Vintergäcken blommar fortfarande vid Prins Eugens Waldemarsudde
Biskopsuddens snödroppar!
3 april - tisdag
Messi ska bo en vecka här ute på Blockhusudden och Lexus har fått en kompis i Villa Dufvan, Båda är av rasen Bichon Havanais, de ser ganska olika ut och har helt olika personlighet, men de är fina killar båda två!
Idag var det en helt strålande vårdag, vattnet låg stilla och snön smälte i norrsluttningarna . Vi vårstädade lite på tomten och vandrade med två hundar längs stränderna här på Djurgården. Borta vid Villa Solbacken vid Djurgårdsbrunn, upptäckte vi att gråhägrarna börjat bygga bon just intill Carl Philips och Sofias bostad. Antagligen börjar det bli överbefolkat (överbehägrat) vid Isbladskärret som ligger hundra meter därifrån. Apropå Solbacken så byggdes villan 1930 och ägdes från 1949 av prins Bertil som testamenterade den 1997 till prins Carl Philip och förra året flyttade prinsparet in i den nyrenoverade villan.
Det blev en perfekt dag med lagom aktivitet och vila.
4 april - onsdag
Kära dagbok! Med två hundar i koppel och med bajspåsar dinglande i handen, vandrade jag runt Parkudden den här aprilmorgonen och log lite för mig själv. Jag trivs så bra ute på Djurgården med Cecilia och Lexus och även om det bara är tillfälligt med två hundar, så känns allt detta helt naturligt för mig nu för tiden. Vem kunde trott det?
Men nu längtar jag även efter långa vårliga blomstervandringar, då jag kan fotografera trädgårdar och växter igen! Vintrarna på vår breddgrad är alldeles för långa för en trädgårdsfotograf. Som tur är reser vi till norra Italien om två veckor, där våren ligger några veckor före oss! Där lär vi ta en och annan bild på blommande växter…!
Ett härligt vårregn föll över huvudstaden vilket gjorde att snön fick sig en rejäl match! Hemma i Bromma såg jag Barcelona slå Roma med 4-1 i Champions League!
Kl. 0.5.57 gick solen och jag upp!
Lexus och Messi trivs i Djurgårdens skogar!
Hundvaktaren!
Waldemarsuddens blåsippor!
7 april – lördag
Blommor inhandlades och även en tårta på Lindquists konditori/Odengatan 27. Det var dags att fira min dotter som fyllde år och vi hade en trevlig stund hemma hos mig i Bromma. Syster och systerdotter var på väg hit från Norrtälje, men fastnade två timmar i trafiken vid Roslags-Näsby där en bro skulle rivas över motorvägen. Face time i mobilen kom nu väl till pass. Eftersom vi andra tjuvstartade lite med fikat, så placerade vi helt enkelt en mobiltelefon på bordet och kunde med bild och ljud ´´umgås´´ med de stackarna som satt fast i trafiken.
Vi gick en liten promenad utanför mitt bostadshus i Traneberg för att se mattor av vintergäck som fortfarande blommar denna sena vår, den här tiden brukar normalt backarna här utanför vara blå av scilla.
8 april – söndag
Småland hade 20 grader varmt idag. Vi i Stockholm fick nöja oss med 10 grader, men det kändes riktigt skönt när vi gick med hundarna vid Waldemarsudde och Rosendal. Biskopsuddens backar lyste vita av snödroppar och vid Waldemarsudde hittade vi fantastiska blåsippor invid ett berg nedanför kvarnen. Vid Rosendal var det för mycket folk…!
Nu ser jag fram mot en skön vårvecka i huvudstaden!
Cecilia, Lexus och Messi provar Parkuddens nya brygga!
Stenbryggan vid Blockhusudden!
Vintergäck hemma i Bromma. I det här huset bodde Sven Wolter med familj några år på 1990-talet!
Eftersom syster och systerdotter satt fast i två timmar i bilköer vid Roslags-Näsby och blev kraftigt försenade till min dotters födelsedagskalas, umgicks vi på Facetime innan de till slut kom fram till tårtan hemma i Bromma!
Mitt liv som PJ (pensionärsjävel) första kvartalet!
Det har varit en ganska sträng vinter, men trots det har jag mått utmärkt och har njutit av varje ledig dag! Jag har den fantastiska fördelen att bo både i Bromma och på Djurgården, det har funnits tid att umgås mycket med mina kära och jag har den bästa fyrbenta vandrarvän jag kan tänka mig!
Om det första kvartalet varit så här behagligt, hur ska då inte nästa kvartal bli, då vår, försommar och resor väntar!
Våren är två veckor försenad och har endast nått södra Skåne, sa TV-meteorlogen på morgonen! Att min första fria vår skulle bli så här trög ingick inte alls i mina planer. Om drygt tre veckor åker Cecilia och jag till norra Italien för att bland annat se en mycket spännande trädgård uppe i Sydtyrolen och även där är våren ordentligt försenad, så nu börjar vi bli lite oroliga att vi inte kommer att få se den blomsterprakt som vi tänk oss. Men eftersom vi ska bo vid Gardasjön och även besöka Verona, så vet jag att våren där trots allt hunnit en bra bit, eftersom min dotter befinner sig i området just nu och har skickat bilder på blommande körsbärsträd och knoppande magnolior. Så det blir nog bra! Längtan till Italien är stor nu!
Jag läste i Östermalmsnytt att Grand Hotells nymålade fasad har fått fel nyans. Förra veckan monterade man ner byggnadsställningarna och nu ska den sektion som blev klar målas om igen. Bara att bygga upp ställningarna igen! Så kan det gå, det är verkligen inte lätt med nyanser. Grand Hotels fasader ska nu i varje fall gå i vacker ljus ockra, Hur som helst så kommer den här byggnaden med det ståtliga läget på Blasieholmen, mitt emot det kungliga slottet, att bli mycket fin. Allt ska tydligen att vara klart i slutet av april!
Utställningen ´´Påskyra´´ i Ulriksdals slotts orangeri
27 mars - tisdag
Kattugglan hoade ute i mörkret när jag släppte in katten klockan två på natten och den här starten på tisdagen gick i djurens tecken här ute på Djurgården. Tre timmar senare glödde himlen orangeröd ut mot skärgården. Sångsvanar, knölsvanar och änder hade startat dagen och gled fram i det stilla vattnet. Barfota på isig mark gick jag ut för att ta några bilder och trots många minusgrader, så var det här årets skönaste morgon. Under Lexus och min morgonvandring ytterligare några timmar senare, besökte vi Isbladskärrets gråhägrar som våryra och skräniga flög runt sina bon.
Idag var det dags för min vandrarkompis Lexus att klippa sig och få en snygg vårfrisyr! Jag körde honom till Hjorthagen där jag lämnade honom tillsammans med ett gäng tikar som han tyckte var spännande...! Efter två timmar hämtade jag en pigg snygging som ingen tik kommer att kunna motstå den här våren på Djurgården.
Den här gråhägern vid Isbladskärret har på sig sin nya vårhatt!
29 mars - torsdag
På Engsholm hade jag min utsiktsbänk där jag ibland tog fem minuters vila från trädgårdsarbetet, för att blicka ut över vattnet som leder ut i Sörmlands skärgård. Bänken från Byarums bruk blev även en ständigt återkommande vy i sociala medier. Nu kom Cecilia på den strålande idén att jag skulle få ha en utsiktsbänk även hos henne ute på Blockhusudden. I morse smög jag ut tidigt och tog några bilder på bänken i soluppgången. Det var en underbar marsmorgon med åtta minusgrader, ett intensivt fågelliv både från land och till sjöss och ett totalt lugn rådde över den här ljuvliga platsen. Vi har just nu flera klara morgnar med fantastiska soluppgångar och jag lessnar aldrig på att se himlen glöda i öster tidiga morgnar ute på östra Djurgården.
Efter morgonvandringen längs Djurgårdsbrunnskanalen med Lexus, började jag vårstäda tomten och det kändes skönt att få ´´arbeta´´ lite igen. Skillnaden i år är att jag nu kommer att sköta en ganska liten tomt, i stället för en stor slottspark och det känns som ett lagom jobb för en PJ som nu framöver mest kommer att betrakta trädgårdar!
Idag läser jag i Östermalmsnytt att Grand Hotell nu fått sin rättra ljusa ockrafärg! Så vackert!
Djurgårdsbrunnskanalen en tidig morgon
Min fina vandrarkompis Lexus har den här veckan varit hos frisören och nu ser vi hans vackra ögon tydligare!
30 mars - Långfredag
I Ulriksdals slottspark ligger det vackra orangeriet från 1700-talet, som Nicodemus Tessin d.y. ritade och som nu för tiden är utställningslokal för Nationalmuseums svenska skulptursamling, men som ibland även används till blomsterutställningar. Idag såg vi utställningen ´´Påskyra´´ där en lång plantering fylld av härliga tulpaner i många olika färger var utställningens höjdpunkt! Just nu är jag så fylld av längtan efter vårblommor att jag rusar till allt som har med tulpaner och andra tidiga blommor att göra.
Nu var inte den här utställningen så märkvärdig, men tulpanplanteringen gjorde trots allt min dag! Tillsammans med Cecilia och min dotter, fotade jag en stund i det vackra orangeriet innan vi åt en god lunch i Ulriksdals slottscafé. Trots en strålande solig dag var vindarna isande kalla och vi väntar otåligt på den riktiga vårvärmen. Blomsterutställningar som den här påskyran, får oss dock att inte tappa tålamodet!
31 mars - Påskafton
05.20 gick jag ut för att möta morgonen och se himlen i öster glöda över det stilla vattnet. Den här veckan går ju i soluppgångarnas tecken här ute på Blockhusudden och ingen morgon är den andra lik. Koltrasten sjöng som vanligt sin vemodiga och nästan smärtsamt vackra sång borta vid Parkudden, det var marsmorgonkallt och en av Siljas fartyg var på väg in mot Värtahamnen.
Det är verkligen en lycka att få se dessa gyllne mornar med utsikt över inloppet till Stockholm. Efter morgonens fotostund, gick jag lite frusen in igen för att försöka somna om, vilket givetvis var omöjligt. Mina kära sov fortfarande, både den tvåbenta och den fyrbenta, när jag drack mitt te och försökte med den omöjliga uppgiften att i text beskriva en morgon på Blockhusudden.
Tillsammans med mina nära och kära åt vi en underbart god påskmiddag på Blockhusudden!
1 april - Påskdagen
Solen har gömt sig bakom tjocka moln efter flera dagar med klarblå himmel och ostliga vindar drog in över Blockhusudden. Det blev ett mysigt kalas idag också då en viss stockholmsvandrare fyllde år och min önskan om världens godaste morotskaka slog in! Tack för det Cecilia!
Jodå, jag gick på ett aprilskämt från dottern i år också, att Messi blivit skadad och blir borta i tre veckor!
Suddig skymning hemma i nästet, med blommor från trädgårdsmässan som doftar ljuvligt!
Trollhassel i Bergianska trädgården 20 mars - Vårdagjämningen!
