I många år har Cecilia pratat om en italiensk trädgård i en Alpdal på gränsen till Österrike, dit en bekant till henne flyttat. Jag minns när jag först såg en bild av trädgården, att jag tyckte att den såg fantastisk ut och vi har pratat länge om att besöka den här relativt nya trädgården som invigdes 2001. Nu i april blev äntligen vår resa av, en resa som krävde en hel del planering eftersom det inte är helt lätt att ta sig till Trauttmansdorff, om man nu inte vill hyra bil vid Gardasjön till exempel. Vi valde dock att ta oss dit med tåg, en ganska trasslig resa med många byten, men vi såg inte det som något problem, utan vi hade bestämt att hela den här dagen skulle vi ägna åt trädgården, resan dit och tillbaka hem till Desenzano vid Gardasjön. Allt från flygresor, tågresror och boende under den här resan har min duktiga dotter skräddarsytt åt oss! Stort tack för det kära dotter!

 

Den sista delen av tågresan mellan Bozen och Merano i Sydtyrolen, som var slutdestination för oss, var kantad av stora fruktodlingar mil efter mil, där de låga plantorna blommade som bäst och det var oerhört vackert med Alpernas snöklädda toppar som en kuliss i bakgrunden. Framme i Merano som visade sig vara en vacker stad, letade vi efter en buss för att ta oss till trädgården, som låg några kilometer från staden. Jag frågade tre olika busschaufförer om vilken buss vi skulle ta och alla var lika arroganta och otrevliga. Jag älskar verkligen Italiens landskap, trädgårdar, atmosfär och även maten, men folket är oftast inte så gästvänliga. De här busschaufförerna hade fullständigt missuppfattat sitt yrke och borde gå många charmkurser. Bussarna man ska välja är nr.1 eller 4! Så slipper ni fråga!

 

Men nu skulle det här handla om trädgården och redan vid entrén så såg vi att det här var en mycket speciell plats. Vissa prydnadskörsbär blommade fortfarande, men det som fångade vårt och många andras intresse, var de stora rosa blomsterkornell som var planterade i höga urnor längs vägen och som var oerhört vackra. Plötsligt befann vi oss högst uppe vid slottet och såg ner i dalen där trädgårdens terrasseringar i form av en jättelik amfiteater var något jag aldrig sett tidigare. Tulpanerna blommade i stora fält och längst ner i terrasserna stod ännu en rosa blomsterkornell som ett lysande smycke i Trauttmansdorffs fantastiska trädgård. 

 

Vi började dock högst uppe där en stig ledde oss till den stora metallbrygga som sträckte sig ut över dalen och varifrån man kunde ta panoramabilder. Sedan vandrade vi nedåt och såg vackra växter från hela världen. Stora fält av gyllenlack och sommarlövkoja växte vackert och effektfullt i sluttningarna. Nere vid dammen åt vi en härlig sparrissallad och drack ett glas vitt vin vid caféet, innan vi fortsatte att njuta av den stora trädgården. Om man noggrant ska undersöka Trauttmansdorff, så bör man ha en hel dag på sig. Den här dagen låg temperaturen runt 27 grader och solen gassade, vilket gjorde oss ganska trötta till slut. Men det var absolut inget hinder för att vi skulle leta upp så många små ytor av trädgården som möjligt. Vi ville se allt! 

 

Både Cecilia och jag var mycket nöjda med det vi fick uppleva den här dagen och nu låter jag bilderna berätta. Självklart är många bilder tagna av Cecilia och jag tillägnar henne det här blogginlägget. Äntligen fick hon se den trädgård som hon längtar så till!

 

Om det fanns något negativt här? Egentligen inte, men om jag ska vara lite petig, så skulle jag önska att det använts svart metall som staket och räcken i trädgården i stället för blank aluminium, då hade trädgården fått 10 poäng på en skala 1-10. Nu fick den 9,99 av mig...! Det här var en underbar plats!