Site Meter

Magnolia i Stockholm

 
Magnoliasläktet (Magnolia) är ett växtsläkte som omfattar 210 arter. Arterna förekommer naturligt i AsienNord- och SydamerikaMagnoliorna är ett mycket gammalt släkte som fanns innan bina. Blommorna utvecklades därför för att pollineras av skalbaggar. Man har funnit fossila lämningar av Magnolia acuminata som är 20 miljoner år gamla.Släktet är uppkallat efter Pierre Magnol, en botaniker från Montpellier i Frankrike. (Wikipedia)
 
Det är något väldigt speciellt med magnolior. De stora vackra blommorna överglänser det mesta i blomväg i slutet av april och i maj månad. För 20 år sedan då jag jobbade i Stockholms trädgårdar, fanns endast några enstaka Magnolia x soulangeana, Magnolia kobus och Magnolia stellata i huvudstaden. De var då exotiska inslag i stadsbilden. Nu har mängder av nya vackra och härdiga sorter förädlats fram och den här fantastiska växten har blivit allt vanligare i Stockholm under de senaste 5 åren.
 
På flera håll, som till exempel på S:t Eriksgatan, Valentin Sabbats väg, Gröndalsvägen och Jaktgatan i Norra Djurgådsstaden har Magnolia nu planterats som gatuträd. Även om det är stora exemplar som planterats i staden, så kommer det att ta flera år innan de växt till sig och visar den prakt som trädgårds- och parkplanerarna tänkt sig. Jag har fösökt sammanställa de viktigaste magnoliaträden/buskarna i det här blogginlägget och jag har fått god hjälp av mina följare av bokens Facebooksida, som har tipsat om platser där man kan njuta av magnolia. Stort tack också till Stockholms stads trädexpert Björn Embren som hjälpt mig med viktiga växtlistor och som verkligen har varit hjälpsam.
 
Den här sidan kommer att uppdateras om det tillkommer nya magnolior i staden och när dagens magnolior växt till sig. Ni som bor i södra Sverige och är vana med stora magnolior måste förstå att många av Stockholms magnoliaträd har planterats under de senaste åren, men med tiden kommer de att bli ett mycket vackert inslag i stadsbilden.
 
De första magnoliorna Magnolia bondii på Jaktgatan i Norra Djurgårdsstaden och ute vid Hässelby slott är de som blommar först i slutet av april. De gula sorterna blommar sist och blommar vissa år till slutet av maj. Det betyder att magnolior blommar i en månad i Stockholm!
 
Längst ner i inlägget finns en bra text av Lars Forslin, som handlar om magnolior.
 
 
Magnolia kobus i kvartert Cepheus i Gamla Stan, den 29 april 2015. Ett perfekt placerat träd bland medeltidshusen. Här står det skyddat från hårda vindar och sträng kyla.
 
Magnolia 'Susan' framför Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården. Här finns två st. Magnolia 'Susan' och en 'Galaxy'. Bild från 24 maj 2015
 
Magnolia kobus i Bergianska trädgården. Bilden är tagen 1 maj 2012. Två magnolior står här bredvid varandra - Magnolia kobus och Magnolia Merrill.
 
 ´´Stranden´´ vid Rosenlundsparken den 23 april 2015.
 
 26 april 2015 vid det stora japanska magnoliaträdet - Magnolia kobus - i parken som planterat 1933, har man en fest varje år för att fira trädets blomning och vårens ankomst. Då är magnoliakören på plats och söders eget kulturpris, magnoliapriset har sedan 1969 varje år deltats ut till ´´en person som med sin gärning gjort förtjänstfulla insatser och glatt sina medmänniskor i Sofia församling eller på Söder´´. Några pristagare genom åren är Evert Taube, Per Anders Fogelström, Carl Anton, Hasse och Tage och Ivar Lo Johansson och alla pristagare får en magnoliaplanta. 
 
  Berzelii park 1 maj 2015. Magnolia 'Merrill'.
 
Magnolia vid Kungliga biblioteket i Humlegården, 26 april 2015
 
 Maria kyrka 26 april 2015
 
Magnolia x soulangeana inne på konstnärsgården vid Bellmansgatan 7, den 26 april 2015
 
Magnolia kobus på S:t Eriksgatan 89, den 27 april 2015. De här träden blommar tidigt i Stockholm.
 
Karlbergsvägen 45 i korsningen Birkagatan. 5 st Magnolia 'Yellow River'. Bilden tagen 21 maj 2015.
 
Bysistäppan på Södermalm 9 maj 2015
 
Fredmansgatan på Södermalm. 21 maj 2015.
 
Magnolia 'Merrill' på Valentin Sabbats gata den 27 april 2015
 
Magnolia kobus utanför Handelsbanken på Blasieholmen den 27 april 2015
 
Magnolia kobus utanför KAK på Blasieholmen den 27 april 2015
 
Magnolia 'Galaxy' vid Norra Bantorget 14 maj 2015
 
Magnolia 'Elisabeth'  och Magnolia 'Heaven Scent' på Norra Bantorget.
 
 På Millesgården blommade magnoliorna den 13 maj 2012
 
 Magnolia kobus på Västgötagatan 2, den 26 april 2015
 
Täcka udden på Djurgården 1 maj 2015
 
Kompisodlare vid Årstaviken. Här poserar de framför sin Magnonlia 'Merrill' i Eriksdalslunden 
 
Eriksdalslunden 3 maj 2015. Trädet till vänster om huset är Magnolia x soulangeana och det höga mäktiga trädet till höger är troligen Magnolia 'Merrill' eller möjligen Magnolia Wada´s Memory.
 
Magnolia loebneri 'Merrill' vid Hornsgatan 105, Pipmakartrappan den 3 maj 2015
 
Magnolia x soulangeana på Skeppsholmen 6 maj 2015
 
Magnolia x soulangeana vid Alhambra vid Skansenentrén. 14 maj 2015
 
Pilgatan/Norrmälarstrand 6 maj 2015. Magnolia 'Galaxy' och Magnolia 'Red Lucky' 
 
Pokalvägen på Reimersholme den 25 april 2015
 
Magnolia x soulangeanavid Borgarhemmet i Högalid.  

Borgarhemmet är en byggnad för äldreboende uppförd år 1908 i kvarteret Yxan mellan HeleneborgsgatanHögalidsgatan och Varvsgatan på Södermalm i Stockholm.

Fram till 1970-talet kallades Borgarhemmet "Gubbhuset" (egentligen Borgarskapets gubbhus). Borgarhemmet är idag ett äldreboende för såväl äldre som fått boendet beviljat och betalt av kommunen som för privatbetalande. Huvudman är Stockholms Borgerskap. En plats med dygnet-runt-tillsyn kostade 45 000 kronor per månad för en privatbetalande år 2003. (Wikipedia)

 Magnolia 'Yellow River'  den 14 maj på Vintertullstorget.

 

 Färgargårdstorget 10 maj 2015
 
 DN-skrapans gård den 30 april 2015
 
En gård på Långholmen den 25 april 2015
 
 Diplomatstaden den 25 april 2015
 
 Den tidigt blommande Magnolia bondii på Jaktgatan i Norra Djurgårdsstaden den 25 april 2015
 
 Maltesholmsvägen 16 maj 2015
 
På Maltesholmsvägen precis utanför Hässelby slott har det planterats en magnolisaskog, som stadens trädexperten Björn Embren kallade det. Hela 43 st magnoliaträd och snödroppsträd med ensdast 3-4 meters mellanrum ska med tiden växa samman och bilda ett tak av magnoliablommor när man vandrar där under. Det kommer att ta tid innan det här projektet ser ut som tänkt. En fantastiskt härlig satsning tycker jag och jag kommer att följa utveckligen 
 
Sorter som planterats är: (Klicka på namnen)
 
Andra träd och buskar som planterats på Maltesholmsvägen är:
Alelanchier 'Robin Hill'  
Halesia monticola - Snödroppsträd
Prunus 'Pink Cloude'  
Prunus 'Accolade' 
 Tsuga
Cornus chinensis
 
Längst västerut på Gröndalsvägen i Ekensberg har mängder av nya träd och buskar planterats och de som bor här har fått fantastiska träd utanför sina fönster. Samma sak gäller här som i Hässelby att det kommer att ta en tid innan träden visar sin fulla prakt.
 
Magnolior som planterats vid Gröndalsvägen är: (Klicka på namnen)
 
Övriga träd och buskar som nyligen planterats på Gröndalsvägen är :
Stewartia sinensis - Kinesisk skenkamelia
Stewartia rostrata - Näbbskenkamelia
Stewartia pseudocamelia - Skenkamelia
Prunus subhirtella 'Autumnalis' - Vinterkörsbär
Amelanchier 'Robin Hill' - Storblommig häggmispel
Halesia monticola - Snödroppsträd
Acer palmatum 'Osakazuki'
 Rhododendrum luteum - Guldazalea
Cercis canadensis - Amerikanskt judasträd
 
  
På Ljusstöparbacken 20 i Gröndal står det här vackra trädet och ser onekligen lite vilset ut intill 70-talshuset som ritades utan arkitekt...Bilden tagen den 25 april 2015
 
 Här är en lista på de magnolior som jag vet om i Stockholm för tillfället. Jag tar gärna emot fler tips på var magnolior finns i Stockholmsomårdet!
 
Aktergatan i Hammarby sjöstad.Bellmans källa i Mälarhöjden - 1 st. Magnolia 'Red Lucky' 
Bellmansgatan 7 - Magnolia x soulangeana inne på gården
Bergianska trädgården - Magnolia kobus och Magnolia 'Merrill' vid granhäcken. Vid E.A:s växthus 2 Magnolia 'Susan' och 1 Magnolia 'Galaxy' 
Berzelii park - Magnolia 'Merrill' och Magnolia stellata.
Blasieholmen utanför Grand Hotel - Magnolia kobus
Bysistäppan vid Hornsgatan - Rosa magnolia.
Diplomatstaden vid strandpromenaden
Ekensberg, Gröndalsvägen - M. Spectrum, M. Yellow Bird, M. Yellow River, M. denudata, M. Galaxy, M. Heaven Scent.
Enskedevägen - Magnolia 'Galaxy´, Magnolia 'Heaven Scent', Magnolia 'Susan' och Magnolia 'Yellow Lantern'
Enskede, Herrhagsvägen, rondellen - Magnolia soulangeana 'Lennie Alba' 
Enskede, Kolonivägen - Magnolia denudata, 2 st, Magnolia kobus, 3 st. Planterade 2010.
Enskede, Plantskolevägen - Magnolia denudata
Farsta (Barnens träd) - Magnolia kobus. Planterat 2011.
Fjällgatan, Hälsans hus
Fredmansgatan - Gulblommande magnolia
Fryshuset - Magnolia kobus. Planterade 2010.
Färgargårdstorget
Gamla Stan - Magnolia kobus inne på gården till kvarteret Cepheus.
Gotlandsgatan - 1 st. Magnolia 'Yellow River' och 1 st. Magnolia 'Galaxy' 
Gröndal, Ljusstöparbacken 20
Hammarby fabriksväg - Magnolia kobus, Magnolia 'Merrill' 
Hjulsta torg - Magnolia kobus, 1 st. Planterat 2010.
Hornsgatan 105, Pipmakartrappan - Magnolia 'Merrill' 
Humlegården - Utanför Kungliga biblioteket
Hässelby, Maltesholmsvägen utanför Hesselby slott - M. Bondii, M. 'Spectrum', M. Heaven Scent, M. Galaxy, M. denudata, M. Yellow River.
Högalid, Borgarhemmet - Magnolia x soulangeana
Karlbergsvägen 45 - 5 st. Magnolia 'Yellow River' 
Karlbergs stadion
Kista, Jyllandsgatan - Magnolia kobus. Planterade 2011.
Kungsträdgården, Jacobs torg - Magnolia 'Elisabeth'. Planterat 2011.
Londonviadukten - Magnolia kobus. Planterade 2011.
Långholmen - inne på en gård...
Manhems parken i Aspudden - 1 st. Magnolia 'Elisabeth' och 1 st. Magnolia 'Heaven Scent' 
Marabouparken i Sundbyberg - Magnolia 'Leonard Messel'
Maria kyrkogård
Millesgården
Norra Djurgårdsstaden, Jaktgatan - Magnolia bondii
Norra Bantorget - Magnolia 'Galaxy', Magnolia 'Elisabeth' och Magnolia 'Heaven Scent' 
Norrmälarstrand/Pilgatan - 1 st. Magnolia 'Galaxy' och 1 st. Magnolia 'Red lucky' 
Norrtullsgtan 12
Pipersgatan, lekplats - Magnolia kobus. Planterat 2010.
Serafimerparken - Magnolia 'Merrill' 
Skärholmen - Magnolia kobus
Spritstorget i Farsta - 5 st. Magnolia kobus och 4 st Magnolia 'Galaxy'
Reymersholme, Pokalvägen
Rindögatan på Gärdet
Rosendal i Enköpings fickpark, finns en Magnolia 'Merrill' 
Rosenlundsparken - Vid ´´Stranden´´
Rålambsvägen vid DN skrapan 
Skansenentrén på Djurgården - Magnolia x soulangeana
Skeppargatan/Strindbergsgatan
Skeppsholmen - Magnolia x soulangeana
Sofielundsplan - M.agnolia 'Galaxy', Magnolia 'Heaven Scent', Magnolia 'Yellow Lantern' och Magnolia x soulangeana 
S:t Eriksgatan - Magnolia kobus
Stora Skuggan - Utanför Skafferiet 
Täcka udden på Djurgården
Ugglegränd - Magnolia kobus
Valentin Sabbats väg vid Sabbatsberg - Magnolia 'Merrill'. Planterade 2010.
Vintertullstorget - 4 st. Magnolia 'Yellow River' 
Vitabergsparken - Magnolia kobus
Västgötagatan 2 - Magnolia kobus. Planterade 2011.
Årstavikens koloniträdgårdar - Många olika magnolior
 
