Kampen om TV/Radioeken fortsätter. Jag vet inte om antalet demonstranter där på Oxenstiernsgatan minskar ju längre tiden går men jag antar att taktiken är att trötta ut motståndet tills trädet ska falla - om det nu ska falla.

Jag har hört människor både från landsbygden och från Stockholm som tycker att den här demonstrationen är trams, att det ju finns massor av träd i skogen eller på Djurgården, bara ett stenkast från TV-eken. Att alla de som vaktar eken är mediak...nollåttor som kramar träd i stället för att engagera sig i viktigare problem.

Att människor engagerar sig så starkt för TV-eken är väl ett uttryck för att det fortfarande finns de som lämnar TV-sofforna kvällar och t.o.m. nätter för att vakta sitt träd och verkligen bryr sig om vad som händer i stan i stället för att som de flesta gnälla i efterhand.

Hela Stockholms city våldtogs på 1950-1960-talet. Hela citykärnan med Klarakvarteren revs och mängder av gamla vackra hus byttes mot stora fula betonghus som kom att inrymma parkeringsgarage, banker och varuhus.
Jag älskar verkligen mitt Stockholm och det allra mesta tycker jag om, men city är idag en plats där jag sällan vistas eftersom jag tycker så illa om den kalla och stela miljön. Jag har många gamla filmer där man får följa rivningarna av Klara och uppbyggnaden av det nya city.  I de gamla svartvita filmerna ser man förvånade och chockade stockholmare som ser hur hela citykärnan grävs upp. Visst fanns det opinion mot detta men egentligen borde väl det ha varit mycket mer tryck och protester mot Hjalmar Mehr och hans stadsplanerare.

Det här är Klara västra kyrkogata idag och år 1954. Varför lät vi det ske?

När almarna i Kungsträdgården skulle fällas 1971 för att en tunnelbaneuppgång skulle byggas mitt i Kungsträdgården då fick stockholmarna nog. Vi måste helt enkelt säga ifrån när vår stadsmiljö förändras till det sämre.

Nu är Slussenområdet på väg att förändras och hela det mycket känsliga området kommer troligen att bli förstört för alltid. Jag vet ingen som bor i Stockholm som tycker om det nya ombyggnadsförslaget. Men det kanske är tänkt så att vi människor som bor i staden bara ska betala vår skatt och hålla käften. Jag vet att många som bara tycker att det är roligt att demonstrera hakar på vid tillfällen som nu vid TV-eken och ofta så verkar man välja ut just dessa personer vid intervjuer till TV-nyheter och så skapas en bild av den korkade demonstrerande nollåttan.

 

 

 

 

Jag var på Lyran och drack kaffe. Lyran är ett konditori i Bredäng som har en fantastisk utsikt över Mälaren och bort mot mitt Bromma. Byggnaden uppfördes som sommarvilla 1867 i schweizerstil och namnet Lyran kommer av att konstnären Carl Gustaf af Leopold skapade en lyra i trä som står uppställd på gården och som är en hyllning till Carl Michael Bellman.
Det är något alldeles speciellt att sitta ute på verandan med utsikten och här finns massor av gott bakverk men idag nöjde jag mig med ett wienerbröd.

 

 

Hammarby sjöstad är ny stadsdel i Stockholm som först 2017 är helt färdigbyggd. Då kommer det att bo 25 000 människor här.
Det är fint runt Hammarby sjö men alla dessa hus med den moderna arkitekturen ligger alldeles för tätt tycker jag. Jag skulle känna mig oerhört instängd om jag bodde här, om man då inte har fri utsikt mot Hammarby sjö och det finns också takterrasser som säkert är helt fantastiska boplatser med utsikt in mot Södermalm. Kjell Bergqvist ska visst bo här.
Visst skulle man velat ha varit med när arkitekten ritade byggnaden på bilden här ovan. Gick han på starka mediciner eller vad rökte han? Inspirerad av Gaudi? Lunchen åt jag på Café Spoon Nautica.

