Vitsippor och gödselintervju
I slottets blomsterbarnkammare skolas växter om och hittills ser allt bra ut trots mycket trånga utrymmen.
Jag gödslade trädgårdslandet och rosor med hönsgödsel och mitt i detta arbete ringer ICA-kuriren och vill göra en telefonintervju...om gödsel! Och idag befinner jag mig i Ljuva Livet. Det är mycket nu!
Glöm inte Trädgårdsfredag ikväll!
Önskar alla en skön Valborg!
Jag lottar ut Göteborgpass
Passen gäller i 48 timmar och är värda 390 kr st.
Det är Göteborg och company som bett mig att lotta ut dessa biljetter...och vad gör man inte för Göteborg!
Vad ska man då göra för att vara med i lottningen? Jo jag tänkte att ni skulle berätta om er bästa semesterresa i en kommentar i det här inlägget.
Jag drar två vinnare av de kommentarer som kommer in. Dragningen är som vanligt sjukligt noggrann och rättvis och sker på söndag kväll.
Lycka till alla som besöker bloggen och vi ses i Göteborg i sommar!
Passet gäller bl.a. som inträde till:
Trädgårdsföreningen mitt i stan
Botaniska Trädgården
Gunnebo Slott och trädgårdar med både park och slottsmiljö.
Utöver det ingår det en mängd upplevelser, bland annat fri entré till Liseberg, Universeum, Ostindiefararen Götheborg, Nya Älvsborgs fästning, Aeroseum, sightseeingrundtur med Paddanbåtarna.
Den stora och vackra Slottsskogen finns också, men den är öppen för alla och kräver inget pass att besöka, men är ändå en fin bonus. I passet ingår även fri parkering, kollektivtrafik och fina rabatter i utvalda butiker. Du får även gratis resa med flygbussarna från flygplatsen. Även resa med Stena Line till Danmark ingår.
Botaniska trädgården
Trädgårdsföreningen
Liseberg
Universeum
På jakt efter blommor i Bergianska trädgården
Primula marginata
En tidig gullviva som växer intill italienska terrassen. Det är en lundviva - Primula elatior.
Skenhasseln har börjat blomma.
En tidig Rhododendron oreodoxas blommor som kämpar på för att snart gå i blom.
Mattor med porslinshyacint och nunneört invid Brunnsviken.
Restaurang & caféet i orangeriet gillar jag. Inte så mycket folk just vid öppningsdags men senare är det välbesökt och har öppet året runt 10-17.
Vårlök - Gagea lutea
Vårlöken är en av de örter som blommar tidigast på våren och ingen kan väl undvika de gula guldstjärnorna som de kallas på norska. Som namnet antyder så är det en lökväxt och kan på så vis lagra näring i löken och blomma tidigt. Den börjar blomma tidigt i april och blommare senare tillsammans med blåsippor, vitsippor och nunneört. Eftersom den trivs i något skuggiga lägen så växer den i lundar, trädgårdar och parker. Vårlöken vill ha mullrik jord
Den brukar blomma bara en kort tid men i år 2010 då våren är lite kylig har den blommat längre än vanligt.
När den blommat färdigt böjder den sig mot jorden och släpper sina frön som är oljerika vilket gör att myrorna gillar dem och på så vis sprids växten.
Carl Magnus Lidman skriver i sin botanik:
´´I egenskap av lökväxt har den förmåga att höja sig ur jorden så tidigt om våren, att dess oansenliga fägring ej löper fara att av oss tillbakasättas för de många medtävlarinnorna under vårens senare del, såsom gullvivan, vitsippan, liljekonvaljen. Säkerligen har därför denna lilla vårväxt alltid uppmärksammats vida mer än många av högsommarens yppiga, men i snår och skog dolda örter och buskar´´.
Magnolia-frossa
Jag är lat igen och hänvisar till Wikipedia...se även texten av Lars Forslin längst ner i inlägget.
Magnoliasläktet (Magnolia) är ett växtsläkte som omfattar 120 arter. Arterna förekommer naturligt i Asien, Nord- och Sydamerika. De nordliga arterna har en typisk arcto-tertiär utbredning. Många odlade sorter finns som trädgårdsväxter. De trivs bäst i soliga och vindskyddade lägen. Vissa arter föredrar alkalisk jord, andra sur.
Arterna i mangoliasläktet är sinsemellan ganska olika varandra. Det finns både lövfällande och städsegröna magnolior. De är träd eller buskar. Bladen är vanligen ovala och otandade. Blommorna är oftast stora och doftar. Blomfärgen är vit, rosa, lila eller gul. Knopparna är känsliga för frost.
Magnoliorna är ett mycket gammalt släkte som fanns innan bina. Blommorna utvecklades därför för att pollineras av skalbaggar. Man har funnit fossila lämningar av Magnolia acuminata som är 20 miljoner år gamla.
Släktet är uppkallat efter Pierre Magnol, en botaniker från Montpellier i Frankrike.
Magnolia sunden rosa
Magnolia x soulaingiana
Magnolia stellata
Så trivs magnolian i din trädgård
Magnolian har för många människor symboliserat det exotiskt ouppnåeliga, och i allt för många fall har drömmen om en magnolia i trädgården förblivit en dröm. Efterhand som allt fler entusiaster längre norrut i vårt land har vågat trotsa fördomarna om att magnolior bara är något för Skåne har det visat sig att många arter och sorter är betydligt härdigare än man förut trott, och faktum är att det finns möjligheter att odla magnolior även i Norrland!
Alltsedan magnoliorna började komma till Europa, främst från Ostasien, på 1800-talet så har de omgivits av en air av exotism; man hade aldrig skådat så praktfulla växter, och så vackra växter måste väl vara väldigt känsliga saker, gick förmodligen resonemanget som alltsedan dess följt magnoliorna. Sant är visserligen att det finns många arter av magnolior som hör hemma i långt varmare klimat än vårt, men det är också lika sant att det finns en handfull arter som går mycket bra i Mellansverige, där de har visat sig vara fullt härdiga och utvecklat sig till stora, praktfullt blommande träd eller buskar genom en mansålder.
Det finns även magnolior som tagit språnget över Dalälven och Norrlandsgränsen och som trivs utmärkt hos sina entusiastiska ägare. Det är naturligtvis främst kustlandet med zon 4 som är aktuell, men faktum är att det finns en magnolia norr om Östersund (zon 6) som överlevt i mer än 25 år mot en husvägg, men det ska sägas att den inte blivit stor under den tiden – dock visar det på det faktum att magnolior inte nödvändigtvis är några sköra saker. De är överlevare, vilket visar sig i det faktum att släktet är över 100 miljoner år gammalt, några av de äldsta och mest primitiva blommande växterna på jorden.
Stort sortiment som ständigt ökar
Ända sedan 1820 då den klassiska praktmagnolian, Magnolia x soulangiana, korsades fram av den franske officeren Etienne Soulange-Bodin, har man jobbat hårt med att framställa korsningar mellan olika magnoliaarter för att få fram hybridsorter som kan förena olika eftertraktade egenskaper som blomfärg och blomform, härdighet, storlek etc. Hybrider är ofta mer lättodlade och vitala, och ibland kan de innebära riktiga språng i utvecklingen. Bland magnoliahybrider har det också visat sig att hybrider mellan två icke-härdiga föräldrar resulterar i en härdig avkomma som dessutom är vital och blomrik! Det finns med andra ord mycket att vinna på korsningsarbete – och sådant pågår ständigt, både bland proffs och bland amatörer världen över. För oss här i Norden är det främst de amerikanska nya sorterna som är intressanta då kanadensarna också vill kunna odla magnolior.