 
 

 Så trivs magnolian i din

 

 

trädgård

 

Magnolian har för många människor symboliserat det exotiskt ouppnåeliga, och i allt för många fall har drömmen om en magnolia i trädgården förblivit en dröm. Efterhand som allt fler entusiaster längre norrut i vårt land har vågat trotsa fördomarna om att magnolior bara är något för Skåne har det visat sig att många arter och sorter är betydligt härdigare än man förut trott, och faktum är att det finns möjligheter att odla magnolior även i Norrland!

 

Alltsedan magnoliorna började komma till Europa, främst från Ostasien, på 1800-talet så har de omgivits av en air av exotism; man hade aldrig skådat så praktfulla växter, och så vackra växter måste väl vara väldigt känsliga saker, gick förmodligen resonemanget som alltsedan dess följt magnoliorna. Sant är visserligen att det finns många arter av magnolior som hör hemma i långt varmare klimat än vårt, men det är också lika sant att det finns en handfull arter som går mycket bra i Mellansverige, där de har visat sig vara fullt härdiga och utvecklat sig till stora, praktfullt blommande träd eller buskar genom en mansålder.

Det finns även magnolior som tagit språnget över Dalälven och Norrlandsgränsen och som trivs utmärkt hos sina entusiastiska ägare. Det är naturligtvis främst kustlandet med zon 4 som är aktuell, men faktum är att det finns en magnolia norr om Östersund (zon 6) som överlevt i mer än 25 år mot en husvägg, men det ska sägas att den inte blivit stor under den tiden – dock visar det på det faktum att magnolior inte nödvändigtvis är några sköra saker. De är överlevare, vilket visar sig i det faktum att släktet är över 100 miljoner år gammalt, några av de äldsta och mest primitiva blommande växterna på jorden.

 

Stort sortiment som ständigt ökar

Ända sedan 1820 då den klassiska praktmagnolian, Magnolia x soulangiana, korsades fram av den franske officeren Etienne Soulange-Bodin, har man jobbat hårt med att framställa korsningar mellan olika magnoliaarter för att få fram hybridsorter som kan förena olika eftertraktade egenskaper som blomfärg och blomform, härdighet, storlek etc. Hybrider är ofta mer lättodlade och vitala, och ibland kan de innebära riktiga språng i utvecklingen. Bland magnoliahybrider har det också visat sig att hybrider mellan två icke-härdiga föräldrar resulterar i en härdig avkomma som dessutom är vital och blomrik! Det finns med andra ord mycket att vinna på korsningsarbete – och sådant pågår ständigt, både bland proffs och bland amatörer världen över. För oss här i Norden är det främst de amerikanska nya sorterna som är intressanta då kanadensarna också vill kunna odla magnolior.

Vi kan se fram emot allt fler nya introduktioner av härdiga och vackra magnolior. Det är bara det att förädlingsarbete tar tid, liksom utprovning och förökning. Här presenterar vi några pålitliga vårblommande arter och sorter som man säkert kan hitta i trädgårdshandeln. Den som är mer nyfiken kan hitta mängder av information på Internet. Det finns också en utmärkt bok på svenska: Magnolia, av Söderberg/Åsheden, som varmt rekommenderas.

 

Användning även i offentlig miljö

Praktmagnoliorna kan bli riktigt gamla och stora: Sveriges äldsta exemplar, planterat 1874, finns i Alnarpsparken och välkända stora exemplar finns i Lundagård där de blommar samtidigt som studenterna firar Valborg.  En annan känd magnolia är det stora exemplar av japansk magnolia som står i Vitabergsparken nedanför Sofia kyrka i Stockholm och som vederbörligen beundras av Söderflanerande stockholmare i början av maj varje år.

Det finns med andra ord en gammal tradition med magnolior i offentlig miljö; dock har det varit en företeelse som gått lite i stå ända tills nyligen då man börjat introducera magnolior i den rena stadsmiljön, alltså som gatuträd. Japansk magnolia kan ses efter gatorna både i Enköping och i Stockholm. De verkar trivas väl i den vindskyddade miljön och med de bakande höga sommartemperaturerna som kan förekomma i en asfalts- och stenmiljö. Den högre sommartemperaturen gör träden bättre rustade för låga vintertemperaturer; baksidan av myntet är att de kan lockas att slå ut lite väl tidigt på våren och blir det då nattfroster blir blommorna bruna i kanterna vilket ser tråkigt ut. För att magnolia ska trivas som gatuträd krävs också att man förbereder planteringen noggrant med väl preparerade markbäddar.

En praktfull större magnolia eller fler är naturligtvis idealiskt för bostadsområden med flerfamiljshus. Planterade där kan många människor ta del av blomprakten och glädjas åt den. Sådana områden kan också ofta erbjuda vind skyddade innergårdar – idealiska platser för magnolior!

Även vid sjukhus, skolor och andra offentliga miljöer är magnolior en stor tillgång för alla som passerar eller har sin arbetsplats där. Vid till exempel Karolinska sjukhusets entré finns nu flera större magnolior till förbipasserandes glädje.

 

Arter och sorter

Bland de härdigaste och bästa vårblommande magnoliorna hittar vi faktiskt några rena arter som står sig väl i konkurrensen med nyare hybrider. De två viktigaste är stjärnmagnolia, Magnolia stellata, och japansk magnolia, M. kobus.

Stjärnmagnolian är buskartad och blir 1–4 meter hög, beroende på klimatzon, och den japanska magnolian blir mer av ett träd, 5–7 m hög i vårt klimat. Bägge har vita, härligt doftande blommor på bar kvist i slutet av april – början av maj. Stjärnmagnolian blommar tidigast och brukar sägas vara härdig till zon 3, dess namngivna sorter något härdigare och mer storblommiga. ’Royal Star’ är kanske den mest kända, som har större (15 cm) blommor och slår ut lite senare, vilket är utmärkt då det minskar risken för att blommorna förstörs av nattfrost. Japansk magnolia anses härdig till zon 3–4 och blommar lite senare än stjärnmagnolian.

Loebner-hybrider kallas korsningarna mellan dessa två arter och de förenar det bästa från föräldrarna. De två vanligaste är ’Leonard Messel’ och ’Merrill’ vilka bägge är ett mellanting i storlek; den förstnämnda ett kompakt, bredvuxet, nätt träd på 3–4 m med poetiskt oregelbundet formade röd-rosa blommor. Sorten ’Merrill’ är mer lik kobus och har liknande stora, rent vita blommor på ett mer kompakt och mer snabbväxande träd som blir 4–5 m. Bägge sorterna hör till de härdigaste och bör gå bra i skyddade lägen i zon 4. Dessa hybrider börjar blomma redan som unga till skillnad från de rena arterna, som kan ta några år på sig.

Praktmagnolian kan vi inte gå förbi i detta sammanhang även om den ofta blir väl stor för en ordinär villaträdgård. Den lämpar sig egentligen bättre för parkmiljö eller annan offentlig miljö där den kan få breda ut sig ordentligt. Praktmagnolian tar nämligen genom sin flerstammighet och bredvuxna växtsätt mycket plats och blir i goda klimat 6–8 meter hög och ännu bredare. Men har man plats och ett bra läge, så plantera den för all del, den är fantastisk i sin blomning med de stora vit-rosa blommorna som öppnar sig till rent vitt. Stora exemplar av praktmagnolian kan ses i många villaträdgårdar i Skåne och även längs väst- och ostkusten upp till Stockholm, där kraftiga exemplar också kan ses.

Andra mer kompakta sorter som finns allmänt i handeln och som kan rekommenderas för den mindre trädgården är sorterna i lilifloragruppen, de kallas även rosenmagnolior då de har rosa-lilafärgade blommor. En fördel med dessa sorter är att de blommar ganska sent i maj, då frostrisken i allmänhet är över. En annan fördel är deras blygsamma storlek som stannar vid 2–3 meter. Vanliga sorter i handeln är ’Galaxy’ och ’Susan’, varav ’Galaxy’ blir störst och ofta säljs uppstammad som ett mindre träd.

Det finns faktiskt även gula magnolior, och detta är riktigt spännande, de har fått sin gula färg av den storvuxna och härdiga poppelmagnolian, M. acuminata, som också är sent blommande. ’Yellow Bird’ heter en korsning som har fått vackert kanariegula blommor och växer snabbt. Troligen härdig till zon 3. Gula magnolior kan stå mycket fint mot blå och lila rododendron!

Skogsväxt som gillar mull

Vad man ska komma ihåg när man planerar för en eller flera magnolior i sin trädgård är att magnoliorna är skogsväxter. De vill alltså ha lite halvskuggigt och vindskyddat läge, ungefär som det kan bli om de skulle stå i skydd av andra träd och buskar. Framförallt vill de ha en mullrik jord, en sådan jord som bildas i skogar med mycket lövträd och buskar. Att plantera en magnolia på en kal och kanske mager gräsmatta kan visserligen lyckas, speciellt i södra Sverige där klimatet är gynnsamt, men oddsen för att det ska gå bra ökar dramatiskt om man ger magnolian vindskydd och en djup, lucker jord.

Detta med jorden uppfylls inte alltid på moderna, nyanlagda tomter där entreprenadfirmorna ofta snålar ordentligt både på matjordens kvalitet och djup. Då får man jobba lite extra med jorden och om marken är hårt packad, vilket är vanligt efter nybyggen, så får man ta och luckra matjord och alv ordentligt, gärna till en halvmeters djup och en meters diameter. Man blandar så in ordentligt med mullrikt material i jorden: torvmull eller torvbaserad planteringsjord går bra, och torven behöver inte vara kalkad eftersom de flesta magnolior tycker om lätt sur jord – rododendronjord går därför fint även till magnolior. Det allra bästa är dock lövjord och har man tillgång till en ordentlig lövtipp eller lövkompost så kan man skatta sig lycklig – lövjord är perfekt till magnolior och andra så kallade woodlandväxter.

