdalslunden i Stockholm och om hur hon fick en egen nyckel dit, både bokstavligt och till ett livsöde.
Det här är inte en trädgårdsbok i vanlig bemärkelse utan en berättelse om en man och hans trädgård på 237 kvm. och om hans tankar om trädgård och livet. Berättat vackert och stilla.



När jag läser böcker som intresserar mig extra mycket brukar jag sätt lappar vid sidor där det står något klokt. I den här boken blev det många lappar. Ingela Bendt skriver mycket vackert och jag tycker om hennes sätt att skriva korta meningar, det blir ett flyt i läsandet och inte uppstoppande som man skulle kunna tro. Det är en konst att förmedla något med en kort mening. Hennes egna bilder i boken är också mycket fina.
Hur som helst är boken uppbyggd på ett bra sätt. Här växlas Hans Drosts historia från hans dramatiska uppväxt i andra världskrigets Tyskland med stilla dagar vid hans lott på Södermalm i Stockholm.
Ingelas och Hans samtal innehåller allt från växter, tankar om vad en trädgård betyder och om livet.

Hans trädgård är uppbyggd som en harmonisk plats där ordning och det mer vilda samsas. Mossan är hans vän och han tycker inte att det är så hemskt att det har varit par som haft sex i hans skyddade trädgård när han kommit dit.
Hans försök att låta bli att gödsla växter var intressant. Han kom fram till att ogödslade växter blir lägre och stadigare men klarar sig utmärkt utan gödsel. Han gör också försök att inte vattna i sin trädgård och bestämmer sig för att det som inte klarar sig byter han ut mot t.ex. sedum.

Han talar om att det inte behöver vara negativt att vara en enstöring. Man kan vara enstöring på ett kreativt sätt säger han.
I trädgården bredvid är det för ovanligheten skull kaffekalas och då och då höjs glada röster och skratt, vilket får Hans att reflektera över människans gruppmentalitet. Detta att så många människor värderar socialt umgänge så högt. Men det är inte säkert att man blir lyckligare av många vänner eller att livet blir bättre av att umgås med andra hela tiden. Det är ju helt beroende på samtalets art.

Epilogen
- Jag skulle vilja ha tillbaka min nyckel, säger Hans. Hantverkare ska komma hit och jag behöver den. Nu är väl ändå det här projektet avslutat.
Jag blev lite överrumplad. Nyckeln i det röda läderfodralet har hängt vid min hallspegel i tre år.
- Får du separationsångest? frågar Hans.
Sätta punkt. Han har sett bilderna. Nu har han också läst manus och godkänt. Nu vill han vara ifred.
- Det är bara en sekund i mitt liv.

Just nu har jag två idoler...Ingela Bendt och Hans Drost. Det här var mycket skön läsning!

Så här skriver Corren om boken.

Register för Dagens trädgårdsbok
.