19 mars – måndag
När min bok Stockholms gröna rum kom ut våren 2013, fick jag många förfrågningar från olika trädgårdsföreningar om att föreläsa om stadens parker och trädgårdar och än idag hör olika föreningar av sig och vill att jag ska komma och berätta. Förra året fick jag till exempel en förfrågan från Täby-Vallentuna trädgårdsförening, men tyvärr har jag ännu inte hittat mod och kraft att ställa mig inför publik och berätta, men jag jobbar på det, i mitt huvud…!
Idag träffade jag i varje fall trevliga Eva Svedberg från Täby-Vallentuna trädgårdsförening. som ville ha 20 böcker signerade och vi möttes på kultiga och anrika Östra Station Järnvägsrestaurangen. ´´Ett värdigt stationshus för allmänheten´´ som det hette när restaurangen öppnade i funkisens tid 1932. Det mesta av inredningen är original från öppningsåret och sedan 1935 drivs restaurangen av samma familj. Även om det inte finns så stort urval av bakverk, så känns det ändå lite trevligt att ta en fika här, speciellt trevligt var det idag när jag blev bjuden och när Eva och jag diskuterade trädgårdar, både i Sverige och ute i Europa och det visade sig att vi båda sett en hel del trädgårdar i Italien. Jag signerade böckerna och det kändes fint att boken fortfarande uppmärksammas.
20 mars – tisdag
Förra året den här tiden blommade blåsippor, hav av snödroppar vid Biskopsudden och vid Parkudden på Djurgården och krokus lyste vackert i de flesta trädgårdar. I år ligger snö kvar och vi får vara glada åt de tappra vintergäck som blommar på få platser där snön smält och åt trollhasseln som verkar ha blommat hela vintern i kylan. Nu har vi i varje fall sol och någon enstaka plusgrad som tillsammans med solen värmer marken och smälter snön i södersluttningar.
Jag gjorde ett hastigt besök i Bergianska trädgården för att se om det fanns något mer än den långblommande trollhasseln, som kunde visa något tecken på vi går mot slutet av mars. Men nej, det fick bli några bilder på trollhasseln igen…!
Tilia americana vid Tekniska högskolan
Boksignering åt Eva Svedberg från Täby-Vallentuna trädgårdsförening
Årets första balkongfrukost
21 mars – onsdag
Jag placerade tallriken med vanilj- och blåbärsyoghurt, samt mina ostmackor på balkongbordet och satte mig ner för att njuta av årets första frukost på balkongen. Det kändes oerhört stort efter den här långa vintern och det kommer att bli många sådana stunder i år, både här hemma i Bromma och ute på Djurgården! Förra året vid den här tiden var jag mitt uppe i vårstädningen i Engsholms slottspark…!
De behagliga pensionärsmorgnarna fortsätter och efter en stillsam förmiddag tog jag mig in till Torildsplan och vandrade ner mot Norr Mälarstrand. Flera plusgrader i luften och den starka solen har äntligen satt igång den stora snösmältningen, vilket gör att vattnet porlar fram längs gator och parkvägar. Renoveringen av Norr Mälarstrands parkstråk fortsätter och kommer inte att vara färdigt förrän 2019. Jag vek av upp mot Hantverkargatan och tog en kopp te inne på ´´Sockerbagaren´´ i nr. 28.
Idag fick jag för första gången känna på hur det är att vara PJ på riktigt. Eftersom jag är intresserad av Stockholms parkhistoria, ville jag gärna lyssna på ett föredrag i Stadsarkivet som handlade om Kungsholmen. Föreläsare var arkivets Mats Hayen. Som vanligt var jag ute i god tid eftersom det fanns begränsat med sittplatser och ju mer salen fylldes med besökare, förstod jag att jag befann mig i ett stort stimmigt pensionärsläger. Alla, och då menar jag alla, var pensionärer. Jag borde ha förstått det eftersom föreläsningen skulle vara kl. 13.00 på en onsdag. Och nu är jag ju själv pensionär…!
Det var en ny känsla. Inget fel på något sätt. Bara annorlunda!
Hur som helst var det intressant att få höra om Kungsholmens parkhistoria och även om jag visste det mesta, fick jag ändå en del ny kunskap med mig hem. Till exempel, att när Stadshuset stod klart 1923, var det meningen att det i Stadshusparken skulle planteras ett ´´Stockholms vårdträd´´, alltså ett träd som skulle skydda staden från onda makter. Först kördes en alm över Riddarfjärden med båt till Kungsholmen från Helenborgsområdet på Södermalm. Trädet planterades, men dog kort därefter. Ett nytt försök gjordes, men även det trädet dog. Först 1928 lyckades den ek som planterades då, att överleva. Så nu vet vi alla att den 90 år gamla eken är huvudstadens vårdträd!
Under min vandring på Kungsholmen idag lyssnade jag på den utmärkta podcasten ´´Våra drömmars stad´´ med Wille Crafoord, Linus Adolphson (Olles son) och Staffan Lindfors som grottar ner sig ordentligt i Stockholms historia. På ett lättsamt och spännande sätt berättar de om olika stadsdelar, händelser eller om personer i historien. Avsnittet jag lyssnade på idag handlade om Norr Mälarstrand på Kungsholmen, så det passade perfekt! Tyvärr verkade podden ha avslutats förra sommaren. Men det finns fortfarande 25 härliga avsnitt att lyssna på. Hoppas verkligen att de sätter liv i den här podden igen och jag skrev till Wille Crafoord på Instagram och frågade, vi får se om jag får något svar.
22 mars – torsdag
På morgonen blandade jag mig i arbetsrusningen på min väg ut mot Djurgården, men den sista biten var jag ensam kvar på bussen. Lexus och jag långvandrade på morgonen och vi njöt av vårsol och snösmältning. Fåglarna sjöng och vintergäcken vid Blockhusuddens busshållplats lyste starkare än någonsin. Kontrasten mot den vita snön intill är verkligen effektfull, vi stockholmare får nöja oss med vintergäck och snödroppar än så länge. Vattnen var nu helt öppna, men med is kvar längs stränderna.
Fram på dagen vandrade jag hemåt och tanken var att gå från Blockhusudden hem till Bromma. Men efter ett mysigt utefikastopp med min kära dotter i Berzelii park, tog jag trots allt tunnelbanan hem från T-centralen. Det blev ändå 22 584 steg idag!
Vid Sergels Torg är stora ytor avstängda på grund av de stora ombyggnaderna av SEB-huset och det ska bli spännande att en gång se resultatet.
Vintergäck på Blockhusudden
´´Boken´´ finns fortfarande med hos Allt om Trädgård på mässor!
Blomster-Cecilia!
23 mars – fredag
Nordiska trädgårdar på Älvsjömässan är tradition att besöka för trädgårdsnördar, så jag tog Tvärbanan och pendeltåget dit och mötte Cecilia som var där med sina arbetskamrater från Djurgårdsförvaltningen. Vid Allt om Trädgårds monter som alltid är placerad vid entrén, såg jag att de fortfarande säljer min bok, för sjätte året i rad.
Det var lagom med folk i mässhallen, men jag blir ändå lätt yr på sådana här platser och hade inte direkt någon koll på riktningar i denna enorma utställningshall. Som tur är har Cecilia någon slags inbyggd GPS, så jag följde min käresta när hon kryssade mellan alla hundratals montrar.
Jag känner dock att jag har tappat det riktigt stora intresset för trädgård som jag tidigare hade och då menar jag intresset som trädgårdsmästare/trädgårdsarbetare/trädgårdsodlare, vilket jag ju inte längre är. Och även om jag ska pyssla lite i trädgården på Blockhusudden i sommar, så kommer jag framöver mest att betrakta, fotografera och skriva om trädgårdar!
En monter som intresserade mig lite extra, var Hermods trädgårdsutbildningar där några elever hade gjort ett fint arbete om Centralbadets trädgård. Källa till arbetets uppgifter: Stockholms gröna rum! En annan plats som vi tyckte mycket om, var en idéträdgård där mängder av julrosor i olika färger och nyanser planterats i en rund plantering med en fontän centralt! Mycket vackert! Vi gick några varv och jag träffade inte lika många trädgårdskompisar som jag brukar göra på den här mässan, men det är lite fint att gå här några timmar eftersom det är som en start på trädgårdssäsongen! Lunchbuffé åt jag med Djurgårdsförvaltningens trevliga personal på Scandic hotell intill och en vacker vårbukett med narcisser fick jag med mig hem till nästet!
Östermalms mysigaste gata - Danderydsgatan
Guiden Pontus Dahlstrand på Floragatan vid Thailändska ambassaden
24 mars – lördag
Ett gäng tappra stockholmsvandrare möttes i korsningen Karlavägen/Sturegatan denna blåsiga lördag. Dagens aktivitet var en stadsvandring på Villagatan och i Lärkstaden på Östermalm, med den mycket duktiga guiden Pontus Dahlstrand. Att isande vindar drog genom gatorna, gjorde egentligen inte så mycket eftersom det fanns så mycket intressant att lyssna på. Det handlade mest om hur de förmögna stockholmarna byggde sina stora pampiga villor här i östra delen av staden. Han berättade att i det stora huset där bland annat Ivar Krüger en gång bodde på Villagatan, fanns vid ett tillfälle 46 boende och 50 tjänstefolk…!
Pontus berättade med inlevelse och han var verkligen kunnig på byggnadernas historia och vilka människor som bott i de olika fastigheterna. Jag följer gärna med på fler vandringar, men när det blir varmare. Mycket varmare! Efter ett hett bad hemma i nästet, fick jag tillbaka medvetandet! 100 kr för en och en halvtimma var billigt!
Vandringen marknadsfördes så här!
Curmanska villan på Floragatan. Varuhusdirektören Josep Sachs och Ivar Kreuger. Alexandra Kollontaj och f.d. Sovjetiska ambassaden. Palmeska huset och Adelsköldska villan. "Bergslärkorna" och f.d. Östermalms cellfängelse. Anders Sandrews och Paul U Bergström...
Therese lär sig beskära fruktträd!
Westermossens får!
25 mars - söndag
Vaknade ute på Blockhusudden den här första dagen i år då klockan visade sommartid. Under min morgonvandring skrek gråhägrar från Isbladskärret och sångsvanarna från Lilla Värtan. Visst är det härliga vårläten, även om det inte är riktigt lika vackra läten som hos koltrast och bofink. En ensam paddlare och två knölsvanar på ett isflak gled sakta förbi och det såg ut att bli en vacker dag.
Vid lunchtid drog jag på mig arbetskläder och åkte mot Roslagen. På gården Westermossen där min fina systerdotter och hennes man bor, skulle jag äntligen beskära fruktträden som jag så länge lovat. Den här fantastiska dagen med klarblå himmel och åtta plusgrader blev perfekt för trädbeskärning. Therese ville lära sig grunderna i fruktträdsbeskärning och jag tror nog att hon snappade upp en del av det jag berättade om.
På gården kacklade frigående höns, som högt över sig hade två svävande, hungriga havsörnar. Vi höll uppsikt så att ingen av de vackra hönsen skulle bli örnmat. Fåren bräkte hemtrevligt och när som helst ska det tydligen bli lamm här på Westermossen! Det var lite av mysig Mandelmanns-stämning här idag. Nu hoppas vi på ett bra fruktår!
