Boken - Vårt gröna Stockholm
Vecka 23, 2018 - Monumentet över flodvågskatastrofen
4 juni - måndag
Luften känns klarare. Den tropiska värmen har lämnat oss och svalkande vindar sveper in över Blockhusudden. Det blev en vilo- och läsdag ute i solstolen, nu när det är lättare att andas. Den extrema torkan fortsätter och markfloran gulnar allt mer, hundkäxen blommar färdigt och även de stora bestånden av den vackra buskstjärnblomman (Cecilias favorit) vid Isbladskärret. Däremot är det midsommarblomstrens bästa tid nu (min favorit).
Ekarna här på Djurgården har i år drabbats av insektsangrepp som gör löven bruna så här mitt i sommaren och det ser riktigt dystert ut. Det är den snedstreckade ekstyltmalens larver som ställer till det för ekarna. Träden klarar sådana här angrepp, men vi får vänta till nästa år på den där djupa, vackra grönskan som är så karaktäristisk för kungliga Djurgården. Nacka har drabbats flera år i rad av den här otrevliga malen och nu verkar det vara Djurgårdens tur.
5 juni - tisdag
Vaknade på natten av att vindarna slet i träden utanför fönstret. Det blev ett snabbt omslag från den stilla kvällen, till nattens vilda vindar. Temperaturen på morgonen, 10 grader och de nordliga friska vindarna gjorde att det kändes kyligt under morgonvandringen med Lexus. Högsta temperatur under dagen, 14 grader, en enorm skillnad mot den galna värme som vi så länge varit bortskämda med.
Förberedelserna inför invigningen av monumentet över flodvågskatastrofen är inne i slutfasen. Anläggningen av monumentet har minst sagt varit en besvärlig resa, där de tänkta vildblomstermattorna som skulle täcka ´´vågorna´´ inte grodde. Den danska konstnären Lea Porsager har hämtat inspirationen med vågorna från fysikens gravitationsvågor, pulserande vågor som universum är uppbyggt kring. En vacker och spännande tanke och passande för just det här ändamålet.
I sista stund beslutades det att vågorna i anläggningen skulle täckas med färdigt gräs i rullar, för att slippa se de ljusgröna dukarna där fröerna vägrade att gro. Om sedan gräset ska ligga kvar på vågorna, eller om det ska flyttas ner till gångarna efter invigningen, verkar inte vara helt klart ännu. Men om gräset blir kvar så finns risken att blomstermattan som ligger kvar under gräset, blir ett hinder för gräset att rota sig. Eller inte, ingen vet ännu! Jag har varit tveksam till den här anläggningen hela tiden. Att få ängsblommor som kräver mager jord, att trivas i sådana här jordmassor känns som en omöjlighet, om blommorna skulle fått för sig att gro vill säga.
Under min morgonvandring såg jag hur det jobbades ivrigt med de sista förberedelserna innan invigningen, då bland andra kungen kommer att finnas på plats. En scen har monterats upp och flera tält finns uppställda. Flodvågskatastrofen inträffade 2004 där cirka 300 000 människor miste livet, varav 543 svenskar, som idag ska hedras av monumentet på Blockhusudden.
Studentdag! Grattis och lycka till i framtiden bästa Julia!
Ett snabbt besök i Bergianska trädgården, vår egen botaniska trädgård här i Stockholm, även om den ligger i Solna...! Nu har träd och buskar blommat färdigt för i år och det är just nu en mellanperiod vad gäller blomning, innan perenner och sommarblommor fått fart. Några arter av syren blommade fortfarande, enstaka Mose brinnande buske, vissa nävor och några blåeld vid den nya Öland-Gotland platsen, blommade också. Vattenspridare gick på många håll i trädgården.
På tomten här på Blockhusudden blommar rosen Stanwell Perpetual som jag planterade så många av på Engsholm. Nu kan jag njuta av den fina och väldoftande pimpinellrosen här på Djurgården i stället. Även Rosa rugosa 'Ritausma' blommar snart. Cecilias övriga rosor växer till sig riktigt bra och mängder av knoppar bara väntar på att gå i blom. De sprutas självklart med Trico Garden på alla rosor, så att rådjuren inte ska få en chans att rensa buskarna på knoppar. Här blommar även aklejor, bland annat en fylld sort som är gudomligt vacker.
Det känns oerhört tomt och sorgligt nu när jag läst den sista sidan i Ulf Lundells bok ´´Vardagar´´. 637 sidor om hans liv på Österlen, räckte inte. Kanske att jag varit nöjdare om jag fått dubbelt så många sidor! Jag vill ju veta hur det kommer att gå med hans begynnande plan att lämna gården på Österlen efter 20 år och vart han kan tänka sig att bosätta sig nästa gång och hur blir det med vänskapen med Sofia, nu efter skilsmässan.
På eftermiddagen gick jag bort till monumentets invigning, fotograferade och pratade med några bekanta. Kungen och Statsminister Löfvén höll sina tal och det kändes som en minnesstund mest för de drabbade, så det blev bara ett kort besök. Det här fina monumentet diskuterades så klart och det var gräsets vara eller icke vara på ´´vågorna´´ som det pratades mest om. Ingen vet vad som kommer att hända efter invigningen. Jag tror att gräset får ligga kvar eftersom det ser så vackert ut nu. Tanken är att vågorna inte ska skötas alls, utan växa vilt. Men då tänkte nog konstnären att vilda ängsblommor skulle skapa det vackra vilda. Som jag sagt hela tiden så vill dock ängsblommor ha mager jord. Inte stora vallar av fet jord. Det talas om att plugga in ängsblommor i gräsmattan. Jag avvaktar och ser vad som händer.
6 juni - onsdag
Vaknade med öppet fönster och det var kyligt i rummet. Låg och lyssnade på vågorna mot stranden och göken som gol en bit bort mot Parkudden, eller kanske var det ända borta vid Hundudden? Sköna ljud att vakna till.
Eftersom jag inte är någon nationalist så har jag aldrig firat nationaldagen på något sätt, tvärtom tänkte jag säga. Men just den här dagen har i stället fått en helt annan betydelse för mig och som verkligen är något att fira. För tre år sedan träffades Cecilia och jag för första gången den 6 juni, då hon skulle överlämna växtlistor över planteringar på Rosendalsterrassen och Rosendals slottsträdgård. Som tack bjöd jag på fika vid Blockhusporten, några hundra meter från hennes hus. Jag är så glad åt det mötet och från den dagen kunde vi inte sluta tänka på varandra!
Jag trodde inte att järnnätterna existerade längre, men så läste jag i morse att trädgårdsläraren och odlaren Lars Forslin, hade haft nattfrost på sina odlingar ute på Ekerö. Det var många år sedan jag själv upplevde frost i juni.
Torkan börjar bli riktigt svår nu och naturens och trädgårdarnas växter lider. Undrar när vi ska börja använda ordet katastrof? Vad är normalt och vad är avvikande från det normala? Senaste väderleksprognosen visar att det ska komma några millimeter regn nästa vecka. Hoppas verkligen på det!
På eftermiddagen gick vi bort till Blockhusportens café och firade våra tre år tillsammans, men tyvärr var prinsessbakelserna slut, sådana som vi åt den där nationaldagen 2015. Det blev en enklare variant av bakverk i år, men det viktiga var att vi fick sitta en stund vid strandserveringen och höra vågorna rulla in just intill oss och framför allt att hålla traditionen vid liv!
7 juni - torsdag
Vaknade 04.15.
05.15 stressade Cecilia och jag iväg till partihallarna i Årsta, där hon skulle fylla några vagnar med sommarblommor, som hon i helgen ska plantera på Söder. Det var kul att vara tillbaka in i morgonstressen hos Skalleberg, där jag också träffade Brita från Nora handelsträdgård i Vagnhärad. Här bland alla hyllor och vagnar, springer folk omkring med sina blommor, för att snabbt fylla bilarna så att de ska slippa den värsta rusningstrafiken in till stan. Vi var klara strax efter 6, så vi slapp både köer och biltullar tillbaka till Djurgården. Pustade ut i lugn och ro med frukost i solen på altanen när jag kom ´´hem´´ till Blockhusudden, där vågorna som vanligt sköljde upp mot stranden och jag kommer aldrig se det som ett normalt inslag i min tillvaro. Det är fortfarande ren och skär lyx!
Näktergal, koltrast, bofink och trädgårdssångare skapar den perfekta morgonkonserten när Lexus och jag tog morgonpromenaden inne i skogen. Det måste vara den mest ljuvliga kvartett man kan tänka sig. Göken och skogsduvan stod för de lite mer dämpade bakgrundsrösterna. Känslan av att jag nästan har det för bra kom över mig för en stund, men slog sedan bort tanken och fortsatte njuta fullt ut av tillvaron.
Det är omöjligt att inte tänka på den torka som nu råder. Naturen kämpar med sina reserver, men snart måste det börja regna. Tyvärr ser prognoserna ut att ha tappat det lilla regn som igår utlovades tills nästa vecka. Ekarnas gula blad på grund av ekstyltmalens larver, gör att skogen och parkmarkerna ser sjuka ut. Det är ju naturens gång med olika cykler av insektsangrepp, som i sin tur ger mängder av mat till fåglar. Så länge det inte är människans påverkan, är det ju inte så mycket att göra åt. Här på tomten rensade jag släntplanteringen mot garaget och körde sedan igång vattenspridaren. Och ständigt dessa vågor som bryter mot stranden, ljudet som jag aldrig lessnar på och som jag saknar när jag bor i Brommanästet.
Idag fick jag en inbjudan till ett boksläpp som äger rum på Strömparterren nästa vecka. Boken som arkitekten och författaren Bengt Edlund skrivit, heter ´´Vårt gröna Stockholm´´ och ges ut av Stockholms stads förlag Stockholmia. Boken presenteras som - Vårt gröna Stockholm är en personlig parkguide och guldgruva till kunskap om Stockholms smultronställen. Här presenteras i text och bild hur stadens och förorternas grönområden vuxit fram och utvecklats genom åren.
Det känns väl kanske inte precis som mitt eget koncept med min bok Stockholms gröna rum, som kom ut 2013 och jag har såklart inte ensamrätt att skriva om det gröna i Stockholm, utan välkomnar den här boken, som jag är mycket nyfiken på. Jag ska absolut gå dit nästa vecka och köpa den.
Nu har monumentet över flodvågskatastrofen stängslats in igen, för att gräset ska få rota sig i lugn och ro.
8 juni - fredag
01.45 sjöng koltrasten på Blockhusudden i den ljusa sommarnatten och det tog en stund innan jag orkade gå upp och stänga fönstret, för att få ytterligare några timmars sömn. Det lär finnas mellan 1-2 miljoner koltrastar i Sverige och inte förrän in på 1900-talet blev den tidigare så skygga skogsfågeln, en art som började trivas bland människorna inne i städerna. Sveriges nationalfågel sjunger vackrast av alla våra fåglar, men sången har en vemodig klang och passar kanske inte för nedstämda personer.
Nu är det vildrosornas tid, men midsommarblomstren som blommade så friskt och vackert i början av veckan, början nu på sina håll tappa kronbladen och göra sig klara att bilda frön för att kunna sprida sin art. Det är bråttom i naturen nu!
Djurgårdsveckan är som vanligt skön och det känns som om jag befinner mig långt ute på landsbygden. Här finns knappt någon biltrafik, endast bussen rullar förbi ibland och vandrarna, joggarna och hundarna.
Och båttrafiken. Och vågorna!
