Site Meter

Bergskörsbär - Prunus sargentii




Ingen missar väl när bergskörbärsträdet blommar i april/maj?  Sorten ´Rosensky´ har intensivt rosa blommor och är i mitt tycke den vackraste. År 2001 planterade jag ett sådant i slottsparken, det är i buskform och har aldrig fått den där rikliga blomningen som man ofta ser. Det kan vara så att det står i ett lite för blåsigt läge men jag väntar varje vår på att blommorna ska täcka hela den stora busken. Den växer väldigt bra och visst blommar den vackert men inte så att folk svimmar när de går förbi.
Prunus sargentii härstammar från Japan och Korea och används mer och mer i trädgårdar och parker hos oss. Vid Enköpings torg finns många träd och det är mycket effektfullt när de blommar.

Prunus sargentii når en höjd av ungefär 8-10 meter och är härdig upp till zon 4. Bladen har en mycket vacker intensiv röd höstfärg. Bergskörsbärsträdet behöver ett soligt läge och näringsrik jord. Man vill inte missa när de stora träden på Bergianska blommar och i år 2008 så kommer de att blomma som bäst under vecka 18. Sorten ´Accolade´ med dubbla blommor som just nu blommar i Kungsträdgården är mycket populärt men personligen tycker jag bäst om det enkelblommande.




Engsholms slott




En majdag i två slottsparker

Engsholms slottspark

Kylig morgon i det sörmländska landskapet men dagen kom att bli varm och vacker. Jag städade ur bilen efter gårdagens utflykt till Södermalm där jag planterade skuggperenner inne på en gård. Det var femton år sedan jag jobbade på Södermalm senast, då hade vårt familjeföretag hand om skötseln i kulturhusens trädgårdar.  Det kändes fint att lämna vår vackra slottspark för en stund och känna på lite stadspuls även på arbetstid men det var aningen svårare att parkera 307:an på Erstagatan än det brukar vara på Engsholm.

Bland de växter som jag planterade fanns flocknävan ´Snow Sprite´ som ska vara fantastisk vacker och det var nästan så att Zetas trädgård inte ville släppa ifrån sig dem. Jag måste komma ihåg att återvända till södergården lite senare för att se dem blomma.

I slottsparken har jag klippt rosorna och idag kom en journalist och en fotograf från Länstidningen för att göra ett porträtt av trädgårdsmästaren.
Det känns fortfarande lite märkligt detta med media, men jag ställer upp på det mesta fast ett tag tyckte jag att det kanske gick lite för långt när jag plötsligt ligger på marken och blir fotograferad bland vårblommor. För en stund tänkte jag...vad f-n är det jag gör egentligen? Och hur manligt är det här? Men i nästa stund så ser jag inget problem alls att ha huvudet bland vitsippor, svalört och balkansippor, det kändes nästan naturligt...!

På kvällen åkte jag bort till grannslottet Tullgarn där man i vinter har hamlat/stympat två allér med äldre lindar. Jag skrev tidigare om den här ´´beskärningen´´ och det kom olika åsikter från olika håll. Nu kände jag att jag ville se detta på närmare håll och det har jag gjort ikväll.
Jag är en trädälskare och kan omöjligt tycka om det jag nu ser i Tullgarns slottspark. Däremot kan jag förstå problemet och att de var tvungna till en åtgärd eftersom det föll torra grenar från trädkronorna och att gångarna under alléerna därför var avstängda förra året.

Vilken beskärningsmetod man än skulle ha använt här så skulle det inte ha blivit bra och vilken metod som hade varit minst dåligt kan inte jag säga, eftersom jag inte vet i vilket skick trädkronorna var innan beskärningen. Det kan man inte avgöra från marken utan då hade jag behövt komma upp i träden.
Någon tyckte tidigare att man borde ha genomfört en försiktigare beskärning och självklart så skulle det varit det optimala. Nu valde man den här vägen och även om träden om några år fått en ny grön, men ack så tråkig krona...så smärtar det i en trädälskare att se dessa pålar på rad.

Träd för mig är lika med frihet, att växa vilt och vackert. Men jag är absolut inte motståndare till tuktade träd i miljöer där de passar, men det måste ändå finnas gränser för hur hårt man får gå fram. Ibland kan valet att helt ta bort omöjliga träd och börja om med nya, vara det enda rätta och de här träden som är ungefär tvåhundra år gamla har ju inte direkt något åldervärde om man jämför med många andra lindar på olika platser. Marken här är också starkt komprimerad och det är ett högt vattenstånd som orsakar syrebrist för rötterna.

Annars är det här en mycket vacker plats med ett perfekt läge och ikväll ljöd fågelsången starkt och grönskan är verkligen på gång nu.



Hamling inne i Botkyrka kyrkogård

De här träden, ca 225 st mestadels lindar, har hamlats i vinter här i Botkyrka kyrkogård. De träden som är knuthamlade far inte illa av den beskärningen eftersom beskärningssåren blir små. De äldre träden som blivit hamlade och har stora beskärningssår ser på vissa håll mycket dåliga ut. Möjligen var en hamling enda sättet att få dem att få vara kvar här på kyrkogården. De träden utgjorde helt klart en stor risk innan hamlingen.

När det gäller träd i den här miljön så kan de omöjligt få växa fritt. De skulle då skugga hela begravningsplatsen och några blommor skulle inte trivas under täta trädkronor. En knuthamling i det här läget är helt ok tycker jag.
Jag passerar den här platsen varje dag och jag kommer att fota träden igen på sensommaren när de grönskar.


Vad händer i Tullgarns slottspark?

Tullgarns slottspark efter hamlingen. Fotograf 17 mars 2012 Per Hillerborg som skriver bloggen What Good Am I

Så här såg en av lindalléerna ut 2008

Flera personer har kontaktat mig för att få reda på vad som händer i Tullgarnas slottspark. De är upprörda och tycker att parken skövlas och förstörs. Lindar hårdhamlas och det är full aktivitet i den vackra parken. Jag åkte dit med kameran i torsdags för att kolla in beskärningsarbetena. Men eftersom arboristerna var i fullt arbete så ville jag inte springa omkring med kameran just då utan väntar till ett senare tillfälle. En bild hann jag dock ta innan jag lämnade Tullgarn.

Visst ser det skövlat och hårt ut vilket det alltid gör när man hamlar gamla träd men jag väljer att ännu inte kommentera det som sker just nu, utan väntar in mer information. En kontakt som jag har berättade att lindarna som hamlats var riskträd och står på vattensjuk mark, de hade svår topptorka på grund av syrebrist i rotsystemet. Allén som nu hamlats var avstängd för besök förra året på grund av risk för att grenar skulle falla ner.

Något måste alltså göras och alternativen var då att antingen beskära träden hårt eller helt enkelt ta bort dem. Jag fick ett mail där någon berättade att det handlar om 80 lindar i västra och östra allén som nu beskärs till 3-4 meters höjd. Träden är 200-250 år gamla och kommer trots, eller tack vare hamlingen att leva länge till.

Jag kommer att återvända till Tullgarns slottspark senare i vår för att studera beskärningen närmare. Jag har jobbat med träd i hela mitt arbetsliv och jag vet att man ibland ställs inför svåra och nästan omöjliga beslut att fatta och att det ibland inte finns ett beslut som är bra för både träden och för för platsen där de växer. Då måste man helt enkelt välja det minst dåliga alternativet och jag hoppa verkligen att man valt rätt här nu. Jag återkommer med mer info senare!



Samma lindallé 2006 och här ser man inte topptorkan i kronorna.


Lindallén 16 mars 2012 efter hamlingen.







61 träd per person


Vad används olika träslag till?

Att man gör tändstickor av asp och att man byggde skeppet Wasa av ek, det vet man kanske. Men vilket trädslag passar bäst till slöjdarbeten och av vilket träd gör man blyertspennor, bandyklubbor och träskor?

Av vilket träds kärnved vilar Venedigs byggnader på och vilket träd är bäst om man ska tillverka instrument? Ibland kan det vara svårt att hålla ordning på allt det det där. Vi försöker vi reda ut det där nu! Se även den här länken.




Tall -
Pinus silvestris

Tallen kan bli upp till 35 meter hög och bli ca 600 år gammalt, den äldsta tallen i Sverige påträffades utanför Hudiksvall och den var 750 år. I skogsbruk brukar avverkning ske när trädet är mellan 90-150 gammalt.
Tall är efter granen det vanligaste trädet i Sverige och står då för nästan hälften av Sveriges barrskogsareal.  Tallen vill ha mycket ljus och har ett djupgående rotsystem och kan därför klara vattenförsörjningen även på torra marker.

Tallens ved är fastare än granens och virket är mycket användbart där kärnvirket är speciellt varaktigt. De grövsta tallarna används inom möbel- och byggnadsindustrin, t.ex. fönster dörrar och panel. Högsta kvalitet går till Faner och playwood.
Man tillverkar träfiberplattor av tallens spån, av kådan tillverkas tjära, terpentin, ättiksyra, aceton och träsprit. Av tallbarren framställs eterisk olja.