Det regnar i Stockholm! Vårregn! Några plusgrader! Vått och skitigt, men ett steg närmare våren nu när snön sjunker ihop allt mer för varje dag. Under dagen gick tyvärr regnet över i blötsnö.
Igår fotograferade jag gråhägrarna vid Isbladskärret som nu anlänt till sina bon. De cirka 50-60 paren har gjort Isbladskärret till en exotisk plats i Stockholm, speciellt på våren när de stora, vackra skränande fåglarna tar kommandot över den här våtmarken i Stockholm. På Naturmorgons podcast, lyssnade jag idag på programmet som handlade om just dessa gråhägrar och fick veta att de faktiskt övervintrar vid Råsjön i Solna.
Eftersom jag inte bara är intresserad av Stockholms gröna rum, utan även av Stockholms utveckling i stort, så uppskattar jag verkligen den nya poden ´´Stockholm växer´´. Första avsnittet handlar just om att Stockholm växer och hur huvudstaden kommer att förändras framöver. När Stockholms stadsdirektör Ingela Lindh pratar om renoveringen av City runt Sergels Torg som just nu pågår, nämner hon även tiden då hela Klara revs på 50-60-talet. Hon säger att det nya city som man ersatte de gamla Klarahusen med, blev dåliga offentliga miljöer, det är väl de flesta eniga om.
Men nu vill staden försöka läka såren och göra någonting åt detta övergrepp som skedde under Norrmalmsregleringen, som att offentliga rum där tidigare knappast någon ville vistas, plötsligt blir attraktiva platser att vara på. Brunkebergstorg, Gallerians kvarter, Mäster Samuelsgatan med Moodgallerian är några platser hon nämner, som har blivit vänligare att vistas på. Mitt i arbetet att läka några av stadens sår uppstår plötsligt en bevarandevåg där en märklig kategori människor påstår att de fyrkantiga betong- och glaslådorna ska kulturminnes klassas. Ibland förstår jag inte alls hur människor tänker, varken de som beslutade att förinta gamla Klara, eller de som nu vill bevara det hemska som blev efter alla rivningar!
Jag ser fram mot resultatet av förändringen, även om jag har svårt att tro att det blir ett trivsamt och mänskligt city den här gången också. Hela stadsplanen finns ju trots allt kvar. Men vad vet jag. Vi väntar och ser!
Christer på Prins Eugens Waldemarsudde skolar om sommarblomsådden.
Prins Eugens Waldemarsudde
Rosendals trädgård - barnkammaren!
15 mars - torsdag
Våren tvekar och morgonen var solig men riktigt kall. Vi halkade fram på den isiga strandpromenaden på väg bort mot Prins Eugens Waldemarsudde. Tyvärr glömde jag broddarna hemma, det hjälpmedel som jag nyss provat för första gången och som nu kommer att göra vintervandringarna så mycket behagligare.
Vindarna har gjort att hela viken vid Blockhusudden har fått in all is från vattnen utanför och SL-båten kämpar sig fram bland isflaken i sin färd fram och tillbaka mellan Stockholm och Lidingö. Trots det kalla och vintriga landskapet så blommar vintergäcken vid muren borta vid Blockhusuddens busshållplats, som om de inte förstod att Kung Bore fortfarande har greppet!
När vi kom fram till Waldemarsudde hälsade vi på inne i växthusen där sådden av sommarblommor nu skolades om. Dofterna och den trevliga stämningen där inne, gjorde att jag fick en stor lust att odla något igen, vilket vi också snart ska göra ute på Blockhusudden. Det här var första gången sedan jag gick i pension, som jag kände en längtan efter att åter igen få skapa lite grönska och blomning. Trädgårdsmästare Marina var tyvärr på språng till en föreläsning som hon skulle hålla, men jag träffade i stället Christer och Gunilla som jobbade med omskolning av de växter som i sommar ska få den vackra trädgården att åter blomma!
Vi klev ut i kylan igen och vandrade vidare bort mot Rosendals trädgård där tappra vårlängtande personer satt ute och fikade vid växthusens södervägg, trots minusgraderna! Jag kikade in i det växthus där sommarblommor och grönsaker har sin barnkammare och såg den frodiga grönskan i sålådorna. Vi vandrade hemåt igen längs Djurgårdsbrunnskanalen, där nu isen åter igen lagt sig och vid Isbladskärret där jag fotograferade de vårglada gråhägrarna här om dagen, var det åter igen tomt och tyst. Kylan kanske har fått dem att vända tillbaka till Råsjön i Solna där de brukar övervintra, eller så kurar de på lämplig plats här på Djurgården i väntan på vårvärme.
Den här tiden på året brukar även bofinken anlända och börja sjunga sin fantastiska sång, men i år är våren försenad. Även de fåglar som inte flyttat från Sverige, utan liksom vi människor kämpat sig igenom mörker och kyla, håller sig tysta nu i minusgraderna. De koltrastar som jag tidigare hört sjunga upp sig lite försiktigt inför vårkonserterna, sitter nu helt tysta igen i snön och ser förvirrade ut.
Väl hemma på Blockhusudden kokade jag te och slog mig ner vid köksbordet för att skriva det här. Utanför fönstret hade jag den strålande utsikten mot inloppet från skärgården in till huvudstaden. Cecilia har köpt vackra kornettblommor hos Bosse Rappne, som hon har placerat vid fönstren och jag tänkte på min mamma som alltid hade dessa blommor i sitt eget köksfönster hemma i Norrtälje.
Vi gick långa vandringar den här veckan, Lexus och jag!
Liljevalchs. Maria Juslins ´´Rolf´´ som är tillverkad av strumpbyxor!
Andas in - andas ut. ett år med Yoga, av Stefan Bennerdahl
Några södermålningar av Sven H. Bergvall. Bastugatan och Lilla Skinnarviksgränd.
16 mars - fredag
Nu är jag vansinnigt trött på denna kyla och all snö som täcker hela stan, som tur är har Liljevalchs vårsalong äntligen flyttat tillbaka till Djurgården efter några år inne i stan och idag besökte vi utställningen som har blivit en vårtradition. Årets verk var dock lite tamare än vanligt, inte så många konstnärer som stack ut och berörde. Men några lyckades i varje fall fånga mitt intresse.
17 mars - lördag
En strålande soluppgång över fruset vatten mötte mig när jag tidigt denna morgon tittade ut genom fönstret. Efter en tid av gråväder, var nu himlen klar utan ett enda moln. Gnistrande kallt med tio minus och trots mitt vintermotstånd, så var det fantastiskt vackert att blicka ut mot Stockholms östra isiga vatten.
Stor lycka! Idag kom den! En av mina absoluta favoritfåglar som jag under många vårar hälsat välkommen ute på Engsholm där jag jobbade i 20 år. I år mötte jag i stället bofinken vid Blockhusudden på Djurgården. Fylld av lycka fick jag åter igen höra den underbara sången. Hanarna kommer en vecka före för att markera revir. De ´´svenska´´ bofinkarna övervintrar i Belgien och Nederländerna och nu i mars är de här för att para sig och sätta bo. Nu fylls Djurgårdens vackra lövskogar med sången som är svårslagen bland våra fåglar!
Lördagens avslutade vi med ett besök hos vännerna Per och Catherine på Söder, där de bjöd på en fantastisk middag och vi hade en riktigt trevlig kväll! Tack kära kompisar!
Ögonblicksbild vid Djurgårdsbrunnskanalen på lördagsmorgonen. Beridna Högvaktens Salvador och Oktav.
5 mars – måndag
Jag hängde på mig fotoryggsäcken och vandrade över Tranebergsbron mot Kungsholmen. Den värsta kylan har lämnat oss och de få minusgrader som termometern visade när jag gick runt min grannö, var helt ok. Just nu har jag svårt att hitta en bra ljudbok att lyssna på under mina vandringar, men snart börjar ju fåglarna sjunga sina vårsånger och då behövs inga andra ljud.
Borta vid Rålambsvägen 14 fotade jag de fina komiska skulpturerna Harlekin, Columbine, Artisten och Pierrot av Peter Linde och fortsatt sedan ner till Rålambshovsparken. På Riddarfjärden låg isen tjock och till och med jag vågade mig ut på den frusna fjärden och gick fram till marinan. Någon åkte skidor och andra vandrade fram på den upptrampade stigen en bit ut på sjön.
Vid kajen ovanför marinan var det en strid ström av lastbilar som tippade snö i vattnet och jag frågade en vakt i området om det inte följer med farliga ämnen och en massa skräp ner i Riddarfjärdens fina vatten. Visst känns det som ett tveksamt sätt att bli av med all denna snö. Stockholms stad har dispens att tippa 800 000 kubikmeter snö per år i sjön. Globen rymmer 600 000 kubikmeter. Men jag lugnar mig när jag läser på Stockholms stads hemsida:
Av hänsyn till miljön undviker vi att köra bort snö utom i de fall där snöhögar hindrar framkomligheten eller utgör trafikfara. Ibland kan snö också forslas bort för att förbereda gatorna inför väntade stora snöfall.
I Stockholms stad körs snön till stadens fyra sjötippar eller till snöupplag på land. Regelbunden provtagning har visat att snön innehåller låga nivåer av metaller och andra ämnen. Samtliga gränsvärden för föroreningar underskrids med stor marginal i de prover och analyser som oberoende konsultföretag gjort.
Plötsligt blev jag sugen på en god soppa innan jag skulle fortsätta vandringen runt ön och som om någon läst mina tankar såg jag en skylt som visade att det serverades grönsakssoppa på det lilla caféet Los Andes vid Kungsholms hamnplan 1, just invid Norr Mälarstrand.
Det var ett perfekt val. Inne i det lilla mysiga caféet med den vänliga personalen från Peru, njöt jag av den godaste soppa jag ätit på länge!
Jag travade vidare runt ön och när jag tittade på stegräknaren hemma hade jag trampat 16 081 steg. Jag är ju trots allt pensionär nu och med ett halvtrasigt knä är en mils vandring vad jag klarar nu för tiden.
Vår i Slottsträdgården Ulriksdal
Stora fantastiskt vackra vallmon fanns utsällda hos Bosse Rappne!
Lyxranunkel
Fika i Slottsträdgården Ulriksdal
6 mars – tisdag
När jag är utsvulten på blommor och grönska, brukar jag åka ut till Edvard Andersons växthus för att få se det jag behöver. Idag snöade det lätt när jag steg in i den 18 gradiga värmen i Medelhavshuset och jag tänkte på det jag skrev i min bok Stockholms gröna rum om den här platsen:
Medan senvintersnön yr utanför glasrutorna njuter jag av tropisk värme och medelhavsklimat i Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården. Min längtan efter vårens ankomst stillas med blommande mandelträd, passionsblommor, fikonträd, parfymjasmin, kamelia, vinrankor och bougainvillea.
Egentligen är jag inte överdrivet intresserad av de tropiska avdelningarna, utan det är just Medelhavsväxterna som jag vill se och dofta på. Idag var det anemonerna som jag beundrade mest.