Jag funderar lite kring mitt ´´projekt´´ att skriva dagbok här på bloggen under mitt första år som pensionär. Många tycker nog att det är lite märkligt att hänga ut sina dagar på det här sättet. Men det här gör jag mest för min egen del, även om jag vet att några läser det här. I allt detta flöde i sociala medier, så är det den här bloggen som verkligen betyder något för mig. Här finns arkiv med inlägg 13 år tillbaka och tusentals bilder sparade. Facebook och Instagram är flyktiga platser som jag skulle kunna avsluta när som helst.
Trots att det ibland tar emot, ska jag försöka att fortsätta skriva min dagbok fram till nyårsafton! Snart är jag halvvägs!
9 juni – lördag
Idag brydde vi oss inte så mycket om den svåra torkan, utan vi ville verkligen ha sol, värme och svaga vindar. Precis så blev det också, när vännerna Per och Catherine kom till udden för att äta middag ute i trädgården. Nästan som att det var regisserat, gled den fantastiskt vackra Briggen Tre Kronor förbi utanför, just när våra gäster anlände.
Cecilia hade gjort en magiskt god bulgursallad med så många ingredienser att jag blir yr bara jag tänker på det och till det blev det lamm-rostbiff som mästerkocken Per grillade. Detta tillsammans blev så gudomligt gott att jag citerar från en bok som jag just nu läser – som en flik av himmelriket nedsänkt på jorden. Trevligt sällskap och gott att både äta dricka gjorde det här till en underbar sommarkväll som jag sparar i mina sommarminnen.
Koltrasten sjöng, rosorna blommade och jag somnade till vågorna…
10 juni - söndag
Djurgårdsveckan avslutades med en glass tillsammans med Cecilia, min dotter och hennes syster på Café Blockhusporten!
Vecka 22, 2018 - Näsduksträdet och Plensas skulpturer
29 maj - tisdag
Den tropiska värmen vägrar att släppa greppet och torkan blir säkert ett stort problem även i år, mest för lantbrukare och helt klart även för trädgårdsägare som inte har tillräckligt med vatten till sina trädgårdar.
Började dagen med att ta en fästingspruta på vårdcentralen. Nummer 4.
Sjön låg helt stilla och solen brände in på min balkong när jag låg i solstolen och läste en stund. Efter ett tag insåg jag att det var omöjligt att vistas där i hettan, så jag gick in och snickrade ihop blogginlägget om vår Gotlandsresa i stället. Fram på dagen tog jag tunnelbanan in till Fridhemsplan och gick ner till Mälarpaviljongen vid Norr Mälarstrand för att träffa kompisen Per. Vi skulle ´´ta en öl´´ i skuggan och prata en stund. Trädgården vid den här populära strandrestaurangen var som vanligt mycket fin och vi träffade trädgårdsmästare Christina Björk som hade besök av Cecilia Liljedahl. Vi bestämde att jag ska fotografera trädgården när sommarblommorna kommit och då det inte är så mycket folk. En tidig morgon alltså!
Per och jag skiljdes åt vid Rålambshovsparken, han skulle gå hem till sitt Söder och jag skulle gå bron över till mitt näste i Traneberg. Solen brände som en gasolbrännare över mig uppe på bron.
Det stora arbetet på Fridhemsplan, med att bredda trottoaren på Åhlénssidan, är klart och trots att jag är bilist i Stockholm, så välkomnar jag att bilarnas utrymme krymps. Städer är sedan mitten av 1900-talet helt anpassade för biltrafik, nu får gärna gång- och cykeltrafikanter ta mer plats i gatunätet.
30 maj – onsdag
Vaknade efter en natt med dålig sömn. Min lägenhet högst upp i fastigheten är helt insynsskyddad och jag störs inte på något sätt av grannar, men sovrummet ligger inåt mot grannhusets balkonger och under varma sommarnätter måste jag ha fönstret öppet. Förr bodde fler yngre personer i det huset, som under varma sommarnätter ofta satt ute balkongerna och pratade och det var då helt omöjligt att sova med öppet fönster, trots värmen.
Det har varit lugnt i flera år, men två nätter i rad nu, har det vistats en man på sin balkong som långt in på natten sitter och röker och med jämna mellanrum hostat en rosslande rökhosta så att det ekat mellan husen. Sista gången jag tittade på klockan i natt var den halv två. Jag hittade ett par öronproppar, men hörde ändå ljudet av den hostan och det var mycket nära att jag hade vrålat något ut i natten, av ren ilska. Det är vid sådana tillfällen som jag tänker på ´´Gubben i stugan´´ som ensam levde sitt liv i tystnad, med endast naturens ljud omkring sig, där ute i södra Dalarnas skogar. Nästa vecka vistas jag på Blockhusudden där nätterna är tysta!
Väderrapporteringen blir enformig den här försommaren. Klarblå himmel och hett. Efter en lång frukost på balkongen, åkte jag in till Humlegården och nyfiken gick jag mot Linnéstatyn för att som vanligt se vad som händer i den stora perennplanteringen. Jag tycker att jag alltid hyllar våra parker och trädgårdar i Stockholm och jag tycker verkligen att de har lyft sig med hjälp av plantering av bra växter de senaste åren. Både träd, buskar, perenner och sommarblommor. Som vanligt skiljer sig olika trädgårdsarbeten väldigt mycket från varandra. Att rita trädgårdar har självklart en hög status, landskapsarkitekten är lite av en konstnär när idéerna växer fram på ritningarna. Att anlägga trädgårdar och att plantera allt från träd till sommarblommor har också hyfsad status, men att sköta trädgårdar har knappt någon status alls. Skötsel får inte kosta så mycket och ´´vem som helst´´ kan väl rensa ogräs, vattna och klippa gräs, brukar det heta.
Idag blev jag faktiskt besviken på skötseln i planteringen runt vår världsberömda blomsterkung i Humlegården. Nya stäppsalvior har planterats på ett område runt hela planteringen och just där växte det väldigt mycket ogräs, där de nya perennerna ska etablera sig, utan konkurrens från ogräs. Även i andra delar av den stora planteringen växte ogräs, där nu eldtörelns blomning dominerade. På gångarna runt Linné växte det också ogräs. Visst förstår jag att man kan vara i början av en skötselcykel, men i den här planteringen hade ingen varit på länge.
Jag har säkert varit för petig med att gångar och planteringar skulle vara helt rena från ogräs och jag tror egentligen inte att någon mer än jag själv riktigt uppskattade det på Engsholm där jag jobbade. Att jag var så noggrann. Kontrasten mellan perfekta gångar och planteringar, mot växternas fria och vilda sätt att utveckla sig, tycker jag mycket om. Men vad vet jag, folk kanske inte bryr sig så mycket lite ogräs här och där, utan koncentrerar sig på annat. Något som märks mer. Hur som helst så tyckte jag att skötseln idag var en aning eftersatt här i en av Stockholms finaste parker. Jag hoppas att det finns resurser framöver att sköta den här planteringen, som ju egentligen inte blev som det var tänkt från början, då mängder av solhattar (Echinacea) planterades här. Tyvärr var de orangea sorterna inte tillräckligt prövade för våra vintrar. Idag finns inte en enda kvar.
Den stora fontänen på Karlaplan var avstängd, nu när hela bassängen rengjordes. Det är almarna runt om som fällt sina frön. Drivor av dessa lätta flingor finns alltså fortfarande kvar i Stockholm, trots almsjukan. Jag tittade upp mot alla dessa almar som växer runt Karlaplan och tycker att de fortfarande ser friska ut. Inga tecken på någon almsjuka här. Även den stora almen framför Historiska muséets entré var lummigt grön och hade även den släppt sina frön som drev omkring, omöjliga att fånga in för renhållarna. För övrigt ser även Kungsträdgårdens almar lika fina, även om det ryktas att de är angripna.
Mitt mål idag var annars att fika på Rosengården, Historiska museets restaurang, för att se om blåregnet blommade mot väggen ute på gården. Förra året var Cecilia och jag där och fikade, men då fanns inte en enda blomma på blåregnsväggen och i år var det faktiskt likadant. Inte en blomma! Men det stora vackra Robiniaträdet blommade fint, precis som förra året. Det blev inget fika där, utan jag gick i stället till Östermalmstorg där jag åt lunch med dottern. På vägen hem vandrade jag genom Berzelii park där gräsmattorna var fulla av lunchätande människor. Vid Gallerian, som ska få flera våningar och runt Sergels torg är de stora ombyggnationerna fortfarande igång och jag läste att Gallerian ska vara färdig 2019.
Det här kan man läsa på Stockholm.se:s hemsida:
Ambitionen är att Stockholm city år 2030 ska vara en av de mest attraktiva miljöerna i Stockholm att vistas i. Den intensiva pulsen, de inbjudande offentliga platserna, det mångfacetterade utbudet av aktiviteter, upplevelser och varor samt mångfalden av människor och miljöer ger en omisskännlig atmosfär av att vistas i en storstad.
Häpp! När jag fyller 75 år, då blir det cityhäng!
På eftermiddagen åkte jag med dottern i köerna ner till Södertälje där hon skulle köpa sin nya cykel.
31 maj – torsdag
Jag blev bjuden på förmiddagsfika av min trevliga granne här nere på gården. Vi satt under den stora hängsyrenen (Syringa reflexa) där på Glimmerbacken 10, som jag en gång i tiden planterade. Det var någon gång på 70-talet. Han jobbar med trädgård och vi kom att prata om beskärning av prydnadsträd och buskar och att jag in i det längsta vill låta växter få växa ut som de vill och bli så vackra som de är skapta att bli. Att beskära så lite som möjligt! Rundputsade prydnadsbuskar får mig att må väldigt dåligt!
Vädret? Sol från klarblå himmel, men inte lika hett som tidigare.
Ett av dagens mål var att se om det stora näsduksträdet i Eriksdalslunden hade kvar sina näsdukar. Det är högbladen som liknar näsdukar och som innehåller den egentliga blomman. Jag hade tur, det ´´blommade´´ fortfarande, men hade börjat fälla sina näsdukar. Trädet här planterades 1975 och brukar uppmärksammas i lokalpressen under den här tiden. Näsduksträdet i Berzelii park är fortfarande för ungt för att blomma. Det blev även en kort vandring bland lotterna i Södra Årstalundens sluttning där syrenerna nu blommat färdigt och där de tidiga rosorna nu i stället tar över. Alla tycker att blomningen går otroligt fort över den här rekordvarma maj månad och så är det ju också. Det blev liksom högsommar på en gång.
På vägen upp mot Kerstins rosäng på Långholmen, träffade jag Kerstin själv med sina hundar och vi gjorde sällskap upp till hennes lilla paradis. Jag hälsar ofta på Kerstin och har skrivit mycket om hennes plats på Långholmen. När jag för första gången besökte hennes rosäng, var min första tanke att det här ju ingen äng utan mer en lund och jag blev en aning förundrad över att rosorna trivdes så bra under de höga trädkronorna här i Långholmens djupa grönska. Rosor och rosenträdgårdar brukar annars vara placerade i full sol i ganska öppna lägen. Men vem som helst kan se att Kerstins rosor mår mycket bra och jag måste säga att rosorna blir så mycket vackrare här, där skugga och solljus vandrar över hennes mer än hundra olika sorter. Skuggspelet gör platsen mer spännande än en traditionell rosenträdgård, som oftast saknar stora hästkastanjer, lindar, almar och lönnars skuggande kronor. Visst blir rosor mer kompakta och kanske blommar rikligare i öppnare lägen, men jag tycker att det är vackrare när de blir högre och kastar sina grenar hit och dit i jakt på ljus.