Rekordgrova tallar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999.
1939 mättes omkretsen (1,3 meter från marken) på Segersjötallen i Lennäs socken i Närke till 590 cm.
1974 var tallen invid E6:an i Strängsered, två mil norr om Ulricehamn 449 cm.
1999 var det tallen i Ullebo, Bottnaryd i Västergötland som var grövst med 465 cm.
_________________________

Gran
- Picea ábies

Granen är det vanligaste trädet i Sverige. Den kan bli över 40 meter hög och ca 400 år gammal. Men nu har man ju hittat granar i Dalarna vars rotsystem är daterat till ofattbara 9550 år, men då  menar man rotsystemet och inte det lilla trädet man ser växa på platsen. Granen är skuggtålig, vill ha god mark och jämn vattentillgång. Den har ett grunt rotsystem som har svårt att nå vatten på djupet. Barren fälls efter 8-10 år

Den gulvita veden som är ganska mjuk står inte emot röta lika bra som tallen. Granen är det träslag som används mest till pappers- och massaindustrin då den inte innehåller så mycket kåda, men man använder även trädet till bl.a. byggnadsvirke, telefonstolpar, master mm.
På kemisk väg framställer man från granen bl.a. terpentin, tjära och plast.

Rekordgrova granar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999.
1939 Fanns en planterad gran vid Risbergagården i Skåne som mätte 533 cm i omkrets men den grövsta vildvuxna granen i landet växte då vid Öijareds säteri i Skåne och hade omkretsen 442 cm.
1999 hade granen vid Asby kyrka i Östergötland en omkrets av 480 cm.
_________________________

Lärk - Larix decídua

Lärkträdet har införts i Sverige av människan och har alltså inte av egen kraft vandrat in. På 1800-talet var det populärt att plantera lärk i Sverige och då speciellt i Mälardalen. Virket som är innehåller mycket hartser är användbart inom olika områden. Kärnveden har bra motståndskraft mot röta används för tillverkning av båtar, fönster och väggpanel. Stora delar av Venedig lär vila på pålar av kärnvirke från lärk men även al.

När nu tryckimpregnerat virke börjar ifrågasättas så har lärk blivit mer efterfrågad då lärkens hartser, olja och terpentin fungerar som naturlig impregnering.
Lärkträd kan bli 600 år gamla och avverkas normalt i skogsbruk när de är 60-150 år. Det lär finnas lärkträd i Sverige som är ca 40 meter höga.

Rekordgrova lärkträd beskrivs i jätteträdlistan från 1999 och då fanns det grövsta lärkträdet vid Krongården i Östra Tollstad i Östergötland med 431 cm i omkrets.

_________________________

Asp - Pópulus trémula

Aspen som är ett av våra mest snabbväxande träd tillhör samma släkte som popplarna och kan bli 30 meter högt. Aspen blir inte så gammal och brukar sällan överstiga 100 år.

Aspens ved är mycket mjuk och är mest känt som tändsticksträdet, men används även till bastuinredningar eftersom det inte innehåller kåda och har dålig värmeledningsförmåga. Asp används även till pappersmassa, leksaker, träskor och möbler.
_________________________

Avenbok - Carpinus betulus

Avenbokens är vårt hårdaste träslag. Innan metallerna blev vanliga så använde man avenbok till maskindelar som kuggar, axlar, ekrar och hjul. Idag används den hårda veden till pianohammare, verktygsskaft, hyvelbänkar, nötknäppare och skärbräden. Avenboken växer vild i Skåne, Blekinge, Halland, Öland och delar av Småland. Trädet har det högsta bränslevärdet av svenska träslag.

Trädet kan bli över 20 meter högt och 1968 var avenboken vid Listonhill på Djurgården i Stockholm 24 meter högt. Avenbok kan bli ungefär 150 år gammalt.
_________________________

Björk - Bétulus verrucósa

Björken är vårt tredje vanligaste efter granen och tallen. Den kan bli ca 300 år gammal och nå en höjd av 25 meter.
Björk är ju som bekant perfekt som bränsle och den bästa brasveden. Björkveden är användbar till mycket, bl.a. plywood, faner, golv, möbler, snickerier och även pappersmassa.

Masurbjörk betyder att veden har växt i oregelbundna veck, ibland i stora svulster eller genomgående i hela stammen. Ibland kan masurveden ha inslag av bark och kallas då för brun masur som gör att veden blir vackert flammig. Masurbjörkar växer lite annorlunda än den vanliga vårtbjörken. Grenarna växer mer uppåt, stammen är knölig och krokig och det är ofta ett flerstammigt träd.
_________________________

Klibbal - Alnus glutinósa

Det finns två alarter i Sverige, klibbal och gråal. Alarna har rotknölar med vilka de kan tillgodogöra sig luftens kväve. På hösten fäller alen sina gröna blad fulla med näring, på detta sätt är alen en utmärkt markförbättrare.
1974 var höjdrekordet av en klibbal 29 meter högt och det trädet finns  (fanns?) i Medevi brunnspark i Östergötland. En klibbal brukar inte bli äldre än 120 år.

Veden är mjuk och lätt och när man avverkat den så blir annars vita veden rödaktig. Alen är mycket motståndskraftig mot fukt och röta och tillsammans med lärk så bär den med pålar upp Venedigs hus. Alens ved används också inom möbelindustrin, som slöjdvirke, till träskor, leksaker och massa.
_________________________

Bok - Fagus silvatica

Den vackra boken är det femte vanligaste trädet i Sverige och blir högväxt. 1968 fanns (finns?) en bok i Maltesholm i Skåne som var 41 meter högt. Boken kan bli upp till 400 år gammal. Nu har tyvärr boken i Skåne drabbats av en elak svampsjukdom.

Av bok gör man såklart böcker! Eller inte! Däremot har veden ett mycket högt bränslevärde och innan plaståldern så tillverkade man bakelit av bokens hartser. Bokens rödaktiga ved används idag till parkettgolv, fanér, möbler, träskor, glasspinnar mm.

Rekordgrova bokar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999.
1939 mättes fantastiska 810 cm i omkrets på boken som fanns vid Hagelrums herrgård i Småland.
1968 mätte man omkretsen på boken vid Ingasäter norr om Skövde och resultatet blev 636 cm.
1999 var boken vid Nääs slott i Västergötland 745 cm grovt, 1,3 cm från marken.
_________________________

Ek - Quércus robur

Eken är kraftträdet framför alla i vårt land och det fjärde vanligaste trädet i vår natur. Eken trivs bäst på djup mullrik, lerhaltig mark och kronan behöver mycket ljus. Eken blir som bekant mycket gammal, Kvilleeken är ju tusen år och har en omkrets av över 14 meter. Men som Ingmar Holmåsen skriver i sin bok ´´Träd och buskar´´ så är Sveriges tusenårsekar sällan mer än 500 år gamla och det är ju en svindlande ålder bara det!

Det byggs ju inte så många fartyg i trä nu för tiden men innan fartygen började byggas i stål så var eken det träslag som användes till de flesta örloggsfartygen i landet. Från 1500-talet och in i 1800-talet var eken kronans träd.

Idag används ek till möbler, parkett, paneler, inredningar och stolpar.

Rekordgrova ekar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999.
1939 liksom 1999 var självklart Kvilleekan i Småland den grövsta eken i landet. Jaga vet inte om man använt olika sätt att mäta eller om det verkligen kan skilja så mycket under de olika tiderna som man mätte. 1939 anges det att omkretsen är 1260 cm, 1974 mättes den till 1315 cm och 1999 var måttet 1411 cm. Nästa gång som jag besöker Kvilleeken så tar jag med måttbandet.
_________________________

Skogsalm - Ulmus glabra

Almen är ju svårt drabbad av almsjuka och kommer troligen inte att finnas kvar vare sig som vildväxande eller som parkträd i Sverige framöver.
Almen kan bli över 30 meter högt och nå en ålder av 400 år. Veden är hård och gulvit med brun kärnved.

Den används till möbler, fanér, leksaker och till olika slöjdarbeten.

Rekordgrova almar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999.
1939 fanns en alm i Kvistofta i Skåne som var 667 i omkrets.
1963 växte en alm i Vårdsätra naturreservat söder om Uppsala där omkretsen var 645 cm.
1999 fanns i Svensbo lövskog i Östergötland en alm som hade hela 780 cm i omkrets.
_________________________

Skogslönn - Acer platanoides

Skogslönnen är nog min favorit bland våra vilda träd (tillsammans med ek och lind) eftersom den har så många vackra perioder under växtsäsongen. Från blomningen till de sprakande höstfärgerna.

En skogslönn blir sällan över 150 år gammal och kan bli över 20 meter högt. Lönnens ved används till möbler, parkettgolv, fanér, verktygshandtag, stråkinstrument och leksaker.