På vägen hem till tvättstugan (det är mycket att stå i för en pensionär) såg jag att man jobbade med lindarna på Lindhagensgatan, de stammades upp för att inte grenarna ska störa trafiken framöver. Den här långa esplanaden från Lindhagensplan till Ulvsundasjön planterades 2007 med 274 stycken Kejsarlindar, Tilia x europaea ’Pallida’ .
Jag reagerade då över att trädstöden var extremt låga och att det endast var två störar. Vet att stöden inte får vara för höga, eftersom trädets rötter ska känna av rörelsen när det blåser i kronan och på så vis utveckla stödrötter. Men en halvmeters höjd känns lite väl lågt, speciellt om träden är utsatta för vind. Följden blev att många av dessa träd på Lindhagensgatan lutar en aning. Annars tycker jag att den här långa esplanaden blev mycket fin och mjukar upp den ganska hårda miljön i det här området.
I rondellen på Lindhagensplan har det även planterats mängder av Prunus serrula – Glanskörsbär, mest för den vackra barkens skull, men även för blomningen. Tyvärr hände något som gjorde att de aldrig har blommat, jag hörde att det kan ha berott på något fel med automatbevattningen. Tänk om det i stället skulle ha kunnat vara Prunus sargentii här i stället, bergskörsbär som både har en mycket vacker blomning och en fantastisk prakt när löven blir röda på hösten.
Apropå den här gatan och rondellen i närheten, så är de döpta efter Albert Lindhagen som var mannen bakom den berömda Lindhagensplanen från 1866, en generalplan för Stockholm vad gäller stadsplanering.
7 mars – onsdag
Pensionärslivet går vidare och än så länge lider jag inte av någon tristess direkt. Jag träffade fastighetsskötaren i porten igår och han frågade om jag får dagarna att gå? Får dagarna att gå! Vilket fruktansvärt uttryck! Som att jag ska beta av dagarna, som om dagarna är något man vill bli av med! Jag njuter i stället av varje dag!
Knappt 4 km är det runt Långholmen och om jag någon dag vill gå en kort sträcka, så blir en vandring runt ön vid Riddarfjärden lagom. Idag gick jag runt den gamla fängelseön, men några vårtecken såg jag inte till, snön ligger kvar och fåglarna tvekar med sina vårsånger. Jag hade tänkt ta med Lexus hit och vandra någon dag i vår, men idag såg jag att det tydligen är helt OK att släppa sina hundar lösa på ön och det gillar inte vi. Så jag vet inte. Vi stannar nog ute på Djurgården, eller väljer andra utflykter!
Anemone coronaria i Edvard Andersons växthus.
Passionsblomma i Edvard Andersons växthus.
Den här tog jag med mest för det svenska namnets skull - Syrentulpan! Tulipa bakeri
Carlshälls gård på Långholmen med de stora klippblocken!
8 mars – torsdag
Bilprovning. 308:an utan anmärkningar!
Snöoväder igen! Lexus och jag kurade inne i värmen och läste ´´Den svenska arkitekturens historia’’. Några vandringar ute i snöyran blev det ´´och isarna gick runt om oss´´ som Uffe sjunger. Fartygen sliter sönder farledens is, som i vikar och längs stränder, fortfarande ligger tjock.
9 mars – fredag
Trots all snö och is, var det något speciellt med den här morgonen. Inte bara ljuset, utan under den tidiga vandringen hörde jag fågelsång från alla håll. En hackspett trummade uppe vid Thielska galleriet och en koltrast sjöng försiktigt nere vid Blockhusportens vinterstängda café. Plusgraden som gjorde vägar och trottoarer slaskiga, var välkommen och det var hoppfullt på något sätt. Jag kände en svag, men härligt bubblande vårkänsla. Väderprognosen visar flera plusgrader och regn under nästa vecka.
Centralbadets trädgård låg fortfarande i vinteride när jag tittade in där under min lilla stadsvandring. Här inne står en av Stockholms mäktigaste almar och som ger karaktär åt den här vackra osen mitt i city. Den går mot en dyster framtid trots att den är så isolerad här inne. Almsjukan skonar nog ingen alm. Eller? Det kommer i varje falla att bli oerhört tomt när den inte längre finns här bredvid restaurangen och dammen.
Jag mötte min dotter vid Stureplan där hon jobbar och vi gick upp till den italienska restaurangen Vapiano på Sturegatan 12 för att äta lunch. Äntligen har det här stället ändrat sitt beställningssystem och byggt om inredningen en aning, så att det nu är mycket trevligare än tidigare. Och risotton var mycket god!
Igår hörde jag nyheten att Ulf Lundell släpper en ny roman i maj. ´´ Vardagar´´ kommer den heta och jag har längtat så mycket efter en ny bok av mästaren! Den senaste boken ´´Visenterna´´ som jag tyckte mycket om, kom ut 2014. ´´Vardagar´´ blir säkert en härlig läsning under årets vackraste tid. Wahlström & Wahlgren presenterar boken så här:
´´ Världen. Vardagar. Gårdagar. Här och nu. Sen. En häger. En gärdsmyg. Det som fanns och det som inte finns längre´´
Det ser lovande ut och jag ser mig själv sitta med boken under en ek på Djurgården, med vitsippor och bofinkssång omkring mig, när solen värmer och det är lätt att leva.
10 mars – lördag
Under vår morgonvandring längs Djurgårdsbrunnskanalen noterade vi ännu ett säkert vårtecken! De vackra hägrarna har börjat se över sina bon vid Isbladskärret. Eller de har i varje fall tingat sina bostäder, där de nu sitter och funderar på eventuell utbyggnad. Snart börjar de sitt ständiga flygande fram och tillbaka med pinnar till sina bon. De flesta hägrar i Stockholm härstammar från Skansen, varifrån de släpptes ut på 1930-talet.
Av någon märklig anledning hade jag inte kameran med mig den här morgonen.
Jag läser på Nationalstadsparkens hemsida:
År 1987 lade ornitologen Henrik Waldenström upp sex plattformar i några alar vid Isbladskärret för att locka dit Skansens friflygande hägrar, eftersom de ofta fiskade där. Efter två år kom två par att häcka genom att utnyttja plattformarna för bobygge. Därefter har kolonin stadigt vuxit till dagens 45-60 par.
Tidigare i veckan besökte jag Edvard Andersons växthus för att känna på Medlehavsvåren. Idag åkte Cecilia och jag till Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal där växthusen var fyllda av ljuvliga vårblommor. Här kan de verkligen dekorera och visa sina blommor till försäljning på ett mycket vackert sätt och vi fick se exakt det vi behövde denna gråmulna och råkalla lördag. Vid caféet hade vi utsikt över växthusets stora fält av pelargoner och kornettblommor och innan vi återvände hem, köpte vi vackra buketter med tulpaner i självplocksavdelningen.
Isarna går upp vid Blockhusudden
Riddarfjärdslinjen går från Kungsholms torg till Södermälarstrand under tiden som Slussen byggs om. Resan tar 8 minuter och man åker med SL-kortet, själv har jag ännu inte prövat! Det är lite märkligt att se en Djurgårdsfärja gå på den här sidan Slussen. Djurgården 7 är byggd 1893.
Karlbergskanalen
Snötipp vid Norrmälarstrand
Barnhusbron går över Barnhusviken och förenar Kungsholmen med Norrmalm. Att bron ser kraftigt överdimensionerad ut beror på att den ingick i den planerade Rådmansleden som skulle gå mellan Fredhemsplan och Lidingöven. Det var på 60-talet, då de som styrde i Stockholms ville ha stora trafikleder härs och tvärs över hela stan. Som tur var stoppades denna idiotiska plan som skulle ha kunna bli en ny Söderled/Centralbron, som skar genom Gamla Stan och Riddarholmen, där en motorväg nu går i den känsligaste delen av huvudstaden.
Lexus och jag läser ´´Den svenska arkitekturens historia´´
Nu när Lexus är så här långhårig brukar vi säga att han ser ut som en farbror! Nu är vi två farbröder som vandrar på Djurgårdden! Men snart är det dags för frisören!
Kylan kommer från Sibirien berättade meteorologen på TV och idag har Lappland nästan 40 minusgrader. Under natten har det snöat ordentligt och vi pulsade i fluffig snö på morgonvandringen, min fyrbenta kompis och jag. Nu när jag slutat jobba tänkte jag att det inte spelar någon roll om det blir snö på vintrarna, att det till och med skulle kunna vara vackert, men jag tycker så gränslöst illa om snö och kyla och kommer nog alltid att göra det!
Marina Rydbergs fina bok ´´Trädgården vid Prins Eugens Waldemarsudde´´, fanns med på årets bokrea.
27 februari - tisdag
- 12 grader. The Beast from the east! Snökaos! Snösmocka! Snökanon och klass 1 varning, skriver Aftonbladet!
Det blev verkligen en kall och snörik vinter i hela Sverige i år och det snöar även långt ner i Europa där bland annat Rom har fått mycket snö. I Kroatien är snödjupet på sina håll 2 meter och 40 personer har dött av kylan i Europa. Snön som hela tiden pumpar in från Östersjön i den hårda vinden har medfört stora trafiksvårigheter, själv kurar jag i ett varmt hus på Blockhusudden och är tacksam att jag slipper vara ute på vägarna
Vandringarna med Lexus blir inte riktigt lika långa som vanligt nu i kylan och trots att han inte gillar att ha jacka på sig så måste hans lilla kropp skyddas mot kylan. Själv är jag klädd i en skön tjock lång jacka och härligt varma termobyxor. Hårda ostliga vindar drar rakt in mot Blockhusudden och just nu är tillvaron inte riktigt lika njutbar som vanligt på den här paradisplatsen, som är ordentligt utsatt för ostliga vindar. Våren i år kommer nog att bli ovanligt välkommen efter den här hårda vintern.
Som tur var kämpade sig 69:ans buss fram här ute på udden och kunde ta oss in till bokrean som började idag. Vi besökte Adliberis och Akademibokhandeln och Cecilia hittade tre kokböcker. Själv brukar jag sällan hitta böcker på rean, utan köper helst böckerna på Bokbörsen eller på antikvariat, men en lite skrift fick jag med mig hem - 100 balla ställen i Stockholm, av Valle Westersson. Efter en god lunch på Taco bar på Mäster Samuelsgatan, tog vi bussen tillbaka till Blockhusudden! En buss full av glada stojiga barn som skulle till Tekniska museet.
28 februari - onsdag
Fartygens mistlurar hördes ute över sjön i den stundtals obefintliga sikten, när snön fortsatte att vågrätt storma in mot Blockhusudden, som börjar likna ett arktiskt landskap. Även om kylan tydligen ska dämpas något, visar prognosen inga plusgrader tio dagar framåt. Nyheterna berättar om masskrockar mellan Tumba och Järna med nästan 100 bilar inblandade i halkan, den sträcka som tidigare var min väg till jobbet på Engsholm. Jag befinner mig nu i stället i lugnet på Djurgården där jag skottar snö på tomten, annars är jag mest inomhus och läser böcker och dricker te med en Bichon havanais som ligger tätt intill...!
Vid lunchtid tog jag bussen in till Nybroplan för att möta min kära dotter som visade mig den nya italienska saluhallen med det fyndiga namnet Eataly, som ligger i lokalen där den gamla biografen Röda kvarn tidigare låg på Biblioteksgatan. På hemsidan läser jag - Eataly Stockholm erbjuder två våningsplan där du kan äta, handla och lära allt om den bästa maten från Italien!
Den första butiken i den här kedjan öppnade 2007 i Turin-Italien.
Här finns massor av italienska delikatesser och coola lunchställen, allt i italiensk anda i vackra lokaler.
Men vi valde i stället att gå över Birger Jarlsgatan till Sturekatten, som verkligen är motsatsen till det moderna och häftiga Eataly. Caféet som ligger i ett 1700-talshus i början av Riddargatan, är ett av Stockholms äldsta caféer och har med sin gammaldags inredning, blivit ett favoritställe för mig i centrala Stockholm..
Där ute i islandskapet ligger Fjäderholmarna!
De gamla syrenbuskarna böjer sig vackert mot stranden, där sothönsen och knölsvanarna håller till.
Täcka udden = den vackra udden!
Elektrisk Lexus!
Min underbara vandrarkompis, som inte kommer att klippas så länge vintern och kylan håller greppet om vår stad.
Eataly på Biblioteksgatan
Birger Jarlsgatan vid Nybroplan
På väg ut tillbaka ut till Blockhusudden från Nybroplan, en isande kall dag i slutet av februari!
Spark och skidor på Djurgården
2 mars - fredag
Jag vaknade hemma i Bromma och temperaturen hade äntligen börjat stiga något och jag bytte termobyxorna mot jeans. Tunnelbanan in till stan och för andra gången den här veckan hamnade jag på Taco bar, men den här gången på Kungsgatan och mysig lunch med min dotter.
I Humlegården hade nu Sveriges högsta alm sågats ned. En stubbe är det enda som finns kvar av den 40 meter höga almen, vars krona tidigare höjde sig över de andra jättarna här i huvudstadens centrala lövskog. Även om alm aldrig tillhört mitt favoritträd, så känner jag en stor saknad när dessa träd försvinner och jag tycker verkligen att det är tråkigt att almsjukan skördar så många trädliv i Stockholm, där trädet tidigare var mycket vanligt. Jag vandrade bort mot Berzelii park och Kungsträdgården som bara väntar på att få visa sin vårprakt. Men ännu ligger ett ordentligt lager snö över staden. Grand Hotell, Kungliga Slottet och Riksdagshuset fasader renoveras, men Nationalmuseets byggställningar har plockats ned och den 18 oktober är det åter dags att åter öppna Sveriges största konstmuseum igen, efter att varit stängt för renovering sedan 2013.
På hemsidan läser jag: Det nyrenoverade Nationalmuseum kan ta emot dubbelt så många besökare som förut. Kontor och förråd har tagits bort och istället får besökarna tillträde till mer än 2000 nya kvadratmeter. Utställningsytorna blir större och det blir möjligt att visa mer konst. De tidigare täckta fönstren öppnas upp och släpper in ljus och vyer över staden. Museets restaurang och café flyttar upp till entréplan och får ett inbjudande läge med utsikt över Kungliga slottet.
Lite tråkigt ändå att restaurangen har flyttats från den fantastiskt vackra atriumgården.
I Gamla Stan gick jag som vanligt förbi Järnpojken vid Bollhustäppan och drack sedan te på mitt favoritcafé i Gamla Stan, Under Kastanjen vid Brända Tomten. Det är alltid skönt att vistas en stund i den medeltida delen av Stockholm, där gränderna är fria från biltrafik och där storstadshetsen inte märks lika tydligt som inne i city. När jag vandrade upp mot Stortorget på Köpmangatan, som är en av stadens äldsta gator, fick jag för mig att gå in i Stadsmissionens butik i nummer 15, för att se om det fanns några intressanta böcker.
När man möts av Billie Holidays ´´You go to my head´´ i högtalarna och samtidigt hittar ´´Den svenska arkitekturens historia´´ i två band, i nyskick för 400 kr! Då blir man sådär skönt spontanlycklig, att man ler hela vägen hem! Det är Fredic Bedoire som sammanställt arkitekturen i Sverige från år 1000 till 2000. De här böckerna kommer att få en hedersplats hemma i min boksamling.
Sveriges hösta alm (40 meter hög) hade sin plats i Humlegården, men almsjukan tog även denna mäktiga jätte! Sedan almsjukan tog fart på allvar i Stockholm 1998, har Stockholms stad fällt ca 300 almar per år.
En av Humlegårdens lindalléer
Apropå almar, dessa berömda träd i Kungsträdgården, som räddades från stadens motorsågar 1971, går även de mot en säker död. Almsjukan går skoningslöst genom Europa!
Molins fontän och Jakobs kyrka i Kungsträdgården
Här syns tydligt hur liten Sveriges minsta offeltliga skulpur är. Den 15 cm höga Järnpojken har sin plats här i Bollhustäppan i Gamla Stan!
City ska tydligen bli mer människovänligt igen! ´´Tanken är att skapa en vital urban miljö med en trygg och levande stadskärna. Ett grönare city med fler bostäder och enhetliga bygghöjder.´´
Frågan är hur vi kunnat haft ett city som varit människoovänligt så länge. 700 gamla vackra Stockholmshus revs när det nya moderna city skapades på 50-60 talet. Vi fick en iskall plats med bankpalats, varuhus, parkeringsgarage och stora gator anpassade för bilar. Här skulle ingen bo längre och här skulle inte längre erfarna hantverkare ha sina små verkstäder i kvarterens innergårdar. Hur kunde detta få ske? De enda som befolkar city på kvällstid är ungdomar och partyfolket som tar över huvudstadens kärna.
Många av Europas städer bombades under andra världskriget och fick byggas upp på nytt. Här i Stockholm rev vi själv ner hela city och byggde upp det vi ser idag. Det är bra att något nu ska göras åt den här kalla platsen, men det bästa vore att åter riva hela city och göra om allt på ett bättre och vackrare sätt, anpassat för människor.
På bilden syns hur det hemska SEB-huset nu renoveras, det är tänkt att det ska bli bostäder i delar av byggnaden, vilket är mycket bra!
Från Östermalmsnytt
Fem exempel från programmet:
Moodgallerian, som har skapat nya gångstråk och målpunkter. Fler entréer och utvecklingen av verksamheter i bottenvåningar har varit positiva för gatulivet på Jakobsbergsgatan och Mäster Samuelsgatan.
Om- och tillbyggnaden vid Kungstrappan, K25, en mörk och ogästvänlig trappa har blivit ljus och mer attraktiv att använda.
Omvandlingen av Brunkebergstorg med fler hotell och restauranger har stora möjligheter att bli en ny stark målpunkt i City.
Nya bostäder på bland annat Torsgatan, Vattugatan och Herkulesgatan i samband med ombyggnad av fastigheter.
Orgelpipan 6, Hotell Scandic Continental. Ny uppgång från Citybanan och tunnelbanan samt ny entréplats vid Klarabergsgatan innebär genare flöden och en ljusare mer inbjudande utformning av ett tidigare mörkt och slitet hörn i staden.
Underbara Magnolior vid Blomsterpassagen i Fältöversten.
Fjärran från alla stökiga bokreor hittade jag dessa guldkorn i Stadsmissionens butik på Köpmangatan i Gamla Stan.
Jag har nu en spellista på Spotify med låtar som jag använder i blogginläggen ´´Mitt första fria år´´
Vintern håller ett fast grepp om staden och ny snö föll stilla och vackert. Jag tog mig ut till Djurgården där Lexus och jag vandrade på västra delen av ön. Från Waldemarsudde, förbi Skansen och Gröna Lund som öppnar för säsongen den 28 april. När jag passerade ABBA-museet tänkte jag på det jag läste här om dagen, att Björn Ulvaeus vill bygga ut 1800-talshuset intill den nya museibyggnaden. Byggnaden är idag ett hotell, där de tydligen vill ha fler hotellrum. Tillbyggnaden ska ske varsamt, heter det. Jag bryr mig inte så mycket om vad som byggs på den här delen av Djurgården, så det blir nog bra Björn!
Jo förresten, den nya tillbyggnaden till Liljevalchs bryr jag mig om, eftersom Gert Wingårdh där ritat ännu en tveksam byggnad till vår stad. Hans vinnande bidrag har fått det ironiska namnet ´´Liten´´. Den enorma betongfasaden kommer att prydas av 8000-8500 ingjutna flaskbottnar, tillverkade av samma företag som gör Absolut Vodka-flaskorna. Jag förstår att ljuset i byggnadens rum kommer att bli fantastiskt, men det här är en stor ful låda som från både land- och sjösidan kommer att se totalt felplacerad ut. Byggnaden ska vara färdig under våren 2020. Hur länge ska den många gånger prisbelönta kändisarkitekten få leka med sina idéer i vår stad, utan något som helst motstånd? Det känns som om varje uppdragsgivare han arbetar åt, enbart jublar åt att ha en byggnad ritat av Wingårdh. Placera i stället han lådor utanför innerstaden tack!
Vi fortsätter förbi de gamla värdshusen Ulla Winblad och Godthem och vidare upp till Rosendal. Min vandrarkompis och spårhund, fick pälsen klädd av små snöbollar som vi kämpade med en stund när vi kom hem.
Eftersom jag arbetat fysiskt i 48 år och nu är en glad pensionär, så behöver jag träna en aning för att inte tappa styrka. Därför har jag laddat ned appen 7-minute workout, 12 olika övningar, vilket blir lagom för mig som egentligen tycker träning är bland det tråkigaste som finns. Sju minuter blir nog bra!
20 februari – tisdag
Efter frukosten och ett träningspass på 7 minuter, var det dags att fortsätta min södervandring från förra veckan då jag avbröt vandringen runt hela ön. Jag tog tunnelbanan till Skanstull och gick bort mot Norra Hammarbyhamnen där Thaibåten och växtfartyget Gratia ligger. Med ljudbok i öronen vandrade jag i skön februarisol och njöt av friheten och att vandringarna i min stad fortfarande känns lustfyllda. I vanliga fall brukar jag gå upp vid Danviksbron för att klättra upp till Fåfängan högt uppe på berget med Stockholms finaste utsikt, men idag gick fortsatte jag i stället längs stranden och rundade Masthamnen.
För att komma upp på Åsöberget, valde jag som vanligt Kvastmakartrappan som om tre månader kantas av fantastisk vit och lila syrenblomning.
Det blev dags för kaffe och jag funderade på att leta upp något café som jag inte provat tidigare, men jag blev så sugen på Bakverkets macka med kaffe på Bondegatan, så jag tog mig till mitt favoritcafé i de här trakterna ännu en gång. Jo jag vet att caféet nu heter Bazzar, men för mig får det nog heta Bakverket ett tag till.
Efter ett kort besök i kvarteren runt vackra Katarina kyrka, gick jag Högbergsgatan bort och tog av vid Skaraborgsgatan. Den här gatan är ett exempel på hur fantastiskt fint det går att bygga även idag, i denna tid av Gert Wingårdhs lådor. Husen är så vackra och inne på de små gårdarna har mindre träd planterats och jag måste komma ihåg att besöka det här kvarteret när det blir vår och försommar. De här husen kom till när Söderleden däckades över i början av 1990-talet, nu går den stora leden långt under jord och här finns nu istället denna idylliska gata med sina vackra gårdar.
Kvinna i fredsarbete - på Djurgården
21 februari – onsdag
Vi satt inne i Rosendals växthus med vårt te och kaffe, solen flödade in genom glasrutorna och ett trevligt sorl fyllde det här vackra glashuset. På borden fanns stora buketter med tulpaner och vi samtalade om vår kommande resa till Italien i april och om den stundande våren här hemma. Grannväxthuset var fyllt av vårblommor till försäljning och det var ännu vackrare idag än när jag var här förra veckan. Flera syrenblommor på en buske i kruka hade slagit ut och vi tryckte våra näsor in i blommorna för att få känna den magiska doften.
Ute i fruktträdgården beskärs nu de hundra äpple- och päronträden, där flera av de 40 olika sorterna är ungefär 150 år gamla. Det kommer att kännas lite märkligt för mig den här våren, att för första gången på många år inte beskära fruktträd. Visserligen ska jag ta hand om mina kära släktingars äppelträd i Roslagen, men det kommer jag att göra av rent nöje, inte som ett arbete.
Min Brommabalkong
Norra Hammarbyhamnen
Katarina kyrka
Skaraborgsgatan
22 februari - torsdag
Jag blev inbjuden av Djurgårdsförvaltningen att följa med på Uggleexkursion och vi vandrade i skymningen med Henrik Waldenström i Stora Skuggan på Norra Djurgården. Först blev det kaffe och mackor inne i förvaltningens kontor och vi fick höra ett intressant föredrag om Sveriges ugglor. Då fick jag veta att det finns ett Berguvpar här i Stora skuggan, men att de inte synts till i år. När mörkret började lägga sig, vandrade vi ut för att försöka höra och se någon av alla kattugglor som finns i området. Henrik berättade att här finns Sveriges tätaste population av kattugglor så det var goda förutsättningar att få både få se och höra. Ungefär 35 par finns här i Nationalstadsparken.
Vid första stoppet fick vi napp direkt, när ett uggleljud spelades upp från en skiva och nådde en kattuggla som flög över oss och satte sig i ett träd i närheten. Med strålkastare riktad upp i trädet såg vi tydligt ugglan som satt där och undrade vad som hände. Han hörde en annan uggla, men såg i stället 20 människor med kikare på marken. Det var tydligen en hane och han hoade sådär mysigt spännande i mörkret. Det är inte helt ofarligt att störa ugglor, som kan anfalla med sina sylvassa klor och sikta på ansiktet. Nu är det parningstider så det är inte samma risk som när de har ungar. Sammanlagt såg vi fem ugglor och både Henrik Waldenström och vi andra var mycket nöjda med kvällen.
23 februari - fredag
Vid Djurgårdens Gröndal, just där Kärleksstigen börjar, hörde jag sången under morgonvandringen. Om vintergäck, snödroppar och trollhassel är de tidigaste vårtecknen i växtvärlden, så är koltrastens sång fågelvärldens tidigaste och skönaste vårtecken. Trots den kyliga morgonen sjöng den försiktigt inne bland häggarna och jag stod helt stilla och lyssnade. Fylld av vårlycka vandrade Lexus och jag vidare längs Djurgårdsbrunnskanalen, där isen låg på sina håll. Nedanför Parkudden har den gamla bryggan rivits och en ny brygga i samma mått är nu snart färdig.
Allt ljus på kattugglan!
Vi har span på en kattuggla vid Laduviken.
Eftersom det var uggletema den här veckan så passade det bra med ett ugglevin på fredagen, trots att det inte var så perfekt som man vill ha ett fredagsvin!
De här fantastiska lappugglorna hittade vi på Skansen. De här två heter Pearsey och Ropia!
Spinningpasset ´´The Trip´´
Spinningpasset ´´The Trip´´ nr. 11
Parkuddens nya brygga
24 februari - lördag
-12 grader på morgonen! Vintern har kvar sitt grepp om huvudstaden och idag var Djurgårdsbrunnskanalen helt täckt av is. Vi letade fram de allra varmaste kläderna till morgonvandringen och gick genom Djurgårdens Rosenhill och vidare runt Hundudden. Båtarna skar genom isen ute på Lilla Värtan och solen var så stark den här februarilördagen. Isen låg nu långt ute i farleden och i hemmaviken vid Blockhusudden, där man i vanliga fall alltid hör vågorna bryta mot stranden, är det nu helt tyst och stilla. Ett märkligt lugn har lagt sig över ön i den stränga kylan.
På eftermiddagen tog vi bussen in till Nybroplan och träffade C och J inne på Sats, där vi skulle prova ´´The Trip´´ som är ett spinningpass utöver det vanliga. Framför en svängd jätteskärm och med hög musik, trampar man på i ett tufft pass, men jag ska erkänna att jag tog det ganska lugnt på grund av min gamla knäskada och följde inte med i hårda tempot. Min dotter som ofta går här, ville att jag skulle få uppleva The Trip och det var verkligen häftigt att cykla med i det fantastiska landskapet, med ibland hisnande känslor. Inne hos grannen Joe and the Jouice drack vi fruktiga drycker innan vi återvände hem.
25 februari - söndag
Kylan fortsätter och vi besökte Skansen, mest för att kolla in ugglorna i denna uggletemavecka! Det är sällan man ser så lite folk här uppe och det beror såklart på tio minusgrader, men det blev faktiskt en helt fantastiskt vacker dag, med det starka ferbruariljuset som flödade över Artur Hazelius vackra friluftsmuseum som invigdes 1891. När jag i vanliga fall besöker Skansen nu för tiden, så är det trädgårdarna jag tar sikte på. Jag har lite svårt för djurparker där vilda djur lever i fångenskap, även om Skansen är en trevlig och vacker plats. Vi besökte i varje falla de oerhört vackra lappugglorna och den mäktiga berguven.
Nästa vecka börjar vårmånaden mars!!!
Skånegården på Skansen, med den stora ormhasseln - läs mer om gården här!
Skogaholms köksträdgård på Skansen, en av mina favoritträdgårdar i Stockholm.
Idag när jag besökte Rosendals trädgård för att fika i växthuset, så jag att äpple- och päronträden beskärs i fruktträdgården nu. Det är ett arbete som jag utfört under många år i Engsholms slottspark och i trädgårdar runt om i Brommas villaträdgårdar. Nu har jag lagt sekatör och såg på hyllan då jag gått i pension, eller inte riktigt förresten - jag ska hjälpa min kära släkt i Roslagen med deras träd nu snart.
När det gäller beskärning av träd och buskar, är det viktigt att man har bra verktyg. Jag har alltid använt Felco både när det gäller sekatör och handsåg. Det finns säkert andra märken som är bra, men efter att ha använt Felco i många år, vet jag att kvaliteten är hög och att de är bra kompisar att ha med sig i träden!
På Granngården kan man med fördel köpa sina beskärningsverktyg. Klicka för att se sortimentet av trädgårdsredskap på hemsidan!
Du kan också boka trädbeskärning. Då kommer en servicetekniker från Granngården ut och hjälper dig med att beskära träden i din trädgård.
Det här inlägget har jag gjort i samarbete med granngården.se
Beskärning i Rosendals fruktträdgård 21 februari 2017
Beskärning i Engsholms slottspark 2017
Ett tio år gammalt blogginlägg om fruktträdsbeskärning - se här!
Prunus x gondouinii 'Schnee' på Jakobsgatan 12 maj 2011
På Stockholms stadsarkiv hittade jag två skrifter som fick min puls att öka ordentligt. Eftersom jag är mycket intresserad av Stockholms träd så blev ´´Trädinventering i Stockholms innerstad´´ från 1993 något perfekt att grotta ner sig i.
Så här står det i förordet om bakgrunden till projektet:
Stockholm Konsult avdelningen Samhällsbyggnad har fått i uppdrag av Gatu- och Fastighetskontoret region Innerstaden att göra en trädinventering för delar av innerstaden. Syftet med inventeringen är att den ska ligga till grund för områdesvisa trafikplaner. Arbetet har gjorts enligt en metod som utvecklats i samråd med Gatu- och Fastighetskontoret, Per-Ola Fritzon.
Det här är material som jag kommer ha stor nytta av framöver. I inventeringen kan man se när träden planterades och i vilket skick de var i år 1993. Några av träden har säkert bytts ut, men de flesta av gatuträden är nog kvar sedan inventeringen gjordes för 25 år sedan. Visserligen har gatuträd ett mycket kortare liv än träd som växer i parker, eftersom de hårdgjorda ytorna inte är ideala livsmiljöer, men nu har dock sedan en tid tillbaka, nya växtbäddar skapats för många av Stockholms gatuträd och de kommer nu att må mycket bättre än de tidigare gjort. De nya bäddarna kallas skelettjordar och nu citerar jag ur S:t Eriks årsbok Parkstaden från 2017:
Vid byggnation av skelettjord läggs stenskärv i en smal fraktion, ett 30 cm tjockt lager med så jämnstora stenar som möjligt, i ett dike i gatan. Stenarna kompakteras så att lagret blir stabilt att köra på. Mellan stenarna spolas jord ner i hålrummen med en hård vattenstråle. Detta upprepas en gång. Ovanpå skelettet läggs ett luftigt bärlager som kompakteras. Detta lager har hålrum mellan stenarna för att möjliggöra spridning av vatten och luftutbyte till rötterna. Vatten- och lufttransporten in i och ut ur detta lager sker via luftningsbrunn.
Över detta läggs ett avjämningslager, en geotextil och sedan den beläggning som ligger på gatan i övrigt. Luftningsbrunnar monteras i marken mellan träden. Deras lock är stora som en vanlig betongplatta, man kan känna igen dem på det utstansade bladmönstret. Till dessa luftningsbrunnar leds dagvattnet från främst trottoarer och tak via rännor i beläggningen.
I trädinventeringen får jag ännu en gång bekräftat att den allra största delen av Stockholms gatuträd är lind. Som tur är har Stockholms stad sedan en tid börjat använda flera olika arter som gatuträd. Att en art utgör en så stor del av stadens gatuträd kan bli förödande om någon allvarlig sjukdom skulle drabba arten, se bara hur det gått för almen som snart är helt borta här i stan. Sveriges högsta alm som står i Humlegården dör nu och kommer att sågas ner. Visst finns det almar kvar, som Kungsträdgårdens historiska almar och på Karlaplan runt hela den runda parken och den mäktiga almen inne i Centralbadets trädgård, som ger karaktär åt den vackra platsen. Även ask och hästkastanj har problem med sjukdomar. Det är alltså mycket viktigt att använda flera olika arter.
När inventeringen utfördes 1993, hette parklind Tilia vulgaris på latin, idag ska den heta Tilia x europaea.
Nu ser vi fram mot nya spännande träd längs Stockholms gator och det har redan har hänt mycket, som Hornsgatans fantastiska allé med 250 Ginkgo biloba, olika sorter av magnolia har på flera ställen använts som gatuträd som till exempel på Gröndalsvägen vid Ekensberg, Jaktgatan i Norra Djurgårdsstaden, S:t Eriksgatan, Karlbergsvägen, Valentin Sabbats gatan och Norrlandsgatan. På Norra Agnegatan står stora mäktiga Kaukasiska vingnötsträd.
Eftersom det inte är hemlån på något från Stadsarkivet, så satt jag här och fotade av 200 sidor ur dessa spännande skrifter. Nu tog jag ett exempel från Odengatan - det finns självklart andra arter än lind bland gatuträden!
Fraxinus ornus - Manna-ask som planterades 1970 på Regeringsgatan, bild från 6 juni 2012
Norra Agnegatans Kaukasiska vingsnötsträd 4 juni 2016
Magnolia 'Merrill' på Valentin Sabbats gata den 27 april 2015
Eriksdalsgatan 3 maj 2015, Prunus x yedonensis (Tokyokörsbär)
Några av Hornsgatans 200 Ginkgo biloba som planterades mellan 2010-2013. Bilden är från 24 oktober 2015
Visst har jag tyckt om några hundar tidigare, men jag kunde aldrig tänka mig att jag någon gång skulle kunna riktigt älska en hund. Det var innan jag träffade Lexus, ja först träffade jag såklart Lexus matte Cecilia, som bor på vackra Djurgården med sina två tonårsbarn Julia och Felix, och så den vackra Bichon havanais hunden Lexus då!.
Lexus föddes den 12 november 2013, kl. 15.08 och vägde då 132 gram. Uppfödarna heter Havannaville´s och finns ute i Tyresö. Han är född sist i en kull på tre valpar och fick namnet ´´Hattrick´´, men kom lite senare att kallas Helmer. Så här skrev uppfödarna: Helmer öppnade sina ögon när han var 13 dagar. Han är sobel färgad och har alltid varit en tuffing och den absolut gosigaste!
Lexus pappa Leo kommer från Tyskland, där uppfödaren heter Elke Kern. Leo har varit mycket framgångsrik i utställningarna, han är både svensk och Estnisk utställningschampion. Mamma heter Ebba!
Cecilia har berättat att innan det blev klart att hon skulle få köpa Lexus, var han tingad av någon annan, men att han till sist fick flytta ut till vackra Blockhusudden på Djurgården och fick då sitt namn Lexus!. Idag lever han ett gott liv i en familj där han är mycket älskad!
Lexus är verkligen en fantastisk liten kille, som vann mitt hjärta tidigt. Han är väl inte direkt någon tuffing som när han var valp, däremot är han fortfarande väldigt gosig och snäll och har de vackraste ögonen. Han är mycket sällskaplig och tycker om att ligga tätt intill sina nära och kära och vi har hört av flera hundägare att deras hundar tycker så mycket om Lexus.
Han skäller endast om någon skulle närma sig tomten och det är ju bra att han vaktar sin familj! Sedan skäller han såklart av glädje när någon som han känner är på ingående och det är så underbart att komma dit och bli mottagen med så mycket glädje och värme!
Ja han har verkligen tillfört något extra i mitt liv och nu när jag inte jobbar längre, kan jag tillbringa mer tid med min fina kompis!
De flesta bilderna i det här inlägget är tagna av Cecilia och några av mig!
Lexus i mars 2020
Ska vi inte gå ut på fotovandring snart?
Februari 2019
När de små benen blir lite trötta...
Fyraårskalas!
Lexus och jag har mycket gemensamt, fika till exempel!
Lexus favoritbänk vid Isbladskärret på Djurgården.
Oktober 2019
Lexus som älskad valp!
En av alla vackra Djurgårdsvandringar!
Hit längtar vi alltid, till Djurgårdens backar när de fylls av vitsippor!
Sociala medier har blivit en självklarhet för de flesta av oss idag, men hur vi använder Facebook, Instagram, bloggar eller vad det nu är, har förändrats. Jag brukar gnälla att allt har blivit så flyktigt sedan tiden då sociala medier endast bestod av bloggar, men jag förstår att människor inte har varken tid eller intresse av att fördjupa sig i vad okända personer har att säga på Internet.
För mig är bloggen det som är viktigt och jag har skrivit den nu i snart 13 år. Den är min dagbok på nätet helt enkelt! I skrivande stund har jag publicerat 3580 blogginlägg sedan starten 2005. Det finns 26 511 bilder i bloggen och allt finns att se i arkivet som är placerat i menyn till vänster i bloggen, där finns även en sökruta som fungerar precis som Google, men som endast visar det som finns i min blogg.
Bloggen
Facebook
Min privata Facebook är inte alls viktig för mig och jag försöker att minska användandet av den platsen. Däremot så är det roligare med den Facebooksida som jag startade när boken Stockholms gröna rum som släpptes på våren 2013. Där finns idag 5 390 följare och jag lägger ut bilder på Stockholm nästan varje dag. Där brukar jag även länka till min blogg. Tyvärr är det inte så många som brukar klicka in på länkarna, men som sagt, jag fattar att folk inte orkar! För de flesta är det bilderna på Facebook som är intressanta.
Instagram
Instagram har jag mest för att helt kravlöst kasta ut lite bilder!
Stockholms stadsplanerings historia brukar handla om tre stora regleringar: Claes Flemings rutnät på 1600-talet, Albert Lindhagens stadsplaner på 1800-talet ochYngve Larssons Norrmalmsregleringpå 1900-talet. Efter de tre stora kom Generalplan 1952 och Översiktsplan 1990.
Under slutet av 1800-talet genomfördes en omfattande gatureglering i Stockholm, en generalplan som fick namnet Lindhagensplanen, efter juristen och politikern Albert Lindhagen, som utformade denna plan i slutet av 1860-talet. Jag ska inte gå in i detalj på den här stora regleringen, utan i stället berätta lite om de bergsparker som kom till under samma tid, som en följd av Lindhagens plan.
Från mitten av 1800-talet ökade befolkningen dramatiskt i Stockholm på grund av att industrialismen på allvar nått huvudstaden, vilket medförde att arbetstillfällena fanns här. 1860 fanns 100 000 invånare i Stockholm, vid sekelskiftet hade antalet tredubblats. Det behövdes därför byggdas mängder av nya bostadshus och när bebyggelsen blev allt tätare i innerstaden, blev samtidigt grönskan mer betydelsefull för människorna och enligt Lindhagensplanen skulle naturlika parker med inhemska träd och buskar anläggas på bergiga och kuperade områden som var svåra att bebygga. Stockholmarna skulle få tillgång till ´´en lantlig naturs välgörande inverkan´´.
Nu när arbete fanns skulle Stockholms befolkning kunna flytta till de nya hygieniska husen och slippa nedslitna ruckel där fattigdom och sjukdomar rådde. De hus och kåkar som vi idag kallar pittoreska och trevliga, var på 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet, trasiga, kalla och unkna platser där fattiga familjer med många barn levde sina liv. I stället för de gröna gårdar där kåkarna låg, skulle nu stockholmarna kunna vistas i ordnade parker på sin korta fritid.
Som stadsromantiker tänker jag att man borde väl ha kunnat vara lite försiktigare när Lindhagens gaturegleringar genomfördes. Men under den här tiden fanns det inte plats för tankar på romantik och mysiga trähus med gröna gårdar, man ville komma bort från fattigdomen helt enkelt. Jag är dock glad åt alla dessa gröna parker i Stockholm, som trots allt fick plats i den nya tiden, i den nya staden. Och att det i varje fall sparades glimtar av den gamla staden.
Under den här tiden sköttes stadens parker av flera olika entreprenörer, men när allt fler parker anlades blev det nödvändigt att tillsätta en stadsträdgårdsmästare och 1869 anställdes Stockholms första stadsträdgårdsmästare Alfred Medin (1841-1910). På kort tid anlades Vitabergsparken och Tantolunden på Södermalm, Kronobergsparken på Kungsholmen, Vasaparken, Tegnérlunden och Vanadislunden på Norrmalm.
Här är Stockholms sex bergsparker som alla kom till i slutet av 1800-talet!
Vitabergsparken
I slutet av 1800-talet låg på ´´Hvita Bergets´´ sluttningar ett gytter av gamla träkåkar och ruckel. Dessa var ofta kalla och fuktiga och i fullständig avsaknad av allt som kan kallas bekvämlighet. Människor framlede här sina dagar under ytterst svåra förhållanden och i ständig kamp mot sjukdomar och svält. Ännu vid sekelskiftet ansågs ´´Hvita Bergen´´ vara stadens fattigaste och mest vanlottade trakt.
Men när berget klätts i lummig grönska och flertalet av rucklen försvunnit, när blåsorkestrar gav konserter i parkens musikpaviljong och Ceders kafé lockade med förfriskningar, då hade slummen försvunnit.
Hämtat ur Bertil Askers bok - Stockholms parker från 1986.
Den stora lummiga park som vi ser idag, började anläggas 1888 då vägar iordningställdes. Själva parkens anläggande startade 1895 då ett stort antal träd planterades. Sofia kyrka invigdes 1906 och 1913 planterades träd öster om kyrkan och södersidan fick sina träd året därpå.
Vid den norra uppfarten till kyrkan anlades områden med perenna växter på 1920-talet och väster om kyrkan utfördes parkanläggningar 1938. Vita bergens stora friluftsscen invigdes 1954 och det var där Carl Anton mellan åren 1981-1995 sände ´´Carl Anton i Vita bergen´´ på SVT, där han bjöd in kända artister till varje program och där han själv ofta sjöng egna och andras lovsånger till sin älskade stadsdel Södermalm. Under de här åren hade han inte många steg från sitt hem till friluftsscenen där inspelningarna skedde. Scenen används nu i stället bland annat av Parkteatern. 2012 renoverades Carl Antons gröna hus och även tomten, och det är nu en ny hyresgäst i huset. Carl Anton själv bor numer på Katarina Östra Kyrkobacke 3.
I en av de då omoderna söderkåkarna på Mäster Pers gränd, just nedanför kyrkan, bodde Ulf Lundell under en tid på 1970-talet. Huset hade han fått hyra i andra hand av sin goda vän Joakims pappa som var den berömda fotografen Christer Strömholm. Här skrev Lundell sin bok Jack, hans första roman som blev en stor succé 1976 och som idag är en litterär klassiker, där handlingen delvis är förlagd just till huset och gården här på Mäster Pers gränd. En annan känd plats i Vitabergen är Svenska Ords lilla träkåk som ligger ner mot Renstiernas gata. Den röda lilla söderkåken var Hasse & Tages skrivarstuga.
Den här söderkåken var högsäte för svensk humor under många år. Hit flyttade Hasse Alfredsson 1956 när han gifte sig och huset blev sedan skrivarstuga åt Hasse och Tage, som bildade sitt företag Svenska Ord. Här skrevs revyer, sångtexter och sketcher som har blivit odödliga och man kan ana att det skrattats mycket i den här gamla stugan.
I parkens östra del ligger ett av Stockholms äldsta koloniområden - Barnängens koloniträdgårdsförening som grundades 1906, på initiativ av Anna Lindhagen. Det lilla vackra koloniområdet är idag bara en rest av hundratals trädgårdar som fanns ner mot Hammarby sjö.
Många av parkens stora lummiga träd kom på plats mellan 1890-1910 och idag är skogslönn det absolut vanligaste trädet i parken. Vid en trädinventering 2005 fanns det bland annat 129 skogslönnar, 46 björkar, 45 askar, 37 lindar, 35 almar och 29 ekar. Eftersom almsjukan även drabbat Stockholm så har många sjuka almar sågats ner och det är nu endast ett fåtal kvar som fortfarande är friska i Vitabergsparken. I augusti klättrade jag upp i Sofia kyrkas torn för att ta översiktsbilder över parken och där uppifrån tornet kunde jag se vilken kompakt grönska parkens träd har utvecklat med åren.
Ett av problemen med trädbestånden (ca 500 träd) i parken idag, är att många träd har vuxit upp från frö och på så vis inte fått den uppbyggnadsbeskärning som krävs för att bli ett stabilt och säkert parkträd. Många av de frösådda träden är flerstammiga vilket kan leda till svåra fläkskador då de växt sig stora. Parken har förvildats mer än det var tänkt då man inte alltid hållit efter sly, men det finns en trädplan för parken och åtgärder har vidtagits och jag hoppas att det även finns en långsiktig plan för Vitabergens träd.
Tantolunden
Tantolunden som är en av de största parkerna i Stockholms innerstad och skapades under stadens första stadsträdgårdsmästare, Alfred Medin. 1885 anslogs medel att påbörja arbetet i det bergiga området väster om Ringvägen. Området fick namnet Tantolunden, efter en stor egendom Tanto, som funnits här.
Medins plan för Tantolunden är ett snirklande system av gångar och promenadvägar som leder i cirklar upp till parkens högsta punkt som utformades till en rondell med sittbänkar. Gestaltningen var typisk för tiden med romantiken som grundidé. Folk skulle finklädda lustvandra under grönskande träd. Liksom i Vanadislunden använde man sopor som fyllnadsmaterial från en tidigare soptipp som fanns här, innan jordmassor lades på i anläggningen och det krävdes många lager av matjord innan parken ansågs färdig 1899.
Idag finns ca 50 olika trädarter i Tantolunden, det är mest vanliga träd som vi ser i alla parker, men här finns även Ullungs-rönn, Glanslind och Berlinerpoppel.
I östra änden av parken ligger Ekermanska malmgården från 1700-talet där det funnits en stor trädgård med mängder av fruktträd och även en krog. Sedan 1985 finns här Högalids hembygdsförening och ett café som har öppet varje söndag mellan 12-15.
Där de två höga krökta 60-talshusen står idag invid Årstabroarna, fanns tidigare ett stort sockerbruk som legat på platsen sedan 1700-talet. Just vid brofästet ligger Molitors malmgård från 1700-talet och där finns en av Stockholms äldsta parklindar, som planterades någon gång på 1600-talet. Den har en omkrets på över fem meter och räknas till Sveriges tio mest värdefulla lindar.
I parkens södra del längs Årstavikens sluttningar finns ungefär 500 koloniträdgårdar, om man räknar med Södra Årstalunden och Eriksdalslunden, som ligger utanför Tanto-området.
Tantolunden 1917 - foto från Stockholmskällan.
Kronobergsparken
I Kronobergsparken som är 5,5 hektar stor började anläggningsarbetena 1891 i delen mot Kronobergsgatan och efter några års avbrott så stod hela parken färdig 1912. Det var området mot Polhemsgatan som anläggningsarbetena avslutades. Så här skriver Bertil Asker i sin bok Stockholms parker:
På ritningen snirklar gångsystemen runt i anläggningen mellan en mångfald små gräsytor som överbelastats med träd och buskar. Den högsta punkten poängterades med tio träd, som omkransade en cirkelrund grusad yta.
I sluttningen mot Kronobergsgatan ligger den judiska begravningsplatsen som är inhägnad av järnstaket. Det var redan på 1770-talet som invandrade judar hade köpt mark här, för att 1787 anlägga en begravningsplats där det idag finns 209 gravar. Den sista begravningen ägde rum här 1857.
De stora sluttande ytorna i parken är anlagda med stora mängder jord och jag håller med Bertil Asker som i sin bok skriver att parken hade nog blivit vackrare om man bevarat den ursprungliga naturen i stället för att utjämna marken med jordmassor.
2002-2003 genomfördes en stor renovering av parken och 2011 gjordes en inventering av parkens 346 träd och det kunde konstateras att 80 av träden var unga, 246 var vuxna och 8 träd var gamla.
Av de träd som trivs bra i parken märks främst ek och bok, men även hästkastanj, lind och lönn.
2012 sågades 15 stora träd ner eftersom de var gamla och med risk att falla.
Kronobergsparken ca 1900-1910. Bild från Stadsmuseet.
Tegnérlunden
Tegnérlunden är döpt efter skalden Esaias Tegnér och 1891 började det sprängas och schaktas för den nya parken, på platsen där det tidigare stått väderkvarnar.
Två år senare planterades 900 buskar och träd och parken stod färdig 1894. På 1940-talet anlades lekparken vid parkens västra sida och under samma tid utfördes en omfattande renovering av hela Tegnérlunden, bland annat så att större och sammanhängande gräsmattor skulle underlätta skötseln. Tidigare var gräsytorna små och utspridda i ett mönster med blomsterplanteringar och slingrande gångar. Nu anlades även bäcken som porlar ner mot lekplatsen och plaskdammen. Utefter bäcken planterades perenner som astilbe, silverax, klippstånds, svärdslilja, fackelblomster, träjon, rodgersia, vänderot, näckros och kabbleka. Många av de växterna finns även idag där bäcken rinner. Mot norr planterades 150 azaleor med liljekonvaljer och blåsippor som undervegetation.
Det var stadsträdgårdsmästare Holger Blom och framför allt hans medarbetare Erik Glemme som ritade den nya utformningen av Tegnérlunden och parkens har än i dag ungefär samma utseende som då. Lagom till att Stockholm blev kulturhuvudstad 1998, renoverades parken igen. Det gällde bland annat upprustning av bäckfåran där även nya växter planterades. Några träd togs bort och några nya planterades. Under 2011-2012 renoverade den västra delen av parken. Bäckfåran byggdes om ännu en gång och nu användes endast natursten och nya perenna växter planterades.
I parkens norra del mot Tegnérgatan restes 1943 Carl Eldhs staty av Strindberg, som jag personligen tycker är en grotesk skapelse som skämmer den här delen av parken.
Tegnélunden innan parken 1885-1889 - foto från Stockholmskällan.
Tegnérlunden 1903 - foto Stockholmskällan.
Vanadislunden
Området där en av Stockholms största parker idag ligger, kallades förr för Ormträskhöjden efter sjön Ormträsket som låg där idag Wenner-Gren Center är beläget. 1885 påbörjades anläggningen av Vanadislunden, då matjord lades på lager här. 1889 påfördes bland annat 8000 hästlass matjord till parken och transporterna fortsatte i flera år. 2000 träd och buskar planterades 1893 på de platser där parkanläggningen var klar och 1903 var största delen av parken klar förutom de den sydvästra deln som blev klart i etapper 195-1916 och 1929-30.
Den gamla malmgården Cederdal ligger i parkens västra del mot Sveavägen, där det tidigare var rena landsbygden. Det vackra 1700-talshuset har fått blivit kvar efter det att staden växt och bebyggds med för Stockholm typiska, femvåningshus. Byggnaden uppfördes i början av 1700-talet med byggdes om 1783. Huset renoverades på 1940-talet då skulptören Anders Jönsson flyttade in. 1955 restes hans skulptur ´´Flicka i aftonsol´´ uppe i parken.
1913-1918 uppfördes den borgliknande byggnaden som är en av Stockholms vattenreservoarer och i parkens södra del finns Stefanskyrkan som stod färdig 1904.
Personligen har jag lite svårt att tycka om Vanadislunden, jag får ingen riktig känsla för den här platsen och kanske är det för att trafiken nedanför stör mer än i andra parker i innerstaden och att jag inte tycker att anläggningen är särskilt vacker. På våren däremot är backarna ner mot Frejgatan, fyllda av scilla och krokus.
Vanadislunden 1900-1920 - foto från Stockholmskällan.
Långholmen
Långholmen är tillsammans med Djurgården min favoritplats i Stockholm. Den vackra öns frodighet och grönska beror i första hand på att man på den tidigare så bergiga ön lade upp stora mängder muddringsmassor när Barnhusviken och Klara sjö muddrades på 1870-talet, då järnvägen till Centralstation skulle byggas. Sjöbottnen från muddringen blev den bästa tänkbara markförbättring, grogrund och gödsling åt träd och buskar. Det var fängelsets fångar som utförde det tunga och skitiga arbetet att frakta muddermassorna från båtarna och upp på ön. I Strindbergs bok ´´När trädsvalan kom till Getapeln´´ beskriver han fångarnas slit med muddermassorna - ´´att detta var helvetet´´.
800 träd planterades i muddermassorna på norra sidan av Långholmen mellan Västerbron och östra spetsen av ön. Det var bland annat lönn, alm, ask, rönn och hägg. Träden kom från Bergianska trädgårdens plantskola som på den tiden låg i Vasastan. Annars är det nog knäckepil som man först lägger märke till när man närmar sig Långholmen från söder. Pilarna växer längs kanalen på öns södra sida och böjer sig vackert och vilt ut över kanalen. På 1880-talet muddrades även Pålsundet och Långholmskanalen och även då användes muddermassorna för att lägga på öns bergiga delar. Efter den muddringen planterades hela 2400 träd på Långholmen
Långholmen med Centralfängelset 1895 - foto från Stockholmskällan.
Vandringssugen och fotosugen, tog jag mig upp på min bro, Tranebergsbron och vandrade över till Kungsholmen i januariregnet. Eftersom jag i första hand är en trädgårdsfotograf, så finns det inte så mycket att hämta utomhus den här tiden på året, men jag sköt iväg några bilder i farten, från höften!
Det är bekvämt för mig att vandra runt Kungsholmen eftersom jag kan gå från min bostad, då Kungsholmen ligger på andra sidan sjön. Med en engelsk språkkurs i öronen vandrade jag i lagom takt och upprepade högt fraser från kursen. Jag känner att jag måste förbättra min engelska något faktiskt.
Jag vek av från Barnhusvikens strand upp på Kronobergsgatan där jag fikade på Två systrar och en kock på nr. 41. Gott kaffe och en riktigt god macka. Borta vid Norr Mälastrand såg jag att de börjat renovera strandpromenaden i etapper och det blir bland annat nya träd och buskar. Klart 2019.
Det kändes gott att få börja långvandra igen efter allt sittande under helgerna.
Hej!
Jag trängde mig fram genom den stora hop av vilt fotograferande japanska turister för att ta bilden! Skulpturen av Carl Eldh.
Det var svårt att hitta en bra rubrik på de här blogginläggen som är tänkt att bli en dagbok från mitt första år som pensionär. ´´Mitt första fria år´´ kan ju uppfattas som att jag nyss kommit ut från fängelset, men handlar ju i stället om en efterlängtad frihet efter 48 år som trädgårdsarbetare/mästare!