Platsen där ängen/lunden idag ligger var tidigare en grusplan där parkarbetarna hade sina omklädningsrum och fikarum i vagnar fram till slutet av 1990-talet.
Så här skriver Kerstin på sin blogg:
När jag kom på idén att odla gammeldags rosor på en grusplan på Långholmen så läste jag runt på nätet för att få en uppfattning om vilka rosor som kunde vara lämpliga p.g.a. sin tålighet i olika avseenden: sjukdomsresistenta, skugg- och köldtåliga, förnöjsamma vad gäller jordmån. Skrev en lista och åkte till Plantagen vid Bergianska.
Där köpte jag rugosarosen Hansa. Ett förträffligt köp! Hansa är en fantastisk ros. Den 10 juli 2001 åkte jag så till Zetas och inhandlade där Albarosen Belle Amour. Mer blev det inte första året.
Fortfarande är det helt omöjligt att ta bra bilder denna vår/försommar, eftersom det inte funnits ett enda moln på himlen under många veckor! Jag längtar efter foto-moln!!!
1 juni - fredag
Sol från klarblå himmel! 24 grader.
Idag hängde jag lite med min älsklingskompis Lexus (Bichon havanais) ute på Blockhusudden. Värmen gjorde att han mest låg i skuggan och sov. Själv läste jag ’’Vardagar’’ av Ulf Lundell och njöt i solen en stund, innan jag drog mig undan i skuggan där även jag slumrade till en stund, till ljudet av vågorna som sköljde upp på stranden när båtar passerat. Så sövande!
Nedanför Rosendals slott mot Djurgårdsbrunnsviken har det placerats några jätteansikten av den världsberömda katalanske konstnären Jaume Plensa. Jag besökte de mycket vackra skulpturerna och tog några bilder. Det är galleri Andersson/Sandström som för tredje året i rad ställer ut konstverk i samarbete med kungliga Djurgårdsförvaltningen och initiativet lär komma från prins Daniel. Alla skulpturer verkar inte ha kommit på plats ännu, men idag såg jag tre fantastiska verk som ska finnas här fram till den 23 september. I januari i år placerades en vacker 2 meter hög skulptur av Plensa, permanent på Stureplan. Det tackar vi för! Förra årets tillfälliga skulpturer på Djurgården tilltalade mig inte alls, men de här är helt fantastiska. Näktergalen sjöng vid konstverken och naturen är knastertorr. Inget regn i sikte.
Uppe i slottsparken randades gruset inför helgen och sommarblommor var planterade i urnorna framför slottet. Snyggt! Snart ska även planteringarna på andra sidan slottet fyllas med vackra sommarblommor.
Klippte gräs och gjorde ett nytt försök att sola en stund på tomten, men det var för ansträngande, så jag tog plats bredvid Lexus i skuggan igen i stället. I morgon ska 15 000 löpare från 103 olika nationer springa Stockholm Marathon i den här hettan. Hoppas att alla överlever!
Jag fick hem boken ´´Muramaris – en kärlekshistoria´´
2 juni – lördag
Stockholm Marathon. Sol och hetta. Några moln. 29 grader. Torka. En kenyan vann maran. Cykeltur till Blockhusudden.
3 juni – söndag
Vaknade som jag brukar vid sextiden och åt i vanlig ordning min frukost på den morgonsoliga balkongen, denna tropiska sommar. 30 grader idag och orken tryter.
Det blev en skön avslutning på veckan ute på Djurgården och i morgon börjar Djurgårdsveckan!
Vecka 21, 2018 - Gotland
22 maj - måndag
Djurgårdsbrunnskanalen kantas av förgätmigej och ängsbräsma och sommarvärmen håller i sig. Jag grämer mig lite för att jag missade söndagens båtparad då mängder av gamla träbåtar gled fram i kanalen. Det var Gärdesloppet den här söndagen och jag trodde att det endast var veteranbilar som skulle invadera Djurgårdsbrunn, men det visade sig även vara gamla vackra träbåtar som fanns på plats. I vanliga fall brukar jag jubla högt om jag ser en enda träbåt som visar sig här, nu var det träbåtskö. Nästa år är även jag på plats!
Det är syrentider och jag besökte Prins Eugens Waldemarsudde i trädgårdens vackraste tid. Hästkastanjer, syrener, äppelträd och tulpaner blommar gudomligt vackert och trots det hopplösa fotovädret med gassande sol, tog jag några bilder. Jag hälsade på trädgårdsmästare Marina en liten stund bland knoppande pioner och det är bråda tider i trädgården nu.
Borta vid Isbladskärret mot skogen, blommar nu den vackra buskstjärnblomman och jag har aldrig sett så stora bestånd av den blomman någon annanstans. Nu är det bara asken, gullregnet och valnötsträden som inte har vecklat ut sina blad, annars är det sommargrönt överallt.
Resten av dagen tillbringar Lexus och jag hemma på tomten, vilade och läste Uffes Vardagar. Tänker att han skriver precis på samma sätt som han gjorde i sin blogg, som fanns för några år sedan fanns att läsa under några månader. Boken är faktiskt som en blogg, på papper!
Vi klippte ligusterhäcken mot sjön.
23 maj - tisdag
Kl. 01.47 gick jag upp för att dricka vatten. Natten var ljus och vacker och jag såg att vi glömt kvar den färgglada handduken från Italien på stolen i trädgården. Det såg lite ut som en tavla på Liljevalchs vårsalong.
Det kändes ovant att inte vakna till en klarblå himmel. Tunna moln skymde morgonsolen och det var lite kyligt. Trots det tog jag frukosten ute på altanen när C gått till jobbet. Tänk att både bo och jobba på Djurgården! Pendlarbåten mellan staden och Lidingö går fram och tillbaka på sjön, jag skriver några rader och tar ännu en kopp kaffe.
Det verkar bli samma torka den här försommaren som förra året. Skillnaden är att jag då var ansvarig för Engsholms slottspark, där vattnet kom från en brunn och jag var tvungen att vara försiktig med åtgången. I år slappnar jag av och längtar inte lika mycket efter regn. Nu får den nya slottsträdgårdsmästaren Bruno oroas i stället.
En gammal vit Vaxholmsbåt gick förbi på det stilla vattnet.
Idag tackade jag nej till ännu ett uppdrag. Ett företag som jag tidigare sålt bilder till, ville att jag skulle fota möbler. Först tänkte jag att det skulle nog vara ett bra tillskott i pensionärslönen, men nej. Möbler kan jag nog inte fotografera. Eller jag vill inte! Ibland önskar jag att jag vore mer sugen på att tjäna pengar, men oftast känner jag inte så!
Jag hade gett upp hoppet om att hindra det groteska Nobel Center på Blasieholmen. Låt dom bygga, låt dom förstöra vår vackra huvudstad. Bygg på bara, låt dessa arkitekter få leka vidare i huvudstaden. Wingårdh m.fl. Men så kom domen idag.
Så här skriver SVT på hemsidan: Efter många strider och överklaganden kom idag domen om det omstridda och planerade Nobel Center på Blasieholmen. Mark- och miljödomstolen säger nej till bygget och river upp detaljplanen. Skadorna skulle bli för stora i kulturmiljön på Blasieholmen, enligt domen. Tack så mycket för det! Än finns det hopp om vår stad. Slussen däremot fanns inget att göra åt! Nya Slussen och den breda trafikleden på Skeppsbron är ett fruktansvärt misstag.
På kvällen körde vi upp till Söder och Årstaviken för att se Kenneth Nilssons kolonilott blomma, med blåregnet som klär in hus och staket. Så gudomligt vackert med alla syrener, där de vita passar så bra tillsammans med blåregnet.
Prins Eugens Waldemarsuddes trädgårdsmästare Marina Rydberg i pionträdgården!
23 maj - onsdag
Sångsvanarna i viken trumpetade vid tretiden på natten och om jag ska bli väckt av fåglar så vill jag hellre höra koltrast eller näktergal.
Jag öppnade dörren ut till altanen vid femtiden och såg att det skulle bli ännu en vacker sommardag. Vattnet låg helt stilla och doften av syrener kändes överallt senare under morgonvandringen. Blommande syrener i olika färger och nyanser, midsommarblomster som tillsammans med hundkäx blir en fulländad kombination.. De gula ryssgubbarna längs stranden har också börjat blomma och rör om lite i harmonin med sin starka färg, men jag gillar dem på något sätt ändå. När vi kom hem hade nordostliga vindar börja smeka in mot Blockhusudden och jag tror att Lexus tyckte att det var skönt.
Klippte gräset och rensade lite ogräs i planteringar.
Innan vi ställde oss i bilkön till båten, rastade vi Lexus längs en liten vacker sjö i Nynäshamn. På Gotlandsbåten hade vi beställt plats i hundsalongen och jag väntade mig en stökig resa med skälliga och bråkiga hundar. Men tvärtom skötte sig Lexus och alla andra hundar sig riktigt bra under den tre och en halv timmes långa resan.
Så körde vi äntligen iland på underbara Gotland, ön som jag besökt så många gånger sedan jag var liten. Cecilia har en bra deal med hennes kompis och Messis matte, som går ut på att Cecilia tar hand om Messi någon gång och får då låna den fina lägenheten i Visby, som ligger en liten bit från domkyrkan innanför murarna..
Visby visade sig från sin allra bästa sida, med sol och högsommarvärme och när vi installerat oss i lägenheten gick vi direkt till den vackra botaniska trädgården vid havet. Trädgården som omfamnas av stora vackra och spännande träd, är en av mina favoritträdgårdar i Sverige. Jag hade en önskan att tulpanträden skulle blomma borta vid lusthuset, men tyvärr fick jag inte se blomningen nu heller, det var nog lite för tidigt, Den trädgårdsupplevelsen har jag kvar. Inte heller det stora kejsarträdet blommade mer än några enstaka blommar. Men det var annat fint som blommade, som den enormt stora mannaasken, den kaukasiska pimpernöten och äntligen fick jag se det gamla liggande stenkyrke-äppelträdet blomma. Någon tidig ros hade börjat blomma i rekordvärmen och bland markfloran hittade vi den vackra pärlemorfjärvan.
Platanerna, kejsarträdet och flikboken var lika mäktiga som jag minns dem, ja den här trädgården är verkligen att en plats att längta till, under alla årstider.
På kvällen gick vi ner till havet för att se solen gå ner, så som man ofta gör här i Visby, på öns västra sida. Magiskt vackert sänkte sig det glödande klotet i havet, sjöfåglarna rörde sig nästan försiktigt längs stranden och vi tyckte att vi hade det ganska bra...
26 maj - lördag
Lexus och jag gick ner till botaniska trädgården igen på morgonen och ut genom kärleksporten för att komma till havet som låg stilla även idag. Vi gick inåt staden, förbi Almedalen, upp till Strandgatan för att sedan passera huset på Lybska gränd där jag ´´förr i tiden´´ brukade bo när jag besökte Visby. När vi gick förbi domkyrkan blev klockan åtta och det vackra klockspelet startade. Nu var det dags för stadens befolkning vakna! Hemma i lägenheten åt vi frukost innan vi åkte tvärs över ön till Ljugarn.
På vägen dit upptäckte vi att Gotland fullständigt dränktes av syrenblomning just nu.