Vi kan se fram emot allt fler nya introduktioner av härdiga och vackra magnolior. Det är bara det att förädlingsarbete tar tid, liksom utprovning och förökning. Här presenterar vi några pålitliga vårblommande arter och sorter som man säkert kan hitta i trädgårdshandeln. Den som är mer nyfiken kan hitta mängder av information på Internet. Det finns också en utmärkt bok på svenska: Magnolia, av Söderberg/Åsheden, som varmt rekommenderas.
Användning även i offentlig miljö
Praktmagnoliorna kan bli riktigt gamla och stora: Sveriges äldsta exemplar, planterat 1874, finns i Alnarpsparken och välkända stora exemplar finns i Lundagård där de blommar samtidigt som studenterna firar Valborg. En annan känd magnolia är det stora exemplar av japansk magnolia som står i Vitabergsparken nedanför Sofia kyrka i Stockholm och som vederbörligen beundras av Söderflanerande stockholmare i början av maj varje år.
Det finns med andra ord en gammal tradition med magnolior i offentlig miljö; dock har det varit en företeelse som gått lite i stå ända tills nyligen då man börjat introducera magnolior i den rena stadsmiljön, alltså som gatuträd. Japansk magnolia kan ses efter gatorna både i Enköping och i Stockholm. De verkar trivas väl i den vindskyddade miljön och med de bakande höga sommartemperaturerna som kan förekomma i en asfalts- och stenmiljö. Den högre sommartemperaturen gör träden bättre rustade för låga vintertemperaturer; baksidan av myntet är att de kan lockas att slå ut lite väl tidigt på våren och blir det då nattfroster blir blommorna bruna i kanterna vilket ser tråkigt ut. För att magnolia ska trivas som gatuträd krävs också att man förbereder planteringen noggrant med väl preparerade markbäddar.
En praktfull större magnolia eller fler är naturligtvis idealiskt för bostadsområden med flerfamiljshus. Planterade där kan många människor ta del av blomprakten och glädjas åt den. Sådana områden kan också ofta erbjuda vind skyddade innergårdar – idealiska platser för magnolior!
Även vid sjukhus, skolor och andra offentliga miljöer är magnolior en stor tillgång för alla som passerar eller har sin arbetsplats där. Vid till exempel Karolinska sjukhusets entré finns nu flera större magnolior till förbipasserandes glädje.
Arter och sorter
Bland de härdigaste och bästa vårblommande magnoliorna hittar vi faktiskt några rena arter som står sig väl i konkurrensen med nyare hybrider. De två viktigaste är stjärnmagnolia, Magnolia stellata, och japansk magnolia, M. kobus.
Stjärnmagnolian är buskartad och blir 1–4 meter hög, beroende på klimatzon, och den japanska magnolian blir mer av ett träd, 5–7 m hög i vårt klimat. Bägge har vita, härligt doftande blommor på bar kvist i slutet av april – början av maj. Stjärnmagnolian blommar tidigast och brukar sägas vara härdig till zon 3, dess namngivna sorter något härdigare och mer storblommiga. ’Royal Star’ är kanske den mest kända, som har större (15 cm) blommor och slår ut lite senare, vilket är utmärkt då det minskar risken för att blommorna förstörs av nattfrost. Japansk magnolia anses härdig till zon 3–4 och blommar lite senare än stjärnmagnolian.
Loebner-hybrider kallas korsningarna mellan dessa två arter och de förenar det bästa från föräldrarna. De två vanligaste är ’Leonard Messel’ och ’Merrill’ vilka bägge är ett mellanting i storlek; den förstnämnda ett kompakt, bredvuxet, nätt träd på 3–4 m med poetiskt oregelbundet formade röd-rosa blommor. Sorten ’Merrill’ är mer lik kobus och har liknande stora, rent vita blommor på ett mer kompakt och mer snabbväxande träd som blir 4–5 m. Bägge sorterna hör till de härdigaste och bör gå bra i skyddade lägen i zon 4. Dessa hybrider börjar blomma redan som unga till skillnad från de rena arterna, som kan ta några år på sig.
Praktmagnolian kan vi inte gå förbi i detta sammanhang även om den ofta blir väl stor för en ordinär villaträdgård. Den lämpar sig egentligen bättre för parkmiljö eller annan offentlig miljö där den kan få breda ut sig ordentligt. Praktmagnolian tar nämligen genom sin flerstammighet och bredvuxna växtsätt mycket plats och blir i goda klimat 6–8 meter hög och ännu bredare. Men har man plats och ett bra läge, så plantera den för all del, den är fantastisk i sin blomning med de stora vit-rosa blommorna som öppnar sig till rent vitt. Stora exemplar av praktmagnolian kan ses i många villaträdgårdar i Skåne och även längs väst- och ostkusten upp till Stockholm, där kraftiga exemplar också kan ses.
Andra mer kompakta sorter som finns allmänt i handeln och som kan rekommenderas för den mindre trädgården är sorterna i lilifloragruppen, de kallas även rosenmagnolior då de har rosa-lilafärgade blommor. En fördel med dessa sorter är att de blommar ganska sent i maj, då frostrisken i allmänhet är över. En annan fördel är deras blygsamma storlek som stannar vid 2–3 meter. Vanliga sorter i handeln är ’Galaxy’ och ’Susan’, varav ’Galaxy’ blir störst och ofta säljs uppstammad som ett mindre träd.
Det finns faktiskt även gula magnolior, och detta är riktigt spännande, de har fått sin gula färg av den storvuxna och härdiga poppelmagnolian, M. acuminata, som också är sent blommande. ’Yellow Bird’ heter en korsning som har fått vackert kanariegula blommor och växer snabbt. Troligen härdig till zon 3. Gula magnolior kan stå mycket fint mot blå och lila rododendron!
Skogsväxt som gillar mull
Vad man ska komma ihåg när man planerar för en eller flera magnolior i sin trädgård är att magnoliorna är skogsväxter. De vill alltså ha lite halvskuggigt och vindskyddat läge, ungefär som det kan bli om de skulle stå i skydd av andra träd och buskar. Framförallt vill de ha en mullrik jord, en sådan jord som bildas i skogar med mycket lövträd och buskar. Att plantera en magnolia på en kal och kanske mager gräsmatta kan visserligen lyckas, speciellt i södra Sverige där klimatet är gynnsamt, men oddsen för att det ska gå bra ökar dramatiskt om man ger magnolian vindskydd och en djup, lucker jord.
Detta med jorden uppfylls inte alltid på moderna, nyanlagda tomter där entreprenadfirmorna ofta snålar ordentligt både på matjordens kvalitet och djup. Då får man jobba lite extra med jorden och om marken är hårt packad, vilket är vanligt efter nybyggen, så får man ta och luckra matjord och alv ordentligt, gärna till en halvmeters djup och en meters diameter. Man blandar så in ordentligt med mullrikt material i jorden: torvmull eller torvbaserad planteringsjord går bra, och torven behöver inte vara kalkad eftersom de flesta magnolior tycker om lätt sur jord – rododendronjord går därför fint även till magnolior. Det allra bästa är dock lövjord och har man tillgång till en ordentlig lövtipp eller lövkompost så kan man skatta sig lycklig – lövjord är perfekt till magnolior och andra så kallade woodlandväxter.
Det här resonemanget antyder att en naturtomt med en gles skogsbacke, som inte är alltför mager, är idealisk för magnoliaplantering. Men även om man inte är så lyckligt lottad kan man förbättra de förutsättningar som finns. Man tager vad man haver och blandar väl i planteringsytan; förutom torv och annan mull så kan sand också tillsättas, speciellt om jorden är lerig. Det har visat sig att en väldränerad, alltså sandig, och samtidigt mullrik jord ger utmärkt resultat, speciellt om man planterar magnolior i klimatiska marginalområden. Ju kärvare läge, desto mer sand i jorden kan rekommenderas. Tung lerjord är aldrig bra till magnolior, det ska vara skogsliknande förhållanden, gärna med grus och sten i jorden, som samtidigt ska vara mullrik, precis som i en lövskog. Jorden ska också vara lucker vilket den blir om den är mullrik, och man ska akta sig för att kliva på jorden runt plantan då de ytligt liggande rötterna är känsliga för tramp och jordpackning. Man kan gärna lägga ut lite stora, platta stenar att kliva på runt magnolian. De håller också fukten i jorden och det har visat sig att rötterna gärna söker sig dit.
Plantering och skötsel
När man letar magnolior på trädgårdscentret så vill man förstås ha en så fin planta som möjligt. Tänk dock på att det som finns under jorden är minst lika vikigt som vad som syns ovanför. Magnolior har känsliga rötter och det kan vara värt besväret att lyfta lite på rotklumpen för att kolla att rötterna ser vita och fina ut och att inte krukan är proppfull med snurrade rötter. Krukodlade exemplar är att föredra även om de skulle råka se lite mindre ut än de som står med rotklump med nät eftersom de har hela sitt rotsystem intakt. Klumpade plantor kan också gå bra, men om rötterna trängt ut ur klumpen och börjar se tråkiga ut, så är det säkert bättre att ta en krukodlad planta om valmöjlighet finns. Plantor i klump planteras med nätet kvar, för börjar man lossa det så har man ofelbart av de rötter som vuxit ut. Ställ däremot gärna klumpen i vatten en kvart innan du planterar.
En magnolia får inte planteras för djupt, marknivån ska vara i samma nivå som då den stod i krukan. Se gärna till att det blir en liten kulle när du planterar, jorden sätter sig efter en tid och det riskerar att bli en grop där plantan står om man använder för lite jord. Man trycker bara till jorden helt lätt, magnolian ska ha det så luckert som möjligt kring sina rötter.
Ett litet woodland – eller stort
Detta med woodland, eller trädgårdslund som man egentligen hellre kan säga på svenska, är något att ta fasta på för alla som vill ha en eller flera magnolior i sin trädgård, det kan ge en vink om vad man kan komplettera sin magnoliaplantering med. Någon form av marktäckande örter, perenner, är idealiskt och man kan även lägga in lökväxter i den mattan. Flocknäva, gulplister eller ormöga samt de vintergröna: vintergröna, skuggröna och även murgröna är några förslag på vad man kan förgylla marken under en eller flera magnolior med. Ormbunkar är alltid vackert och passar perfekt och kanske krolliljor, som tar vid och ger sommarblomning. Runt omkring kan gärna skyddande vintergröna växter som olika barrväxter och rododendron planteras, de har ungefär samma jordkrav som magnoliorna.
Notera att de första åren så bör de små magnoliaplantorna ha fritt runt stammen, så att inte marktäckande perenner eller gräsmatta stjäl för mycket näring. När magnoliorna har etablerat sig så kan man släppa fram marktäckare och annat.
När vi kommer in på näringsfrågan så kan man fråga sig om det inte ska gödslas – det lär väl sätta fart på tillväxten hos magnoliorna? Jo förvisso, men odling av magnolia så nordligt som Sverige kan vara en balansgång mellan tillväxt och härdighet. Ju mer man gödslar, ju mer växer det och ju längre pågår tillväxten och desto kortare tid får växten för sin avmognad – den som ska göra kvistarna härdiga så att de klarar vintern bra. Var därför försiktig med gödsel, lite grann på våren är fullt tillräckligt, och ofta klarar de sig bra med den näring som finns i mulljord och kompost. Tillsätt gärna ett lager lövkompost eller planteringsjord höst eller tidig vår varje år, så ger du magnolian den bästa tänkbara vård.
Lars Forslin
Otålig väntan
På lördag går vi in i maj, den vackraste månaden i Sverige. Då ska senare fruktträden och syrenerna börja blomma. Måste använda det där allra sista tålamodet som finns kvar efter den här vintern.
Annars har jag skolat om plantor idag, fixat i ordning hallonlandet inför plantering och jag fick god hjälp av Andreas från köket som gjorde en bra insats i köksträdgårdslandet...tack för det!
I morgon har jag en ledig onsdag och ska försöka göra något bra av den.
Andreas
Förgänglighet
Så är skrifvet: en dröm är lifvet,
natt betäcker vår vandringsstig.
O, så fäst ej din själ vid tingen,
låt ej något på jorderingen
förvilla dig!
Knappast hunnen den är försvunnen,
lyckans hägring, om än så blid;
och det bittra, dig varder gifvet,
räcker blott, liksom själfva lifvet,
en ringa tid.
Fröjd, som dårar och byts i tårar,
ärans tomma fåfänglighet,
glans och skönhet och kärleksflamma,
allt skall drabbas till sist af samma
förgänglighet.
(Calderon)
Jag börjar bli trött på...
Jag har ingen reklam på bloggen...inte tills någon kommer med ett bra erbjudande. Så alla ni som vill att jag ska blogga om trädgårdskitsch, jord i säckar, trädgårdslyktor eller om något annat som har med trädgård att göra - det här är min privata trädgårdsblogg där jag bl.a. skriver om min arbetsplats Engsholms slott och om annat som intresserar mig.
Men som sagt...vill ni att jag ska göra reklam, kom med ett erbjudande nästa gång. Bjud på en lunch åtminstone!
Så!
Det här gäller inte det företag som jag ska lotta ut biljetter åt nu i veckan....
Nu lyfter man båtarna i kanalen
Det här är enormt charmiga områden med en fantastisk utsikt över Årstaviken. Här klättrar verkligen de små stugorna på varandra i den branta sluttningen och de som haft turen att fånga en sådan här kolonitomt, släpper den nog inte i första taget.
Charmigt är det som sagt, det är lite sådär bohemiskt stökigt och ruffigt med blommor och bråte om vartannat. Längre fram på säsongen är det dock mer välstädat på tomterna. Det enda som stör en trädgårdsmästare är att man misshandlat så många fruktträd, prydnadsträd och buskar. Jag vet hur stränga regler som gäller i ett koloniområde vad gäller höjd på häckar mm. Men man får tydligen beskära träd och buskar hej vilt och hur man vill. Just nu innan det blir grönt så ser man verkligen hur illa det står till med kunskapen att beskära träd och buskar. Kan man inte hålla beskärningskurser inom föreningarna?
Områdets som redan är vackert skulle bli ännu vackrare om träd och buskar fick behålla mer av sina naturliga former i stället för att formklippas till bollar mm. Jag förstår att man vill ha utsikt och att träden inte får breda ut sig på de här små tomterna, men det är just då som det är viktigt att kunna beskära på ett riktigt sätt. Och snälla ni, plantera inte rhododendron i den här miljön och i detta söderläge.
Det var inte meningen att jag skulle kritisera efter den här sköna vandringen i det här fantastiska området. Men jag kan ju inte låta bli när jag ser växter som misshandlats. Jag trivs här och kommer att återkomma när fruktträden blommar och då hoppar jag över kritik och jublar över fruktträdens blomning i stället.
Långholmen
Visst...nu lyfter man båtarna i kanalen. I Ulf Lundells sagoligt vackra men smärtsamt sorliga ´´Jag saknar dig´´ så sjunger han att ´´man lyfter båtarna ur kanalen´´ det är höst och olyckligt. Jag funderar på att vända på hela den där texten och göra låten till en hyllning till våren...och livet i stället.
Bänken har i varje fall klarat vintern...
...och i Bellmanmuseets trädgård ligger fortfarande jorden naken och öde.
Mandelmannen är utbytt mot slottsträdgårdsmästaren
Bilden är lånad från SVT:S hemsida.
Trädgårdsfredag startar igen på valborgsmässoafton men i år får vi inte njuta av Gustav och Marie Mandelmanns vackra gård Djupadal i Rörum på Österlen.
I år heter programmets stjärna John Taylor, den kända trädgårdsmästaren i Malmö slottsträdgård, alltså slottsträdgårdsmästaren där! Programledare blir dock som vanligt Pernilla Månsson-Colt och Tarek Taylor fortsätter att laga mat.
Visst ska väl SVT förnya sig vad gäller trädgårdsprogram men det kändes som om man ville ha ett år till hos Mandelmannen. Kanske mest för att få njuta av Österlen på fredagarna igen och visst är deras gård ett litet paradis som tål att ses igen. Men ok...det här blir säkert bra det också. Jag ska i varje fall se programmet.
Inspelningarna görs från koloniområdet Ärtholmen i södra Malmö. Kamrat Claes i Lund har besökt Ärtholmen och spanat där tidigare. Se här.
Man kan nu istället följa Gustav och Marie i deras blogg.
Men var ligger Malmö? Och är Skåne verkligen ett landskap? Och om Emil hade pratat skånska så hade Malmö legat i Småland. Se och hör.
En ny trädgårdshändelse har lagts till i Trädgårdshändelser...en vårmässa i Luleå.
Nu har jag invigt min balkong i år...kaffe i solen kl. 9.00. Idag tänkte jag se hur det går för kolonisterna på Södermalm...
Tuff vinter för rosorna
Det har även varit en tuff vinter för många av våra trädgårdsväxter. Perenner och de lägre växterna som haft det djupa snötäcket över sig har väl kanske mått bättre än vanligt, men det finns några riktiga förlorare. Klätterrosorna Climbing Bonica och Sympathie har helt fyst ner i slottsparken och beskärningen blev ner till 5 cm från marken och alla clematis får beskäras på samma sätt. Det gäller alltså att klippa bort all död ved på rosorna, ner till den friska gröna veden.
Jag brukar klippa ner våra lavendelhäckar vart annat år och de skulle egentligen klippas nästa år men nu såg de så trötta ut att jag gjorde en beskärning ner till marken på dem också.
Det är egentligen alla rosor i parken som frusit ner utom Bonicarosorna som ser mycket fina ut.
Jag fick ett mail av Ulrika Fogelholm som berättade att även hennes klätterrosor fryst ner helt och hållet. På bilden ser man hur underbart vackra de var förra sommaren. Det är Ulrika som tagit bilden och hon har även med en vacker bild av rosen ´Venusta Pendula´ i Allt om Trädgård nr. 5.
I Odla med P1 den 26 april berättar Maj-Lis Pettersson att rosorna har haft det svårt över hela landet den här vintern. Lyssna här.
Trädgårdsmästare = gourmetkock?
När jag berättar att jag jobbar som trädgårdsmästare så tar de flesta för givet att jag även är en mästare i köket. Att jobba med trädgård betyder för många att man först och främst odlar grönsaker och att det då är självklart att man även tillagar det som man drivit upp.Jag ska avslöja att jag är helt lost i köksregionerna....och på mat-stormarknader eller i livsmedelsbutiker över lag. Helt vilsen faktiskt.
Det finns nog ingen plats där jag känner mig så felplacerad som i en livsmedelsbutik... eller i ett kök.
Ibland på lunchrasterna på jobbet diskuteras det om olika recept eller hur billig fläskfilén är på ICA-Maxi. Då försvinner jag i mina tankar ut i blomsterrabatterna eller funderar över vilket lag Barcelona ska ställa upp med i nästa match.
Jag har tidigare berättat att när jag kom till Engsholms slott för 13
år sedan, så hade jag aldrig odlat grönsaker tidgare. Jag är anläggare i grunden och hade inte sysslat med frön överhuvud taget.
Den första tiden var jag en mycket försiktig och en ganska osäker köksträdgårdsodlare. Men med tiden lärde jag mig att tycka om att se förloppet från frö till färdiga grönsaker och jag har hittills lyckats ganska bra med odlingarna tycker jag.
Men i ett kök blir jag mest förvirrad och osäker. Det finns ett undantag och det är när jag tillsammans med en kvinna, lagar mat. Då man dricker lite vin, lyssnar på musik och har trevligt. Jag försöker allt jag kan att lära mig och att försöka få igång ett intresse för matlagning, men när jag sedan är ensam i köket...då tar jag hellre telefonen och ringer ner till Minnebergs krog och beställer en pizza eller något annat.
Om jag nu tycker att det är riktigt trevligt att laga mat tillsammans, så har jag ännu inte lärt mig tycka om att handla...inte ens tillsammans med den där kvinnan som jag trivs med i köket.
Där i butiken förvandlas jag till en zombie som omöjligt kan komma med några middagsförslag, som bara sneglar på utgången eller möjligen på godisavdelningen. Jag vill bara därifrån så fort som möjligt. Antar att jag inte är någon dröm-man... i de här lägena.
Köttfärs...kan man väl alltid göra något av, eller grillad kyckling och Findus fiskgratäng är ju faktiskt inte så dum...eller?
Nä, några färdiga maträtter går helt bort om man ska äta en romatiskt middag...även om jag faktiskt bjudit på den där fiskgratängen vid något tillfälle.
Det verkar som om handlandet och matlagningen tar enormt stor del av den lediga tiden under en helg. Helst vill man ju vara på Djurgården och nosa på blommorna i Rosendals trädgård eller åka på någon utflykt till Vaxholm eller så. Att befinna sig i ett livsmedelspalats som ICA-Maxi en vår- eller sommarlördag känns ...sådär.
Visst förstår även jag att man måste handla bra råvaror och tillaga bra och näringsrik mat för att må bra och att alla dessa färdiga maträtter är ett fördärv. Jag vet bara inte hur jag ska hitta glädjen i att ensam laga de där härliga maträtterna som jag på ett litet hörn medverkat till under se senaste fem åren. Det har lagats fantastiska maträtter där intill mig. Nu är jag åter ensam i köket och måste faktiskt försöka på allvar att lära mig både att handla och att laga bra mat. Jag kanske hinner med att se vackra trädgårdar också?
Som tur är får jag fantastiskt god mat av våra kockar på slottet så att jag lider ingen nöd direkt.
Det finns en livsmedelsbutik där jag känner mig trygg. Vår närbutik i huset intill...Kinesen. Jag brukar säga att man kan stå mitt i butiken och nå allt man ska handla. De har ett ganska uselt sortiment och det är säkert dyrt, men dom är vänliga och i butiken bjuds med på julmat inför julen...
Sån e jag...hur är ni?
Hellre nedan än ovan...
Tips om en bra trädgårdssida
Adressen är perenner.se.
Att jag puffar för den här sidan har inget att göra med att Lars Forslin...bor i Bromma!
Nästa vecka kommer jag att lotta ut några mycket bra biljetter...som blir perfekta till semestersäsongen.
Och Jim Kerr från Simple Minds har vaknat igen...
Praktmagnolia - Magnolia x soulangeana
Som andra magnolior vill den ha kemiskt sur jord som är näringsrik, fuktig och väldränerad. Den vill även ha ett soligt läge där den då får stora vackra blommor i april/maj.
Där den trivs kan den bli upp till 6-8 meter hög, men då i allra sydligaste Sverige eller längre söderut i Europa. Bilderna är tagna den 9 april 2010 i parken Giardini Pubblici som ligger i Milano.
Blomknopparna är lilarosa och när de sedan blommar på bar kvist, är de vita.
Magnolior ska helt inte alls beskäras men om det blir nödvändigt av någon anledning så gör man det efter blomningen.
Det finns några sorter av praktmagnolian:
- ´Alba Suberba´ - vit
- ´Alexandrina´ - vitlila
- ´Brozzonii´ - vit, svagt rosa bas
- ´Burgundy´ - djupt purpurfärgad
- ´Lennei´ - vit-rosa-lila
Direktsändning igen...
- Direktsändningen börjar med att jag inte kan sova. Klockan är halv två och det är 2 grader varmt ute. Nu när Hammarby inte finns kvar i allsvenskan så gläds jag åt BP:s seger. Nu väntar jag in en historia.
- Jag har ännu inte bytt väckningslåt i mobilen. Uffes En historia väcker mig fortfarande. ´´Jag hörde en historia, om en man som var på driv, han visste inte längre, vad han ville med sitt liv´´. Stämmer inte alls på mig...jag vet exakt vad jag vill med mitt liv. Tar en morgonbild över Kungsholmen. Tar ingen frukost här hemma. Snabb titt på Internet. DN:s webbnyheter. Kollar lite inför kvällens stora match. Semifinal i Champions leauge mellan Inter-Barcelona. Sneglar på deklarationen...suck!
- Med hyfsad stadig blick tar jag 307:an upp på 4:an och drar söderut.
- Tittade in över stan från Essingeleden och såg alla kyrktornen i soluppgången.
- När jag passerade de märkliga husen på slätten funderade jag över varför 90% av alla låtar som spelas på radio handlar om olycklig kärlek? Måste leta fram den där CD:n med glad musik igen.
- Frukost med J när jag kom fram klockan 6. Solen gick upp över spegelblankt vatten. Nu kastar jag mig över parkens vårstädning igen.
- När jag tog namnet till bloggen en gång i tiden så var det med glimten i ögat. Det låter lite fint med slottsträdgårdsmästare kanske och visst är jag ansvarig för en slottspark men oftast så jobbar jag som vilken trädgårdsdräng som helst. Som när jag nu krattar bort mängder av grus från gräsmattor efter vinterns snöröjning. Inte något direkt spännande jobb...
- Försöker få tag i någon på banken som kan ge mig tips om min oförklarliga deklaration.
- Fick tag i någon på banken...som hjälpte med med min oförklarliga deklaration.
- Åt en fantastisk kycklingpaj på lunchen.
- Tog en tur med kameran i parken.
- Vi räddade två sädesärlor som fastnat i ett stuprör. Kunde nästan känna deras frihet när de flaxade iväg in i vår våriga slottspark.
- Åter till vårstädningen.
- Kaffe.
- Översyn av sommarblomsådden. De sent sådda lejongapen kommer inte att var så kraftiga när de ska ut i parken i månadsskiftet maj/juni. Tomatplantorna växer bra. Det är en aning för kallt i vårt blomsterrum inne i slottet och 400 watts lampan ger inte optimalt ljus...men plantorna växer i sin takt. Paradisblomstren grodde inte...i år heller, men annars ser det bra ut.
- Köpte nya arbetsskor på hemvägen. Lätta skor...i jämförelse med vinter-Graningekängorna. Kommer att röra mig som en kalv på vårbete i parken i morgon...
- Hemma. Kaffe igen. Bloggar. Badar.
- Fått en räkning på 900 som det kostar per år för att behålla en gammal hemsida som säkert äv viktig för många men som jag själv tappat intresset för.
- Deklarationen färdig och det är fyra timmar kvar till matchen.
- Handla på torget.
- Mat
- Så! Nu räcker det!
Från mitt fönster kl. 04.55
När jag kom fram till Engsholms slott kl 06.02
Orientalisk julros
Påsklilja Tête-a-tête
Bilden är inte från slottsparken utan från Stora Skuggan
Om
Då kan man förstå att vår slottspark fungerarde som ett enda stort smörgåsbord med alla spännande växter som säkert smakade smarrigt för hungriga rådjur och glupska harar.
Det är inte så kul att som trädgårdsmästare se buskar mm. som skadats av allt ätande. Senast såg jag att buskpionen var beskuren av rådjur. Även kylan har gjort att många rosor helt frusit ner helt och hållet och en mycket hårt beskärning är nödvändig.
Jag hoppas att parken kommer att blomma bra ändå i sommar. Idag drömde jag mig bort till ett förhållande utan rådjur och harar i parken. Jag kunde se framför mig hur vacker slottsparken skulle bli om man fick plantera precis vad man ville.
Parco Sempione i Milano
Parco Sempione invigdes 1888 och användes då som både en stadspark för vandringar och även för hästkapplöpningar.
Parken har en yta på 386 000 kvadratmeter och jag kollade in varje kvadratmeter...
Det var en halvtimmas vandring från hotellet hit och jag gick ganska tidigt sista dagen i Milano.
När jag gick genom den stora borgen och kom ut i parken märkte man hur stor parken var och att alla vägar och gångar i parken var belagda med ett vitt fint grus som blev en fin kontrast till den skira grönskan just nu.
Det här är ingen park som är pedantiskt skött på något sätt men den är anlagd på det vackert sätt med en stor damm och med bra val av växter.
Alla bilderna är tagna den 12 april 2010.
Judasträdet (Cercis siliquastrum) blommade.
De här enorma pärlbuskarna (Exochorda racemosa) är mellan 3-4 meter höga och jag har aldirg sett något liknande här hemma. Det här är ju en av mina favoritbuskar så det blev en stund av lycka att se alla dessa kritvitblommande buskar i sin bästa blomning nu.
Blomsterkornellen (Cornus florida)
Caféet var kanske inte det mysigaste...
Giardini Pubblici i Milano
Den här parken började anläggas redan 1784 och anses vara i fransk stil. Den är 172 000 kvadratmeter stor och ligger vid Corso Venezia, just intill vårt hotell Diana Majestetic Sheraton.
När vi var här i parken så blommade magnoliorna som bäst och hästkastanjernas blomknoppar var färdiga att spricka ut i blom. Första dagarna var det över 20 grader varmt och Milanoborna sträckte ut sina vintervita kroppar på gräsytorna.
Själv gick jag mest med en glödande kamera, drack espresso vid kaféet eller satt på en bänk och läste. Jag brukade gå här en sväng varje morgon och jag tycker om att parken är så levande men att det även finns lugna partier dit man kunde dra sig om man skulle bli yr av för mycket folk.
Bilderna är tagna mellan 9-12 april 2010 och oftast på morgnarna då det bara var jag, joggare och hundmänniskor vakna. Det finns förresten en stor yta för hundarna, som inte var inhägnad som hundrastplatserna är här hemma i vårt präktiga land. Alla verkade dock ha god koll på sina hundar.
Det är bara en dag mellan de två bilderna här över. Vi hade tur som hann se magnoliorna när de blommade som bäst.
Kerria kan vi använda här hemma också även om de inte är så vanliga...som de borde vara. Om man vill ha gulblommande buskar så tycker jag bättre om den här än om forsythia.
Magnolia x soulangiana på de två bilderna här ovan.
Parksyrenen blommade
Jag vet inte om trädbeskärningen utförts av arborister direkt...kanske att Berlusconi är inblandad på något sätt...!
Den perfekte vännen
Det var väl att ta i kanske. Blåsipporna blommar helt utan min hjälp och jag är inte heller inblandad i några gröna kohagar. Men jag jobbar hårt med att vårstäda parken så att ´´mina´´ blommor snart ska börja blomma.
Pelargonsticklingar
Jag har ikväll skolat om sommarblommor och även insett att det bästa sättet att få pelargonsticklingarna att överleva, är att sätta sticklingarna i vatten där de får utveckla sina rötter, och sedan plantera dem i planteringsjord. Jag gjorde tre olika tester - i vatten, i torvbricketter och direkt i såjord.
De som fick utveckla rötterna i vatten mår allra bäst och faktiskt så har alla de klarat sig, till skillnad mot de andra i bricketter och såjord, där många dog. Hur gör ni andra?
Tyvärr så har jag varit dålig på att läsa andras bloggar på senaste tiden. Det beror inte på att jag är ointresserad utan på tidsbrist och på galen trötthet nu så här mitt i vårstädningen. Det blir bättre framöver, allt blir bättre framöver...
Jag övernattar i rummet på slottsområdet och ikväll fortsätter jag att läsa Jonas Karlssons ´´Den perfekte vännen´´.
Hur var Nordiska trädgårdar i år?
Nu finns förresten en barfota Ernst i Allt om Trädgårds nya nummer.
Milano
De där spårvagnarna igen...de går på en räls som ligger på en gräsmatta...
De stora gatorna kantas av vackra byggnader.
Mobil växtförsäljning.
I butikerna är all frukt och alla grönsaker inplastade. Jag har inte bestämt mig om jag tycker om det eller inte...
Tulpaner på balkongen.
De fyra bilderna här ovanför är från vårt hotell. Här har blåregnet börjat blomma lite försiktigt intill väggen och senare kommer ett blått tak pryda den här platsen.
Dagens italienska smörlåt...
Milan-Catania på San Siro
Stadio Giuseppe Meazza
Från Wikipedia
| Placering | Milano, Italie |
|---|---|
| Ägare | Milano kommun |
| Hemmalag | AC Milan (fotboll) FC Internazionale (fotboll |
| Kapacitet | 80 065 |
| Datum | |
| Öppnade | 19 september 1926 |
| Arenaranking | |
 |
|
Stadio Giuseppe Meazza eller San Siro som den vanligtvis kallas är den största fotbollsarenan i Italien och är hemmaplan för AC Milan och Inter. Arenan har fått sitt namn efter den italienske storspelaren Giuseppe Meazza, som spelade för både Inter och Milan under 1930- och 40-talen. Tidigare var det officiella namnet San Siro, men 1979 ändrades det till Stadio Giuseppe Meazza.
San Siro byggdes 1925/1926 och invigdes den 19 september 1926, då 35 000 åskådare såg Inter besegra Milan med 6–3. På den här tiden spelade endast AC Milan sina hemmamatcher på arenan. 1935 köptes den dock av staden Milano, och 1947 började även Inter spela på arenan. Efter det har den renoverats flera gånger, bland annat inför VM 1990. Även under VM 1934 spelades det matcher på San Siro-stadion. 1939 blev den ombyggd så den klarade av 55 000 åskådare och år 1990 klarade den 85 000. År 2008 var kapaciteten 80 065.
Övrigt
Vid ombyggnationen av arenan till VM 1990 sattes tak över delar på arenan. Dock tog gräsmattan så mycket stryk av utestängningen av solljuset, så gräsmattan måste läggas om fem gånger per år, till en kostnad av 200 000 euro per gång.
Interfansen använder Giuseppe Meazza-namnet på arenan. Milanfansen vill inte kalla arenan för det, då Giuseppe Meazza var en fornstor Interspelare. Namnet San Siro används därför av Milanfansen. Internationellt och i Italien är San Siro den vanligaste benämningen på arenan.
Innan läktarna fyllts.
Jag har varit på Europas största fotbollsarena Camp Nou i Barcelona 2004 och den var oerhört mäktig. Camp Nou rymmer nära 100 000 åskådare mot Milanos San Siro som rymmer 80 000. Man tycker dock bättre om San Siro som arena, det är bättre stämning, den är snyggare och man kommer inte så vansinnigt långt ifrån planen som man gör på Camp Nou.
Vi kom hit för att se Milan men ärligt talat så ville vi först och främst se Ronaldinho som vi följt sedan VM i Sydkorea 2002. Att han lämnade Barcelona 2008 var sorgligt men nu lyckas han bra även i Milan.
Dagens match bjöd inte på något skönspel direkt, man är ju bortskämd med Barcelonas fantastiska spel och det finns idag ingen klubb som kan mäta sig med Barca.
´´Vår vän´´ Ronaldinho var riktigt bra i första halvlek men Milan i övrigt var inte bra den här dagen. Efter att ha legat under med 2-0 mot Catania så blev det till slut 2-2 efter två mål av Borriello.
Det var en härlig upplevelse att se Milan på den här stadion och på spårvagnen hem mot hotellet så var vi mycket nöjda.
En sida av Milano
Vi tog EasyJet från Arlanda till Milano i torsdag och jag tror aldrig att fem dagar gått så fort.
Det jag visste om Milano innan vi åkte dit var att det var Italiens andra stad och den mest välmående av landets städer (ekonomiskt), att det är en världsmetropol vad gäller mode och shopping (till min dotters glädje), att domen är världens tredje största kyrka och att där finns två mycket stora fotbollslag - Milan och Inter.
Sedan har man hört att Milano inte har så mycket mer att erbjuda. Fel, fel, fel...här finns mycket att se. Visserligen hittar man inga berömda renässans- eller barockträdgårdar som i mellersta och södra Italien, men det finns två stora parker som fungerar som stadsparker och som är platser där stadens invånare vistas. I parkerna finns caféer och scener och det är alltid mycket folk som vandrar där, eller sitter på bänkar och vilar från storstadsstressen. Trafiken i Milano är ju minst sagt hetsig och det tutades och stressades hela tiden. Här gäller inte att man har företräde på övergångsställena, utan det gäller i stället att hålla sig undan från bilarna.
Självklart saknar man vatten omkring sig som man har hemma i Stockholm, men det var man väl medveten om.
Det här var en sida av Milano, men det finns en grönare och lugnare sida också. Jag återkommer med inlägg från parkerna, från matchen och från en av de vackraste platser jag någonsin sett, som fick mig att tappa andan och tro att jag hamnat i det där paradiset...som man så gärna vill vara i.
Nu är det bara att ställa klockan på 4.45 och ta sig an vårstädningen i slottsparken.
Tack så mycket min dotter för den helt perfekta julklappsresan!
Monte Napoleone
Gallerian heter Vittorio Emanuele och uppfördes av Giuseppe Mengoni 1864-1868. Han föll från en byggnadssällning och dog bara några dagar innan kungen invigde gallerian.
En morgon hamnade jag...i min morgonvandring...i Milano marathon.
Jag blev lite förälskad i de här gamla spårvagnarna...när de fungerade. På väg mot centralstationen i morse ...så gick vår spårvagn sönder...
Vi bodde på det gamla anrika Diana Majestic där dottern hittat kampanjpris. Läget var perfekt. Nackdelen var att frukosten kostade 350 kr och en 25 cl. cola i minibaren 80 kr...så att det blev frukost i parken intill.
Utsikten från rummet.
Rummet med utsikten 2008
Mistel - Viscum album
Googles bildsök på mistel.
Europeisk mistel
I den nordiska mytologin berättas hur misteln genom sin märkvärdiga växtplats undgick Frigg när hon gjorde sin världsexkursion för att av alla levande varelser ta löfte att de inte skulle skada Balder. Förutom detta är misteln mycket välkänd för många botaniska egendomligheter. Misteln förekommer endast som en halvparasit på träd, vanligen på grenar och kvistar högt uppe i kronan. Den växer som en tät rundad buske som syns bäst när trädet är avlövat. Misteln har nämligen vintergröna blad.
I Norden är den sällsynt och påträffas i lövskogsrika trakter i södra Skandinavien, till exempel i östligaste Småland, på Mälaröarna, på Kinnekulle och i sydöstra Norge. Den växer här oftast på lind. I mellersta Europa är den vanligare och har iakttagits på nära nog vilket slags träd som helst. Att misteln är en snyltväxt framgår av att dess rot genomborrar trädets bark, tränger sig mellan barken och veden och sänker korta grenar in i vedmassan. Växten har dock så mycket klorofyll att dess egen fotosyntes räcker för dess energibehov. Den räknas därför till halvparasiterna. Även stammarnas yta är tydligt grön och saknar korkbetäckning. Stammen behåller nämligen den tunna överhud som beklädde den under den första sommaren, i åratal. Mistelns utseende är vidare ganska säreget genom de upprepat parvisa, gaffelformigt ställda grenarna, som utgår under varje blomställning och bär endast 2 motsatta blad per gren.
Misteln är tvåbyggare, det vill säga hanblommor och honblommor finns hos olika individer. Blommorna är små och ofullständiga. Ståndarna utgöras av en mängd pollensäckar på insidan av hanblommans 4 kalkblad. Honblomman har utom de 4 hyllebladen en liten uppstående kant, som motsvarar foderblad, och 1 pistill, vars fruktämne inte är tydligt utbildat, för det ensamma fröämnet ligger inbäddat i blomaxelns spets,. Dessa små blommor sitter oftast 3 och 3 i små knippen. De har ockragul färg som i synnerhet hos hanblommorna är ganska livlig, och äpplelik doft. Eftersom växten blommar tidigt på våren, då dess värdträd ännu står bladlöst, är denna enkla blomma tillräcklig för att locka insekter som småbin, humlor och flugor.
Frukten är ett klotrunt, vitt eller grönvitt, transparent bär med ett enda, tillplattat frö och mycket klibbigt kött, rikt på viscin, ett klibbigt slem som fäster fröet säkert vid trädets bark, då en fågel äter bäret och avstryker fröet på grenen. Detta slem kan användas till fågellim, och det har därför sagts, att fåglarna i detta fall plantera sitt eget fördärv. Viscinet är också vattenabsorberande och skyddar fröet mot uttorkning. Mistelns frö innehåller ofta mer än en grodd.
(Hämtat från Wikipedia)
Beskrivning. Misteln är Sveriges enda trädlevande parasit. Den är regelbundet gaffelgrenig och exemplaren blir med tiden stora och klotformiga med en diameter av ungefär en meter. Bladen är motsatta och vintergröna, blommorna är insektspollinerade, oansenliga och sitter gyttrade i grenvinklarna. Misteln har skilda han- och honexemplar och de vita saftiga bären bildas endast på de honliga exemplaren. Frukterna äts av fåglar, till exempel dubbeltrast (Turdus viscivorus) och fröna passerar ut med spillningen.
Eftersom fruktköttet är klibbigt och segt bildas långa strängar som fastnar vid tunna kvistar där fröna kan gro. Den unga plantan skickar ut två fästskivor och bildar sedan ett sugorgan (haustorium) som den ansluter till trädets ledningsvävnad. På så sätt kan misteln ta näring ur trädet, men den har även egen fotosyntes och är egentligen en halvparasit. Misteln kan vara svår att upptäcka i trädkronorna, men eftersom de är vintergröna är de mycket lättare att hitta under vintern.
Utbredning. Misteln förekommer huvudsakligen i Mälardalen och i östra Småland. Den växer framförallt på lind (Tilia cordata) och lönn (Acer platanoides), men andra träd som aplar, hagtorn och popplar kan också vara värd för mistlar. Däremot växer inte mistlar på ek (Quercus robur) i vårt land. Det har diskuterats om misteln i Sverige representerar rester av en forntida vegetation, eller om de är sentida inkomlingar. Stöd finns för den förra uppfattningen eftersom mistelpollen påträffats som fossil. Första fynduppgift publicerades år 1638 (Nordstedt 1920).
Användning. Av de klibbiga bären gjordes förr i tiden ett lim med vilket man fångade fåglar. Linné skriver om detta i Flora Svecica 1755, att fåglarna "träckar till sin egen olycka".
Övrigt. Asaguden Balder skall enligt sagan ha dödats av en mistelpil sedan allt annat i världen avkrävts löfte att inte skada honom. Misteln ansågs förr besitta magiska egenskaper och man hängde upp mistlar i huset som skydd mot ont i allmänhet och vådeld i synnerhet. Seden att kyssas under en mistel kommer från England där den är känd sedan 1700-talet. Mistel är Västmanlands landskapsblomma.
(Hämtat från Den virtuella floran)
Slow gardening
Alys Fowler har skrivit en bok om slow gardening. Den handlar om att arbeta långsamt i trädgården. Ingen bok man får av chefen direkt men tanken är ju fin. Jag firar ju 40 år som trädgårdsarbetare i juni och visst arbetade man fortare förr. Nu går det lite långsammare men man kanske också har blivit mer noggrann. Jag har inte läst boken men när man ser att den handlar om att ´´jobba med naturen i stället för mot den, för största möjliga utdelning och njutning, men till lägsta kostnad och miljöpåverkan´´.....då blir man ju intresserad.
Man kanske skulle beställa den...trots att högen av olästa böcker bara växer här hemma.
Födelsdagslilja
Den här vackra liljan fick jag av dottern och jag vet inte riktigt vad det är för något. Någon som vet?
Kanske Marie om du läser det här.
Tack Trolda....du har löst gåtan. Det är ju Stjärnlök Ornithogalum dubium. Bilder från Google här.
Mer om Stjärnlöken här.
Sedan fick jag fröer av en vän. Fröer som är inköpta i Italien. De ska i jord i veckan. Klicka på bilden.
Ett år med min trädgård - April
_____________________________________________________________________________________
Det vill jag säga er, att detta spirande lövverk, dessa skott, knoppar och groddar, det är naturens största underverk - men jag förråder ingenting, jag säger inte ett enda ord mer om den saken. Sätt er själv på huk och gräv själva med fingret i den uppluckrade jorden med återhållen andedräkt, ty fingret i fråga rör just vid ett skört och fyllt skott. Det kan icke beskrivas, liksom man inte med ord kan beskriva kyssar och några få andra saker.
Medan vi är vid detta späda skott - ingen vet, hur det kommer sig, men det händer påfallande ofta; när ni går upp i en rabatt för att ta bort en torr kvist eller rensa bort en maskrosrackare, så trampar ni vanligen på ett underjordiskt skott till en lilja eller trollius, det knastar till under foten och ni stelnar av fasa och skam, i detta ögonblick anser ni er för ett odjur, under vars hovar inget gräs mer växer.
Eller ni luckrar med oändlig försiktighet upp jorden med det garanterade resultatet, att ni klyver en spirande lök med hackan eller helt enkelt skär av några anemongroddar med spaden, när ni förfärat ryggar tillbaka, krossar ni med foten en blommande primula eller bryter av en ung delphiniumplym. Med ju ängsligare varsamhet ni arbetar, dess större skada vållar ni. Först genom årslång praktik lär ni er den verklige trädgårdsodlarens mystiska och brutala säkerhet, han kliver var sjutton som helst och trampar ändå inte sönder någonting. Och skulle det hända, så blir han inte bekymrad för det.
April är lövsprickningens men också planteringens månad. Med hänförelse, ja med vild hänförelse och otålighet har ni i handelsträdgårdarna beställt de plantor, utan vilka ni inte skulle kunna leva längre. Ni har lovar era vänner som också har trädgård, att komma till er och få sticklingar, jag vågar påstå, att ni aldrig har nog med det ni redan har.
Och så en dag har så där en hundrasjuttio plantor stämt möte hemma hos er och vill komma i jorden; i detta ögonblick ser ni er om i trädgården och finner med förkrossande visshet, att ni inte har plats nog.
Trädgårdsodlaren i april är alltså en man, som med en vissnande planta i handen springer runt sin trädgård ett tjog gånger för att finna en fläck, där ännu inget växer.
- Nej här går det inte, brummar han lågt.
- Där har jag de där förbannade prästkragarna, där skulle floxen kväva den, och där är tjärblomstret, fan också.
- Hm, där har blåklockan spritt sig, och där vid röllekan finns heller ingen plats - var ska jag sätta den?
- Vänta lite, här - nej, här står det redan en stormhatt, här kanske - men här står ju potentillan.
- Här kunde det gå, men nu är det ju fullt med tradescantia, och här - vad är det för något som sticker opp? Det skulle jag gärna vilja veta. Aha här finns det litet plats. Vänta lilla planta, snart ska du vara i säng. Se så där, och lycka till nu med växten
Men två dar senare märker trädgårdsodlaren, att han satt den mitt i den purpurrött spirande oenotheran.
Trädgårdsmannen har alldeles säkert uppstått tack vare kulturen och icke genom naturlig utveckling. Hade han utvecklats ur naturen, skulle han sett ut på ett annat vis. Han hade haft ben som en skalbagge för att inte behöva sitta på huk, och vingar, dels för skönhetens skull, dels för att vara i stånd att höja sig över sina rabatter.
Nu kommer Ernst
SVT eller TV4 kommer att producera trädgårdsprogram med Ernst framöver. Gustav, Gunnel, Maria, Sanna och Rappne, ni har inte en chans nu. Nu kommer vi få se herr Kirschsteiger springa omkring barfota i planteringarna och titta libbstickor i ögonen och skapa nya trädgårdsfloskler och trädgårdssverige blir sådär mysigt Ernst-poetiskt.
Bilden har jag lånat från Allt om Trädgård....och det borde väl inte göra något? Det är väl reklam? Alla som läser detta kommer att köa i butikerna den 13 april för att köpa tidningen och läsa om när Ernst kliver in i rollen som vår nya trädgårdsguru.
Man blir lite konstig på mitten...
Några Ernst-citat
1: Här sitter jag och känner in rummet.
2: Åh, kära nån, vilken dag. Jag är så full av intryck.
3: Det här med att sitta så här och tälja, det är någonting jag tycker är väldigt skönt.
4: Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst.
5: Det här fönstret ger väldigt skön kontakt mellan ute och inne. Det är som om att ute och inne vill varandra någonting.
6: Jag har mött libbstickor som tittat mig i ögonen.
7: Det blir som ett vattenfall av ek.
8: Jag är nog den som gett plexiglaset ett ansikte.
9: Man känner aldrig sig så rik som när man plockar ut färskt bröd ur ugnen.
10: Se så vackert stenen tar emot oljan
11: Staffan, kan inte jag få testa att slamma? Det ser så himla kul ut.
12: När en katt ligger och sover i ett rum finns det
inte mycket mer för en inredare att göra där.
13: Man blir lite varm i hjärtat när man sitter framför ett så här gammalt hus.
14: Här kommer huset att trivas bra, här kommer jag att trivas bra. Och vad kan det bli då? Jo, bara bra.
15: Färgen är som en mogen äldre kvinna som klarar sig på egen hand.
16: Hjärta, hjärna, i nån skön förening där.
17: Först kramar jag alla i familjen – sedan ställer jag mig vid spisen.
Gula blommor i Bergianska trädgården
13 grader varmt. Gula blommor. Mycket stillsam vandring. Kaffefika i orangeriet. Vårkänsla. Hav av vintergäck i den privata trädgården som ligger mitt i den Bergianska trädgården.
Den kinesiska trollhasseln blommade.
Fröställningar från höstanemonen.
..och från buskpionen.
Nu börjar snart samma buskpion veckla ut sina blad.
Kaffefika
Den här glada nyheten såg jag först idag.
Här kommer den nya våtmarksträdgården ligga. Ska bli mycket spännande att se resultatet.
Inne på Plantagen säljs nu mängder av färgglada säckar. Plantagen hjälper dig att planera din trädgård.
Så...nu är jag klar. Nu går jag vidare.
Buskar som blommar på årsskotten
Syrenbuddleja (Buddleja davidii)
Hydrangea arborescnes ´Annabelle´
När man beskär buskar kan det vara bra att veta vilka som kommer att blomma samma år som beskärningen sker.
Här är några buskar som blommar på årsskotten.
- Fjärilsbuske (Buddleja)
- Hortensia (Hydrangea)
- Ölandstok (Potentilla)
- Rosenspirea (Spirea japonica)
- Hyperikum (Hupericum)
- Rosor
- Senblommande clematis
Ölandstok (Potentilla)
Långvandring på långfredagen
Idag sken i varje fall solen, bofinken kvittrade i backarna och gässen tutade överallt. Eftersom jag vandrade mitt på dagen så var det mycket folk på gångvägarna runt ön.
Sträckan runt Djurgården är 9,5 km (vilket egentligen är för långt för mina dåliga knän) och jag avverkade sträckan på fina 3 timmar...!
Jag hade min vanliga vandringslunk, för att inte missa något och det blev också många foto-stopp - väldigt många. Jag höll mig efter stränderna idag och provade några bänkar och bryggor efter vägen. Uppe på Rosendal var det nog alldeles för mycket folk för mig en helgdag som den här, jag är yr ändå och skulle jag blanda mig med helg-Rosendalsfolken skulle jag nog behövt stavar för att inte rasa ihop.
Jag satt länge mittemot sjöhistoriska museet och där jag kände den svaga lukten av jord. Där funderade jag också på mitt beslut att inte resa ner till Österlen i år utan jag kommer att besöka Öland i fyra dagar i stället, i slutet av maj.
Den gamla eken vid Biskopsudden kämpar vidare.
Waldemarsudde.
August Rodins Tänkaren funderar vidare...
Paret av Liss Eriksson.
Vid Lilla Parkcaféet satt folk på uteserveringen.
Här efter väggarna i Djurgårdsstaden blommar mängder av stockrosor på sommaren.
I det här huset håller Djurgårdens hembygdsförening till.
Allmänna gränd och Gröna Lund som öppnar den 24 april.
Strandvägen med skutorna.
Djurgårdsbron.
När inte de vitkindade gässen tutade, så åt de gräs.
Kaknästornet och Sjöhistoriska museet där delar av morfats skuta Hoppet finns som permanent utställning.
En bänktyp som jag inte sett på Djurgården tidigare.
Det här trädets tillväxthormoner har tydligen spårat ur fullständigt.
Stockholms roddförenings café vid Djurgårdsbrunnskanalen var populärt idag.
Djurgårdsbrunnskanalens mjuka väg ut mot skärgården.
En av Isbladskärrets många hägrar som nu häckar.
Längst ute vid Blockhusudden märker man inte mycket av storstadens puls. Vilken storstad i världen kan bjuda på det här lugnet?
Blockhusuddens café öppnar inte ännu på ett tag.
Vandringen slutade här vid café Ekorren där jag tänkte fika...men det funkade inte den här gången.
1542 trädgårdsbloggar
I juli 2006 fanns endast 56 trädgårdsbloggar och av dem var 6 skivna av män.
Idag blir det långfredagslångvandring runt Djurgården.
Bilden är inte tagen i år utan den 7 maj förra året.