Rekordgrova lönnar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999.
1939 var det lönnen som växte vid Kavelbron i Finnerödja i Västergötland som var grövst med 515 cm och 1968 hade omkretsen ökat till 620 cm
1999 nämns en lönn vid Ungstorp, Djursala socken i Småland vars omkrets var 550 cm.
_________________________

Skogslind - Tilia cordáta

Skogslinden är ett av de träd i Sverige som sällan drabbas av svampsjukdomar eller andra angrepp...peppar peppar! Liksom linden bildar lönnen sällan egna bestånd, utan förekommer spridd, främst i lövblandskogar. Den kräver bördig mullrik mark.
Trädet blir över 20 meter högt och kan bli mycket gammalt - i enstaka fall kan åldern närma sig tusen år.

Veden är mjuk och gulvit och saknar kärnved. Den används till sniderier, faner, musikinstrument, proteser, hushållsartiklar och blyertspennor.

Rekordgrova lindar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999.
1939 mätte man omkretsen på en lind i Boo i Närke och resultatet blev 835 cm.
1999 hade Sjöö slott i Uppland en lind där omkretsen var imponerande 854 cm.
_________________________

Ask - Fraxinus exelcior

Asken är just nu hårt drabbat av askskottsjukan och trädets framtid är oviss.
Det är ett mäktigt träd och Yggdrasil - det heliga världsträdet inom asatron var just en ask. Trädet kan bli 30 meterhögt och nå en ålder av 250 år. Asken är det svenska trädslag som är mest näringskrävande och växer snabbt. Asklöven är mycket näringsrika och har genom hamling utnyttjats som kreaturfoder i gångna tider.

Askens ved är hård och gulaktig med ljusbrun kärna. Av ska har man i alla tider gjort vagnshjul och har även tidigare använts som inredning i järnvägs- och spårvagnar.
Nu för tiden används asken till parkettgolv, möbler, inredningar, träskor, yxskaft och bandyklubbor.

Rekordgrova askar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999
1939 hade Espelunda i Rinkaby socken i Närke en ask vars omkrets var 691 cm, 1972 var omkretsen 730 cm.
1999 mätte man en omkrets med hela 923 cm på en ask på Djursö i S:t Annas skärgård i Östergötland.


Källor:
Träd och buskar av Ingmar Holmåsen (1980)
Wikipedia
Losa.nu


Jätteträdlistan 1939

Nu har jag helt snöat in på träd och det är ju trädets tid. Jag hittade en bok på ett antikvariat någonstans i Svergie - Lustgården, Dendrologi och parkvård från 1939 med en jätteträdlista från den tiden, för 73 år sedan.


1939 beslöt man på Naturskyddföreningen att skaffa en översikt över landets största träd.  Uppgifter om jätteträd hade genom åren inkommit till lokaltidningar, hembygdsböcker och andra tidskrifter men det fanns ingen sammanställning av uppgifterna.

För att sammanställa och komplettera materialet så anordnade Naturskyddsföreningen i samarbete med Svenska Dagbladet en pristävling för att få in icke kända jätteträd. Det kom in mängder av uppgifter om träd som slog tidigare rekordträd. Det är oklart om lindarna som anges är skogslind eller parklind.
Stamomkretsen mäts 1,3 meter från marken eller som det kallas - i brösthöjd.

Se även Jätteträdlistan från 1999. Det är endast Kvilleeken som finns med på båda listorna. Vad som hänt med alla dessa träd vet man ju inte. Hur många lever idag? De flesta almarna är väl borta. Meddela mig gärna ni som vet. Det börjar väl bli dags för en ny jätteträdlista. Jag kommer att försöka fotografera så många som möjligt av landets jätteträd framöver. Genom landet med kamera och måttband!
Mer om stora träd i Skåne här.
  • Al (klibbal) - 550 cm i omkrets - Sibbhult, Hjärsås socken i Skåne.
  • Al - 543 cm - Tranåsbaden.
  • Alm - 667 cm - Kvistofta i Skåne.
  • Alm - 664 cm - Wallox-Säby i Uppland.
  • Alm - 660 cm - Båstad i Skåne.
  • Alm - 655 cm - Göingeholms egendom i Halland.
  • Ask - 691 cm - Esplunda i Rinkaby socken i Närke.
  • Ask - 650 cm - Ekhammars gård i Grevbäcks socken, Västergötland.
  • Ask - 645 cm - Fågelhult i Kråkshults socken i Småland.
  • Asp - 480 cm - Valto i Nordingrå, Ångermanland.
  • Björk - 481 cm - Vid prostgården i Leksand, Dalarna.
  • Björk - 428 cm - Lund.
  • Björk - 420 cm - Sulvik i Älgå socken, Värmland.
  • Björk - 400 cm - Hjortseryd vid Ronneby, Blekinge.
  • Bok - 810 cm - Hagelrums herrgård i Målilla socken, Småland.
  • Bok - 678 cm - Värnanäs i Halltorps socken, Småland.
  • Bok - 650 cm - Dal i Fjärås socken, Halland.
  • Bok - 618 cm - Kulla-Gunnarstorp i Skåne.
  • Bok - 559 cm - Maltesholm i Skåne. 40 meter hög.
  • Ek - 1260 cm - Kvilleeken i Norra Kvill, Södra Vi socken i Småland. Lever fortfarande.
  • Ek - 1050 cm - Bosjöklostereken i Skåne.
  • Ek - 1025 cm - Övedskloster i Skåne.
  • Ek - 1000 cm - Lilla Rödja i Norra Vi socken, Östergötland.
  • Ek - 950 cm - Killeröd i Skåne.
  • Ek - 925 cm - Ekebyhovseken på Ekerö, Södermanland. Lever fortfarande.
  • Gran - 533 cm - Risbergagården i Risberga, Skåne. Planterad.
  • Gran - 442 cm - Öijareds säteri i Skallsjö socken, Västergötland. Grövsta vildväxande.
  • Gran - 392 cm - Kattås i Bjurbäcks socken, Västergötland.
  • Gran - 392 cm - Noor i Knivsta socken, Uppland.
  • Gran - 390 cm - Sandsbro vid Växjö, Småland.
  • Gran - 368 cm - Ljusdals socken i Hälsingland.
  • Lind - 835 cm - Boo i Närke.
  • Lind - 790 cm - Rå i Hammars socken, Närke.
  • Lind - 740 cm - Verkö vid Karlskrona, Blekinge.
  • Lönn - 515 cm - Vid Kavelbron i Finnerödja socken, Västergötland.
  • Lönn - 510 cm - Stjärnviks säteri i  Risinge socken, Östergötland.
  • Oxel - 532 cm - Saltskog i Södertälje, Södermanland.
  • Oxel - 514 cm - Härröd i Skåne.
  • Tall - 590 cm - Segersjötallen i Lennäs socken, Närke.
  • Tall - 564 cm - ´´Per Stabbe´´ i Norrbo socken, Hälsingland. Lever fortfarande.
  • Tall - 560 cm - Drottningholmstallen i Uppland.
  • Tall - 510 cm - Kvillsforstallen i Skirö socken, Småland.

Jätteträdlistan 1999

Affärstidningen ATL som är skrivs främst för jord- och skogsbrukare, anordnade en tävling 1999. Träden är angivna av folk runt om i landet och kompletterats med uppgifter från andra inventeringar.
Trädens omkrets mättes ca 130 cm från marken, eller i brösthöjd som man brukar säga. Här handlar det alltså inte om höjden på träden utan om stamomkretsen.

Se även Jätteträdlistan från 1939. Det är endast Kvilleeken som finns med på båda listorna. Vad som hänt med alla dessa träd vet man ju inte. Hur många lever idag? De flesta almarna är väl borta. Meddela mig gärna ni som vet. Jag tycker att det är dags för en ny jätteträdlista! Jag kommer att försöka fotografera så många som möjligt av landets jätteträd framöver. Genom landet med kamera och måttband!
Mer om stora träd i Skåne här.
  • Al - Omkrets 606 cm - Stadsparken i Hjo, Västergötland.
  • Al - 480 cm - Djursö, St Annas skärgård, Östergötland.
  • Al - 460 cm - Brunnsparken, Medevi, Östergötland.
  • Alm - 780 cm - Svensbo lövskog, Torpön i Sommen, Östergötland.
  • Alm - 774 cm - Gården Börshult, Ydre, Östergötland.
  • Alm - 715 cm - Gården Åkerhult, Hulared, Västergötland.
  • Ask - 923 cm - Djursö, St Annas skärgård, Östergötland.
  • Ask - 850 cm - Gården Åkerhult, Hulared, Västergötland.
  • Ask - 368 cm - Öjering, Alsterdalen, Värmland.
  • Asp - 440 cm - Sjöö slott, Örsundsbro, Uppland.
  • Asp - 430 cm - Skattungbyn, Orsa, Dalarna.
  • Asp - 325 cm - Alarp, St Farsbo, Linköping, Östergötland.
  • Avenbok - 460 cm - Gården Bröstorp, Tving, Blekinge.
  • Avenbok - 450 cm - Norr om Rössjön, Hallandsås, Skåne.
  • Avenbok - 320 cm - Brokind station Syd (finns det verkligen Norr också?), Linköping, Östergötland.
  • Björk - 476 cm - Gräsemåla gård, Södra Vi socken, Småland.
  • Björk - 406 cm - Vid ån vid vägen, Hangelösa, Västergötland.
  • Björk - 392 cm - Bastudalen, Nykil socken, Östergötland.
  • Blodbok - 554 cm - Lagerlunda gård, Linköping, Östergötland.
  • Blodbok - 413 cm - Stensborgs gård, Ysane, Blekinge.
  • Bok - 745 cm - Nääs slott, Skallsjö, Västergötland.
  • Bok - 670 cm - Östergården, Gärdsköpinge, Skåne.
  • Bok - 608 cm - Klockrike, Motala, Östergötland.
  • Ek - 1411 cm - Kvilleeken, Norra Kvill, Södra Vi socken, Småland. Lever fortfarande.
  • Ek - 983 cm - Prästtomta, Ljung socken, Östergötland.
  • En - 201 cm - Ubbemåla säteri, Emmaboda, Småland.
  • En - 190 cm - Drömminge, Värnamo, Småland.
  • Fågelbär - 382 cm  - S Rothult, V Eneby socken, Östergötland.
  • Fågelbär - 330 cm - Kopperarp, Kinda, Östergötland.
  • Fågelbär - 218 cm - Grantofta, Helsingborg, Skåne.
  • Gran - 480 cm - Asby vid kyrkan, Asby socken, Östergötland.
  • Gran - 456 cm - Vid Salamis IP, Ängelholm, Skåne.
  • Gran - 445 cm - Cedersberg, Vist socken, Östergötland.
  • Hassel - 177 cm - Skräddarefall gård, Södra Vi, Småland.
  • Hassel - 110 cm - Snäckviken, Grödinge, Södermanland.
  • Kastanj - 587 cm - Marby Östergård, Norrköping, Östergötland.
  • Kastanj - 500 cm - Tistorp, Strå socken, Östergötland.
  • Kastanj - 435 cm - Flädje gård, Vessigebro, Halland.
  • Körsbär - 367 cm - Mjäryd, Södra Ljunga, Småland.
  • Körsbär - 333 cm - St Gottröra gård, Rimbo, Uppland.
  • Lind - 980 cm - Hjälmseryd, Bringetoftan, Småland.
  • Lind - 854 cm - Sjöö slott, Örsundsbro, Uppland.
  • Lind - 780 cm - Vrånhult gård, Åtvidaberg, Östergötland.
  • Lärk - 431 cm - Krongården, Östra Tollstad, Östergötland.
  • Lärk - 410 cm - Sjögesätter, Finspång, Östergötland.
  • Lärk - 398 cm - Storån, V Harg socken, Östergötland.
  • Lönn - 550 cm - Ungstorp, Djursdala socken, Småland.
  • Lönn - 523 cm - Skogsvaktarstugan, Rössjöholm, Skåne.
  • Lönn - 515 cm - Karsnäs, Vist socken, Östergötland.
  • Murgröna - 096 cm - Lummelundsbruk, Lummelunda, Gotland.
  • Oxel - 590 cm - Munketorps IP, Högby, Öland.
  • Oxel - 460 cm - Morlanda kyrkogård, Orust, Bohuslän.
  • Oxel - 455 cm - Heda sluss, Linköping, Östergötland.
  • Pil - 810 cm - Sjögesta, Linköping, Östergötland.
  • Pil - 650 cm - Bergatorp, Styrstad socken, Östergötland.
  • Pil - 555 cm - Saleby Vipetomten, Skara, Västergötland.
  • Poppel - 810 cm - Gottlösa herrgård, Norr om Mjölby, Östergötland.
  • Poppel - 678 cm - Tuna Kungsgård, Linköping, Östergötland.
  • Poppel - 572 cm - St Skoghus, Norra Allerum, Skåne.
  • Päron - 538 cm - Byn Kärnskogen, Godegård socken, Östergötland.
  • Päron - 533 cm - Torpet Lilla Dala, Grebo, Östergötland.
  • Päron - 455 cm - Lastad, Öster om Falkenberg, Halland.
  • Rönn - 303 cm - Västermo, Östra Hjälmaren, Södermanland.
  • Rönn - 290 cm - Sandaby, Hargshamn, Uppland.
  • Sitkagran - 480 cm - Stockeboda gård, St olof, Skåne.
  • Sälg - 640 cm - Anttila, Nyskoga, Värmland.
  • Sälg - 565 cm - Näs, V Eneby socken, Östergötland.
  • Sälg - 540 cm - Överby, Bohuslän.
  • Tall - 465 cm - Ullebo, Bottnaryd, Västergötland.
  • Tall - 455 cm - Djurön, Norrköping, Östergötland.
  • Tall - 412 cm - Gården Ris, Mörsil, Jämtland.
  • Tall - 412 cm - Råberget, Malungsfors, Dalarna.
  • Äpple - 300 cm - Lövskogen, Vimmerby, Småland.
  • Äpple - 275 cm - Krokbränninge, Linköping, Östergötland.
  • Äpple - 240 cm - Enåsen, Falekvarn, Västergötland.
Man kan konstatera att Östergötland är ett grovt landskap. Jag förundras även över alla vackra och spännande ortsnamn det finns i vårt land. Det är som att läsa poesi och nu har jag fått tips på nya platser att besöka.

Jag vill gärna se linden i Hjälmseryd, Almen i Svensbo lövskog (om inte Almsjukan har tagit den), boken vid Nääs slott, kastajnen vid Marby Östergård, körsbärsträdet i Gottröra, lönnen vid Ungstorp, oxeln vid Munketorps IP, poppeln vid Gottlösa herrgård och sälgen vid Anttila.


Vresboken i Norrvikens trädgårdar


Planerade parker, välbeskurna prydnadsträd och strikta alléer i all ära, men när jag närmar mig den här mäktiga vresboken så ler jag för mig själv. En naturens rebell som vänder och vrider på alla förebilder hur ett träd ska se ut.

Den här mäktiga och vresiga vresboken växer i Norrvikens trädgårdar. Dess latinska namn är Fagus silvatica v. tortuosa och den vrider och vänder sina grenar omkring sig som om den led av växtvärk. Resultatet blir ett enastående träd som är bland det vackraste, eller i varje fall det häftigaste jag sett.

En vresbok är en mutation av en vanlig blok Fagus silvaica och som kan komma att se ut på lite olika sätt. Den kan som här få ormlika grenar som växer vågrätt långt ut och tar stöd av marken för att sedan fortsätta bort från stammen. Den kan också få en paraplyform.
Vresbok växer vild enbart i Skåne främst vid Romeleåsen och även sydväst om Svedala, Det finns tydligen endast tre huvudområden där vresbok växer i Europa. Det är Süntel i Nordrhein-Westfalen i Tyskland där ca 330 vresbokar växer. I Frankrike finns ca 800 vresbokar i Verzy i Marne och i Skåne finns ca 300 individer.

Men efter Kerstin och Lennart Segerbäcks inventering har de kommit fram till att Skåne har 1191 vresbokar och att Torna Hällestad bör vara Europas vresbokstätaste område. Läs mer om Segerbäcks inventering
här.
Nu har jag ännu en plats som jag vill besöka i Sverige - Torna Hällestad.





Våra sjuka träd



Vi människor fascineras av trädens storlek, styrka och ålder men även om träden utstrålar styrka och är växternas kungar och drottningar i naturen så är de samtidigt känsliga och mottagliga för många olika angrepp. I alla tider har träd drabbats av svampangrepp av olika slag men just nu känns det som att  angreppen kommer tätare än normalt och drabbar samtidigt flera av våra mest älskade träd.
En orsak till att skadliga svampar sprids är att vi alltmer flyttar växter mellan länder. Sedan kan man ju fråga sig om hur olika metoder av skogsbruk framkallar alla dessa problem för träden. Det är ju knappast ett naturligt sätt för träden att leva, denna monokultur där samma art upptar enorma ytor. Hur blir det då med den biologiska mångfalden?

Almsjuka
Almen är ett vanligt och omtyckt parkträd i stora delar av Sverige, arten är nu hotad i hela landet. Den svåra almsjukan upptäcktes på 1920-talet men kom till Sverige på 1950-talet. Det var dock först på 1980 och 90-talet som smittan blev ett allvarligt problem för hela södra Sveriges almbestånd. I England har 25 miljoner almar dött av almsjukan. Almsjuka orsakas av två svampar Ophiostoma novo ulmi och Ophistoma ulmi som täpper till trädets ledningsbanor där vatten och näring transporteras, vilket gör att trädet vissnar och dör. Om almen är kraftigt drabbat kan det dö samma år som svampen nådde trädet. Svampen sprids av almsplintborren som är en skalbagge.
Almens toppgrenar i kronan drabbas först och symptomen är att bladen blir bruna, rullar ihop sig och vissnar.
Det finns ännu inget sätt att bekämpa almsjukan på, vare sig på kemisk eller biologisk väg.
Sjuka träd måste avverkas, och trädstammarna forslas bort eller oskadliggöras.
Hittills har inte några kemiska medel visat sig effektiva mot holländsk almsjuka.
Sjuka träd måste avverkas, och trädstammarna forslas bort eller oskadliggöras på
annat sätt

Tusen och åter tusen almar har dött i södra Sverige och stora vilda bestånd i Skåne är nu borta. Spridningen av almsjukan har nu nått Mälardalen där träd i bl.a. Stockholm (där det finna väldigt mycket alm) Uppsala och Västerås drabbats. Även på Gotland har man upptäckt almsjukan.
Illustrationerna är hämtade från jordbruksverkets hemsida.

Askkottsjuka

Ask i Engsholms slottspark

Nästa träd som drabbades allvarligt av svampar var asken. Askskottsjukan upptäcktes 2003 i Sverige men problemet har funnits i Polen och Litauen i ca tio år. Svampen som spridit sig till våra svenska askar heter Chalara fraxinea och sprids med sporer. Här är det alltså inte insekter som sprider svampen utan vinden.

Både unga och gamla askar drabbas och det är de nya skotten som blir angripna och fjolårets nya knoppar slår inte ut på våren.
Forskningen har inte hittat någon direkt anledning till att svampen har fått ett sådant grepp över våra askar just nu och det sägs att hela vårt askbestånd är i fara. Det vore ju en katastrof på samma sätt som hur våra almar drabbats av almsjukan.

I Litauen har 60% av askbeståndet dött. Hos oss är Skåne, Öland och Gotland värst drabbat hittills. I Engsholms slottspark har jag sett skador på många askar under några år, men de lever fortfarande och jag vet inte hur lång tid det brukar ta innan trädet dör av angreppet eller om några träd kan återhämta sig.

Läs mer på Svenska Trädföreningens hemsida.

Ekdöden


Ek på Eldgarnsö

Quercus robur är det latinska namnet på ek och robur betyder styrka. Eken är ju symbolen för styrka i vår natur. Men nu drabbas ekar runt om i landet av ekdöden som inte är en ny sjukdom utan fanns redan på 1700-talet i Europa och säkert även mycket längre tillbaka i tiden.

Vad är då ekdöden? Jo symptomen är ett glest bladverk och det förekommer fler döda grenar än normalt i kronan och skottbildningen på stammen är kraftigare än vanligt. Stamskador kan också förekomma och då är risken stor för angrepp från honungsskivling som lätt får fäste i försvagade träd och gör stor skada. En drabbad ek dör långsamt även om något träd ibland kan återhämta sig helt. Det var på 1980-talet som ekdöden började uppmärksammas i Sverige.

Träd står kvar, de flyr inte när fara hotar utan får kämpa på plats mot sjukdomar och inkräktare. I de allra flesta fall gror ett träd på en väl utvald plats men ibland gror fröet på en mindre bra plats med dåliga markförhållanden. Det är de träd som först drabbas av svampsjukdomar och andra angrepp. Precis som det mesta i naturen, de svagaste stryker med först.

Det har diskuterats länge om luftföroreningar skulle vara orsaken till att träd förlorar motståndskraft mot olika angrepp men det är svårt att hitta bevis för det, även om nog de flesta förstår att träden stressas av en dålig miljö.
Klimatförändringar med extrem torka eller andra extrema förhållanden försvagar också trädens motståndskraft mot angreppen.

Forskarna kallar ekdöden för en komplex sjukdom då flera olika orsaker gör att ekarna drabbas. Huvudorsaken är svampen från Phytophthora-gruppen som förstör trädets finrötter, de andra orsakerna är förändringar i grundvattennivån och väderleken. Trädet blir då försvagat och klarar inte att stå emot andra svampangrepp och attacker från skadeinsekter.

Det är svårt att hitta färska uppgifter på hur Sveriges ekar mår idag men jag får söka vidare och uppdatera det här inlägget. Det uppmärksammades ofta i media för tio år sedan att ekar mådde dåligt i södra Sverige och att träd dog.

Plötslig ekdöd
I USA har man stora problem med det som kallas plötslig ekdöd och orsakas av svampen Phytophthora ramonum.
Så här skriver jordbruksverket på sin hemsida:

P. ramorum

i EU


I EU har P. ramorum främst konstaterats i handeln på prydnadsväxter som rododendron men även i vissa arter av olvon, Viburnum spp. samt i Camellia. Ett fåtal större träd har angripits i England och Nederländerna, till exempel rödekQuercus rubra, och bok, Fagus sylvatica. Under 2009 konstaterades ett stort angrepp i nyplanterade rododendron av EU-ursprung i en nyanlagd park i mellersta Sverige. Samtliga växter förstördes.


Bokarna i Pildammsparken


Bokar på Djurgården

Bokarna i Pildammsparken i Malmö är sjuka och det är ännu en gång algsvampar från gruppen phytophthora som är orsaken och det finns inga kemikalier som biter på denna svamp. Man forskar nu på naturliga bekämpningsmetoder.
Det finns flera tusen bokar i parken, många över 100 år gamla och bokarna hotas nu att helt slås ut av svampen. En tysk trädexpert vid namn Thomas Jung har undersökt Pildammsparkens bokar och han är helt säker på att smittan förts in från nyplanterade träd och buskar i parken.

Smittan har troligen funnits i tio till femton år och kan ha fått den här explosiva utvecklingen av den extremt regniga sommaren 2007. Man tror att parkens bokar kan vara döda inom tio år och kanske att det även går ännu snabbare.
Ungefär 50 bokar har avverkats i parken och troligen kommer det att fällas mängdvis av bokar framöver. Det är ju enormt sorgligt och ett hårt slag för Malmös fina park. Jag har inte hittat något material om att smittan på bokar har spridit sig eller upptäckts på något annat ställe i Skåne.
I februari 2012 kommer nordisk expertis på phytophthora att samlas på SLU i Alnarp.

Jag lånar Sydsvenskans faktaruta:

Så angriper Phytophthora- svampen träden

Aggressiva algsvampar av släktet Phytophthora förstör trädens finrötter och orsakar sår på rothals och stam. De två sorterna cactorum och plurivora, som konstaterats i Malmö, är ett par av de allra farligaste.
Vanliga symtom är glesare kronor, minskad förgrening och blad främst på grenarnas ytterdelar.
I slutfasen syns ”blödande” stamsår, vilket betyder allvarliga vävnadsskador i rotsystemet.
Hela scenariot kan ses i Pildammsparken.
När trädets fotosyntes och transport av näringsämnen och vatten förstörs, drabbas det av minskad tillväxt och död. Försvagade träd blir mottagliga även för andra infektioner och parasiter.
Att den svårdiagnostiserade smittan går på bokträd är en nyhet för svenska forskare. Sedan symtomen upptäcktes har sjukdomsförloppet utvecklats mycket snabbt.
Säkra diagnoser på smittans utbredning på bok har gjorts i Torup, Alnarp och på Söderåsen.

Hästkastanjens problem


Hästkastanjer på Waldemarsudde

Hästkastanjen står på tur som nu drabbats av kastanjemal och bakterien ”bloedingsziekte” vilka är allvarliga skadegörare på hästkastanj.
Läs mer på Jordbruksverkets hemsida här.

Frågan kvarstår - är det vi människor som rubbar naturens balans? Vi kanske inte ska flytta omkring växter från olika länder. Vi har en fantastisk vacker natur i Sverige, räcker inte den?
Det stora trädgårdsintresset som ständigt ökar kanske inte bara är av godo? Vi vill ha fler exotiska växter från hela jordens länder i våra trädgårdar. Jag vet att det tävlas bland trädgårdsägare vem som har mest udda och speciella växter.
Det finns idag gatu- och parkträd runt om i landet som kanske inte alls borde vara här och det kommer ständigt nya.

Tanken på att linden skulle drabbas av någon elak svamp skrämmer mig. Lindar är det absolut vanligaste gatuträdet i Sverige och hittills så finner de sig i att stå där i långa rader i hårdgjorda ytor av asfalt och betong.
Har vi verkligen tillräcklig kunskap om hur träden vill leva? Lägg till problemet med alla luftföroreningar...så känns det väldigt mörkt just nu.


Solitary




Ett träd

I mitt nästa liv ska jag bli ett träd!
Den här stora mäktiga platanen i Visby botaniska trädgård står stadig, trygg och lugn på sin plats. Ingen stress eller oro där.

En gång i tiden när vi i Sverige levde med asatro och naturväsen så användes heliga lundar för religiösa högtider och det var även där man offrade för att få lycka i jakt, odlingar mm. Träden hade en stor betydelse hos oss, ungefär som hos indianerna i Nordamerika. Naturen var en del av religionen. Jag läser Christel Kvants underbara bok Trädets tid och där berättar hon i ett kapitel om de heliga lundarna.

När Sverige kristnades gick man hårt fram för att förinta asatron som människor levt med sedan urminnes tider. Som Christel skriver så kom okända män med ett okänt språk för att ändra på människors tro. Jag minns att jag tyckte mycket om Jan Fridegårds trilogi, Trägudars land-Gryningsfolket-Offerrök och det lockar mig att läsa dem igen.

I och med kristnandet så högg man ner de stora träden i de heliga lundarna som ett led i att få folk att sluta med sin gamla tro.
Vår starka tro och kontakt med naturen byttes vid kristnandet av landet, mot en tro på en kristen sagobok. Om det kan kännas skrämmande att människor i asatron offrade djur som hängdes upp i träd så har väl kristendomens framfart inte heller varit direkt mild och god genom åren. Den kärlek som Jesus predikade för två tusen år sedan har väl inte alltid haft högsta prioritet när kristendomen erövrade stora delar av världen. Man utövade sin tro i stora dyra skrytiga katedraler i stället för vid de heliga lundarna under de stora träden.
Christel Kvant skriver också i kapitlet som heter Värkträd om kyrkans brutala utrensningar på 1600-talet då omkring 300 människor avrättades som häxor i Sverige. Det var personer som sysslade med den gamla tron på magiska krafter från naturen.

Det var väl ungefär nu som vår syn på naturen förändrades. På 1500-1600-talet började man bygga de stora krigsskeppen och det gick åt enorma mängder av träd till dessa byggen. 1000 ekar behövdes till skrytbygget Wasa som seglade några hundra meter på sin jungfrufärd innan skeppet sjönk.
Sedan kom industrialismen då skogar skövlades för att få drivkraft till fabrikerna. Man kan ju undra hur det skulle sett ut om vi hållit fast vid vår asatro och vördanden för naturen. Att några av oss fortfarande reagerar när man utan direkt anledning sågar ner gamla träd kanske är någon nedärvd rest från tiden före kristendomen...


Nya pilar på plats vid Norrmälarstrand

I veckan som gick planterades sex nya fontänpilar på Norrmälarstrand. Artikel i SvD.
Jag mötte en ilsken man när jag fotograferade som tyckte att man borde hota med att riva husen om inte den som dödade de tidigare pilarna träder fram. De nya träden är riktigt stora och kommer redan under nästa sommar att skymma utsikten igen för träddödaren.

Kampen om TV/Radio-eken

Uppdatering 25 november: Eken sågades ner med början kl 03.00. 40 poliser på plats och lika många demonstranter. Tråkigt men bra kämpat ni som demonstrerat vid trädet. TV-eken på Wikipedia.
Läs också mitt inlägg om Träd och byggnade i Stockholm och mitt senaste inlägg Bara ett träd.
Uppdatering 21 november: Eken står kvar men Oxenstiernsgatan är fortfarande avstängd vilket betyder att arbeten kommer att utföras inom kort men man berättar inte när trädet ska tas ner.
Uppdatering 20 november: Gatan är tydligen avstängd och det finns risk att eken sågas ner i natt.
Uppdatering 18 november: Det blir ingen fällning av eken idag.
Uppdatering 17 november: Eken ska tydligen fällas kl 06.00 fredag 18 november men det ska också bildas en ring runt trädet av protesterande människor.
Uppdatering 16 november:
´´Den månghundraåriga eken på Oxenstiernsgatan kommer att sågas ned inom de närmaste dagarna. ”Skadan är större än vi trodde. Nu ska den ned. Det finns ingen återvändo”, säger trädexperten Björn Embrén efter en undersökning av rotsystemet på onsdagsförmiddagen. Den norske arboristen Erik Solfjeld som anlitats av trafikkontoret hann inte avlämna rapport från sin undersökning innan beslutet fattades. Trafikborgarrådet Ulla Hamilton (m) har gett trafikkontoret fria händer att fälla eken.´´ Hämtat från Dagens Nyheter

Att just Ulla Hamilton ger trafikkontoret fria händer att fälla eken, känns verkligen inte seriöst. Men om man nu konstaterat att eken är drabbad att kraftig rotröta så blir den här ekens framtid kort, antingen om man sågar ner den nu eller att den faller ihop. Men jag skulle vilja se ett uttdrag ur analysen av trädet. Den bästa lösningen är att spara trädet hårt beskuren som en trädruin, som ett minne från en gången tid.
Tack DN för att ni nämner eken som månghundraårig och inte tusenårseken.


Det har beslutats att den för stockholmarna så välkända TV/Radio-eken ska tas ner. Man har uppskattat ekens ålder till mellan 500-1000 år men man kallar den nu lite slarvigt nu för 1000-årseken. Jag tvivlar på att den skulle vara lika gammal som Kvilleeken i Småland som jag hade den äran att få stå framför förra året. Det var en nästan religiös känsla att se trädet som en gång grodde när vikingar fortfarande härjade i Norden.
Ingen åldersbestämning har gjorts av TV/Radiokeken men även om den ´´bara´´ skulle vara 500 år gammal så är det en mycket aktningsvärd ålder.

Trädet är svårt drabbat av svampsjukdomar, man säger att 60% av trädet är dött och man anser att det finns risk för trädet att falla mot gatan. På 1960-talet höjdes marken runt eken då man byggde om gatan vilket gjorde det svårt för trädets rötter att syresättas med markluft och vilket säkert har påskyndat trädets försämring. Stockholms stads trädexpert Björn Embrén anser att trädet är en risk och han vill att man tar ner trädet och bevarar stammarna i Kaknäsområdet för att det rika djurlivet i trädet ska kunna leva vidare.
Jag har jobbat med träd i hela mitt arbetsliv och vet vilka känslor det väcker när man tar ner eller hårdbeskär träd. Träd har i alla tider betytt mycket för människor och förutom skönhetsvärdet och värdet att det är ett reningsfilter för avgaser så är träd fortfarande förknippat med magi och myter.

De översta bilderna tog jag den 16 oktober då det hade beslutats att trädet skulle sågas ner i slutet av oktober.
Min första tanke när jag stod där med min kamera var att det borde väl gå att göra någon åtgärd för att bevara trädet.
Om det nu är så att det är en risk att trädets grenar skulle falla ner i gatan eller att hela trädet skulle falla, så borde den första självklara åtgärden vara att ta ner de grenar som är torra och om man väljer att bevara trädet (vilket jag absolut tycker) så skulle man kunna reducera kronans grenverk och låta trädet stå kvar som en något stympad historisk trädruin, som säkert kommer att leva i ytterligare hundra år. Man brukar säga att en ek lever i 300 år och dör i 300 år men man kan alldeles säkert i vissa fall lägga på några hundra år. Ekens krona är sedan länge stabiliserad av vajrar.

Jag är helt emot hård hamling eller stympning av gamla träd i vanliga fall men nu handlar det om att antingen ta bort trädet eller också att reducera höjden på kronan så att man minskar vindfånget och då också risken för de stora grenarna att falla i gatan. Jag har stort förtroende för Björn Embén som trädexpert i Stockholm men i det här fallet så tycker jag att man gör det lite för enkelt för sig. Den här kompisen rör man inte utan motstånd...

Lill Kinnegård bor här på Oxenstiensgatan och är med i kampen om att bevara eken. Hon har gjort den fina skylten och har även tagit hit ett skrivbord mm. Trädet har vaktats för att inte låta motorsågarna på några timmar fälla den här kompisen.

Och motstånd blev det!
Lördagen den 5 november åkte jag bort till eken igen för att se vad som hände runt det gamla trädet. Vid min fotografering den 16 oktober så var vi ganska många som ville ta bilder och för min egen del ville jag ha bilderna som ett minne av en känd ek i Stockholm. Just då hade jag ingen tanke på att man borde trotsa beslutet.

Nu visade det sig att det finns en hel del kvar av stockholmarnas kampvilja och man tog fram gamla alm-takter här på Oxenstiernsgatan. Man protesterade med ringdans kring trädet då arboristerna skulle börja såga och nu har alltså arbetet skjutits upp tills en ny undersökning av trädet har utförts.
Det är lätt hänt att man låter känslorna styra i sådana här lägen och att man glömmer att det kan ju vara så att trädet verkligen är en risk och skulle det få stå kvar och att det sedan händer en olycka, då är det Stockholms stads trädexpert som blir ansvarig. Man har också intervjuat protesterande människor här som inte har någon kunskap alls om träd och som gör att den här debatten blir en aning tunn. Nu tillhör jag dem som vill ha kvar trädet och jag har skrivit på protestlistan därför att jag tror på den beskärning som jag nämnde här ovan. Men det som avgör trädets öde är en andra undersökning av trädet nu i veckan.