Runt torp och gårdar växte enorma syrenhäckar och buskage i skiftande färger och det var så galet vackert att jag hade svårt att koncentrera mig på körningen. Det blev några stopp efter vägen för att försöka fånga något av det vackra på bild. På vissa gårdar trängde sig syrenerna ända fram till de gamla husen och jag tror inte att föryngringsbeskärning eller putsning av buskarna var högsta prioritet i trädgårdsskötseln här ute på landsbygden. Tack och lov! Syrenerna kändes nästan som heliga, något som inte fick störas. De såg ut att få växa precis som de ville och med den friheten skapa denna fantastiska försommarprakt. Eller så är Gotlands husägare bara lata vad gäller trädgårdsskötsel. Tack och lov för det också i så fall. Jag fullständigt älskar vildvuxna trädgårdarna.
Efter flera veckor med hög värme och klarblå himmel, blev det idag mulet och något svalare. Ett märkligt ljus trängde sig igenom de tunna molnen och det blev perfekt när vi skulle fotografera syrener! På Ljugarns strand fanns spår av enorma mängder backsippor som hade blommat över och jag kan bara tänka mig hur vackert det varit här för några veckor sedan. Vi fotade blåeld och oxtunga som just slagit ut och gladdes även år Rosa rugosa som börjat blomma med sina stora blommor i sanden. Jag vet att växten är ett problem längs många stränder, främst på Västkusten, men det orkade jag inte fundera på nu.
Vårt mål idag var att besöka Cecilias vänner i Hemse, men innan dess skulle vi leta rätt på en liten plantskola där det såldes billiga perenner. Tessans trädgård låg på adressen Rone Tomte 869. Bara att låta GPS:en ta oss dit. I en vägkorsning såg vi en tomt där syrenerna var extra vackra och som fullständigt bäddade in det gamla huset och vi stannade bilen invid vägen. När jag gick ur bilen med min kamera, stannade plötsligt en bil och jag hörde någon ropa från det nedvevade fönstret - här kan du inte stå!
Jag gick mot bilen och såg då att det var lantbrevbäraren som körde ut post på Mörkö, där Engsholms slott ligger, min gamla arbetsplats. Jag visste att han hade ett hus på Gotland, men att jag skulle stöta på honom just här, var knappast något som jag räknat med. Det visade sig att han bodde just intill och hade varit ute och fotograferat fåglar. Han gick i pension samtidigt som jag och ser även han ut att trivas utmärkt i friheten. Ett märkligt möte i en vägkorsning långt ute i Gotlands landsbygd.
Vi kom fram till plantskolan som låg på en gammal gård med lador, hästar och skällande hundar. Ingen verkade vara hemma, men på skyltar uppmanades man att handla och sedan swisha vad det kostade. Knappast något som skulle fungera hemma i Stockholm. Cecilia hittade en del perenner och jag blev nyfiken på den där prickklockan med sortnamnet 'Sarastro'
Jag hade hört att Cecilias vänner skulle bo en nedlagd skola från 1903, strax utanför Hemse och nu fick jag se platsen som låg vackert just intill Rone kyrka, som lär ha ett av Gotlands högsta kyrktorn. Den gamla skolbyggnaden var vacker och skylten ´´Folkskola´´ har tack och lov fått bli kvar. Skolan lades ner för tio år sedan och de köpte fastigheten strax efter. A och J bor på övervåningen som var fint renoverad och alla skolsalar mm. på nedervåningen står tomma, än så länge. Paret driver även ett vandrarhem med fem rum i två byggnader intill. Vi fikade i det enormt stora köket, i huset som har en bostadsytan på cirka 700 kvadratmeter!!! Den parkliknande tomen var enorm och jag förstår nog inte riktig hur det unga paret ska hinna med allt detta. Men som sagt, dom är unga och jag är en pensionär, så vi tänker nog lite olika. Det var ett trevligt möte och jag har idag sett platser på Gotland där jag tidigare aldrig varit.
Hemma i Visby blev det pizza från Isola Bella!
Sen vandring med Lexus bland ruinerna och koltrastarnas sång ljöd över hela gamla Visby.. En hane satt högst uppe på en ruin och sin vemodiga och vackra sång. Ingen annan människa syntes till i våra kvarter.
27 maj - söndag
Vi åkte norrut på 149:an. Här ligger hus och gårdar glesare, men även här hade tomterna smyckat med mängder av syrener. Just innan Lickershamn ligger ett raukområde som nu var omgivet av blommande syrener och den kombinationen hade jag aldrig tidigare fotograferat. Vi gick en stund längs den steniga stranden och såg bort mot Gotlands högsta rauk, den 27 meter höga Jungfrun.
Alla har väl sina favoritplatser här på ön och en av mina är Hallshuk med sin höga klint där fyrplatsen ligger. Nedanför finns fiskehamnen och jag minns första gången som jag besökte platsen, när havet låg helt stilla och en fiskebåt anlände sakta till den skyddade hamnen. Magiskt vackert var det då och vackert även idag när vågorna rullade in mot stenstranden.
Vårt tredje stopp idag blev vid Villa Muramaris. Platsen som jag besökt så många gånger och nu ville jag visa Cecilia den magiska och historiska trädgården för att se om det stora blåregnet blommade. Byggnaden brann ner den 18 januari 2013 men har nu byggts upp igen, men det är nog inte riktigt klart ännu. Villa Muramaris som ligger 5 km norr om Visby, uppfördes mellan åren 1915-17 av makarna Ellen och Johnny Roosval. Ellen, född Hallwyl kom från en av Sveriges då rikaste släkter och orsakade skandal då hon skiljde sig för att kunna gifta om sig med Johnny som var en man av folket, senare blev han Sveriges första professor i konsthistoria. Muramaris ägs sedan 1995 av familjen Amér.
Det händer något med mig varje gång som jag kliver in i den här trädgården. En märklig stillhet råder här och trots att jag skulle vilja se en ordentlig uppryckning av trädgården, så är den fortfarande så vacker i sitt förfall. Den klotformade buxbomen och de låga ligusterhäckarna hade ännu inte fått årets beskärning och den här gången växte gräset högre än under mina tidigare besök, men en stor lycka var att blåregnet mot sydfasaden var i full blom.
28 maj - måndag
Resdag. Högtrycket ligger kvar och det var tropiskt varmt i medeltidsgränderna. Det blev en sista vandring i Visby och innan vi körde ner till båt-terminalen satt vi en stund på Södra hällarna och fikade. Något som vi uppmärksammat under vår vistelse på Gotland är att Lexus inte har haft en enda fästing på sig. Hemma på Djurgården plockar vi fästingar hela tiden på honom. Finaste kärlekshunden Lexus har för övrigt varit helt fantastisk att ha med på den här resan.
Vi lämnade Gotland med fina minnen med oss hem. Öns syrener tillsammans med blommande gullregn skapade ett blomsterparadis här ute i Östersjön. Stort tack Lena för att vi fick låna din fina lägenhet ännu en gång. Boendet invid domkyrkan innanför murarna är helt perfekt. Nu återvänder vi till ett sommarhett Stockholm!
Gotland i syrenerna tid
25 maj - fredag
Innan vi ställde oss i bilkön till båten, rastade vi Lexus längs en liten vacker sjö i Nynäshamn. På Gotlandsbåten hade vi beställt plats i hundsalongen och jag väntade mig en stökig resa med skälliga och bråkiga hundar. Men tvärtom skötte sig Lexus och alla andra hundar sig riktigt bra under den tre och en halv timmes långa resan.
Så körde vi äntligen iland på underbara Gotland, ön som jag besökt så många gånger sedan jag var liten. Cecilia har en bra deal med hennes kompis och Messis matte, som går ut på att Cecilia tar hand om Messi någon gång och får då låna den fina lägenheten i Visby, som ligger en liten bit från domkyrkan innanför murarna.
Visby visade sig från sin allra bästa sida, med sol och högsommarvärme och när vi installerat oss i lägenheten gick vi direkt till den vackra botaniska trädgården vid havet. Trädgården som omfamnas av stora vackra och spännande träd, är en av mina favoritträdgårdar i Sverige. Jag hade en önskan att tulpanträden skulle blomma borta vid lusthuset, men tyvärr fick jag inte se blomningen nu heller, det var nog lite för tidigt, Den trädgårdsupplevelsen har jag kvar. Inte heller det stora kejsarträdet blommade mer än några enstaka blommar. Men det var annat fint som blommade, som den enormt stora mannaasken, den kaukasiska pimpernöten och äntligen fick jag se det gamla liggande stenkyrke-äppelträdet blomma. Någon tidig ros hade börjat blomma i rekordvärmen och bland markfloran hittade vi den vackra pärlemorfjärvan.
Platanerna, kejsarträdet och flikboken var lika mäktiga som jag minns dem, ja den här trädgården är verkligen att en plats att längta till, under alla årstider.
På kvällen gick vi ner till havet för att se solen gå ner, så som man ofta gör här i Visby, på öns västra sida. Magiskt vackert sänkte sig det glödande klotet i havet, sjöfåglarna rörde sig nästan försiktigt längs stranden och vi tyckte att vi hade det ganska bra...
26 maj - lördag
Lexus och jag gick ner till botaniska trädgården igen på morgonen och ut genom kärleksporten för att komma till havet som låg stilla även idag. Vi gick inåt staden, förbi Almedalen, upp till Strandgatan för att sedan passera huset på Lybska gränd där jag ´´förr i tiden´´ brukade bo när jag besökte Visby. När vi gick förbi domkyrkan blev klockan åtta och det vackra klockspelet startade. Nu var det dags för stadens befolkning vakna! Hemma i lägenheten åt vi frukost innan vi åkte tvärs över ön till Ljugarn.
På vägen dit upptäckte vi att Gotland fullständigt dränktes av syrenblomning just nu. Runt torp och gårdar växte enorma syrenhäckar och buskage i skiftande färger och det var så galet vackert att jag hade svårt att koncentrera mig på körningen. Det blev några stopp efter vägen för att försöka fånga något av det vackra på bild. På vissa gårdar trängde sig syrenerna ända fram till de gamla husen och jag tror inte att föryngringsbeskärning eller putsning av buskarna var högsta prioritet i trädgårdsskötseln här ute på landsbygden. Tack och lov! Syrenerna kändes nästan som heliga, något som inte fick störas. De såg ut att få växa precis som de ville och med den friheten skapa denna fantastiska försommarprakt. Eller så är Gotlands husägare bara lata vad gäller trädgårdsskötsel. Tack och lov för det också i så fall. Jag fullständigt älskar vildvuxna trädgårdarna.
Efter flera veckor med hög värme och klarblå himmel, blev det idag mulet och något svalare. Ett märkligt ljus trängde sig igenom de tunna molnen och det blev perfekt när vi skulle fotografera syrener! På Ljugarns strand fanns spår av enorma mängder fältsippor som hade blommat över och jag kan bara tänka mig hur vackert det varit här för några veckor sedan. Vi fotade blåeld och oxtunga som just slagit ut och gladdes även år Rosa rugosa som börjat blomma med sina stora blommor i sanden. Jag vet att växten är ett problem längs många stränder, främst på Västkusten, men det orkade jag inte fundera på nu.
Vårt mål idag var att besöka Cecilias vänner i Hemse, men innan dess skulle vi leta rätt på en liten plantskola där det såldes billiga perenner. Tessans trädgård låg på adressen Rone Tomte 869. Bara att låta GPS:en ta oss dit. I en vägkorsning såg vi en tomt där syrenerna var extra vackra och som fullständigt bäddade in det gamla huset och vi stannade bilen invid vägen. När jag gick ur bilen med min kamera, stannade plötsligt en bil och jag hörde någon ropa från det nedvevade fönstret - här kan du inte stå! Jag gick mot bilen och såg då att det var lantbrevbäraren som körde ut post på Mörkö, där Engsholms slott ligger, min gamla arbetsplats. Jag visste att han hade ett hus på Gotland, men att jag skulle stöta på honom just här, var knappast något som jag räknat med. Det visade sig att han bodde just intill och hade varit ute och fotograferat fåglar. Han gick i pension samtidigt som jag och ser även han ut att trivas utmärkt i friheten. Ett märkligt möte i en vägkorsning långt ute i Gotlands landsbygd.
Vi kom fram till plantskolan som låg på en gammal gård med lador, hästar och skällande hundar. Ingen verkade vara hemma, men på skyltar uppmanades man att handla och sedan swisha vad det kostade. Knappast något som skulle fungera hemma i Stockholm. Cecilia hittade en del perenner och jag blev nyfiken på den där prickklockan med sortnamnet 'Sarastro'
Jag hade hört att Cecilias vänner skulle bo en nedlagd skola från 1903, strax utanför Hemse och nu fick jag se platsen som låg vackert just intill Rone kyrka, som lär ha ett av Gotlands högsta kyrktorn. Den gamla skolbyggnaden var vacker och skylten ´´Folkskola´´ har tack och lov fått bli kvar. Skolan lades ner för tio år sedan och de köpte fastigheten strax efter. A och J bor på övervåningen som var fint renoverad och alla skolsalar mm. på nedervåningen står tomma, än så länge. Paret driver även ett vandrarhem med fem rum i två byggnader intill. Vi fikade i det enormt stora köket, i huset som har en bostadsytan på cirka 700 kvadratmeter!!! Den parkliknande tomen var enorm och jag förstår nog inte riktig hur det unga paret ska hinna med allt detta. Men som sagt, dom är unga och jag är en pensionär, så vi tänker nog lite olika. Det var ett trevligt möte och jag har idag sett platser på Gotland där jag tidigare aldrig varit. Läs gärna mer om A och J:s skola här"
Hemma i Visby blev det pizza från Isola Bella!
Sen vandring med Lexus bland ruinerna och koltrastarnas sång ljöd över hela gamla Visby.. En hane satt högst uppe på en ruin och sin vemodiga och vackra sång. Ingen annan människa syntes till i våra kvarter.
27 maj - söndag
Vi åkte norrut på 149:an. Här ligger hus och gårdar glesare, men även här hade tomterna smyckat med mängder av syrener. Just innan Lickershamn ligger ett raukområde som nu var omgivet av blommande syrener och den kombinationen hade jag aldrig tidigare fotograferat. Vi gick en stund längs den steniga stranden och såg bort mot Gotlands högsta rauk, den 27 meter höga Jungfrun.
Alla har väl sina favoritplatser här på ön och en av mina är Hallshuk med sin höga klint där fyrplatsen ligger. Nedanför finns fiskehamnen och jag minns första gången som jag besökte platsen, när havet låg helt stilla och en fiskebåt anlände sakta till den skyddade hamnen. Magiskt vackert var det då och vackert även idag när vågorna rullade in mot stenstranden.
Vårt tredje stopp idag blev vid Villa Muramaris. Platsen som jag besökt så många gånger och nu ville jag visa Cecilia den magiska och historiska trädgården för att se om det stora blåregnet blommade. Byggnaden brann ner den 18 januari 2013 men har nu byggts upp igen, men det är nog inte riktigt klart ännu. Villa Muramaris som ligger 5 km norr om Visby, uppfördes mellan åren 1915-17 av makarna Ellen och Johnny Roosval. Ellen, född Hallwyl kom från en av Sveriges då rikaste släkter och orsakade skandal då hon skiljde sig för att kunna gifta om sig med Johnny som var en man av folket, senare blev han Sveriges första professor i konsthistoria. Muramaris ägs sedan 1995 av familjen Amér.
Det händer något med mig varje gång som jag kliver in i den här trädgården. En märklig stillhet råder här och trots att jag skulle vilja se en ordentlig uppryckning av trädgården, så är den fortfarande så vacker i sitt förfall. Den klotformade buxbomen och de låga
ligusterhäckarna hade ännu inte fått årets beskärning och den här gången växte gräset högre än under mina tidigare besök, men en stor lycka var att blåregnet mot sydfasaden var i full blom.
28 maj - måndag
Resdag. Högtrycket ligger kvar och det var tropiskt varmt i medeltidsgränderna. Det blev en sista vandring i Visby och innan vi körde ner till båt-terminalen satt vi en stund på Södra hällarna och fikade. Något som vi uppmärksammat under vår vistelse på Gotland är att Lexus inte har haft en enda fästing på sig. Hemma på Djurgården plockar vi fästingar hela tiden på honom. Finaste kärlekshunden Lexus har för övrigt varit helt fantastisk att ha med på den här resan.
Vi lämnade Gotland med fina minnen med oss hem. Öns syrener tillsammans med blommande gullregn skapade ett blomsterparadis här ute på ön i Östersjön. Stort tack Lena för att vi fick låna din fina lägenhet ännu en gång. Boendet invid domkyrkan innanför murarna är helt perfekt. Nu återvänder vi till ett sommarhett Stockholm!
Vecka 20, 2018 - Hänryckning mellan hägg och syren
14 maj - måndag
Den skönsjungande koltrasten höll mig vaken i natt. Tidigt frukost på balkongen. Ulvsundasjön låg helt stilla. Flygplanen började lyfta och landa från Bromma klockan 7. Biltrafiken brusar från Tranebergsbron och Essingeleden, men jag hör fåglarna från skogen intill. Tvättstugan. Det låter mycket mer från allt möjligt här hemma i Bromma än ute på Blockhusudden där jag vistades förra veckan. Jag saknar det lugnet, tystnaden och vågorna som bryter mot stranden nedanför tomten.
Tog mig in till stan för att se de vackra träden i Centralbadets trädgård blomma. Syrener, päronträd och prydnadsaplar. Det är egentligen omöjligt att fotografera i det här högtrycket utan moln, då solen vräker sig över stan och skapar skarpa skuggor. Centralbadets trädgård är alltid vacker och idag blommade enstaka röda tulpaner i skuggan under de blommande träden. Jag vandrade vidare bort till Norra Bantorget där parken var prydlig och vacker, tusentals kritvita Narcisser Actea fyllde den västra delen av parken. Actean är av de vackraste sorterna. I den stekande solen blommar allt över i en rasande hastighet nu i år. De flesta prunus och magnolior har blommat färdigt, men nu går hästkastanjerna och syrenerna i blom.
Tog några bilder på prydnadsapeln 'Everest' i Berzelii park och gick in i Kungsträdgården där körsbärsblomsterfesten äntligen är över. Det var nu helt stilla i Stockholms äldsta park, inte ett enda evenemang. Inga försäljningsstånd, inga food trucks och ingen hysterisk högtalarröst i från scenen. Kungsan brukar annars mer likna Gröna Lund än en stadspark nu för tiden. Men idag var det helt stilla, några få som sakta vandrade genom parken och själv gick jag bort till Tehuset under almarna för att njuta av kaffe och macka. I gången ut mot Strömmen fanns mängder av färglada tulpaner i stora urnor och i de nyplanterade planteringarna av Ulf Nordfjell, blommade den vinröda liljeblommande tulpanen 'Merlot' tillsammans med den fyllda blekrosa 'Angelique' - mycket vackert! De formklippta bokarna är roliga trädgårdsskulpturer i de spegelvända planteringarna - Fagus sylvatica 'Gatekeeper'.
På Akademibokhandeln vid Sergels torg, köpte jag Uffe Lundells nya bok Vardagar. Nu väntar en skön läsning i den här vackra tiden och för att fira boksläppen gick jag ner till Systembolaget under Åhléns och köpte vin. Doppio Passo. Väl hemma på Brommabalkongen började jag läsa och drack lite av det goda vinet. Mitt på dagen! Så kan man göra om man är pensionär!
I boken, som inte är en roman utan en ren dagbok, skriver han bland annat om sin första fru Barbro som tog livet av sig förra våren. Barbro följde mig på Instagram och Facebook och uppskattade mina stockholmsvandringar. Så sorgligt att hon valde att avsluta sitt liv. Det är inte många skönlitterära böcker som intresserar mig nu för tiden. Klas Östergren och Ulf Lundell kommer jag dock alltid att läsa och när jag nu har den här boken i min hand vill jag inte forcera läsandet, utan dra ut på det. Lite i taget.
Den här våren hade jag tänkt att jag skulle följa stadens vår-uppvaknande så noggrant. Finnas med min kamera i varje stadsdel, varje dag och vara på plats när alla växter gick i blom. Nu förstår jag att det är en omöjlighet. Tiden räcker inte till trots att jag är en PJ. Jag får i stället fortsätta som tidigare helt enkelt, att dyka in lite här och där, lite då och då - med min Nikon.
Sista åren på Engsholms slott, kände jag att mina fotografier blev ständiga upprepningar och nu börjar jag även känna så i Stockholm! Jag tar liknande bilder som jag gjort tidigare år i parker och trädgårdar och jag känner att jag måste hitta nya platser, eller ett nytt sätt att ta mina bilder. Kände mig plötsligt lite foto-trött!
15 maj - tisdag
Det här högtrycket som parkerat över Stockholm i en vecka nu, har gjort att växternas blomning sker i en rasande takt. Jag hinner som sagt inte med att bevaka det som jag tänkt den här våren/försommaren och har känt mig lite stressad, trots att jag är ledig varje dag. Men när jag kom upp till Rosendalsterrassen i morse blev jag trädgårdslycklig igen, nu när jag såg något som blev sådär extra bra. Som när Djurgårdsförvaltningen trädgårdsmästare Cecilia valde så fantastiskt vackra tulpaner till planteringen runt Svan-fontänen uppe på vackra Rosendalsterrassen.
Jag träffade Cecilia där och jag for runt med min kamera och bara öste beröm över den här kompositionen! Tack för att jag slipper känna att jag upprepar med mina bilder! Det här var något helt nytt och fantastiskt vackert!
Tulpanerna är:
Belicia, den fyllda vita med rosa kanter.
Jackpot, den purpurvioletta med rosavit kant.
Verona, den fyllda gula som doftar så fantastiskt.
Jag gick bort mot Waldemarsudde som är en av mina favoritplatser vad gäller häggblomning och även om flera häggar har gett upp med åren, så är det fortfarande en fin plats för häggspaning.
Spårvagn och tunnelbana tvärs över stan till Hornstull där det exotiska Kejsarträdet blommade, men väldigt försiktigt. Alltså väldigt! Några blommor här och där. Vi får vänta några år på att det ska blomma ordentligt. Jag tror att det är två år sedan det stora trädet planterades utanför gallerian, så vi kan inte kräva för mycket av det.
Högtrycket ligger kvar, 27 grader och stekande sol. Solglasögon och FC Barcelona-keps och nära till vattenflaskan. Jag hade tänkt fika vid Stora Henriksvik vid Långsholmsbadet, men de har fortfarande bara öppet på helgerna. Tråkigt! Det enda café som hade öppet på den här vackra ön idag, var Brofiket vid Långholmsbron, men det är mer som en kiosk. Det blev i varje fall kaffe och en toast i en solstol invid Pålsundet, där båtar gick förbi och folk som stod på surfbrädor och paddlade. Jag satt länge och njöt av frihet och värme.
Gick sakta över Västerbron och ner till Torlidsplans tunnelbanestation och åkte därifrån två stationer hem till Bromma.
Funderar vidare på att jag den här våren hade en lista på platser som jag tänkte besöka där jag tänkt ta bilder av vårblomningen, men att tiden inte räckt till. Det är dags att jag börjar inse att jag inte behöver fotografera allt som är vackert. Jag slängde listan och nu har jag ingen plan alls, utan mina besök i trädgårdar framöver får bli spontana nedslag. Beslutet gjorde mig genast lugnare!
En bäver hade idag tagit sig ända upp på Karlavägen vid Garnisonen. Djurambulansen kom och räddade den stressade bävern som glömt sig under en bil. Med en stor hov fångades den in och släpptes senare tillbaka ner i Djurgårdsbrunnsakanalen. Naturen är alltid nära i Stockholm.
16 maj – onsdag
Högtrycket och hettans sista dag, för den här gången. 29 grader och vi åkte ut till Tyresö slottspark, Per och jag. Vi skulle försöka med det omöjliga, att med våra kameror fånga försommarprakten i den engelska parken. Jag älskar verkligen den här platsen med stora lummiga träd och med gångstigar som slingrar sig fram i parken. Vid slottet pågick stor renovering av etagerna där restaurangens uteservering ligger och nere i fruktträdgården blommade äppel- och päronträd.
I närheten av bron över till Notholmen var markerna fyllda av gullvivor och jag tänkte på min mor som älskade dessa underbara blommor. Att fota gula blommor i full solsken och i tropisk hetta, var dömt att misslyckas, för mig i varje fall. Jag är verkligen dålig på att fotografera i det här ljuset och jag ville helst stoppa ner kameran i väskan tills himlen börjar fyllas av fluffiga moln igen, eller när dramatiska åskmoln blir bakgrund till blommande växter. Det var i varje fall skönt att sitta ute på Notholmens café och prata om livet en stund, och det gör vi så bra, Per och jag. Efter den tysta och stilla stunden i Tyresö slottspark - det var i stort sett bara vi och en grupp ´´äldre´´ pensionärer med stavar som var på plats - återvände vi till Stockholm och jag kom plötsligt att tänka på att det var onsdag och att just onsdagar har Groens malmgård, med sitt lilla café öppet.
Så fort jag kommer i närheten av den här trädgården blir jag nästan religiös. Eller i varje fall trädgårds/naturreligiös! Av alla trädgårdar jag vet, finns det nog ingen annan plats där jag blir så tagen och helt uppslukad som i det här paradiset. Trädgården är egentligen ganska vildvuxen, även om jag vet att den tas om hand på ett mycket kärleksfullt sätt. Att sköta en sådan här trädgård och bevara charmen, magin och det vilda, utan att den havererar, är ingen lätt uppgift. Att putsa en perfekt skött trädgård är enkelt, men att bevara det vilda, utan att tappa taget, är en konst. Beskärning av träd och buskar är ingen som prioriteras här, eller rättare sagt, det ingår inte i synen på hur en trädgård ska se ut.
Eller vad vet jag, trädgården kanske är mitt uppe i ett förfall, att man har tappat det där taget om träd och buskar och bara låter det underbara förfallet fortgå - i all sin skönhet! För min del så kvittar det, så länge jag någon gång varje år får kliva in i detta undersköna och i dag när häggar, körsbärsträd, aplar och syrener blommade som aldrig förr, fylldes jag ännu en gång av lycka. Jag vill skriva en bok om den här trädgården!
Att sedan bilderna blev ganska dåliga och att jag alltid har lika svårt att förklara i ord vad jag känner här inne, är inget att göra åt!
17 maj – torsdag
Nu äntligen har näktergalen anlänt till Djurgården och sjunger sin märkligt vackra sång inne i Parkuddens parkliknande trädgård. Det var det som fattades för att försommaren skulle vara perfekt.
Vi vistades hela dagen ute i Haninge för att lyssna på föreläsningar och vandra bland mängder av tulpaner. Den här tulpanfestivalen var ett samarbete mellan Haninge kommun och det Holländska lökföretaget Verver och jag fick möjlighet att för en dag tillhöra Kungliga Djurgårdsförvaltningen…! Vi fick se härliga kompositioner av vackra tulpaner och lyssna på intressanta föreläsningar, bland annat av grus-och sandodlaren Peter Korn, som jag har haft lite svårt att förstå om jag ska vara ärlig.
Jag som älskar lummiga och lite stökiga romantiska trädgårdar, hur ska jag kunna ta till mig växter som trivs i sand och grus och i en karg miljö? Men efter att ha hört Peter berätta om sin trädgård och sitt intresse för växter som egentligen klarar sig helt själva, eller nästan i varje fall, så förstår jag hans passion, på något sätt. När hans alp-klipp-växter etablerat sig, behöver det ingen skötsel alls, han vattnar aldrig, sanden är ju alltid fuktig en bit ner och de få ogräs som kommer är lätt att rensa bort. På hösten måste dock växterna klippas ned och att allt organiskt material måste avlägsnas noggrant, eftersom det inte ska bildas någon jord till dessa växter.
Det var en intressant dag och jag träffade flera trädgårdskompisar, bland annat jobbade Mariana Vodovosoff här i kulturhuset där vi vistades och hon var vår grupps värdinna idag. Tack Haninge och tack Djurgårdsförvaltningen för att jag fick vara med på tulpanpartyt!
18 maj – fredag
För en syrenälskare är Skinnarviksberget på Söder ett måste den här tiden. Högtrycket kom tillbaka även om det inte blev lika varmt som tidigare i veckan, men den klarblå himlen gjorde det helt omöjligt att ta bra bilder, just nu när det är som vackrast i naturen och i trädgårdar. Jag tog trots allt några bilder och filmade lite med mobilen där uppe på berget, där det växer en otrolig mängd syrener, mest vita vilken jag uppskattar extra mycket.
Av någon anledning har vi aldrig träffats tidigare, trots att hon jobbat i Rosendals trädgård i många år. Vi hade pratat om det många gånger och idag blev det äntligen av.
Rosendals trevliga VD Tin-Tin Jersild bjöd mig och Cecilia på fika i den blommande fruktträdgården och vi hade en riktigt trevlig stund i den blommande fruktträdgården.
Hon berättade bland annat att Anders Stålhand hade varit där dagen innan och att hon tyckte att han och hans sällskap skulle även skulle se det jag skrivit var Stockholms vackraste plantering just nu. Det jag hade skrivit om i bloggen var Djurgårdsförvaltningens tulpanplantering uppe på Rosendalsterrassen, men hon hade missuppfattat och skickat ner dem till Rosendals slottsträdgård i stället. Nu är det fantastiskt vackert även där, men i år var det terrassens komposition som jag älskade mest.
Jag skrev sedan till Anders och förklarade och skickade bilder.
19 maj – lördag
Totalt var 20 Bichon Havanais hundar på plats i en trädgård på Värmdö och Lexus lycka var total när han fick röja runt med alla kompisar i flera timmar. Nu fick jag även träffa hans mamma Ebba, en 8 år gammal lugn och mysig liten dam som mest satt och tittade på när ungdomarna sprang sig trötta. Det blev korvgrillning och fika och hundträffen avslutades med ´´korvträdet´´. Korvbitar stoppades in i barken på tallar och sedan släpptes hundarna ut för att kasta sig på godbitarna. Det var en trevlig och kul stund hos de gästfria värdarna och trötta återvände vi till stan.
20 maj – söndag
I början av veckan blommade häggen som bäst. Syrenerna och stadens alla vackra hästkastanjerna hade just börjat sin blomning. Idag såg jag att häggen har blommat färdigt för den här gången, att syrenerna har sin bästa tid, men att det faller blommor från de 150 hästkastanjerna i Tessinparken. Redan! På Gärdet gjorde min dotter och jag ett hjärta på marken av nedfallna blommor av Prunus ’Kanzan’ , det senast blommande prydnadskörsbärsträdet. Jag minns inte att den här vackraste blomperioden gått så hysteriskt fort under tidigare år. Det måste vara någon slags rekord i år. Högtrycket har verkligen skyndat på växterna att blomma klart. Inget att göra åt, det är som det är! Nu går vi i stället in i en något lugnare period.
För att försöka fånga något av syrenernas tid i huvudstaden, trots det hopplösa fotovädret, åket jag upp på Söder och vandrade runt en stund på Åsöberget. Tidigare i veckan var jag uppe på Skinnarviksberget på den västra delen av Södermalm, nu njöt jag av alla syrener här på den östra sidan av ön. Kvastmakartrappan brukar jag alltid besöka i syrentider och längs parkvägen bort mot Lotsgatan finns stora bestånd av syrener inne på gårdarna och i parkområdet runt omkring. Doften är berusande och när syrenerna blommar tänker jag alltid tillbaka på min koja inne i den stora syrenhäcken på gården där jag växte upp i Norrtälje.
I Vitabergsparken kände jag mig lite obekväm med min kamera en sådan här solig och varm söndag, då många låg på gräsytorna och solade. Det blev ett kort besök där jag mest tittade och doftade på syrenerna vid Mäster Pers gränd och Bergsprängargränd.
Nu packar jag väskan för en Djurgårdsvecka, som blir lite annorlunda eftersom vi åker till en ö i Östersjön på torsdag!
Haninge tulpanfestival
Vi vistades hela dagen ute i Haninge för att lyssna på föreläsningar och vandra bland mängder av tulpaner. Den här tulpanfestivalen var ett samarbete mellan Haninge kommun och det Holländska lökföretaget Verver och jag fick möjlighet att för en dag tillhöra Kungliga Djurgårdsförvaltningen…! Vi fick se härliga kompositioner av vackra tulpaner och lyssna på intressanta föreläsningar, bland annat av grus-och sandodlaren Peter Korn, som jag har haft lite svårt att förstå om jag ska vara ärlig.
Jag som älskar lummiga och lite överväxta romantiska trädgårdar, hur ska jag kunna ta till mig växter som trivs i sand och grus och i en karg miljö? Men efter att ha hört Peter berätta om sin trädgård och sitt intresse för växter som egentligen klarar sig helt själva, eller nästan i varje fall. När hans alp-klipp-växter etablerat sig, behöver det ingen skötsel alls, mer än att de på hösten måste klippas ned och att allt organiskt material då måste avlägsnas, för att det inte ska bildas någon jord till dessa växter, då förstod jag hans passion för dessa växter, på något sätt.
Det var en intressant dag och jag träffade flera trädgårdskompisar, bland annat jobbade Mariana Vodovosoff här i kulturhuset där vi vistades och hon var vår värdinna idag.
Stockholms vackraste plantering just nu!
Vecka 19, 2018 - Försommarens mirakel
Vecka 18, 2018 - Vårstädning och blomstervandringar
30 april - Valborgsmässoafton
Det här är en klämdag för många som jobbar, men sånt där behöver jag inte bekymra mig om längre. Stämpelklockor, minustid, raster, övertid, klämdagar och semestrar är endast ett minne nu.
Den här veckan befinner jag mig hemma i mitt Brommanäste och idag vandrade jag runt i Vasastan och in en sväng på Östermalm. Dagens 24 296 steg långa vandring började på Sankt Eriksplan och jag smet in på Sinnenas trädgård vid Vasaparken, för att beundra den vita balkansippan som tillsammans med ormhasseln blir ett mycket vackert par. De fyra relativt nyplanterade Prunus Accolade hade just börjat blomma här inne i den vackra lundmiljön och röda tulpaner lyste i de upphöjda planteringarna.
Jag fortsatte bort till Röda bergen, den trevliga stadsdelen i Vasastan som byggdes i början av 1920-talet och som skiljer sig väldigt mycket från Stockholms vanliga stadsplan med strikta rutnätssystem. Här böjer sig gatorna på medeltida vis och det är stadsplanerare Per Olof Hallman som har ritat området. Han ligger även bakom Lärksstaden, Helgalunden, Lilla Blecktornsparken, Eriksberg och Diplomatstaden i innerstaden. De här kvarteren i Röda bergen med sina små trädgårdstäppor är verkligen trevliga och jag hade önskat att Hallman hade fått rita hela Stockholms stadsplan, i stället för Albert Lindhagen med sitt rutnät.
Jag vandrade vidare bort mot Norrtullsgatan där jag en gång i slutet av 1970-talet bodde ett år i nr. 57. Innan jag fortsatte in mot City, fotograferade jag scillan och porslinhyacinterna som rinner som en flod ned i sluttningen från Stefanskyrkan i Vanadislunden. Vid Observatorielunden hade alla Scilla sibirica slocknat för i år och jag fortsatte in i Spökparken vid Drottninggatan 116. Där inne hade ny krokus i blå och lila färger planterats i en gräsmatta och i den här lugna parken satte jag mig en stund för att vila. Att sitta på en parkbänk en måndag känns fortfarande lite märkligt, när jag vet att min efterträdare som trädgårdsmästare i Engsholms slottspark är i full färd med vårarbetena. Men så tänker jag att jag är värd den här friheten efter 48 år som trädgårdsarbetare. Jag måste få bort den sista känslan av dåligt samvete nu…
Scillan inne på Adolf Fredriks kyrkogård började också slockna, nu när träden snart börjar grönska och lövverket bli som ett stort grönt tak över stadens kyrkogårdar. Jag gladdes mycket åt vitsipporna som har börjat breda ut sig inne i Centralbadets planteringar. De nyplanterade syrenträden inne i trädgården har klarat vinterns prövningar och kommer säkert att trivas här inne i den vackra cityoasen. De äldre syrenträden längs gången till badets entré har beskurits, då de böjde sig lite väl charmigt över gången förra sommaren och normallånga personer fick huka sig. På Rydbergs restaurang intill trädgården, åt jag en god vegetariskt lasagne.
I Stureparken på Östermalm blommade de ljuvligt vackra Prunus x subhirtella 'Automnalis' och jag njuter mer av den här körsbärsblomningen än av Kungsträdgårdens i och för sig vackra, men lite galna rosa alléer. Engelbrektskyrkan renoveras nu, så där blev det ingen fotografering på den bergiga kyrkogården, kyrkan där min mormor och morfar gifte sig på 1920-talet! Jag fortsatte i stället bort till Johannes kyrka, men där renoverades kyrkogården, så jag packade ner min kamera och gick ner till Rådmansgatans tunnelbanestation och åkte hem i stället. Jag som hade tänkt fotografera alla innerstadens kyrkogårdar den här sommaren!
Visst är det bra att byggnader och vägar renoveras i huvudstaden, men det känns på något vis som om det mesta renoveras just nu. Byggarbetsplatser och vägarbeten överallt. Det går tydligen bra för Stockholm och Sverige nu, eftersom det byggs mer än någonsin. Det har inte byggts så många bostäder sedan miljonprogrammet på 1970-talet, hörde jag på radio. Bara i nya Hagastaden byggs 6000 nya lägenheter, varav hälften i Stockholm och den andra hälften i Solna. Jag stod nedanför bygget av det ena av höghuset Norra Tornen som just nu uppförs och som jag kan följa från mitt fönster hemma i Bromma. Det ena tornet kommer att vara 36 våningar högt och det andra 32 våningar. Tornen kommer tillsammans att innehålla 300 lägenheter! Det här blir ett spännande möte mellan Stockholm och Solna!
2 maj – onsdag
Med fotoväskan på ryggen och med lätta steg den här mulna men sköna vårmorgonen, gick jag upp till tunnelbanan som tog mig in till Hötorget. Igår var jag inne i Centralbadets trädgård för att fota vitsipporna, men jag blev inte riktigt nöjd med bilderna, så jag gjorde ett nytt försök idag och lyckades något bättre.
Det var dags att känna av våren på Södermalm och efter det att jag köpt Söderblandningen på The Tea Centre of Stockholm på Hornspuckeln gick jag över till Maria kyrkogård för att beundra den vackra magnolian. Lönnarna hade börjat blomma i sin härliga limegröngula färg och SMHI lovar värme nu till helgen, vilket kommer att få stadens övriga träd att vakna. Jag vandrade vidare västerut på Södermalm och på Weindels konditori på Varvsgatan 33, åt jag en laxpudding som var helt ok, men miljön där inne var ganska deprimerande! Det var som om det riggats för att Roy Andersson skulle komma in och skjuta några scener för en ny film!
Framför den där gallerian vid Hornstull som ser ut som ett kraschlandat rymdskepp, tittade jag till kejsarträdet som står där som en anonym storstjärna. Trädet har ännu inte blommat sedan det planterades för några år sedan. Jag tror inte att så många som passerar trädet förstår vilken fantastisk skönhet som fått sin plats här. Det kommer att visa sig när den får för sig att blomma framöver. I Monets trädgård Giverny såg jag ett stort blommande kejsarträd för några år sedan och det var makalöst vackert. Här i Stockholm är det verkligen en chansning med det här exotiska trädet, men vi får hoppas att Hornstulls stolthet snart kommer att blomma med sina underbara lavendelfärgade klockblommor.
På Långholmen tittade jag in i Stora Henriksviks trädgård och såg att caféet äntligen öppnat för säsongen. Jag gick även ner till badstranden och platsen där min tidigare favorithägg hade sin plats, innan det fälldes förra våren för att ge plats åt ytterligare några meter badstrand. Det övergreppet på den fantastiska häggen som böjde sig ut över vattnet har jag ännu inte kommit över. Stockholms stad var generösa nog att spara en liten häggplanta och om 10 år kanske det kan böja sig ut över vattnet så som de borttagna beståndet gjorde. Vid Kerstins rosäng en bit därifrån blommade påskliljor i klara färger under den gamla vackra hästkastanjen och jag hittade även fantastiska vildtulpaner inne i den vackra trädgården. Tyvärr var Kerstin inte själv på plats idag.
Egentligen hade jag bestämt mig för att hålla mig borta från körsbärsblomningen i Kungsträdgården där människor klättrar på varandra för att få ta den bästa bilden till Instagram. Men på hemvägen från Söder, stannade jag trots allt till en kort stund för att ta några bilder, just nu när de blommar som bäst.
17 601 steg
3 maj – torsdag
I Bergianska trädgården kunde även jag konstatera idag, att våren är två veckor sen mot vad som är normalt. Under tidigare år hade jag som tradition att vandra runt i den här botaniska trädgården varje 1 maj och när jag ser tillbaka på mina blogginlägg så brukade alla prunusträd då vara i full blom. Visst har några gått i blom nu, men de flesta vilar och väntar nog in helgens utlovade värme. Jag får helt enkelt besöka Bergianska om en vecka igen för att se när prydnadskörsbärsträden skummar som bäst.
Det är alltid fridfullt och skönt att vistas en stund på den här vackra platsen vid Brunnsviken och jag fick trots allt se magnolior som just börjat blomma, den milt gula skenhasseln som också blommade nu och några tidiga rhododendron/azaleor hade vecklat ut sina första blommor. Nu börjar även det Öländska-Gotländska alvaret bli färdigt i sluttningen mot Brunnsviken borta vid Victoriahuset. Det ska bli intressant att följa den här nya delen i trädgården.
Jag funderar lite på vad den här bloggen som nu är 13 år gammal, betyder för mig och vilka dörrar den har öppnat i mitt liv. Den har bland annat fått mig att lära känna och träffa många nya människor och till och med fört mig till den stora lyckan i livet. Däremot undrar jag ibland varför jag inte vågar ge mig hän åt alla de uppdrag som jag skulle ha kunnat kasta mig in i. Uppdrag från tidskrifter mm som velat ge mig olika jobb och för att inte tala om alla förfrågningar om att föreläsa om trädgård och om Stockholm trädgårdar och även att hålla stadsvandringar i parker och trädgårdar, som en efterdyning av boken.
För ett tag sedan tackade jag nej till att tjäna pengar på att ha reklam på bloggen och senast idag tackade jag även nej till en tidskrift som ville att jag skulle skriva en artikel, som i och för sig lät intressant. Men då kom genast det där prestationskravet över mig igen, det som jag kände så starkt när jag jobbade de sista åren och som jag nu helt kommit ifrån. Jag trivs bäst här på min blogg, där jag bestämmer allting själv, där jag skriver vad jag vill och där jag väljer vilka bilder som ska användas. Att det inte ger mig en enda krona som ett tillskott till pensionen, gör mig egentligen ingenting. Det viktigaste är lugnet, kravlösheten, friheten och kärleken!
Det som jag däremot har gjort och fortfarande gör, är att sälja bilder till tidskrifter mm.
4 maj – fredag
Frukost på balkongen!
Den nya miljöprofilerade stadsdelen Norra Djurgårdsstaden är ett av Europas största stadsutvecklingsprojekt just nu. När hela området är klart 2025, kommer det att finnas 12 000 lägenheter i den nya stadsdelen. Jag har följt bygget från det att de första husen stod klara 2012 och har med spänning besökt platsen då och då. Eftersom jag själv aldrig skulle kunna bo så tätt inpå andra människor, så imponeras jag inte direkt av alla dessa hus. Att sedan byggnaderna verkar få se ut hur som helst gör inte saken bättre.
Det skulle kunnat bli så bra när en helt ny stadsdel skapas, med ett sådant här bra läge, men idag när jag besökte Norra Djurgårdsstaden, ville jag bara därifrån. Förr fanns det något som hette skönhetsråd, som skulle se till att nybyggen inte fick ta ut svängarna hur mycket som helst. Jag är absolut inte emot ny arkitektur, men de flesta byggnader som växer upp här ser helt enkelt för jävliga ut tycker jag. Det som jag däremot är intresserad och lite imponerad av, är att en hel del spännande träd används som gatuträd, bland annat katalpa och magnolia. Jag kommer framöver att följa vad som planteras längs gator, i parker och inne på gårdarna.
För att återställa skönhetsbalansen besökte jag Humlegården, där jag såg att Café/Restaurang Debaser som varit till salu, nu målades i en klar blå färg och jag frågade om den barackliknande restaurangen var såld nu. Det visade sig att de gamla ägarna ska fortsätta ett år till, men nu med i en enklare caféstil i stället för restaurang, vilket passar mig perfekt! I Berzelii park blommade magnolian och på Sturekatten mötte jag min dotter, det gamla anrika konditoriet på Riddargatan 4 och ännu en gång undrar jag om det verkligen är värt 81 kronor för en kopp kaffe och en kanelbulle, även om bullen var god. Fast jag vill inte vara en gnällig pensionär, så jag bestämmer att det var ok!
Storstädning hemma – putsat fönster!
Jag läser i Östermalmsnytt att en 800 kvm stor odling invigts på Garnisonens tak på Karlavägen. Här ska finnas grönsaker, frukt, bär och blommor och det är trädgårdsmästare och författaren Karin Eliasson som ska få taket att gro. Det här måste jag se i sommar!
Vårplanteringen är avklarad i Stockholms 850 urnor och 50 rabatter, och 200 000 plantor på 200 centrala platser kommer att finnas för oss. Sedan 2008 har Stockholm ett tema för både vår- och sommarblommorna och i år är inspirationen från den franska barocken. Det kommer att vara både blommor och grönsaker i urnorna. Färgerna går i orange, vinrött och blått och några av växterna är penseér, förgätmigej, narcisser, kronärtskocka, rabarber och gräslök. Inte så tokigt...!
Tiden går inte, det är vi som rusar fram genom den stillastående evigheten.
Sverigeresor 2018
Trauttmansdorffs trädgård i april
En gömd blomsterskatt på Djurgården
Vecka 17, 2018 - Som ett enda stort mirakel
Vårresa till Treviso
Vårresa till Desenzano/Sirmione - Garda
Vecka 16, 2018 - Krokustider i Stockholm
16 april – måndag
Nu är det inte bara snödroppar och vintergäck som blommar i Stockholms parker och trädgårdar, eller vintergäcken har ju just blommat färdigt den här sena våren. Det är krokusens tid nu och scillan visar sig allt mer för varje dag som går, nu när temperaturen ligger på 15 grader. På norra delen av Adolf Fredriks kyrkogård var vårstjärnan (Scilla forbesii) i full blom idag. Den här vackra kyrkogården där Olof Palme, Hjalmar Branting, Thor Modéen och Anders de Wahl ligger begravda, har fantastiska mattor med vårens vackra lökväxter och trots att Sveavägens hårda trafik stryker just intill, tänkte jag inte ens på bullret idag. Alla mina sinnen var strikt riktade mot markens scilla och krokus.
Några hundra meter från kyrkogården ligger Centralbadets trädgård, men där inne i citys gröna oas hade vårlökarna ännu inte börjat blomma. Det såg kalt ut nu när perennerna var nedklippta och planteringarna var vårstädade. Dammen var nästan tömd på allt vatten och jag tänkte tillbaka på tiden då vårt familjeföretag skötte den här trädgården på 70- och 80-talet. Dammrengöringen var på den tiden lite mer komplicerad, då fanns här mer än 50 guldfiskar och karpar och även några sköldpaddor. De håvades upp och förvarades i stora kärl medan vi gjorde rent hela dammanläggningen.
Som vanligt gick jag ut på Olof Palmes gata och korsade Sveavägen. Varje gång jag passerar platsen där Olof Palme mördades 1986, utanför dåvarande inredningsbutiken Dekorima, undrar jag om mördaren fortfarande är i livet. Nu ligger här Urban Delis butik och takrestaurang. När jag lyfter blicken och tittar mot trapporna som leder upp till Malmskillnadsgatan, ser jag nästan framför mig hur mördaren springer sin väg och sedan uppslukas av jorden!
Jag vandrar den 231 meter långa Brunkebergstunneln bort mot Humlegården för att titta till krokusen vid Floras kulle. Gick förbi Debasers restaurang inne i Humlegården mot Sturegatan och läste häromdagen att den är till salu för fyra miljoner! Tänker att det ser ut som en dåligt byggd koja, som är bombad med klotter och borde rivas så fort som möjligt! Bygg i stället ett ordentligt café någonstans i parken där ´´vanligt´´ folk kan fika och äta lunch! Jag har alltid tyckt att Humlegården saknat det. Den här kojan har en markhyra på 5900 kronor i månaden och restaurangen har plats för 70 gäster. Någon som är intresserad?
I Berzelii park fanns inte mycket att se ännu, mer än den nästan evigt blommande trollhasseln mot Hamngatan! Tittade på planteringen med alla magnolior och det känns som om de inte kommer att blomma lika mycket som förra året. De ägnar sig just nu åt att växa i stället. Vistelsen i stan avslutades med en vandring i klädaffärer tillsamman med en lunchledig dotter och vi åt en god tonfiskmacka på Subway!
I morse fick jag meddelande och ett bildbevis av Cecilia, att hon hittat vårens första vitsippa! Lycka!
Nu ska jag börja packa inför Cecilias och min Italienresa!
Vecka 15, 2018 - Djurgårdens vårblommor
9 april – måndag
Tofsvipan kom och hade flyguppvisning över Isbladskärret och jag blir lika glad varje år när jag hör deras gnälliga läte - diuvitt-vit-vitt-diuuvitt – som lätet beskrivs i fågelböcker…! Även de vitkindade gässen har nu anlänt till Djurgården där de i stora flockar kaxigt vandrar runt och betar på parkytorna. Vi får se om de även i år blir ett problem på Södra Djurgården, där de lämnar enorma mängder korvar efter sig på gräsmattorna. Det blir omöjligt för människor att vistas där med picnicfiltar och lekar. Fjäderholmarna är en favoritplats när de häckar och 2013 fanns 273 bon ute på Stockholms närmaste skärgårdsö.
Jag vandrade även idag med två hundar, men i morgon åker Messi hem till sin matte på Östermalm igen. Vårstädade tomten på Blockhusudden och det kändes skönt att greppa trädgårdsverktyg en stund. Alltså en stund…! Lökväxter börjar försiktigt sticka överallt i planteringar och på gräsmattor
10 april – tisdag
Lite PJ-gnäll!
Om jag åker från Bromma till Djurgården (från mitt hem till Cecilia på Blockhusudden) med bil under den högsta trängselskattsperioden, så kostar det mig 105 kronor om jag åker Norra Länkens tunnel eftersom jag då passerar tre tullar. Det är den absolut snabbaste vägen och då slipper jag även vara med om att täppa till innerstadens gator och spy ut avgaser där folk bor och arbetar.
Skulle jag trots allt välja att åka genom stan, så kostar det mig endast 35 kronor eftersom jag då bara passerar en tull. Hur tänker stadens styrande egentligen? Är det inte bättre om jag åker i en tunnel där trafiken flyter bra, i stället för att trängas i innerstaden? Vad är bäst för miljön? Det handlar tydligen om att finansiera tunnelbygget. Helt galet på alla sätt!
Eftersom jag betalar nästan 1000 kr varje månad i trängselskatt, så har jag nu beslutat att endast köra igenom innerstaden framöver.
11 april 2018
Den här morgonen var planen att vandra längs någon av Stockholms milslånga stränder, utanför Djurgården den här gången. Jag visste att det ännu inte fanns så mycket att se för en blomster- och trädgårdsfotograf, nu njöt jag i stället av det fantastiska vädret. Högtrycket har parkerat över vår stad och med ovanligt lätta steg vandrade jag runt Årstaviken den här onsdagen.
Tunnelbanans gröna linje tog mig till Skanstull där jag började min vandring på Årstasidan och gick bort mot Liljeholmen. Eftersom jag var tidigt ute blev det här skuggsida, men det var trots det en riktigt skön och lite kylig aprilmorgon.
Utefter promenadstigen fanns skyltar med texten:
´´Du befinner dig nu på en av de platser Stockholms stad valt ut i projektet Guide till tystnaden. Stadens ljud är alltid närvarande, men relativt tysta platser går ändå att finna.
Läs mer om guide till tystnad här!
Årstaviken är verkligen en speciell plats i Stockholm, där man varken hör eller ser biltrafik, förutom vid de två tullarna i väster och öster - Hornstull och Skanstull. Annars är det här en ganska tyst och behaglig vandring runt viken, en sträcka på 8 kilometer. De ljud som märktes mest idag var sången från talgoxar och bofinkar i skogen och måsarnas sköna skränande ut över vattnet. Underbara vårljud!
Vid vackra Årsta gård stannade jag en stund och tänkte att jag alltid är här för tidigt på våren och att jag måste återvända när det börjar grönska och blomma kring bäckravinen vid den gamla gården. Jag drack mitt kaffe vid en bänk med utsikt över Årstabron och njöt av den fantastiska friheten som jag har fått och jag älskar verkligen att vandra i mina drömmars stad.
Framme vid Liljeholmens nya stadsdel vid vattnet - Liljeholmskajen eller Årstadalshamen - har nybygget nu nått fram till Årstabron och här finns några riktigt höga hus, varifrån man måste ha en fantastisk utsikt in mot Söder, innerstaden och ut mot skärgården. Däremot har ju inte de som bor på Söder en lika vacker utsikt, när de blickar över Årstaviken mot Liljeholmens alla nybyggda hus. Bostadsområdet just vid vattnet är ju inte direkt vackert!
Vid Hornstull drack jag te på Cafe Giffi vid Hornsgatan 143! Sedan vandrade jag solsidan fram mot Skanstull och passerade de 500 kolonilotterna i sluttningen mot Årstaviken och jag besökte så många bryggor som jag kom åt, för att njuta av solens värme och för att dra ut på den här sköna vistelsen vid sjön. Jag gick upp till några av kolonilotterna där det nu var krokusens tid och några odlare hade tagit ut sina trädgårdsmöbler och vände sina ansikten mot den värmande solen.
Framme vid Skanstull fotade jag slänten med tusentals krokus innan jag klev på tunnelbanan och begav mig hem till Bromma igen!
12 april – torsdag
Taltrasten sjöng på morgonen i Villa Ekuddens stora parkliknande trädgård på Blockhusudden. Villan byggdes 1874, men brann 1942 och återuppbyggdes efter ritningar av Ivar Tengbom, arkitekten som bland annat ritat Stockholms konserthus. Innan branden bodde här en under en period tidningsägaren Torsten Kreuger som var bror till Ivar Kreuger. Borta vid Biskopsudden och på andra sidan sjön vid Finnboda, spelades det in någon scen till nya Milleniumfilmen, där Sverrir Gudnason nu spelar rollen som Mikael Blomkvist. Premiär den 25 oktober.
Väggmålningarna i Stockholm blir allt fler och igår avtäcktes ett märkligt verk på Kronobergsgatan på Kungsholmen. Det är konstnären Carolina Falkholt som skapat denna enorma penis som igår avtäcktes på en husgavel, men redan idag meddelade fastighetsägaren att den ska målas över. Jag gillar väggmålningar om de är bra, som på Söder vid Fiskargatan och på Hagagatan i Vasastan, men den här tycker jag är lite för mycket! Vem vill se detta när man tittar ut genom fönstret?
13 april – fredag
Nu kom sommardäcken på bilen och jag bokade av mötet där jag skulle få hjälp att tjäna lite pengar om jag har reklam på mina sociala medier. Känslan var inte rätt och jag vill nog inte ha reklam på bloggen. Det stör!
14 april – lördag
I Frisens park borta vid Biskopsudden bor en kattuggla i en gammal ek. Tidigt på morgnarna brukar den sitta i öppningen av hålet och spana, men tyvärr var den inte på plats den här morgonen. Vi gick en stund i den vackra naturparken där gammel-ekar står tätt och där bofinkar och koltrastar tävlade om vilka som sjöng vackrast denna magiska morgon.
Parken anlades i mitten av 1700-talet och har fått sitt namn efter grosshandlare Carl Magnus Fris som lät anlägga den. Han ägde då även Waldemarsudde. På ängen nedanför hölls 1909 konstindustriutställningen som var en uppföljning av den stora Stockholmsutställningen 1897.
Ner mot sjön var marken på vissa håll täckt av något som liknade snö, men som på närmare håll såg ut som finfördelad fetvadd. Den konstgjorda snön var riggat för inspelningen av nya Millennium filmen, där några scener spelades in tidigare i veckan.
Senare på dagen gick vi favoritsträckan runt Isbladskärret där både fågellivet och fågelskådarna ökar varje dag i våtmarken. Vid skådarbryggan satt vi en stund och Lexus (Bichon havanais) som alltid annars vill vandra vidare, trivdes utmärkt i solen och ville knappt gå därifrån. Utefter Djurgårdsbrunnskanalen var det lite av en stilla folkfest denna soliga vårlördag. Någon hade riggat upp sin konst som han försökte sälja och en skolklass sålde fika, med mackor vid Lilla Sjötullsbron.
En relativt tyst vandring runt Årstaviken
