April, det är trädgårdsodlarens verkliga, välsignade månad. De älskande må gärna dra till skogs med sin besjungna maj; i maj gör träd och blommor ingenting annat än blommar, men i april då SPRICKER DE UT!
Det vill jag säga er, att detta spirande lövverk, dessa skott, knoppar och groddar, det är naturens största underverk - men jag förråder ingenting, jag säger inte ett enda ord mer om den saken. Sätt er själv på huk och gräv själva med fingret i den uppluckrade jorden med återhållen andedräkt, ty fingret i fråga rör just vid ett skört och fyllt skott. Det kan icke beskrivas, liksom man inte med ord kan beskriva kyssar och några få andra saker.



Medan vi är vid detta späda skott - ingen vet, hur det kommer sig, men det händer påfallande ofta; när ni går upp i en rabatt för att ta bort en torr kvist eller rensa bort en maskrosrackare, så trampar ni vanligen på ett underjordiskt skott till en lilja eller trollius, det knastar till under foten och ni stelnar av fasa och skam, i detta ögonblick anser ni er för ett odjur, under vars hovar inget gräs mer växer.

Eller ni luckrar med oändlig försiktighet upp jorden med det garanterade resultatet, att ni klyver en spirande lök med hackan eller helt enkelt skär av några anemongroddar med spaden, när ni förfärat ryggar tillbaka, krossar ni med foten en blommande primula eller bryter av en ung delphiniumplym. Med ju ängsligare varsamhet ni arbetar, dess större skada vållar ni. Först genom årslång praktik lär ni er den verklige trädgårdsodlarens mystiska och brutala säkerhet, han kliver var sjutton som helst och trampar ändå inte sönder någonting. Och skulle det hända, så blir han inte bekymrad för det.



April är lövsprickningens men också planteringens månad. Med hänförelse, ja med vild hänförelse och otålighet har ni i handelsträdgårdarna beställt de plantor, utan vilka ni inte skulle kunna leva längre. Ni har lovar era vänner som också har trädgård, att komma till er och få sticklingar, jag vågar påstå, att ni aldrig har nog med det ni redan har.
Och så en dag har så där en hundrasjuttio plantor stämt möte hemma hos er och vill komma i jorden; i detta ögonblick ser ni er om i trädgården och finner med förkrossande visshet, att ni inte har plats nog.

Trädgårdsodlaren i april är alltså en man, som med en vissnande planta i handen springer runt sin trädgård ett tjog gånger för att finna en fläck, där ännu inget växer.
- Nej här går det inte, brummar han lågt.
- Där har jag de där förbannade prästkragarna, där skulle floxen kväva den, och där är tjärblomstret, fan också.
- Hm, där har blåklockan spritt sig, och där vid röllekan finns heller ingen plats - var ska jag sätta den?
- Vänta lite, här - nej, här står det redan en stormhatt, här kanske - men här står ju potentillan.
- Här kunde det gå, men nu är det ju fullt med tradescantia, och här - vad är det för något som sticker opp? Det skulle jag gärna vilja veta. Aha här finns det litet plats. Vänta lilla planta, snart ska du vara i säng. Se så där, och lycka till nu med växten
Men två dar senare märker trädgårdsodlaren, att han satt den mitt i den purpurrött spirande oenotheran.

Trädgårdsmannen har alldeles säkert uppstått tack vare kulturen och icke genom naturlig utveckling. Hade han utvecklats ur naturen, skulle han sett ut på ett annat vis. Han hade haft ben som en skalbagge för att inte behöva sitta på huk, och vingar, dels för skönhetens skull, dels för att vara i stånd att höja sig över sina rabatter.

Underbara Ett år med min trädgård av Karel Capek från 1934, den här upplagan är från 1955 och teckningarna i boken är gjorda av Josef Capek. Jag tänkte citera några rader varje månad ur boken. Platsen är gamla Tjeckoslovakien så klimatet stämmer inte riktigt med det vi har, men jag tror att de flesta förstår och känner igen sig en aning. Se alla månader här.
______________________________________________________________________________________

Ska vi låta skildra trädgårdsodlarens mars i överensstämmande med sanningen och urgamla erfarenheter, måste vi först och främst nog skilja på två saker:
A) vad trädgårdsmästare bör och vill uträtta, och
B) vad han i själva verket uträttar, emedan han inte kan göra mer.



A) Hans lidelsefulla, våldsamma begär, det förstås av sig själv, är att ta bort riset och avtäcka blommorna, att gräva, gödsla, planera, hacka, vända jorden, luckra upp den, skovla, jämna, vattna, dela stånd (?), göra sticklingar, beskära, sätta, sätta om, binda upp, bespruta, tillsätta gödningsämnen, rensa, komplettera, så, gallra, klippa, jaga bort sparvar och trastar, lukta på jorden, gräva upp skott med fingret, jubla över blommande snödroppar, torka svetten ur pannan, sträcka på ryggen, äta som en varg och dricka som en svamp, gå till sängs med spaden och stiga upp med lärkan, lovprisa solen och den himmelska daggen, känna på de hårda knopparna, kärleksfullt dra upp de första valkarna och blåsorna och överhuvudtaget leva livet helt, fullt, vårligt på trädgårdsmästarvis.

B) I stället svär han över att jorden ännu eller åter är tillfrusen, han rasar hemma som ett fånget lejon i bur, när hans trädgård snöar igen, sitter vid kakelugnen och har snuva, måste gå till tandläkaren, blir stämd inför rätta, får besök av sin faster, ett barnbarnsbarn eller fans mormor och blir allt ynkligare dag efter dag, drabbad av alla möjliga prövningar, hemsökelser, bekymmer och motigheter, som liksom genom överenskommelse hopar sig i mars månad; ty ni ska veta, att ´´mars är den brådaste månaden i trädgården, som ska förberedas på vårens ankomst´´.

Dagens låt

Jag fick en bok i julklapp. Underbara Ett år med min trädgård av Karel Capek från 1934, den här upplagan är från 1955. Teckningarna i boken är gjorda av Josef Capek. Jag tänkte citera några rader varje månad ur boken och börjar just nu när det nya året startat. Platsen är gamla Tjeckoslovakien så klimatet stämmer inte riktigt med det vi har, men jag tror att de flesta förstår och känner igen sig en aning.
_____________________________________________________________________________________
Februari
Trädgårdsodlaren fortsätter i februari sitt januariarbete, särskilt i så måtto, att han framför allt odlar vädret. Det ska ni veta, att februari är en farlig tid, som hotar trädgårdsodlaren med frost, sol, fukt, torka och blåst. Den kortaste månaden, denna krympling bland månader, denna ofullgångna, på allt sätt osolida skottdagsmånad utmärker sig framför alla de andra genom sina baksluga ränker; tag er i akt för den.
På dagen lockar den fram knoppar på buskarna, på natten sveder den dem, med ena handen smeker den oss och med den andra knäpper den oss på näsan. Gud vet varför skottåret skänker en dag just åt denna vankelmodiga, katarraliska, lömska stackare till månad.

Se alla månder i kategorin.



Ett annat säsongsarbete i februari är jakten på de första vårtecknen. Trädgårdsmannen ger inte mycket för den ollonborre eller fjärilen, som vanligen inviger våren i tidningarna. Först och främst intresserar han sig inte för ollonborrar och för det andra är den första fjärilen vanligen den sista från i fjol, som glömt att dö.
De första vårtecknen trädgårdsmannen söker efter är mera tillförlitliga.

Jorden öppnar sig men lämnar ännu inte från sig något grönt blad. Ännu kan man ta den för vad den är, en naken och väntande jord. Ännu är det tid till all gödsling och grävning, planering och reglering, luckring och blandning. Nu är det, som trädgårdsmästaren märker, att hans jord är för tung, för fet eller för sandig, för sur eller för torr; kort sagt, det bryter fram inom honom en passionerad lust att på ett eller annat sätt förbättra den.

Ni ska veta att man kan förbättra jorden med tusen olika medel. Olyckligtvis har trädgårdsmannen dem vanligen inte till hands. I stan är det tämligen besvärligt att ha hemma just sådana saker som duvspillning, boklöv, ruttnad kogödsel, gammalt murbruk, gammal torvjord, grästorv från träda, luftad mullvadshög, skogsjord, flodsand, myrjord, sjöslam, hedjord, träkol, träaska, finmalet ben, spånor av horn, gammal urin, hästgödsel, kalk, sphagnum, förmultnande stubbar och andra närande, luckrande och välgörande ämnen, för att icke tala om mer än ett dussin gödningsämnen med kvävem magnesium, fosfat och mycket annat.

Vet ni vad, nu blommar redan snödropparna, nu blommar även hamamelis med små gula stjärnor, och julrosorna har tjocka knoppar. Och när ni ser noga efter (då måste ni hålla andan) så ser ni knoppar och groddar nästan på allting, genom tusentals fina ådror stiger livet ur jorden. Vi trädgårdsmän ger inte tappt, vi går redan den nya vårens safter tillmötes.

Januari
Vad beträffar januarivegetationen, så är det mest kända blommorna de så kallade isblommorna. För att de ska utvecklas behövs det, att ni åtminstone andas ut en aning vattenånga i rummet; är luften alldeles torr, kan ni inte dra upp så mycket som ett futtigt isbarr på fönstret, mycket mindre några blommor. Vidare måste fönstret vara otätt någonstans. I den riktningen blåsten piper in genom fönstret, växer isblommorna. Därför trivs de bättre hos fattigt folk än hos rikt, eftersom de rikas fönster sluter bättre till.

Icke ens januari är för trädgårdsodlaren någon overksam tid, vilket trädgårdsböckerna påstår - säkerligen endast som tröst. De säger att man framför allt ska bearbeta jorden. Han går löst på den med en spade; efter en lång stunds knogande lyckas han bryta av spaden mot den kristallhårda marken. Han försöker med grepen, och om han håller på tillräckligt ihärdigt, bräcker han skaftet. Så griper han till hackan och uppnår åtminstone så mycket, att han fördärvar en tulpanlök, som han satt på hösten.

Det enda sättet att bearbeta jorden är med stämjärn och hammare; men det går mycket långsamt framåt, och man blir snart trött på det. Möjligen skulle man kunna göra jorden porös med dynamit; men trädgårdsodlaren äger vanligen inte någon dynamit. Nå, låt oss då lämna det åt tövädret.