Det är Arbor Kunsult AB som utfört undersökningar av trädet under åtta års tid, men nu kommer trädet att undersökas och analyseras ännu en gång av arboristen Erik Solfjell från Oslo. Trädet kommer då att genomlysas men han säger också ´´Det kan räcka med att jag ser eken för att jag ska kunna ge ett utlåtande. Det kanske inte behövs mer än så´´.  Nu i veckan får vi se vad vår norske vän kommer fram till. Undersökningen kommer att ta två dagar och sedan behövs det en vecka att sammanställa resultatet.

Visst förstår jag att trädet är hårt angripet av svampsjukdomar men jag har sett många träd som har varit i mycket sämre skick och som får leva vidare. Nu är det här ett utsatt läge med bilvägar på bägge sidor om eken och i stadsplanen ser man att en spårväg ska gå här på Oxenstiensgatan och många kopplar då ekens utdömning till det bygget. Men Gabriella Burel som är projektchef för spårväg City hävdar att i planen så ska eken stå kvar och spårvägen dras vid sidan om.
Det blir en spännande tid fram till ett nytt beslut. Jag åker ofta den här vägen och jag hoppas att jag även i framtiden får se TV/Radioeken här.
Om ni vill vara med och påverka ekens vara eller inte vara så gå in på Upprop.nu och skriv på.




Länkar om eken:
Experterna svarar på frågor om TV-eken 4 november
Miljöpartiet: TV-eken är ett konstverk 4 november
Tv-ekens barn 1 november
MP lyckade inte göra TV-eken till en politisk fråga 28 oktober
Protesterna står staden dyrt 28 oktober
Trafikkontoret böjer sig för protesterna 24 oktober
TV-eken stängslas in 24 oktober
Massiva protester mot fällningen av tv-eken 24 oktober


Ginkgoträden trivs på Hornsgatan

175 ginkgoträd planterades förra hösten utefter Hornsgatan i Stockholm och det ser som om alla har klarat sig gott under det första året. Det ska bli intressant att följa dem genom åren och jag tycker att det var ett spännande val av gatuträd.
Läs mer om planteringen av träden här.



På jakt efter ett vårdträd

Nu för tiden kanske det inte är så vanligt att man har ett vårdträd på sin gård. Förr i tiden var det däremot mycket vanligt att man planterade ett träd intill sin släktgård, ett träd som skulle beskydda släkten och skapa lycka och välgång. Skadade man trädet på något sätt så betydde det att sjukdom och olycka skulle drabba de som bodde på gården. Trädet var även ett skydd mot åska då blixten hellre valde det höga trädet än det lägre belägna huset.

Nu vill jag själv ha ett vårdträd. Ett eget vårdträd, för mig och min familj. Men eftersom jag bor i ett flerfamiljshus så känner jag inte så starkt för just de träd som växer på gården här utanför, även om det finns månghundraåriga ekar här som jag ser från mitt fönster.
I Engsholms slottspark finns det många stora, gamla och vackra träd, men inte direkt något som skulle kunna fungerar som ett vårdträd och jag kommer ju heller inte att finnas på platsen i så många år till.

Jag känner stor vördnad inför gamla träd och nu vill jag ha just ett stort och gammalt träd som jag skulle kunna besöka när jag behöver ha lugn och ro. Där skulle jag kunna sitta under trädet och känna någon slags beskydd och närhet. Trädet skulle även ge mig lycka och välgång. Inte för att jag på något sätt är olycklig...men det låter så fint det där med...lycka och välgång. Jag skulle kunna ta med te/kaffe/vin och en bok och vistas där vid trädet en stund då man känner sig stressad eller orolig.

Så att...nu i sommar kommer jag att leta efter mitt vårdträd i Stockholmsområdet och det får gärna vara en gammal lönn, lind eller ek. Ett träd som skulle vara som en klok och trygg gammal vän till mig, i resten av mitt liv. Det får dock inte vara något berömt träd dit andra trädnördar eller sökare vallfärdar till.
Om jag hittar mitt träd så kommer det att få en central plats här på bloggen...

Vanliga vårdträd förr var just ek, lind och lönn men även hästkastanj, ask, oxel och alm. Barrträd användes aldrig som vårdträd.
Om man nu vill plantera ett vårdträd på sin gård, så bör det planteras på en central plats som är lättillgänglig. Trädet måste stå fritt, utan konkurrens av andra träd. Det är viktigt att ta reda på hur stort trädet kommer att bli som fullvuxet, hur högt det blir och hur omfångsrik kronan blir. Det är mycket vanligt att man planterar träd alldeles för nära sina byggnader, eftersom de ser så små ut då man köper dem i plantskolan...men träd blir stora!

De vanliga och traditionella vårdträden är inget för små trädgårdar eftersom de skulle ta för mycket plats och även stjäla allt ljus.
För att man ska kunna vistas under sitt vårdträd så bör stammen vara minst två meter innan kronan börjar. Trädet bör också vara härdigt och helst tillhöra vår inhemska flora.
Anledningen till att jag just idag börjar söka efter mitt vårdträd har egentligen ingenting med att göra att vi idag fällde en stor gammal ask i slottsparken. En ask som vägrade att släppa tagen men som till sist fick se sig besegrad.

Träd som växer på gårdsplaner röner en uppmärksamhet som inte kommer andra till del, men drabbas i gengäld av ett större slitage, dras in i familjelivet, behängs med minnen, förvandlas med tiden själva till krönikor.
Werner Aspenström

Har ni något vårdträd på er gård?


Kvilleeken/Rumskullaeken - Sveriges äldsta ek




Tusen år gammal är den. Kvilleeken eller Rumskullaeken som den nog är mest känd som. Rumskulla är socknen och ligger ca. två mil nordväst om Vimmerby.
I många år har jag velat se den här eken och nu äntligen fick jag vistas en stund under det här mycket gamla  trädet och det kändes som en kultplats på något sätt. Den höga ådern gör att man själv kände sig som ett obetydligt ögonblick i historien.
Tänk, att när trädet började gro ur det där ekollonet en gång, då hade kristendomen just börjat få fäste i vårt land men fortfarande fanns den gamla asatron kvar bland folket. Vikingar plundrade byar och städer i Europa, staden Visby grundades och det restes runstenar runt om i landet. Inte undra på att det kändes stort och vördnadsfullt att vara där och få lägga en hand på stammen.

På 1930-talet gjordes en noggrann utredning av trädet och det fastslogs att åldern var 950 år och har alltså nu passerat 1000-årsdagen. Omkretsen i brösthöjd är nästan 14 meter och kraftiga spännband av järn håller ihop trädet för att på så vis förlänga åldern på den här vännen.
Det finns ett gammalt talesätt som säger att eken växer i 300 år och dör i 300 år. Kvilleeken har förlängt sin dödsperiod kan man säga. Jag vet inte hur länge den orkar leva och visst faller den sönder mer och mer, men nog kommer den att grönska i hundra år till...minst! På 1700-talet använde man det redan då ihåliga trädet som redskapsbod och att man 1967 använde trädet i filmen ´´Jag är nyfiken gul´´ och spelade in sexscener...är en helt annan historia.

Jag tror nog att det här är det vackraste träd jag någonsin sett...












Trädskolor i Stockholm

Stockholms första strandgata och paradstråk, Strandvägen anlades på 1860-talet och lindalléerna började planterades i slutet av 1870-talet. Beslutet att börja plantera gatuträd och alléer i Stockholm kom efter influenser från Paris som på 1860-talet utförde stora förändringar i gatunätet.
Vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet dog många lindar efter Strandvägen på grund av gasläckor och ersattes då av nya träd.
Där de palatsliknande husen nu står efter Strandvägen låg tidigare trädgårdar.


Strandvägen 1962. Bilden tillhör Stockholms Stadsmuseum

På 1880-talet anlades flera allégator i Stockholm, som Karlavägen, Valhallavägen, Narvavägen, Ringsvägen, Birger Jarlsgatan och Karlaplan. I början av 1900-talet byggdes också Odengatan och Sveavägen ut och där träd planterades efter gatorna. Planteringen av lindalléerna på Valhallavägens sista sträcka mot Gärdet utfördes i samband med byggandet av bostadsområdet Gärdet på 1930-talet.


Karlavägen 1901.Bilden tillhör Stockholms Stadsmuseum


Karlavägen på 1960-talet. Bilden tillhör Stockholms Stadsmuseum


Allmänna gränd på Djurgården 1895. På höger sida Gröna Lund som invigdes 1883. Bilden tillhör Stockholms Stadsmuseum

Stockholms första gatuträd

Karlbergsvägen hade redan under 1700-talet en ståtlig allé som började vid Norrtullsagatan och stäckte sig fram till Karlsbergs slott. Den försvann då Karlbergsvägen breddades och nya hus byggdes längs gatan i slutet av 1800-talet.
Även Norrtullsgatan hade en tidig allé som ersattes med nya träd 1850-talet. Även de träden ersattes 1905 mellan Odengatan och Norrtull då 71 lindar och 67 lönnar planterades.

Stadens trädskolor

Då nu stadens gator skulle smyckas med gatuträd och alléer behövdes ett stort antal träd och det besämdes att träden skulle drivas upp i trädskolor i staden. Även i de nya stadsparkerna  behövdes många träd. 1877 tillkom Stockholms första trädskola vid f.d. Gyllenborgska trädgården på Döbelsgatan 44. Här fanns då plantskola, växthus och drivbänkar som användes för att driva upp växter till Stockholms stad.
Så här skriver Bertil Asker i sin bok Stockholms parker:

Gyllenborgska trädgården hade under frihetstiden (1718-1772) varit en stor och vacker lustgård med blomsterparterrer, alléer och klippta häckar men kom efter den gyllenborgska epoken i odlingens tjänst och disponerades under slutet av 1700-talet och en stor del av 1800-talet omväxlande av handelsträdgårdsmästare och tobaksodlare, tills slutligen stadens reservträdgårdar och trädskola installerades på platsen.



F.d. Gyllenborgska trädgården på Döbelsgatan 44 på 1880-talet. Bilden tillhör Stockholms Stadsmuseum

1886 fanns sex växthus vid Döbelsgatan och här övervintrade 70 000 växter och till sommaren drog man upp 220 000 plantor som planterades ut i stadens parker mm. Det tillkom under den här perioden flera nya parker i huvudstaden.
På 1890-talet drogs Odengatan fram här och trädgården flyttade till Götgatan 109-111 som då var en avlägsen plats långt ut på Södermalm.

På 1930-talet skulle järnvägsspår dras inom trädgårdsområdet vid Götgatan och trädgårdsdriften flyttades  den här gången ut till Haga år 1937. 100 000 kvadratmeter mark arrenderades av ståthållarämbetet på Haga slott. Några år senare flyttades även perennaodlingarna från Bohusgatan till Linvävartopet i Haga.
Haga trädgård privatiserades 1991 då Fjärilhuset Haga Trädgård AB köpte mark och växthus av Stockholms stad.

Trädskolan och trädgården i Enskede som startade 1911 drevs parallellt med Götgatans/Hagas trädgård. Uppdrivningen av växter upphörde 1961 i Enskede. Året innan levererade trädskolan 82 000 träd och buskar.
Enskede trädgård fortsatte sin verksamhet och sålde bl.a. halvfabrikat av träd.


Götgatan 109-111 år 1896. Bilden tillhör Stockholms Stadsmuseum


Götgatan 109-111 år 1896. Bilden tillhör Stockholms Stadsmuseum

Slutet

1979 flyttade trädskolan ut från Enskede till Riddersvik i Hässelby som nu tog hand om uppdrivningen av träd till staden. 2008 lades dock trädskolan i Riddersvik ned då de styrande i staden ansåg att det var billigare att köpa träd utifrån än att bedriva egen växtodling. En epok är slut - i 140 år drev Stockholms stad upp egna träd och andra växter.
Nu beställs växter  till staden vida dator och växterna kommer från andra platser i landet,  men troligen  mestadels från andra länder. En mycket tråkig utveckling. Man kan fråga sig vad det är som är lönsamt idag?

1946 gjordes en inventering av stadens gatu- och alléträd som visade att linden var vanligast med 4 639 träd, 1948 björkar och 1931 lönnar.


Trädskolan i Riddersvik 2007

Trädvård
När stadens alla dessa gatuträd nått sin naturliga höjd visade det sig att träden skymde ljuset in till fastigheterna utefter gatorna. I slutet av 1950-talet började den stora hamlingen av Stockholms lindar under stora protester från stockholmarna som älskade sina träd. Men trädkronorna föll och hela stadens utseende förändrades. Ljus kom in i lägenheter och kontor men trädens naturliga utseende var förstörda för alltid.


Hamlade lindar på Strandvägen. 1950-talet.

Bertil Asker som skrivit den fantastiskt intressanta boken Stockholms parker som är källan till det här inlägget - skriver att träden inte tog skada av hamlingen och att träden bildade nya kronor och att allmänhetens protester då svalnade. Jag har min bestämda uppfattning om hamlade träd och jag gläds åt att man nu fått fram lindar med en lägre och mindre omfångsrik krona, Tilia cordata ´Rancho´ som planterats när man bytte ut de gamla lindarna i Kungsträdgården år 2004. Träden var vid planteringen 5 meter höga och hade ett stamomfång på 30 cm. 285 stycken nya lindar planterades på platsen.
Idag är många av lindalléerna, som t.ex. vid Strandvägen och utanför stadshuset - arkadbeskurna, dvs. kronorna har fyrkantig form. På så vis krävs inga stora ingrepp och trädens höjd bestäms.


Arkadbeskärning vid S:t Pauli kyrkogatan i Malmö, se mer här. Skötsel av den här typen av träd är mycket kostsamt då de måste formbeskäras varje år.

Källor:
Stockholms parker av Bertil Asker 1986.

Bilder bl.a. från Stockholms stadsmuseum och från boken Stockholms parker
Wikipedia


Kronstabilisering av lind i Engsholms slottspark


Samförstånd.

Vi har haft arborister i parken igen. Just invid slottet stor en stor vacker lind som är nästan 100 år gammal och med ett stamomfång på 2,80 cm på 1,5 meters höjd från marken.
Den här linden har felaktigt fått växa upp med dubbla stammar och med spetsig grenvinkel, vilken ofta slutar med att stammarna spricker och kanske fläks.
Jag har länge förstått att man måste göra något för att rädda trädet...och slottet, som skulle få en ordentlig smäll om trädet föll. Linden är trots de dubbla stammarna ett fantastiskt vackert träd.

Det har länge varit en övervallad spricka mellan stammarna och nu i vinter öppnade sig sprickan en aning, antagligen på grund av den stränga kylan och det kändes som om det var ett varningstecken att akut göra en insats.

Det blev alltså dags för en kronstabilisering (förakra stammar och grenar) vilket är en metod man länge använt på gamla träd som riskerar att spricka eller falla. Materialet man anväder och tekniken utvecklas dock hela tiden. På 1970-talet utförde jag själv några stabiliseringar och då använde man stålband eller vajrar som man fäste i stammen med bultar...vilket är helt förkastligt idag.

Jacksons trädvård använder bl.a. material från ett tyskt företag som heter Cobra. Den statiska stabiliseringen som fästes några meter ovanför sprickan klarar ett tryck av 8 ton. Den dynamiska stabiliseringen som sitter högre upp i kronan har fästs med ett specialrep  som inte är helt spänt och som även har ryckdämpare , kronan ska kunna röra sig någon med vinden. 

Att göra en kraftig avlastningsbeskärning eller att helt enkelt sänka kronan, kändes inte aktuellt ännu. I parken har vi inga hamlade eller hårt beskurna träd. Jag tror att den här stabiliseringen som utförts kommer att förlänga den här vackra lindens liv betydligt men jag kommer givietvis att hålla uppsikt över trädet och se om det sker några förändingar. Om trädet visar tecken på att trots stabiliseringen, spricka upp så måste man ersätta trädet mot ett nytt.
Jacksons trädvård gjorde ett mycket bra jobb och när de ändå var uppe i trädet så sågade de bort en hel del torra grenar och tog även bort de grenar i första grenverket som växte in mot terassen och ner mot marken.
Ägaren av Jacksons trädvård...heter Michael Jackson! Först när jag trodde att det var han själv som skulle utföra arbetet så såg jag redan en färdig rubrik till det här inlägget - Michael Jackson uppträder igen. Nu kom Neil i stället...men hans efternamn var inte Young.


Neil visar hur materialet från Cobra fungerar.



Sprickan som fick mig att kontakta arborister.


Den här gamla bilden som jag tror är från 1920 eller 1930-talet, där finns ännu inte vår lind på plats. Den kommer att stå till höger om de mindre träden framför slottet. Antagligen planterades linden just efter det att den här bilden tagits.





Den nedre statiska stabiliseringen.


Den dynamiska stabiliseringen uppe i kronan.


Tack för ett bra jobb Neil och ...visst var det Daniel?

Världens största träd - Redwood eller Mammutträd?

Se hela inlägget med bilder på min nya blogg Slottsträdgårdsmästaren




Redwood - Sequoia sempervirens och Mammutträd - Sequoiadendron giganteus (Sumpsypressfamlijen/Taxodiaceae)

Vi fascineras ju alltid av vad som är störst, högst, snabbast, farligast mm. Och visst är det spännande när ett träd blir högre än 100 meter högt. Våra granar här i Sverige blir sällan högre än  50 meter (vanligast omkring 30 meter). Frågan om vilket träd som är störst eller högst kommer ofta upp och nu ska vi reda ut det här genom att jag helt enkelt skrivit av en bok ur min bokhylla.
Bilderna kommer från Lotta Lotass.


















Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails