Höbräken - Dennstaedtia punctiloba. Härstammar från Nordamerika och blir ca en meter hög. Namnet kommer av att om man krossar bladen så luktar det färskt hö. Bilderna är tagna den 20 juni i Bergianska trädgården.

Frilandsadiantum - Adiantum pedatum. Den här vackra växten med ljustgrönt bladverk och mörka stjälkar tillhör venushårväxter och blir 50-60 cm hög. De trivs i skugga eller halvskugga i något fuktiga marker. Bilderna är tagna den 20 juni i Bergianska trädgården.

Mörkret har nu lagt sig som ett lock över vårt land - då är det dags för en fototävling igen. Start tisdag den 1 november.

• Bilden ska vara tagen i november 2011. Temat är Glädje och motivet behöver inte vara trädgård.

• Bilden får inte tidigare vara publicerad någonstans, inte heller på bloggar.

• Döp bilden!

• Bilden kommer i bloggen att vara 790 bred, men det går bra att skicka den högupplöst också, så ändrar jag den och bilden måste vara liggande för att det ska bli rättvis plats i inlägget.

• Skicka in endast en bild till [email protected]

• Bilderna ska vara hos mig senast lördag den 12 november kl. 18.00.

• Bilderna kommer att ligga på bloggen mellan 12-20 november och ordningen lottas. Deltagarna är anonyma tills de fem som fått flest röster visas.

• Man röstar på en bild (inte sin egen) genom att maila till mig och man röstar endast på en bild.

• Jag räknar alla mailröster söndagen den 20 november kl. 18.00 och lägger ut de fem bilder som fått flest röster med ordningen från 5:e plats och uppåt. Vinnaren koras alltså under kvällen.

• I den här tävlingen vinner man äran, men något litet pris blir det väl i år också.

• Så från och med den första november är det bara att ge sig ut och fånga glädje på bild.

• Jo just det...det här är tänkt att vara en lustfylld och enkel fototävling utan inblandning av utomstående kontrollanter och domare. Jag är enväldig domare och en sjukligt rättvis sådan!

Fototävlingen 2010

Fototävlingen 2009

Fototävlingen 2008

En bit från slottet ligger jaktstugan. Egentligen är det ingen jaktstuga utan den lilla stugan har för länge sedan använts som sommarstuga. Men vi kallar den för jaktstugan. Det låter fint. Nu är stugan öde.

Ibland när jag jobbar i köksträdgårdslandet som ligger i närheten, så brukar jag gå hit och sätta mig på trappan och ta fem minuters paus för att komma ifrån trädgården. Här kan jag släppa allt arbete för en stund och andas lite lugnare.

Idag vilade jag en stund på trappan och tyckte plötsligt att hösten var vacker. Det är varmare än normalt ute och färgerna här omkring går i lugnt brunt och svagt gult. Vet inte när jag blev lugn av höstfärger senast. Men oron ligger i luften, snart drar kyla ner från norr och vintern går inte att stoppa.

 

Luktolvon härstammar från Korea och Japan och är en buske som blir 1 - 1,5 meter hög och trivs i halvskugga, i fuktig och näringsrik jord. Den är härdig till zon 5. Den här lilla busken har ett lite rundartat växtsätt grågröna och något ludna blad. Blommorna i maj doftar mycket gott.

• Sorten ´Aurora´ har blommor som går mer mot rosarött och klarar sig till zon 3.
• ´Diana´doftar starkt.

 

Jan Guillous Hamilton kommer nu i tre nya långfilmer.
Den första filmen som heter ´´I nationens intresse´´ har premiär den 13 januari 2012. Film nr. två som heter ´´Men inte om det gäller min dotter´´ spelas just nu in och flera scener har i fyra dagar spelats in på Engsholms slott som nu blir Hamiltonslottet.

Slottet har varit fyllt av folk från filmteamet och idag fick jag se när en scen togs i vårt vackra bibliotek som i filmen är Hamiltons kontor. Det kommer att bli oerhört spännande att se resultatet om ett år då filmen har premiär och då kommer vi alla som jobbar på Engsholm att se filmen på bio tillsammans.
Film nummer tre som heter ´´I hennes majestäts tjänst´´ kommer att spelas in under nästa år.

Läs om Carl Hamilton här.

Det blev en annorlunda måndag på Engsholms slott idag. Färgstark och spännande i dubbel bemärkelse. Jag berättar mer i inlägget som jag lägger ut innan jag åker till jobbet i morgon bitti.

 

 

 

 

Föreningen Malmöpojkarna i Stockholm

Grundat 1934

anförtroddes 1949 av Kungliga Djurgårdsförvaltningen omvårdnaden av denna bokskogslund.

Den är en av de nordligaste i landet.

Förnyelse skedde under 1950- och 60-talen genom inplantering av ungträd från skånska bokskogar.

 

 

 

 

Nästa år ska jag köpa ett macro-objektiv.

Hösten är inte alls den lugna tid som många säger. Nu blir man ju i stället stressad av att försöka se och ta farväl av trädens grönska, eller färgrikedom som de nu visar upp. Några dagar med minusgrader och nordliga vindar, så är träden nakna med gråbruna stammar och grenar.

Det var vackert på Skansen idag och som vanligt tittade jag inte på de instängda djuren utan koncentrerade mig på trädgårdarna och de vackra miljöerna runt gårdarna. Det duggregnade och temperaturen låg på 5-6 plusgrader och jag mindes en isande dag här uppe 2010.

Förutom skolklasserna och förskolebarnen i illgula västar, så var jag ganska ensam här uppe idag och i trädgårdarna var jag verkligen ensam, det var djuren som lockade barnen.

Några trädgårdsarbetare rörde sig sakta och tysta fram.

Skånegården är min favoritplats på Skansen och här var det grönare än på andra ställen på grund av buxbomen.

Jag gick in i värmen vid café Petissan och tog en kaffe och en kanelbulle. Jag var ensam kund och jag pratade med kvinnan som jobbade på caféet och vi funderade hur vi skulle ta oss igenom vintern...

I rosenträdgården hittade jag Mozart som fortfarande blommade fint.

Utanför Skansen stod som vanligt Kalle och Emma.

Redan de gamla grekerna odlade mangold, denna hysteriskt vackra grönsak som jag blir lika glad åt varje år då VD tillsammans med kockarna väljer den till kökslandet och jag sår sen så gärna och sköter om plantorna med kärlek.
Varje gång då jag kliver in i köksträdgårdslandet så faller blicken på den här grönsaken och när solens strålar träffar bladen, blir det magi. Den är verkligen en lysande stjärna här.

Mangold kallas ibland för romersk kål, spenatbeta, stamspenat, bladbeta eller stjärnmangold. Vad den än kallas så är det min absoluta favoritgrönsak, just för skönhetens skull.

Tydligen så kan man använda den här kompisen i köket också, men jag tänker inte börja rabbla recept här. Jag har varken kunskap eller intresse av det, men den tillhör de växter som jag tycker är vackrast i slottsparken.

Daggsalvian blommar vidare.

Bonica.

Nävan ´Sweet Heidy´ igen...

175 ginkgoträd planterades förra hösten utefter Hornsgatan i Stockholm och det ser som om alla har klarat sig gott under det första året. Det ska bli intressant att följa dem genom åren och jag tycker att det var ett spännande val av gatuträd. Sammanlags planterades sedan 209 träd längs Hornsgatan.
Läs mer om planteringen av träden här.

I Eriksdalslundens koloniområde står det här trädet, en alm som har blivit nära vän med ett blåregn.

Idag bestämde jag mig! Visserligen längtar jag verkligen till England och till alla de trädgårdar som jag läst om, men den resan får vänta ännu något år. Nu i somras var jag fast besluten om att under nästa sommar åka med Maria och hennes Rosebuds tours för att se ett blommande England tillsammans med ett gäng andra trädgårdsintresserade. Men ju längre tiden gick desto mer fundersam och tveksam blev jag. Nu har jag kommit fram till att jag nog inte är riktigt redo för en gruppresa till England ännu. Men jag vet att jag kommer att bli det - om ett eller två år. 2013 känns som ett Englandsår för mig.

Marias resor är de bästa man kan tänka sig, så välplanerade och Maria är den bästa reseledaren man kan få, hon håller ordning på allt och man kan slappna av fullt ut.

Den resa som jag kommer att göra under våren 2012 blir nog i stället ännu en fotbollsresa med min dotter. Det har blivit en vana att vi varje vår ser Barcelona spela någonstans i Spanien, vi är ju starka Barcafans båda två.
I slutet av mars spelar Barcelona på/mot Mallorca och jag tror att vi kommer att ha fotbollsbiljetter till den matchen då. De här resorna handlar inte bara om fotboll utan också om att möta våren kring Medelhavet. Att fånga det vackra på bild och att hälsa våren välkommen lite innan den når Sverige.

Bilderna är från Drottningholms slottspark med Kina slotts hästkastanjer den 9 oktober 2011.

Det är i stort sett omöjligt att ta översiktsbilder av Drömhörnan på grund av att perennernas blommor är så små - som nepetan och stenkyndeln t.ex. Jag tycker mycket om alla de växter jag valde och med mängder av glimtar i ögonen så började jag alltså kalla platsen för Drömhörnan.

Jag läser i Riksförbundet Svensk Trädgårds tidning Hemträdgården nr. 5-2011 att kurser i fruktträdsbeskärning ska anordnas vid två tillfällen i februari-mars och som ska ge ett certifikat, ett grönt kort efter ett skriftligt och ett praktiskt prov. Arrangör är Riksförbundet Svensk Trädgård och kursledare är Henrik Morin.
Det här är verkligen på tiden eftersom det finns så många som kallar sig fruktträdsbeskärare och som fullständigt förstör vackra träd i våra trädgårdar. Framöver kan alltså kunder söka efter certifierade beskärare och få sina träd beskurna på ett korrekt sätt. Om ni vill försöka själv med era träd så läs Lars Forslins mycket bra artikel om fruktträdsbeskärning.


Flera av bilderna i kollaget är tagna av Cilla Lundström

Kursen hålls vid Julita gård i Sörmland 27/2 - 3/3 och även 5/3 - 10/3.
Kursavgift för medlemmar i Riksförbundet Svensk Trädgård är 15 750 kr och för icke medlemmar 16 250 kr.
Ta kontakt Riksförbundet Svensk Trädgård tel. 08-792 39 53 eller email [email protected].

Klättervildvin är en kraftigt växande lianväxt som uppskattas mest på hösten då bladen blir vackert röda i olika nyanser. Den här växten trivs både i sol och skugga, har mycket små krav på jord och är härdig upp till zon 5.

Den rena arten klättrar med klängen och sorten ´Engelmanni´ klättrar med häftskivor och kan klättra på tegel, betong, träväggar, glas mm.

Blommor och frukt är inget man lägger märke till utan den här växten väljer man på grund av de vackra bladen och att den kan klättra på så gott som allt. Bären innehåller oxalsyra som är giftigt för människor men de smakar så illa att det i stort sett aldrig sker förgiftningar. Bären är däremot en viktig föda för fåglar.

Är man rädd om fasaden på putsade hus ska man nog låta bli att välja klättervildvin eftersom den så aggressivt suger sig fast, vilket ibland innebär att putsen kan lossna. Vi har den i Engsholms slottspark där den klättrar på en tegelvägg och får den växa fritt så blir den ca. 15 meter hög.

Man kan även använda klättervildvin som marktäckare och den är utmärkt till häck om den får klättra på ett staket eller liknande. Man kan föröka klättervildvin med vedartade sticklingar och om man ska beskära vildvin så ska det ske på hösten.

 

Att blogga under sommaren är en aning stressigt av olika anledningar. Dels är det som mest att göra i slottsträdgården och dels händer det så mycket i de trädgårdar och parker som jag besöker runt om i landet att man inte hinner skriva om det man upplevt. Inläggen blir lite flyktiga och stressiga och man kastar snabbt ut bilder på bloggen för att visa något bra man sett. Men man hinner eller orkar inte skriva några längre texter eller uttrycka sig på ett någorlunda bra sätt.

Att jag avskyr vinterhalvåret har väl framgått här genom åren, men det finns trots allt en fördel med perioden och det är att man har tid att sammanfatta, reflektera, fundera och analysera. Det är under vintern som man sammanfattar den gångna säsongen i slottsträdgården och man planerar inför den kommande.
Vad blev bra och vad kan bli bättre.
Det är då man grottar ner sig i trädgårdslitteratur och drömmer om den där paradisträdgården.

Jag har alltså hittat en fördel med vintern - utöver det där med att skogarna liknar julkort när snön kommer och att Stockholmsvandringarna blir friska och krispiga. Fler fördelar är att man kan gömma sig inne på caféer i Gamla Stans medeltida källare och dricka varm choklad med vispgrädde. Man kan tända mängder av stearinljus och bädda ner sig under tjocka täcken och se filmer samtidigt som snön faller tungt och vackert utanför fönstret.
Bing Crosby sjunger överkänsligt ur högtalarna när man åker skridskor i Kungsträdgården på kvällarna och man äter middagar i nästet med släkt och vänner. Vintern är ju som en enda lång mysperiod.

Det gäller bara att försöka glömma de sju mil långa resorna till jobbet i mörker på hala och snöiga vägar klockan fem på morgnarna, om 307:an ens startar. Man bör även glömma att man är tvungen att lyssna på varje väderleksrapport eftersom man är snöröjare. Man skottar alltså snö, klyver ved eller röjer sly och fäller träd i iskalla snöstormar. 
Solen visar sig ibland inte på flera veckor och det tar en halvtimma att klä på sig om morgnarna. Att träden står nakna i ett halvår, det måste man också försöka glömma. Man måste även glömma alla förkylningar och att knälederna blir helt stela och värkande i kylan och att man går ännu långsammare än vanligt. Om man kan glömma allt detta - då är det härligt med vinter!

Jag är redo. Ge mig ännu en vinter nu! Det ska funka med varm choklad, stearinljus och losec.

P.S. Grattis Tranströmer!

En vän har hans text målat på en vägg:

 

Första gången som jag såg en bouganvillea var på Kanarieöarna på 70-talet och jag vet inte hur många fotografier mina föräldrar har tagit på den här växten genom åren. Bouganvillan är ju verkligen iögonfallande och lätt att tycka om men ibland kan jag tycka att den blir lite för mycket.
Bouganvillea mot vita husfasader i Spanien - kan bli lite för inställsamt och pråligt. Men på vissa platser kan de istället vara helt oemotståndliga i just sin prålighet och prakt. Där de växte tillsammans med jakarandaträden i Malaga i våras kunde man inte annat än gilla växten!

 

Bouganvillean eller trillingblomma som den ibland kallas på svenska, härstammar från Amazonas regnskogar i Sydamerika. Det är en blommande klätterväxt som är mycket vanlig i bl.a. Medelhavsområdet och speciellt i Spanien. På Wikipedia kan man läsa att: Släktet är uppkallat efter Louis Antoine de Bougainville, en fransk upptäcktsresande som ledde den expedition som fann växterna i Brasilien på 1760-talet.

Den färgstarka växtens blomma är egentligen liten och vit, det är högbladen som är färgade i lila, rött, orange, vitt och även gult. Den lila färgen används mest och är den färg som man oftast förknippar bouganvillan med.

Det finns flera olika arter och hybrider i släktet.

En stor fördel med den här växten är att den blommar under hela året på platser med varmt klimat, särskilt om man beskär den. Bouganvillan som tål torka bra, vill ha mycket sol och behöver gödslas regelbundet.

Under oktober kommer min blogg att finnas på Nordiska trädgårdars hemsida.

När någon nämner Nordiska trädgårdar så tänker jag på våren och jag känner att det finns hopp om ljus och värme, även om vi just nu är på väg in i höst, vinter och mörker. Men när trädgårdsmässan startar där ute i Älvsjö i mars/april då är det vår och trädgårdssäsongen börjar på allvar. Det är då man försår sina sommarblommor och man börjar vårstäda i sin trädgård.

På trädgårdsmässan visas allt som har med trädgård att göra och här träffar man folk i branschen, både bekanta och obekanta. Man fikar eller äter lunch och man lyssnar på föredrag där duktigt trädgårdsfolk delar med sig av sina kunskaper.

Bilderna ovan visar att man även tar ut svängarna, precis så som man ska göra på trädgårdsmässor för att det ska bli lite kul mitt i allt det där viktiga odlandet...

Den där trädgårdsklädseln förresten - är jag fortfarande sugen på att skaffa mig.

Det manchuriska valnötsträdet släpper nu sina gula höstlöv.

Det är den här tiden på året som man lägger märke till den annars ganska anonyma busken Stefanandra.

Jag vet inte vad växtförädlarna gjort med surfiniorna till i år. Det har blommat konstant så här fint hela sommaren och visar ingen tendens att vilja lägga ner för i år. Man behöver heller inte plocka bort vissna blommor som man var tvungen att göra tidigare. Den har verkligen höjt sitt värde!

I Drömhörnan blommar bl.a. nepetan, stenkyndeln, den vita trädgårdsnattviolen och skogsastern.

På borggården blommar de röda pelargonerna vidare.

Det har varit ett mycket bra år för änglatrumpeterna som har blommat i flera omgångar och jag hoppas att alla de här knopparna ska hinna slå ut innan kylan som drar ner från norr kommer i nästa vecka.

Jag upptäckte en rosa gurkörtsblomma i trädgårdslandet. Om det beror på ph-värdet i jorden eller om det är av annan anledning får vi forska vidare på. Jag ska samla in fröerna senare. Det är ju inte dirket vanligt med rosa gurkörtsblommor. Någon som sett det tidigare? (den blå och den vita blomman har jag lagt dit för att jämföra)