Det här resonemanget antyder att en naturtomt med en gles skogsbacke, som inte är alltför mager, är idealisk för magnoliaplantering. Men även om man inte är så lyckligt lottad kan man förbättra de förutsättningar som finns. Man tager vad man haver och blandar väl i planteringsytan; förutom torv och annan mull så kan sand också tillsättas, speciellt om jorden är lerig. Det har visat sig att en väldränerad, alltså sandig, och samtidigt mullrik jord ger utmärkt resultat, speciellt om man planterar magnolior i klimatiska marginalområden. Ju kärvare läge, desto mer sand i jorden kan rekommenderas. Tung lerjord är aldrig bra till magnolior, det ska vara skogsliknande förhållanden, gärna med grus och sten i jorden, som samtidigt ska vara mullrik, precis som i en lövskog. Jorden ska också vara lucker vilket den blir om den är mullrik, och man ska akta sig för att kliva på jorden runt plantan då de ytligt liggande rötterna är känsliga för tramp och jordpackning. Man kan gärna lägga ut lite stora, platta stenar att kliva på runt magnolian. De håller också fukten i jorden och det har visat sig att rötterna gärna söker sig dit.

Plantering och skötsel

När man letar magnolior på trädgårdscentret så vill man förstås ha en så fin planta som möjligt. Tänk dock på att det som finns under jorden är minst lika vikigt som vad som syns ovanför. Magnolior har känsliga rötter och det kan vara värt besväret att lyfta lite på rotklumpen för att kolla att rötterna ser vita och fina ut och att inte krukan är proppfull med snurrade rötter. Krukodlade exemplar är att föredra även om de skulle råka se lite mindre ut än de som står med rotklump med nät eftersom de har hela sitt rotsystem intakt. Klumpade plantor kan också gå bra, men om rötterna trängt ut ur klumpen och börjar se tråkiga ut, så är det säkert bättre att ta en krukodlad planta om valmöjlighet finns. Plantor i klump planteras med nätet kvar, för börjar man lossa det så har man ofelbart av de rötter som vuxit ut. Ställ däremot gärna klumpen i vatten en kvart innan du planterar.

En magnolia får inte planteras för djupt, marknivån ska vara i samma nivå som då den stod i krukan. Se gärna till att det blir en liten kulle när du planterar, jorden sätter sig efter en tid och det riskerar att bli en grop där plantan står om man använder för lite jord. Man trycker bara till jorden helt lätt, magnolian ska ha det så luckert som möjligt kring sina rötter.

Ett litet woodland – eller stort

Detta med woodland, eller trädgårdslund som man egentligen hellre kan säga på svenska, är något att ta fasta på för alla som vill ha en eller flera magnolior i sin trädgård, det kan ge en vink om vad man kan komplettera sin magnoliaplantering med. Någon form av marktäckande örter, perenner, är idealiskt och man kan även lägga in lökväxter i den mattan. Flocknäva, gulplister eller ormöga samt de vintergröna: vintergröna, skuggröna och även murgröna är några förslag på vad man kan förgylla marken under en eller flera magnolior med. Ormbunkar är alltid vackert och passar perfekt och kanske krolliljor, som tar vid och ger sommarblomning. Runt omkring kan gärna skyddande vintergröna växter som olika barrväxter och rododendron planteras, de har ungefär samma jordkrav som magnoliorna.

Notera att de första åren så bör de små magnoliaplantorna ha fritt runt stammen, så att inte marktäckande perenner eller gräsmatta stjäl för mycket näring. När magnoliorna har etablerat sig så kan man släppa fram marktäckare och annat.

När vi kommer in på näringsfrågan så kan man fråga sig om det inte ska gödslas – det lär väl sätta fart på tillväxten hos magnoliorna? Jo förvisso, men odling av magnolia så nordligt som Sverige kan vara en balansgång mellan tillväxt och härdighet. Ju mer man gödslar, ju mer växer det och ju längre pågår tillväxten och desto kortare tid får växten för sin avmognad – den som ska göra kvistarna härdiga så att de klarar vintern bra. Var därför försiktig med gödsel, lite grann på våren är fullt tillräckligt, och ofta klarar de sig bra med den näring som finns i mulljord och kompost. Tillsätt gärna ett lager lövkompost eller planteringsjord höst eller tidig vår varje år, så ger du magnolian den bästa tänkbara vård.

Lars Forslin

 
 

Magnolian blommar i kvarteret Cepheus

 
Den här våren har jag beslutat mig för att samla ihop en del av Stockholms magnoliaträd/buskar i ett blogginlägg som kommer framöver. För 20 år sedan när jag jobbade i Stockholm var magnolia ett exotiskt inslag i huvudstaden och på några få platser fanns M. x soulangeana, M. stellata och M. kobus. Idag finns mängder av nya sorter som förädlats fram och som är både vackra och härdiga. De används till och med på flera platser i stan som gatuträd.
 
Av alla magnolior i Stockholm så har jag en speciell favorit (förlåt Vitabergsparken) och det är den ståtliga Magnolia kobus, som står perfekt placerad inne i det medeltida kvartert Cepheus i Gamla Stan. För en vecka sedan när jag besökte trädgården, blommade trädet endast i toppen. Idag stod det i full blom, men med fallande kronblad från toppen. Det här vackra smycket är bland det vackraste jag vet i trädväg när det blommar och jag är så tacksam att jag fick möjlighet att besöka gården idag igen. Stort tack för det Lisa i Samfundets S:t Eriks butik
 
Den här gården som inte är öppen för allmänheten, har en speciell historia - läs vidare i slutet av det här blogginlägget.
 
 
Från Wikipedia
 
En trång bakgård i kv Cepheus före 1930-talet Cepheus är ett av Gamla stans största och äldsta kvarter sydost om Stortorget. Stadsdelen med sina trånga bakgårdar, dit solen aldrig kom, dåliga sanitära förhållanden och trångboddhet gjorde att man på 1800-talet ansåg att Gamla stan var ”en kvarleva av medeltidens barbariska byggnadssätt”. Stadsdelen var mycket förslummad och kring 1800-talets mitt trängdes cirka 13 000 människor i förfallna kvarter. På 1840-talet lades de första regleringsplaner för Gamla stan fram, samtliga krävde en total rivning av bebyggelsen, med undantag för de stadskvarter väster om Stora Nygatan, som hade reglerats med stora rätvinkliga stadskvarter efter den "stora vådelden" år 1625. Kring sekelskiftet 1900 fick man upp ögonen för de historiska värden som Gamla stans bebyggelse representerade. Konstnären Carl Larsson, själv född på Prästgatan, menade i ett uttalande 1904 att om han vore miljonär, så skulle han inköpa husen i Gamla stan, restaurera dem så noga som möjligt till deras ursprungligs skick samt utrusta dem med moderna tiders bekvämligheter. Opinionen för Gamla stans bevarande blev allt större, men det dröjde till 1930-talet innan Carl Larssons saneringsvisioner blev verklighet.
 
På 1930-talet hade avskyn mot Gamla stans slumkvarter förbytts till stor respekt för stadsdelens historiska arv. År 1934 lät Samfundet Sankt Erik på prov sanera huset Kindstugatan 14 i kvarteret Cepheus. Resultatet ansågs mycket lyckat. Fastighetsägarna var dock helt ointresserade, hellre ville de sälja än betala för en stor rivning och ombyggnad. Därför bildades bolaget AB Stadsholmen med uppgift att restaurera och modernisera byggnaderna. Samfundet började systematiskt inköpa flera byggnader i kvarteret med pengar som hade lånats av staden. I kvarteret trängdes över 30 små byggnader kring trånga bakgårdar (några bara med en storlek av 2-3m²) och ett inre virrvarr av århundradens tillbyggnader. Medan andra stadskvarter i Gamla stan genomkorsas av gränder och gator, så var kv Cepheus en enda stor kompakt byggnadsvolym. År 1936 drogs ett omfattande saneringsprojekt igång under ledning av arkitekten Albin Stark. Tretton gårdshus revs och i stället anlades en sammanhängande innergård, där Gamla stans första större park skapades. I de moderniserade små lägenheterna flyttade i slutet av 1930-talet radikala arkitekter och unga nygifta par in. "Smekmånadskvarteret" blev för en tid namnet på Cepheus. Under de följande åren fram till 1970 rustades husen längs gatorna upp och moderniserades. Alla byggnader undersöktes avStockholms stadsmuseum som fann bjälklag och andra byggnadsdetaljer som överraskade med sin ålder och sitt kulturhistoriska värde. Albin Stark hade gjort upp liknande saneringsplaner för grannkvarteren CassiopeaCeres och Phaëton, planerna förverkligades dock bara i Cepheus

Prins Eugens ek på Waldemarsudde

 
Jag låter Wikipedia få berätta om den mäktiga gamla eken vid Prins Eugens Waldemarsudde! Bilden tog jag i juni 2011.
 

Prins Eugens ek är en ek i Stockholm, på Djurgården, som växer i parken norr om Prins Eugens Waldemarsudde och har fått sitt namn efter Prins Eugen. Eken anses vara den största levande eken på Djurgården och i hela Stockholms stad. Eken var ursprungligen trestammig. År 2006 var Prins Eugens ek 21 meter hög. Stammen hade då ett omkrets om 9,2 meter och en volym om 45 kubikmeter. Åldern uppskattas till mellan 300 och 400 år. Nedanför eken står ett litet vitt lusthus. Här fanns förut en hälsobrunn. Eken hade ursprungligen tre stammar men ett blixtnedslag på 1950-talet gjorde att en av de stora stammarna föll ner och ett stort hål öppnades in i den ihåliga eken. Den stora håligheten plomberades (fylldes) med betong, en metod som användes för flera djurgårdsekar under 1900-talet, men inte längre idag.

 

Ytterligare ett blixtnedslag träffade eken och en av de två återstående stammarna sprack. För att rädda trädet monterades ett tiotal stag mellan stammar och grenar. Eken förankrades även i berggrunden med hjälp av en kätting och kronans grenar kapades en bit in på de livskraftiga delarna för att avlasta trädet. Numera är betongfyllningen från 1950-talet ersatt av ett metallnät med lös ekbark utanpå. På grund av ihåligheten är ekens väggar bara ett par tre decimeter i tjocklek.

 

År 1925 hade ekens stam ett omkrets på 7,25 meter. År 2006 var jätteekens omkrets 9,2 meter. Om den tredje stammen funnits kvar hade den förmodligen varit drygt 9,5 meter. Den genomsnittliga årstillväxten under de sista 80 åren var således knappt 3 cm. Prins Eugens ek har alltså vuxit riktigt bra – trots blixtarnas härjningar. Trädet står vid en fuktig sänka som kallas för 'Kärret'. Det kan vara en av förklaringarna till ekens höga tillväxt, liksom att den är flerstammig. Tillväxtdata tyder på att eken kan vara mellan 300 och 400 år gammal. I parken finns ytterligare en gammal ek, som står vid entrén till galleriet. "Trädgårdseken" med en sittbänk runt stammen avbildades år 1902 av Prins Eugen. Av denna ek återstår dock endast en död trädruin. (Wikipedia)

 

Mer om ekar här!

 

 Mars 2011

Näsduksträd - Davidia involucrata



Näsduksträdet som är ett vackert och märkvärdigt träd (kallas ibland Duvträd) härstammar från Kina och finns på många platser i södra Sverige upp till Stockholmstrakten. Trädet har fått sitt svenska namn på grund av de vita stödblad som omger blommorna och som ger intryck av att vita nästdukar hängts upp i trädet. Trädet blommar rikligt först när det nått 20 års ålder. 

Det här trädet trivs i zon 1 här i Sverige och i skyddade lägen även i zon 2. Det vill ha mullrik jord för att trivas bra och behöver egentligen inte beskäras alls. Man bör ha tålamod om man planterar ett näsduksträd då det växer sakta första tiden för att sedan sätta fart och växa ganska kraftigt. Näsduksträdet har en konisk krona och grenar som växer nästan vågrätt ut från stammen. Bladen är brett äggrunda och kan bli 17x15 cm. De vita ´´näsdukarna´´  som är så iögonfallande är alltså inte blommorna utan högblad som omger de 2 cm stora blommorna. Trädet blir nog inte högre än 10 meter här i Sverige men i Kina lär det bli upp mot 20 meter högt. Frukten är som en grön liten boll som innehåller ett hårt oätligt frö.