Det är nog så att jag i mina bilder ofta förskönar mitt Stockholm. Bilderna ljuger inte men förskönar nog som sagt en aning. Jag skär bort det fula och det som stör idyllen. Det är meningen och tanken med bilderna.
Jag ser allt det andra också men jag vill att man även ska kunna koncentrera sig på det vackra som finns runt omkring oss. Det är så lätt att falla in i klagokören som mest ser klotter, nedskräpning och förstörelse. Det finns där och det är ett problem, jag vet det. Men jag tror att det är viktigt att vi ser det vackra också.

Bilden här ovan är tagen från ett utsiktstorn vid Liljeholmen och här har en uteliggare sin sommarplats. Det låg en del kläder och annat som markerade platsen och det är tragiskt att se hur vissa av oss lever. Även om jag blev aningen nedstämd av synen så måste man väl ändå säga att det är en väl utvald plats?

På många platser byggs det bostadshus längs kajerna i Stockholm nu där det tidigare funnits fabriker och andra arbetsplatser, som här på Liljeholmen. Vrider jag huvudet åt höger från min skrivarplats så ser jag över till Kungsholmen och Hornsberg där också en ny stadsdel snart är färdigbyggd och vid kajen där det tidigare var sandtag växer nu bostadshus upp. Förr var det livlig trafik med alla sandpråmar här nere på Ulvsundasjön, nu är det mest fritidsbåtar och turistbåtarna som tarfikerar sjön.

Efter att bland franska turister på Fjällgatan ha njutit av utsikten över Stockholm så korsade jag den hetsiga Folkkungagatan och klev in i Sofia församling. Jag gick Sågargatan upp och in på Lotsgatan. Nu var jag uppe på Åsöberget och längst ut på Åsögatan har man en fantastisk utsikt över Stockholms inlopp.

Nu har de nya röda sargerna kommit på plats i trädgården. De förra sargerna förföll alltmer och det charmiga stöket som jag gillar höll på att gå över styr...nu är balansen återställd. Charmigt stök fortfarande, men inget hotande förfall. Här finns ett helt underbart café med fantastiska mackor. Jag kommer att hänga mycket här i sommar...

 

 

Här på Rosendal blommar perennplanteringarna fint och den här platsen som ligger ganska centralt i Stockholm bjuder som alltid på lugn och ro. Det känns som om man befinner sig många mil från en stor stad. Man är helt inbäddad i lummig, vänlig och mjuk grönska. Inte en vass och mörk gran så långt ögat når!

Men om man vill uppleva det där lugnet så ska man inte bege sig hit under helgerna då det är mycket folk här som alla vill uppleva det där lugnet!! Men man tar sig hit även för att fika på det berömda caféet.

Jag tycker oerhört mycket om Rosendal men jag tycker att rosenträdgården borde få en bättre skötsel och den nya pionplanteringen där pionerna blommar som bäst nu...borde väl rensas från ogräs?
Jag vet...det händer massor i trädgårdarna fram till midsommar och det är omöjligt att ha det perfekt överallt, hela tiden. Men rosenträdgården innehåller så många fina rosor och läget nedanför orangeriet är perfekt...så liiite mer underhållstid där...tack! Och pionplanteringen tar en timma att rensa!

Pionen ´Sea Shell´´ är mycket vacker och jag tycker mycket om enkla pioner. I lördags blev jag förälskad i Flame...och nu i Sea Shell. De fyllda pionerna som är som stora gräddbakelser klarar inte regn och som tur är för dessa pioner så är det andra året i följd nu som de får blomma utan att bli fyllda av vatten och se ut som stora blöta svampar. De enkla pionernas kronblad dansar i vinden och klarar regnet bättre.

Som vanligt gick jag även bort till Waldemarsudde där den fantastiska utsikten och den vackra trädgården gör det till en av mina favoritplatser i Stockholm. Inga sommarblommor utplanterade ännu men de är säkert på gång. Jag försökte få tag i trädgårdsmästare Marina för att få de där månviolerna som hon lovat mig. Hon satt i ett möte och jag satt under Prins Eugens ek. Det får bli en annan gång.

I Lusthusportens park började man idag att plantera ut sommarblommorna. Här finns en stor plantering för varje färg och man började idag med den vita. De glada tjejerna berättade att plantorna kommer från Skallebergs handelsträdgård i Järfälla och att antalet sommarblommor överstiger tio tusen. Och ännu en gång konstaterar jag att männen försvinner allt mer från den här branschen...

Weigela och Kolkwitzia

Det är pingst och vi  befinner oss i hänryckningens tid! Efter naturens stora blomsterfyrverkeri så är det trädgårdsväxternas tur att visa sin bästa sida. Jag har aldrig varit i Tanto eller i Eriksdalslundens koloniområden så här mitt i sommaren men idag klättrade jag omkring bl.a.  i sluttningen nedanför Södersjukhuset.

I början blev jag helt tagen av all blomprakt i alla små trädgårdar. När idén med kolonilotter kom fram en gång i tiden så var det meningen att folk skulle odla sina grönsaker på de små lotterna. Idag är det mest blomsterprakt.
Hur som helst så blommade det oerhört mycket nu och den gamla funkisbusken Kolkwitzia amabilis eller paradisbusken, syntes på många håll och den märks ju verkligen då den blommar så rikligt med sina ljust rosa blommor. Är det någon som planterar den idag? Den känns lite bortglömd! Jag tycker att den är vacker där den passar, men kan bli nästan ful på fel plats. Efter en stund blev jag dock mätt på alla färger och all prakt. Jag började längta efter naturens djupa högsommargrönska.

En kolonihelg i stan blev det den här pingsten och med massor av färgintryck laddar jag för en ny vecka i Engsholms slottspark. Vecka 24 blir vacker i slottsträdgården!

Dagens reflektion av en man som är på väg mot en hög ålder: Jag vet inte hur många mammor jag såg som sms:ade eller surfade i mobilen samtidigt som man gick med barnvagnen. Jag säger inte att det är fel...men det såg lite märkligt ut.
Dagens andra reflektion: Bara äldre människor på kolonilotterna. Antar att köerna är så långa att man hinner bli pensionär innan man får en plats. På så vis blir trädgårdsstilarna ganska lika...inte så många nya grepp liksom!

 

 

 

 

Kristi Himmelfärdsdag och vi vandrade runt Kungsholmen. En sträcka på ungefär en mil. Det fortsatte att blåsa som det gjort varje dag under veckan, men det var varmt och soligt. Förra året gick jag runt Kungsholmen den 16 maj men då gick jag motsols. Den här gången var stegen så oerhört mycket lättare, grönskan djupare och det kändes mer som sommar.
Vandringen tog åtta timmar från det att jag lämnade mitt hem och började gå över Tranebergsbron mot Kungsholmen, tills jag kom hem igen. Som en arbetsdag, men så oändligt mycket skönare. Vi möttes under bron och detblev en skön vandring med en perfekt vandrarvän! Under de åtta timmarna ingick en lång lunch på Mälarpaviljongen men också många pauser på bänkar och bryggor.

 

 

 

 

 

 

Det är något visst med Södermalms syrener. Kanske att de passar så bra till husen, planken, staketen och utsikten. Marie från Nyfiken Grön AB och jag har åtminstone ett gemensamt intresse - Södermalms syrener! Därför gick vi en syrenvandring den här tidiga lördagsmorgonen innan Stockholm Maraton startade. Det var i grevens tid...nästa helg har de säkert blommat ut. Vi hade en fin vandring som avslutades med kaffefika på mysiga Café Kahve.