Ur boken ´´Träd från hela världen´´ av Hugh Johnson kan man läsa:

Fader David, den franske missionär som först fann jättepandan, var också den förste som rapporterade (1869) om ett vackert okänt träd i Västkinas berg. Han talade om väldiga vita blommor som hängde som näsdukar (eller flaxade som duvor, allt efter vädret) från grenarna.

Inte förrän 1897 samlade en annan missionär, Fader Farges, frön från trädet och skickade hem till Frankrike till den store trädsamlaren Maurice de Vilmorin. Av de 37 frön som han fick var det bara ett som grodde, men Vilmorin planterade det i sitt arboretum vid les Barres och det tog sig utmärkt. Det blommade 1906 och Västerlandet såg sin första duva (eller näsduk).

De platser där jag har sett trädet är i Norrvikens trädgårdarUlriksdals trädgård i Kivik, Göteborgs botaniskaVisby botaniska trädgård och i Stockholm växer det i Bergianska trädgården, vid Årstavikens koloniområden och ett helt nyplanterat träd finns nu i Berzelii park i centrala stan. 




Norrvikens trädgårdar 2009


Platser där Näsduksträdet finns:
  • Göteborgs botaniska
  • Trädgårdsföreningen i Göteborg
  • Norrvikens trädgårdar
  • S:t Larsparken i Lund
  • Alnarpsparken
  • Ulriksdals trädgård i Kivik
  • Bergianska trädgården i Stockholm
  • Erikdalslundens koloniområde i Stockholm - Planterat 1975
  • Berzelii park i Stockholm
  • Botaniska trädgården i Visby
  • I Borgholm
  • Stadsparken i Kalmar
  • Silvåkragatan 13 på Dalhem i Hälsningborg
  • Rådhusets innergård vid Stortorget i Kalmar
  • Skolparken i Enköping
  • Botaniska trädgården i Lund
  • Kurrebo visningsträdgård på Sirkön i Kronberg. Brukar blomma runt den 15 maj.
  • Stadsparken i Eslöv.
  • Hos familjen Olsson på Erik Dahlbergsgatan 1 i Helsingborg...!

Bergskörsbär - Prunus sargentii




Ingen missar väl när bergskörbärsträdet blommar i april/maj?  Sorten ´Rosensky´ har intensivt rosa blommor och är i mitt tycke den vackraste. År 2001 planterade jag ett sådant i slottsparken, det är i buskform och har aldrig fått den där rikliga blomningen som man ofta ser. Det kan vara så att det står i ett lite för blåsigt läge men jag väntar varje vår på att blommorna ska täcka hela den stora busken. Den växer väldigt bra och visst blommar den vackert men inte så att folk svimmar när de går förbi.
Prunus sargentii härstammar från Japan och Korea och används mer och mer i trädgårdar och parker hos oss. Vid Enköpings torg finns många träd och det är mycket effektfullt när de blommar.

Prunus sargentii når en höjd av ungefär 8-10 meter och är härdig upp till zon 4. Bladen har en mycket vacker intensiv röd höstfärg. Bergskörsbärsträdet behöver ett soligt läge och näringsrik jord. 




Engsholms slott




En majdag i två slottsparker

Engsholms slottspark

Kylig morgon i det sörmländska landskapet men dagen kom att bli varm och vacker. Jag städade ur bilen efter gårdagens utflykt till Södermalm där jag planterade skuggperenner inne på en gård. Det var femton år sedan jag jobbade på Södermalm senast, då hade vårt familjeföretag hand om skötseln i kulturhusens trädgårdar.  Det kändes fint att lämna vår vackra slottspark för en stund och känna på lite stadspuls även på arbetstid men det var aningen svårare att parkera 307:an på Erstagatan än det brukar vara på Engsholm.

Bland de växter som jag planterade fanns flocknävan ´Snow Sprite´ som ska vara fantastisk vacker och det var nästan så att Zetas trädgård inte ville släppa ifrån sig dem. Jag måste komma ihåg att återvända till södergården lite senare för att se dem blomma.

I slottsparken har jag klippt rosorna och idag kom en journalist och en fotograf från Länstidningen för att göra ett porträtt av trädgårdsmästaren.
Det känns fortfarande lite märkligt detta med media, men jag ställer upp på det mesta fast ett tag tyckte jag att det kanske gick lite för långt när jag plötsligt ligger på marken och blir fotograferad bland vårblommor. För en stund tänkte jag...vad f-n är det jag gör egentligen? Och hur manligt är det här? Men i nästa stund så ser jag inget problem alls att ha huvudet bland vitsippor, svalört och balkansippor, det kändes nästan naturligt...!

På kvällen åkte jag bort till grannslottet Tullgarn där man i vinter har hamlat/stympat två allér med äldre lindar. Jag skrev tidigare om den här ´´beskärningen´´ och det kom olika åsikter från olika håll. Nu kände jag att jag ville se detta på närmare håll och det har jag gjort ikväll.
Jag är en trädälskare och kan omöjligt tycka om det jag nu ser i Tullgarns slottspark. Däremot kan jag förstå problemet och att de var tvungna till en åtgärd eftersom det föll torra grenar från trädkronorna och att gångarna under alléerna därför var avstängda förra året.

Vilken beskärningsmetod man än skulle ha använt här så skulle det inte ha blivit bra och vilken metod som hade varit minst dåligt kan inte jag säga, eftersom jag inte vet i vilket skick trädkronorna var innan beskärningen. Det kan man inte avgöra från marken utan då hade jag behövt komma upp i träden.
Någon tyckte tidigare att man borde ha genomfört en försiktigare beskärning och självklart så skulle det varit det optimala. Nu valde man den här vägen och även om träden om några år fått en ny grön, men ack så tråkig krona...så smärtar det i en trädälskare att se dessa pålar på rad.

Träd för mig är lika med frihet, att växa vilt och vackert. Men jag är absolut inte motståndare till tuktade träd i miljöer där de passar, men det måste ändå finnas gränser för hur hårt man får gå fram. Ibland kan valet att helt ta bort omöjliga träd och börja om med nya, vara det enda rätta och de här träden som är ungefär tvåhundra år gamla har ju inte direkt något åldervärde om man jämför med många andra lindar på olika platser. Marken här är också starkt komprimerad och det är ett högt vattenstånd som orsakar syrebrist för rötterna.

Annars är det här en mycket vacker plats med ett perfekt läge och ikväll ljöd fågelsången starkt och grönskan är verkligen på gång nu.



Hamling inne i Botkyrka kyrkogård

De här träden, ca 225 st mestadels lindar, har hamlats i vinter här i Botkyrka kyrkogård. De träden som är knuthamlade far inte illa av den beskärningen eftersom beskärningssåren blir små. De äldre träden som blivit hamlade och har stora beskärningssår ser på vissa håll mycket dåliga ut. Möjligen var en hamling enda sättet att få dem att få vara kvar här på kyrkogården. De träden utgjorde helt klart en stor risk innan hamlingen.

När det gäller träd i den här miljön så kan de omöjligt få växa fritt. De skulle då skugga hela begravningsplatsen och några blommor skulle inte trivas under täta trädkronor. En knuthamling i det här läget är helt ok tycker jag.
Jag passerar den här platsen varje dag och jag kommer att fota träden igen på sensommaren när de grönskar.


Vad händer i Tullgarns slottspark?

Tullgarns slottspark efter hamlingen. Fotograf 17 mars 2012 Per Hillerborg som skriver bloggen What Good Am I

Så här såg en av lindalléerna ut 2008

Flera personer har kontaktat mig för att få reda på vad som händer i Tullgarnas slottspark. De är upprörda och tycker att parken skövlas och förstörs. Lindar hårdhamlas och det är full aktivitet i den vackra parken. Jag åkte dit med kameran i torsdags för att kolla in beskärningsarbetena. Men eftersom arboristerna var i fullt arbete så ville jag inte springa omkring med kameran just då utan väntar till ett senare tillfälle. En bild hann jag dock ta innan jag lämnade Tullgarn.

Visst ser det skövlat och hårt ut vilket det alltid gör när man hamlar gamla träd men jag väljer att ännu inte kommentera det som sker just nu, utan väntar in mer information. En kontakt som jag har berättade att lindarna som hamlats var riskträd och står på vattensjuk mark, de hade svår topptorka på grund av syrebrist i rotsystemet. Allén som nu hamlats var avstängd för besök förra året på grund av risk för att grenar skulle falla ner.

Något måste alltså göras och alternativen var då att antingen beskära träden hårt eller helt enkelt ta bort dem. Jag fick ett mail där någon berättade att det handlar om 80 lindar i västra och östra allén som nu beskärs till 3-4 meters höjd. Träden är 200-250 år gamla och kommer trots, eller tack vare hamlingen att leva länge till.

Jag kommer att återvända till Tullgarns slottspark senare i vår för att studera beskärningen närmare. Jag har jobbat med träd i hela mitt arbetsliv och jag vet att man ibland ställs inför svåra och nästan omöjliga beslut att fatta och att det ibland inte finns ett beslut som är bra för både träden och för för platsen där de växer. Då måste man helt enkelt välja det minst dåliga alternativet och jag hoppa verkligen att man valt rätt här nu. Jag återkommer med mer info senare!



Samma lindallé 2006 och här ser man inte topptorkan i kronorna.


Lindallén 16 mars 2012 efter hamlingen.







61 träd per person


Vad används olika träslag till?

Att man gör tändstickor av asp och att man byggde skeppet Wasa av ek, det vet man kanske. Men vilket trädslag passar bäst till slöjdarbeten och av vilket träd gör man blyertspennor, bandyklubbor och träskor?

Av vilket träds kärnved vilar Venedigs byggnader på och vilket träd är bäst om man ska tillverka instrument? Ibland kan det vara svårt att hålla ordning på allt det det där. Vi försöker vi reda ut det där nu! Se även den här länken.




Tall -
Pinus silvestris

Tallen kan bli upp till 35 meter hög och bli ca 600 år gammalt, den äldsta tallen i Sverige påträffades utanför Hudiksvall och den var 750 år. I skogsbruk brukar avverkning ske när trädet är mellan 90-150 gammalt.
Tall är efter granen det vanligaste trädet i Sverige och står då för nästan hälften av Sveriges barrskogsareal.  Tallen vill ha mycket ljus och har ett djupgående rotsystem och kan därför klara vattenförsörjningen även på torra marker.

Tallens ved är fastare än granens och virket är mycket användbart där kärnvirket är speciellt varaktigt. De grövsta tallarna används inom möbel- och byggnadsindustrin, t.ex. fönster dörrar och panel. Högsta kvalitet går till Faner och playwood.
Man tillverkar träfiberplattor av tallens spån, av kådan tillverkas tjära, terpentin, ättiksyra, aceton och träsprit. Av tallbarren framställs eterisk olja.

Rekordgrova tallar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999.
1939 mättes omkretsen (1,3 meter från marken) på Segersjötallen i Lennäs socken i Närke till 590 cm.
1974 var tallen invid E6:an i Strängsered, två mil norr om Ulricehamn 449 cm.
1999 var det tallen i Ullebo, Bottnaryd i Västergötland som var grövst med 465 cm.
_________________________

Gran
- Picea ábies

Granen är det vanligaste trädet i Sverige. Den kan bli över 40 meter hög och ca 400 år gammal. Men nu har man ju hittat granar i Dalarna vars rotsystem är daterat till ofattbara 9550 år, men då  menar man rotsystemet och inte det lilla trädet man ser växa på platsen. Granen är skuggtålig, vill ha god mark och jämn vattentillgång. Den har ett grunt rotsystem som har svårt att nå vatten på djupet. Barren fälls efter 8-10 år

Den gulvita veden som är ganska mjuk står inte emot röta lika bra som tallen. Granen är det träslag som används mest till pappers- och massaindustrin då den inte innehåller så mycket kåda, men man använder även trädet till bl.a. byggnadsvirke, telefonstolpar, master mm.
På kemisk väg framställer man från granen bl.a. terpentin, tjära och plast.

Rekordgrova granar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999.
1939 Fanns en planterad gran vid Risbergagården i Skåne som mätte 533 cm i omkrets men den grövsta vildvuxna granen i landet växte då vid Öijareds säteri i Skåne och hade omkretsen 442 cm.
1999 hade granen vid Asby kyrka i Östergötland en omkrets av 480 cm.
_________________________

Lärk - Larix decídua

Lärkträdet har införts i Sverige av människan och har alltså inte av egen kraft vandrat in. På 1800-talet var det populärt att plantera lärk i Sverige och då speciellt i Mälardalen. Virket som är innehåller mycket hartser är användbart inom olika områden. Kärnveden har bra motståndskraft mot röta används för tillverkning av båtar, fönster och väggpanel. Stora delar av Venedig lär vila på pålar av kärnvirke från lärk men även al.

När nu tryckimpregnerat virke börjar ifrågasättas så har lärk blivit mer efterfrågad då lärkens hartser, olja och terpentin fungerar som naturlig impregnering.
Lärkträd kan bli 600 år gamla och avverkas normalt i skogsbruk när de är 60-150 år. Det lär finnas lärkträd i Sverige som är ca 40 meter höga.

Rekordgrova lärkträd beskrivs i jätteträdlistan från 1999 och då fanns det grövsta lärkträdet vid Krongården i Östra Tollstad i Östergötland med 431 cm i omkrets.

_________________________

Asp - Pópulus trémula

Aspen som är ett av våra mest snabbväxande träd tillhör samma släkte som popplarna och kan bli 30 meter högt. Aspen blir inte så gammal och brukar sällan överstiga 100 år.

Aspens ved är mycket mjuk och är mest känt som tändsticksträdet, men används även till bastuinredningar eftersom det inte innehåller kåda och har dålig värmeledningsförmåga. Asp används även till pappersmassa, leksaker, träskor och möbler.
_________________________

Avenbok - Carpinus betulus

Avenbokens är vårt hårdaste träslag. Innan metallerna blev vanliga så använde man avenbok till maskindelar som kuggar, axlar, ekrar och hjul. Idag används den hårda veden till pianohammare, verktygsskaft, hyvelbänkar, nötknäppare och skärbräden. Avenboken växer vild i Skåne, Blekinge, Halland, Öland och delar av Småland. Trädet har det högsta bränslevärdet av svenska träslag.

Trädet kan bli över 20 meter högt och 1968 var avenboken vid Listonhill på Djurgården i Stockholm 24 meter högt. Avenbok kan bli ungefär 150 år gammalt.
_________________________

Björk - Bétulus verrucósa

Björken är vårt tredje vanligaste efter granen och tallen. Den kan bli ca 300 år gammal och nå en höjd av 25 meter.
Björk är ju som bekant perfekt som bränsle och den bästa brasveden. Björkveden är användbar till mycket, bl.a. plywood, faner, golv, möbler, snickerier och även pappersmassa.

Masurbjörk betyder att veden har växt i oregelbundna veck, ibland i stora svulster eller genomgående i hela stammen. Ibland kan masurveden ha inslag av bark och kallas då för brun masur som gör att veden blir vackert flammig. Masurbjörkar växer lite annorlunda än den vanliga vårtbjörken. Grenarna växer mer uppåt, stammen är knölig och krokig och det är ofta ett flerstammigt träd.
_________________________

Klibbal - Alnus glutinósa

Det finns två alarter i Sverige, klibbal och gråal. Alarna har rotknölar med vilka de kan tillgodogöra sig luftens kväve. På hösten fäller alen sina gröna blad fulla med näring, på detta sätt är alen en utmärkt markförbättrare.
1974 var höjdrekordet av en klibbal 29 meter högt och det trädet finns  (fanns?) i Medevi brunnspark i Östergötland. En klibbal brukar inte bli äldre än 120 år.

Veden är mjuk och lätt och när man avverkat den så blir annars vita veden rödaktig. Alen är mycket motståndskraftig mot fukt och röta och tillsammans med lärk så bär den med pålar upp Venedigs hus. Alens ved används också inom möbelindustrin, som slöjdvirke, till träskor, leksaker och massa.
_________________________

Bok - Fagus silvatica

Den vackra boken är det femte vanligaste trädet i Sverige och blir högväxt. 1968 fanns (finns?) en bok i Maltesholm i Skåne som var 41 meter högt. Boken kan bli upp till 400 år gammal. Nu har tyvärr boken i Skåne drabbats av en elak svampsjukdom.

Av bok gör man såklart böcker! Eller inte! Däremot har veden ett mycket högt bränslevärde och innan plaståldern så tillverkade man bakelit av bokens hartser. Bokens rödaktiga ved används idag till parkettgolv, fanér, möbler, träskor, glasspinnar mm.

Rekordgrova bokar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999.
1939 mättes fantastiska 810 cm i omkrets på boken som fanns vid Hagelrums herrgård i Småland.
1968 mätte man omkretsen på boken vid Ingasäter norr om Skövde och resultatet blev 636 cm.
1999 var boken vid Nääs slott i Västergötland 745 cm grovt, 1,3 cm från marken.
_________________________

Ek - Quércus robur

Eken är kraftträdet framför alla i vårt land och det fjärde vanligaste trädet i vår natur. Eken trivs bäst på djup mullrik, lerhaltig mark och kronan behöver mycket ljus. Eken blir som bekant mycket gammal, Kvilleeken är ju tusen år och har en omkrets av över 14 meter. Men som Ingmar Holmåsen skriver i sin bok ´´Träd och buskar´´ så är Sveriges tusenårsekar sällan mer än 500 år gamla och det är ju en svindlande ålder bara det!

Det byggs ju inte så många fartyg i trä nu för tiden men innan fartygen började byggas i stål så var eken det träslag som användes till de flesta örloggsfartygen i landet. Från 1500-talet och in i 1800-talet var eken kronans träd.

Idag används ek till möbler, parkett, paneler, inredningar och stolpar.

Rekordgrova ekar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999.
1939 liksom 1999 var självklart Kvilleekan i Småland den grövsta eken i landet. Jaga vet inte om man använt olika sätt att mäta eller om det verkligen kan skilja så mycket under de olika tiderna som man mätte. 1939 anges det att omkretsen är 1260 cm, 1974 mättes den till 1315 cm och 1999 var måttet 1411 cm. Nästa gång som jag besöker Kvilleeken så tar jag med måttbandet.
_________________________

Skogsalm - Ulmus glabra

Almen är ju svårt drabbad av almsjuka och kommer troligen inte att finnas kvar vare sig som vildväxande eller som parkträd i Sverige framöver.
Almen kan bli över 30 meter högt och nå en ålder av 400 år. Veden är hård och gulvit med brun kärnved.

Den används till möbler, fanér, leksaker och till olika slöjdarbeten.

Rekordgrova almar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999.
1939 fanns en alm i Kvistofta i Skåne som var 667 i omkrets.
1963 växte en alm i Vårdsätra naturreservat söder om Uppsala där omkretsen var 645 cm.
1999 fanns i Svensbo lövskog i Östergötland en alm som hade hela 780 cm i omkrets.
_________________________

Skogslönn - Acer platanoides

Skogslönnen är nog min favorit bland våra vilda träd (tillsammans med ek och lind) eftersom den har så många vackra perioder under växtsäsongen. Från blomningen till de sprakande höstfärgerna.

En skogslönn blir sällan över 150 år gammal och kan bli över 20 meter högt. Lönnens ved används till möbler, parkettgolv, fanér, verktygshandtag, stråkinstrument och leksaker.

Rekordgrova lönnar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999.
1939 var det lönnen som växte vid Kavelbron i Finnerödja i Västergötland som var grövst med 515 cm och 1968 hade omkretsen ökat till 620 cm
1999 nämns en lönn vid Ungstorp, Djursala socken i Småland vars omkrets var 550 cm.
_________________________

Skogslind - Tilia cordáta

Skogslinden är ett av de träd i Sverige som sällan drabbas av svampsjukdomar eller andra angrepp...peppar peppar! Liksom linden bildar lönnen sällan egna bestånd, utan förekommer spridd, främst i lövblandskogar. Den kräver bördig mullrik mark.
Trädet blir över 20 meter högt och kan bli mycket gammalt - i enstaka fall kan åldern närma sig tusen år.

Veden är mjuk och gulvit och saknar kärnved. Den används till sniderier, faner, musikinstrument, proteser, hushållsartiklar och blyertspennor.

Rekordgrova lindar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999.
1939 mätte man omkretsen på en lind i Boo i Närke och resultatet blev 835 cm.
1999 hade Sjöö slott i Uppland en lind där omkretsen var imponerande 854 cm.
_________________________

Ask - Fraxinus exelcior

Asken är just nu hårt drabbat av askskottsjukan och trädets framtid är oviss.
Det är ett mäktigt träd och Yggdrasil - det heliga världsträdet inom asatron var just en ask. Trädet kan bli 30 meterhögt och nå en ålder av 250 år. Asken är det svenska trädslag som är mest näringskrävande och växer snabbt. Asklöven är mycket näringsrika och har genom hamling utnyttjats som kreaturfoder i gångna tider.

Askens ved är hård och gulaktig med ljusbrun kärna. Av ska har man i alla tider gjort vagnshjul och har även tidigare använts som inredning i järnvägs- och spårvagnar.
Nu för tiden används asken till parkettgolv, möbler, inredningar, träskor, yxskaft och bandyklubbor.

Rekordgrova askar beskrivs i jätteträdlistor från 1939 och 1999
1939 hade Espelunda i Rinkaby socken i Närke en ask vars omkrets var 691 cm, 1972 var omkretsen 730 cm.
1999 mätte man en omkrets med hela 923 cm på en ask på Djursö i S:t Annas skärgård i Östergötland.


Källor:
Träd och buskar av Ingmar Holmåsen (1980)
Wikipedia
Losa.nu


Jätteträdlistan 1939

Nu har jag helt snöat in på träd och det är ju trädets tid. Jag hittade en bok på ett antikvariat någonstans i Svergie - Lustgården, Dendrologi och parkvård från 1939 med en jätteträdlista från den tiden, för 73 år sedan.


1939 beslöt man på Naturskyddföreningen att skaffa en översikt över landets största träd.  Uppgifter om jätteträd hade genom åren inkommit till lokaltidningar, hembygdsböcker och andra tidskrifter men det fanns ingen sammanställning av uppgifterna.

För att sammanställa och komplettera materialet så anordnade Naturskyddsföreningen i samarbete med Svenska Dagbladet en pristävling för att få in icke kända jätteträd. Det kom in mängder av uppgifter om träd som slog tidigare rekordträd. Det är oklart om lindarna som anges är skogslind eller parklind.
Stamomkretsen mäts 1,3 meter från marken eller som det kallas - i brösthöjd.

Se även Jätteträdlistan från 1999. Det är endast Kvilleeken som finns med på båda listorna. Vad som hänt med alla dessa träd vet man ju inte. Hur många lever idag? De flesta almarna är väl borta. Meddela mig gärna ni som vet. Det börjar väl bli dags för en ny jätteträdlista. Jag kommer att försöka fotografera så många som möjligt av landets jätteträd framöver. Genom landet med kamera och måttband!
Mer om stora träd i Skåne här.
  • Al (klibbal) - 550 cm i omkrets - Sibbhult, Hjärsås socken i Skåne.
  • Al - 543 cm - Tranåsbaden.
  • Alm - 667 cm - Kvistofta i Skåne.
  • Alm - 664 cm - Wallox-Säby i Uppland.
  • Alm - 660 cm - Båstad i Skåne.
  • Alm - 655 cm - Göingeholms egendom i Halland.
  • Ask - 691 cm - Esplunda i Rinkaby socken i Närke.
  • Ask - 650 cm - Ekhammars gård i Grevbäcks socken, Västergötland.
  • Ask - 645 cm - Fågelhult i Kråkshults socken i Småland.
  • Asp - 480 cm - Valto i Nordingrå, Ångermanland.
  • Björk - 481 cm - Vid prostgården i Leksand, Dalarna.
  • Björk - 428 cm - Lund.
  • Björk - 420 cm - Sulvik i Älgå socken, Värmland.
  • Björk - 400 cm - Hjortseryd vid Ronneby, Blekinge.
  • Bok - 810 cm - Hagelrums herrgård i Målilla socken, Småland.
  • Bok - 678 cm - Värnanäs i Halltorps socken, Småland.
  • Bok - 650 cm - Dal i Fjärås socken, Halland.
  • Bok - 618 cm - Kulla-Gunnarstorp i Skåne.
  • Bok - 559 cm - Maltesholm i Skåne. 40 meter hög.
  • Ek - 1260 cm - Kvilleeken i Norra Kvill, Södra Vi socken i Småland. Lever fortfarande.
  • Ek - 1050 cm - Bosjöklostereken i Skåne.
  • Ek - 1025 cm - Övedskloster i Skåne.
  • Ek - 1000 cm - Lilla Rödja i Norra Vi socken, Östergötland.
  • Ek - 950 cm - Killeröd i Skåne.
  • Ek - 925 cm - Ekebyhovseken på Ekerö, Södermanland. Lever fortfarande.
  • Gran - 533 cm - Risbergagården i Risberga, Skåne. Planterad.
  • Gran - 442 cm - Öijareds säteri i Skallsjö socken, Västergötland. Grövsta vildväxande.
  • Gran - 392 cm - Kattås i Bjurbäcks socken, Västergötland.
  • Gran - 392 cm - Noor i Knivsta socken, Uppland.
  • Gran - 390 cm - Sandsbro vid Växjö, Småland.
  • Gran - 368 cm - Ljusdals socken i Hälsingland.
  • Lind - 835 cm - Boo i Närke.
  • Lind - 790 cm - Rå i Hammars socken, Närke.
  • Lind - 740 cm - Verkö vid Karlskrona, Blekinge.
  • Lönn - 515 cm - Vid Kavelbron i Finnerödja socken, Västergötland.
  • Lönn - 510 cm - Stjärnviks säteri i  Risinge socken, Östergötland.
  • Oxel - 532 cm - Saltskog i Södertälje, Södermanland.
  • Oxel - 514 cm - Härröd i Skåne.
  • Tall - 590 cm - Segersjötallen i Lennäs socken, Närke.
  • Tall - 564 cm - ´´Per Stabbe´´ i Norrbo socken, Hälsingland. Lever fortfarande.
  • Tall - 560 cm - Drottningholmstallen i Uppland.
  • Tall - 510 cm - Kvillsforstallen i Skirö socken, Småland.

Jätteträdlistan 1999

Affärstidningen ATL som är skrivs främst för jord- och skogsbrukare, anordnade en tävling 1999. Träden är angivna av folk runt om i landet och kompletterats med uppgifter från andra inventeringar.
Trädens omkrets mättes ca 130 cm från marken, eller i brösthöjd som man brukar säga. Här handlar det alltså inte om höjden på träden utan om stamomkretsen.

Se även Jätteträdlistan från 1939. Det är endast Kvilleeken som finns med på båda listorna. Vad som hänt med alla dessa träd vet man ju inte. Hur många lever idag? De flesta almarna är väl borta. Meddela mig gärna ni som vet. Jag tycker att det är dags för en ny jätteträdlista! Jag kommer att försöka fotografera så många som möjligt av landets jätteträd framöver. Genom landet med kamera och måttband!
Mer om stora träd i Skåne här.
  • Al - Omkrets 606 cm - Stadsparken i Hjo, Västergötland.
  • Al - 480 cm - Djursö, St Annas skärgård, Östergötland.
  • Al - 460 cm - Brunnsparken, Medevi, Östergötland.
  • Alm - 780 cm - Svensbo lövskog, Torpön i Sommen, Östergötland.
  • Alm - 774 cm - Gården Börshult, Ydre, Östergötland.
  • Alm - 715 cm - Gården Åkerhult, Hulared, Västergötland.
  • Ask - 923 cm - Djursö, St Annas skärgård, Östergötland.
  • Ask - 850 cm - Gården Åkerhult, Hulared, Västergötland.
  • Ask - 368 cm - Öjering, Alsterdalen, Värmland.
  • Asp - 440 cm - Sjöö slott, Örsundsbro, Uppland.
  • Asp - 430 cm - Skattungbyn, Orsa, Dalarna.
  • Asp - 325 cm - Alarp, St Farsbo, Linköping, Östergötland.
  • Avenbok - 460 cm - Gården Bröstorp, Tving, Blekinge.
  • Avenbok - 450 cm - Norr om Rössjön, Hallandsås, Skåne.
  • Avenbok - 320 cm - Brokind station Syd (finns det verkligen Norr också?), Linköping, Östergötland.
  • Björk - 476 cm - Gräsemåla gård, Södra Vi socken, Småland.
  • Björk - 406 cm - Vid ån vid vägen, Hangelösa, Västergötland.
  • Björk - 392 cm - Bastudalen, Nykil socken, Östergötland.
  • Blodbok - 554 cm - Lagerlunda gård, Linköping, Östergötland.
  • Blodbok - 413 cm - Stensborgs gård, Ysane, Blekinge.
  • Bok - 745 cm - Nääs slott, Skallsjö, Västergötland.
  • Bok - 670 cm - Östergården, Gärdsköpinge, Skåne.
  • Bok - 608 cm - Klockrike, Motala, Östergötland.
  • Ek - 1411 cm - Kvilleeken, Norra Kvill, Södra Vi socken, Småland. Lever fortfarande.
  • Ek - 983 cm - Prästtomta, Ljung socken, Östergötland.
  • En - 201 cm - Ubbemåla säteri, Emmaboda, Småland.
  • En - 190 cm - Drömminge, Värnamo, Småland.
  • Fågelbär - 382 cm  - S Rothult, V Eneby socken, Östergötland.
  • Fågelbär - 330 cm - Kopperarp, Kinda, Östergötland.
  • Fågelbär - 218 cm - Grantofta, Helsingborg, Skåne.
  • Gran - 480 cm - Asby vid kyrkan, Asby socken, Östergötland.
  • Gran - 456 cm - Vid Salamis IP, Ängelholm, Skåne.
  • Gran - 445 cm - Cedersberg, Vist socken, Östergötland.
  • Hassel - 177 cm - Skräddarefall gård, Södra Vi, Småland.
  • Hassel - 110 cm - Snäckviken, Grödinge, Södermanland.
  • Kastanj - 587 cm - Marby Östergård, Norrköping, Östergötland.
  • Kastanj - 500 cm - Tistorp, Strå socken, Östergötland.
  • Kastanj - 435 cm - Flädje gård, Vessigebro, Halland.
  • Körsbär - 367 cm - Mjäryd, Södra Ljunga, Småland.
  • Körsbär - 333 cm - St Gottröra gård, Rimbo, Uppland.
  • Lind - 980 cm - Hjälmseryd, Bringetoftan, Småland.
  • Lind - 854 cm - Sjöö slott, Örsundsbro, Uppland.
  • Lind - 780 cm - Vrånhult gård, Åtvidaberg, Östergötland.
  • Lärk - 431 cm - Krongården, Östra Tollstad, Östergötland.
  • Lärk - 410 cm - Sjögesätter, Finspång, Östergötland.
  • Lärk - 398 cm - Storån, V Harg socken, Östergötland.
  • Lönn - 550 cm - Ungstorp, Djursdala socken, Småland.
  • Lönn - 523 cm - Skogsvaktarstugan, Rössjöholm, Skåne.
  • Lönn - 515 cm - Karsnäs, Vist socken, Östergötland.
  • Murgröna - 096 cm - Lummelundsbruk, Lummelunda, Gotland.
  • Oxel - 590 cm - Munketorps IP, Högby, Öland.
  • Oxel - 460 cm - Morlanda kyrkogård, Orust, Bohuslän.
  • Oxel - 455 cm - Heda sluss, Linköping, Östergötland.
  • Pil - 810 cm - Sjögesta, Linköping, Östergötland.
  • Pil - 650 cm - Bergatorp, Styrstad socken, Östergötland.
  • Pil - 555 cm - Saleby Vipetomten, Skara, Västergötland.
  • Poppel - 810 cm - Gottlösa herrgård, Norr om Mjölby, Östergötland.
  • Poppel - 678 cm - Tuna Kungsgård, Linköping, Östergötland.
  • Poppel - 572 cm - St Skoghus, Norra Allerum, Skåne.
  • Päron - 538 cm - Byn Kärnskogen, Godegård socken, Östergötland.
  • Päron - 533 cm - Torpet Lilla Dala, Grebo, Östergötland.
  • Päron - 455 cm - Lastad, Öster om Falkenberg, Halland.
  • Rönn - 303 cm - Västermo, Östra Hjälmaren, Södermanland.
  • Rönn - 290 cm - Sandaby, Hargshamn, Uppland.
  • Sitkagran - 480 cm - Stockeboda gård, St olof, Skåne.
  • Sälg - 640 cm - Anttila, Nyskoga, Värmland.
  • Sälg - 565 cm - Näs, V Eneby socken, Östergötland.
  • Sälg - 540 cm - Överby, Bohuslän.
  • Tall - 465 cm - Ullebo, Bottnaryd, Västergötland.
  • Tall - 455 cm - Djurön, Norrköping, Östergötland.
  • Tall - 412 cm - Gården Ris, Mörsil, Jämtland.
  • Tall - 412 cm - Råberget, Malungsfors, Dalarna.
  • Äpple - 300 cm - Lövskogen, Vimmerby, Småland.
  • Äpple - 275 cm - Krokbränninge, Linköping, Östergötland.
  • Äpple - 240 cm - Enåsen, Falekvarn, Västergötland.
Man kan konstatera att Östergötland är ett grovt landskap. Jag förundras även över alla vackra och spännande ortsnamn det finns i vårt land. Det är som att läsa poesi och nu har jag fått tips på nya platser att besöka.

Jag vill gärna se linden i Hjälmseryd, Almen i Svensbo lövskog (om inte Almsjukan har tagit den), boken vid Nääs slott, kastajnen vid Marby Östergård, körsbärsträdet i Gottröra, lönnen vid Ungstorp, oxeln vid Munketorps IP, poppeln vid Gottlösa herrgård och sälgen vid Anttila.


Vresboken i Norrvikens trädgårdar


Planerade parker, välbeskurna prydnadsträd och strikta alléer i all ära, men när jag närmar mig den här mäktiga vresboken så ler jag för mig själv. En naturens rebell som vänder och vrider på alla förebilder hur ett träd ska se ut.

Den här mäktiga och vresiga vresboken växer i Norrvikens trädgårdar. Dess latinska namn är Fagus silvatica v. tortuosa och den vrider och vänder sina grenar omkring sig som om den led av växtvärk. Resultatet blir ett enastående träd som är bland det vackraste, eller i varje fall det häftigaste jag sett.

En vresbok är en mutation av en vanlig blok Fagus silvaica och som kan komma att se ut på lite olika sätt. Den kan som här få ormlika grenar som växer vågrätt långt ut och tar stöd av marken för att sedan fortsätta bort från stammen. Den kan också få en paraplyform.
Vresbok växer vild enbart i Skåne främst vid Romeleåsen och även sydväst om Svedala, Det finns tydligen endast tre huvudområden där vresbok växer i Europa. Det är Süntel i Nordrhein-Westfalen i Tyskland där ca 330 vresbokar växer. I Frankrike finns ca 800 vresbokar i Verzy i Marne och i Skåne finns ca 300 individer.

Men efter Kerstin och Lennart Segerbäcks inventering har de kommit fram till att Skåne har 1191 vresbokar och att Torna Hällestad bör vara Europas vresbokstätaste område. Läs mer om Segerbäcks inventering
här.
Nu har jag ännu en plats som jag vill besöka i Sverige - Torna Hällestad.





Våra sjuka träd



Vi människor fascineras av trädens storlek, styrka och ålder men även om träden utstrålar styrka och är växternas kungar och drottningar i naturen så är de samtidigt känsliga och mottagliga för många olika angrepp. I alla tider har träd drabbats av svampangrepp av olika slag men just nu känns det som att  angreppen kommer tätare än normalt och drabbar samtidigt flera av våra mest älskade träd.
En orsak till att skadliga svampar sprids är att vi alltmer flyttar växter mellan länder. Sedan kan man ju fråga sig om hur olika metoder av skogsbruk framkallar alla dessa problem för träden. Det är ju knappast ett naturligt sätt för träden att leva, denna monokultur där samma art upptar enorma ytor. Hur blir det då med den biologiska mångfalden?

Almsjuka
Almen är ett vanligt och omtyckt parkträd i stora delar av Sverige, arten är nu hotad i hela landet. Den svåra almsjukan upptäcktes på 1920-talet men kom till Sverige på 1950-talet. Det var dock först på 1980 och 90-talet som smittan blev ett allvarligt problem för hela södra Sveriges almbestånd. I England har 25 miljoner almar dött av almsjukan. Almsjuka orsakas av två svampar Ophiostoma novo ulmi och Ophistoma ulmi som täpper till trädets ledningsbanor där vatten och näring transporteras, vilket gör att trädet vissnar och dör. Om almen är kraftigt drabbat kan det dö samma år som svampen nådde trädet. Svampen sprids av almsplintborren som är en skalbagge.
Almens toppgrenar i kronan drabbas först och symptomen är att bladen blir bruna, rullar ihop sig och vissnar.
Det finns ännu inget sätt att bekämpa almsjukan på, vare sig på kemisk eller biologisk väg.
Sjuka träd måste avverkas, och trädstammarna forslas bort eller oskadliggöras.
Hittills har inte några kemiska medel visat sig effektiva mot holländsk almsjuka.
Sjuka träd måste avverkas, och trädstammarna forslas bort eller oskadliggöras på
annat sätt

Tusen och åter tusen almar har dött i södra Sverige och stora vilda bestånd i Skåne är nu borta. Spridningen av almsjukan har nu nått Mälardalen där träd i bl.a. Stockholm (där det finna väldigt mycket alm) Uppsala och Västerås drabbats. Även på Gotland har man upptäckt almsjukan.
Illustrationerna är hämtade från jordbruksverkets hemsida.

Askkottsjuka

Ask i Engsholms slottspark

Nästa träd som drabbades allvarligt av svampar var asken. Askskottsjukan upptäcktes 2003 i Sverige men problemet har funnits i Polen och Litauen i ca tio år. Svampen som spridit sig till våra svenska askar heter Chalara fraxinea och sprids med sporer. Här är det alltså inte insekter som sprider svampen utan vinden.

Både unga och gamla askar drabbas och det är de nya skotten som blir angripna och fjolårets nya knoppar slår inte ut på våren.
Forskningen har inte hittat någon direkt anledning till att svampen har fått ett sådant grepp över våra askar just nu och det sägs att hela vårt askbestånd är i fara. Det vore ju en katastrof på samma sätt som hur våra almar drabbats av almsjukan.

I Litauen har 60% av askbeståndet dött. Hos oss är Skåne, Öland och Gotland värst drabbat hittills. I Engsholms slottspark har jag sett skador på många askar under några år, men de lever fortfarande och jag vet inte hur lång tid det brukar ta innan trädet dör av angreppet eller om några träd kan återhämta sig.

Läs mer på Svenska Trädföreningens hemsida.

Ekdöden


Ek på Eldgarnsö

Quercus robur är det latinska namnet på ek och robur betyder styrka. Eken är ju symbolen för styrka i vår natur. Men nu drabbas ekar runt om i landet av ekdöden som inte är en ny sjukdom utan fanns redan på 1700-talet i Europa och säkert även mycket längre tillbaka i tiden.

Vad är då ekdöden? Jo symptomen är ett glest bladverk och det förekommer fler döda grenar än normalt i kronan och skottbildningen på stammen är kraftigare än vanligt. Stamskador kan också förekomma och då är risken stor för angrepp från honungsskivling som lätt får fäste i försvagade träd och gör stor skada. En drabbad ek dör långsamt även om något träd ibland kan återhämta sig helt. Det var på 1980-talet som ekdöden började uppmärksammas i Sverige.

Träd står kvar, de flyr inte när fara hotar utan får kämpa på plats mot sjukdomar och inkräktare. I de allra flesta fall gror ett träd på en väl utvald plats men ibland gror fröet på en mindre bra plats med dåliga markförhållanden. Det är de träd som först drabbas av svampsjukdomar och andra angrepp. Precis som det mesta i naturen, de svagaste stryker med först.

Det har diskuterats länge om luftföroreningar skulle vara orsaken till att träd förlorar motståndskraft mot olika angrepp men det är svårt att hitta bevis för det, även om nog de flesta förstår att träden stressas av en dålig miljö.
Klimatförändringar med extrem torka eller andra extrema förhållanden försvagar också trädens motståndskraft mot angreppen.

Forskarna kallar ekdöden för en komplex sjukdom då flera olika orsaker gör att ekarna drabbas. Huvudorsaken är svampen från Phytophthora-gruppen som förstör trädets finrötter, de andra orsakerna är förändringar i grundvattennivån och väderleken. Trädet blir då försvagat och klarar inte att stå emot andra svampangrepp och attacker från skadeinsekter.

Det är svårt att hitta färska uppgifter på hur Sveriges ekar mår idag men jag får söka vidare och uppdatera det här inlägget. Det uppmärksammades ofta i media för tio år sedan att ekar mådde dåligt i södra Sverige och att träd dog.

Plötslig ekdöd
I USA har man stora problem med det som kallas plötslig ekdöd och orsakas av svampen Phytophthora ramonum.
Så här skriver jordbruksverket på sin hemsida:

P. ramorum

i EU


I EU har P. ramorum främst konstaterats i handeln på prydnadsväxter som rododendron men även i vissa arter av olvon, Viburnum spp. samt i Camellia. Ett fåtal större träd har angripits i England och Nederländerna, till exempel rödekQuercus rubra, och bok, Fagus sylvatica. Under 2009 konstaterades ett stort angrepp i nyplanterade rododendron av EU-ursprung i en nyanlagd park i mellersta Sverige. Samtliga växter förstördes.


Bokarna i Pildammsparken


Bokar på Djurgården

Bokarna i Pildammsparken i Malmö är sjuka och det är ännu en gång algsvampar från gruppen phytophthora som är orsaken och det finns inga kemikalier som biter på denna svamp. Man forskar nu på naturliga bekämpningsmetoder.
Det finns flera tusen bokar i parken, många över 100 år gamla och bokarna hotas nu att helt slås ut av svampen. En tysk trädexpert vid namn Thomas Jung har undersökt Pildammsparkens bokar och han är helt säker på att smittan förts in från nyplanterade träd och buskar i parken.

Smittan har troligen funnits i tio till femton år och kan ha fått den här explosiva utvecklingen av den extremt regniga sommaren 2007. Man tror att parkens bokar kan vara döda inom tio år och kanske att det även går ännu snabbare.
Ungefär 50 bokar har avverkats i parken och troligen kommer det att fällas mängdvis av bokar framöver. Det är ju enormt sorgligt och ett hårt slag för Malmös fina park. Jag har inte hittat något material om att smittan på bokar har spridit sig eller upptäckts på något annat ställe i Skåne.
I februari 2012 kommer nordisk expertis på phytophthora att samlas på SLU i Alnarp.

Jag lånar Sydsvenskans faktaruta:

Så angriper Phytophthora- svampen träden

Aggressiva algsvampar av släktet Phytophthora förstör trädens finrötter och orsakar sår på rothals och stam. De två sorterna cactorum och plurivora, som konstaterats i Malmö, är ett par av de allra farligaste.
Vanliga symtom är glesare kronor, minskad förgrening och blad främst på grenarnas ytterdelar.
I slutfasen syns ”blödande” stamsår, vilket betyder allvarliga vävnadsskador i rotsystemet.
Hela scenariot kan ses i Pildammsparken.
När trädets fotosyntes och transport av näringsämnen och vatten förstörs, drabbas det av minskad tillväxt och död. Försvagade träd blir mottagliga även för andra infektioner och parasiter.
Att den svårdiagnostiserade smittan går på bokträd är en nyhet för svenska forskare. Sedan symtomen upptäcktes har sjukdomsförloppet utvecklats mycket snabbt.
Säkra diagnoser på smittans utbredning på bok har gjorts i Torup, Alnarp och på Söderåsen.

Hästkastanjens problem


Hästkastanjer på Waldemarsudde

Hästkastanjen står på tur som nu drabbats av kastanjemal och bakterien ”bloedingsziekte” vilka är allvarliga skadegörare på hästkastanj.
Läs mer på Jordbruksverkets hemsida här.

Frågan kvarstår - är det vi människor som rubbar naturens balans? Vi kanske inte ska flytta omkring växter från olika länder. Vi har en fantastisk vacker natur i Sverige, räcker inte den?
Det stora trädgårdsintresset som ständigt ökar kanske inte bara är av godo? Vi vill ha fler exotiska växter från hela jordens länder i våra trädgårdar. Jag vet att det tävlas bland trädgårdsägare vem som har mest udda och speciella växter.
Det finns idag gatu- och parkträd runt om i landet som kanske inte alls borde vara här och det kommer ständigt nya.

Tanken på att linden skulle drabbas av någon elak svamp skrämmer mig. Lindar är det absolut vanligaste gatuträdet i Sverige och hittills så finner de sig i att stå där i långa rader i hårdgjorda ytor av asfalt och betong.
Har vi verkligen tillräcklig kunskap om hur träden vill leva? Lägg till problemet med alla luftföroreningar...så känns det väldigt mörkt just nu.


Solitary




Ett träd

I mitt nästa liv ska jag bli ett träd!
Den här stora mäktiga platanen i Visby botaniska trädgård står stadig, trygg och lugn på sin plats. Ingen stress eller oro där.

En gång i tiden när vi i Sverige levde med asatro och naturväsen så användes heliga lundar för religiösa högtider och det var även där man offrade för att få lycka i jakt, odlingar mm. Träden hade en stor betydelse hos oss, ungefär som hos indianerna i Nordamerika. Naturen var en del av religionen. Jag läser Christel Kvants underbara bok Trädets tid och där berättar hon i ett kapitel om de heliga lundarna.

När Sverige kristnades gick man hårt fram för att förinta asatron som människor levt med sedan urminnes tider. Som Christel skriver så kom okända män med ett okänt språk för att ändra på människors tro. Jag minns att jag tyckte mycket om Jan Fridegårds trilogi, Trägudars land-Gryningsfolket-Offerrök och det lockar mig att läsa dem igen.

I och med kristnandet så högg man ner de stora träden i de heliga lundarna som ett led i att få folk att sluta med sin gamla tro.
Vår starka tro och kontakt med naturen byttes vid kristnandet av landet, mot en tro på en kristen sagobok. Om det kan kännas skrämmande att människor i asatron offrade djur som hängdes upp i träd så har väl kristendomens framfart inte heller varit direkt mild och god genom åren. Den kärlek som Jesus predikade för två tusen år sedan har väl inte alltid haft högsta prioritet när kristendomen erövrade stora delar av världen. Man utövade sin tro i stora dyra skrytiga katedraler i stället för vid de heliga lundarna under de stora träden.
Christel Kvant skriver också i kapitlet som heter Värkträd om kyrkans brutala utrensningar på 1600-talet då omkring 300 människor avrättades som häxor i Sverige. Det var personer som sysslade med den gamla tron på magiska krafter från naturen.

Det var väl ungefär nu som vår syn på naturen förändrades. På 1500-1600-talet började man bygga de stora krigsskeppen och det gick åt enorma mängder av träd till dessa byggen. 1000 ekar behövdes till skrytbygget Wasa som seglade några hundra meter på sin jungfrufärd innan skeppet sjönk.
Sedan kom industrialismen då skogar skövlades för att få drivkraft till fabrikerna. Man kan ju undra hur det skulle sett ut om vi hållit fast vid vår asatro och vördanden för naturen. Att några av oss fortfarande reagerar när man utan direkt anledning sågar ner gamla träd kanske är någon nedärvd rest från tiden före kristendomen...


Nya pilar på plats vid Norrmälarstrand

I veckan som gick planterades sex nya fontänpilar på Norrmälarstrand. Artikel i SvD.
Jag mötte en ilsken man när jag fotograferade som tyckte att man borde hota med att riva husen om inte den som dödade de tidigare pilarna träder fram. De nya träden är riktigt stora och kommer redan under nästa sommar att skymma utsikten igen för träddödaren.

Kampen om TV/Radio-eken

Uppdatering 25 november: Eken sågades ner med början kl 03.00. 40 poliser på plats och lika många demonstranter. Tråkigt men bra kämpat ni som demonstrerat vid trädet. TV-eken på Wikipedia.
Läs också mitt inlägg om Träd och byggnade i Stockholm och mitt senaste inlägg Bara ett träd.
Uppdatering 21 november: Eken står kvar men Oxenstiernsgatan är fortfarande avstängd vilket betyder att arbeten kommer att utföras inom kort men man berättar inte när trädet ska tas ner.
Uppdatering 20 november: Gatan är tydligen avstängd och det finns risk att eken sågas ner i natt.
Uppdatering 18 november: Det blir ingen fällning av eken idag.
Uppdatering 17 november: Eken ska tydligen fällas kl 06.00 fredag 18 november men det ska också bildas en ring runt trädet av protesterande människor.
Uppdatering 16 november:
´´Den månghundraåriga eken på Oxenstiernsgatan kommer att sågas ned inom de närmaste dagarna. ”Skadan är större än vi trodde. Nu ska den ned. Det finns ingen återvändo”, säger trädexperten Björn Embrén efter en undersökning av rotsystemet på onsdagsförmiddagen. Den norske arboristen Erik Solfjeld som anlitats av trafikkontoret hann inte avlämna rapport från sin undersökning innan beslutet fattades. Trafikborgarrådet Ulla Hamilton (m) har gett trafikkontoret fria händer att fälla eken.´´ Hämtat från Dagens Nyheter

Att just Ulla Hamilton ger trafikkontoret fria händer att fälla eken, känns verkligen inte seriöst. Men om man nu konstaterat att eken är drabbad att kraftig rotröta så blir den här ekens framtid kort, antingen om man sågar ner den nu eller att den faller ihop. Men jag skulle vilja se ett uttdrag ur analysen av trädet. Den bästa lösningen är att spara trädet hårt beskuren som en trädruin, som ett minne från en gången tid.
Tack DN för att ni nämner eken som månghundraårig och inte tusenårseken.


Det har beslutats att den för stockholmarna så välkända TV/Radio-eken ska tas ner. Man har uppskattat ekens ålder till mellan 500-1000 år men man kallar den nu lite slarvigt nu för 1000-årseken. Jag tvivlar på att den skulle vara lika gammal som Kvilleeken i Småland som jag hade den äran att få stå framför förra året. Det var en nästan religiös känsla att se trädet som en gång grodde när vikingar fortfarande härjade i Norden.
Ingen åldersbestämning har gjorts av TV/Radiokeken men även om den ´´bara´´ skulle vara 500 år gammal så är det en mycket aktningsvärd ålder.

Trädet är svårt drabbat av svampsjukdomar, man säger att 60% av trädet är dött och man anser att det finns risk för trädet att falla mot gatan. På 1960-talet höjdes marken runt eken då man byggde om gatan vilket gjorde det svårt för trädets rötter att syresättas med markluft och vilket säkert har påskyndat trädets försämring. Stockholms stads trädexpert Björn Embrén anser att trädet är en risk och han vill att man tar ner trädet och bevarar stammarna i Kaknäsområdet för att det rika djurlivet i trädet ska kunna leva vidare.
Jag har jobbat med träd i hela mitt arbetsliv och vet vilka känslor det väcker när man tar ner eller hårdbeskär träd. Träd har i alla tider betytt mycket för människor och förutom skönhetsvärdet och värdet att det är ett reningsfilter för avgaser så är träd fortfarande förknippat med magi och myter.

De översta bilderna tog jag den 16 oktober då det hade beslutats att trädet skulle sågas ner i slutet av oktober.
Min första tanke när jag stod där med min kamera var att det borde väl gå att göra någon åtgärd för att bevara trädet.
Om det nu är så att det är en risk att trädets grenar skulle falla ner i gatan eller att hela trädet skulle falla, så borde den första självklara åtgärden vara att ta ner de grenar som är torra och om man väljer att bevara trädet (vilket jag absolut tycker) så skulle man kunna reducera kronans grenverk och låta trädet stå kvar som en något stympad historisk trädruin, som säkert kommer att leva i ytterligare hundra år. Man brukar säga att en ek lever i 300 år och dör i 300 år men man kan alldeles säkert i vissa fall lägga på några hundra år. Ekens krona är sedan länge stabiliserad av vajrar.

Jag är helt emot hård hamling eller stympning av gamla träd i vanliga fall men nu handlar det om att antingen ta bort trädet eller också att reducera höjden på kronan så att man minskar vindfånget och då också risken för de stora grenarna att falla i gatan. Jag har stort förtroende för Björn Embén som trädexpert i Stockholm men i det här fallet så tycker jag att man gör det lite för enkelt för sig. Den här kompisen rör man inte utan motstånd...

Lill Kinnegård bor här på Oxenstiensgatan och är med i kampen om att bevara eken. Hon har gjort den fina skylten och har även tagit hit ett skrivbord mm. Trädet har vaktats för att inte låta motorsågarna på några timmar fälla den här kompisen.

Och motstånd blev det!
Lördagen den 5 november åkte jag bort till eken igen för att se vad som hände runt det gamla trädet. Vid min fotografering den 16 oktober så var vi ganska många som ville ta bilder och för min egen del ville jag ha bilderna som ett minne av en känd ek i Stockholm. Just då hade jag ingen tanke på att man borde trotsa beslutet.

Nu visade det sig att det finns en hel del kvar av stockholmarnas kampvilja och man tog fram gamla alm-takter här på Oxenstiernsgatan. Man protesterade med ringdans kring trädet då arboristerna skulle börja såga och nu har alltså arbetet skjutits upp tills en ny undersökning av trädet har utförts.
Det är lätt hänt att man låter känslorna styra i sådana här lägen och att man glömmer att det kan ju vara så att trädet verkligen är en risk och skulle det få stå kvar och att det sedan händer en olycka, då är det Stockholms stads trädexpert som blir ansvarig. Man har också intervjuat protesterande människor här som inte har någon kunskap alls om träd och som gör att den här debatten blir en aning tunn. Nu tillhör jag dem som vill ha kvar trädet och jag har skrivit på protestlistan därför att jag tror på den beskärning som jag nämnde här ovan. Men det som avgör trädets öde är en andra undersökning av trädet nu i veckan.

Det är Arbor Kunsult AB som utfört undersökningar av trädet under åtta års tid, men nu kommer trädet att undersökas och analyseras ännu en gång av arboristen Erik Solfjell från Oslo. Trädet kommer då att genomlysas men han säger också ´´Det kan räcka med att jag ser eken för att jag ska kunna ge ett utlåtande. Det kanske inte behövs mer än så´´.  Nu i veckan får vi se vad vår norske vän kommer fram till. Undersökningen kommer att ta två dagar och sedan behövs det en vecka att sammanställa resultatet.

Visst förstår jag att trädet är hårt angripet av svampsjukdomar men jag har sett många träd som har varit i mycket sämre skick och som får leva vidare. Nu är det här ett utsatt läge med bilvägar på bägge sidor om eken och i stadsplanen ser man att en spårväg ska gå här på Oxenstiensgatan och många kopplar då ekens utdömning till det bygget. Men Gabriella Burel som är projektchef för spårväg City hävdar att i planen så ska eken stå kvar och spårvägen dras vid sidan om.
Det blir en spännande tid fram till ett nytt beslut. Jag åker ofta den här vägen och jag hoppas att jag även i framtiden får se TV/Radioeken här.
Om ni vill vara med och påverka ekens vara eller inte vara så gå in på Upprop.nu och skriv på.




Länkar om eken:
Experterna svarar på frågor om TV-eken 4 november
Miljöpartiet: TV-eken är ett konstverk 4 november
Tv-ekens barn 1 november
MP lyckade inte göra TV-eken till en politisk fråga 28 oktober
Protesterna står staden dyrt 28 oktober
Trafikkontoret böjer sig för protesterna 24 oktober
TV-eken stängslas in 24 oktober
Massiva protester mot fällningen av tv-eken 24 oktober


Ginkgoträden trivs på Hornsgatan

175 ginkgoträd planterades förra hösten utefter Hornsgatan i Stockholm och det ser som om alla har klarat sig gott under det första året. Det ska bli intressant att följa dem genom åren och jag tycker att det var ett spännande val av gatuträd.
Läs mer om planteringen av träden här.



På jakt efter ett vårdträd

Nu för tiden kanske det inte är så vanligt att man har ett vårdträd på sin gård. Förr i tiden var det däremot mycket vanligt att man planterade ett träd intill sin släktgård, ett träd som skulle beskydda släkten och skapa lycka och välgång. Skadade man trädet på något sätt så betydde det att sjukdom och olycka skulle drabba de som bodde på gården. Trädet var även ett skydd mot åska då blixten hellre valde det höga trädet än det lägre belägna huset.

Nu vill jag själv ha ett vårdträd. Ett eget vårdträd, för mig och min familj. Men eftersom jag bor i ett flerfamiljshus så känner jag inte så starkt för just de träd som växer på gården här utanför, även om det finns månghundraåriga ekar här som jag ser från mitt fönster.
I Engsholms slottspark finns det många stora, gamla och vackra träd, men inte direkt något som skulle kunna fungerar som ett vårdträd och jag kommer ju heller inte att finnas på platsen i så många år till.

Jag känner stor vördnad inför gamla träd och nu vill jag ha just ett stort och gammalt träd som jag skulle kunna besöka när jag behöver ha lugn och ro. Där skulle jag kunna sitta under trädet och känna någon slags beskydd och närhet. Trädet skulle även ge mig lycka och välgång. Inte för att jag på något sätt är olycklig...men det låter så fint det där med...lycka och välgång. Jag skulle kunna ta med te/kaffe/vin och en bok och vistas där vid trädet en stund då man känner sig stressad eller orolig.

Så att...nu i sommar kommer jag att leta efter mitt vårdträd i Stockholmsområdet och det får gärna vara en gammal lönn, lind eller ek. Ett träd som skulle vara som en klok och trygg gammal vän till mig, i resten av mitt liv. Det får dock inte vara något berömt träd dit andra trädnördar eller sökare vallfärdar till.
Om jag hittar mitt träd så kommer det att få en central plats här på bloggen...

Vanliga vårdträd förr var just ek, lind och lönn men även hästkastanj, ask, oxel och alm. Barrträd användes aldrig som vårdträd.
Om man nu vill plantera ett vårdträd på sin gård, så bör det planteras på en central plats som är lättillgänglig. Trädet måste stå fritt, utan konkurrens av andra träd. Det är viktigt att ta reda på hur stort trädet kommer att bli som fullvuxet, hur högt det blir och hur omfångsrik kronan blir. Det är mycket vanligt att man planterar träd alldeles för nära sina byggnader, eftersom de ser så små ut då man köper dem i plantskolan...men träd blir stora!

De vanliga och traditionella vårdträden är inget för små trädgårdar eftersom de skulle ta för mycket plats och även stjäla allt ljus.
För att man ska kunna vistas under sitt vårdträd så bör stammen vara minst två meter innan kronan börjar. Trädet bör också vara härdigt och helst tillhöra vår inhemska flora.
Anledningen till att jag just idag börjar söka efter mitt vårdträd har egentligen ingenting med att göra att vi idag fällde en stor gammal ask i slottsparken. En ask som vägrade att släppa tagen men som till sist fick se sig besegrad.

Träd som växer på gårdsplaner röner en uppmärksamhet som inte kommer andra till del, men drabbas i gengäld av ett större slitage, dras in i familjelivet, behängs med minnen, förvandlas med tiden själva till krönikor.
Werner Aspenström

Har ni något vårdträd på er gård?


Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails